Bevillningsutskottets betänkande nr 54- år 1968
1
Nr 54
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner
angående beräkningen av avdrag för värdeminskning
av skog vid tillköp av skogs fas tighet.
I de likalydande motionerna I: 653 av herrar Wikberg och Fälldin samt
II: 810 av herr Larsson i Norderön m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte
anta följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av punkt 4 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen
4. Har skog---- gällande ingångsvärde.
Med skogs — — — före avyttringen.
Såsom fastighetens---nämnda likvid.
Med ingående---motsvarande tillämpning.
Ingår i samma förvärvskälla flera fastigheter eller fastighetsdelar och
har dessa förvärvats genom skilda fång, må avdrag för minskning av skogens
för ägaren gällande ingående virkesförråd eller för minskning i skogens
för honom gällande ingångsvärde åtnjutas särskilt för varje fastighet
eller fastighetsdel. Vad nu sagts gäller endast om godtagbar utredning kan
förebringas om ingående virkesförråd, skogens ingångsvärde samt tillväxt
och avverkning på den fastighet eller fastighetsdel, för vilken avdraget yrkas.
Har ägaren vid tidigare taxeringar åtnjutit avdrag och har därvid avdragsberäkningen
grundats på utredning som omfattat fler fastigheter eller
fastighetsdelar gemensamt, må för i sådan utredning ingående del av förvärvskällan
i regel ej särskild avdragsberäkning godtagas.
Vare sig---ursprungliga ingångsvärdet.
Är det---samma tid.
Om avdrag---av skogen.
Om moderbolag---övertagande föreningen.
Exempel å---ingående virkesförråd:
A. försäljer---erlagda köpeskillingen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 64
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1968
Det för —-- 10 200 kronor.
Exempel å---i ingångsvärde:
B. försäljer —--- 10 000 kronor.
Ingångsvärdet har---det ursprungliga.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av de föreliggande motionerna till innevarande
års höstsession.
Gällande bestämmelser
Enligt 18 § kommunalskattelagen (KL) anses i fråga om jordbruksfastighet
såsom särskild förvärvskälla varje fastighet, fastighetsdel eller komplex
av fastigheter, som i ägarens eller brukarens hand är att anse som
förvaltningsenhet. För att fastigheter skall tillsammans bilda en förvaltningsenhet
fordras enligt anvisningarna till nämnda paragraf inte endast
att de har gemensam innehavare och står under överinseende av innehavaren
eller dennes representant, utan också att de står under gemensam förvaltning
och drift på sådant sätt, att de i ekonomiskt hänseende framträder
som en naturlig enhet.
Av stadgandet i 17 § KL framgår att inkomsten av varje särskild förvärvskälla
skall uppskattas för sig.
Gällande bestämmelser för inkomstbeskattning av skog syftar i princip
till att skogens avkastning skall beskattas, när det uttas av ägaren eller —
om skogstillväxten sparats —- när han avyttrar fastigheten. Om ägaren avverkar
mer än skogens tillväxt och alltså genom avverkningen tar en del av
det ursprungliga skogskapitalet i anspråk, äger han enligt bestämmelserna
i 22 § 1 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 22 § KL rätt till värdeminskningsavdrag
å skog med belopp som motsvarar värdet av skogskapitalets
minskning. Värdeminskningsavdrag medges därvid antingen med så stor
del av skogens ingångsvärde, som belöper på minskningen av det för honom
gällande ingående virkesförrådet (den s. k. virkesförrådsmetoden), eller
med belopp, varmed skogens återstående värde understiger skogens ingångsvärde
(den s. k. värdemetoden).
Regeringsrätten har i ett utslag den 9 maj 1967, som refereras i riksskattenämndens
meddelanden ser. I nr 5/1967 p. 3, tagit ställning till frågan
om avdrag för värdeminskning å skog vid tillköp av skogsfastighet. Omständigheterna
i målet var följande.
Sökanden, som ägde jordbruksfastigheten A, avsåg att inom en snar
framtid köpa hela eller del av den intilliggande fastigheten B. På sistnämnda
fastighet fanns avverkningsbar skog.
Hos riksskattenämnden anhöll sökanden om förhandsbesked huruvida
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1968
han var berättigad till avdrag för värdeminskning av skog, beräknat enbart
med hänsyn till fastigheten B eller om även skogsinnehavet på fastigheten
A måste beaktas vid beräkningen av värdeminskningsavdraget.
Riksskattenämnden meddelade följande förhandsbesked:
»Riksskattenämnden finner att, om sökanden förvärvar fastigheten B
eller del därav, omständigheterna icke föranleder till annat antagande än
att den sålunda förvärvade fasta egendomen och den sökanden redan tillhöriga
fastigheten A kommer att tillsammans utgöra en förvärvskälla. På
grund härav förklarar riksskattenämnden att sökanden — oavsett vilket av
de i ansökningen uppställda alternativen som väljes — icke äger beräkna
avdraget för värdeminskning av skog enbart med hänsyn till förhållandena
på fastigheten B respektive den av sökanden förvärvade delen därav.»
Regeringsrätten, där sökanden fullföljde sitt yrkande, fann inte skäl att
göra ändring i förhandsbeskedet.
Motionerna
Motionärerna erinrar inledningsvis om det ovannämnda av regeringsrätten
meddelade utslaget, som innebär, att en för komplettering tillköpt
skogsfastighet inte får behandlas som en fristående enhet vid beräkning av
värdeminskningsavdrag å skog utan skall tillsammans med köparens tidigare
fastighetsinnehav räknas som en förvärvskälla, varför avdraget skall
göras beroende av ingångsvärdet och virkesförrådets storlek även på det
gamla fastighetsinnehavet.
Utslaget har —- framhåller motionärerna — väckt uppmärksamhet i vida
kretsar och föranlett omfattande kommentarer i facktidskrifter på skatteområdet.
Det har allmänt tolkats såsom ett avsteg från tidigare gällande
praxis.
Bl. a. har kammarrättsrådet Hans Bylin i en uppsats uttalat:
För en skattskyldig, som köper till en fastighet och finansierar köpet
med ett omedelbart skogsuttag från den tillköpta fastigheten, måste emellertid
den restriktiva inställning såsom den kommit till uttryck i rättsfallet
från den 9 maj 1967 förefalla stötande. För honom är det ju inget annat än
ett uttag av skogskapital, för vars tillväxt förre ägaren beskattats vid sin
försäljning. För den tillköpande kan resultatet bli att han genom en skogsför
sälj ning av kapitaluttagskaraktär får skatta för ej realiserad tillväxt på
den först köpta fastigheten. Eftersom man endast skall skatta för tillväxten
då den skördas synes resultatet i rättsfallet inte helt harmoniera med grunderna
för skogsbeskattningen.
Ett flertal tillfrågade taxeringsintendenter har förklarat att de numera
anser sig bundna av regeringsrättens restriktiva inställning sådan den kommit
till uttryck i rättsfallet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1968
Bland skogsägarna och hos de statliga organen för rationalisering av jordoch
skogsbruket har det nya läget vållat stark oro. Den ändrade tillämpningen
av beskattningsreglerna har uppenbart en negativ effekt på arbetet
med strukturrationaliseringen. De viktigaste nackdelarna kan sammanfattas
under följande punkter.
1. Ökade svårigheter att i förväg bedöma beskattningens storlek
Vid hittills gällande regler har lantbruksnämndens tjänstemän utan större
svårighet kunnat lämna köparen av tillskottsmark någorlunda tillförlitliga
uppgifter om beskattningen i samband med olika avverkningsalternativ
på den tillköpta skogen. Enligt de nya reglerna blir det en invecklad procedur
att bedöma skattekonsekvenserna genom att värdeminskningsavdraget
är beroende av förhållandena även på tidigare innehav, förvärvat långt tillbaka
i tiden och ofta i flera omgångar. Följden av detta blir att den tilltänkta
köparen är osäker på skattekonsekvenserna och därför försiktigtvis
kan avstå även från ur struktursynpunkt mycket lämpliga tillköp.
2. Inverkan på redan gjorda tillköp
Vid redan genomförda tillskottsköp av skogsmark har priset avvägts med
hänsyn till möjligheterna att erhålla värdeminskningsavdrag enligt vid tiden
för köpet gällande praxis. När nu skatten genom de nya reglerna blir
avsevärt högre än den bedömts av bl. a. lantbruksnämndens tjänstemän vid
tillköpet, har den ekonomiska ställningen för köparen blivit helt annorlunda
än den kalkylerade. I något fall där ändringen medför särskilt stor skattehöjning
har t. o. m. diskuterats återgång av köp från lantbruksnämnden.
3. Inverkan på prisnivån
Ändringen av skattereglerna innebär, att olika prisnivåer för fastigheter
har bildats beroende på användningssättet för fastigheterna. En fastighet
som skall användas som tillskottsmark kommer i ett ogynnsammare skatteläge
genom de försämrade avdragsmöjligheterna än en fastighet som består
som särskild enhet och där värdeminskningsavdraget beräknas utan inverkan
av tidigare innehav. En köpare av tillskottsmark kan därför av priskonkurrensskäl
tvingas avstå från ett för honom rationellt tillköp.
Lantbruksnämnderna har betydande skogsmarksareal som rationaliseringsreserv.
Ett betydligt köpmotstånd beträffande skogsmark har blivit
märkbart, beroende dels på konjunkturläget inom skogsbruket, dels på inverkan
av de nya skattereglerna.
Av det anförda framgår, att det för dagen råder stark osäkerhet om rättsläget.
Grunderna för avdragsberäkningen vid tillskottsköp av skogsfastighet
är av stor ekonomisk betydelse för ett stort antal skattskyldiga och kan
i många fall ha avgörande betydelse för lösningen av finansieringsfrågan.
Många skogsägare, som under 1966 och 1967 förvärvat tillskottsskog och
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1968 5
delvis finansierat köpet genom en omedelbar större avverkning på det tillköpta
området, kommer i en svår situation, om avdrag endast kommer att
medges efter de nya reglerna. Den pågående strukturrationaliseringen har
redan fått vidkännas en uppbromsning. Fastighetsbildningen kan befaras
få en icke önskvärd inriktning. Avdragsfrågan kräver en snabb lösning.
Detta synes endast kunna ske lagstiftningsvägen genom ett uttryckligt
stadgande, att vid tillskottsköp av skogsfastighet eller fastighetsdel skogsvärdeminskningsavdrag
får beräknas för det nyförvärvade området särskilt,
utan sammanblandning med tidigare skogsinnehav.
Utskottet
Enligt gällande principer för inkomstbeskattningen skall ett komplex av
jordbruksfastigheter, som i ekonomiskt hänseende utgör en förvaltningsenhet,
anses såsom en förvärvskälla. Inkomsten av varje sådan förvärvskälla
skall därvid uppskattas för sig. Härav följer att intäkterna och omkostnaderna
för jordbruks- och skogsfastigheter, som drivs i sambruk, i självdeklarationen
skall redovisas gemensamt på en och samma jordbruksbilaga.
Detta gäller även avdragen för värdeminskning av skog.
Vid tillämpning av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för skog
har fråga uppkommit, om ägare av en skogsfastighet, som avsett att delvis
finansiera anskaffningen av en intilliggande skogsfastighet genom avverkningar
på sistnämnda fastighet, äger rätt att beräkna värdeminskningsavdraget
enbart med hänsyn till förhållandena på den tillköpta fastigheten. I
ett ärende om förhandsbesked från riksskattenämnden, som avgjorts i regeringsrätten
den 9 maj 1967 och som är publicerat i riksskattenämndens
meddelanden ser. I nr 5/1967 p. 3, har regeringsrätten förklarat att, eftersom
fastigheterna i det berörda fallet fick antas komma att tillsammans utgöra
en förvärvskälla, avdraget för värdeminskning av skog skulle bestämmas
med hänsyn till de från beskattningssynpunkt aktuella skogliga
förhållandena på båda fastigheterna.
I de förevarande motionerna yrkas sådan ändring av kommunalskattelagen,
att vid tillköp av skogsfastighet eller del av sådan fastighet avdrag för
värdeminskning av skog under vissa förutsättningar skall få beräknas särskilt
för den tillköpta fastigheten eller fastighetsdelen utan beaktande av förhållandena
på den tidigare innehavda fastigheten.
Regeringsrättens ställningstagande i den aktuella frågan har otvivelaktigt
medfört stora svårigheter för de skattskyldiga och för de myndigheter, som
handlägger frågor rörande jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering.
Under senare år har vissa betydelsefulla uppmjukningar gjorts i
skogsbeskattningsreglerna i syfte att underlätta strukturrationaliseringen
inom skogsbruket. Utskottet vill erinra om bestämmelserna i förordningen
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1968
om uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk och de regler,
som gäller för beskattning av ståndskogslikvider. Dessa bestämmelser
avser inte att medge befrielse från den beskattning, som enligt allmänna
skogsbeskattningsprinciper gäller för skogens tillväxt, utan endast att medge
temporärt uppskov med beskattningen för att därigenom underlätta rationaliseringsåtgärder,
som är angelägna från både skogsägarnas och samhällets
synpunkt. Motionärernas förslag ligger helt i linje med dessa strävanden
och innebär för den enskilde skogsägaren endast ett uppskov med
beskattningen av skogens tillväxt på den ursprungligen innehavda fastigheten.
Det är heller ingen nyhet inom skogsbeskattningen att avdrag för värdeminskning
av skog får beräknas särskilt för ett visst område av en fastighet
eller ett fastighetskomplex. På grund härav och med hänsyn till angelägenheten
av att rationaliseringsverksamheten inom skogsbruket inte förhindras
på grund av beskattningsreglernas konstruktion tillstyrker utskottet med
vissa ändringar och förenklingar den i motionerna föreslagna lydelsen av
punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen. Lagändringen bör
äga tillämpning fr. o. m. 1969 års taxering.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
1) att riksdagen med anledning av motionerna I: 653
och II: 810 antar följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskatts,
lagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4. Har skog---
Med skogs — — —
Såsom fastighetens
Med ingående — —
Anvisningar
till 22 §.
— —- gällande ingångsvärde.
---före avyttringen.
-----nämnda likvid.
----motsvarande tillämpning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1968 7
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Ingår i förvärvskälla flera fastigheter
eller fas tighets delar och har
dessa förvärvats genom skilda fång,
må avdrag för minskning av ingående
virkesförråd eller för minskning
i skogens ingångsvärde åtnjutas särskilt
för varje fastighet eller fastighetsdel.
Vare sig---------ursprungliga ingångsvärdet.
Är det-------— — samma tid.
Om avdrag--------av skogen.
Om moderbolag--------övertagande föreningen.
Exempel å---------ingående virkesförråd:
A. försäljer---------erlagda köpeskillingen.
Det för---------- 10 200 kronor.
Exempel å---— — —----— i ingångsvärde:
B. försäljer--------— 10 000 kronor.
Ingångsvärdet har —--------det ursprungliga.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1969 års taxering. Äldre bestämmelser gälla fortfarande
i fråga om eftertaxering för år 1968 eller tidigare år.
2) att riksdagen avslår motionerna I: 653 och II: 810 i
den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 23 oktober 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark* (s), herrar Stefanson (fp), Wärnberg* (s), Gösta Jacobsson
(h), Enarsson (h), Tistad (fp) och Fälldin (ep); samt
från andra kammaren: herrar Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Andersson
i Essvik (s), fru Nettelbrandt* (fp), herrar Forsberg (s), Enskog (fp),
Carlsson i Västerås (s), Carlstein (s), Franzén i Träkumla (ep) och Söderström
(h).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1968
Reservation
av herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Wärnberg (s), Engkvist (s), Andersson i Essvik (s), Forsberg (s),
Carlsson i Västerås (s) och Carlstein (s), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med »Regeringsrättens
ställningstagande» och på s. 6 slutar med »års taxering» bort
ha följande lydelse:
»Utskottet vill inte förneka att regeringsrättens ställningstagande i den
aktuella frågan medfört vissa svårigheter för de skattskyldiga och för de
myndigheter, som handlägger frågor rörande jordbrukets och skogsbrukets
yttre rationalisering. Inom utskottet har emellertid delade meningar rått om
det befogade i motionärernas krav på lagändring med hänsyn dels till att de
åtgärder, som hittills vidtagits för att underlätta rationaliseringsverksamheten
inom skogsbruket, inte alltid lett till avsett resultat och dels till att motionärernas
förslag skulle innebära avsevärda avsteg från allmänna principer
för inkomstbeskattningen. Enligt vad utskottet inhämtat har det i motionerna
behandlade spörsmålet uppmärksammats av skogsskattekommittén,
som beräknas slutföra sitt utredningsuppdrag vid årsskiftet 1968/69. På
grund av frågans komplicerade natur har utskottet därför ansett det lämpligt
att avvakta resultatet av kommitténs arbete, innan slutlig ställning tas
till motionärernas lagstiftningsyrkande. Utskottet avstyrker således bifall
till motionerna.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen avslår motionerna I: 653 och II: 810.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028