Bevillningsutskottets betänkande nr b8 år 1968

1

Nr 48

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
vissa ändringar i uppbördsförordningen m. m.

ULskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna I: 124 av herr Ottosson samt II: 170 av herrar
Thylén och Nordgren, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär utredning om möjligheterna dels till ett vidgat dispensförfarande
avseende skatteuppbörd under semesterperiod och dels till en omläggning
av uppbördsperioderna vid införandet av mervärdeskatt och löneskatt;

2) de likalydande motionerna 1:473 av herr Blom och 11:596 av herr
Hyltander, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
sådana regler vid inleverans av skatt, att den som någon enstaka gång

t. ex. högst en gång per år under en treårsperiod — inlevererat skattelikvid
inom tio dagar efter förfallodagen och utan påminnelse skall vara befriad
från indrivningsavgift eller straffränta;

3) motionen II: 19 av herr Sjöholm, vari hemställts, att riksdagen hos
Kungl. Maj :t begär förslag till sådana ändringar av gällande bestämmelser
om kvittning och utmätning i överskottsskatt som i motionen förordats;
samt

4) motionen II: 820 av herrar Sundkvist och Josef son i Arrie, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring
i gällande bestämmelser, att arbetstagare i fall som avses i motionen äger
företräde till tillgängliga medel och att staten därpå i vanlig ordning må
indriva sin fordran.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 35 har riksdagen
beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till innevarande
års höstsession.

Uppbörd av skatt

Gällande bestämmelser

Enligt 23 § uppbördsförordningen (UF) förfaller skatt till betalning under
en eller flera uppbördsterminer. Dessa omfattar tiden fr. o. m. den 6 t. o. m.
den 13 i månaderna mars, maj, juli, september, november och januari. Då

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 48

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

särskilda skäl föreligger kan jämlikt 53 § 3 mom. UF viss arbetsgivare eller
viss grupp av arbetsgivare medges rätt att, utan att erlägga särskild avgift
eller restavgift, inbetala arbetstagares skatt, som förfaller under viss termin,
efter utgången av samma termin eller, i fråga om arbetsgivare med
minst två arbetstagare eller därmed likställd arbetsgivare, efter den 18 i den
månad, varunder uppbördsterminen infaller.

Jämlikt bestämmelser i 21 och 46 §§ förordningen om allmän varuskatt
skall skattskyldig efter varje redovisningsperiod, som i regel omfattar två
månader (januari och februari, mars och april etc.) inbetala den på den
skattepliktiga omsättningen belöpande preliminära skatten. Skatteinbetalningen
skall göras senast den 18 i månaden närmast efter utgången av den
redovisningsperiod som skatten avser. För första redovisningsperioden skall
skatten sålunda inbetalas senast den 18 mars, för andra redovisningsperioden
senast den 18 maj o. s. v. Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t
därtill förordnar äger i förekommande fall medge att viss skattskyldig eller
vissa grupper av skattskyldiga, utan påföljd av restavgift, får inbetala preliminär
allmän varuskatt efter det skatten förfallit till betalning. Kvarstående
allmän varuskatt förfaller enligt bestämmelse i 50 § förordningen om
allmän varuskatt till betalning den 18 januari året efter taxeringsåret.

Även enligt förordningen om mervärdeskatt (SFS 1968:430) omfattar
redovisningsperioden två månader (januari och februari, mars och april etc.).
Enligt 22 och 42 §§ nämnda förordning förfaller skatten för viss redovisningsperiod
till betalning senast den 5 i andra månaden efter utgången av
redovisningsperioden.

Frågans tidigare behandling

Frågan om ett vidgat dispensförfarande vid skatteuppbörd under semesterperiod
aktualiserades i motioner vid 1967 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1967: 53 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna under hänvisning till att en vidgad dispensrätt
under den uppbördstermin, som infaller i juli månad, skulle innebära
förskjutningar i skatteuppbörden och medföra avsevärda administrativa
svårigheter för uppbördsmyndigheterna.

Vid 1968 års vårriksdag antogs förordningen om mervärdeskatt, som träder
i kraft den 1 januari 1969. I prop. 1968: 100 föreslog departementschefen
som huvudregel att deklaration för mervärdeskatt skulle avse tvåmånadersperioder,
som började med jämna månader — febrari och mars, april
och maj etc. — och att deklaration skulle avlämnas och skatt inbetalas
inom samma tid efter periodens utgång som nu gäller i fråga om den allmänna
varuskatten, dvs. inom 18 dagar därefter.

På förslag av bevillningsutskottet (bet. 1968: 45) beslutade emellertid riksdagen,
att det i varuskatteförordningen tillämpade systemet med redovis -

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

ningsperioder, som börjar med udda månader, skulle bibehållas och att en
förlängning av respittiden för skatteredovisningen skulle ske till 35 dagar,
dvs. till den 5 i andra månaden efter utgången av varje redovisningsperiod.

Motionerna I: 124 och II: 170

I motionerna framhålles att skatteuppbörden under vissa förhållanden kan
bli onödigt betungande på grund av systemet med tvåmånadersperioder som
inte alltid överensstämmer med företagens verksamhet. Framför allt gäller
detta de företag som på grund av semester har stängt under en längre period
under vilken redovisning av preliminär källskatt eller omsättningsskatt
skall ske. För de flesta företag inträffar detta under juli månad, vilken torde
vara den vanligaste semestermånaden bland de svenska företagen. De belopp
som betalas under juliuppbörden är mycket stora. Under perioden
fr. o. in. september 1966 t. o. in. september 1967 utvisade juli månad det
högsta beloppet i fråga om preliminärskatt med 4 632 milj. kr. Under samma
månad inbetalades dessutom 1 051 milj. kr. i varuskatteuppbörd, som
under tolvmånadersperioden endast överträffades av januari månad då julhandeln
medförde att varuskatteuppbörden uppgick till 1 129 milj. kr. De
stora summor, som den sammanlagda skatteuppbörden under juli månad
uppgår till, medför att företagen får stora svårigheter med en förskottsbetalning
av skatten före semestermånadens början. Till detta kommer att arbetet
med redovisning av preliminär- och varuskatt medför en stor arbetsbelastning
för företagens ekonomiavdelningar före semestern. Detta har lett
till en uppdelning av semestertiden för kassapersonalen även på de företag
som i övrigt tillämpar stängning under semestertiden. Då även de statliga
uppbördsverken har personalsvårigheter under semestermånaden anser motionärerna
det önskvärt från såväl enskild som statlig synpunkt att åtgärder
vidtas för att underlätta företagens redovisning av denna skatteuppbörd.
Det borde inte stöta på oöverstigliga administrativa åtgärder att härvidlag
tillämpa någon form av generös dispens under en tidsperiod av 30 dagar för
de företag som på grund av semesterstängning ansöker härom. Dessutom
bör nya förslag utarbetas för en omläggning av uppbördsperioderna med
tanke på de svårigheter som torde uppkomma för företagen vid införandet
av mervärdeskatt och löneskatt.

Restavgift in. m.

Gällande bestämmelser

Om skattskyldig eller arbetsgivare, som gjort skatteavdrag underlåter att
betala skatt i föreskriven tid och ordning, är han enligt 58 § 1 mom. UF
skyldig att betala restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel krona av
den del av skatten som inte erlagts i tid. Avgiften är dock alltid minst 10 kr.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Vidare är arbetsgivare enligt 75 § UF skyldig erlägga restavgift, om han
försummar att innehålla skatt. I sådant fall kan också arbetstagaren bli
skyldig att betala restavgift. Om betalning av skatt under rätt uppbördstermin
försummas utgår respitavgift i stället för restavgift om skatten erläggs
senast den 18 i uppbördsmånaden med slcatteanvisning på postanstalt (54 §
UF). Respitavgiften är 20 resp. 50 öre för skattebelopp om högst 20 resp.
50 kr. och för högre skattebelopp en krona för varje påbörjat hundratal
kronor. Högsta avgift är 100 kr. och detta oavsett om inbetalningen avser
en eller flera skatteposter.

Enligt 58 § 1 mom. UF skall arbetsgivare, som inte betalt innehållen skatt,
utöver restavgift, erlägga en särskild tilläggsavgift fr. o. m. sjunde månaden
efter uppbördsmånaden. Tilläggsavgiften skall för varje sexmånadersperiod
beräknas till 4 % av det icke inlevererade skattebeloppet. Restavgift och
tilläggsavgift skall dock tillsammans inte överstiga 16 % av den obetalda
skatten.

Länsstyrelsen kan befria från restavgift eller respitavgift, om särskilda
omständigheter föreligger. Enligt cirkulärskrivelse från riksrevisionsverket
till länsstyrelserna den 24 januari 1955 får befrielse från hela restavgiften
meddelas när skatt avkortas eller restitueras, när skatt inbetalts i rätt tid
men i fel ordning eller när giltig ursäkt kan visas för den försenade inbetalningen.

Motionerna I: 473 och II: 596

Motionärerna framhåller, att det ibland händer att inbetalning av skatt
görs någon dag för sent. Även om detta tillfälliga överdrag endast gäller ett
fåtal dagar och inleveransen skett utan vare sig påminnelse eller någon
prestation från skattemyndighetens sida debiteras vederbörande en indrivningsavgift
på 4 %. Om det t. ex. endast gäller 4 dagar blir den årliga räntan
på det aktuella beloppet 365 %. En räntesats som onekligen ligger betydligt
över det rimliga. Om däremot vederbörande väntar med inbetalningen tills
indrivning sker, vilket kan röra sig om lång tid, ibland bortåt ett år, blir
räntesatsen strax rimligare. Den som medvetet söker att själv innehålla skattepengar
har här en fördel.

För den som i vanliga fall lojalt inlevererar sina skatter synes det vara en
onödig kitslighet från myndigheternas sida att man skall nödgas »böta»
stora belopp för något enstaka överdrag; ett förhållande som inte bidrar till
goda relationer mellan skattebetalare och staten. För att kunna bibehålla
och utveckla den lojala inställningen hos skattebetalaren är det enligt motionärernas
mening angeläget att denne ej känner sig orättvist eller bryskt
behandlad.

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

5

Utmätning av skatleåterbäring
Gällande bestämmelser

Årligen sker en avräkning mellan preliminär skatt som tillgodoförts skattskyldig
för föregående år (inkomståret) och den slutliga skatt som debiterats
på grund av taxeringen det år då avräkningen sker (taxeringsåret).
Enligt 68 § 1 mom. UF skall länsstyrelsen i det län där skatten debiterats
ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige
utan kostnad för denne. Belopp under 10 kr. restitueras dock inte. Överskjutande
preliminär skatt översänds i regel till den skattskyldige med återbetalningskort
som fogas vid debetsedeln på slutlig skatt. På sådan ska It
utgår under vissa villkor även ränta med 5 % (69 § 1 mom. UF).

Skattskyldig, för vilken skatt blivit restförd eller som har att erlägga tillkommande
skatt, avseende den preliminära skatten, äger inte utfå mer av
den överskjutande skatten än vad som överstiger hans skatteskuld jämte
restavgift. Det innehållna beloppet gottskrivs den skattskyldige som betalning
av den obetalda skatten (68 § 4 mom. UF).

Jämlikt 68 § 6 mom. UF får fordran på överskjutande preliminär skatt
jämte ränta inte överlåtas särskilt. Från denna regel stadgas emellertid det
undantaget, att utmätning i enskilt mål får ske, sedan kreditkort på slutlig
skatt kommit utmätningsmannen till handa. I enskilt mål får utmätning
dock inte ske efter ansökan som gjorts senare än den 1 september under
taxeringsåret.

Från utmätning i enskilt mål skal! undantas ett belopp om 300 kr. utom i
mål om vad enskild har att utge enligt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen
eller på grund av underhållsskyldighet enligt giftermålsbalken, föräldrabalken
eller annan lag. Utmätning i enskilt mål får inte ske utan att
åtgärden kan beräknas bringa sökanden något utöver vad som fordras för
att täcka kostnaderna för utmätningen.

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser i 68 § UF tillkom genom beslut vid 1966 års
riksdag i enlighet med förslag i prop. 1966: 115. I anledning av propositionen
yrkades i en motion att utmätning i enskilt mål skulle få ske endast för
fordringar avseende familjerättsliga underhållsbidrag o. d.

I sitt av riksdagen godkända bet. 1966: 41 var bevillningsutskottet inte
berett att medverka till att rätten till utmätning begränsades i vidare mån
än som föreslagits i propositionen och avstyrkte således bifall till motionsyrkandet.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Motionen II: 19

Motionären framhåller, att den s. k. överskottsskatten, dvs. det belopp
varmed preliminär skatt överskjuter slutlig skatt, har kommit att bli ett
mycket betydande objekt för exekutiv verkställighet. Synnerligen beaktansvärda
belopp av denna överskottsskatt går årligen i kvittning mot resterande
skatteposter och andra allmänna avgifter, och i överskottsskatten verkställes
utmätningar för oguldna bötesbelopp, underhållsbidrag samt för skilda
slag av enskilda fordringar. Systemet fungerar tillfredsställande men bör
kunna ytterligare förbättras varjämte viss mera genomgripande förändring
bör genomföras. Att statsverket kvittar sina fordringar mot skattebetalarnas
är en helt självklar åtgärd. Kvittning — som är ett administrativt enklare
förfarande än utmätning — bör tillåtas beträffande böter. Härigenom skulle
vinnas enhetlighet så till vida att samtliga statliga fordringar som utgör
självständiga exekutionstitlar göres till föremål för kvittningsförfarandet.
Övriga anspråk som bör tillåtas göra sig gällande utrustas med utmätningsrätt.
Utmätning i överskottsskatt bör få förekomma endast för uttagande av
familjerättsliga underhållsbidrag i den utsträckning som redan nu medges
samt för utdömda skadeståndsfordringar. Dessa båda slag av fordringar har
hög prioritet. Andra slag av enskilda fordringar bör däremot inte tillåtas
vinna utmätning i överskottsskatt, vilket nu är fallet.

överskottsskatt uppstår därigenom att statsverket i preliminär skatt tagit
ut mer än vad slutligen visar sig att den skattskyldige skolat betala. Mot
denna över debitering har den skattskyldige generellt sett ingen möjlighet
att värja sig. Åtskilliga skattebetalare följer lojalt myndigheternas uppmaningar
att göra fyllnadsinbetalningar eller självmant föranstalta om förhöjda
källskatteavdrag för undvikande av kvarskatt. Det ter sig därför oriktigt
att om kontoutdraget visar en kreditsumma skattebetalaren till godo
statsverket håller denna kreditsumma tillgänglig för första bästa fordringsägare.
Det kan sägas att principen genombrytes redan genom den utmätningsrätt
som tillerkännes underhållsbidrag och skadeståndsfordringar.
Dessa anspråk har emellertid en så hög prioritet och angelägenhetsgrad att
andra hänsyn i dessa fall bör få vika. Restriktiviteten bör här vara stor till
skattebetalarens skydd.

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Frågan om arbetsgivares underlåtenhet att verkställa skatteavdrag

i vissa fall

Gällande bestämmelser

Arbetsgivare är enligt källskattesystemet skyldig att verkställa avdrag
för preliminär och kvarstående skatt på arbetstagares lön. För att arbetsgivarna
skall förmås att fullgöra sina skyldigheter har ett såväl ekonomiskt
som straffrättsligt ansvar ålagts dem.

Den ekonomiska ansvarigheten innebär, att arbetsgivare, som utan skälig
anledning underlåter att verkställa skatteavdrag, är solidariskt ansvarig med
arbetstagaren för den skatt som rätteligen bort innehållas. Om arbetsgivaren
inte inbetalar skattebeloppet samt därå belöpande restavgift och tilläggsavgift
efter anmaning från utmätningsman eller lokal skattemyndighet kan
detta efter fastställelse av lokal skattemyndighet uttas hos arbetsgivaren
i samma ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel kan
dock inte ifrågakomma. Arbetsgivare, som på detta sätt tvingats betala skatt
för arbetstagare, äger emellertid söka skattebeloppet åter av arbetstagaren.
Om arbetsgivare underlåter att redovisa verkställt skatteavdrag, är arbetstagaren
däremot fri från betalningsskyldighet och arbetsgivaren således
ensam ansvarig för det innehållna skattebeloppet samt därpå belöpande
restavgift och tilläggsavgift.

Arbetsgivare, som inte redovisar innehållen skatt i tid, ådrar sig enligt
stadgande i 80 § UF straffansvar. Om arbetsgivare inte inbetalar innehållen
skatt inom föreskriven tid, utgörs straffet av dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. Som förutsättning för straffbarhet gäller att uppsåt eller grov
oaktsamhet kan läggas arbetsgivaren till last.

Frågans tidigare behandling

Ifrågavarande spörsmål aktualiserades i motioner vid 1967 års riksdag.
Bevillningsutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända bet. 1967: 53
motionerna under hänvisning till att ett bifall till motionärernas yrkande
skulle innebära ett avsevärt avsteg från principerna för källskattesystemet.

Motionen II: 820

Till stöd för yrkandet i motionen framhålles bl. a., att åtskilliga fall förekommer,
då arbetsgivaren vid källskatteuppbörden knappast kan sägas ha
obehörigen förfogat över statens medel. Så är förhållandet om medlen i
fråga aldrig funnits hos arbetsgivaren. För arbetsgivare i likviditetssvårigheter
eller måhända i eller inför likvidation kan det vara möjligt att upp -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

bringa just den del av den totala lönen som skall utbetalas till arbetstagaren.
Givetvis kan arbetsgivaren i ett sådant fall betala en del till arbetstagaren
och inleverera skattedelen till statsverket. En sådan åtgärd går emellertid
ut över arbetstagaren och står kanske därjämte i strid mot långivarens
önskemål eller kanske t. o. m. mot dennes villkor.

Här föreligger uppenbarligen en fråga om vem som skall komma i första
hand, den anställde eller staten. Det borde inte råda mer än en mening om
att den anställde bör ha företräde. Den ordning som nu tillämpas ger emellertid
inte arbetstagaren utan staten företräde, varav också följer att den
tredje parten, arbetsgivaren, oförskyllt kommer att framstå som lagöverträdare.
Motionärerna anser det därför påkallat att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om erforderlig rättelse.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om vissa ändringar
rörande skatteuppbörden och därmed sammanhängande frågor.

Utskottet behandlar till en början yrkandet angående ändring av bestämmelserna
om uppbörd av s k a 11.

Enligt bestämmelser i uppbördsförordmingen skall skatt, som arbetsgivare
innehållit genom skatteavdrag, inbetalas till staten under sex uppbördsterminer.
Dessa infaller i mars, maj, juli, september, november och januari
och i regel under tiden den 6—13 i dessa månader. Då särskilda skäl föreligger
kan viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare medges rätt att,
utan att erlägga särskild avgift eller restavgift, inbetala skatt efter utgången
av uppbördstermin. Arbetsgivare med minst två arbetstagare eller därmed
likställd arbetsgivare kan medges rätt att inbetala skatten efter den 18 i den
månad, varunder uppbördsterminen infaller.

Redovisningsperioderna för allmän varuskatt omfattar i allmänhet två
kalendermånader (januari—februari, mars—april etc.). Skatt för viss redovisningsperiod
förefaller till betalning den 18 i månaden närmast efter redovisningsperiodens
utgång. Enligt förordningen om mervärdeskatt, som träder
i kraft den 1 januari 1969, omfattar redovisningsperioderna i regel samma tid
som enligt förordningen om allmän varuskatt, men skatten skall inbetalas
först den 5 i andra månaden efter periodens utgång. 1 fråga om såväl allmän
varuskatt som mervärdeskatt gäller alt Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl
föreligger, kan medge viss skattskyldig eller vissa grupper av skattskyldiga
rätt att betala skatten vid ett senare tillfälle utan att restavgift påförs.

I motionerna I: 124 och II: 170 begärs utredning om ett vidgat dispensförfarande
för skatteuppbörd under semesterperiod och om omläggning av uppbördsterminerna
vid införande av mervärdeskatt och löneskatt. Som motivering
för det förstnämnda yrkandet har åberopats företagens svårigheter att

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

göra förskottsinbelalningar av skatt före juli månads ingång och att kvarhålla
personal för skatteredovisningen under semestermånaden.

Frågan om ett vidgat dispensförfarande för skatteinbetalning under semesterperiod
var föremål för riksdagens prövning förra året. I sitt av riksdagen
godkända betänkande 1967:53 uttalade bevillningsutskottet, att en
vidgad dispensrätt under den uppbördstermin, som infaller i juli månad,
skulle innebära förskjutningar i skatteuppbörden och medföra avsevärda
administrativa svårigheter för uppbördsmyndigheterna. På grund därav har
man hittills varit mycket restriktiv, när det gällt att meddela dispenser från
skyldigheten alt inbetala skatt inom föreskriven lid. Utskottet har inte funnit
anledning frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrker därför
bifall till motionerna i denna del.

Vad härefter angår yrkandet om en omläggning av uppbördsperioderna
vid införande av mervärdeskatt och löneskatt, varmed motionärerna torde
avse den allmänna arbetsgivaravgiften, vill utskottet erinra om att enligt vårriksdagens
beslut uppbörd av mervärdeskatt skall ske under kalendermånader
med jämnt ordningstal och inte såsom beträffande den allmänna varuskatten
under udda månader, då uppbörd av direkta skatter och avgifter
sker. Uppbörd av allmän arbetsgivaravgift skall utom i vissa fall ske i enlighet
med uppbördsförordningens bestämmelser. Motionärernas yrkanden i berörda
hänseenden torde härigenom redan vara tillgodosedda.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:124 och
II: 170.

I motionerna I: 473 och II: 596 yrkas alt den som högst en gång per år under
eu treårsperiod utan påminnelse inbetalat skatt inom tio dagar efter förfallodagen
skall vara befriad från respitavgift eller r e s t a v g i f L.

Uppbördsförordningens bestämmelser om respitavgift, restavgift och lillläggsavgift
för den, som försummar att inbetala skatt under uppbördsterminen,
innebär i huvudsak följande. Har arbetstagare eller arbetsgivare med
endast en anställd försummat att inbetala skatt under rätt uppbördstermin,
äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, på
postanstalt betala skatten med skatteanvisning. Särskild avgift, s. k. respitavgift,
skall då erläggas. Denna uppgår till ca 1 % av skattebeloppet, dock
högst 100 kr.

Arbetsgivare som inte erlägger skatt i rätt tid och ordning skall betala restavgift
med 4 %, dock minst 10 kr. I de fall skatteavdrag gjorts men inbetalning
inte skett skall dessutom tilläggsavgift betalas för varje påbörjad halvårsperiod
fr. o. in. ett halvt år efter utgången av uppbördsmånaden till dess
skatten inbetalas eller fastställts till betalning av den lokala skattemyndigheten.
Tilläggsavgiften utgår med 4 % för varje sådan halvårsperiod, dock
med högst 12 % av det oredovisade skattebeloppet. Om särskilda omständigheter
föreligger kan länsstyrelsen meddela befrielse från respitavgift eller
restavgift.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr k8 år 1968

Såsom motionärerna påtalat motsvarar restavgiften vid kortare betalningsdröjsmål
en inte obetydlig årsränta. Man bör emellertid inte tillmäta
räntejämföreisen en alltför stor betydelse i detta sammanhang. Ilestavgiftens
storlek har nämligen i första hand avvägts så att den skall utgöra ett
verksamt medel för att förmå skattskyldiga och arbetsgivare att inbetala
skatten i rätt tid. Man bör heller inte bortse från möjligheten att erhålla befrielse
från respitavgift och restavgift. Enligt de anvisningar, som riksrevisionsverket
lämnat i cirkulärskrivelse till länsstyrelserna den 24 januari
1955, kan hel befrielse från restavgift meddelas, när skatten inbetalats i rätt
tid men i fel ordning och då skatten erlagts för sent men giltig ursäkt för
dröjsmålet visats. Som giltig ursäkt godtas exempelvis sjukdom eller olyckshändelse
av sådan art, att den skattskyldige eller arbetsgivaren får anses ha
varit urståndsatt att i rätt tid fullgöra sin betalningsskyldighet. Befrielse
från del av restavgiften får enligt samma anvisningar meddelas, då skatten
inbetalats för sent och förseningen beror på tillfälligt förbiseende eller på
oaktsamhet, som kan betraktas som ringa, och restavgiftens storlek inte kan
anses rimlig i förhållande till försummelsen. Med hänsyn till möjligheterna
att erhålla befrielse från respitavgift och restavgift vid ursäktlig betalningsförsummelse
finner utskottet inte anledning biträda motionärernas lagstiftningsyrkande
och avstyrker således bifall till motionerna I: 473 och II: 596.

Frågan om utmätning av s katteåterbäring har aktualiserats
i motionen 11:19, vari hemställs att Kungl. Maj:t skall framlägga förslag
att utmätning i överskjutande skatt i enskilt mål endast skall tillåtas i fråsa
om underhållsbidrag och utdömda skadeståndsfordringar.

Enligt bestämmelser i uppbördsförordningen får fordran på Överskjutande
preliminär skatt inte överlåtas. Utmätning av fordran får dock ske sedan
kreditkort på slutlig skatt kommit utmätningsmannen till handa. Utmätning
i enskilt mål får äga rum endast om ansökningen inkommit senast den
1 september och om vad som kan utmätas täcker kostnaderna för förrättningen.
Vid utmätning i enskilt mål som inte avser underhållsbidrag skall ett
belopp om 300 kr. undantas från utmätning.

Vid utmätning i skattefordran medför verkställigheten inte några realisationskostnader
eller någon realisationsförlust som fallet ofta är med utmätning
av lösöre. Från såväl borgenärens som gäldenärens synpunkt är utmätning
i skatteåterbäring därför ofta alt föredra framför utmätning i annan
egendom. Därtill kommer att en ytterligare begränsning av rätten till utmätning
av skatteåterbäring skulle medföra risk för att gäldenären genom för
stora inbetalningar av preliminär skatt kunde undandra tillgångar från utmätning.
Utskottet är därför inte berett tillstyrka bifall till yrkandet i motionen
11:19.

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

Utskottet har slutligen att ta ställning till en speciell fråga om arbetsgivares
skatteavdrag, som behandlas i motionen II: 820. Motionä •o

°

rerna begär utredning om sådan ändring av nuvarande bestämmelser, att
om en arbetsgivare på grund av likviditetssvårigheter inte kan både utbetala
lön och göra skatteavdrag, arbetstagaren skall äga företrädesrätt till lön och
staten därefter indriva sin skattefordran.

Källskattesystemet bygger på medverkan från arbetsgivarnas sida på det
sättet, att arbetsgivarna i uppbördsförordningen ålagts att verkställa avdrag
för preliminär och kvarstående skatt på arbetstagarnas löner. Arbetsgivare,
som underlåter att enligt gällande bestämmelser göra skatteavdrag eller att
inbetala innehållen skatt, drabbas av såväl ekonomisk som straffrättslig påföljd.
Den ekonomiska påföljden innebär att arbetsgivaren jämte arbetstagaren
blir ansvarig för den skatt, som arbetsgivaren utan skälig anledning underlåtit
att dra av. Den straffrättsliga påföljden innefattar följande. Om en
arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, uppsåtligen eller av oaktsamhet,
som inte endast är ringa, betalar ut lön till arbetstagare utan att göra
föreskrivet skatteavdrag, är påföljden dagsböter. Fullgör en arbetsgivare inte
sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala innehållen
skatt och föreligger uppsåt eller grov oaktsamhet, straffas han med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

När motsvarande motionsyrkande behandlades av 1967 års riksdag med
anledning av ett motionsvis väckt förslag framhöll bevillningsutskottet i sitt
betänkande 1967:53, att ett bifall till motionärernas yrkande skulle innebära
ett avsevärt avsteg från principerna för källskattesystemet. Om det från
samhällets synpunkt skulle vara angeläget, att ett företag i likviditetssvårigheter
fortsatte sin verksamhet, borde enligt utskottets uppfattning stödet till
företaget lämnas i form av direkta bidrag och inte genom att man åsidosatte
principerna för skatteuppbörden. I den förevarande motionen har inte framförts
några nya synpunkter, som föranlett ändrat ståndpunktstagande i frågan,
varför utskottet avstyrker bifall till motionen II: 820.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 124 och II: 170

2) motionerna I: 473 och II: 596

3) motionen II: 19

4) motionen II: 820.

Stockholm den 18 oktober 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968
Närvarande :

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s)„
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg
(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt* (s),
Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson
i Bäckmora* (ep), Forsberg (s), Enskog (fp), Kristenson* (s) och
Carlstein (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herr Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och Magnusson i Borås (h),
vilka — under åberopande av innehållet i motionerna I: 124 av herr Ottosson
samt II: 170 av herrar Thylén och Nordgren — ansett att utskottet bort
hemställa,

A) att riksdagen med anledning av motionerna I: 124 och
II: 170 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om möjligheter
till ett vidgat dispensförfarande avseende skatteuppbörd
under semesterperiod;

B) att riksdagen avslår

1) motionerna I: 124 och II: 170, i den mån de inte kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

2) motionerna I: 473 och II: 596

3) motionen II: 19

4) motionen II: 820.

2) av herrar Stefanson (fp), Tistad (fp), fru Nettelbrandt (fp), herrar
Enskog (fp) och Eriksson i Bäckmora (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskotlets yttrande, som på sid. 10 börjar med »Vid
utmätning» och slutar med »motionen II: 19», bort ha följande lydelse:

»Såsom motionären påpekar har den enskilde små möjligheter alt värja
sig mot den överdebitering vid uttaget av preliminär skatt, som leder till att
överskottsskatt uppstår. Överskottsskatt är pengar, som den enskilde rätteligen
bort ha fått disponera. Därför bör enligt utskottets uppfattning utmätning
i överskottsskatt endast vara tillåten i vissa särskilda undantagsfall.
Utmätning i enskilt mål bör således endast få förekomma i de fall, som angetts
av motionären, nämligen för uttagande av familjerättsliga underhållsbidrag
i den utsträckning som redan nu medgives samt förut dömda skadeståndsf
ordringar.»

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1968

13

dels ock att utskottet under punkten 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen It: 19 i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära förslag till ändring av gällande
bestämmelser om kvittning och utmätning i överskottsskatt
enligt i motionen angivna riktlinjer.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028