Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
1
Nr 62
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1968: 137 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anta
därvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6
juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
I propositionen föreslås vissa ändringar i den av vårriksdagen antagna
förordningen om mervärdeskatt. Ändringarna gäller i första hand mervärdeskattens
utformning i sådana delar, beträffande vilka riksdagen vid sitt
antagande av förordningen gjort förbehåll för förnyad prövning. Några
efter riksdagsbeslutet uppmärksammade frågor tas också upp till prövning.
De frågor som behandlas gäller mervärdeskattens utformning både
i materiella hänseenden och med avseende på beskattningsförfarandet.
Bland ändringsförslagen kan särskilt nämnas att handeln med begagnade
personbilar ställs utanför beskattningen samt att rätten till restitution av
mervärdeskatt i princip blir ovillkorlig. Vidare föreslås ändring av övergångsbestämmelserna
i syfte att eliminera retroaktiva verkningar av mervärdeskatten.
De föreslagna ändringarna är avsedda att gälla fr. o. m. den 1 januari
1969, då förordningen om mervärdeskatt träder i kraft.
Författningsförslaget har följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430)
om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 8, 10, 11, 14, 17, 18, 47—51, 68 och 69 §§, punkterna
1 och 2 av anvisningarna till 2 §, anvisningarna till 8, 10, 11 och 14 §§
samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 6 juni 1968
om mervärdeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 sand. Nr 62
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
8 §•
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske,
bogserbåt, livräddningskryssare, annat
fartyg med nettodräktighet av
minst 20 registerton, luftfartyg för
yrkesmässig person- eller godsbefordran
samt del, tillbehör och utrustning
till sådant fartyg eller luftfartyg,
när varan säljes till fartygets
eller luftfartygets ägare eller införes
till landet för dennes räkning,
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske,
bogserbåt, livräddningskryssare, annat
fartyg för yrkesmässig personeller
godsbefordran med nettodräktighet
av minst 20 registerton, luftfartyg
för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tillbehör
och utrustning till sådant fartyg eller
luftfartyg, när varan säljes till
fartygets eller luftfartygets ägare
eller införes till landet för dennes
räkning,
2) krigsmateriel som---allmän nyhetstidning,
6) medlemsblad och periodisk 6) medlemsblad, periodisk publi -
publikation, som väsentligen fram
står som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för
religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
idrottsligt eller försvarsfrämjande
ändamål eller att företräda
vanföra eller arbetshindrade medlemmar,
7) personaltidning, program--
11) tullfri trycksak och framkallad
eller enbart exponerad mikrofilm,
när varan införes till landet
som gåva eller annars utan vederlag,
12) spritdryck, vin, tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i den ordning
som avses i 12 § 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen
den
26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra
stycket förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
kation som väsentligen framstår som
organ för sammanslutning med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst,
nykterhetsfrämjande, politiskt,
idrottsligt eller försvarsfrämjande
ändamål eller att företräda
vanföra eller arbetshindrade medlemmar
samt utländsk periodisk
publikation av annat slag, när prenumeration
på sådan publikation
förmedlas mellan prenumerant och
utländsk utgivare eller när sådan
publikation inkommer direkt till
prenumerant,
— liknande förfarande,
11) begagnad personbil, när sådan
bil omsättes inom landet,
12) tullfri trycksak och framkalkallad
eller enbart exponerad mikrofilm,
när varan införes till landet
som gåva eller annars utan vederlag,
samt spritdryck, vin tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i den ordning
som avses i 12 § 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen
den
26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra
stycket förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
3
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
10 §.
Tjänst är----—- — eller rengöring,
2) mark och innefattar undersökning,
planering, jordförbättring,
schaktning, sprängning, borrning,
dränering eller utfyllning,
2) mark och innefattar undersökning,
planering, jordbearbetning,
jordförbättring, schaktning, sprängning,
borrning, dränering, utfyllning
eller ytbeläggning,
3) växande skog, odling eller annan
växtlighet och innefattar röjning,
sådd, plantering, uppskattning,
märkning, gödsling, beskärning,
gallring, skörd, avverkning
eller växtskydd,
4) byggnad, annan---eller annonsering.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
3) växande skog, odling eller annan
växtlighet och innefattar röjning,
plantering, uppskattning,
märkning, gödsling, beskärning,
gallring, avverkning eller växtskydd,
11 §•
Från skatteplikt---samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från 3) transport av vara till eller från
utlandet, utlandet eller transport i samband
med renhållning,
4) bärgning av---sådan bärgning,
5) införing av annons i tryckals- 5) införing av annons i tryckter
som är undanlaget från skatte- alster som är undantaget från skat
-
plikt enligt 8 § 6 eller 7 eller av
annons, som avser reklam för skattepliktig
vara eller tjänst för utländsk
annonsörs räkning,
6) visning av kinematografisk
7) obligatorisk kontrollbesiktning
hos Aktiebolaget Svensk bilprovning.
(Se vidare anvisningarna.)
teplikt enligt 8 § 6 eller 7 samt
annonsering eller annan reklam för
skattepliktig vara eller tjänst för utländsk
uppdragsgivares räkning,
film,
7) obligatorisk kontrollbesiktning
hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,
8) tjänst som tillhandahålles av
veterinär.
(Se vidare anvisningarna.)
14 §.
Beskattningsvärdet utgör Beskattningsvärdet utgör
1) vid omsättning av byggnad, 1) vid omsättning av byggnad
monteringsfärdigt hus eller begag- eller monteringsfärdigt hus samt
nåd personbil samt vid servering el- vid servering eller rumsuthyrning
ler rumsuthyrning 60 procent av 60 procent av vederlaget inräknat
vederlaget inräknat skatt och, vid skatt och, vid uttag, 60 procent av
uttag, 60 procent av saluvärdet in- saluvärdet inräknat skatt,
räknat skatt,
2) vid annan----inräknat skatt.
Bestämmelserna i-----endast 20.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
17 §.
Skattskyldig får med de begränsningar
som anges i 18 § vid redovisning
av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller införsel
för verksamhet som medför
skattskyldighet. Avdrag får göras
även för ingående skatt som hänför
sig till framställning för utgivares
räkning av tryckt upplaga av sådan
publikation som är undantagen från
skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7.
Rätt till avdrag föreligger för den
redovisningsperiod då betalning erlagts.
Har medgivande enligt 4 §
andra stycket lämnats föreligger
avdragsrätt för period då betalning
erlagts eller skuld dessförinnan
uppkommit.
Bedriver skattskyldig---medför skattskyldighet.
Skattskyldig som bedriver handel
med bilar får avdraga ingående skatt
på förvärv och införsel för verksamheten
med undantag dock för ingående
skatt på vara till eller tjänst
på begagnad personbil som utgör
omsättning svara i verksamheten.
Överstiger den---annan verksamhet.
Om återbetalning-----— i 49 §.
Skattskyldig får med de begränsningar
som anges i 18 § vid redovisning
av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller införsel
för verksamhet som medför
skattskyldighet. Rätt till avdrag föreligger
för den redovisningsperiod
då betalning erlagts. Har medgivande
enligt 4 § andra stycket lämnats
föreligger avdragsrätt för period
då betalning erlagts eller skuld
dessförinnan uppkommit.
18 §.
Skattskyldig som är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6
§ första stycket har icke rätt att avdraga
ingående skatt.
Avdragsrätt föreligger — -Föreligger skattskyldighet
Konungen kan
Skattskyldig som är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6
§ första stycket har icke rätt att avdraga
ingående skatt. Upphovsman
till konstverk, som är hänförligt till
tulltaxenummer 99.01—99.03, har
icke rätt att avdraga ingående skatt
som belöper på den konstnärliga
verksamheten.
yrkesmässig verksamhet.
--medför skattskyldighet.
47
Betalas icke skatt i sin helhet i behörig
tid utgår restavgift på icke betalat
belopp.
§•
Betalas icke skatt i sin helhet i behörig
ordning senast den dag då betalning
skall ske enligt 42 § eller i
enlighet med beslut om anstånd enligt
45 § utgår restavgift på icke betalat
belopp.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Restavgiften är--- ------hela krontal.
Bestämmelserna i------för mervärdeskatt.
48 §.
Betalas skatt ej i behörig tid in- Betalas icke skatt i behörig tid och
drives skatt och restavgift. ordning indrives skatt och restavgift.
Bestämmelserna i —---— —--om mervärdeskatt.
49 §.
Överstiger ingående---överskjutande beloppet.
Understiger skillnaden-----tredje stycket.
Skattskyldig som----— — ingående skatt.
Överstiger skatt ------överskjutande beloppet.
Den som--------— för mycket.
Bestämmelserna i 68 § 3 och 4
mom. uppbördsförordningen om restitution
av skatt gäller i tillämpliga
delar.
50
Vid länsstyrelsen skall finnas allmänt
ombud som för det allmännas
talan i mål och ärenden på vilka
denna förordning äger tillämpning.
Närmare föreskrifter om allmänt
ombud meddelas av Konungen.
Vid återbetalning av överskjutande
ingående skatt som den skattskyldige
är berättigad att återfå enligt
första eller andra stycket får endast
restförd mervärdeskatt och därå
belöpande restavgift avräknas.
Fordran på överskjutande ingående
skatt får ej särskilt överlåtas eller
utmätas.
1 övrigt gäller uppbördsförordningens
bestämmelser om restitution av
skatt i tillämpliga delar beträffande
återbetalning av mervärdeskatt.
§•
I varje län skall finnas allmänt
ombud som för det allmännas talan
i mål och ärenden på vilka denna
förordning äger tillämpning. Allmänt
ombud får föra talan enligt 51 och
54 §§ även till skattskyldigs förmån.
Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, förordnar allmänt
ombud och ersättare för denne.
51 §.
Talan mot-----------i länet.
Om besvär —--—--— — — — — i 69 §.
I övrigt får besvär icke föras mot
beslut av länsstyrelsen enligt denna
förordning.
68 §.
Brott som-------av målsägande.
Åtal för brott som avses i 66 och 67 Åtal för brott som avses i 67 § får
§§ får väckas endast efter anmälan väckas endast efter anmälan av länsav
länsstyrelsen. styrelsen.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
69 §.
I fråga om vite enligt denna för- I fråga om vite enligt denna förordning
gäller 123—125 §§ taxe- ordning gäller 123—125 §§ taxeringsförordningen.
ringsförordningen i tillämpliga de
lar.
Anvisningar
till 2 §.
1. Verksamhet anses---enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som —-----även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande
tillgodoser egna behov, räknas
verksamheten, när den ej drives i bolagsform
eller liknande, som yrkesmässig
till den del den avser annat
än egna behov.
2. Med omsättning
Med omsättning förstås vidare uttag
av vara ur verksamhet för annat
ändamål än för försäljning, när rätt
till avdrag för ingående skatt föreligger
enligt 17 §. Som omsättning
anses i enlighet härmed uttag av
vara för den skattskyldiges eller
hans anställdas personliga bruk. Utför
den som bedriver byggnadsrörelse
reparations-, underhålls- eller förbättringsarbete
på egen fastighet,
som icke användes i rörelsen och ej
heller utgör lagertillgång i denna,
anses uttag av byggnadsmaterial och
annat material för arbetet som omsättning.
Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande
tillgodoser egna behov, räknas
verksamheten, när den ej drives i bolagsform
eller liknande, som yrkesmässig
till den del den avser annat
än egna behov. Som yrkesmässig
verksamhet anses alltid statens järnvägars
befordran av varor, postverkets
befordran av varor i diligensrörelsen
samt postverkets befordran av
postpaket och gruppkorsband.
likställes byte.
personbilar.
Uttag av------------i denna.
Med omsättning förstås vidare uttag
av vara ur verksamhet för annat
ändamål än för försäljning, när rätt
till avdrag för ingående skatt föreligger
enligt 17 §. Som omsättning anses
i enlighet härmed uttag av vara
för den skattskyldiges eller hans anställdas
personliga bruk. Utför den
som bedriver byggnadsrörelse reparations-,
underhålls- eller förbättringsarbete
på egen fastighet, som
icke användes i rörelsen och ej heller
utgör lagertillgång i denna, anses
uttag av byggnadsmaterial och
annat material för arbetet som omsättning.
Omsättning föreligger även
när den som bedriver handel med begagnade
personbilar i förening med
verkstadsrörelse uttager vara ur
verkstadsrörelsen för att tillföras begagnad
personbil som utgör omsättningsvara
i handeln med begagnade
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Nuvarande lydelse)
Som omsättning anses icke uttag
av maskin eller annan vara än personbil
från lager av omsätlningsvaror
för användning som anläggningstillgång
eller material i den skattskyldiges
skattepliktiga verksamhet.
Med personbil —------1
(Föreslagen lydelse)
Som omsättning anses icke uttag
av maskin eller annan skattepliktig
vara med undantag av skattepliktig
personbil från lager av omsättningsvaror
för användning som anläggningstillgång
eller material i den
skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.
800 kilogram.
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för----detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare--— af skeppsbrutne.
Undantaget för gas-------av butiksvara.
Undantaget för allmän —---- — varje vecka.
Undantaget för periodisk---hemvärnets verksamhet.
Butilcsmässig försäljning enligt 8
föreligger, när upphovsmannen säljer
egna konstverk i lokal som stadigvarande
användes för försäljning
och som är skild från hans bostad
eller ateljé. Försäljning i samband
med utställning enligt 8 är icke skattepliktig,
når upphovsmannen själv
anordnar utställningen och själv
uppbär betalningen av köpare.
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet.
till
Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser vara som är undantagen
från skatteplikt enligt 8 §.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skattepliktigt
fartyg eller luftfartyg.Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.
Som skattepliktig uthyrning---
Med servering----—---
10 §.
Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser annan sådan vara
som är undantagen från skatteplikt
enligt 8 § än begagnad personbil.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skattepliktigt
fartyg eller luftfartyg.Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.
---eller liknande.
— eller plats.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Som skattepliktig anses--—--andra lokaler.
Till skattepliktig — — —----eller anläggning.
Tjänst som-------- — som transporttjänst.
Om den--------i verksamheten.
Med annonsering------s. k. ljustidning.
till 11 §.
Undantaget under 3 gäller direkta Undantaget under 3 för transportransporter
till eller från utlandet, ter till eller från utlandet gäller diSker
särskild transport av export- el- rekta sådana transporter. Sker särler
importgods helt inom landet, fö- skild transport av export- eller imreligger
skattepliktig transport- portgods helt inom landet, föreligger
tjänst. skattepliktig transporttjänst.
Med transport i samband med renhållning
förstås även bortforsling av
sopor, avfall eller liknande från fastighet
enligt avtal som icke endast
gäller tillfälligt transportuppdrag.
till 14 §.
I beskattningsvärdet-----än mervärdeskatt.
Med vederlag------liknande handling.
Vid beräkning--------av kundväxel.
Vid omsättning------jämförlig omsättning.
Varas saluvärde — —----i kommunalskattelagen.
Försäljning av-------och inmontering.
Utgår gemensamt------skälig grund.
Vid försäljning----—--hela byggnaden.
Med monteringsfärdigt---— — sätt färdigmonterat.
Med begagnad personbil förstås
enligt denna förordning sådan personbil
och sådan med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarrosseri utrustad
lastbil med tjänstevikt ej över
1 800 kilogram, som utgör eller tidigare
utgjort inventarium i rörelse,
jordbruk eller skogsbruk eller personligt
lösöre och som av denna anledning
är eller varit införd i bilregister
eller bilreservregister enligt
bestämmelserna i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr
648).
2. Förordningen gäller omsättning
för vilken skattskyldighet enligt 4 §
inträder den 1 januari 1969 eller senare.
Förordningen tillämpas vidare
på tillhandahållande dessförinnan,
2. Förordningen gäller med de begränsningar
som anges i andra—
femte styckena omsättning för vilken
skattskyldighet enligt 4 § inträder
den 1 januari 1969 eller senare.
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 ar 1968
(Nuvarande lydelse)
om skattskyldighet enligt förordningen
om allmän varuskatt skulle
inträda efter utgången av år 1968.
(Föreslagen lydelse)
Skattskyldighet enligt förordningen
om mervärdeskatt inträder icke
för omsättning för vilken skattskyldighet
fullgjorts enligt förordningen
om allmän varuskatt.
Förordningen gäller icke likvid
som sker efter utgången av år 1968
och som avser tillhandahållande
dessförinnan, om skattskyldighet för
likviden icke skulle ha inträtt enligt
förordningen om allmän varuskatt.
Har det före den 1 november 1968
slutits skriftligt avtal om upplåtelse
av sådan rätt som enligt 7 § fjärde
stycket utgör skattepliktig vara,
gäller förordningen i fråga om upplåtelsen
från och med den dag, dock
tidigast den 1 januari 1969, då avtalet
skulle upphöra att gälla om det
med iakttagande av uppsägningsvillkoren
uppsagts den 1 november
1968. Är avtalet icke skriftligt gäller
förordningen i fråga om upplåtelsen
till den del som hänför sig till tid
efter utgången av år 1968.
Fjärde stycket äger motsvarande
tillämpning på uthyrning och annan
skattepliktig tjänst med utsträckning
i tiden, om skattskyldighet icke skulle
ha inträtt enligt förordningen om
allmän varuskatt.
Vad i tredje—femte styckena sågs
medför icke någon begränsning i
skattskyldigs rätt till avdrag för ingående
skatt enligt 17 §.
Har leverans av vara för skattepliktig
verksamhet skett före den 1
januari 1969 och har skattskyldighet
enligt förordningen om allmän
varuskatt inträtt för säljaren vid leveransen
på grundval av då uppkommen
fordran, får den del av den
allmänna varuskatten som hänför
sig till sådan likvid för varan som
köparen erlägger under tiden den 1
januari—den 30 april 1969 avdragas
vid köparens redovisning för mervärdeskatt
enligt 22 §. Sådant avdrag
anses som avdrag för ingående skatt
enligt 17 §. Rätt till avdrag föreligger
dock icke om förvärvet medför
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
rätt till avdrag enligt förordningen
den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt eller enligt
kungörelsen den 29 augusti 1968
(nr 4-74-) om rätt i vissa fall att avdraga
allmän varuskatt.
Har rätt till ändring i efterhand av
skatt, som redovisats enligt förordningen
om allmän varuskatt, icke
kunnat utnyttjas vid sista redovisningen
för sådan skatt, får motsvarande
ändring göras vid redovisning
för mervärdeskatt enligt 22 §. Sådan
ändring anses som ändring av utgående
mervärdeskatt, men påverkar
icke annan skattskyldigs redovisning
för mervärdeskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
Motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget återfinns under
följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen.
Inledning, s. 11—12
Mervärdeskatten, s. 12—14
Skattskyldighetsfrågor, s. 14—15
Skattepliktsfrågor, s. 15—28
Mervärdeskatt på begagnade personbilar, s. 28—30
Beskattningsvärde m. in., s. 30—31
Faktureringsskyldigheten, s. 31—33
Avdragsrätten, s. 33—34
Restavgift, s. 34—35
Återbetalning av skatt, s. 35—36
Allmänt ombud, s. 36—37
Besvär, s. 37
Straffbestämmelserna, s. 37—38
Övergångsbestämmelserna, s. 38—40.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
11
Motionerna
Yrkanden
1) motionerna I: 992 av herr Gösta Jacobsson och II: 1256 av herr Magnusson
i Borås, vari hemställts, att riksdagen beslutar att handeln med begagnade
motorcyklar undantas från mervärdeskatten, eller, om detta yrkande
inte bifalles, att höjningen av bilaccisen inte skall omfatta motorcyklar
;
2) motionerna I: 997 av herrar Stefanson och Tistad samt II: 1260 av
herr Öhvall m. fl., vari hemställts
a) att riksdagen beslutar att verksamhet som bedrives av statligt eller
kommunalt organ anses som yrkesmässig även om tillhandahållande av
skattepliktig vara eller tjänst endast sker till annat statligt eller kommunalt
organ,
b) att riksskattenämnden — när särskilda skäl därtill äro — må efter
ansökan av statlig eller kommunal myndighet besluta att verksamhet eller
viss del därav icke skall anses som yrkesmässig,
c) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext;
3) motionerna I: 1010 av herr Fälldin m. fl. och II: 1279 av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl., vari hemställts
a) att riksdagen beslutar sådan ändring av anvisningarna till 14 § förordningen
om mervärdeskatt att den vid annan omsättning än kontant betalning
utgående räntan undantas från beskattning och att vederbörande utskott
måtte utarbeta erforderlig författningstext;
4) motionerna I: 1011 av herrar Fälldin och Wirtén samt II: 1280 av herrar
Gustafson i Göteborg och Mattsson, vari hemställts att riksdagen beslutar
att konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, befrias
från mervärdeskatt, när konstverket säljes eller uttages av upphovsmannen
eller införes till landet av honom eller för hans räkning och att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig författningstext;
5) motionerna I: 1012 av herr Gösta Jacobsson och II: 1282 av herr Nordgren,
vari hemställts, att riksdagen antar följande
Förslag
till
Förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr £30) om
mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om
mervärdeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
8 §•
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för---- eller försäljning.
4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning
eller energialstring, dock icke ved, torv, lysfotogen eller T-sprit.
5) allmän nyhetstidning---om tobaksskatt;
6) motionerna 1:1013 av herr Gösta Jacobsson samt II: 1281 av herrar
Magnusson i Borås och Lothigius, vari hemställts att riksdagen beslutar sådan
ändring i anvisningarna till 17 § mervärdeskatteförordningen som angivits
i motionerna;
7) motionerna I: 1014 av herr Lundberg och II: 1289 av herr Söderström,
vari hemställts, att riksdagen antar följande
Förslag
till
Förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om
mervärdeskatt
Härigenom förordnas att 2 och 11 §§ samt anvisningarna till 10 § skall
erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Skattskyldig är-------—
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, 3
eller 4.
Skattskyldig är
Konungen kan
När särskilda
Om skatt--
2 §•
--eller tjänst.
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4
eller 9.
genom utförsel. ''
i 10 och 11 §§.
stycket föreligger,
föreskrives i 58—60 §§.
11
Från skatteplikt--------
5) införing av annons i tryckalster
som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering
eller annan reklam för
skattepliktig vara eller tjänst för utländsk
uppdragsgivares räkning,
§•
-- sådan bärgning.
5) införing av annons i tryckalster
som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7,
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
6) visning av---------
8) tjänst som tillhandahålles av
veterinär,
— svensk bilprovning,
8) tjänst som tillhandahålles av
veterinär,
9) annonsering eller annan reklam
för skattepliktig vara eller
tjänst för utländsk uppdragsgivares
räkning.
Anvisningar
till 10 §.
--— är skattefri.
--eller liknande.
Tjänst under-----
Som skattepliktig--
Med servering----
Som skattepliktig--
Till skattepliktig------
Tj änst som--• —-----
Om den huvudsakliga verksamheten
består i tillhandahållande av reklam-
eller annonstjänster föreligger
skatteplikt för hela omsättningen i
verksamheten.
Med annonsering -----
eller plats,
andra lokaler.
— eller anläggning,
som transporttjänst.
Om den huvudsakliga verksamheten
består i tillhandahållande av reklam-
eller annonstjänster föreligger
skatteplikt för hela omsättningen i
verksamheten, dock med undantag
för omsättning hänförlig till annonsering
eller annan reklam för skattepliktig
vara eller tjänst för utländsk
uppdragsgivares räkning. I verksamhet
av här angivet slag undantas vidare
från skatteplikt sådan omsättning,
avseende tillhandahållande till
icke skattskgldig, som belöper på förmedling
av icke skattepliktiga tjänster
och varor, under förutsättning att
förmedlaren av tjänsten eller varan
icke betingar sig större vederlag ån
vad uppdragsgivaren skulle ha haft
att erlägga vid direkt förvärv från
leverantören.
i s. 1c. ljustidning;
8) motionerna I: 1015 av herr Lundberg och II: 1288 av herr Söderström,
vari hemställts
att riksdagen beslutar sådan ändring av förordningen om mervärdeskatt
att handelsagenterna erhåller samma ställning som andra företag inom varu
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
distributionerna och att vederbörande utskott utarbetar härför erforderliga
författningsändringar;
9) motionerna I: 1016 av herr Sveningsson och II: 1285 av herr Nordgren
m. fl., vari hemställts att riksdagen beslutar att måleriarbeten skall omfattas
av den 20-procentiga reduceringsregeln;
10) motionerna I: 1017 av herr Sveningsson och II: 1283 av herr Nordgren
m. fl., vari hemställts att riksdagen med avslag på propositionen i vad
avser reparationsarbeten på begagnade bilar, beslutar
a) att delar och material som uttages ur ett företags lager vid förbättringsarbeten
på begagnade personbilar ej skall beskattas i andra fall än då en
standardhöjning på fordonen åstadkommes,
b) att med hänsyn till konkurrensneutraliteten rätt till avdrag medges
för förbättringsarbeten utförda på begagnad personbil hos underleverantör;
11) motionerna I: 1018 av herr Sveningsson och II: 128''i av herr Nordgren
in. fl., vari hemställts att sådant tillägg görs till punkten 2. tredje stycket
i övergångsbestämmelserna till prop. 1968: 137 att däri upptaget undantag
kommer att omfatta jämväl tillhandahållande som beskattas enligt den
s. k. reduceringsregeln;
12) motionerna I: 1019 av herr Österdahl m. fl. och II: 1278 av herr Börjesson
i Glömminge m. fl., vari hemställts
att riksdagen beslutar sådan komplettering av 11 § förordningen om mervärdeskatt
att transport av registrerade bilar, bussar och övriga för personbefordran
avsedda fordon mellan område utan fast landförbindelse och fastlandet
undantas från skatteplikt och att vederbörande utskott utarbetar erforderlig
författningstext;
13) motionen II: 1268 av herr Werbro, vari hemställts
a) att riksdagen måtte besluta att begagnade motorcyklar, som är eller
tidigare varit intagna i bilregistret, undantas från den beskattning som föreslås
i proposition nr 138,
b) att 8 § 11 i förslaget till förordning angående ändring i förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt får följande lydelse:
»— ---begagnad personbil och begagnad motorcykel, när sådan vara
omsättes inom landet.»;
14) motionen II: 1277 av herr Börjesson i Falköping in. fl., vari hemställts
att riksdagen beslutar komplettera bestämmelserna i anvisningarna till
2 § så att auktionsföretag blir skattskyldiga för den del av verksamheten
som avser auktionsförsäljning av varor vilka i uppdragsgivarens hand är
skattepliktiga, och att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext;
15)
motionen II: 1286 av herr Stigmarker m. fl., vari hemställts att riksdagen
beslutar att fiskelådor skall inräknas i sådan utrustning för fiskefartyg
som skall befrias från mervärdeskatt;
16) motionen II: 1287 av herrar Ståhl och Eskel, vari hemställts
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 15
att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av prop. 1968: 137 som
angivits i motionen och att utskottet utarbetar erforderlig lagtext.
De under 1) och 13) angivna motionerna bär utskottet behandlat i betänkande
1968: 61 i vad de avser omsättningsskatt å motorfordon i vissa
fall.
Motivering
Skattskyldigheten
Frivilligt inträde
I: 1015 och II: 1288
Med handelsagent förstås enligt 65 § kommissionslagen självständig rörelseidkare,
som åtagit sig att för annans räkning verka för avsättning av
dennes varor genom upptagande av köpeanbud eller att i dennes namn sluta
försälj ningsavtal. Handelsagenten torde inte vara skattskyldig till mervärdeskatt,
eftersom han i allmänhet inte uppbär likviden för varan. Endast
efter sådant förordnande av Konungen som omnämnes i 2 § tredje stycket
mervärdeskatteförordningen synes handelsagenten vara skattskyldig. Möjligen
lägger punkt 3 av anvisningarna till 2 § hinder i vägen för sådant förordnande
i fråga om handelsagenter.
Om handelsagenterna inte är skattskyldiga, innebär det att de inte kan
lyfta av den mervärdeskatt som de har att erlägga i sin verksamhet och som
i flertalet fall torde uppgå till icke obetydliga belopp. De kostnader som
kommer att belastas med mervärdeskatt är huvudsakligen alla investeringar
i rörelsen, såsom inköp av kontorsinredning, skrivmaskiner, kopieringsmaskiner
och andra hjälpmedel samt kostnader för förbrukningsartiklar, annonser
och annan reklam, ävensom rese- och representationskostnader.
Saluförandet av producerade varor sker som bekant genom olika kanaler,
varav de viktigaste är fabrikantens egen försäljning direkt eller genom dotterbolag
samt försäljning genom grossistföretag, kommissionär eller handelsagent.
Genom den utformning som förordningen om mervärdeskatt erhållit
kommer i samtliga dessa fall, med undantag för försäljning genom
handelsagent, all verksamheten påförd mervärdeskatt att kunna avlyftas. Undantaget
för handelsagenten innebär att saluförandet genom denne belastas
med en kostnad, som inte drabbar de andra kanalerna för varuförsäljningen.
Detta strider mot den princip som enligt förarbetena gäller för mervärdeskatten,
nämligen att den skall vara konkurrensneutral.
I viss utsträckning förekommer att handelsagent har såväl agenturverksamhet
som grossiströrelse. Han får då dra av mervärdeskatt som drabbar
grossiströrelsen medan på agenturverksamheten belöpande skatt stannar på
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
verksamheten som en kostnad. Detta ter sig som en oberättigad skillnad
mellan agentens båda verksamhetsgrenar. Då många kostnader och därmed
skattedebiteringar är gemensamma för de båda verksamhetsgrenarna, torde
det i praktiken vara omöjligt att rättvisande dela upp skattebeloppet i två
delar.
Rättelse synes kunna ske antingen genom en tillämpning av 2 § tredje
stycket mervärdeskatteförordningen eller genom att handelsagentens tjänsteprestationer
görs skattepliktiga.
Det kan nämnas att frågan om handelsagenternas rätt att lyfta av ingående
mervärdeskatt aktualiserats också i Danmark och Norge samt att den i
Danmark lösts så att handelsagenten kan erhålla frivillig registrering som
skattskyldig. Samma lösning förefaller sannolik i Norge.
Stat och kommun
I: 997 och 11: 1260
Vid upprepade tillfällen har i riksdagsbehandling av frågor som berört
den indirekta beskattningen betonats vikten av att beskattningen får en sådan
utformning att konkurrensneutralitet upprätthålles mellan olika företagsformer.
Riksdagens revisorer har särskilt uppmärksammat betydelsen
av konsekvent fasthållande av denna princip, bl. a. därför att den är ett medel
att stimulera företagsekonomisk effektivitet inom den statliga sektor det
här gäller.
Samma skäl kan sägas gälla för kommunernas vidkommande. Speciell
skattefavör för dessa kan lätt leda till uppkomsten av företag, vilkas existensberättigande
skulle vara högst tvivelaktig utan skattefavör.
Effekten av befrielsen från skattskyldighet för statliga och kommunala
myndigheter blir något mindre i mervärdeskattesystemet än då det gäller
allmän varuskatt, beroende på att någon avdragsrätt för ingående skatt inte
föreligger för den som inte är skattskyldig. Å andra sidan får frågan än
större praktisk betydelse än tidigare bl. a. genom utvidgning av det skattepliktiga
området.
Skattskyldighet för offentlig myndighet och affärsdrivande verk bör föreligga
vid varje tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänster. Vissa
undantag från denna skyldighet bör kunna meddelas av riksskattenämnden.
Auktionsf öretag
II: 1277
Av punkt 3 av anvisningarna till 2 § mervärdeskatteförordningen framgår
att endast sådana auktionsföretag, som bildats av producenter för avsättning
av deras produktion eller som tillkommit för sådant syfte, är skattskyldiga
till mervärdeskatt. I övriga fall av försäljning på auktion för an
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 17
nans räkning föreligger inte skattskyldighet för auktionsförrättare. Om
man på auktion försäljer vara, som utgör omsättningstillgång eller annan
anläggningstillgång än byggnad i yrkesmässig verksamhet, blir den skattskyldig,
för vars räkning försäljningen sker.
För ett stort antal auktionsföretag består den huvudsakliga verksamheten
i att förrätta auktioner vid avveckling av lantbruksdrift och rörelse —
i synnerhet lantbruksauktionerna har stor omfattning. I sådana fall är uppdragsgivaren
skattskyldig. I auktionsuppdraget ingår att auktionsföretaget
för uppdragsgivarens räkning svarar för alla arrangemang kring auktionen
även t. ex. annonsering. Enligt avtalet med uppdragsgivaren skall auktionsföretaget
i normalfallet redovisa auktionslikviden till uppdragsgivaren inom
nio resp. tolv månader räknat från auktionstillfället. Ofta förekommer dock
kortare redovisningsperiod. Auktionsföretagen brukar i sin tur lämna köparna
på auktionen sex månaders kredit. Det är auktionsföretagen som står
hela kreditrisken. Auktionsföretagen fakturerar i eget namn köparna för
de inropade varorna. Efter mervärdeskattens ikraftträdande kommer att till
det klubbfästa priset läggas mervärdeskatt. Auktionsföretagen får således
vid fakturering av köparna på fakturan ange inropspriset och på detta utgående
mervärdeskatt. När tidpunkten för redovisning inträder, skall auktionsföretaget
till uppdragsgivaren utbetala hela summan enligt auktionsprotokollet
jämte mervärdeskatt. Uppdragsgivaren, som är skattskyldig, redovisar
mervärdeskatten för den period då auktionssumman inflyter. Effekten
för auktionsföretagens del blir att dessa också står kreditrisken för
mervärdeskatt. Icke sällan uppkommer förluster på auktionsföretagens fordringar
på köparna. Genom att auktionsföretag icke är skattskyldigt till mervärdeskatt
kan någon justering av den till uppdragsgivaren utbetalade och
av denne redovisade mervärdeskatten icke ske. Det innebär följaktligen att
auktionsföretaget får stå för mervärdeskatten på kundförlusten, fastän
skatten i enlighet med mervärdeskattesystemets uppbyggnad hade bort få
avräknas.
Den ställning auktionsföretaget intar skiljer sig i princip inte från ombudets.
I de fall ombudet uppbär likvid för den förmedlade varan eller
tjänsten blir ombudet skattskyldigt. På motsvarande sätt bör auktionsföretag
som håller auktion för skattskyldig uppdragsgivares räkning bli skattskyldiga
för den del av verksamheten som består i auktionsför sälj ning av i
uppdragsgivarens hand skattepliktiga varor. Detta framstår vid jämförelse
med skattskyldigt ombud som särskilt angeläget vid beaktande av att auktionsföretagen
regelmässigt står hela kreditrisken vilket däremot sällan torde
gälla för ombud.
Tidigare har framhållits att auktionsföretagen verkställer fakturering i
eget namn. Det kan ifragasättas huruvida med nuvarande utformning av bestämmelserna
formell rätt föreligger för auktionsföretagen att påföra mervärdeskatt.
Förutsättningen härför är enligt förordningen att man är skatt
2
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 62
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
skyldig. Även med hänsyn härtill bör de aktuella auktionsföretagen göras
skattskyldiga.
För att de här påtalade olägenheterna skall undanröjas bör anvisningarna
till 2 § kompletteras så, att auktionsföretagen blir skattskyldiga för den del
av verksamheten som avser auktionsförsäljning av varor vilka i uppdragsgivarens
hand är skattepliktiga.
Skatteplikten för varor
Fisklådor
11: 1286
Från skatteplikt till mervärdeskatt har undantagits fartyg för yrkesmässigt
fiske. Däremot beviljas ej skattefrihet för vissa förbrukningsartiklar
som används inom det yrkesmässiga fisket. Till sådana förbrukningsartiklar
räknas förmodligen också trälådor för fångstens omhändertagande, distribution
och försäljning.
Inom det svenska yrkesfisket används årligen ca 2 milj. lådor, vilka för
bevarande av fiskens kvalité sällan kommer till användning mer än en gång.
Större delen av denna kvantitet går åt till sillfisket på västkusten. Fabrikationen
av fisklådor sker till allra största delen hos mindre tillverkare inom
Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län. Ca 300 till
övervägande delen jordbrukare inom dessa län har lådtillverkningen som
ett arbetsutj ämnande komplement till gårdens övriga sysslor. Vanligast är
att man därvid tar överskottsvirke vid sågning av mera värdefullt virke, eller
vid gallring i skogen. Under årtionden har denna form av hemindustri
medverkat till att man på mindre gårdar kunnat få en jämnare sysselsättning,
särskilt vintertid, vilket gjort att arbetskraft som är nödvändig vid
andra mera bråda tider kunnat stanna på gården. Det inkomsttillskott som
därvid erhållits har varit synnerligen värdefullt.
Distributionen av fisklådorna handhas av något 20-tal lådhandlare, privata
eller föreningar, utefter västkusten.
Då förslaget om mervärdeskatt nu tydligen kommer att omfatta också
fisklådor, trots att dessa tidigare varit befriade från omsättningsskatt,
finns det all anledning befara att fiskarna kommer att inköpa sina tomlådor
i de danska hamnar där de i stor utsträckning landar sina fångster. Enligt
uppgift från Danmark tycks de svenska fiskarna vara befriade från att erlägga
mervärdeskatt då de köper sina lådor där. Svenska lådtillverkare och
distributörer kommer således att bli utsatta för en konkurrens som kan få
mycket besvärliga följder. Det kan kanske invändas att fiskarna ju har möjlighet
att köpa lådor i Sverige då de ju har rätt att återfå erlagd mervärdeskatt
då lådorna tillsammans med fisken försäljs på export. Tyvärr måste
man dock befara att de flesta av de största förbrukarna inte går in för att
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
19
frivilligt ta på sig en utgift där de tvingas ligga ute med kapital som i nuvarande
tryckta läge för fisket så väl behövs för den dagliga driften.
Flygfotogen
1: 1012 och 11:1282
Det nu energibeskattade området skall ställas utanför mervärdeskatten.
Den allmänna energiskatten omfattar elektrisk kraft samt gas och annat
bränsle för uppA''ärmning eller energialstring. Således utgår särskild skatt
på kol och koks jämte stybb och briketter därav samt motor brännolja, eldningsolja
och bunkerolja. Ved och torv omfattas inte av beskattningen och
inte heller inhemska kolbränslen. Någon allmän varuskatt utgår däremot
inte på dessa varor. Skattefrihet enligt energiskatteförordningen åtnjuts för
bränslen för järnvägsdrift eller motsvarande, för användning i fartyg eller
luftfartyg, för viss teknisk användning eller för framställning av bensin,
annat skattepliktigt bränsle och skattepliktig elkraft.
Undantaget från allmän varuskatt för bränslen innebär att ved och torv
samt fotogen och T-sprit f. n. inte träffas av någon indirekt skatt. Vid en
övergång till ett mervärdeskattesystem ansåg chefen för finansdepartementet
(prop. 1968: 100 s. 109) att anledning fanns att även beskatta dessa
bränslen inom mervärdeskattens ram. Därvid skulle vissa skattetekniska
fördelar uppnås och kostnadsmässigt situationen för företagen bli strängt
taget densamma som vid nuvarande skattesystem. Att detta inte gäller generellt
för de bränslen varom här är fråga är emellertid uppenbart. Därvid
syftas på fotogen som flygbränsle.
Som nämnts ovan utgår ingen skatt för flygplansbränslen enligt energiskatteförordningen.
Den föreslagna skatteplikten för fotogen resulterar således
i att olika flygbränslen behandlas olika i skattehänseende. Beträffande
civilflyget innebär detta att den gradvisa övergången till jetflyg medför
en icke obetydlig kostnadsökning på driftsidan. För SAS inrikesflyg beräknas
denna merkostnad för budgetåret 1969—1970 uppgå till strax över
500 000 kronor.
Då någon avdragsrätt i mervärdeskattehänseende inte existerar för inrikesflyget
annat än då fråga är om transporter, får flygbolagens kunder stå
för hela kostnadsökningen. En icke oväsentlig höjning av biljettpriserna
kommer således att bli följden om skatteplikt införes för flygfotogen.
Konstverk
I: 1011 och II: 1280
Enligt no gällande regler för allmän varuskatt undantas konstverk, som
är hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03, från omsättningsskatt när
de säljs av upphovsmannen direkt till konsumenten på annat sätt än under
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
butiksmässiga former eller i samband med en utställning. I förslaget till
mervärdeskatt (prop. 1968: 110) följde departementschefen samma princip.
Det innebar, att han frångick bägge de av honom tillsatta utredningar, som
behandlat denna fråga. Den första av dessa utredningar, allmänna skatteberedningen,
ansåg praktiska skäl tala för att generellt hänföra konstnärers
försäljning av egna verk till verksamhet, som faller utanför mervärdeskattens
ram. I sådant fall skulle ingen skattskyldighet föreligga för ifrågavarande
konstnärer, men de skulle inte heller ha någon avdragsrätt för ingående
skattebelastning. Utredningen för indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter,
som gjorde en översyn av skatteberedningens förslag med
beaktande av bl. a. remissinstansernas synpunkter, fann ingen anledning att
avvika från beredningens förslag i fråga om skattebefrielse för konstnärer
vid försäljning av egna verk.
Med anledning av motioner från bl. a. centerpartiet begärde bevillningsutskottet
i våras (BeU 1968: 45) »förtydligande anvisningar beträffande
undantaget från skatteplikt för konstverk samt ytterligare överväganden
rörande beskattningens utformning och omfattning».
Det reviderade förslag som med anledning av denna begäran presenterats
i prop. 1968: 137 har vissa fördelar jämfört med hittillsvarande ordning. Sålunda
tycks konstnärerna själva bli befriade från deklarationsskyldighet.
Konstverk, som i praktiken säljs av konstnären själv, blir dock i många fall
belastade med mervärdeskatt. Skattebefrielse föreslås gälla enligt nuvarande
regler samt i det fall, då konstnären för kortare tid förhyr en lokal och
i denna anordnar en utställning av egna verk för försäljning. Gränsdragningssvårigheter
kan enligt detta förslag komma att uppstå mellan en lokal
som förhyrs på kortare tid och den som förhyrs mer permanent.
Den kvarstående oklarheten i fråga om när ett konstverk blir skattepliktigt
kommer att leda till vissa skevheter och krångel när det gäller en konstnärs
försäljning av egna verk. Vidare kommer det förhållandet att kvarstå,
att det blir fördelaktigare för en köpare att inte köpa på en utställning av
visst slag utan i stället efter utställningen köpa konstverket direkt hos
konstnären.
Den metod som anvisats av de två tidigare utredningarna och som ovan
berörts måste anses klart överlägsen. Den innebär en klar gränsdragning
mellan konst, som försäljs av konstnären — på utställning eller på annat
sätt — å ena sidan och konsthandeln å den andra.
Begagnade bilar och begagnade motorcyklar
/: 992 och II: 1256
Enligt förslag i prop. 1968: 137 skall höjningen av accisen även omfatta
motorcyklar. Av proposition nr 137 framgår samtidigt att undantaget från
mervärdeskatt endast skall avse personbilar. Detta betyder att motorcyklar
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 21
kommer att belastas med höjd accis samtidigt som handeln med begagnade
motorcyklar omfattas av mervärdeskatten. Riksdagen bör därför besluta antingen
att höjningen av accisen inte skall gälla motorcyklar eller att handeln
med begagnade motorcyklar i likhet med personbilar undantas från
mervärdeskatt.
När det gäller frågan om vilken av dessa lösningar, som är den mest ändamålsenliga,
talar övervägande skäl för att handeln med begagnade motorcyklar
undantas från mervärdeskatten. De förhållanden, som enligt propositionen
motiverar att handeln med begagnade personbilar undantas från
mervärdeskatten, äger nämligen tillämpning även på handeln med begagnade
motorcyklar. Handeln med motorcyklar bedrivs under samma former
som handeln med personbilar, och samma risker finns här för att genom
beskattningen handeln med begagnade motorcyklar kommer att äga rum
under svårkontrollerade former. Den nuvarande ordningen i fråga om allmän
varuskatt för begagnade motorcyklar har haft ogynnsamma konsekvenser.
1:1017 och II: 1283
Enligt prop. 1968: 137 föreslås att försäljning av begagnade personbilar
även fortsättningsvis skall undantas från indirekt beskattning (mervärdeskatt).
Emellertid får en samtidigt företagen uppjustering av den s. k. personbilsaccisen
karaktären av en direkt skattehöjning. Mot bakgrund av sistnämnda
omständighet konstateras vidare att en ytterligare utökning av beskattningsområdet
föreslagits. Enligt propositionen kommer nämligen förbättringskostnader
och reparationer på begagnade personbilar inte att bli
avdragsgilla om de utförs av underleverantör vare sig då det gäller arbete
eller delar (material). Om säljarföretagets egen verkstad utför dessa arbeten,
skall mervärdeskatt redovisas beträffande de delar som uttages ur företagets
lager.
Acci shöj ningen motiverar att man i varje fall inte genomför ytterligare
skattehöjningar av den komplicerade och delvis diskriminerande art det här
gäller. De fristående underleverantörerna kommer nämligen enligt förslaget
att få en skattebelastning på arbetskostnaden, vilket inte inträffar om arbetena
utförs av bilhandlarens egen verkstad.
11:1268
Ett beslut i enlighet med prop. 1968: 137 och 138 innebär att begagnade
personbilar undantas från skatteplikt i detta avseende, medan begagnad
motorcykel beläggs med accis i likhet med vad som gäller för sådana fordon,
som inte är eller tidigare varit upptagna i bilregistret. Samma bestämmelser
bör gälla för begagnade personbilar och begagnade motorcyklar.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
Skatteplikten för tjänster
Målning
1: 1016 och II: 1285
För viss skattepliktig omsättning gäller vissa reduceringsregler biand
annat för byggnads- och anläggningsentreprenader och andra tjänster avseende
fastighet. Här utgör beskattningsvärdet 60 % av vederlaget inklusive
skatt. För vissa arbeten finns också en kompletterande reduceringsregel,
där beskattningsvärdet utgör 20 % av vederlaget inklusive skatt. Utan
dessa kompletterande regler skulle det kunna uppstå skattemässig fördel
för dem som i egen regi, t. ex. kommunerna, utför sådana arbeten, och konkurrensneutraliteten
i beskattningen skulle icke tillgodoses.
Reduceringsreglernas procentsatser har beräknats som ett genomsnitt av
det i arbetena ingående materialet. Detta för att få samma beskattningseffekt
som vid allmänna varuskatten, där endast det ingående materialet beskattades.
Bland de arbeten som i förordningen ansetts höra till 60 %-regeln är målningsarbeten
såväl vid nybyggnadsarbeten som vid reparationsarbeten. Den
statistik, som finns över den i dessa arbeten ingående materialen, visar emellertid,
att materialandelen av dylika måleriarbeten uppgår till mellan 17 och
25 %. Det är därför skäligt att måleriarbeten av denna art hänföres till
20 %-reduceringsregeln.
Förutom att kostnaden genom övergång till mervärdeskatt ökat för måleriarbeten
inom byggnadsfacket har också konkurrensneutraliteten åsidosatts.
Vissa kommuner har när det gäller befintliga fastigheter att befara en
fortsatt utveckling i denna riktning till skada för befintliga företag och den
fria konkurrensen.
Vissa transportfrågor
I: 1019 och II: 1278
Mellan Gotland och övriga delar av riket transporteras årligen ca 82 000
personbilar och ca 200 bussar. Transportkostnaderna för dessa uppgår till
ca 5 miljoner kronor pr år. Mervärdeskatten som utgör 10 % av tjänstens
värde skulle sålunda uppgå till ca 500 000 kronor pr år.
Mellan Öland och fastlandet beräknas antalet personbilstransporter till
ca 400 000 årligen, varav närmare 270 000 avser sträckan Kalmar—Färjestaden.
Transportkostnaden är på de kortare sträckorna 8 å 10 kr per bil
beroende på storlek. Transportkostnaderna för enbart personbilar uppgår
därmed sannolikt till omkring 4 milj. kr., vilket i sin tur innebär ett uttag
av mervärdeskatt på 400 000 kr. årligen. Eftersom de här berörda transporterna
varit undantagna från allmän varubeskattning kommer såväl den
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 23
bofasta öbefolkningen som den i dessa områden betydande turisttrafiken att
drabbas av en icke oväsentlig fördyring. Motsvarande ökning av transportkostnaderna
inträffar naturligtvis överallt, där broförbindelse med fastlandet
saknas. För Ölands del kommer den påbörjade bron, som beräknas vara
klar 1972, således att undanröja dessa merkostnader.
Alltsedan år 1945 har riksdagen vid olika tidpunkter genom motioner haft
frågan om gotlandstrafiken uppe till behandling. Tre utredningar har behandlat
enbart denna fråga. Under tiden har transporttekniken utvecklats
starkt på grund av landsvägstrafikens stora expansion. Båttrafiken har fått
minskad konkurrensförmåga på grund av kostnadsstegringar. För Gotlands
och Ölands del har detta medfört att fraktkostnaderna ökat mera än vad
som skett där trafiken kunnat upprätthållas med järnväg eller per landsväg.
Avståndet till fastlandet har därigenom relativt sett förlängts.
Om en gotlänning skall kunna använda sin personbil eller buss utanför
det relativt begränsade område som Gotland utgör, måste vederbörande erlägga
fraktavgift för fordonet. Fraktkostnaderna växlar allt efter bilarnas
storlek och utgör för personbilar mellan 48—55 kronor enkelresa och för
bussar mellan 75—140 kronor och det dubbla för tur och retur. Därtill
kommer avsevärda kostnader för familjen. Fn familj bestående av två vuxna
och tre barn över 12 år får i biljettavgifter tur och retur betala 338 kronor i
turistklass vartill kommer fraktkostnaden för bil om ca 100 kronor. Bilskatten
är, trots Gotlands begränsning och trots rese- och fraktkostnaderna,
lika hög som på fastlandet, där bilen utan extra avgifter kan användas på
rikets omfattande vägnät. Genom den beslutade mervärdeskatten kommer
kostnaderna för transport av fordon över havet att fördyras med ytterligare
10 %.
Utländska annonser
I: 101b och II: 1289
I prop. 1968: 137 föreslås (11 § 5) att undantaget för annonsering för skattepliktig
vara eller tjänst för utländsk uppdragsgivares räkning utvidgas
att omfatta alla former av reklam. Departementschefen uttalar (s. 24—25)
att »Undantaget bör gälla fullständig skattefrihet» och motiverar detta med
att konkurrensneutralitet i beskattningen därmed uppnås. Han förtydligar
detta sålunda: »Dubbelbeskattningseffekter undanröjs för inhemska och utländska
varor som konkurrerar på den svenska marknaden» (s. 24).
I författningsförslaget synes de av departementschefen uttalade synpunkterna
inte helt ha beaktats. Vad först gäller frågan om »fullständig skattefrihet»
kan konstateras att sådan inte erhålles eftersom nämnda verksamhet
inte medför skattskyldighet för dess utövare och därmed inte heller avdragsrätt
för ingående skattebelastning.
Vad vidare gäller frågan om konkurrensneutralitet synes en specifik risk
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
för en icke åsyftad dubbelbeskattning föreligga. Anvisningarna till § 10,
sjunde stycket, föreskriver att »Om den huvudsakliga verksamheten består
i tillhandahållande av reklam- eller annonstjänster föreligger skatteplikt för
hela omsättningen i verksamheten». En strikt formell tillämpning av anvisningen
i fråga skulle kunna innebära att reklambyråerna — trots undantaget
ill § 5 — tvingades uttaga mervärdeskatt för reklam för skattepliktiga
varor och tjänster för utländska uppdragsgivares räkning. De utländska
uppdragsgivarnas produkter skulle härmed vad avser reklamkostnader
dubbelbeskattas på grund av att dels uppdragsgivarnas reklam påförs mervärdeskatt,
dels deras varor beskattas vid införsel till Sverige. De utländska
uppdragsgivarna har dock en möjlighet att på ett enkelt sätt undgå den enligt
departementschefen icke avsedda dubbelbeskattningen. De kan för sin
svenska reklam anlita utländska reklambyråer eller — vad gäller t. ex. annonsering
— beordra annonsinförandet direkt hos svenska annonsorgan.
Härmed skulle konkurrenssituationen för de svenska reklambyråerna allvarligt
snedvridas. Med hänsyn till den avsevärda kostnadsbesparingen torde
nämligen de utländska uppdragsgivarna nästan undantagslöst komma att
välja att anlita utländska reklambyråer eller direktbeordra hos svenska
reklammedia. Den praktiska konsekvensen skulle bli att de svenska reklambyråerna
förlorar en viktig marknad. Statistik över omfattningen av den
»utländska reklamen» saknas, men det kan fastslås att den utgör en ekonomiskt
mycket väsentlig del av de svenska reklambyråernas verksamhet.
Ovannämnda anvisningspunkt som under vissa förutsättningar föreskriver
skatteplikt för hela omsättningen i främst reklambyråernas verksamhet
innebär vidare att dessas konkurrenssituation försämras även på det
nationella planet. Icke skattskyldiga svenska uppdragsgivare har anledning
att när det gäller från skatteplikt undantagna reklamtjänster (t. ex. annonsering
i medlemsblad) vända sig direkt till reklambyråernas underleverantörer
för att därigenom undgå att påföras den icke avdragsgilla mervärdeskatt
som ett anlitande av reklambyråer medför. Anvisningen har dikterats
av praktiska hänsyn, och sådana får i vissa fall anses väga tyngre än
kravet pa kenkurensneutralitet. Anvisningen kan emellertid ges en utformning
som utan att ge svårigheter vid den praktiska tillämpningen — erbjuder
de skattskyldiga en i viss mån förbättrad konkurrenssituation. Dessa
skulle nämligen kunna ges möjlighet att vid förmedling av icke skattepliktiga
tjänster (och, i förekommande fall, varor) debitera icke skattskyldiga uppdragsgivare
utan mervärdeskatt, under förutsättning att det pris som uttages
uppgår till högst antingen reklambyråns inköpspris eller — vid t. ex.
annonsering med för denna verksamhetsgren angivna fasta priser — vad
uppdragsgivaren själv haft att erlägga om han vänt sig direkt till reklambyråns
underleverantör. Det bör noteras att skatteutfallet med en sådan utformning
av anvisningen blir detsamma som om uppdragsgivaren vänder
sig direkt till reklambyråns underleverantör.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
25
Beskattningsvärdet
I: 1010 och II: 1279
Enligt anvisningarna till 14 § i den till prop. 1968: 137 fogade mervärdeskatteförordningen
skall i det vederlag som skall utgöra grund för mervärdeskatteberäkningen
inräknas avbetalningstillägg, finansieringstillägg,
ränta och annat pristillägg som skall erläggas av köparen enligt avtalet.
Detta innebär att vid avbetalningskontrakt räntan för hela avbetalningsperioden
skall framräknas för att ingå i underlaget för mervärdeskatteberäkning.
I den mån ränteklausulen i avbetalningskontraktet har formulerats så
att räntan varierar med marknadsräntan, skall räntan vid framräkning av
underlaget bedömas med utgångspunkt från ränteläget vid avtalets ingående.
Detta innebär att mervärdeskatteunderlaget bedöms från en annan utgångspunkt
än vad som avtalats, vilket framstår som egendomligt för köparen.
Säljaren tvingas alltså att på fakturan ange ett räntebelopp som
saknar stöd i avbetalningskontraktet. De som hittills använt ränteklausuler,
där räntan följt variationerna i marknadsräntan, torde inför mervärdeskattens
införande i många fall komma att överge detta system och i stället
övergå till en fix räntesats. En sådan utveckling skulle innebära ett steg tillbaka
för de företag, som redan anpassat avbetalningsvillkoren efter den kritik
från konsumenthåll, som hävdat kraven på en öppet redovisad ränta med
anknytning till marknadsräntans variationer.
När mervärdeskatt läggs på ränta enligt avbetalningskontrakt leder det
till att konkurrensneutraliteten inte upprätthålls olika finansieringsformer
emellan. Om man i stället finansierar inköpet med banklån uppkommer
inte mervärdeskatt på räntan.
Det förekommer t. ex., att säljaren går i borgen för ett köparens reverslån
i bank och att därvid försäljningen likväl sker med äganderättsförbehåll och
utan ränteklausul. I detta fall uppkommer icke fråga om mervärdeskatt på
räntan. Om däremot finansiering sker genom s. k. finansieringsinstitut skall
räntan framräknas redan i försäljningsavtalet, varvid mervärdeskatt utgår.
Det nämnda exemplet visar, att mervärdeskatteförordningen i dess nuvarande
utformning ger helt olika utslag vid skilda finansieringsformer.
De föreslagna mycket komplicerade bestämmelserna om mervärdeskatt
på ränta och deras konsekvenser vid praktisk tillämpning kan belysas med
åtskilliga exempel. Om t. ex. efter en tid en uppgörelse träffas inom ramen
för ett avbetalningskontrakt angående förlängd avbetalningstid för köparen
eller angående vissa förskjutningar av avbetalningslikviderna inom den ursprungliga
avbetalningstiden, så skall mervärdeskatt inte tas ut på sådan
tilläggsränta som kan bli en följd av förskjutningar i den ursprungliga överenskommelsen.
Vid försäljningsavtal, som innebär betalning med växel på
t. ex. tre månader och därefter inlösen, blir räntan som ingår i den första
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
växeln belagd med mervärdeskatt. Däremot utgår ingen skatt på den ränta
som utfaller efter den tänkta inlösendagen, om växeln i stället efter överenskommelse
omsättes.
Det finns anledning anta, att också kommande anvisningar kan vålla
problem och medföra en icke önskvärd utveckling på grund av mervärdeskatten
på ränta i dessa avseenden. Det kan t. ex. gälla de betalningsvillkor
som finns på fakturor, där det ofta anges att dröj smålsränta utgår efter viss
tidpunkt. Om dröjsmålsräntan mervärdebeskattas i dessa fall, tvingas företagen
verkställa fakturering av denna ränta jämte därpå belöpande mervärdeskatt.
Man kan emellertid underlåta att på faktura ange att dröj smålsränta
utgår efter viss tid och likväl få ut sådan med hänsyn till köplagen.
Att förhållandet med dröj smålsränta öppet redovisas som betalningsvillkor
på fakturan är närmast att se som en upplysning till köparen, vilken kanske
inte är så förtrogen med köplagen. Effekten av en anvisning av den innebörd
som här diskuterats skulle då bli, att alla företag slopar påpekandet
om dröj smålsränta på fakturorna, varefter frågan om mervärdeskattens uttagande
på sådan ränta inte längre skulle uppkomma.
De anförda exemplen visar, att de nuvarande reglerna om mervärdeskatt
på ränta fått en mindre lycklig utformning, som dessutom vållat näringslivet
stora redovisningssvårigheter och mycket extra arbete. Härtill kommer,
inte minst från konsumenternas synpunkt vilket är viktigt, att bestämmelserna
inte innebär konkurrensneutralitet.
Anvisningarna till 14 § bör därför ändras så att ränta vid »annan omsättning»
enligt föreslagna bestämmelser ej skall inbegripas i vederlaget och
således undantas från mervärdebeskattning.
Avdragsr ätten
I: 1013 och II: 1281
Då det gäller sådana kostnader som är avsedda att täckas genom traktamenten
till anställda äger arbetsgivare, som är skattskyldig till mervärdeskatt,
avdraga ingående skatt. Enligt förordningen om mervärdeskatt krävs
emellertid i princip för rätt till avdrag, att skatten redovisas särskilt på faktura,
av vilken dessutom skall framgå bl. a. vederlaget, kundens namn och
adress samt transaktionens art.
Det förhållandet att mervärdeskatten kommer att av arbetsgivaren kunna
avdragas även i vad gäller måltider för en traktamentsberättigad anställd
— servering är ju i dag belagd med allmän varuskatt — innebär i och
för sig en ekonomisk fördel för denne jämfört med nuvarande ordning. Denna
effekt följer emellertid av själva beskattningssystemet, vilket syftar till
att i princip all ingående skatt på kostnader i rörelsen skall kunna avdragas.
Tillämpningen av bestämmelserna om faktura som en förutsättning för
avdragsrätt kommer emellertid att medföra åtskilliga olägenheter i vad av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 27
ser traktamentskostnader. Fakturor på kost och logi måste utställas på arbetsgivaren
och inges till denne för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas.
Helt bortsett från de betydande praktiska problem som kan uppkomma i
samband med själva utskriften av fakturor — i denna del hänvisas till den
i prop. 1968: 137 (s. 31 f) refererade skrivelsen från Sveriges hotell- och
restaurantförbund — kommer systemet att förorsaka arbetsgivaren betydande
merarbete dels genom bokföring av en mängd småposter, dels genom
en efterkontroll av att de anställda inte för kost och logi tillgodogör sig
högre belopp än de som finns angivna i de av riksskattenämnden fastställda
schablonbeloppen, vilka i mycket stor utsträckning blivit normgivande
för traktamentsersättning i enskild tjänst.
I och med att det redan finns ett så väl utvecklat system för traktamentsschabloner
synes det ligga nära till hands att schablonisera även avdrag för
mervärdeskatt på traktamenten. Då beskattningsvärdet i fråga om såväl
rumsuthyrning som servering uppgår till 60 % av vederlaget inräknat skatt
skulle en schablonregel kunna ges den utformningen, att i de fall traktamente
utgår enligt riksskattenämndens anvisningar avdrag för mervärdeskatt
medges med 6 % av utbetald traktamentsersättning utan att fakturor behöver
föreligga till styrkande av avdragsrätten.
Detta innefattar i och för sig ett avsteg från förordningens principer att
avdragsrätt skall styrkas genom faktura. Det skulle emellertid innebära en
högst avsevärd praktisk förenkling inte bara för hotell- och restaurangnäringen
utan även — och det synes vara det väsentliga — för de anställda och
för företagen över huvud utan att därigenom några kontrollsvårigheter eller
någon risk för skatteflykt skulle uppstå.
Även om avdragsrätten till följd av reglerna om mervärdeskatten endast
borde omfatta de delar av det schabloniserade traktamentet som avser kost
och logi eller annan skattepliktig kostnad ligger det av praktiska skäl närmast
till hands att låta avdragsrätten omfatta hela den förhållandevis obetydliga
del av traktamentet som avser »diverse småutgifter», oberoende av
om dessa utgifter i det konkreta fallet är skattepliktiga.
Det förordade systemet synes lättast kunna uppnås genom att i första
stycket i anvisningarna till 17 § förordningen om mervärdeskatt tilläggs en
mening av följande lydelse:
»Skattskyldig som till anställd utbetalat traktamente motsvarande av
riksskattenämnden fastställt normalbelopp äger, i stället för att göra avdrag
med å faktura eller motsvarande handling angiven mervärdeskatt beträffande
kostnader som avses täckta genom traktamentet, rätt till avdrag såsom
för ingående skatt med ett belopp motsvarande 6 % av traktamentsbeloppet.
»
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
Övergångsbestämmelserna
1: 1018 och 11: 1284
Mervärdeskatteförordningen skall enligt prop. 1968: 137 inte gälla likvid
som sker efter utgången av 1968 och som avsett tillhandahållande dessförinnan
om skattskyldighet för likviden inte skulle ha inträtt enligt förordningen
om allmän varuskatt.
Härav följer att efterdebitering ändock kommer att bli aktuell i de fall
då tillhandahållandet som skett 1968 hänfört sig till den s. k. reduceringsregelns
tillämpningsområde. Därför bör sådant tillägg göras till punkten 2.
tredje stycket i övergångsbestämmelserna att däri upptaget undantag avser
jämväl tillhandahållande som beskattas med tillämpning av den s. k. reduceringsregeln.
II: 1287
I prop. 1968: 137 föreslås ändrad lydelse av punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna
till förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt. Bl. a.
föreslås att köpare, som är skattskyldig till mervärdeskatt, i redovisningen
för sådan skatt medges avdrag för allmän varuskatt på likvid, som efter årsskiftet
1968/69 erläggs för dessförinnan fullgjord leverans från skattskyldig,
som redovisat varuskatt enligt bokföringsmässiga grunder. Avdragsrälten
har dock »av skattetekniska skäl» begränsats till att gälla endast för
likvider som erläggs under januari—april 1969.
Det finns emellertid åtskilliga fall, då anståndet avser större belopp och
då den angivna tidsbegränsningen skulle vålla avsevärda ekonomiska olägenheter
för de företag, som av leverantören fått anstånd med betalningen
helt eller delvis till efter utgången av april 1969. Genom att slopa tidsbegränsningen
skulle några nämnvärda kontrolltekniska olägenheter knappast
uppstå, eftersom man kan räkna med att huvudparten av de transaktioner
som berörs av bestämmelsen, nämligen alla smärre anskaffningar, kommer
att betalas under de första månaderna av år 1969. Kvar skulle då bli endast
de ekonomiskt betydelsefulla transaktionerna.
Även om det i och för sig är förståeligt att man önskat begränsa övergången
till kortast möjliga tidsintervall, synes det dock angeläget att möjliggöra
för köparen av verkligt omfattande maskinanläggningar, vilka enligt
affärsmässig kutym ofta finansieras med långa leverantörskrediter, att tillgodogöra
sig samma förmåner som enligt den nya lagen utgår i motsvarande
fall, då varuskatten redovisas enligt kontantmetoden. Det kan ju f. ö.
knappast ha varit lagstiftningens avsikt att skattebelastningen skulle bli
beroende av den redovisningstekniska metod, som leverantören använt sig
av, ett förhållande som är obekant för köparen trots att det är denne som
drabbas av merutgiften.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
29
Enligt vår mening föreligger därför all anledning att ge dylika anskaffningar
från leverantör med bokföringsmässig redovisning samma behandling
som anskaffningar från leverantörer med kontantmetoden som redovisningsgrund.
Detta synes enklast kunna ernås genom att den stipulerade
tidsgränsen slopas, vilket också får den effekten att kunderna slipper göra
förfrågningar hos leverantörerna för att utröna vilken redovisningsmetod
dessa tillämpat i varuskattesammanhang.
I enlighet härmed föreslås en ändring av propositionen av följande innebörd.
Har leverans av vara för skattepliktig verksamhet skett före den 1 januari
1969 och har skattskyldighet enligt förordningen om allmän varuskatt inträtt
för säljaren vid leveransen på grundval av då uppkommen fordran, får
den del av den allmänna varuskatten som hänför sig till sådan likvid för
varan som köparen erlägger efter utgången av år 1968 dras av vid köparens
redovisning för mervärdeskatt enligt 22 §. Sådant avdrag anses som
avdrag för ingående skatt enligt 17 §. Rätt till avdrag föreligger dock inte
om förvärvet medför rätt till avdrag enligt förordningen den 15 mars 1968
(nr 87) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
eller enligt kungörelsen den 29 augusti 1968 (nr 474) om rätt i vissa fall att
dra av allmän varuskatt.
Utskottets yttrande
Den förevarande propositionen är i huvudsak resultatet av de ytterligare
överväganden rörande mervärdeskattens utformning som utskottet förordade
i sitt av vårriksdagen godkända betänkande 1968: 45. Utskottet vill uttala
sin tillfredsställelse med de framlagda förslagen, som innebär att alla de
frågor beträffande vilka utskottet fann anledning till tvekan blivit nöjaktigt
besvarade.
I propositionen tas också upp frågor som aktualiserats efter vårriksdagens
behandling av mervärdeskatten. Den väsentligaste ändringen av den av vårriksdagen
antagna förordningen föreslås i fråga om övergångsbestämmelserna
och avser att eliminera retroaktiva verkningar av mervärdeskatten.
Utskottet kan acceptera även övriga i propositionen framlagda förslag.
Vid ärendets behandling har emellertid vissa kompletteringar av i huvudsak
teknisk natur visat sig önskvärda och utskottet redovisar motiven härför
i det följande.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
Skattskyldigheten
Frivilligt inträde
Då utskottet under vårsessionen behandlade motioner rörande hamnarnas
ställning förordade utskottet den ändringen, att Kungl. Maj :t enligt en särskild
i förordningen intagen bestämmelse borde få möjlighet att under vissa
förutsättningar meddela föreskrifter om inträde i skattesystemet. Förutsättningarna
skulle vara att det gällde verksamhet av särskild ekonomisk betydelse
med hög ingående skattebelastning och utan möjlighet till avdrag för
ingående skatt. Vidare borde bl. a. allmän enighet råda om fördelarna av ett
sådant inträde inom hela det ifrågavarande verksamhetsområdet. Inträdet
borde inte heller få utnyttjas temporärt. Riksdagen antog i enlighet härmed
ett särskilt tillägg till 2 § mervärdeskatteförordningen (MF), innebärande
att Kungl. Maj :t kan förklara skattskyldighet föreligga för andra tjänster
än de i förordningen särskilt angivna skattepliktiga eller inte skattepliktiga
tjänsterna.
I motionerna I: 1015 av herr Lundberg och II: 1288 av herr Söderström
yrkas sådan ändring av mervärdeskatteförordningen att handelsagenterna
erhåller samma ställning som andra företag inom varudistributionen. Enligt
motionärernas motivering kan emellertid syftet med motionerna tillgodoses
också genom tillämpning av bestämmelserna om frivilligt inträde. Bakgrunden
till yrkandet är att handelsagenterna enligt MF saknar möjlighet att dra
av den ingående skatten på sina anskaffningar och omkostnader och att de
härigenom blir sämre ställda än övriga verksamheter inom distributionen.
Motionärerna torde därvid närmast syfta på grossisterna. Samma motivering
har anförts i en skrivelse till utskottet från Sveriges grossistförbund
och Sveriges handelsagenters förbund.
Vidare kan nämnas att Sveriges litografiska tryckerier — Esselte — i skrivelse
till utskottet hemställt om liberalare regler för frivilligt inträde som
skattskyldig i syfte att möjliggöra avlyftning av ingående skatt för koncernens
moderbolag, som inte bedriver någon skattepliktig verksamhet.
Med anledning härav vill utskottet som sin principiella uppfattning uttala,
att skäl saknas för att i mera väsentliga avseenden rubba de förutsättningar
för frivilligt inträde i mervärdeskattesystemet som utskottet redovisade
under vårsessionen. Rent allmänt kan sägas, att med de begränsningar
i fråga om skatteplikten för tjänster som riksdagen fastslagit kan det inte
försvaras att göra alla verksamheter skattepliktiga, där det förekommer en
ingående skatt. Däremot bör frivilligt inträde komma i fråga då mervärdeskatten
medför en väsentligt högre skattebelastning än den allmänna varuskatten.
Inträdesrätten bör emellertid begränsas till branscher, där skatteskärpningen
är av sådan storleksordning att den verkligen påverkar de
ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Det kan dessutom finnas
31
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
skäl att medge frivilligt inträde då mervärdeskatten leder till mera påtagliga
snedvridningar av konkurrensförhållandena.
Med hänsyn till att prövningen av förutsättningarna för frivilligt inträde
ankommer — som riksdagen redan beslutat — på Kungl. Maj :t avstyrker
utskottet de här behandlade motionerna liksom yrkandena i övrigt om frivilligt
inträde i mervärdeskattesystemet.
Stat och kommun
I motionerna I: 997 av herrar Slefanson och Tistad samt II: 1260 av herr
Öhvall m. fl. behandlas frågan om skattskyldighet för stat och kommun i
vissa fall. Utskottet har upprepade gånger och senast i våras utförligt behandlat
detta spörsmål, varför utskottet med hänvisning till sin tidigare redovisade
ståndpunkt avstyrker dessa motioner.
Auktionsf öretag
En annan fråga rörande skattskyldigheten tas upp i motionen II: 1277 av
herr Börjesson i Falköping m. fl., som yrkar att auktionsf öretag bör bli skattskyldiga
för den del av verksamheten som avser försäljning av varor vilka
i uppdragsgivarens hand är skattepliktiga. Motionärerna påpekar att auktionsföretagen
får stå kreditrisken för skatten trots att de inte är skattskyldiga.
Då kundförluster inte sällan uppkommer kan någon justering av skatten
inte ske. Vidare ifrågasätter motionärerna om dessa företag f. n. har någon
rätt att påföra skatt eftersom de inte är skattskyldiga.
Utskottet vill först erinra om att skattskyldighet endast gäller för sådana
auktionsföretag som bedriver kontinuerlig auktionsverksamhet för vissa producentgruppers
räkning, medan i övriga fall skattskyldigheten åvilar uppdragsgivaren.
De av motionärerna avsedda företagen som bedriver lantbruksauktioner
är således inte skattskyldiga. Syftet med motionerna torde bl. a.
vara att skattskyldighet vid sådana auktioner endast skulle uppkomma för
de varor som använts i jordbruket och som skattemässigt är att anse som
uttag ur rörelse medan det personliga lösöret skulle undantas Irån skattskyldigheten.
Även om en dylik lösning skulle vara möjlig måste den leda
till skattetekniska svårigheter. Utskottet är medvetet om att de olika regler
som gäller för skilda former av auktionsför sälj ning och för försäljning
genom ombud kan framstå som inkonsekventa, men de är alla betinga
o
de
av överväganden beträffande de praktiska olägenheter som eljest skulle
kunna uppkomma. Det finns också anledning anta att vissa av de komplikationer
som motionärerna påtalar — exempelvis auktionsföretagens kundförluster
på skatten — kan elimineras genom anpassning till de gällande
bestämmelserna. Beträffande denna fråga liksom beträffande vissa andra
spörsmål som redovisas i det följande finner utskottet att några åtgärder
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
inte bör vidtas innan erfarenheter vunnits från den praktiska tillämpningen
av mervärdeskatten. Åtskilliga frågor torde kunna lösas inom ramen för
lagstiftningen, sedan denna väl börjat tillämpas. Det finns också anledning
hänvisa till att varje mera omfattande skattereform måste följas upp även
kompletterande översyn, och mervärdeskattereformen torde inte komma
att utgöra något undantag från denna regel. Med det anförda avstyrker
utskottet detta motionsyrkande.
Skatteplikten för varor
Begagnade bilar och begagnade motorcyklar
Utskottet har i sitt betänkande 1968:61 behandlat den höjning av bilaccisen
som föreslagits i prop. 1968: 138. Höjningen avser att kompensera
det skattebortfall som uppkommer genom att i den nu förevarande propositionen
begagnade personbilar och därmed jämställda motorfordon undantagits
från skatteplikt. Utskottet har i princip tillstyrkt den i prop. 1968: 137
och 138 föreslagna lösningen av frågan om beskattningen av begagnade personbilar,
och riksdagen har beslutat enligt utskottets förslag i fråga om den
sistnämnda propositionen.
I propositionen om bilaccisen föreslogs också höjning av accisen på motorcyklar
trots att något undantag från skatteplikt till mervärdeskatt inte görs
för begagnade motorcyklar i prop. 137. Med anledning härav framställs i
motionerna I: 992 av herr Gösta Jacobsson och II: 1256 av herr Magnusson i
Borås samt i motionen II: 1268 av herr Werbro yrkanden om undantag från
skatteplikt till mervärdeskatt för begagnade motorcyklar. Alternativt yrkas
att accisen på motorcyklar skall vara oförändrad. Utskottet har i sitt förenänmda
betänkande nr 61 tillstyrkt sistnämnda yrkande. I enlighet härmed
avstyrker utskottet motionerna I: 992 och II: 1256 samt motionen II: 1268 i
vad de avser undantag från skatteplikt till mervärdeskatt för begagnade motorcyklar.
Den föreslagna skattefriheten för begagnade personbilar omfattar enligt
förslaget inte reparation och upprustning. Utförs sådant arbete i egen verkstad
komer skatt att utgå endast på det material som tillförs bilen. Anlitas
däremot en annan verkstad utgår skatt på hela kostnaden och denna skatt
får inte avdras. Dessa bestämmelser har föranlett motionärerna i motionerna
I: 1017 av herr Sveningsson och II: 1283 av herr Nordgren m. fl. att
yrka att den här avsedda beskattningen skall begränsas till de fall då en
standardhöjning åstadkommes och att bilförsäljaren skall få rätt till avdrag
för skatt som underleverantör debiterar för här avsedda arbeten. Motionärerna
menar att de föreslagna bestämmelserna delvis skulle diskriminera de
fristående reparationsverkstäderna. Påpekandet är i och för sig riktigt, men
den påtalade effekten är en nödvändig följd av skattefriheten för de begagnade
bilarna. Problem av detta slag kan lösas endast om skatten har så
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 33
dan konstruktion, att några undantag från skatteplikt eller skattskyldighet
inte föreligger. I fråga om avdragsrälten gäller att den är knuten till skattskyldigheten,
vilket skulle medföra att om man följer motionärernas önskemål
den bilförsäljare som handlar med både nya och begagnade bilar får
avdragsrält för reparationsarbeten medan den som enbart handlar med begagnade
bilar och alltså inte är skattskyldig inte får motsvarande avdragsrätt.
Den i propositionen föreslagna bestämmelsen har också eu kontrollteknisk
sida. Skulle inte delar och tillbehör till begagnade bilar beskattas
linns risk för att man omöjliggör all kontroll över bilreparationsbranschen.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet dessa yrkanden.
Konstverk
Beskattningen av konstverk har erbjudit särskilda problem. I propositionen
föreslås nu en utvidgning av undantagsbestämmelserna för konstverk.
Förslaget torde i praktiken leda till att flertalet konstnärer undgår beskattning
när de själva svarar för försäljningen på en utställning eller i sin
ateljé, medan kravet på beskattning bibehålls när försäljningen sker under
former som är att jämställa med reguljär konsthandel. Utskottet anser
att den i propositionen föreslagna lösningen i huvudsak eliminerar de
problem som utskottet redovisade i våras, samtidigt som den på ett bättre
sätt än för närvarande drar gränsen mellan den butiksmässiga eller därmed
jämförliga försäljningen och konstnärens egen försäljning.
1 motionerna I: 1011 av herrar Fälldin och Wirtén samt II: 1280 av herrar
Gustafson i Göteborg och Mattsson yrkas att ett konstverk inte skall vara
skattepliktigt när det säljs av upphovsmannen.
Såvitt utskottet kan finna skulle motionärernas förslag inte ge konstnärerna
några skatteförmåner jämfört med förslaget i propositionen. Det bör
nämligen observeras att enligt reglerna för kommissionsförsäljning kommissionär,
som på en utställning säljer konstnärens verk för dennes räkning,
blir skattskyldig tör försäljningen ntan att ha någon avdragsrätt för
ingående skatt, eftersom konstnären inte är skattskyldig. Då det inte finns
anledning tro att motionärerna avser att från beskattning undanta ersättningen
för kommissionärens tjänster blir skillnaden i praktiken mycket obetydlig
mellan de båda förslagen. Det finns i stället skäl anta att motionärernas
förslag inte skulle medföra några påtagliga fördelar. Utskottet tillstyrker
därför förslaget i propositionen i denna del och avstyrker alltså motionerna.
Flygfotogen
Enligt principerna för energibeskattningen skall allt bränsle beskattas, antingen
med allmän energiskatt eller med mervärdeskatt. Bränsle som används
för drift av järnvägar, fartyg och luftfartyg åtnjuter dock frihet från
energiskatt. I förslaget till mervärdeskatt gjordes den ändringen i förhål
3
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 62
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
lande till varuskatteförordningen att alla energiskattebelagda bränslen utom
de som var befriade från energiskatt undantogs från skatteplikt. De energiskattefria
bränslen, vilka i MF undantas från skattefrihet, är ved, torv, fotogen
och T-sprit.
Denna bestämmelse innebär att flygfotogen, som används för jetflyget,
kommer att beläggas med mervärdeskatt. Med anledning härav har i motionerna
I: 1012 av herr Gösta Jacobsson och II: 1282 av herr Nordgren yrkats
att annan fotogen än lysfotogen skall undantas från det skattepliktiga
varuområdet. Motionärerna hänvisar till att flygbränsle är befriat från allmän
energiskatt och alt ett bibehållande av beskattningen av flygfotogen
skulle för bl. a. SAS leda till kostnadsfördyringar som inte kan avlyftas och
följaktligen förorsaka höjda biljettpriser.
Utskottet tillstyrker motionsyrkande!. Avsikten har inte varit att flygfotogen
skulle behandlas ofördelaktigare än annat flygbränsle. Att trots detta
något undantag inte gjorts för flygfotogen har enligt vad utskottet under
hand erfarit berott på viss oklarhet rörande klassificeringen av de bränslen
som används av jetflyget. Utskottet föreslår därför ändring av bestämmelserna
i 8 § MF.
Fartyg och utrustning därtill
Bevillningsutskottet förordade i våras med anledning av ett motionsyrkande,
att undantagsregeln för fartyg samt bestämningen av begreppet utrustning
till fartyg borde tas upp till förnyad prövning i samråd med berörda
parter. Med anledning härav föreslås i propositionen att undantaget
skall begränsas till att avse — förutom fiskefartyg, bogserbåtar och livräddningskryssare
— endast annat fartyg om minst 20 nettoregisterton för yrkesmässig
person- eller godsbefordran. Härigenom kommer inte större lustyachter
alt åtnjuta skattefrihet. Departementschefen framhåller att det bör
ankomma på riksskattenämnden att utfärda anvisningar om vad som är att
hänföra till fartygsutrustning. Skattefrihet för utrustning till fartyg anser
han motiverad för att hela leveransen av fartyg från varv skall kunna åtnjuta
skattefrihet och han hänvisar till att varvsindustrin inte haft något att
erinra mot utformningen av undantagsbestämmelsen.
Den ändrade regeln för skattefrihet för fartyg kommer, som sjöfartsstyrelsen
framhållit i eu skrivelse till utskottet, att leda till skatteplikt för exempelvis
isbrytare och vissa sjömätningsfartyg. Styrelsen förordar därför att
bl. a. dessa fartyg undantas från skatteplikt. Utskottet anser sig inte kunna
tillgodose styrelsens önskemål. Frågan gäller nämligen endast staten tillhöriga
fartyg. Eu uppräkning av anslagen på grund av beskattningen är med
hänsyn till de skattskyldigas intressen enligt utskottets mening en bättre lösning
än undantag från skatteplikt. Lotsverket, tullverket och polisen kan
med samma rätt som sjöfartsstyrelsen göra anspråk på undantag från skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
35
plikt för sina fartyg och båtar. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget
i propositionen.
Frågan om utrustning till fartyg tas upp i motionen II: 1286 av herr Stigmarker
m. fl., som yrkar att fisklådor skall inräknas i den skattefria utrustningen
för fiskefartyg. Motiveringen för yrkandet är bl. a. alt skatteplikt för
fisklådor skulle medföra alt den hemindustri, som tillverkningen av fisklådor
utgör på västkusten, kunde hotas av konkurrens från Danmark, där
de svenska fiskarna kan köpa obeskattade lådor på export.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att begreppet utrustning
till fartyg bör ha sin nuvarande utformning för att förenkla redovisningen
för varvsindustrin. Motionärerna är medvetna om att avdragsrätten eliminerar
skatten. Om fisklådorna skulle hänföras till utrustning borde man på
samma grund kunna hänföra redskapen till utrustning och öppna möjligheter
till sådana undantag som inte bör eller behöver införas i mervärdeskattesystemet.
Utskottet avstyrker därför yrkandet i motionen II: 1286.
Skatteplikten för tjänster
Transporter till bl. a. Öland och Gotland
I propositionen föreslås endast den ändringen av transportbeskattningen
att vissa transporter i samband med renhållning undantas från beskattning.
Utskottet biträder detta förslag.
I motionerna I: 1019 av herr Österdahl in. fl. och II: 1278 av herr Börjesson
i Glömmingc m. fl. yrkas den ändringen av transportbeskattningen att
skatt inte skall utgå på transporter av bl. a. personbilar och bussar mellan
område utan fast landförbindelse och fastlandet. Motionärerna redogör för
transportkostnaderna i trafiken på Öland och Gotland och motiverar sitt
yrkande med den fördyring som mervärdeskatten kommer att medföra för
p er sonbilstranspor terna.
Med anledning härav får utskottet anföra följande. För Ölands del kommer
de i motionerna påtalade olägenheterna att elimineras genom det redan
påbörjade brobygget. Vad Gotland angår vill utskottet erinra om att ett preliminärt
avtal nyligen slutits mellan å ena sidan staten och å andra sidan
vissa gotländska kommuner och trafikföretag i syfle att få till stånd en tillfredsställande
transportförsörjning för Gotland till lägsta möjliga kostnad.
Taxorna för båttrafiken skall därvid bl. a. innefatta särskild nedsättning av
biljettpriset för personer bosatta på Gotland. Avtalet, som är avsett att gälla
under tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1979, har hittills undertecknats av
samtliga parter med undantag av Rederi AB Gotland. I vissa fall har dock
undertecknandet skett med förbehåll för huvudmännens godkännande.
Med hänvisning till det anförda och då Gotlands trafikproblem således
kan väntas bli lösta i ett större sammanhang är utskottet inte berett till
-
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
styrka motionärernas förslag, som strider mot principerna för mervärdeskattesystemet.
Utländska annonser
Enligt MF föreligger skatteplikt för alla former av reklam med undantag
av införing av annons, som avser reklam för skattepliktig vara eller tjänst
för utländsk annonsörs räkning. Bakgrunden till detta undantag är av handelspolitisk
art. Eftersom den utländske annonsören inte är skattskyldig till
mervärdeskatt kan han inte som den svenske beställaren av reklam dra av
den ingående skatten för annonseringen. Utan detta undantag skulle den
utländske annonsören alltså bli oförmånligare behandlad än den inhemske.
Med anledning av att från reklamhåll påpekats att problemet även gäller
annan reklam än annonsering föreslår departementschefen att undantaget
utvidgas till att gälla även annan reklam för skattepliktiga varor och tjänster
som utförs för utländsk uppdragsgivares räkning. Avsikten är enligt
departementschefens uttalande att undantaget skall gälla fullständig skattefrihet.
Med anledning härav föreslås en ändring av bestämmelserna i 11 §
MF.
I motionerna I: 1014 av herr Lundberg och II: 1289 av herr Söderström
framhålls att bestämmelserna i författningsförslaget inte fått en sådan utformning
att fullständig skattefrihet uppnås. Vidare framhålls att anvisningarna
till 10 § MF kan tolkas så att skatteplikt skall anses föreligga för
reklambyråerna för den utländska reklamen. Med anledning härav föreslås
i motionerna vissa ändringar i 2 och 11 §§ samt i anvisningarna till 10 §.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att förslaget i propositionen
inte helt täcker departementschefens uttalande. För att få fullständig skattefrihet
fordras möjligheter att avlyfta ingående skatt och denna möjlighet är
knuten till bestämmelserna om skattskyldighet. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna
i 2 § kompletteras med en bestämmelse om skattskyldighet
för dessa tjänster. Då det av motionärerna avsedda stycket i anvisningarna
till 10 § genom bl. a. det avsedda undantaget blir svårt att tillämpa och då
de där avsedda reglerna i viss mån kan diskuteras, förordar utskottet i förenklande
syfte att denna bestämmelse utgår. Härigenom torde motionärernas
önskemål vara tillgodosedda.
Beskattningsvärdet
I anslutning till en framställning från Sveriges järnhandlareförbund behandlas
i propositionen frågan om de villkorliga rabatternas inräknande i
beskattningsvärdet. Förbundet hävdar att risk föreligger för att kunderna
kommer att beräkna kassarabatterna på vederlaget inklusive mervärdeskatt,
vilket skulle medföra att säljaren får stå för en viss del av skatten. Departe
-
3?
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
mentschefen är emellertid inte beredd att föreslå någon ändring beträffande
de villkorliga rabatterna med hänsyn till att man då också skulle rubba
underlaget för köparens avdragsrätt, som skall styrkas med säljarens faktura.
Sveriges köpmannaförbund har i skrivelse till utskottet framfört samma
yrkande som Järnhandlareförbundet. En närbesläktad fråga tas upp i
motionerna I: 1010 av herr Fälldin m. fl. och II: 1279 av herr Eriksson i
Bäckmora m. fl., vari hemställs att anvisningarna till 14 § MF ändras så
att den vid annan omsättning än kontant betalning utgående räntan skall
borträknas från beskattningsvärdet. Motionärerna hänvisar bl. a. till de svårigheter
som vid avbetalningsaffärer uppkommer då räntan varierar med
marknadsräntan. I strid mot konsumentintressena skulle de nu gällande bestämmelserna
kunna leda till eu övergång till s. k. rak ränta. Svårigheter
skulle också uppkomma vid s. k. dröjsmålsränta.
Utskottet vill inte bestrida att såväl praktiska svårigheter som tolkningssvårigheter
kan uppkomma vid tillämpningen av reglerna om beskattningsvärde.
Till en del sammanhänger problemen med att Kungl. Maj:t och riksdagen
— för att tillmötesgå vissa enträgna önskemål från näringslivets
sida och i strid mot rekommendationerna från de utredningar som ligger
bakom förslaget — gått med på att de skattskyldiga alternativt får tilllämpa
två redovisningssystem. Gemensamt för de frågeställningar som här
behandlas är att de alla avser ränta i en eller annan form. Kassarabatten
kan betecknas som en omvänd ränta, då den innebär att priset på varan
stiger om betalning inte sker inom viss tid. Om man, som motionärerna
önskar, räknar bort avbetalningsräntan och dröjsmålsräntan innebär detta
ett gynnande av avbetalningshandeln på kontanthandelns bekostnad, och
på samma sätt skulle kassarabatternas borträknande missgynna kontantförsäljningen.
Utskottet har med detta endast velat anlägga ett par i och
för sig ganska perilera synpunkter på den fråga det här gäller, nämligen
hur man skall kunna konstruera ett beskattningsvärde som är rättvist
för alla de former av betalningsvillkor som för närvarande förekommer.
Till frågeställningen hör alt man ännu inte vet vilket redovisningssystem
som kommer att bli det dominerande när mervärdeskattesystemet
hunnit tillämpas en tid. Spörsmålet är således av betydande omfattning och
det torde kräva särskilda undersökningar som inte kan komma till stånd
förrän man vunnit erfarenheter av hur betalningsvillkoren kommer att
förändras efter mervärdeskattereformens ikraftträdande. Erfarenhetsmässigt
kan man räkna med att en skattereform av denna art medför ändringar
inom handeln, och de förutsättningar som nu gäller kan därför
komma att rubbas. Utskottet, som med det anförda velat framhålla att de
bär behandlade frågorna är förtjänta av fortsatt uppmärksamhet, finner
alltså att man bör avvakta erfarenheterna från skattens tillämpning innan
man ändrar bestämmelserna. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett
biträda motionerna och skrivelseyrkandena,
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
Till frågan om beskattningsvärdet hör också de s. k. reduceringsreglerna.
Vid omsättning av byggnader och monteringsfärdiga hus skall beskattningsvärdet
reduceras till 60 procent av vederlaget inräknat skatt. Denna regel
gäller varje tjänst som avser fastighet. För vissa andra tjänster avseende
bl. a. vägar, hamnar och flygfält är procenttalet endast 20.
I motionerna I: 1016 av herr Sveningsson och II: 1285 av herr Nordgren
m. fl. yrkas att maleriarbeten skall omfattas av den 20-procentiga reduceringsregeln.
Motionärerna motiverar yrkandet — som endast torde avse
målningstjänster på byggnader — med att materialandelen vid måleriarbeten
uppgår till mellan 17 och 25 procent av hela kostnaden för arbetet.
Utskottet vill endast hänvisa till att 60-procentsregeln har utformats med
utgångspunkt trån materialandelen av den totala byggnadsproduktionen och
utan hänsyn till hur materialkostnaderna fördelar sig på de olika slagen av
tjänster. Tar man bort någon eller några tjänster från regelns tillämpning
rubbar man den totala beräkningen. Följden av ett bifall till yrkandet skulle
därför bli att man måste införa en särskild regel för varje tjänst inom byggnadsbranschen.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
Avdragsrätten och faktureringsskyldigheten
Som villkor för avdrag för ingående mervärdeskatt gäller att skatten skall
kunna styrkas med faktura eller jämförlig handling. I propositionen redovisas
en framställning från Sveriges hotell- och restaurangförbund, som
begär väsentliga förenklingar i faktureringsskyldigheten i fråga om hotelloch
restaurangräkningar. Departementschefen finner inte skäl att för denna
bransch gå ifrån de allmänna reglerna men förklarar sig beredd att ompröva
frågan, om erfarenheterna visar att de praktiska olägenheterna blir betydande.
Ett förslag, som också avser att förenkla faktureringsskyldigheten för
hotell- och restaurangbranschen, framförs i motionerna I: 1013 av herr
Gösta Jacobsson samt II: 1281 av herrar Magnusson i Borås och Lothigius,
vilka anser att skattskyldig som till anställd utbetalat traktamente bör få
rätt till avdrag såsom för ingående skatt med 6 procent av traktamentsbeloppet.
Härigenom skulle man alltså i dessa fall befria från dokumenteringsskyldigheten
till gagn för både säljare och köpare.
Utskottet är medvetet om att rätten till avdrag i rörelse för kost och logi
till de anställda kan leda till en ganska besvärande pappersexercis och förorsaka
företagen bokföringskostnader som kanske inte alltid står i rimlig
proportion till de skattemässiga fördelarna. Ä andra sidan kan diskuteras
om skatten på rena levnadskostnader skall få dras av vid mervärdeskatteredovisningen.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att man på
detta liksom på andra områden bör avvakta erfarenheterna av lagstiftningen
39
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
innan man gör några ingrepp och senare överväga om man i förenklande
syfte bör vidta ändringar. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.
I samband med frågan om avdragsrättens konstruktion vill utskottet också
ta upp ett spörsmål som aktualiserats i Esseltes tidigare nämnda skrivelse
till utskottet, vari framhålls att det är osäkert hur avdragsrätten i vissa fall
fungerar för fastighet i rörelse inom en koncern. Utskottet finner detta påpekande
riktigt och anser att författningstexten bör förtydligas på denna
punkt liksom i fråga om avdragsrätten beträffande fastighet som ägs av
enskild skattskyldig, vilken bedriver rörelse i viss del av fastigheten. Med
anledning härav föreslår utskottet viss ändring av andra stycket i 17 § MF.
Allmänt ombud
De i propositionen redovisade övriga åtgärderna med anledning av utskottets
begäran om översyn föranleder inga erinringar från utskottets sida utom
i fråga om det allmänna ombudets befogenheter. Departementschefen uttalar
att det allmänna ombudet för mervärdeskatten bör inta samma ställning som
en taxeringsintendent. I detta syfte föreslås den ändringen i MF att allmänna
ombudet skall kunna anföra besvär också till den skattskyldiges förmån.
Såvitt utskottet kan finna bör allmänna ombudet även kunna anföra besvär
över riksskattenämndens förhandsbesked. Utskottet föreslår därför att
i 11 § förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor (SFS 1951: 442) intas föreskrifter av sådan innebörd.
Med hänsyn härtill anser utskottet att Kungl. Maj:t och inte riksskattenämnden
bör meddela särskilda anvisningar för ombudets verksamhet.
Övergångsbestämmelserna
Övergången från ett skattesystem till ett annat medför med nödvändighet
vissa komplikationer under övergångsskedet. Vid utformningen av övergångsbestämmelserna
kan man välja antingen en för de skattskyldiga och
konsumenterna enkel men till sina verkningar hård linje, som innebär betydande
ojämnheter för olika grupper av skattskyldiga, eller också genom
detaljreglering söka att övergångsvis undvika mera betydande olägenheter.
Departementschefen har genom de nu framlagda förslagen till kompletteringar
av övergångsbestämmelserna valt den mjukare linjen och han föreslår
betydande lättnader jämfört med de ursprungliga reglerna. Utskottet, som
anser att det finns anledning att såvitt möjligt undvika irriterande övergångseffekter
under skattens initialskede, ansluter sig till förslaget. Utskottet
är emellertid medvetet om att alla övergångsproblem inte lösts genom de nu
föreslagna ändringarna. Skulle bestämmelserna trots allt leda till stötande
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
beskattningseffekter har Kungl. Maj :t dispensrätt såväl enligt varuskatteförordningen
som enligt mervärdeskatteförordningen.
Utskottet inskränker sig till att behandla endast de delar av övergångsbestämmelserna
i fråga om vilka särskilda ändringar begärts eller ansetts påkallade.
Departementschefen konstaterar att övergången till mervärdeskatt
i vissa fall i konkurrenshänseende missgynnar skattskyldiga till allmän varuskatt
som tillämpar s. k. bokföringsmässig redovisning för sådan skatt. Tilllämpas
denna redovisningsmetod blir leverans före årsskiftet 1968/69 beskattad
helt med allmän varuskatt även om likviden inflyter därefter. Om i
stället kontantmässig redovisning tillämpas blir likvid efter årsskiftet beskattad
med mervärdeskatt och denna blir avdragsgill såsom ingående skatt
för köpare som är skattskyldig till mervärdeskatt. Sådana olikheter i verkningarna
elimineras dock till stor del genom rätten till särskilt investeringsavdrag
för investeringar under år 1968 och genom byggnadsföretagens rätt
att dra av allmän varuskatt som belastar lagren av byggnadsmaterial per den
31 december 1968. I syfte att mildra de påtalade nackdelarna av de olika
redovisningssystemen föreslås i propositionen att köpare, som är slcattskyldig
till mervärdeskatt, i redovisningen för sådan skatt medges rätt till avdrag
för allmän varuskatt på likvid, som under tiden januari—april 1969
erläggs för dessförinnan fullgjord leverans från skattskyldig som redovisat
varuskatt enligt bokföringsmässiga grunder. Sådan avdragsrätt föreligger
dock inte om särskilt investeringsavdrag åtnjutits.
I motionen II: 1287 av herrar Ståhl och Eskel yrkas att tidsgränsen för
avdragsrätten slopas. Till stöd härför åberopas bl. a. att sådana köp av omfattande
maskinanläggningar, som vanligen finansieras med långa leverantörskrediter,
inte bör bli oförmånligare för köparen genom att leverantören
valt bokföringsmässig i stället för kontantmässig redovisning.
Utskottet vill först framhålla att köparen i de av motionärerna avsedda
fallen har möjlighet att undvika de ogynnsamma verkningarna genom rätten
till särskilt investeringsavdrag. Härtill kommer att det från administrativ
och konlrollteknisk synpunkt är angeläget att effekterna av den allmänna
varuskatten avvecklas inom rimlig tid. Utskottet avstyrker alltså motionen.
Övergångsbestämmelsernas verkningar beträffande s. k. reduceringsberättigade
varor tas upp i motionerna I: 1018 av herr Sveningsson och II: 1284
av herr Nordgren m. fl. Motionärerna yrkar att dylika varor, vilka tillhandahållits
före utgången av år 1968, skall undantas från MF:s tillämpning.
Eftersom skatten på de reduceringsberättigade varorna normalt blir avdragsgill
i köparens mervärdeskattedeklaration finner utskottet inte skäl
tillstyrka detta yrkande.
I propositionen föreslås en övergångsbestämmelse av innebörd att mervärdeskatt
inte skall utgå på likvid, som sker efter utgången av år 1968 och
som avser tillhandahållande dessförinnan, om skattskyldighet för likviden
inte skulle ha inträtt enligt förordningen om allmän varuskatt. Inom utskot
-
41
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
tet har framhållits att vid avtalsuppgörelser tveksamhet uppkommit om denna
bestämmelse är tillämplig på avverkningsrätter, som upplåtits år 1968
och i fråga om vilka likvid skall erläggas efter utgången av nämnda år.
Med anledning härav vill utskottet erinra om att enligt 7 § MF anses som
vara bl. a. avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet samt rätt att taga
jord, sten eller annan naturprodukt. Härav följer att den ifrågavarande
övergångsbestämmelsen också äger tillämpning på avverkningsrätt, upplåtelse
av grustäkt o. d.
Övriga frågor
Utskottet vill avslutningsvis också något beröra sådana problem som behandlats
i olika skrivelser till utskottet men som inte särskilt redovisats.
Vissa av dessa framställningar har ställts både till utskottet och till Kungl.
Maj:t. Frågorna har gällt synnerligen skiftande problemställningar och skälet
att utskottet inte behandlat framställningarna särskilt sammanhänger
med att frågorna redan får anses klarlagda och besvarade i någon av de två
propositionerna om mervärdeskatt eller i samband med de i detta betänkande
behandlade spörsmålen. I vissa fall har utskottet bedömt frågorna så att de
antingen kan lösas inom ramen för gällande författningsbestämmelser eller
av Kungl. Maj :t med stöd av de bemyndiganden som riksdagen lämnat. Utskottet
har i samband med övergångsbestämmelserna hänvisat till den allmänna
dispensrätt som tillkommer Kungl. Maj:t, men denna fullmakt gäller
självfallet hela förordningen. Utskottet vill i detta sammanhang också
beröra ett uttalande som görs i propositionen i anslutning till frågan om
faktureringsskyldigheten. Departementschefen framhåller att det inte kan
uteslutas att erfarenheterna från skattens tillämpning kan ge anledning till
avvikelser från de allmänna reglerna. Enligt 78 § MF gäller att närmare
bestämmelser för tillämpningen av förordningen meddelas av Kungl. Maj:t.
Med stöd av detta stadgande bör det vara möjligt för Kungl. Maj :t att vidta
åtgärder för att snabbt underlätta tillämpningen när betydande praktiska
fördelar står att vinna utan att avkall görs från mervärdeskatteprincipen.
Han erinrar om att Kungl. Maj :t redan enligt förordningens bestämmelser
kan förordna om frivilligt inträde i systemet och om ytterligare
undantag från skatteplikt samt medge förlängd respittid för skattens redovisning.
Utskottet ansluter sig till detta uttalande, som bör tolkas som ett uttryck
för Kungl. Maj:ts vilja att inom ramen för sina befogenheter medverka till
de lättnader som kan bli erforderliga för MF :s tillämpning.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Xr 62
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) att riksdagen — med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 137 samt motionerna I: 1012 och II: 1282 samt
1: 1014 och II: 1289 — antar
1) det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430)
om mervärdeskatt med de ändringar och tillägg att
dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
Härigenom förordnas, att 8, 10, 11,
14, 17, 18, 47—51, 68 och 69 §§,
punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 2 §, anvisningarna till 8, 10, 11
och 14 §§ samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna
till förordningen
den 6 juni 1968 om mervärdeskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
dels ock 2, 8 och 17
ler följande såsom uts
(Utskottets förslag)
Härigenom förordnas att 2, 8, 10,
11, 14, 17, 18, 47—51, 68 och 69 §§,
punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 2 §, anvisningarna till 8, 10, 11
och 14 §§ samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna
till förordningen
den 6 juni 1968 om mervärdeskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
§§ samt anvisningarna till 10 § erhålkottets
förslag betecknade lydelse:
(Nuvarande Igdelse)
(Utskottets förslag)
2 §•
Skattskyldig är--------— — eller tjänst,
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, 3 eller
4.
Skattskyldig är -Konungen kan —
När särskilda--
Om skatt —■--
- — —---i 58
(Se vidare anvisningarna.)
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 §, 1, 3, 4
eller 5 i vad sistnämnda punkt avser
annonsering eller annan reklam
för skattepliktig vara eller tjänst för
utländsk uppdragsgivares räkning.
— genom utförsel.
-och 11 §§.
stycket föreligger.
-60 §§.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
43
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
8 §.
Från skatteplikt------
4) elektrisk kraft, värme samt gas
och annat bränsle för uppvärmning
eller energialstring dock icke ved,
torv, fotogen eller T-sprit,
5) allmän nyhetstidning, —---
(Se vidare anvisningarna.)
Skattskyldig får
Bedriver skattskyldig verksamhet i
fastighet, som innehas av ett helägt,
enbart fastighetsförvaltande företag,
får den skattskyldige avdraga ingående
skatt på förvärv som det fastighetsförvaltande
företaget gör med
så stor del av skatten som faller på
fastighetens användning för den
verksamhet som medför skattskyldighet.
Skattskyldig som
Överstiger den
Om återbetalning
-—• — eller försäljning,
4) elektrisk kraft, värme samt gas,
flygfotogen och annat bränsle för
uppvärmning eller energialstring
dock icke ved, torv, T-sprit eller annan
fotogen än flygfotogen,
--—- om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
dessförinnan uppkommit.
Bedriver skattskyldig verksamhet i
fastighet, som han själv äger direkt
eller genom ett helägt, enbart fastighetsförvaltande
företag, får den
skattskyldige avdraga ingående skatt
som belöper på förvärv för fastigheten
som han själv eller det fastighetsförvaltande
företaget gör med så stor
del av skatten som faller på fastighetens
användning för den verksamhet
som medför skattskyldighet. Motsvarande
gäller om den verksamhet
som medför skattskyldighet helt äges
av annan än den skattskyldige och
denne även är ensam ägare till den
fastighet i vilken verksamheten bedrives.
i verksamheten,
annan verksamhet.
--i 49 §.
(Se vidare anvisningarna.)
17 §.
Anvisningar
till 10 §.
Tjänst under-------— är skattefri.
Som skattepliktig uthyrning -—--------eller liknande.
Med servering — — —-------eller plats.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
Som skattepliktig anses----- -------andra lokaler.
Till skattepliktig--------eller anläggning.
Tjänst som----------- som transporttjänst.
Om den huvudsakliga verksamheten
består i tillhandahållande av reklam-
eller annonst jänster föreligger
skatteplikt för hela omsättningen i
verksamheten.
Med annonsering--------s. k. ljustidning.
2) följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om
rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxerings frågor
Härigenom förordnas, att It § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att
av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor skall erhålla
ändad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
11
Vad i denna förordning sägs om
taxeringsintendent skall avse jämväl
allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden.
(Utskottets förslag)
§•
Vad i denna förordning sägs om
taxeringsintendent skall avse jämväl
allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden och allmänt
ombud enligt förordningen om
mervärdeskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
B) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen
1) motionerna 1:992 och II: 1256, i vad de behandlas i
detta betänkande,
2) motionerna I: 997 och II: 1260
3) motionerna I: 1010 och II: 1279
4) motionerna I: 1011 och II: 1280
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
45
5) motionerna 1: 1012 och II: 1282
6) motionerna I: 1013 och II: 1281
7) motionerna I: 1014 och II: 1289
8 ) motionerna I: 1015 och II: 1288
9) motionerna I: 1016 och II: 1285
10) motionerna I: 1017 och II: 1283
11) motionerna I: 1018 och II: 1284
12) motionerna I: 1019 och II: 1278
13) motionen II: 1268, i vad den behandlas i detta betänkande,
14) motionen II: 1277
15) motionen II: 1286
16) motionen II: 1287
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 19 november 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*
(s), Stefanson (fp), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson
(h), Lundström (fp), Stadling* (s) och Fälldin* (ep); samt
^ från andra kammaren: herrar Brandt (s), Eriksson i Bäckmora (ep),
Forsberg (s), Carlsson i Västerås (s), Larsson i Umeå (fp), Lothigius (h),
Hammarsten (s), Öhvall (fp), Wiklund i Härnösand (s) och Börjesson i
Falköping* (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
Stat och kommun
1) av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h), Lundström (ip), Fälldin
(ep), Eriksson i Bäckmora (ep), Larsson i Umeå (fp), Lothigius (h),
öhvall (fp) och Börjesson i Falköping (ep), vilka med åberopande av innehållet
i motionerna 1:997 och II: 1260 ansett att utskottet under punkten
A 1 bort hemställa
att riksdagen antar följande som reservanternas förslag
betecknade ändring av punkten 1 av anvisningarna till 2 §
förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)
Anvisningar
till
1. Verksamhet anses----—
Verksamhet som staten eller kommun
bedriver för att uteslutande tillgodose
eget behov räknas som yrkesmässig
endast när den drives i bolagsform
eller liknande. Detta gäller
även vid ekonomiskt samgående
mellan staten och kommun etter
mellan kommuner för verksamhet
som avser visst gemensamt ändamål.
Med kommun förstås även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande
tillgodoser egna behov, räknas
verksamheten, när den ej drives i
bolagsform eller liknande, som yrkesmässig
till den del den avser annat
än egna behov. Som yrkesmässig
verksamhet anses alltid statens järnvägars
befordran av varor, postverkets
befordran av varor i diligensrörelsen
samt postverkets befordran
av postpaket och gruppkorsband.
2 §•
enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som staten eller kommun
bedriver räknas som yrkesmässig
när den drives i bolagsform eller
liknande och när den drives i konkurrens
med enskild verksamhet.
Som yrkesmässig verksamhet anses
alltid statens järnvägars befordran
av varor, postverkets befordran
av varor i diligensrörelsen samt postverkets
befordran av postpaket och
gruppkorsband.
A uktionsf öretag
2) av herrar Fälldin (ep), Eriksson i Bäckmora (ep) och Börjesson i
Falköping (ep), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 31 rad 10 nedifrån
börjar med »Även om» och på s. 32 slutar med »detta motionsyrkande»
bort ha följande lydelse.
En sådan lösning kan leda till vissa problem vid gränsdragningen mellan
olika varugrupper, men enligt utskottets mening överväger skälen för en
beskattning även av verksamhet som avser försäljning av varor vilka i
uppdragsgivarens hand är skattepliktiga samt försäljning genom ombud
trots de mindre olägenheter av praktisk natur som kan uppkomma. Genom
införandet av skattskyldighet elimineras deras kundförluster på skatten och
detta måste anses vara en betydande fördel.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968 47
Den praktiska tillämpningen av mervärdeskatten får efter hand visa, om
några mindre justeringar blir nödvändiga inom ramen för den föreslagna
lagstiftningen. Det finns anledning hänvisa till att varje mera omfattande
skattereform måste följas upp av en kompletterande översyn och mervärdeskattereformen
torde inte komma att utgöra något undantag från denna regel.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionen II: 1277.
dels att utskottet under punkten A 1 bort hemställa
att riksdagen antar följande såsom reservanternas förslag
betecknade ändring av punkten 3 av anvisningarna till
2 § förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
(Utskottets förslag)
Anvisningar
till 2 §.
(Reservanternas förslag)
— i kommission.
3. Den som-----------
Vid försäljning på auktion av vara
som utgör omsättningstillgång eller
annan anläggningstillgång än
byg§nad i yrkesmässig verksamhet
är den skattskgldig, för vars räkning
försäljningen sker. Sker auktionsförsäljning
av företag, som bildats avproducenter
för avsättning av deras
produktion eller som tillkommit för
sådant syfte, är auktionsföretaget att
anse som skattskyldig återförsäljare.
Detta gäller exempelvis auktionsföretag,
som förmedlar avsättning av
grönsaker, blommor in. m. för odlares
räkning och av fiskares fångst. I
sådant fall föreligger skattskyldighet
både för auktionsföretaget och
för den, vars varor säljes på auktionen.
I andra fall av försäljning på
auktion för annans räkning föreligger
icke skattskyldighet för auktionsförrättare.
Vid försäljning på auktion av vara
som utgör omsättningstillgång eller
annan anläggningstillgång än
byggnad i yrkesmässig verksamhet
föreligger skattskyldighet för såväl
auktionsf örrättaren som den, för
vars räkning försäljningen sker. Sker
auktionsförsäljning av företag, som
bildats av producenter för avsättning
av deras produktion eller som tillkommit
för sådant syfte, är auktionsföretaget
att anse som skattskyldig
återförsäljare. Detta gäller exempelväs
auktionsföretag, som förmedlar
avsättning av grönsaker, blommor
in. m. för odlares räkning och av fiskares
fångst. I sådant fall föreligger
skattskyldighet både för auktionsföretaget
och för den, vars varor
säljes på auktionen. I andra fall av
försäljning på auktion för annans
räkning föreligger icke skattskyldighet
för auktionsförrättare.
Beskattningen av konstverk
3) av herrar Stefanson (fp), Lundström (fp), Fälldin (ep), Larsson i
Umeå (lp), Lothigius (h) och Öhvall (fp), vilka under åberopande av in
-
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
nehållet i motionerna I: 1011 och II: 1280 ansett att utskottet under punkten
A 1 bort hemställa
att riksdagen antar följande såsom reservanternas förslag
betecknade ändringar av 8 § och anvisningarna till 8 §
förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
(Utskottets förslag)
8 §•
Från skatteplikt--------
8) konstverk, som är hänförligt
till tulltaxenummer 99.01—99.03, när
konstverket säljes av upphovsmannen
på annat sätt än butiksmässigt
eller i samband med utställning och
när det uttages eller införes till landet
av honom eller för hans räkning,
9) vatten från-------
(Se vidare anvisningarna.)
(Reservanternas förslag)
----utgivares räkning,
8) konstverk, som är hänförligt
till tulltaxenummer 99.01—99.03,
när konstverket säljes av upphovsmannen
eller införes till landet av
honom eller för hans räkning,
-----om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller------skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för----— ■— detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare------af skeppsbrutne.
Undantaget för gas----------av butiksvara.
Undantaget för allmän-------------varje vecka.
Undantaget för periodisk-----hemvärnets verksamhet.
Butiksmässig försäljning enligt 8
föreligger, när upphovsmannen säljer
egna konstverk i lokal som stadigvarande
användes för försäljning
och som är skild från hans bostad
eller ateljé. Försäljning i samband
med utställning enligt 8 är icke skattepliktig,
när upphovsmannen själv
anordnar utställningen och själv
uppbär betalningen av köpare.
Med begagnad----------------till landet.
4) av herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Börjesson i Falköping (ep).
49
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
Transporter till bl. a. Öland och Gotland
5) av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h), Fälldin (ep), Eriksson
i Bäekmora (ep), Larsson i Umeå (fp), Lothigius (h), Öhvall (fp) och
Börjesson i Falköping (ep), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med »Med
anledning» och på s. 36 slutar med »för mervärdeskattesystemet» bort ha
följande lydelse.
Mervärdeskattens införande innebär otvivelaktigt en ytterligare belastning
på fordonstransporterna mellan fastlandet och främst Gotland och Öland
men också för transporterna till en rad andra mindre öar. Skillnaden mellan
områden med fast landförbindelse och öar markeras särskilt genom den
förändring som den påbörjade bron till Öland kommer att medföra, då den
färdigställts. De öar till vilka broförbindelse är utesluten också framdeles
kommer med nuvarande konstruktion av mervärdeskatten för transporttjänster
således att belastas med denna geografiskt starkt avgränsade merkostnad.
För Gotlands del har förhandlingar visserligen inletts nyligen mellan
staten å ena sidan och vissa gotlandskommuner, Gotlands läns landsting
och Rederi AB Gotland å den andra angående transportförsörjning till
lägsta möjliga kostnad, men någon slutlig uppgörelse har ännu inte trätfals.
Dessutom innebär det preliminära avtalet inte något hänsynstagande
till mervärdeskatten.
Då något hänsynstagande till mervärdeskatten således inte synes bli aktuellt
och problemet dessutom har betydelse också för andra delar av landet,
vill utskottet tillstyrka motionärernas förslag angående undantag från
skatteplikt för bilar, bussar och andra fordon avsedda för personbefordran,
som transporteras mellan fastlandet och inrikes område utan fast landförbindelse.
dels att utskottet under punkten A 1 bort hemställa
att riksdagen antar följande såsom reservanternas förslag
betecknade ändring av 11 § förordningen den 6 juni
1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)
11 §•
Från skatteplikt-----------samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från 3) transport av vara till eller från
utlandet eller transport i samband utlandet, transport av motorfordon,
med renhållning, avsett för personbefordran mellan
område utan fast landförbindelse
och fastlandet, eller transport i samband
med renhållning,
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
4) bärgning av-------------- — av veterinär.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
6) av herr Lundström (fp).
Beskattningsvärdet
7) av herrar Fälldin (ep), Eriksson i Bäckmora (ep), och Börjesson i Falköping
(ep), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 37 rad It
nedifrån med »Spörsmålet är» och på samma sida slutar med »och skrivelseyrkandena»
bort ha följande lydelse.
Det torde dock vara säkert, att mervärdeskatten kommer att medföra betydande
komplikationer vid avbetalningsaffärer. Det gäller t. ex. de fall då
räntan varierar med marknadsräntan eller vid förändringar inom avtalets
ram, samt vid s. k. dröjsmålsränta. Därför bör den vid annan omsättning
.. ö
an kontant betalning utgående räntan borträknas från beskattningsvärdet
liksom eventuell kassarabatt. Därmed uppnås överensstämmelse i de nämnda
fallen. I förhållande till de föreslagna bestämmelserna skulle visserligen
kontanthandeln komma att missgynnas något. Det uppvägs emellertid av
de fördelar som vinns genom att mervärdeskatten blir neutral i förhållande
till olika former av kredithandel samtidigt som betydande praktiska
svårigheter kan undvikas. De förskjutningar, som kan komma att uppstå
mellan kontant- och kredithandel får bedömas, när erfarenheter vunnits
efter mervärdeskattereformens ikraftträdande.
Utskottet vill med det anförda framhålla, att mervärdeskattens inverkan
på betalningsvillkoren och övriga förändringar inom handeln är värd all
uppmärksamhet, övervägande skäl talar för att ränta och kassarabatt räknas
bort från beskattningsvärdet vid annan omsättning än kontant betalning.
Utskottet tillstyrker därför motionerna och skrivelseyrkandena.
dels att utskottet under punkten A 1 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1:1010 och
II: 1279 antar följande såsom reservanternas förslag betecknade
ändring av anvisningarna till 14 § förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
(Ltskottets förslag) (Reservanternas förslag)
Anvisningar
till 14 §.
1 beskattningsvärdet-------än mervärdeskatt.
Med vederlag avses vid omsättning Med vederlag avses vid omsättning
mot kontant betalning den erhållna mot kontant betalning den erhållna
likviden minskad med rabatt som di- likviden minskad med rabatt som direkt
avgår från likviden och vid an- rekt avgår från likviden och vid an
-
51
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
(Utskottets förslag)
(Reservanternas förslag)
nan omsättning det pris som överenskommits
vid avtalets ingående enligt
då utfärdad faktura eller annan
handling. I vederlaget skall inräknas
avbetalningstillägg, finansieringstilllägg,
ränta och annat pristillägg som
skall erläggas av köparen enligt avtalet.
Utställes i samband med avtalet
växel eller annat skuldebrev för
betalningen, utgöres det avtalade priset
av belopp enligt sådan handling
med tillägg av kontant likvid som
därutöver erlagts. Detta gäller även
om lägre pris anges i faktura eller
liknande handling.
Vid beräkning av beskattningsvärde
eller skattepliktig omsättning får
avdrag icke göras för s. k. villkorlig
rabatt som utgår vid betalning inom
viss tid. Ej heller får avdrag göras
för diskonto vid diskontering av
kundväxel.
nan omsättning det pris som överenskommits
vid avtalets ingående enligt
då utfärdad faktura eller annan
handling. I vederlaget skall icke
inräknas avbetalningstillägg, finansieringstillägg,
ränta och annat
pristillägg som skall erläggas av
köparen enligt avtalet. Utställes i
samband med avtalet växel eller annat
skuldebrev för betalningen, utgöres
det avtalade priset av belopp
enligt sådan handling med tillägg av
kontant likvid som därutöver erlagts.
Detta gäller även om lägre pris anges
i faktura eller liknande handling.
Vid beräkning av beskattningsvärde
eller skattepliktig omsättning får
avdrag göras för s. k. villkorlig rabatt
som utgår vid betalning inom
viss tid samt för diskonto vid diskontering
av kundväxel.
Vid omsättning-------jämförlig omsättning.
Varas saluvärde------i kommunalskattelagen.
Försäljning av-------------och inmontering.
Utgår gemensamt-----------skälig grund.
Vid försäljning —----------hela byggnaden.
Med monteringsfärdigt-------sätt färdigmonterat.
8) av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h) och Lundström (fp).
Avdragsrätten och fakturerings skyldigheten
9) av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h) och Lothigius (h),
vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med »Som
villkor» och på s. 39 slutar med »utskottet motionerna» bort ha följande
lydelse.
I motionen I: 1013 av herr Gösta Jacobsson och II: 1281 av herrar Magnusson
i Borås och Lothigius framläggs ett förslag som åsyftar att förhindra
att den förenkling av traktamentsbeskattningen, som riksdagen eftersträvat
genom 1963 års lagstiftning till betydande del går förlorad genom en alltför
stelbent utformning av bestämmelserna i mervärdeskatteförordningen. För
-
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
slaget innebär att skattskyldig som till anställd utbetalat traktamente bör få
rätt till avdrag såsom för ingående skatt med 6 % av traktamentsbeloppet.
Härigenom skulle man alltså i dessa fall befria från dokumenteringsskyldigheten
genom faktura till gagn för både säl jare och köpare.
Enligt utskottets uppfattning skulle ett ovillkorligt upprätthållande av
kravet på att ingående skatt skall kunna styrkas genom faktura direkt från
leverantören leda till alt många företag av kostnadsskäl tvingas överge
systemet med penningtraklamenten vid tjänsteresor, vilket för många företag
är utomordentligt praktiskt och det enda rationella. Detta skulle helt
strida mot de av statsmakterna tidigare med skärpa uttalade önskemålen
att beskattningen av traktamenten skall vara enkel och lättredovisad. Det
bör nämnas att i åtminstone två länder av de som infört mervärdeskatt nämligen
Västtyskland och Nederländerna genom särskilda regler möjliggjorts
avdragsrätt i sådana situationer som avses i motionerna.
Utskottet vill ytterligare framhålla att den ändringen inträtt mot vad som
gäller enligt varuskatteförordningen att rese- och traktamentskostnader, som
utlas vid arbete å annan ort än tjänstgöringsorten skall inräknas i beskattningsvärdet.
Särskilt genom att tjänster å fastighet dragits in under beskattningen
kommer denna regel att få betydande tillämpningsområde bl. a. för
jordbrukare och egnahemsägare. Om avdrag såsom för ingående skatt vägras
för traktamenten, som ej kan styrkas genom faktura å företaget, kommer
i många 1 all dels dubbelbeskattning att inträda och dels prestationerna att
fördyras för köparna.
Med hänsyn till angelägenheten av att kontroll kan ske fortlöpande bör
lör avdragsrätt krävas reseräkning från den anställde såvida inle redovisning
av traktamentsbeloppen skett på avlöningslistor e. d. En särskild erinran
härom bör enligt utskottets mening intas i lagtexten.
dels ansett all utskottet under punkten A 1 bort hemställa
alt riksdagen beslutar ett tillägg till första stycket av
anvisningarna till 17 § förordningen om mervärdeskatt av
följande lydelse.
»Skattskyldig som enligt reseräkning, kvitterad avlöningslista eller annan
dylik handling till anställd utbetalat traktamente motsvarande av riksskattenämnden
fastställt normalbelopp äger, i stället för att göra avdrag
med i faktura eller motsvarande handling angiven mervärdeskatt beträffande
kostnader som avses läckta genom traktamentet, rätt till avdrag såsom
lör ingående skatt med ett belopp motsvarande 6 procent av traktamentsbeloppet.
»
Övergångsbestämmelserna
10) av herr Gösta Jacobsson (h), som ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 40 börjar med »Eftersom
skatten» och slutar med »detta yrkande» bort ha följande lydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62 år 1968
53
I propositionen föreslås att mervärdeskatteförordningen icke skall gälla
likvid som erlägges efter årsskiftet och avser sådant tillhandahållande före
årsskiftet som enligt varuskatteförordningen varit befriat från allmän
varuskatt. Enligt propositionen skall icke heller mervärdeskatt utgå för
likvid efter årsskiftet som avser enligt varuskatteförordningen skattepliktigt
tillhandahållande som skett före årsskiftet om säljaren redovisat allmän
varuskatt enligt den bokföringsmässiga principen dock att köparen
under ett begränsat övergångsskede skall äga rätt att avdraga den av honom
sålunda betalda allmänna varuskatten såsom ingående mervärdeskatt.
I de fall åter då det är fråga om ett enligt varuskatteförordningen skattepliktigt
tillhandahållande före årsskiftet och säljaren redovisat allmän
varuskatt enligt den kontantmässiga principen skall däremot vid likvid
efter årsskiftet mervärdeskatt utgå. Detta innebär att säljaren blir skyldig
att till staten redovisa mervärdeskatt för sådana likvider. Eftersom han
debiterat sina köpare allmän varuskatt innebär detta i de flesta fall endast
en terminologisk skillnad för säljaren. Då det är fråga om försäljningar
avseende bl. a. fabrikstillverkad betongmassa och investeringsvaror,
på vilka varuskatteförordningens reduceringsregler är tillämpliga, blir
det emellertid fråga om en verklig skillnad. I dessa fall måste sålunda säljaren
— om han inte gjort förbehåll för ändringar i beskattningen — redovisa
mervärdeskatt efter It) % oaktat han debiterat sina köpare allmän
varuskatt efter endast 6 c/0 (6,38 % vid öppet påslag). Skall han i dessa fall
undvika förlust blir han tvungen att efterdebitera köparen den angivna
skillnaden. Detta kommer självfallet att merföra ett betydande merarbete
för honom. Samtidigt kan konstateras att denna efterdebitering i stort sett
saknar betydelse för skatter!tfallet då köparen som regel har avdragsrätt
för ifrågavarande skatt. Härtill kommer att risk föreligger för att köparen
i vissa fall kan vägra betala den högre skatten. Särskilt påtaglig är denna
risk då köparen, exempelvis en bank eller en kommun, saknar avdragsrätt.
Mot denna bakgrund synes det rimligt att det i förevarande motioner
framställda yrkandet bifalles på så sätt att ifrågavarande skatt visserligen
skall anses såsom mervärdeskatt men att någon efterdebitering
icke behöver äga rum.
dels att utskottet under punkten A 1 bort hemställa
att riksdagen beslutar ett tillägg till punkt 2 av övergångsbestämmelserna
av följande lydelse.
»Oaktat förordningen skall äga tillämpning på likvid som sker efter utgången
av år 1968 men avser tillhandahållande dessförinnan skall då fråga
är om fabrikstillverkad betongmassa eller maskiner och andra inventarier
skatt utgå med samma procentsats som i det särskilda fallet skulle ha gällt
•om förordningen om allmän varuskatt i stället skulle tillämpats.»
iMARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028