Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder till lijälp åt ensamstående
och om utredning angående de ensamståendes
problem.

Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats

dels de likalydande motionerna 1:295 av fru Hamrin-Thorell och herr
Edström samt II: 369 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställes
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam, allsidig
och samlad översyn av de problem och svårigheter som möter olika
kategorier ensamstående i samhället samt framlägga förslag till effektiva åtgärder
för att avhjälpa och undanröja dessa problem och svårigheter;

dels motionen II: 949 av herr Åkerlind m. fl., vari hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning om de ensamståendes
problem och därvid särskilt beakta de ensamståendes bostadsproblem.

Motionärerna pekar på en rad områden där de anser de ensamstående
— i arbetsför ålder ca 1 miljon och totalt l1/* miljon — vara missgynnade.

Skattefrågan upptas endast i motionerna 1:295 och 11:369, där motionärerna
önskar en beskattning oavsett civilstånd.

I bostadsfrågan uttalas i samtliga motioner att de ensamstående i särskilt
hög grad drabbas av den svåra bostadssituationen. En ensamstående ställs
i många kommuner — oavsett behovet av bostad — regelmässigt »sist i
kön». De lägenheter som erbjuds ensamstående genom bostadsförmedlingen
håller ofta mycket låg utrymmesstandard. De ensamstående hänvisas till
att vara inneboende.

Det är angeläget att kraftfulla åtgärder vidtages för att öka bostadsbyggandet
och skapa en fungerande bostadsmarknad. När bostadsbyggnadsprogrammen
upprättas är det nödvändigt att även de ensamståendes behov
av tillfredsställande bostäder beaktas. Behovet av boendeservice bör också
beaktas.

Motionärerna anför även, att bosättningslån inte utgår till ensamstående,
för så vitt inte vårdnaden om barn är en kvalifikation.

I vårdfrågan anförs i motionerna 1:295 och 11:369, att ensamstående
personer, som blir sjuka, kommer i en ännu sämre situation än andra. En
utökad bevakningstjänst behövs för de ensamstående. Hemhjälpsverksamheten
bör utbyggas så att dessa inte sättes på undantag. I den mån som det
nuvarande stimulansbidraget till kommunerna inte medgiver en utökad
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 sand. Nr 57

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

liemvårdsverksamhet, som innesluter även de ensamstående, bör en översyn
av denna ske.

Under rubriken ensamstående åldringar och handikappade framhålles i
motionen II: 949 att en utökning av hemsamaritverksamheten är en möjlig
väg att förbättra vård och tillsyn för denna grupp.

Vidare framhålles i samtliga motioner under särskild rubrik problemen
med de s. k. hemmadöttrarna och hemmasönerna. Dessa bör, i den mån de
på grund av ålder och allmän klenhet inte är i stånd till den arbetstakt som
nu fordras på en arbetsplats, kunna få förtidspension efter en generösare bedömning.

För ensamstående med barn krävs i motionerna I: 295 och II: 369 ett tillräckligt
samhällsstöd för barntillsynen. Hjälp med barntillsynen i form av
mer utbyggda barnstugeplatser och familjedaghem samt bättre service vid
planering av ny bebyggelse är nödvändig. Vid barns sjukdom bör ersättning
från sjukkassa utgå till modern efter samma beräkningsgrunder som om
hon —- eller om det gäller en ensamstående far han — vore sjuk. Vidare
förefaller det berättigat att —- om barnen studerar vidare efter grundskolan
-—• låta barnpensionen inom den allmänna försäkringen utgå tills barnet
fyller 19 år, liksom är fallet med barnpensionen inom ATP och yrkesskadeförsäkringen.

Under rubriken ensamstående förälder anförs i motionen II: 949 att en utökning
av verksamheten med fritidshem skulle innebära en stor fördel för
ensamstående med barn.

Slutligen anförs i motionen II: 949 under rubriken ensamstående kvinnor
på arbetsmarknaden att en stor del av dessa utgörs av änkor och frånskilda
som inte varit yrkesverksamma under lång tid och ofta saknar yrkesutbildning.
De drabbas lätt av friställningar, och speciella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör därför vidtagas för att omskola och vidareutbilda kvinnor. 1
vissa fall kan flyttningsbidrag göra det möjligt för dem att få sysselsättning
på annan ort.

Yttranden

Utskottet har inhämtat särskilda yttranden över motionerna av bostadsstyrelsen.

I fråga om motionerna I: 295 och II: 369 framhåller bostadsstyrelsen att
uppgifter från 1960 och 1965 års bostadsräkningar visar att de ogiftas och
förut giftas innehav av egen lägenhet ökat.

Av samtliga ogifta män över 20 år hade 32 % egen lägenhet och av samtliga
ogifta kvinnor 42 %. Av de förut gifta männen och kvinnorna hade
71 % respektive 81 % egen lägenhet. Dessa s. k. hushållskvoter har mellan
1960 och 1965 ökat i ungefär samma takt som under perioden 1946—1960.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 3

För de ensamstående som har egen lägenhet har liksom för andra hushållsgrupper
utrymmesstandarden ökat.

Förbättringen av utrymmesstandarden har relativt sett dock inte varit
lika stor som för hushåll med två eller flera boende. Detta beror bl. a. på
de bostadspolitiska insatser som har gjorts för att höja barnfamiljernas
utrymmesstandard. Enpersonshushållen har dock den högsta standarden enligt
måttet rumsenheter per boende: 2,44 jämfört med 1,72 för tvåpersonshushåll
och 0,86 för hushåll med fem eller flera boende.

Den andel av de icke gifta som enligt 1965 års bostadsräkning var inneboende
varierar. Sålunda var ungefär en fjärdedel av de ogifta utan egen bostad
inneboende — kvinnorna i något högre grad än männen. Bland de förut
gifta var ungefär varannan person inneboende. Av den sistnämnda kategorin
var 56 procent av männen och 40 procent av kvinnorna hänvisade till att bo
hos andra än anhöriga.

De ogifta och förut gifta som ej har egen lägenhet bor till största delen i
en anhörigs lägenhet: föräldrars, barns eller andras. Endast en mindre del
—- totalt 134 000 i tätorter med minst 2 000 invånare — kunde år 1965
betecknas som inneboende. Detta motsvarar 29 procent av samtliga icke
gifta över 20 år som ej har egen lägenhet. För år 1960 var motsvarande
procenttal 33.

Svårigheterna för de ensamstående att lösa sin bostadsfråga trots den
omfattande bostadsproduktionen får ses mot bakgrund av de förändringar
som inträtt på bostadsmarknaden för denna kategori under de senaste årtiondena.
Uppenbart är att önskemålen om egen bostad — lägenhet eller uthyrningsrum
— hos dagens ungdomar och andra icke gifta är starkare än
hos den förra generationen. Som följd av individernas ökade ekonomiska
resurser kan de icke gifta i dag i betydligt större omfattning även efterfråga
egna bostadslägenheter. Bostadsräkningarna visar också att denna efterfrågan
i stor utsträckning kunnat tillgodoses. Härtill kommer att den allmänna
ökningen av de etablerade hushållens ekonomiska resurser tagit
sig uttryck i större krav på utrymme. Planeringen av åtgärder för olika befolkningsgruppers
bostadsförsörjning åvilar i första hand kommunerna.
Styrelsen vill i detta sammanhang nämna att i tillämpningsföreskrifterna
till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen har framhållits angelägenheten
av att kommunerna i sin planering av bostadsförsörjningen fäster
större uppmärksamhet vid hur de ensamståendes bostadsbehov skall kunna
tillgodoses.

De tid efter annan varierande önskemålen om bostadsutrymme och växlande
efterfrågan ställer stora krav på bostadsplaneringen. Styrelsen har
tidigare framhållit önskvärdheten av elastiska lägenhetstyper. Sådana kan
bl. a. åstadkommas genom produktion av smålägenheter, som kan slås samman
till större lägenheter, eller att större lägenheter förses med uthyrningsrum
med egen ingång, toalettrum och kokskåp. Därigenom kan tillgången
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 57

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

på uthyrningsrum med god standard förbättras.

Det är möjligt att personer med fysiska eller psykiska men relativt sett
utgör en större grupp bland de ensamstående än bland övriga kategorier av
boende. För sådana handikappade är kanske insprängda smålägenheter
eller uthyrningsrum inte alltid den bästa lösningen på bostadsfrågan. Kontaktsvårigheter
kan vara orsak till den isolering en del av dessa befinner
sig i, och denna markeras ytterligare, om inte bostadsformen underlättar
kontakterna med omgivningen, såsom fallet kan vara för boende i kollektivhus
eller liknande. En ökad produktion av sådana hus bör därför övervägas
jämsides med en ökning av beståndet av smålägenheter.

I yttrandet över motionen II: 949 anför bostadsstyrelsen utöver vad som
framhållits i det föregående yttrandet, att enligt 1965 års bostadsräkning
fanns nämnda år alltjämt 29 000 ensamstående hushållsföreståndare över
65 år av totalt 72 000 som bodde i enfamiljshus utan bekvämligheter. Av de
förstnämnda hade inte mindre än 23 000 sin bostad i glesbygden. Den kraftiga
utbyggnad av förbättringslåneverksamheten som skett efter den 1 juli
1964 och som främst varit inriktad på glesbygdens åldringsbostäder torde
avsevärt ha förbättrat bostadssituationen för denna kategori av ensamstående
som haft särskilt svårt att höja sin bostadsstandard. Denna verksamhet
har numera också betydelse för handikappade som inte åtnjuter
folkpension.

Förmedlingsverksamheten är en kommunal uppgift. Frågan hur bostadsförmedlingsverksamheten
bör bedrivas behandlades av 1967 års riksdag,
som ansåg att verksamheten ej heller framdeles skulle regleras av någon
speciallagstiftning. Bestämmelserna om de statliga bostadslånen kompletterades
emellertid på så sätt att länsbostadsnämnderna på framställning av
kommunen skall ställa sådant villkor för beslut om lån, vilket tillförsäkrar
kommunen förmedlingsrätt till bostäder uppförda med stöd av statliga lån.
Ett dylikt lånevillkor förutsätter dock att kommunen bedriver bostadsförmedling
enligt vissa i bostadslånekungörelsen angivna normer, vilka
dock ej berör den grundläggande frågan om bostäder skall anvisas med
hänsyn till väntetid eller till behov. Det ankommer sålunda på kommunen
att taga ställning till denna fråga.

Utskottet

I motionerna hemställes om åtgärder till hjälp åt ensamstående samt
om utredning angående de ensamståendes problem. De olika motionerna
upptar i huvudsak samma problem.

Utskottet behandlade vid 1965, 1966 och 1967 års riksdagar motioner
med samma innehåll som detta års motioner och med i huvudsak samma
yrkanden (utskottets utlåtanden nr 10/1965, 8/1966 och 28/1967). I 1965

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 5

års utlåtande redogjorde utskottet för olika på de berörda områdena beslutade
reformer m. m. och pågående utredningar. Utskottet ansåg att motionärernas
önskemål om ytterligare initiativ och åtgärder i allt väsentligt
syntes tillgodosedda och avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.
Även i 1966 års utlåtande redogjordes för det fortsatta arbetet med utredningar
samt för beslutade åtgärder i berörda frågor. Utskottet uttalade härefter
att de ensamståendes förhållanden bör prövas såsom integrerade i
motsvarande problem för samtliga grupper i samhället. Utskottet avstyrkte
motionerna. Andra kammaren biföll motionen medan första kammaren avslog,
varför någon åtgärd i anledning av motionerna inte kom till stånd.
1967 års motioner avstyrktes med samma motivering som de föregående
årens.

Av bostadsstyrelsens i år infordrade yttranden framgår att de ensamstående
blivit delaktiga i den allmänna förbättringen av bostadsförsörjningen.
Uppgifter från 1960 och 1965 års bostadsräkningar visar att de ogiftas
och förut giftas innehav av egen lägenhet ökat och att även utrymmesstandarden
höjts för ensamstående med egen lägenhet. Som styrelsen framhållit
åvilar planeringen av åtgärder för olika befolkningsgruppers bostadsförsörjning
i första hand kommunerna. I tillämpningsföreskrifterna till de
kommunala bostadsbyggnadsprogrammen har framhållits angelägenheten
av att kommunerna i sin planering av bostadsförsörjningen fäster större
uppmärksamhet vid hur de ensamståendes bostadsbehov skall kunna tillgodoses.

Utskottet upptar härefter vad som inträffat i berörda frågor efter det att
utskottet avgav sitt utlåtande 1967.

Den år 1967 tillsatta servicekommittén har i år framlagt en informationsskrift
med titeln Boendeservice (SOU 1968:38) och därmed slutfört sin i
direktiven angivna första uppgift att ställa samman de normer eller riktvärden
som myndigheter och enskilda nu tillämpar för dimensionering och
lokalisering av serviceanläggningar i tätorter. Kommittén skall enligt direktiven
fortsätta sitt arbete med bl. a. viss försöksverksamhet efter lämpliga
mönster för organisation av service i bostadsområden.

Årets riksdag har antagit Kungl. Maj :ts proposition nr 42 år 1968 med
förslag om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer. Det ökade familj estödet
har formats som ett helt nytt bostadstillägg, där bidragsbeloppen avvägts så
att de ensamstående barnförsörjarna kommer att få betydande ekonomiska
förstärkningar (statsutskottets utlåtande nr 101/1968). Familjepolitiska
kommittén behandlar vidare bl. a. frågan om ett vårdbidrag avseende kostnader
för barntillsyn.

Familjedaghemsutredningen har slutfört sitt arbete och avgivit betänkandet
Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem (SOU
1967: 39). Kungl. Maj :t har i allt väsentligt anslutit sig till däri föreslagna
riktlinjer för den kommunala familjedaghemsverksamheten. Även reglerna

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

för statsbidrag till kommunala familjedaghem har upptagits i Kungl. Maj :ts
förslag (statsverkspropositionen bilaga 7 s. 36). Riksdagen har godkänt förslagen
(statsutskottets utlåtande nr 5 s. 6).

Riksdagen har vidare detta år bifallit Kungl. Maj ds förslag i proposition
nr 43, varigenom bidragsförskott fr. o. m. år 1969 höjts från tjugofem
till trettio procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (andra
lagutskottets utlåtande nr 39/1968).

Vad gäller vårdfrågan får utskottet erinra om att årets riksdag godkänt
en höjning av anslaget till social hemhjälp från 85 till 105 miljoner kronor
(statsverkspropositionen bilaga 7 s. 32, statsutskottets utlåtande nr 5 s. 4).
Häri ingår ett särskilt bidrag å 5 miljoner kronor för att säkerställa en rimlig
samhällsservice till åldringar och handikappade i kommuner med omfattande
glesbygdsområden.

Vidare har riksdagen bifallit propositionerna nr 29 och 30/1968 avseende
särskilt kontant stöd åt arbetslösa i åldern 60—66 år, det s. k. äldrestödet,
och förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (statsutskottets
utlåtande nr 64/1968 och andra lagutskottets utlåtande nr 27/1968).

I anledning av motioner om förtidspension åt hemmadöttrar in. in. har
andra lagutskottet (utlåtande nr 28/1968) anfört att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i första hand skall prövas och uttalat att hemmadöttrarnas
försörjningsproblem inte bör lösas genom förtidspensionering. De särskilda
stödåtgärderna för den äldre arbetskraften är till fördel även för hemmadöttrarna,
vilka i den mån ersättning utgått för skötseln av föräldrarna bör
kunna erhålla omställningsbidrag. KSA-utredningen har även att beakta
hemmadöttrarnas situation.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt i år avgivna betänkande Pensionstillskott
in. in. (SOU 1968: 21) föreslagit en ökning av folkpensionerna
för de pensionärsgrupper, som i huvudsak inte har några inkomster vid
sidan om folkpensionen, ökningen föreslås ske upp till en viss garantinivå
genom ett pensionstillskott, som höjes varje år under tioårsperioden 1969—
1978. För ensamstående kommer tillskottet enligt förslaget att utgöra en
tredjedel av nuvarande folkpensionsbelopp.

Kommittén föreslår vidare ändringar i reglerna för inkomstprövning i
fråga om kommunalt bostadstillägg in. m. i syfte att mildra marginaleffekter
och göra det mer lönsamt för folkpensionärer att ha sidoinkomster.
Även änkepensioner till dem som blev änkor före den 1 juli 1960 beröres
härav.

I fråga om bosättningslån har statsutskottet vid årets riksdag behandlat
motioner med yrkande bl. a. om att sådant lån skall kunna utgå även till
ensamstående utan barn. Någon omprövning av gällande bestämmelser i
denna fråga ansågs dock ej böra förordas (statsutskottets utlåtande nr
5/1968 s. 35).

Vid årets riksdag bar även behandlats motioner med yrkande att barn -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 7

pensionen inom den allmänna försäkringen skall utgå t. o. m. den månad
då barnet fyller 19 år. Andra lagutskottet har i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 13 anfört, att det inte är lämpligt att isolerat höja åldersgränsen
16 år för en av de stödformer — förutom barnpensionen även bidragsförskottet
och barntilläggen inom socialförsäkringarna — som syftar
till att trygga försörjningen för barn som ställts utanför ekonomiskt stöd
från de personer som normalt har att svara för barnets uppehälle. Åldersgränsen
hänger även samman med gränser som uppställts för andra familjepolitiska
förmåner och inom familj ebeskattningen. Andra lagutskottet ansåg
sig emellertid kunna utgå från att sextonårsgränsen kom att prövas under
det reformarbete som pågår inom familj epolitiken och den allmänna pensioneringen.

Familjeskatteberedningen har beräknat slutföra sitt arbete under 1968
och kan väntas avge förslag som berör beskattningen av ensamstående.

Som framgår av vad ovan anförts är de av motionärerna behandlade frågorna
i stora delar nyligen prövade av riksdagen och i övrigt föremål för
utredning eller uppmärksammade i annan ordning. Utskottet finner vidare,
i likhet med vad utskottet uttalade i sitt utlåtande över förra årets motioner,
att det är ändamålsenligt att de ensamståendes problem prövas såsom
integrerade i motsvarande problem för samtliga grupper i samhället. Utskottet
anser på grund härav skäl inte föreligga för sådan översyn eller
utredning som motionärerna föreslagit utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1:295 och 11:369 samt
motionen II: 949 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s)*, Hedlund (s), Eric
Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*, fru Hultell
(h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h)* och herr Ove
Karlsson (s);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Hamrin
i Kalmar (fp)*, Svensson i Kungälv (s)*, Lundmark (s), Haglund (s), Wikner
(s)*, Nilsson i Bästekille (h)*, Nordgren (h), Johansson i Växjö (ep),
Hugosson (s), Johansson i Skärstad (ep) och fru Frsenkel (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968

Reservation

av herr Eric Gustaf Peterson (fp), fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp),
Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Nilsson
i Bästekille (h), Nordgren (h), Johansson i Växjö (ep), Johansson i Skärstad
(ep) och fru Er senkel (fp), vilka ansett

att utskottets utlåtande fr. o. m. det avsnitt som börjar med orden »Av
bostadsstyrelsens» samt utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den uppfattningen, som anföres i motionerna, att det
förefaller rimligt att samhällets aktiva reformpolitik främst inriktar sig
på grupper, där många lever på existensminimum, såsom många folkpensionärer
och lågavlönade samt på flerbarnsfamiljer med små inkomster.
Utskottet vill dock fästa uppmärksamhet på att den stora gruppen av ensamstående
i väsentliga avseenden försummats från samhällets sida, ett
förhållande som kan skapa motsättningar mellan olika grupper i vårt samhälle.
Det är utskottets uppfattning att de ensamstående i flera avseenden
missgynnas. I skattehänseende har de ensamstående en sämre ställning jämfört
med t. ex. gifta utan barn eller med barn över 16 år. Att familjer med
barn får en gynnsammare behandling skattemässigt får däremot anses naturligt
i ett skattesystem byggt på skatteförmågeprincipen. Den svåra bostadssituationen
i landet drabbar främst de ensamstående. Livslång bosättning
i inneboenderum är inte ovanlig.

De bostäder, som erbjuds ensamstående genom bostadsförmedlingen, har
ofta mycket låg utrymmesstandard, vilket även framgår av bostadsstyrelsens
yttrande över motionerna. Utskottet vill särskilt framhålla de bostadssvårigheter,
som ofta uppstår vid skilsmässor, där ena parten plötsligt står utan
bostad, vilket i denna situation blir en svår påfrestning med risk för ytterligare
personliga tragedier. Ensamstående personers vårdproblem måste
enligt utskottets mening få större uppmärksamhet.

Någon tillfredsställande lösning av hemmadöttrarnas problem har inte
kunnat nås. Bättre möjligheter för dessa att efter omskolning gå ut på
arbetsmarknaden och generösare möjligheter för denna grupp att få pension
bör enligt utskottets uppfattning eftersträvas. Ensamstående vårdnadshavare
utsätts i det moderna samhället för åtskilliga speciella problem. I
motionerna nämns låga bidragsförskott, brist på barnstuge- och daghemsplatser,
barnpensionens upphörande vid 16 års ålder inom den allmänna
försäkringen m. in. En lösning av dessa problem bör ske snarast.

Vårt samhälle utvecklas mot större rörlighet och mot skapandet av nya
normsystem och levnadsformer. Utvecklingen visar att den s. k. fullständiga
familjen blir en levnadsform vid sidan av andra samlevnadsformer.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 57 år 1968 9

Utskottet vill i detta sammanhang inte kommentera denna utveckling men
konstaterar att andelen ofullständiga familjer ökar, att vi får fler ensamstående
vårdnadshavare. Andelen gamla i samhället växer. Detta leder till
att de ensamståendes antal väntas öka, vilket gör att de missförhållanden
som nu råder kan antas få allt större verkningar och omfång. Vi får fler
individer med sociala ensamhetsproblem. Utskottet är medvetet om att
vissa hithörande problem behandlas av olika utredningar och att vissa
smärre förbättringar genomförs. Något samlat grepp på hela problemkomplexet
har emellertid inte kommit till stånd. En sådan samlad översyn är
nödvändig för en kartläggning av de problem som finns och för att lösningar
av dessa skall kunna samordnas, inte minst med hänsyn till den utveckling
som pågår i riktning mot alternativa samlevnadsformer. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att en sådan översyn -— på grundval av befintligt
utredningsmaterial och med de kompletteringar som kan visa sig nödvändiga
—- snarast bör komma till stånd.

Utskottet får med hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:295 och 11:369 samt i anledning av motionen 11:949 i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam,
allsidig och samlad översyn av de problem och svårigheter
som möter olika kategorier av ensamstående i samhället
samt framlägga förslag till effektiva åtgärder för att avhjälpa
och undanröja dessa problem och svårigheter.»