Nr 60—61

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

1

Nr 60

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändringar i banklagstiftningen jämte motioner.

I en den 18 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 143, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen att anta
vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

2) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker,

3) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 3 juni 1955 (nr 417) angående
införande av nya lagen om sparbanker,

4) lag angående ändring i lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas
säkerhetskassa,

5) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen,

6) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)
om skuldebrev.

I anledning av propositionen har väckts vissa motioner, vilka redovisas
nedan (s. 37).

Svenska bankföreningen har till utskottet ingivit en skrivelse i ärendet.

Propositionen

Det huvudsakliga innehållet i propositionen är följande:

I propositionen föreslås en samordning av rörelsereglerna för affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor så att dessa bankinstitut får
rätt att på likartade villkor driva alla inom bankväsendet förekommande rörelsegrenar.
Samordningen innebär att rörelsereglerna för sparbanker och
kreditkassor i allt väsentligt utformas efter mönster av affärsbankernas bestämmelser.
Detta medför framför allt för sparbankerna en väsentligt vidgad
rörelsefrihet. Propositionen innehåller också förslag till ändrade rörelseregler
som syftar till att effektivisera bankinstitutens verksamhet.

Näringslivets kapitalförsörjning underlättas genom flera av de föreslagna
åtgärderna. Bankinstituten skall sålunda — i motsats till vad nu gäller —

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 60—61

2

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

kunna medverka vid emission av aktier och förlagsbevis genom att i fast
räkning ta över sådana värdepapper i och för placering på den allmänna
marknaden. Bankinstituten får vidare vidgad rätt att lämna kredit utan
säkerhet, blancokredit. Nuvarande generella blancokreditvolym för affärsbanker
och sparbanker ökas kraftigt och kreditkassor får samma rätt att
lämna sådan kredit. Förbudet att i bank belåna aktie eller förlagsbevis som
getts ut av förvaltningsbolag mjukas såtillvida upp att börsnoterat värdepapper
av detta slag får ligga som säkerhet för kredit.

Regleringen av bankinstituts skyldighet att till insättarnas skydd hålla
ett med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräckligt eget kapital
föreslås ske efter andra principer än dem som nu gäller. Bestämmelserna utformas
som placeringsregler differentierade efter placeringarnas art. Bankinstitutens
tillgångar delas in i fyra riskgrader. Den lägsta riskgraden omfattar
placeringar med ingen eller ringa förlustrisk medan i den högsta
riskgraden ingår de mest riskbetonade tillgångarna. Placeringar i den lägsta
riskgraden föreslås helt fria från krav på täckning med eget kapital. Tillgångar
i övriga riskgrader föreslås täckta med 1 %, 4 % resp. 8 % eget
kapital. Det samlade kravet på eget kapital erhålls genom addering av kapitalkraven
i de olika riskgraderna. De nya reglerna innebär sänkta kapitalkrav
för affärsbankerna. För några sparbanker och centralkassor skärps
däremot kravet på eget kapital.

När det gäller kravet på bankinstituten att hålla en tillfredsställande betalningsberedskap
utformas de enhetliga reglerna efter det system som nu
tillämpas för affärsbanker och centralkassor. Bankinstitut skall sålunda
först och främst alltid hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning
tillräcklig kassareserv. Utöver detta kvalitativa krav ställs ett kvantitativt
krav upp. Detta krav differentieras inte som nu efter inlåningens formella
uppsägningstid utan bestäms schablonmässigt till 10 % av all inlåning.

I fråga om inlåningen föreslås att nuvarande bestämmelser om individuellt
insättningsmaximum för vissa inlåningsräkningar och om uppsägningstid
för uttag avvecklas. Detsamma gäller de bestämmelser som anger vilka
inlåningsräkningar som får begagnas. Innebörden av dessa förslag är att
bankinstituten själva får avgöra i vad mån de vill ställa upp några regler
för sin inlåningsverksamhet i dessa hänseenden. Även de bestämmelser som
nu begränsar valmöjligheterna beträffande kreditgivningsformer skall slopas.
Detta får betydelse framför allt för sparbankerna som framdeles kan
bevilja växelkredit och ge bankgarantier.

Bankinstituten får enligt propositionen rätt att — i motsats till vad nu
gäller — själva avgöra sitt kontorsnäts utbredning. Nuvarande offentliga
etableringskontroll över filialbildning avvecklas sålunda. Bankinstituten
åläggs emellertid att innan bankkontor öppnas inhämta yttrande från en
rådgivande nämnd med representanter för bl. a. bankinspektionen och bank -

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

3

instituten. Nämnden skall verka för en ändamålsenlig struktur av bankinstitutens
kontorsnät.

För jordbrukskasserörelsen föreslås ändringar i fråga om medlemsintagningen
och rätten att ge kredit till andra än medlemmar. Ändringarna avser
att — inom ramen för rörelsens huvudsakliga ändamål att tillgodose jordbrukets
kreditbehov —ge rörelsen ökad frihet att vända sig till andra kategorier
än jordbrukare.

Den nya lagstiftningen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari
1969.

I propositionen redogörs i en inledning (s. 37—39) för det material som
ligger till grund för propositionen. Därefter behandlas i skilda avsnitt följande
ämnen (sidhänvisning inom parentes avser departementschefens yttrande
i ämnet):

allmänna synpunkter på gränsdragningen mellan bankinstituten, s. 40
(56)—67,

medlemskap i jordbrukskasserörelsen, s. 68 (77)—80,
bankinstitutens rätt att förvärva egendom, s. 81 (89)—94,
kapitaltäckningsbestämmelser, s. 95 (132)—153,
kassareservskyldigheten, s. 154 (164)—169,
kreditgivningen, s. 170 (192)—200,
inlåning, s. 201 (207)—211,
kontorsetablering, s. 212 (220)—223.

I specialmotivering till lagförslagen (s. 224—268) presenteras därutöver
reformförslag rörande

rätt för jordbrukets kreditkassor att använda ordet bank vid beteckning
av rörelsen (s. 225),

höjning av maximiantalet ledamöter i affärsbanks styrelse (s. 238),
höjning av maximiantalet huvudmän i sparbank (s. 243),
slopande av sparbanks rätt till andel i avkastningen från sparbankernas
säkerhetskassa (s. 256).

Lagrådets utlåtande och Kungl. Maj :ts ställningstagande till lagrådets
förslag redovisas slutligen (s. 356—359).

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:

4

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, dels att 69 § lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse1
skall upphöra att gälla, dels att 2, 54—63, 67, 68, 70, 71, 74, 99, 186 och
189 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

2 §.

Annan än riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, Sveriges
allmänna hypoteksbank och Sveriges investeringsbank aktiebolag får ej i
sin firma använda ordet bank. Ej heller får i övrigt vid beteckning av affärsrörelse
ordet bank begagnas av annan än de nu nämnda företagen och jordbrukets
kreditkassor.

Beträffande användningen av ordet bank i registrerad understödsförenings
firma är särskilt stadgat.

54 §.

Bankaktiebolag får ej för egen räkning driva handel med eller, med de
undantag som angivas i 55 och 56 §§, förvärva annat än guld, mynt, växlar,
checkar, anvisningar, obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda
förskrivningar utom sådana som medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

55 §.

Bankaktiebolag får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler
för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande bär till syfte att förvalta fast egendom
eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis,
som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bankbolaget
äger, eller till lokaler, som bolaget i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken,

5. efter tillstånd av Konungen, aktie i annat bankaktiebolag, i utländskt
bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål
kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis
eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på
den allmänna marknaden får förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i
emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall bolaget dock avyttra
så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga
skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1967:341 och av 186 § se 1967:541.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

5

56 §.

För att skydda fordran får bankaktiebolag dels på offentlig auktion eller
fondbörs eller i den ordning som angives i 96 a § utsökningslagen köpa
egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart
att bankbolaget annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för
fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts
gäller ej egen aktie. Utgöres köpt eller övertagen egendom av fastighet,
gruva, fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg, får bankbolag i
utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom förvärva aktie i
bolag, som bildats för förvaltning av egendomen eller för fortsättande av
en med denna driven verksamhet, eller förlagsbevis, som utfärdats av sådant
bolag. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket bankbolaget
enligt detta stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar fara är att bankbolaget
annars skulle lida förlust.

Har bankbolag enligt första stycket förvärvat aktie i bolag eller av aktiebolag
utfärdat förlagsbevis, får bankbolaget, om aktiebolaget överlåter sina
tillgångar på annat aktiebolag, byta ut aktien eller förlagsbeviset mot aktie
i det andra aktiebolaget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.

Egendom, som bankbolag förvärvat enligt första eller andra stycket, skall
avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum
utan förlust för bolaget.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsynsmyndigheten.

57 §.

Bankaktiebolag skall till insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta
belopp. Detta bestämmes i förhållande till bankbolagets tillgångar och till
garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av
kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos

riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning,
vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa
eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag
eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran,
som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag
än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2,
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade

6

Bankoutskoitets utlåtande nr 60 år 1968

värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad
som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december 1966
(nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,
såvida förmånsrätten får göras gällande
på bankbolagets föranstaltande,

4. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller
tvåfamilj shus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem
och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen
eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till
tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet,
eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen
kronor,

2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form av
värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under
C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt
skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som
motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt
nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det
nominella värdet av förlagsbevis, utställda av bankbolaget, intill ett belopp
motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om förlagskapital, som långivaren
kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagets kapital
får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som
svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad
banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat in- eller
utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning
skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande
har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

7

att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande
behov, skall från bankbolagets eget kapital avräknas åtta
procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget
och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens
innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på grundval
av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel
till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande
av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl
föranleda annat.

58 §.

Bankaktiebolag skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning
tillräcklig kassareserv.

Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kunna förvandlas
i penningar och skall tillsammans med inneliggande kassa uppgå till
lägst ett belopp som svarar mot tio procent av bankbolagets samtliga förbindelser
med undantag av förlagslån, lån mot inteckning i egen fastighet,
lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån
enligt fondens reglemente och garantiförbindelser. Nedgår kassareserven
tillfälligt under föreskrivet belopp, skall den snarast ökas till detta.

Är tillgång som angives i andra stycket pantsatt, får den ej inräknas i
kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som bankbolaget
ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det belopp, som bolaget enligt
avtalet har rätt att ytterligare erhålla vid anfordran.

59 §.

Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom
eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av
summan av bankaktiebolags eget kapital och dess inlåning. Därutöver får
kredit utan säkerhet beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,

2. samfällighet som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa
gemensamhetsanläggningar, såvida krediten ej överstiger belopp för vilket
förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt
nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på bankbolagets föranstaltande,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier

eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien
noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis,
som utfärdats av sådant bolag.

Bestämmelsen i 49 § om förbud för bankbolag att som pant mottaga egen
aktie äger motsvarande tillämpning på förlagsbevis som bolaget utfärdat.

60 §.

Bankaktiebolag skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan
omfattning, att fara kan uppkomma för bankbolagets säkerhet, icke lämnas

8

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

till samma låntagare eller till låntagare, som äro förbundna med varandra
i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, eller mot säkerhet av aktier eller
förlagsbevis, som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som äro
förenade i sådan gemenskap som nu sagts.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan garantiförbindelse
till bankbolaget.

61 §.

Till verkställande direktör i bankaktiebolag, dennes ställföreträdare eller
annan, som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande
ärenden, eller till den som är gift med sådan person får bankbolaget
lämna kredit endast

1. mot säkerhet av borgen eller garanti av staten eller kommun eller av
samfällighet, kassa, inrättning eller bolag eller annan sammanslutning, som
avses i 57 § första stycket A 2 eller 3,

2. mot säkerhet av fordran eller värdehandling som avses i 57 § första
stycket A eller B, dock att inteckning skall ligga inom sextio procent av det
uppskattade värdet av den intecknade egendomen,

3. intill ett belopp av femtiotusen kronor, mot annan pantsäkerhet.

Ledamot av bankbolags styrelse eller styrelsesuppleant, som ej erhållit

uppdrag som avses i första stycket, eller den som är gift med sådan person
får beviljas kredit endast mot säkerhet av sådan borgen eller garanti som
avses i första stycket 1, mot säkerhet av pant eller genom diskontering av
växel, som är grundad på verklig handelsaffär.

Bankbolag får ej lämna kredit till revisor i bolaget eller revisorssuppleant
eller till den som är gift med sådan person.

Bankbolag får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis,
som utfärdats av någon som avses i första eller tredje stycket,
eller mot växel, för vilken denne är betalningsskyldig.

Första—fjärde styckena äga motsvarande tillämpning på bolag, förening
eller annan sammanslutning, vari person som avses i första—tredje styckena
eller sådan persons make i egenskap av delägare eller medlem har ett
väsentligt ekonomiskt intresse, om ej annat följer av vad som föreskrives
nedan i denna paragraf.

Sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första stycket såsom
delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt intresse, får ej beviljas
kredit som angives i första stycket 3.

Utan hinder av bestämmelsen i femte stycket får bankbolag lämna sådan
sammanslutning som avses i sjätte stycket kredit genom diskontering av
växel, som är grundad på verklig handelsaffär, och bevilja kredit mot växel,
som nu nämnts och för vilken sammanslutningen är betalningsskyldig.

62 §.

Bestämmelserna om kredit i 59—61 §§ äga motsvarande tillämpning på
garantiförbindelse som bankaktiebolag ikläder sig.

63 §.

Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall bankaktiebolag förbehålla sig
rätt att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid.

Utan förbehåll enligt första stycket får bankbolag

1. bevilja återlån enligt reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning med längre löptid än ett år,

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

9

2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugofem procent
av summan av bolagets eget kapital och dess inlåning efter avdrag för
lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren
för bankbolagets förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke ställas
på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts
säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.

Bankbolaget skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra
stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet
försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet
icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån, för vars
fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar.
Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån.

67 §.

Motbok eller annat bevis, som bankaktiebolag utfärdar om tillgodohavande
på räkning, skall ställas till viss man och innehålla att överlåtelse får
ske endast till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos bolaget.

Bankbolag får ej träffa förbehåll om rätt för bolaget att åberopa betalning
till annan än rätt innehavare av motbok.

Om efterlysning och dödande av förkommen motbok gälla särskilda bestämmelser.

68 §.

Innan bankaktiebolag inrättar bankkontor, skall bankbolaget inhämta
yttrande från nämnden för bankkontorsetablering.

Inrättas bankkontor, skall det omedelbart anmälas hos tillsynsmyndigheten.

Bankbolag skall bidraga till kostnaden för nämndens verksamhet enligt
föreskrifter som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.

70 §.

Omyndig äger utan förmyndarens tillåtelse förfoga över medel som den
omyndige själv satt in hos bankaktiebolag efter det att han fyllt sexton år.
Utan den omyndiges samtycke får bankbolaget ej betala ut sådana medel
till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhändertaga
medlen och företett bevis på detta, äger den omyndige ej vidare
förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas
på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes
hos bolaget.

Medel som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken får,
utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan
överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll därom skett enligt 15 kap.
9 § andra stycket nämnda balk. överförmyndaren kan när som helst förordna,
att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på
bevis eller i motbok, som utfärdats om insättningen, överförmyndare, förmyndare
och god man äga på begäran erhålla bevis om beloppet av de medel,
som sättas in eller stå inne, och i förekommande fall intyg att meddelat
tillstånd icke utnyttjats.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 60_61

10

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

71 §.

För bankaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst fem och
högst aderton ledamöter.

Styrelsen skall — — — är stadgat.

74 §.

Styrelsen skall---verkställande direktör.

Styrelsen må jämväl---- egen prövning.

Angående den —--myndigheten därom.

Uppdrag som--- —- varje slag.

Styrelsen må icke---annan bankrörelse;

2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande
eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit till person, som avses i 61 § första eller andra
stycket, eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan
person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt
ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller
sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan
styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och
för en av honom idkad rörelse;

4. förvärv av---eller pantsatt;

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att
beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande
meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde.

I denna---ikläder sig.

99 §.

Det åligger---nämnda redovisningshandlingar.

Minst en---bankbolagets medel;

granska av styrelsen vidtagna åtgärder i fråga om förvaltning och avyttring
av jämlikt 56 § inköpt eller övertagen egendom;

taga del av de —--större betydelse.

I övrigt---vara erforderliga.

186 §.

Med dagsböter--- -— eller 49 §;

2. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att verkställa påskrift
å aktiebrev enligt 37 §, 44 § 2 mom. fjärde stycket, 45 § sista stycket,
46 § 2 mom. andra stycket eller 140 § andra stycket.

189 §.

Bildas bankaktiebolag —--skäligt värde.

5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland
sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva handel
för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för handen,
som i 55 eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande bolaget.
Egendom, som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i den mån egendomen
ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av bolaget behållas,
åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga
rum utan förlust för bolaget.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

11

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Skyldighet att inhämta yttrande enligt 68 § första stycket föreligger
icke för bankaktiebolag, som efter lagens ikraftträdande utnyttjar med
stöd av äldre bestämmelser meddelat tillstånd att inrätta kontor.

12

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, dels att 11, 16, 18, 19, 22—35, 39, 40, 43, 48, 58,
60, 67, 81, 83, 92 och 96 §§ lagen den 3 juni 1955 om sparbanker1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas tre
nya paragrafer, 35 a—c §§, av nedan angiven lydelse.

11 §•

I sparbank ——- —- denna lag.

Huvudmännen skola vara minst tjugu och högst sextio, dock att tillsynsmyndigheten
må, om särskilda förhållanden föranleda därtill, medgiva att
antalet sättes högre än sextio.

16 §.

Då det---eller andra.

För att---vara avskrivna.

Garantifond må återbetalas, i den mån sparbankens återstående fonder,
inbegripet förlagskapital enligt vad därom stadgas i 26 §, äro tillräckliga
för uppfyllande av kravet på egna fonder enligt nämnda lagrum. I övrigt
skall beträffande återbetälningen gälla vad i sådant hänseende blivit utfäst
vid garantifondens bildande.

18 §.

Är i reglementet förbehåll gjort om återbäring av grundfond eller del därav,
må sådan återbäring ej äga rum annat än i den mån reservfonden uppgår
till belopp, som motsvarar tio gånger grundfonden; ej heller må återbäring
ske, så länge garantifond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om
genom återbäringen sparbanken ej skulle kunna uppfylla i 26 § föreskrivet
krav på egna fonder.

19 §.

Utfäst ränta å garantifond eller grundfond skall icke utbetalas, om till
följd därav vinsten å rörelsen icke skulle förslå till att uppbringa grundfond
eller garantifond till i 17 § första stycket angivet belopp. Ränta å garantifond
skall ej heller utbetalas, om genom utbetalningen sådan förlust skulle
uppkomma å rörelsen, att sparbanken ej skulle kunna uppfylla i 26 § föreskrivet
krav på egna fonder. Grundfondränta skall ej i något fall utbetalas
om till följd därav förlust skulle uppkomma.

1 Senaste lydelse av 11, 81, 83, 92 och 96 §§ se 1962:234, av 16 § se 1967:62 samt av 48 § se
1967:542.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

13

22 §.

Sparbanks rörelse skall avse företrädesvis sparbankens verksamhetsområde.

23 §.

Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller, med de undantag
som angivas i 24 och 25 §§, förvärva annat än guld, mynt, växlar,
checkar, anvisningar, obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda
förskrivningar utom sådana som medföra rätt till betalning först
efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).

24 §.

Sparbank får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda sparbanken lokaler
för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom
eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis,
som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som sparbanken
äger, eller till lokaler, som sparbanken i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparbanken.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom, tomträtt eller
aktie avgöres av huvudmännen, om ej annat följer av sparbankens reglemente.
Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken sparbankens
lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Sparbank får till belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot
högst tio procent av sparbankens egna fonder, förvärva andel i sådan ekonomisk
förening eller aktie i sådant bolag, som med Konungens godkännande
verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende
av gemensamma intressen, eller garantifondbevis eller förlagsbevis, som utfärdats
av föreningen eller bolaget, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen
eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av
tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses
i nämnda stycke, om det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt
eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes.

Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den
allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva
aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis
skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast
ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten
förlänga denna frist.

25 §.

För att skydda fordran får sparbank dels på offentlig auktion eller fondbörs
eller i den ordning som angives i 96 a § utsökningslagen köpa egendom
som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart
att sparbanken annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning
för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Bevis om
tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken får dock förvärvas

14

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

endast om förutsättningar för återbetalning av fond föreligga enligt 16
eller 18 §.

Egendom, som sparbank förvärvat enligt första stycket, skall avyttras
så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust
för sparbanken.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröj ligen anmälas hos tillsynsmyndigheten.

26 §.

Sparbank skall till insättarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp.
Detta bestämmes i förhållande till sparbankens tillgångar och till garantiförbindelser
som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av
kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen A.

1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos

riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning,
vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa
eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag
eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran,
som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag
än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2,
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av
byggnad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december
1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande
på sparbankens föranstaltande,

4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller
tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem
och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

15

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till
tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet,
eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugufemtusen
kronor,

2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form av
värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under
Cl,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna
fonder.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I övrigt
skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder till lägst ett belopp, som
motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall lagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt
nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna
fonder får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av sparbanken,
intill ett belopp motsvarande sparbankens reservfond. I fråga om
förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas
att med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det
varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad
sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till företag som
driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske
i fråga om företag där staten är delägare.

Har sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande
har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att
bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed
sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta
procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget
och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens
innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval
av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande
av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda
skäl föranleda annat.

Sparbank, som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande överskott
vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kravet på
egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i beräkning intill
belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

16

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

27 §.

Sparbank skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig
kassareserv.

Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kunna förvandlas
i penningar och skall tillsammans med inneliggande kassa uppgå till lägst
ett belopp som svarar mot tio procent av sparbankens samtliga förbindelser
med undantag av förlagslån, lån mot inteckning i egen fastighet, lån som
tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån enligt fondens
reglemente och garantiförbindelser. Nedgår kassareserven tillfälligt
under föreskrivet belopp, skall den snarast ökas till detta.

Är tillgång som angives i andra stycket pantsatt, får den ej inräknas
i kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som sparbanken
ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det belopp, som sparbanken
enligt avtalet har rätt att ytterligare erhålla vid anfordran.

28 §.

Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom
eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt
belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av
summan av sparbanks fonder och dess inlåning. Därutöver får kredit utan
säkerhet beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 26 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,

2. samfällighet som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa
gemensamhetsanläggningar, såvida krediten ej överstiger belopp för vilket
förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar
enligt nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på sparbankens
föranstaltande,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier

eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien
noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis som
utfärdats av sådant bolag.

Sparbank får ej som pant mottaga förlagsbevis, som sparbanken utfärdat,
och ej heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken.

29 §.

Sparbank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan omfattning,
att fara kan uppkomma för sparbankens säkerhet, icke lämnas till
samma låntagare eller till låntagare, som äro förbundna med varandra i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap, eller mot säkerhet av aktier eller
förlagsbevis, som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som äro
förenade i sådan gemenskap som nu sagts.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan garantiförbindelse
till sparbanken.

30 §.

Till den som ensam eller i förening med annan får avgöra på sparbankens
styrelse ankommande ärenden eller till den som är gift med sådan person
får sparbanken lämna kredit endast

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

17

1. mot säkerhet av borgen eller garanti av staten eller kommun eller av
samfällighet, kassa, inrättning eller bolag eller annan sammanslutning, som
avses i 26 § första stycket A 2 eller 3,

2. mot säkerhet av fordran eller värdehandling som avses i 26 § första
stycket A eller B, dock att inteckning skall ligga inom sextio procent av det
uppskattade värdet av den intecknade egendomen,

3. intill ett belopp av femtiotusen kronor, mot annan pantsäkerhet.

Ledamot av sparbanks styrelse eller styrelsesuppleant, som ej erhållit

uppdrag som avses i första stycket, eller den som är gift med sådan person
får beviljas kredit endast mot säkerhet av sådan borgen eller garanti som
avses i första stycket 1 eller mot säkerhet av pant.

Sparbank får ej lämna kredit till revisor i sparbanken eller revisorssuppleant
eller till den som är gift med sådan person.

Sparbank får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis,
som utfärdats av någon som avses i första—tredje styckena, eller
mot växel, för vilken denne är betalningsskyldig.

Första—fjärde styckena äga motsvarande tillämpning på bolag, förening
eller annan sammanslutning, vari person som avses i första—tredje styckena
eller sådan persons make i egenskap av delägare eller medlem har ett
väsentligt ekonomiskt intresse, om ej annat följer av vad som föreskrives
nedan i denna paragraf.

Sammanslutning, i vilken sådan person som avses i första stycket såsom
delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt intresse, får ej beviljas
kredit som angives i första stycket 3.

Utan hinder av bestämmelsen i femte stycket får sparbank lämna sammanslutning,
i vilken sådan person som avses i första eller andra stycket i
egenskap av delägare eller medlem har väsentligt ekonomiskt intresse, kredit
genom diskontering av växel, som är grundad på verklig handelsaffär,
och bevilja kredit mot växel, som nu nämnts och för vilken sammanslutningen
är betalningsskyldig.

31 §.

Bestämmelserna om kredit i 28—30 §§ äga motsvarande tillämpning på
garantiförbindelse som sparbank ikläder sig.

32 §.

Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall sparbank förbehålla sig rätt
att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid.

Utan förbehåll enligt första stycket får sparbank

1. bevilja återlån enligt reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning med längre löptid än ett år,

2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugufem procent
av summan av sparbankens fonder och dess inlåning efter avdrag för
lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren
för sparbankens förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke ställas
på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts säkerhet
i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.

Sparbanken skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra
stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet

18

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

försvagas i märklig mån -eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet
icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån, för vars
fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar.
Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån.

33 §.

Sparbank får ej vid avtal om kredit eller annars i sin rörelse förbehålla
sig andel i vinst på affär, som sparbanken själv icke äger avsluta.

Ej heller får sparbank, där ej är fråga om utdelning på aktier eller vad
i övrigt kan tillkomma sparbanken som ägare av aktier, på annat sätt beredas
andel i vinst på verksamhet, som sparbanken själv icke får driva.

34 §.

Vid beviljande av kredit får sparbank icke göra förbehåll om att kreditbeloppet
eller del av detta skall sättas in hos sparbanken för längre tid än
sex månader eller på längre tids uppsägning än sex månader.

35 §.

Sparbank får ej utfärda tryckta eller graverade, till innehavaren eller till
viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för sådana
förbindelser. Vad nu sagts gäller dock ej räntebärande förlagsbevis, som
lyder på minst etthundra kronor.

Sparmärken för användning vid inlåning inom skolsparrörelsen får sparbank
utfärda endast om åtgärder vidtagits för kontroll över utelöpande
märken.

35 a §.

Motbok eller annat bevis, som sparbank utfärdar om tillgodohavande på
räkning, skall ställas till viss man och innehålla att överlåtelse får ske endast
till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos sparbanken.

Sparbank får ej träffa förbehåll om rätt för sparbanken att åberopa betalning
till annan än rätt innehavare av motbok.

Om efterlysning och dödande av förkommen motbok gälla särskilda bestämmelser.

35 b §.

Innan sparbank inrättar bankkontor, skall sparbanken inhämta yttrande
från nämnden för bankkontorsetablering.

Inrättas bankkontor, skall det omedelbart anmälas hos tillsynsmyndigheten.

Sparbank skall bidraga till kostnaden för nämndens verksamhet enligt
föreskrifter som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.

35 c §.

Omyndig äger utan förmyndarens tillåtelse förfoga över medel som den
omyndige själv satt in hos sparbank efter det att han fyllt sexton år. Utan
den omyndiges samtycke får sparbanken ej betala ut sådana medel till förmyndaren.
Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhändertaga
medlen och företett bevis på detta, äger den omyndige ej vidare förfoga
över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968 19

insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes hos sparbanken.

Medel, som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken,
får, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas
ut utan överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll därom skett
enligt 15 kap. 9 § andra stycket nämnda balk. överförmyndaren kan när
som helst förordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall
antecknas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insättningen, överförmyndare,
förmyndare eller god man äga på begäran erhålla bevis om beloppet
av de medel, som sättas in eller stå inne, och i förekommande fall intyg
att meddelat tillstånd icke utnyttjats.

39 §.

Styrelsen får, om reglementet medgiver det, uppdraga åt styrelseledamot
eller annan att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet
att annars ankomma på styrelsens egen prövning.

Om den befogenhet, som skall tillkomma person som avses i första stycket,
åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd
instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna
för kreditgivningen fastställas. Styrelsen skall, så snart det kan ske, till tillsynsmyndigheten
insända avskrift av instruktionen och underrätta myndigheten
om de ändringar som vidtagas i instruktionen.

Uppdrag enligt första stycket kan när som helst återkallas eller inskränkas.
Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen får ej uppdraga åt enskild styrelseledamot eller annan att avgöra
ärende, som avser

1. inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan bankrörelse,

2. förvärv eller avyttring av fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande
eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov,

3. beviljande av kredit till person, som avses i 30 § första eller andra
stycket, eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan
person är styrelseledamot eller som delägare eller medlem har ett väsentligt
ekonomiskt intresse; för kredit, som nu sägs, får dock styrelsen fastställa
vissa gränser, inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall
kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse,

4. förvärv av aktie eller förlagsbevis i andra fall än då fråga är om aktie
eller förlagsbevis, som är utmätt eller pantsatt för sparbankens fordran,

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att
beslut, om det är påkallat av allmän ränteförändring, får utan styrelsens
hörande meddelas för tiden till nästa styrelsesammanträde,

6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid sparbanken
eller om rörelsen i dess helhet vid filial och hur denna rörelse skall övervakas
från huvudkontorets sida.

Bestämmelser om kredit skola gälla även i fråga om garantiförbindelse,
som sparbank ikläder sig.

40 §.

Styrelseledamot eller den som erhållit uppdrag enligt 39 § må ej handlägga
fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken eller sådan fråga
om avtal mellan sparbanken och tredje man, i vilken han äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot sparbankens. Ej heller må han deltaga

20

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

i beslut angående avtal mellan sparbanken och tredje man, som han ensam
eller jämte annan äger företräda. Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning beträffande gåva från sparbanken, så ock beträffande
rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten, den som fått uppdrag
enligt 39 § eller tredje man.

43 §.

I förhållande till sparbanken åligger det styrelsen att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter som meddelas i reglementet eller, beträffande
frågor som falla inom huvudmännens befogenhet, av dessa. Detsamma
skall gälla annan ställföreträdare för sparbanken samt den som erhållit
uppdrag enligt 39 §; och äro dessa jämväl skyldiga hörsamma föreskrift
som meddelas av styrelsen.

Föreskrift, vilken —---sparbankens intressen.

Den som---å avtalet.

48 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i fråga om sparbanks balansräkning
gälla:

1. Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för sparbanken, må ej i
vidare mån än som betingas av förbättringar, som nedlagts å desamma, i
balansräkningen för det år, varunder de förvärvats, upptagas till högre värde
än som motsvarar kostnaderna för deras förvärvande och därefter till högre
värde än det, vartill de varit uppförda i närmast föregående balansräkning.
Är det verkliga värdet lägre än det belopp, vartill dylik tillgång sålunda
upptagits, skall å tillgången årligen avskrivas vad som motsvarar dess
av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna värdeminskning.

Utan hinder av vad nu sagts må fast egendom, avsedd till stadigvarande
hruk för sparbanken, eller tomträtt till fastighet, avsedd för sådant ändamål,
för täckande av förlust å sparbankens rörelse uppskrivas högst till det
bestående värde, tillgången i fråga måste anses äga, såframt tillsynsmyndigheten
medgivit uppskrivningen. I intet fall må dock uppskrivning ske
över senast fastställda taxeringsvärdet å den fasta egendomen eller, vad
gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader, som utgöra tillbehör till tomträtten.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning å aktie, som
omförmäles i 24 § första stycket 2.

2. Beträffande andra tillgångar än som nämnts under 1 gäller att de ej
må upptagas över verkliga värdet. För fordran, som förfaller eller kan av
sparbanken uppsägas till betalning först efter längre tid än ett år, må värdet
icke sättas högre än att avkastning erhålles efter en räntefot som svarar
mot det allmänna ränteläget. Närmare föreskrifter om värderingen av här
avsedda fordringar meddelas årligen av tillsynsmyndigheten. Osäkra fordringar
skola upptagas högst till det belopp, varmed de beräknas komma att
inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom tillgång.

3. I stället för avskrivning å tillgångs värde må motsvarande belopp kunna
uppföras å särskilt värdeminskningskonto. Minskning av värdeminskningskonto
är medgiven, där avskrivning med samma belopp sker å motsvarande
tillgång, så ock i den mån, enligt vad förut i denna paragraf är sagt,
hinder ej möter för uppskrivning av tillgång samt minskning av värdeminskningskonto
sker i stället för sådan uppskrivning.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

21

4. Avskrivning skall avse viss tillgång eller grupp av tillgångar av likartad
beskaffenhet.

5. De belopp, till vilka sparbankens särskilda fonder uppgå, skola vart för
sig i balansräkningen uppföras bland skulderna. Benämningen fond må endast
användas för grundfond, reservfond och garantifond.

6. Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom tillgång.

7. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av sparbankens
ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland skulderna. Tillika
skall inom linjen upptagas av sparbanken ställda panters sammanlagda bokförda
värde. Inom linjen skola ock anmärkas de pensionsåtaganden, som ej
upptagits bland skulderna. Ytterligare skall inom linjen uppföras ränta å
garantifond eller grundfond, som till följd av reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.

Vad i —--eller bilaga.

58 §.

Ansvarsfrihet må---röstat däremot.

Anställes ej---blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet---nämnda handling.

Talan om skadestånd på grund av förvaltningsåtgärd, som någon vidtagit
med stöd av uppdrag enligt 39 §, må ej väckas av sparbanken, sedan ett år
förflutit från det förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för det
räkenskapsår, under vilket åtgärden vidtagits, framlagts å sammanträde
med huvudmännen, såframt icke förhållande föreligger varom stadgas i
tredje stycket.

60 §.

Försättes sparbank-----redovisningen avser.

Mot den som erhållit uppdrag enligt 39 § samt revisor äger konkursboet
ock, där sparbanken försättes i konkurs på ansökan, vilken gjorts innan två
år förflutit från det förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen framlades
å sammanträde med huvudmännen, föra sådan talan.

Talan, varom--— talan förlorad.

67 §.

Då sparbanken---med huvudmännen.

Redovisningen skall---redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens redovisning, om revisorernas granskning och revisionsberättelsen,
om handlingars framläggande å sammanträde med huvudmännen,
om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om anställande
av talan mot styrelseledamot eller den som erhållit uppdrag enligt 39 § skall
i tillämpliga delar gälla vad i denna lag förut rörande dessa ämnen föreskrivits.

81 §.

Om sparbanks — --med straff.

Där sparbank ---sådan talan.

Tillsynsmyndigheten skall--- — utfärda instruktion.

Tillsynsmyndigheten äger---— denna lag.

Då tillsynsmyndigheten i anledning av att sparbank icke kan uppfylla i
26 § föreskrivet krav på egna fonder förelägger sparbankens styrelse att

22

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

vidtaga rättelse, må, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den
tid, inom vilken föreläggandet skall vara fullgjort, icke sättas längre än två
månader, och må i intet fall sagda tid bestämmas till mer än ett år.

Har sparbanks---i likvidation.

83 §.

Sparbanks styrelse ----av myndigheten;

att, då anledning yppas till antagande, att sparbanken gjort sådana förluster
att sparbanken icke kan uppfylla i 26 § föreskrivet krav på egna fonder,
ofördröj ligen upprätta särskild balansräkning enligt 48 § för utvisande
av sparbankens ställning samt att, därest balansräkningen bekräftar antagandet
i fråga, ofördröj ligen avsända meddelande härom till tiilsynsmyndieheten;
samt

att dels---och ställning.

92 §.

Har huvudman, styrelseledamot, den som erhållit uppdrag enligt 39 §,
revisor, likvidator, likvidationsrevisor eller ombud, som avses i 82 § 1 mom.,
vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat
sparbanken skada, är han pliktig att till sparbanken utgiva ersättning för
skadan.

Har huvudman---för skadan.

Där medhjälpare, ----för skadan.

96 §.

Med dagsböter---eftersätter bestämmelserna i nämnda lagrum;

4. den, som bryter mot vad som är stadgat i 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

I fråga om krav på egna fonder och om skyldighet att hålla kassareserv
får sparbank tillämpa äldre bestämmelser till utgången av år 1973.

Vid bokslut, som sker för tidigare år än 1974, får obligation, som avses i
48 § första stycket 1 i dess äldre lydelse och som förvärvats före den 1 januari
1969, värderas enligt äldre bestämmelser. Detsamma gäller fordran
på grund av lån, som avses i 48 § första stycket 2 i dess äldre lydelse och
som beviljats före nyssnämnda tidpunkt.

Skyldighet att inhämta yttrande enligt 35 b § första stycket föreligger icke
för sparbank, som efter lagens ikraftträdande utnyttjar med stöd av äldre
bestämmelser meddelat tillstånd att inrätta kontor.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

23

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 3 juni 1955 (nr 417) angående
införande av nya lagen om sparbanker

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 3 juni 1955 angående införande
av nya lagen om sparbanker1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse)

6

I fråga----------

7. I fråga om medel, som förvaltas
av förmyndare eller god man och
som sedan den 1 januari 1941 innestå
å räkning hos sparbank utan villkor
att de må lyftas allenast med
överförmyndarens tillstånd, skall, såframt
ej överförmyndaren annorlunda
förordnar, vid tillämpning av vad
i 24 § nya lagen stadgas så anses som
om förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra
stycket föräldrabalken gjorts, att
de må uttagas utan sådant tillstånd.
Vad nu sagts skall ock gälla medel,
som sedermera insatts eller framdeles
insättas å räkningen, samt ränta
som lagts eller lägges till kapitalet. 8 9 10

8. Har sparbank------

9. Utan hinder av vad i 28 § fjärde
stycket nya lagen stadgas beträffande
säkerhet för lån, må egendom,
som innan nya lagen vunnit tillämpning
å sparbanken genom att registrering
skett ställts som säkerhet
för lån, alltjämt godtagas som sådan
under lånets fortsatta löptid.

10. De styrelseledamöter — — •— å

(Föreslagen lydelse)

§•

annan bidragstecknare.

7. I fråga om medel, som förvaltas
av förmyndare eller god man och
som sedan den 1 januari 1941 innestå
å räkning hos sparbank utan villkor
att de må lyftas allenast med
överförmyndarens tillstånd, skall, såframt
ej överförmyndaren annorlunda
förordnar, vid tillämpning av
vad i 35 c § nya lagen stadgas så anses
som om förbehåll enligt 15 kap.
9 § andra stycket föräldrabalken
gjorts, att de må uttagas utan sådant
tillstånd. Vad nu sagts skall ock
gälla medel, som sedermera insatts
eller framdeles insättas å räkningen,
samt ränta som lagts eller lägges
till kapitalet.

----—år 1965.

9. Utan hinder av vad i 28 § andra
och tredje styckena nya lagen stadgas
beträffande säkerhet för lån, må
egendom, som innan nya lagen vunnit
tillämpning å sparbanken genom
att registrering skett ställts som säkerhet
för lån, alltjämt godtagas som
sådan under lånets fortsatta löptid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1965:222.

24

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas

säkerhetskassa

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 6 §§ lagen den 15 juni 1934 om sparbankernas
säkerhetskassa1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Såsom bidrag------— kalenderår förvaltade.

Vad nu sagts skall ej gälla sparbank,
vars fondmedel, sedan i förekommande
fall därifrån avdragits
garantifond och i fondmedlen ingående
förlagskapital samt under de
Ilo första åren efter sparbankens bildande
jämväl grundfond, antingen
äro eller genom bidragets erläggande
skulle bliva otillräckliga för iakttagandet
av det förhållande, som
jämlikt 27 § lagen om sparbanker
skall förefinnas mellan sparbankens
inlåning och dess fonder.

Vad nu sagts skall ej gälla sparbank,
vars fondmedel, sedan i förekommande
fall därifrån avdragits
garantifond och i fondmedlen ingående
förlagskapital samt under de
tio första åren efter sparbankens bildande
jämväl grundfond, antingen
äro eller genom bidragets erläggande
skulle bliva otillräckliga för uppfyllande
av kravet på egna fonder jämlikt
26 § lagen om sparbanker.

3 §•

Uppgår kassans behållning till tjugo
miljoner kronor, skall hälften av
den behållna avkastningen årligen
utdelas till sparbankerna efter förhållandet
mellan de bidrag varje
sparbank sammanlagt inbetalat till
kassan. Uppgår behållningen till ett
belopp motsvarande en procent av de
medel, som sparbankerna vid utgången
av nästföregående kalenderår
sammanlagt förvaltade, skall hela
avkastningen efter samma grund
utdelas. I övrigt äge sparbank, så
länge kassan består, ej göra gällande
någon rätt till kassans tillgångar.

1 Senaste lydelse av 2 och 6 §§ se 1955: 419.

Sparbank äger, så länge kassan består,
ej göra gällande någon rätt till
kassans tillgångar.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

25

(Nuvarande lydelse)

Sparbanks rätt till framtida utdelning
eller till kassans tillgångar vid
dess upplösning må ej uppföras som
tillgång i sparbankens räkenskaper
eller överlåtas annorledes än i samband
med överlåtelse av sparbankens
rörelse å annan sparbank.

6

Kassans styrelse må, efter prövning
i varje särskilt fall och på villkor,
som styrelsen äger bestämma,
med anlitande av kassans medel lämna
dels bistånd åt sparbank, vars
fondmedel till följd av inträffade förluster
nedgått under det i förhållande
till sparbankens inlåning enligt
27 § lagen om sparbanker erforderliga
beloppet, ävensom åt sparbank,
som eljest på grund av inträffade eller
väntade förluster råkat i eller kan
befaras råka i svårigheter, dels ock,
i den utsträckning så finnes skäligt,
gottgörelse åt insättare i sparbank,
som trätt i likvidation eller försatts
i konkurs.

(Föreslagen lydelse)

Sparbanks rätt till kassans tillgångar
vid dess upplösning må ej
uppföras som tillgång i sparbankens
räkenskaper eller överlåtas annorledes
än i samband med överlåtelse av
sparbankens rörelse å annan sparbank.

§•

Kassans styrelse må, efter prövning
i varje särskilt fall och på villkor,
som styrelsen äger bestämma,
med anlitande av kassans medel lämna
dels bistånd åt sparbank, vars
fondmedel till följd av inträffade förluster
blivit otillräckliga för uppfyllande
av kravet på egna fonder enligt
26 § lagen om sparbanker, ävensom
åt sparbank, som eljest på grund
av inträffade eller väntade förluster
råkat i eller kan befaras råka i svårigheter,
dels ock, i den utsträckning
så finnes skäligt, gottgörelse åt insättare
i sparbank, som trätt i likvidation
eller försatts i konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

26

Banlcoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om
j or dbrakskasserörelsen

Härigenom förordnas, dels att 4, 5, 7, 12, 14, 22, 24, 30—42, 52, 56, 58,
62, 74 och 75 §§, 87 § 2 mom., 88 a § samt 91 och 96 §§ lagen den 25 maj
1956 om jordbrukskasserörelsen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges, dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 42 a—d §§, av nedan
angiven lydelse.

4 §•

Jordbrukskassas firma---»ek.för.».

Ej må ----ordet jordbrukskreditkassa.

Om användning av ordet bank vid beteckning av kreditkassas rörelse är
särskilt stadgat.

5 §•

Jordbrukskasserörelsen skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

Kreditkassorna och riksorganisationen registreras hos tillsynsmyndigheten.
Bestämmelserna om länsstyrelse i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om
ekonomiska föreningar äga i fråga om jordbrukskasserörelsen motsvarande
tillämpning på tillsynsmyndigheten. Anteckning i registret skall dock, såvitt
angår kreditkassa, kungöras i allmänna tidningarna och i tidning, som är
allmänt spridd inom kassans verksamhetsområde.

7 §•

Sedan beslut fattats att bilda jordbrukskassa och stadgar för kassan antagits,
skall stadfästelse på dessa sökas hos tillsynsmyndigheten. I ärendet
skall tillfälle beredas riksorganisationen och den centralkassa, vari jordbrukskassan
skall bliva medlem, att avgiva yttrande.

Finner tillsynsmyndigheten att stadgarna överensstämma med denna lag
samt lag och författning i övrigt ävensom att stadgarna innehålla föreskrifter
som göra kassan ägnad att fullgöra sina uppgifter, skall tillsynsmyndigheten
stadfästa stadgarna och godkänna kassan. Stadfästelse skall ock sökas
på beslut om ändring i jordbrukskassas stadgar.

12 §.

Villkoren för inträde som medlem i jordbrukskassa fastställas av riksorganisationen.

14 §.2

Jordbrukskassa må---sina medlemmar.

1 Senaste lydelse av 58 § se 1962:8 och av 87 § 2 mom. se 1967:543. 88 a § införd genom
1962:88.

2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

27

22 §.

Till medlem i centralkassa må allenast antagas

jordbrukskassa vars styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde,
samt

bolag, förening eller annan sammanslutning, som har till huvudsaklig
uppgift att ekonomiskt eller på annat sätt främja jordbruket, binäring därtill
eller fisket eller intressen som äro gemensamma för utövare av sådana
näringar.

Riksorganisationen äger —■ — — i centralkassa.

24 §d

Centralkassa må bereda kredit allenast åt medlemmar i kassan eller i ansluten
jordbrukskassa samt åt bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa
eller annan allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts
av Konungen, kreditaktiebolag, försäkringsföretag med svensk koncession
och utländskt bankföretag.

Kreditgivningen till — ---tillhörande säkerheter.

30 §.

Kreditkassa får låna ut pengar och anskaffa medel till utlåningen i den
ordning denna lag föreskriver samt idka verksamhet som står i samband
därmed.

Jordbrukskassa får ej för egen räkning låna in pengar från allmänheten.

Utan tillstånd av tillsynsmyndigheten får kreditkassa icke mottaga värdehandlingar
till förvaring och förvaltning. Tillstånd får meddelas endast om
kassan med hänsyn till dess organisation och förvaringsanordningar samt
fonder kan på ett betryggande sätt handha sådan verksamhet. När förutsättningar
icke längre föreligga för tillstånd, lar det återkallas.

I kreditkassas stadgar skall angivas vilken rörelse kassan får utöva.

31 §.

Kreditkassa får ej för egen räkning driva handel med eller, med de
undantag som angivas i 32 och 33 §§, förvärva annat än guld, mynt, växlar,
checkar, anvisningar, obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda
förskrivningar utom förlagsbevis.

32 §.

Kreditkassa får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda kassan eller ansluten
kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande
behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom
eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis,
som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som kassan
äger, eller till lokaler, som kassan i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller
i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom, tomträtt eller
aktie avgöres av stämman, om ej annat följer av kreditkassans stadgar.

1 Ändringen innebär bl. a. att tredje och fjärde styckena upphävs.

28

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller
ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar
mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital,
förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som
tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen, eller garantifondbevis
eller förlagsbevis, som utfärdats av föreningen eller bolaget, eller i övrigt
tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter tillstånd
av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som
avses i nämnda stycke, om det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt
eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes.

Centralkassa som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på
den allmänna marknaden får efter tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva
aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis
skall centralkassan avyttra så snart det lämpligen kan ske och
senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten
förlänga denna frist.

33 §.

För att skydda fordran får kreditkassa dels på offentlig auktion eller
fondbörs eller i den ordning som angives i 96 a § utsökningslagen köpa
egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart
att kassan annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran
övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts
gäller ej bevis om andel i eller tillskott till kreditkassan själv eller annan
jordbrukets kreditkassa.

Egendom, som kreditkassa förvärvat enligt första stycket, skall avyttras
så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust
för kassan.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsynsmyndigheten.

34 §.

Centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall till insättarnas skydd
ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensamt
i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna garantiförbindelser
(placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna
i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos
riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning,
vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa
eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag
eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran,
som angives under A 1—3,

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

29

5. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten
jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag
än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad
som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december
1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande
på kassans föranstaltande,

4. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten
jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller
tvåfamilj shus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem
och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen
eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet,
eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen
kronor,

2. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten
jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i form av
värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under
C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt
skall centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje tidpunkt ha eget
kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och
åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt
nominella belopp.

30

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av
stämma fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella
värdet av förlagsbevis, utställda av centralkassan, intill ett belopp motsvarande
det belopp vartill centralkassans och anslutna jordbrukskassors eget
kapital uppgår. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva
inom fem år, skall dock iakttagas att med centralkassans och de anslutna
jordbrukskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje
år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av detta kapital.

Från centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital skall
avräknas det bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital eller i annan
form tillskjutit till företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan
avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare.

Har centralkassa eller ansluten jordbrukskassa väsentligt ekonomiskt intresse
i aktiebolag som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller
tomträtt som förvärvats för att bereda någon av kassorna lokaler för dess
inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från
det egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet
av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del
av dessa som svarar mot kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som kreditkassa bestämt på grundval
av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande
av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda
skäl föranleda annat.

35 §.

Centralkassa skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning
tillräcklig kassareserv.

Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kunna förvandlas
i pengar och skall tillsammans med inneliggande kassa uppgå till lägst ett
belopp som svarar mot tio procent av kassans samtliga förbindelser med
undantag av förlagslån, lån mot inteckning i egen fastighet, lån som tagits
upp hos allmänna pensionsfonden i samband med återlån enligt fondens
reglemente och garantiförbindelser. Nedgår kassareserven tillfälligt under
föreskrivet belopp, skall den snarast ökas till detta.

Är tillgång som angives i andra stycket pantsatt, får den ej inräknas i
kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som centralkassan
ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det belopp, som kassan
enligt avtalet har rätt att ytterligare erhålla vid anfordran.

36 §.

Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom
eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt
belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av
summan av centralkassas och anslutna jordbrukskassors eget kapital samt
centralkassans inlåning. Därutöver får kredit utan säkerhet beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 34 § första stycket A 2 eller 3, dock icke
staten, samt utländskt bankföretag,

2. samfällighet som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om
vissa gemensamhetsanläggningar, såvida krediten ej överstiger belopp för

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

31

vilket förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar
enligt nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på kreditkassans
föranstaltande,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Kredit utan säkerhet enligt första stycket beviljas av centralkassa eller,
efter medgivande av denna, av ansluten jordbrukskassa.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier
eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien
noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis som
utfärdats av sådant bolag.

Kreditkassa får ej som pant mottaga aktie i bolag, som har till uppgift att
tillgodose för kreditkassor gemensamma intressen, eller förlagsbevis, som
sådant bolag eller centralkassa utfärdat, och ej heller bevis om andel i eller
tillskott till kreditkassan själv eller annan jordbrukets kreditkassa.

37 §.

Kreditkassa skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan omfattning,
att fara kan uppkomma för kreditkassans säkerhet, icke lämnas till
samma låntagare eller till låntagare, som äro förbundna med varandra i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap, eller mot säkerhet av aktier eller
förlagsbevis, som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som äro
förenade i sådan gemenskap som nu sagts.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan garantiförbindelse
till kreditkassan.

38 §.

Kreditkassa får ej utan tillstånd lämna kredit till ledamot av kassans styrelse,
revisor i kassan eller suppleant för styrelseledamot eller revisor och ej
heller till den som är anställd i kassan. Detsamma gäller kredit mot säkerhet
av borgen eller fordringsbevis, som utfärdats av sådan person.

Tillstånd enligt första stycket lämnas såvitt gäller centralkassa av riksorganisationen
och såvitt gäller jordbrukskassa av centralkassan.

39 §.

Bestämmelserna om kredit i 36—38 §§ äga motsvarande tillämpning på
garantiförbindelse som kreditkassa ikläder sig.

40 §.

Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall kreditkassa förbehålla sig
rätt att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid.

Utan förbehåll enligt första stycket får

1. centralkassa bevilja återlån enligt reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning med längre löptid än ett år,

2. kreditkassa utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än
ett år till ett sammanlagt belopp, som tillsammans med belopp av här avsedd
utlåning från övriga kreditkassor inom vederbörande centralkassas verksamhetsområde
vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugofem procent av
summan av centralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital samt
centralkassans inlåning efter avdrag för lån som tagits upp hos allmänna
pensionsfonden i samband med återlån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren
för kreditkassans förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke
ställas på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts

32

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.

Centralkassa skall enligt 17 § tredje stycket meddela de särskilda anvisningar
som fordras för tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket 2
och tredje stycket första punkten.

Kreditkassa skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra
stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet
försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet icke
längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning på lån, för vars
fulla gäldande staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar.
Föreskriften i tredje stycket första punkten gäller dock även sådant lån.

41 §.

Kreditkassa får ej vid avtal om kredit eller annars i sin rörelse förbehålla
sig andel i vinst på affär, som kassan själv icke äger avsluta.

Ej heller får kreditkassa, där ej är fråga om utdelning på aktier eller
vad i övrigt kan tillkomma kassan som ägare av aktier, på annat sätt beredas
andel i vinst på verksamhet, som kassan själv icke äger driva.

42 §.

Vid beviljande av kredit får kreditkassa icke göra förbehåll om att kreditbeloppet
eller del av detta skall sättas in hos centralkassa för längre tid än
sex månader eller på längre tids uppsägning än sex månader.

42 a §.

Kreditkassa får ej utfärda tryckta eller graverade, till innehavaren eller
till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för
sådana förbindelser. Vad nu sagts gäller dock ej räntebärande förlagsbevis,
som centralkassa utfärdar och som lyder på minst etthundra kronor.

42 b §.

Motbok eller annat bevis, som centralkassa utfärdar om tillgodohavande
på räkning, skall ställas till viss man och innehålla att överlåtelse får ske
endast till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos kassan.

Centralkassa får ej träffa förbehåll om rätt för kassan att åberopa betalning
till annan än rätt innehavare av motbok.

Om efterlysning och dödande av förkommen motbok gälla särskilda bestämmelser.

42 c §.

Innan kreditkassa inrättar bankkontor, skall kassan inhämta yttrande
från nämnden för bankkontorsetablering.

Inrättas bankkontor, skall det omedelbart anmälas hos tillsynsmyndigheten.

Kreditkassa skall bidraga till kostnaden för nämndens verksamhet enligt
föreskrifter som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

42 d §.

Omyndig äger utan förmyndarens tillåtelse förfoga över medel som den
omyndige själv satt in hos centralkassa efter det att han fyllt sexton år.
Utan den omyndiges samtycke får kassan ej betala ut sådana medel till för -

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

33

myndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhändertaga
medlen och företett bevis på detta, äger den omyndige ej vidare förfoga
över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas
på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes
hos kassan.

Medel som förmyndaren eller god man förvaltar enligt föräldrabalken får,
utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan
överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll därom skett enligt 15 kap.
9 § andra stycket nämnda balk. överförmyndaren kan när som helst förordna,
att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på
bevis eller i motbok, som utfärdats om insättningen, överförmyndare, förmyndare
och god man äga på begäran erhålla bevis om beloppet av de medel,
som sättas in eller stå inne, och i förekommande fall intyg att meddelat
tillstånd icke utnyttjats.

52 §.

Det åligger---nämnda handlingar.

Minst en---kassans medel;

granska av styrelsen vidtagna åtgärder i fråga om förvaltning och avyttring
av egendom, som kassan inköpt eller övertagit jämlikt 33 §;

taga del av de---- rörande kassan.

I övrigt — ---av revisionsuppdraget.

56 §.

I fråga---— 57—67 §§ nedan.

Vid tillämpningen--- 52—54 §§ denna lag,

samt att i 87 och 89 §§ hänvisningarna till 51 § i stället skola avse 54 §
denna lag.

58 §.

Har kreditkassa--— av rätten.

Genom rättens försorg skall ofördröjligen till tillsynsmyndigheten avsändas
dels för registrering meddelande om beslut att kassan skall träda
i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande
av hans fullständiga namn och postadress.

62 §.

Finnes kreditkassa, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation,
sedermera sakna till föreningsregistret anmälda behöriga likvidatorer, skali
rätten på ansökan av medlem, borgenär eller annan, vars rätt kan vara
beroende av att någon finnes som äger företräda kassan, eller på anmälan
av tillsynsmyndigheten förordna likvidatorer.

Genom rättens---och postadress.

74 §.

Kreditkassas styrelse ----som äskas.

Yppas anledning till antagande att centralkassa gjort sådana förluster
att kassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital icke svarar
mot det belopp som fordras enligt 34 §, skall centralkassans styrelse ofördröjligen
låta upprätta särskild balansräkning enligt 44 och 45 §§ för utvisande
av centralkassans ställning samt, därest balansräkningen bekräf 3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 60—61

34

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

tar antagandet i fråga, ofördröjligen avsända meddelande härom till tillsynsmyndigheten.

Centralkassas styrelse--- — tillsynsmyndigheten äskas.

75 §.

Har kreditkassas —--— med straff.

Ändå att---- finna påkallade.

Underlåter kassa att ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelat
förbud eller föreläggande eller handhar kassan eljest sina angelägenheter
på sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan, äger myndigheten
återkalla godkännandet.

Tillsynsmyndigheten äger — — —- denna lag.

87 §.

2 mom. Senast fyra månader efter det på anmälan jämlikt 96 § 2 inom.
lagen om ekonomiska föreningar registrering skett av beslut om godkännande
av fusionsavtal skall såväl den övertagande som den överlåtande kassans
styrelse göra ansökan om tillsynsmyndighetens tillstånd att bringa fusionsavtalet
till verkställighet.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning skall grundas på ett bedömande
av huruvida fusionen kan anses vara förenlig med deras intressen, som
äro insättare i eller eljest hava fordringar å de av fusionen berörda kassorna.
Tillstånd må icke meddelas, med mindre riksorganisationen lämnat
medgivande till fusionen eller, då centralkassa övertager annan kreditkassas
rörelse, Konungen eller myndighet Konungen förordnar prövat övertagandet
icke vara till skada för det allmänna.

Tillsynsmyndigheten skall----sist angivits.

Beslut, varigenom tillstånd givits, skall inom sex månader sedan beslutet
vunnit laga kraft av båda kassornas styrelser anmälas för registrering.

När beslut--— fusionen genomförd.

Hör till---är stadgat.

88 a §.

Har kreditkassa övertagit annan kassas rörelse helt eller delvis och finnes
bland sistnämnda kassas tillgångar egendom, som kreditkassa ej må
förvärva, må den egendomen, även om sådant fall ej är för handen som i 32
eller 33 § sägs, förvärvas av den övertagande kassan. Egendom som kassan
på detta sätt förvärvat skall, i den mån egendomen ej, jämlikt vad i nyssnämnda
lagrum stadgas, må av kassan behållas, åter avyttras så snart lämpligen
kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust för kassan.

91 §.

Närmare bestämmelser om föreningsregistret för j ordbrukskasserörelsen
och om avgifterna för registrering och kungörande samt de föreskrifter, som
i övrigt utöver vad denna lag innehåller finnas erforderliga för lagens tilllämpning,
meddelas av Konungen.

96 §.

I fråga om medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som
sedan den 1 januari 1941 innestå på räkning hos kreditkassa utan villkor
att de må lyftas allenast med överförmyndarens tillstånd, skall, såframt ej
överförmyndaren annorlunda förordnar, vid tillämpning av vad i 42 d §
stadgas så anses som om förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldra -

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

35

balken gjorts, att de må uttagas utan sådant tillstånd. Vad nu sagts skall
ock gälla medel, som sedermera insatts eller framdeles insättas på räkningen,
och ränta som lagts eller lägges till kapitalet.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 5, 7, 56, 58, 62 och 75 §§ samt 87 §
2 mom. den 1 juli 1969 och i övrigt den 1 januari 1969.

I fråga om krav på eget kapital och om skyldighet att hålla kassareserv
får centralkassa tillämpa äldre bestämmelser till utgången av år 1973.

Skyldighet att inhämta yttrande enligt 42 c § första stycket föreligger icke
för kreditkassa, som efter lagens ikraftträdande utnyttjar med stöd av äldre
bestämmelser meddelat tillstånd att inrätta kontor.

3| Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 60

61

36

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81)

om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 33 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
(Nuvarande lydelse)

33

Har i motbok rörande tillgodohavande
hos bank eller i annat enkelt
skuldebrev intagits förbehåll, som
skulle medföra att betalning till innehavaren
finge anses gill ändå att
han ej vore rätt borgenär eller behörig
att å rätte borgenärens vägnar
uppbära betalning, må sådant förbehåll
ej åberopas, där gäldenären åsidosatt
skälig aktsamhet vid prövning
huruvida innehavaren var den till
vilken skuldebrevet var ställt eller
dennes rättsinnehavare eller ägde å
rätte borgenärens vägnar uppbära
betalningen.

Beträffande sparkassebok och motbok
med sparbank gälle vad därom
är särskilt stadgat.

anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har i enkelt skuldebrev intagits
förbehåll, som skulle medföra att betalning
till innehavaren finge anses
gill ändå att han ej vore rätt borgenär
eller behörig att å rätte borgenärens
vägnar uppbära betalning, må
sådant förbehåll ej åberopas, där
gäldenären åsidosatt skälig aktsamhet
vid prövning huruvida innehavaren
var den till vilken skuldebrevet
var ställt eller dennes rättsinnehavare
eller ägde å rätte borgenärens
vägnar uppbära betalningen.

Beträffande motbok med bank
gälle vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

37

Motioner

De motioner som väckts i anledning av propositionen är

dels de likalydande motionerna I: 1021 av herrar Ottosson och Gösta
Jacobsson samt II: 1291 av herrar Magnusson i Borås och Lothigius, vari
hemställes

A. att riksdagen vid behandlingen av propositionen skall besluta

att från bankbolags, sparbanks och jordbrukskassas eget kapital skall
vid beräkning av kapitaltäckning ej avräknas det bokförda värdet av vad
banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat in- eller
utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet,

att undantag vid beräkning av kapitaltäckning ej skall göras för tillgång
i företag där staten är delägare,

B. att utskottet skall utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar; dels

de likalydande motionerna I: 1000 av fru Hultell in. fl. och II: 1263
av herr Gustafson i Göteborg in. fl., vari hemställes att riksdagen vid behandlingen
av propositionen skall uttala »att nämnden för bankkontorsetablering
utökas med en ledamot som utses efter förslag från den fackliga
organisation, som företräder de anställda i kreditinstituten».

Motionerna 1:1021 och 11:1291 avser kreditinstitutens innehav av aktier
i s. k. sidobolag (propositionen s. 105, 129 ff., 148 ff.). Motionärerna avvisar
det i propositionen framlagda förslaget att för det bokförda värdet
av sådana aktier skall, för så vitt fråga ej är om företag i vilket staten är
delägare, alltjämt krävas 100 procents kapitaltäckning. Förlustrisken på
sidobolagsaktier är, anför de, säkert oftast betydligt mindre än förlustrisken
på t. ex. aktier som bankerna kan bli tvungna att överta för att
skydda ett nödlidande engagemang. Vidare anses det inte rimligen kunna
göras gällande att ett innehav av en aktiepost i ett kreditgivande sidobolag
blir mindre riskabelt om även staten är aktieägare i bolaget.

I motionerna I: 1000 och 11: 1263 anföres att Svenska bankmannaförbundet
— den fackliga organisation som företräder de anställda inom affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor — redan i början av
1960-talet tog initiativ till sammankomster med representanter för bankinspektionen,
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen för
att försöka få till stånd en samordning av serviceåtaganden och kontorsetablering
mellan de skilda bankinstituten. Intresset från de anställdas sida
för dessa frågor och den erfarenhet på området som finns inom den fackliga
organisationen motiverar enligt motionärernas uppfattning att den blir

38

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

representerad i den avsedda nya nämnden för kontorsetablering (propositionen
s. 216, 219 f., 222 f.). Motionärerna erinrar om att förslag härom
framförts i Bankmannaförbundets och Tjänstemännens centralorganisations
remissyttranden över kreditinstitututredningens betänkande (något som
dock ej redovisats i propositionen).

Skrivelse från Svenska bankföreningen

Svenska bankföreningen har tillställt utskottet en skrivelse, vari anföres
att banklagens regler på några punkter, som främst berör bankernas internationella
verksamhet, enligt vad som föreslås i propositionen kommer att
utan saklig motivering skärpas. Föreningen hemställer »att utskottet undanröjer
dessa inadvertenser». Skrivelsen fogas som bilaga 3 till detta utlåtande.

Utskottet

Det förslag till ändringar i banklagstiftningen som framläggs i propositionen
bygger i huvudsak på kreditinstitututredningens betänkande »Samordnad
banklagstiftning». Titeln på detta betänkande utsäger vad som
främst är kännetecknande för förslaget, nämligen att rörelsereglerna för
de olika typerna av kreditinstitut i väsentliga hänseenden skall bli enhetligt
utformade.

Departementschefens ställningstagande till förmån för den nu angivna
grundsatsen baseras på ett principresonemang rörande valet mellan å ena
sidan en fortsatt genom lagstiftning styrd funktionsfördelning mellan affärsbankerna,
sparbankerna och jordbrukets kreditkassor, å andra sidan en
friare konkurrens mellan de olika slagen av kreditinstitut under likartade
betingelser. En viktig plats ägnas i detta resonemang åt kostnadssynpunkterna.
Särskilt bankinspektionen har vid betänkandets remissbehandling
ställt sig kritisk till uppfattningen att de föreslagna nya rörelsereglerna
skulle vara ägnade att sänka kostnaderna för kredit- och betalningsförmedlingen.
Departementschefen emotser dock att den redan förekommande
tendensen till fusioner inom sparbanks- och jordbrukskasserörelserna skall
förstärkas med rationaliseringsvinster som följd och att den ökade rörelsefriheten
också skall kunna leda till »en effektiv konkurrens--- —- som

i högre grad än f. n. använder priset som konkurrensmedel». Utskottet kan
för sin del ansluta sig till de grundläggande värderingar som departementschefen,
i anslutning till flertalet bland remissinstanserna, ger uttryck åt i
frågan om gränsdragning mellan bankinstituten. I sammanhanget må påpekas
att vissa särregler alltjämt kommer att gälla beträffande jordbrukets
kreditkassor. Att de nya bestämmelserna inte kommer att resultera i dras -

Bankoutskottets utlåtande nr 60 är 1968

39

tiska förändringar av de olika institutsgruppernas rörelseinriktning utan
snarare i marginella förskjutningar är en av utredningen och departementschefen
deklarerad uppfattning som utskottet delar.

Vad gäller enskildheterna i förslaget kan noteras att departementschefen
på några punkter valt en annan lösning än den som utredningen förordat.
Särskilt är detta fallet i fråga om kapitaltäckningsbestämmelserna, vilka
nu ändras på ett genomgripande sätt. Härvidlag har redan inom utredningen
yppats olika meningar. Departementschefens förslag kan sägas innebära
en kompromiss mellan utredningsmajoritetens linje och den mera
restriktiva linje som företrätts av bankinspektionens representant i utredningen
och än mer av inspektionen själv i dess remissyttrande. För affärsbankernas
del innebär även departementschefens förslag en betydande liberalisering
av kapitaltäckningskraven.

Vissa av de föreslagna lagändringarna kan, såsom framhålles i propositionen,
beräknas få en positiv effekt på näringslivets kredit- och kapitalförsörjning.
Bankinstituten får rätt att för begränsad tid förvärva aktier
och förlagsbevis i samband med emission på den allmänna marknaden. De
får också vidgad rätt att lämna kredit utan säkerhet, blancokredit, något
som särskilt kan få betydelse för de mindre och medelstora företagen. Till
blancokrediter hänförs givetvis liksom för närvarande såväl krediter helt
utan säkerhet som krediter vilkas säkerhet inte kan betecknas som betryggande.
Till skillnad från vad som hittills gällt får bankinstituten vidare
rätt att mottaga börsnoterade förvaltningsbolags aktier och förlagsbevis
såsom pant för kredit. Till en reform i denna riktning har utskottet redan
tidigare (ull. 1966: 48) förklarat sig ha en i princip positiv inställning.

En punkt i förslaget som kan föranleda viss tvekan är avskaffandet av
bestämmelsen att tillstånd erfordras för alt ett bankinstitut skall få inrätta
avdelningskontor i en kommun där det inte tidigare är representerat. Tilllämpningen
och verkningarna av etableringskontrollen har — såsom närmare
framgår av utskottets nästföljande utlåtande, nr 61 — belysts av koncentrationsutredningen
i dess betänkande »Kreditmarknadens struktur och
funktionssätt» (SOU 1968: 3). Detta material berörs dock icke i den nu
föreliggande propositionen. Med hänsyn inte minst till att den nuvarande
etableringskontrollen är föga effektiv kan utskottet ansluta sig till departementschefens
förslag om ökad handlingsfrihet för bankinstituten även
med avseende på kontorsetableringen.

Utskottet tar i det följande upp de punkter i propositionen beträffande
vilka ändrings- och tilläggsförslag framförts.

I motionerna I: 1021 och 11: 1291 påyrkas gynnsammare kapitaltäckningsregler
i fråga om bankernas engagemang i andra kreditinstitut. Yrkandet
gäller sålunda aktier i s. k. sidobolag. Kreditinstitututredningen föreslog
att aktier i sådana bolag skulle kräva 8 procents kapitaltäckning,
och detta förslag bär motionärerna nu upptagit som sitt. Departements -

40

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

chefen har däremot, i anslutning till synpunkter som framförts av en reservant
inom utredningen och av bankinspektionen, skärpt kravet till fullständig
kapitaltäckning utom såvitt gäller de kreditinstitut där staten ingår
som delägare. Mot sistnämnda undantagsbestämmelse riktar motionärerna
speciell kritik.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att ett genomförande av
utredningens förslag skulle innebära en alltför vittgående liberalisering
av bestämmelserna om kapitaltäckning för sidobolagsengagemang. Den av
departementschefen påtalade risken för koncernbildningar på basis av ett
begränsat aktiekapital synes härvidlag beaktansvärd. Förslaget att undantag
skall göras i fråga om tillgångar i sådana kreditinstitut där staten är
delägare är avsett att likväl möjliggöra en viss lättnad i nuvarande kapitaltäckningsbestämmelser.
Något skäl att i anledning av motionerna förorda
en skärpning av propositionens förslag i detta hänseende finner utskottet
inte föreligga.

Svenska bankföreningen har i en skrivelse till utskottet gjort gällande
att de i propositionen föreslagna lagreglerna i vissa hänseenden skulle
ogynnsamt påverka bankernas möjligheter att bedriva internationell verksamhet.
Utskottet har tagit upp bankföreningens synpunkter till noggrann
prövning och därvid inte funnit anledning att ta något initiativ till ändring
i propositionens lagförslag. Den tolkning av nuvarande 56 § banklagen enligt
vilken kredit utan säkerhet skulle kunna lämnas till utländsk stat finner
utskottet icke välgrundad. I praktiken torde sådana internationella krediter
som bankföreningen åsyftar regelmässigt upptagas av vederbörande
centralbank. Reglerna om blancokredit till utländskt bankföretag blir då
tillämpliga. Bundna blancokrediter till utländska stater och centralbanker
torde hittills inte ha förekommit. Att i detta sammanhang göra avkall på
den allmänna regeln att långfristiga krediter — även sådana som lämnats
mot betryggande säkerhet — skall fortlöpande amorteras är enligt utskottets
mening inte motiverat. Kravet på förbehåll om uppsägningsrätt finner
utskottet befogat; farhågorna för att detta krav skall förhindra svenska
bankers deltagande i internationell kreditgivning synes överdrivna.

I motionerna I: 1000 och 11: 1263 hemställes om ett uttalande från riksdagens
sida att den i propositionen föreslagna nämnden för bankkontorsetablering
skall utökas med en ledamot utsedd efter förslag av den fackliga
organisation som företräder de anställda i kreditinstituten, dvs. Svenska
bankmannaförbundet. Att besluta om nämndens sammansättning bör, såsom
förutsätts i propositionen, tillkomma Kungl. Maj :t. Kreditinstitututredningen
föreslog att i nämnden skall ingå representanter för bankinspektionen
och de olika institutsgrupperna. Enligt departementschefens uttalande
kan »nämnden dock kanske behöva kompletteras med ytterligare personer».
Bl. a., anför departementschefen, synes det vara lämpligt att låta
nämndens arbete ledas av en utanför bankväsendet stående person. Utskot -

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

41

tet anser det värdefullt om, såsom motionärerna föreslagit, även de anställdas
synpunkter finge komma till uttryck inom nämnden. Utskottet föreslår
att riksdagen ger detta till känna för Kungl. Maj :t såsom sin mening.

I de delar som föreliggande lagförslag och motiveringen därför icke särskilt
berörts ovan finner utskottet icke något uttalande från dess sida påkallat.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 1021
och II: 1291 bifaller propositionen nr 143, såvitt den
avser ändrad lydelse av

a) 57 § lagen om bankrörelse,

b) 26 § lagen om sparbanker,

c) 34 § lagen om jordbrukskasserörelsen;

B. att riksdagen bifaller propositionen nr 143, såvitt
den avser ändrad lydelse av

a) 63 § lagen om bankrörelse,

b) 32 § lagen om sparbanker,

c) 40 § lagen om jordbrukskasserörelsen;

C. att riksdagen bifaller propositionen nr 143 i övrigt; D.

att riksdagen med bifall till motionerna I: 1000
och II: 1263 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet ovan anfört om sammansättningen av
nämnden för bankkontorsetablering.

Stockholm den 21 november 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm
(s), Lundin (s), Enarsson (h), Mattsson (ep)*, Brundin (h)* och Österdahl

(fp)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund (fp),
Franzén i Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp)*,
Rask (s) och Börjesson i Falköping (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

42

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Reservation

1. beträffande utskottets hemställan under A. (kapitaltäckningsbestämmelser) av

herrar Enarsson (h), Brundin (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det stycke på s. 40 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Utskottet delar departementschefens» och slutar med orden »utskottet inte
föreligga» bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet kan inte finna att i propositionen anförts bärande motiv för
att sätta ifrågavarande sidobolagsaktier i den särställning som föreslås. Avgörande
i sammanhanget bör, som kreditinstitututredningen uttalat, vara
dels den gällande lagstiftningen för de avsedda kreditinstituten, vilken är
präglad av soliditetshänsyn, dels det allmännas reglering av nybildning och
förvärv av sådana institut. Mot denna bakgrund framstår den kapitaltäckningskvot
som skall gälla i högsta riskgraden i det nya kapitaltäckningssystemet
som tillräcklig i fråga om bankernas engagemang i kreditgivande
sidobolag. Väljes denna ståndpunkt undgås den föreslagna särregeln beträffande
kapitaltillskott till företag där staten är delägare. Den kategoriklyvning
som denna särregel skulle ge upphov till ter sig från principiell
utgångspunkt svår att motivera.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa

»A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 1021 och
II: 1291 för sin del antager de genom propositionen nr 143
framlagda lagförslagen, såvitt de avser ändrad lydelse av

a) 57 § lagen om bankrörelse,

b) 26 § lagen om sparbanker,

c) 34 § lagen om jordbrukskasserörelsen,

med ändring i enlighet med vad som i bilaga 1 till detta
utlåtande betecknas som utskottets förslag;»

2. beträffande utskottets hemställan under B. (bestämmelser om blancokrediter) av

herrar Enarsson (h), Brundin (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det stycke på s. 40 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Svenska bankföreningen har» och slutar med orden »kreditgivning synes
överdrivna» bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Svenska bankföreningen har i en skrivelse till utskottet anfört att de i
propositionen föreslagna lagreglerna i vissa hänseenden kan komma att
ogynnsamt påverka bankernas möjligheter att bedriva internationell verksamhet.
Anmärkningarna är enligt utskottets uppfattning delvis välgrun -

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968 43

dade. Att inkludera utländska stater i den kategori till vilken kredit skall
kunna lämnas utan säkerhet förefaller icke nödvändigt. I praktiken torde
nämligen sådana krediter som bankföreningen åsyftar regelmässigt upptagas
av vederbörande centralbank, vilket gör att reglerna om blancokredit
till utländskt bankföretag blir tillämpliga. När det gäller kreditgivning av
nu nämnt slag synes det emellertid angeläget att de svenska bankerna kan
deltaga utan att hindras av regler som försätter dem i ett sämre läge än utländska
banker. I detta fall bör därför bunden blancokredit kunna få lämnas
utan vare sig amorteringskrav eller uppsägningsförbehåll. Utskottet
föreslår att propositionens lagförslag ändras i enlighet härmed. Ändringen
bör givetvis avse icke blott lagen om bankrörelse utan även lagarna om sparbanker
och om jordbrukskasserörelsen.»;
dels alt utskottet under B. bort hemställa

»B. att riksdagen för sin del antager de genom propositionen
nr 143 framlagda lagförslagen, såvitt de avser ändrad
lydelse av

a) 63 § lagen om bankrörelse,

b) 32 § lagen om sparbanker,

c) 40 § lagen om jordbrukskasserörelsen,

med ändring i enlighet med vad som i bilaga 2 till detta
utlåtande betecknas som utskottets förslag-,».

44

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Bilaga 1

(avser reservation 1)

Ändring av kapitaltäckningsbes tämmelser
57 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

(Kungl. Maj:ts förslag)

57 §.

Bankaktiebolag skall---( =

ovan s. 5 f.)---under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser
utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas
från eget kapital.

För placeringar,---(= ovan

s. 6) -—--bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital
skall avräknas det bokförda värdet
av vad banken såsom aktiekapital
eller i annan form tillskjutit till annat
in- eller utländskt företag som
driver någon form av bankverksamhet.
Sådan avräkning skall dock ej
ske i fråga om företag där staten är
delägare.

Har bankbolag--— (= ovan

s. 6 f.)--— föranleda annat.

(Utskottets förslag)

57 §.

Bankaktiebolag skall---( =

ovan s. 5 f.)---under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser
utom sådana som enligt
femte stycket skola avräknas från
eget kapital.

För placeringar, —--- (== ovan

s. 6)---bolagets aktiekapital.

Har bankbolag---(=ovan

s. 6 f.)---föranleda annat.

26 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

(Kungl. Maj:ts förslag)

26 §.

Sparbank skall -— --(=ovan

s. 14 f.)--— under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser
utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skola avräknas
från sparbankens egna fonder.

För placeringar, —--— (= ovan

s. 15) —-— — av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder
skall avräknas det bokförda värdet

(Utskottets förslag)

26 §.

Sparbank skall —----- (= ovan

s. 14 f.)---— under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser
utom sådana som enligt
femte stycket skola avräknas från
sparbankens egna fonder.

För placeringar, —---(= ovan

s. 15) — — —av reservfonden.

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

45

(Kungl. Maj:ts förslag)

av vad sparbanken såsom aktiekapital
eller i annan form tillskjutit till
företag som driver någon form av
bankverksamhet. Sådan avräkning
skall dock ej ske i fråga om företag
där staten är delägare.

Har sparbank---(=ovan

s. 15) —--tillsynsmyndigheten

fastställer.

(Utskottets förslag)

Har sparbank —--(—ovan

s. 15)---tillsynsmyndigheten

fastställer.

34 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen

(Kungl. Maj:ts förslag)

34 §.

Centralkassa jämte--— (==

ovan s. 28 f.)---under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser
utom sådana som enligt
femte och sjätte stgckena skola avräknas
från eget kapital.

För placeringar, — — — (=ovan
s. 29 f.)--— detta kapital.

Från centralkassans och de anslutna
jordbrukskassornas eget kapital
skall avräknas det bokförda
värdet av vad de såsom aktiekapital
eller i annan form tillskjutit till företag
som driver någon form av
bankverksamhet. Sådan avräkning
skall dock ej ske i fråga om företag
där staten är delägare.

Har centralkassa---(= ovan

s. 30)--— föranleda annat.

(Utskottets förslag)

34 §.

Centralkassa jämte---(=

ovan s. 28 f.)---— under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser
utom sådana som enligt
femte stycket skola avräknas från
eget kapital.

För placeringar,---(=ovan

s. 29 f.)---detta kapital.

Har centralkassa---(— ovan

s. 30)---föranleda annat.

46

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Bilaga 2

(avser reservation 2)

Ändring av bestämmelser om blaneokrediter
63 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

(Kungl. Maj.ts förslag)

63 §.

Ställes lån---( = ovan s.

8 f.)---sådant lån.

32 § lagen den 3 juni 1955
(Kungl. Maj:ts förslag)

32 §.

Ställes lån---(= ovan s.

17 f.)---sådant lån.

(Utskottets förslag)

63 §.

Ställes lån---(= ovan s.

8 f.)---sådant lån.

Tredje stycket tredje punkten och
fjärde stycket äga icke tillämpning
på lån till utländskt bankföretag.

(nr 416) om sparbanker

(Utskottets förslag)

32 §.

Ställes lån---(= ovan s.

17 f.)------sådant lån.

Tredje stycket tredje punkten och
fjärde stycket äga icke tillämpning
på lån till utländskt bankföretag.

40 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen

(Kungl. Maj.ts förslag)

40 §.

Ställes lån---(= ovan s.

31 f.) —--sådant lån.

(Utskottets förslag)

40 §.

Ställes lån---(= ovan s.

31 f.)---sådant lån.

Tredje stycket tredje punkten och
femte stycket äga icke tillämpning
på lån till utländskt bankföretag.

Bankoutskoltets utlåtande nr 60 år 1068

47

Bilaga 3

Till Riksdagens Bankoutskott

Det förslag om ändringar i banklagen som framlagts genom propositionen
1968: 143 innebär i allt väsentligt liberaliseringar som ger bankerna
ökad rörelsefrihet. På några punkter, som främst berör bankernas internationella
verksamhet, har emellertid reglerna tvärtom kommit att skärpas
trots att detta ej synes vara sakligt motiverat. Svenska Bankföreningen får
härigenom hemställa att utskottet undanröjer dessa inadvertenser, vilka
närmare anges i det följande.

Enligt 56 § i den nuvarande banklagen torde kredit kunna lämnas till utländsk
stat utan särskild säkerhet. Den i 59 § i propositionsförslaget intagna
uppräkningen av rättssubjekt, som får beviljas kredit utan säkerhet, omfattar
däremot icke utländsk stat. Några bärande skäl för denna uteslutning
torde knappast kunna anföras, och den förefaller dessutom föga konsekvent
eftersom utländskt bankföretag medtagits i uppräkningen.

I 63 § i förslaget har i tredje stycket tredje punkten upptagits en föreskrift
av innebörd bl. a. att avtal om s. k. bunden blancokredit måste upptaga
bestämmelse om amortering. Vidare har i samma paragrafs fjärde
stycke stadgats skyldighet för bankerna att vid beviljande av bunden blancokredit
förbehålla sig rätt att säga upp lånet i förtid, om trygghet ej längre
föreligger för förbindelsens fullgörande. Undantag från tillämpningen av
dessa båda bestämmelser har dock i paragrafens femte stycke gjorts beträffande
lån, för vars gäldande svenska staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet svarar.

Enligt bankföreningens mening bör undantagsbestämmelsen utsträckas
till att avse även lån som lämnats till eller garanterats av främmande stat
eller svenskt eller utländskt bankföretag. Sådana lån är regelmässigt ej förenade
med större risk än att det måste anses obehövligt både med en obligatorisk
föreskrift om amortering och med ett krav på förbehåll om uppsägningsrätt.
Vid internationell kreditgivning skulle det också bli svårt att genomdriva
dylika lånevillkor. Det har blivit allt vanligare att fleråriga krediter
till stater eller centralbanker lämnas av internationella bankkonsortier,
som det ibland är angeläget att även svenska banker kan deltaga i. Villkoren
för sådana krediter bestäms i praktiken genom förhandlingar mellan
låntagaren och den bank som är ledare för konsortiet. Därvid händer det
ofta att något amorteringskrav ej uppställs och än mindre något uppsägningsförbehåll.

Det må tilläggas att bägge de nu berörda bestämmelserna i förslaget innefattar
avvikelse från den nuvarande ordningen, som gällt under lång tid
utan att veterligen några olägenheter försports.

Slutligen vill bankföreningen påpeka att utformningen av kapitaltäckningsreglerna
i 57 § i förslaget medför, att fordringar, för vilka utländsk
stat svarar som gäldenär eller garant, med visst undantag blir att hänföra
till riskklass D. Enligt bankföreningens mening bör de kunna upptagas i
riskklass A eller åtminstone i riskklass B, som enligt förslaget redan om -

48

Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1968

fattar bl. a. statliga eller statsgaranterade utländska obligationer samt fordringar
på utländska bank- och försäkringsföretag.

Stockholm den 8 november 1968

För SVENSKA BANKFÖRENINGEN
Dess styrelse:

Rune Höglund

Sven Strömberg