Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av motioner angående användningen av
RFSU.s upplysningsskrift Samspel i skolundervisningen
samt om granskningen av läromedel i sexualkunskap
och av bredvidläsning sb ocker i sexualundervisning.
I de Iikalydande motionerna 1:292 av herr Torsten Andersson och II:
370 av herrar Lindberg och Johansson i Skärstad hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära att RFSU:s upplysningsskrift
Samspel i dess nuvarande form icke må användas i skolans sexualundervisning.
I de Iikalydande motionerna 1:743 av herr Sveningsson och 11:933 av
fru Heurlin hemställes, att riksdagen måtte uttala att sådana bestämmelser
bör meddelas att samtliga läromedel i sexualkunskap blir föremål för
granskning av statens läroboksnämnd.
I motionen II: 554 av herrar Neländer och Iiamrin i Jönköping hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att de för sexualundervisningen
utgivna bredvidläsningsböckerna blir föremål för vederbörlig
granskning.
Samtliga ovannämnda motioner har hänvisats till allmänna beredningsutskottet,
som upptagit dem till samtidig behandling.
Motionerna
I de Iikalydande motionerna 1:292 och 11:370 anföres, att den ökade
sexualundervisningen i skolan inte medfört nedgång i förekomsten av
könssjukdomar bland barn eller färre havandeskap i de lägre tonåren.
Undervisningen till trots har en försämrad situation inträtt i dessa avseenden.
Detta ger anvisning om att sexualundervisningen i nuvarande
form inte är till fyllest. Motionärerna finner mycket tala för att undervisningen
borde åtföljas av klarare normgivning och av uppfordran till
vidgat personligt ansvarstagande. Tendenser i motsatt riktning har emellertid
förekommit bl.a. på grund av att undervisningsmateriel som inte
underställts skolöverstyrelsen för granskning och godkännande kommit
till användning. Motionärerna anför RFSU :s skrift Samspel som exempel
härpå och vänder sig mot uttalanden i denna skrift angående sexuellt
samliv i de lägre tonåren och om preventivmedelsrådgivning åt barn under
1—0H7518 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 saml. Nr 45
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968
15 år. Vidare anför motionärerna att individen i ett annat avsnitt av
skriften fritas från förpliktelser mot familj och medmänniskor.
Motionärerna uttalar, att en publikation som indirekt påverkar till ansvarslöshet,
lösaktighet och olaglighet inte motsvarar de krav som man
har rättighet att ställa på undervisningsmateriel i skolan. Det är enligt
motionärerna synnerligen anmärkningsvärt att allmänna medel används
till spridning av en skrift där mänskliga, etiska, lagliga och sociala angelägenheter
behandlas så lättvindigt och ensidigt.
I de likalydande motionerna 1:743 och 11:933 framhålles, att andra
läromedel än de som enligt Kungl. Maj:ts kungörelse om granskning av
vissa läroböcker (SFS 1948:1513) betraktas som läroböcker inte är underkastade
den i kungörelsen avsedda granskningen.
Motionärerna erinrar om att i gällande handledning för undervisningen
i sexualkunskap uttalas, att undervisningen allvarligt måste hävda den
uppfattningen, att avhållsamhet från sexuellt samliv under uppväxtåren
är det enda skolan med gott samvete kan rekommendera. Motionärerna
anför all det under de senaste åren har tillkommit litteratur i sexualkunskap,
vars innehåll inte står i överensstämmelse med handledningens
målsättning. Sålunda anföres följande i boken Samspel — riktad till
bl. a. trettonåringar: »De flesta människor startar ett sexuellt samliv därför
att de tycker om varandra och dras till varandra. Somliga börjar tidigt
-— i de lägre tonåren — medan det för andra inte känns naturligt förrän
senare. Man kan inte säga att det ena är rätt och det andra fel.»
Enligt motionärerna är det helt otillfredsställande att läromedel kan
förekomma som strider mot gällande handledning, eftersom det ankommer
på vederbörande skolstyrelse att avgöra beträffande alla läromedel, som
inte är läroböcker i kungörelsens mening.
I motionen II: 554 anföres, att det för sexualundervisningen i skolorna
och i radio/TV har utgivits flera bredvidläsningsböcker. Mot ett par av
dessa böcker — »Vägen till mognad» och »Samspel» — har skarp kritik
riktats, och det måste enligt motionärerna konstateras, att båda böckerna
förbisett de etiska synpunkterna. I denna del saknas sålunda helt överensstämmelse
med den av skolöverstyrelsen angivna målsättningen och inriktningen
av undervisningen i ämnet. Enligt motionärernas mening borde
därför dessa och liknande böcker för ämnet bli föremål för granskning
av skolöverstyrelsen eller statens läroboksnämnd och — i den mån böckerna
brister i överensstämmelse med skolöverstyrelsens direktiv — åtgärder
i frågan vidtas.
Granskning och antagande av läroböcker
Enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 613 med senare ändringar)
om granskning av vissa läroböcker, 1 §, må i de i kungörelsen angivna skolformerna
endast sådana av trycket utgivna läroböcker antagas till använd
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 dr 1968 3
ning vid undervisningen, som finns uppförda å en i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen upprättad läroboksförteckning.
Med läroböcker förstås enligt kungörelsen bl. a. — såvitt nu är i fråga —
egentliga läroböcker i teoretiska läroämnen.
Enligt 2 § har en särskild nämnd, statens läroboksnämnd, att ta den
befattning med upprättandet av läroboksförteckningen, som anges i kungörelsen.
Enligt 4 § avgör nämnden efter granskning av läroboken om den skall
uppföras på läroboksförteckningen. Vid granskningen skall bl. a. iakttas,
att lärobokens innehåll står i överensstämmelse med gällande undervisningsplaner
eller kursföreskrifter, att överensstämmelse i huvudsak råder
mellan de kursmoment som behandlas i läroboken och de som är föreskrivna
för de klasser eller stadier, för vilka boken är avsedd, att lärobokens
innehåll är objektivt och vederhäftigt och såvitt möjligt överensstämmande
med den vetenskapliga och pedagogiska utvecklingen på
området samt att läroboken såväl i fråga om innehåll som i språkligt
och formellt hänseende är lämpad efter lärjungarnas ålder och mognad.
Ledamot av nämnden som har från nämndens beslut avvikande mening
äger enligt 9 § påkalla, att yttrande i ärendet inhämtas av skolöverstyrelsen.
Har skolöverstyrelsen i sådant yttrande gjort erinran mot nämndens
beslut, skall nämnden enligt 7 § uppta ärendet till förnyad prövning.
Nämndens i anledning därav fattade beslut skall tillställas skolöverstyrelsen,
som äger hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:t för prövning och avgörande.
Läroböcker antages av skolstyrelsen efter förslag av rektor och hörande
av ämneskonferensen eller vederbörande lärare (skolstadgan 5 kap. 18 §
och 11 kap. 16 § jämte motsvarande bestämmelser i andra författningsrum).
Sexualundervisningen i grundskolan
Skolöverstyrelsen har 1956 utgivit »Handledning i sexualundervisning»,
vilken med viss komplettering omtryckts senast 1967.
t handledningen framhålls hl. a. att en svårighet vid uppläggningen
av ämnet är avvägningen mellan dess olika komponenter. Det påpekas, att
om undervisningen göres ensidigt biologisk-medicinsk, och om lärarna
härmed anser sig ha fyllt sin uppgift, får ungdomen lätt en ofullständig
bild av människans kärleksliv. Ä andra sidan måste de lärare, som hyser
betänkligheter mot en tillräckligt grundlig biologisk sexualupplysning och
är benägna att behandla den delen av ämnet alltför kortfattat och ytligt,
försöka övervinna sina svårigheter. Annars får, framhålls det, inte de
överväganden och diskussioner av etisk och psykologisk art, som skall
vila på det primära biologiska kunskapsunderlaget, tillräcklig resonans
för att tjäna sitt fostrande syfte.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968
Vidare utsägs i handledningen, att ett annat av sexualundervisningens
många problem är att anpassa det meddelade lärostoffet till elevernas utvecklingsnivå.
Svårigheterna anges möta främst vid undervisningen av
elever i åldern 13—17 år. Det framhålles att det är av den största vikt,
att framställningen genomgående sker med takt, omdöme och finkänslighet.
Undervisningen får inte vara verklighetsfrämmande, men den får å andra
sidan inte anpassas efter sådana normer för livsföringen, som inte är föredömliga
eller önskvärda med hänsyn till de enskilda individernas och
samhällets bästa.
I handledningen framhålles, att undervisningen allvarligt måste hävda
den uppfattningen, att avhållsamhet från sexuellt samliv under uppväxtåren
är det enda skolan med gott samvete kan rekommendera. I annat
sammanhang påpekas vidare, att det är av vikt att med kraft understryka
preventivmedlens endast relativa skyddsverkan. Vid framställningen måste
klart sägas ifrån, att kännedomen om den vid användningen av preventivmedel
minskade risken för havandeskap och könssjukdomar inte får leda
till den uppfattningen, att sexuella förbindelser utan skada skulle kunna
inledas mellan ungdomar i uppväxtåldern.
I den av skolöverstyrelsen utgivna läroplanen för grundskolan uttalas
under avsnittet Allmänna anvisningar för skolans verksamhet, att sexualundervisningen
målmedvetet skall inriktas på att förebygga alltför tidiga
förbindelser mellan ungdomar. Skolöverstyrelsen framhåller emellertid
att det i detta sammanhang är mera på sin plats att söka hjälpa eleverna
till rätta än att uppträda som domare.
Sexualundervisning ges på alla stadier av grundskolan. På lågstadiet
(årskurserna 1—3) ingår sexualundervisning som ett av huvudmomenten
i hembygdskunskap »i för barnen naturliga sammanhang». I anvisningarna
och kommentarerna till kursplanen i ämnet uttalas, att samtalen om
hemmet, om far, mor och syskon ofta bildar en naturlig utgångspunkt
för en förberedande sexualundervisning. Denna bör bl. a. om möjligt ske
i samarbete med hemmen.
På mellanstadiet ingår sexualundervisning bland huvudmomenten i kursplanen
för naturkunskap och kommer enligt förslaget till disposition av
en studieplan i detta ämne in i årskurserna 5 och 6. Undervisningen bör
huvudsakligen meddelas i samband med undervisningen om människokroppen
och i anknytning till hälsoläran samt avse en sådan orientering
om könslivets biologi, hygien och etik, som är avpassad efter elevernas
mognadsgrad. Det framhålles att eleverna under slutet av mellanstadiet
behöver få diskutera samlevnadsproblem och inställning till det motsatta
könet samt de moraliska normer för sitt uppförande, som varje människa
bör ålägga sig.
På högstadiet (årskurserna 7—9) förekommer sexualundervisning bland
huvudmomenten i biologi i årskurserna 7 och 9. Sexualundervisning före
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968 5
kommer även i kristendomskunskap, där enligt kursplanen samverkan
skall ske med biologi beträffande sexualkunskap.
I anvisningarna och kommentarerna till huvudmomenten i biologi förklaras
att den enskilde läraren har stor frihet att inom huvudmomentens
ram göra stoffurvalet med hänsyn till de mål som uppställs för undervisningen
och att till tid och omfång disponera stoffet.
Några särskilda anvisningar och kommentarer om sexualundervisningen
i årskurs 7 lämnas inte i läroplanen. I årskurs 9 däremot bör, framhålles
det, sexualundervisningen få ett relativt fylligt utrymme. Det betonas att
det är viktigt, att sexualundervisningen inte endast förmedlar kunskap
i anatomi och fysiologi. Psykologiska och etiska synpunkter måste ovillkorligen
finnas med.
Under rubriken Hjälpmedel i kursplanen för biologi sägs bl. a., att
biologiinstitutionen bör förfoga över en relativt välförsedd boksamling.
Med hjälp av denna bör intresserade elever kunna fördjupa sig i skilda
avsnitt av kursen, och här bör också läraren ha tillgång till för undervisningen
nödvändig litteratur.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över samtliga här behandlade motioner
från skolöverstyrelsen och statens läroboksnämnd och har vidare berett
Stockholms skoldirektion och Målsmännens riksförbund tillfälle att avge
yttrande över de likalydande motionerna 1: 292 och II: 370. Därjämte har
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) inkommit med en skrift i
anledning av sistnämnda motionspar.
Motionerna I: 292 och II: 370
Skolöverstyrelsen anför:
Skolan har ett stort ansvar bl. a. vad gäller undervisning och fostran
på sexuallivets område, men SO finner angeläget framhålla att skolan
endast är en påverkande faktor i den unge tonåringens liv. Uppenbarligen
finns i dagens samhälle flera andra faktorer som spelar en minst lika stor
roll vid tonåringens attitydbildning — faktorer som skolan inte kan
påverka. Med hänsyn till dessa faktorers styrka kan det rådande läget
på tonårssexualitetens område lika gärna tas som ett tecken på att skolans
sexualundervisning verkligen utgör en positivt uppbyggande kraft som
elt tecken på att den inte är till fyllest. Förekomst av könssjukdomar
och av yngre tonårsmödrar kan aldrig med fog anföras som ett kriterium
på hur skolans undervisning lyckats.
I ett pluralistiskt samhälle måste skolans uppgift vara att allsidigt
orientera om olika livsåskådningar. Skolans undervisning syns därvid
icke böra utformas auktoritärt och normativt men väl så att den leder till
en normbildning. För sexualundervisningen måste gälla samma allmänna
målsättning som för andra delar av undervisningen. En närmare utveck
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968
ling av vad detta synsätt leder till i fråga om skolans sexualundervisning
måste emellertid anstå i väntan på resultatet av utredningen rörande
sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet.
Motionärernas konstateranden om innehållet i RFSU:s skrift Samspel
syns vara i allt väsentligt korrekt. Den aktuella skriften kan uppenbarligen
inte läggas till grund för skolans sexualundervisning. Den kan inte heller
sägas täcka någon lucka bland läromedlen i vad avser de delar av skriften
som tar upp för skolans sexualundervisning relevanta frågor. Skriften syns
emellertid just i den utformning den fått kunna tjäna som illustration
till hur en grupp i samhället ser på samlevnadsfrågorna.
Med hänsyn till dels att beslut om inköp av läromedel fattas av den
kommunala skolstyrelsen, dels att frågan om granskning, produktion
och distribution m.m. av läromedel behandlas av pågående läromedelsutredning
torde enligt SÖ:s mening det av motionärerna rekommenderade
generella förbudet mot att använda skriften i skolans sexualundervisning
dock inte vara lämpligt eller möjligt. Frågor i skolan av eleverna föranledda
av deras enskilda inköp och studium av skriften liksom andra praktiska
skäl talar också emot ett generellt förbud mot användning av skriften i
skolans undervisning.
Statens läroboksnämnd hänvisar till kungörelsen om granskning av vissa
läroböcker och framhåller att läroböcker innehåller hela lärostoffet i ett
ämne för en eller flera årskurser, medan separata framställningar av delmoment
av lärostoffet inte är läroböcker i författningens mening utan
bredvidläsningsböcker.
Nämnden erinrar om att den tidigare enligt åläggande utgivit rådgivande
förteckningar över bredvidläsningsböcker men på egen begäran befriats
från denna skyldighet (SFS 1957: 13).
Nämnden anför vidare:
Under årens lopp har flera förlag hos nämnden ansökt om uppförande
på läroboksförteckningen av separata framställningar i sexualkunskap.
Böckerna har därvid granskats i vanlig ordning, men inte uppförts på
läroboksförteckningen, emedan böckerna inte är läroböcker i författningens
mening. Nämndens beslut har regelmässigt föregåtts av samråd med skolöverstyrelsen.
Även Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i
undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU 64) har rörande ett par
ärenden konsulterats av nämnden.
Den i motionen nämnda upplysningsskriften Samspel har av RFSU
ej underställts läroboksnämndens granskning.
Nämnden erinrar slutligen om att läromedelsutredningen har i uppdrag
bl. a. att förutsättningslöst utreda frågan om läromedelsgranskningen i
dess helhet. Utredningen har därvid att ta ställning till frågan om den
karaktär som en eventuell statlig granskning av bredvidläsningsböcker
och liknande hjälpmedel bör ges.
Stockholms skoldirektion har överlämnat utdrag av protokoll den 21
december 1967, utvisande behandlingen av frågan om användningen i
skolorna av boken Samspel.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 dr 1968
7
I det uttalande, som skoldirektionen beslöt göra, hänvisas inledningsvis
till läroplanen och gällande anvisningar. Vidare uttalas att Samspel enligt
direktionens uppfattning inte har karaktär av lärobok och ej torde bli
föremål för granskning av statens läroboksnämnd. Boken behandlar endast
några av de kursmoment, som sexualundervisningen omfattar, och är därför
närmast jämställd med bredvidläsningslitteraturen, vilken som regel inköps
av rektorerna vid de enskilda skolorna efter förslag av vederbörande ämneskonferens.
Samspel är liksom annan bredvidläsningslitteratur avsedd att
användas som komplement till den muntliga undervisningen och till
den ordinarie läroboksframställningen. Skoldirektionen har inget att erinra
mot att skriften inköpes efter förslag av ämneskonferensen i ämnet biologi.
Mot direktionens beslut reserverade sig fem ledamöter.
Skoldirektören har till protokollet anmält avvikande mening med hänvisning
bl. a. till ett uttalande den 19 oktober 1967 av skolöverstyrelsens
expert i frågor om sexualundervisningen, vari bl. a. anförts att Samspel
helt saknar de psykologiska och etiska synpunkter, som enligt läroplanen
för grundskolan ovillkorligen måste finnas med. Skoldirektören tar speciellt
avstånd från bokens uttalande i frågan när ett sexuellt samliv kan startas.
RFSU anför om bakgrunden till initiativet att framställa ett nytt läromedel
att skolöverstyrelsens handledning i sexualundervisning allmänt
erkänts vara föråldrad och att handledningens intentioner blott i begränsad
omfattning blivit förverkligade.
Riksförbundet erinrar om att det ankommer på utredningen rörande
sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet
(USSU 64) att lägga grunden för en ny sexualundervisning i skolorna.
Emellertid är bristen på moderna läroböcker och läromedel enligt riksförbundets
mening så påtaglig, att resultaten av utredningens verksamhet inte
kunnat inväntas.
Riksförbundet betonar behovet av elementär saklig upplysning om sexuallivet
och planerat föräldraskap och framhåller vidare, att Samspel inte
avser att täcka hela behovet av undervisning om sexuallivet utan att skriften
medvetet är begränsad att behandla tre delområden, där den unge enligt
förbundets erfarenhet är i särskilt behov av grundkunskaper, nämligen
sexualitetens olika uttrycksformer, hur graviditet uppstår samt olika preventivmetoder
och deras användningssätt. Det är riksförbundets bestämda
uppfattning, att kunskaper kan meddelas på dessa tre områden utan
omedelbart samband med etisk vägledning. Det tillkommer enligt skolöverstyrelsens
handledning skolan att vid undervisningen i ämnet främja
elevernas sedliga fostran och att inskärpa, att sexuell återhållsamhet bör
iakttas till dess individen är i stånd att bilda hem samt vårda och uppfostra
sina barn. Då det är allmänt känt, att denna handlednings målsättning
i mycket ringa grad kommit att prägla elevernas faktiska beteende,
har det synts riksförbundet desto viktigare att lämna underlag för grundkunskaper
avsedda att förebygga personliga tragedier.
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968
Riksförbundet anför vidare att man, utöver nyhetsmaterialet och recensionerna
till Samspel, vilka genomgående är mycket positiva, kan urskilja
tre grupper av ställningstaganden. Kritiken från de religiösa kretsarna är
klarast och mest vederhäftigt redovisad av Samkristna skolnämnden, som
klagar på bristen av etisk och kulturell överbyggnad i framställningen. I
skolstyrelser och bland lärare har man känt tvekan om lämpligheten att
begagna boken i undervisningen. Denna tvekan kan undanröjas genom
hänvisning till att skriften inte ges ut för att vara annat än ett läromedel
på de tre ovan nämnda delområdena av sexualundervisningen. Eleverna i
grundskolans högsta klasser och SECO har vid många tillfällen offentligen
uttalat sig till förmån för Samspel och framhållit dess förtjänster
i förhållande till undervisningen i övrigt och till övriga läroböcker och
läromedel.
Inom riksförbundet har diskussionen kring Samspel givit anledning till
överväganden inför färdigställandet av en ny, förbättrad upplaga. Det
har rått enighet om önskvärdheten att i den nya upplagan fasthålla huvudlinjen,
som innebär, att RFSU avhåller sig från normdirigering. Några
formuleringar, som har vantolkats av vissa kritiker inom den kristna
falangen, har skrivits om för att hindra nya — grundlösa — påståenden,
att RFSU skulle vilja uppmuntra till ansvarslös promiskuitet och det
redan före 15 års ålder. På begäran från många håll har ett kort avsnitt
om gonorré tillfogats.
I vad avser motionärernas krav på förbud mot användning av Samspel
uttalar RFSU, att skolans undervisning i första hand skall ge eleverna
kunskap om sexualitetens olika uttrycksformer, om människans fortplantning
samt i samband därmed om olika preventivmetoder och deras användningssätt.
En grund av faktiska kunskaper på området är nödvändig
för att bereda den enskilde möjligheter till personlig uppfattning och
moraliskt ställningstagande. I anslutning till de av motionärerna anförda
synpunkterna att sexualundervisningen skall ha som mål att bekämpa könssjukdomarna
bland barn och förhindra havandeskap i de lägre tonåren anför
RFSU, att Samspel just på dessa båda områden är sakligt upplysande utan
att driva skräckpropaganda.
Påståendet att normgivningen i skolan har försummats därför att undervisningsmaterialet
inte underställts skolöverstyrelsen är enligt RFSU obestyrkt
och grundlöst. Fastmer förhåller det sig så, att tillgången på modernt
och sakligt undervisningsmaterial ger lärarna mer tid till samtal
och diskussioner och uppfordan till personligt ställningstagande.
RFSU betonar betydelsen av de lokala skolmyndigheternas rätt att själva
besluta om inköp och användning av läromedel.
RFSU anför vidare synpunkter i anledning av yttrandena från skolöverstyrelsen,
Stockholms skoldirektion, statens läroboksnämnd och Målsmännens
riksförbund jämte synpunkter på aktionen mot Samspel.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968 9
RFSU hemställer att motionerna inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Målsmännens riksförbund hänvisar till protokollsutdrag fört vid sammanträde
med förbundets arbetsutskott, vari antecknats bl. a. att en statlig
utredning för närvarande arbetar med översyn av anvisningarna för skolans
sexualundervisning, att regler för antagande av lärobok har meddelats
i skolstadgan, att boken såvitt förbundet har sig bekant inte vid någon skola
ålagts eleverna till användning vid undervisningen och att bifall till motionerna
skulle medföra otillbörligt ingrepp i den kommunala bestämmanderätten.
Vidare uttalas att det är önskvärt att den sittande utredningens
arbete påskyndas.
Med hänvisning till ett till protokollsutdraget fogat yttrande från ledamoten
i förbundets styrelse, docenten Kerstin Höök, uttalas att förbundet
intet har att erinra mot att skriften används såsom bredvidläsningsbok.
I docent Hööks yttrande har sammanfattningsvis anförts att skriften
Samspel i sina första två kapitel uppfyller de intentioner som RFSU angivit
i sitt förord, medan kapitlet Samspel är ofullständigt och bör kompletteras
avsevärt. Då skriften enligt RFSU:s förord bara avser att ta
upp vissa aspekter kan den givetvis inte användas som lärobok; den bör
däremot kunna komma till användning som bredvidläsning och för lärarorientering.
De likalgdande motionerna I: 743 och II: 933 samt motionen II: 554
Skolöverstyrelsen hänvisar till direktiven för läromedelsutredningen och
anför, att den i motionerna aktualiserade frågan är under utredning, varför
ett beslut enligt motionernas hemställan skulle föregripa utredningsarbetet,
vilket skolöverstyrelsen inte kan nu finna befogat.
Statens lär oboks nämnds yttrande har i huvudsak samma lydelse som
det ovan redovisade yttrandet över de likalydande motionerna I: 292 och
II: 370.
Uttalande av riksdagens justitieombudsman
Med anledning av från enskilt håll gjord hemställan om JO:s prövning
av det lagenliga i att anvisningar som ges i avsnittet Samlag i boken
Samspel genom skolornas försorg får lämnas minderåriga har JO efter
hörande av skolöverstyrelsen gjort ett uttalande den 13 september 1968.
I uttalandet lämnas en redogörelse för vad som gäller beträffande skolundervisningen
i sexualkunskap speciellt i grundskolan samt för vissa
avsnitt i skolöverstyrelsens »Handledning i sexualundervisning». JO erinrar
vidare om det utredningsuppdrag som lämnats utredningen rörande
sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet och
upplyser att utredningens arbete, enligt vad som inhämtats, inte torde
kunna slutföras förrän tidigast år 1970.
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ko år 1968
JO framhåller för egen del bl. a. följande.
Det är självfallet att synen på sexualundervisningen och innehållet i
denna undervisning förändras i takt med utvecklingen av samhället och
förändringen av människors värderingar, attityder och moralföreställningar.
Den handledning i sexualundervisning som kom till för ett tjugotal år
sedan ansågs av många både djärv och fördomsfri. I dag är handledningen,
som i allt väsentligt bibehållits oförändrad genom åren, helt under omarbetning.
Det finns i sammanhanget skäl att erinra om de fortlöpande ändringar
i läroplanerna som görs och förutses mot bakgrunden av bl. a. samhällsutvecklingen,
detta trots att dessa läroplaner antogs för relativt kort
tid sedan. Även tillsättandet av 1964 års utredning om sexual- och samlevnadsfrågor
i undervisnings- och upplysningsarbetet vittnar om behovet
av förändringar.
Då skolbokslitteraturen granskas utifrån den nu gällande men delvis
föråldrade handledningen och med denna starkt sammankopplade kommentarer
och anvisningar till kursplaner kan de modernare böckerna
inom området redan härigenom komma att bli hårt kritiserade, förstärkt
också genom att delar av den allmänna opinionen står kvar på en äldre
värderingsgrund.
JO framhåller vidare, att lärarens ledning av lektionerna, hans förklaringar
och sätt att kommentera spelar en mycket viktig roll för elevernas
kontakt med lärostoffet. Även om den nuvarande handledningen i sexualundervisning
inte är modern, ger den dock läraren möjligheter att möta
och balansera en alltför ensidig och onyanserad framställning i en i undervisningen
använd bok.
Stockholms skoldirektion, som betraktat Samspel som en bredvidläsningsbok,
har uttalat, att den inte har något att erinra mot att Samspel
användes i undervisningen som komplement till den muntliga undervisningen
och till den ordinarie lärobokens framställning. JO finner detta
beslut oantastligt och erinrar om att det framgår av kursplanen i biologi
för grundskolans högstadium, att biologiinstitutionen bör förfoga över en
relativt välförsedd boksamling.
JO anför vidare:
Vad härefter angår innehållet i den aktuella boken må framhållas, att
det redan i förordet till boken påpekas, att den endast berör vissa närmare
angivna avsnitt av vad som enligt gällande läroplaner ingår i sexualundervisningen.
Framför allt den etiska sidan av ämnesdelen saknas praktiskt
taget helt. Redan på den grund är det alltså omöjligt att betrakta boken som
en egentlig lärobok. En lärare, som använder boken såsom enda läromedel
och inte såsom enbart supplerande material till muntlig undervisning
eller lärobok, förfar med andra ord felaktigt. Det är givetvis av
vikt, att vederbörande lärare är medvetna härom. Man torde få utgå ifrån
att skoldirektionen och i synnerhet skolöverstyrelsen uppmärksammar
detta.
Att förbjuda bokens användning i skolarbetet kan inte komma i fråga
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968 11
enbart på den grund att boken inte täcker hela ämnesdelen. Det faktum
att delmoment som t. ex. samlagsteknik och planerat föräldraskap samt
preventivmedel blott i begränsad utsträckning behandlas i Handledning i
sexualundervisning men tas upp som väsentligheter i Samspel anser JO
inte diskvalificerar den senare boken att användas i skolundervisningen.
På en punkt kommer emellertid vad som sägs i Samspel uppenbart
i konflikt med vad som uttalas i skolöverstyrelsens handledning. Det är
beträffande frågan om avhållsamhet från sexuellt samliv under uppväxtåren,
där det i handledningen uttalas, att man i skolans sexualundervisning
måste hävda, att avhållsamhet är det riktiga under det att i den i förevarande
ärende aktuella upplagan av Samspel framhålles, att man inte kan
säga, om tidigt sexuellt samliv är rätt eller fel. Uttalandets skärpa i
handledningen medför i detta fall uppenbarligen att, om en lärare här
gör Samspels uppfattning till sin inför eleverna utan att nämna uppfattningen
i handledningen, han får anses ha brustit i den objektivitet som
enligt gällande läroplaner skall prägla undervisningen. Enbart det faktum
att en avancerad mening hävdats i Samspel gör dock inte boken som
sådan olämplig, förutsatt att eleverna bedöms tillräckligt mogna att med
lärarens hjälp kritiskt värdera hokens uppgifter.
JO finner inte heller från någon annan utgångspunkt, att boken Samspel
inte bör få användas som hjälpmedel i skolundervisningen.
Utskottet
1 de likalydande motionerna 1:292 och 11:370 hemställes att RFSU:s
upplysningsskrift Samspel — i den form skriften hade i sin första upplaga
— inte skall få användas i skolans sexualundervisning.
I de likalydande motionerna 1:743 och 11:933 samt i motionen 11:554
hemställes att samtliga läromedel i sexualkunskap respektive de för
sexualundervisningen utgivna bredvidläsningsböckerna blir föremål för
granskning.
I gällande läroplan för grundskolan uttalas under avsnittet Allmänna
anvisningar för skolans verksamhet, att sexualundervisningen målmedvetet
skall inriktas på att förebygga alltför tidiga förbindelser mellan ungdomar.
Sexualundervisning ingår som ett av huvudmomenten i ämnet hembygdskunskap
på grundskolans lågstadium, i ämnet naturkunskap på mellanstadiet
och i ämnet biologi på högstadiet samt förekommer även i kristendomskunskap,
där enligt kursplanen samverkan skall ske med undervisningen
i biologi.
Till kursplanerna har fogats förslag till disposition av studieplaner samt
anvisningar och kommentarer. Beträffande sexualundervisningen i årskurs 9
betonas, att psykologiska och etiska synpunkter ovillkorligen måste finnas
med.
I anvisningarna till de här aktuella kursplanerna hänvisas beträffande
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 dr 1968
momentens närmare utformning till skolöverstyrelsens Handledning i sexualundervisning.
Denna handledning utfärdades 1956 och ersatte tidigare
handledningar för folkskolans lärare och för lärare i högre skolor. Den
allmänna inriktningen av sexualundervisningen och målet för den ändrades
inte genom 1956 års handledning, vilken därefter utan väsentliga ändringar
har omtryckts senast 1967.
I handledningen uttalas, att undervisningen allvarligt måste hävda den
uppfattningen, att avhållsamhet från sexuellt samliv under uppväxtåren är
det enda skolan med gott samvete kan rekommendera.
År 1964 har tillkallats sakkunniga för utredning rörande sexual- och
samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU 64). I
direktiven har angivits, att de sakkunnigas överväganden och förslag bl. a.
skall avse den undervisning som meddelas genom skolväsendet. Vid sina
överväganden av vilka värderingar som skall läggas till grund för sexualundervisningen
bör de sakkunniga se denna undervisning som ett led i
den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga institutioner
för fostran och upplysning har till uppgift att meddela. De värderingar,
från vilka undervisningen och upplysningsarbetet i sexual- och samlevnadsfrågor
skall utgå, bör därför sammanfalla med de grunder, på vilka
skolans etiska fostran i allmänhet skall bygga.
Skriften Samspel behandlar vissa av de kursmoment, som sexualundervisningen
omfattar, men är ej lärobok och är således inte underkastad
granskning enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 613) om granskning
av vissa läroböcker. De etiska synpunkter, som måste ingå i sexualundervisningen,
förmedlas ej av denna skrift, och RFSU har även uttalat som
sin uppfattning, att kunskaper på de områden som behandlas i Samspel
kan meddelas utan omedelbart samband med etisk vägledning.
Mot Samspel har anförts, att den ger uttryck för värderingar som klart
strider mot skolöverstyrelsens handledning. Särskilt har invändningar riktats
mot att i Samspel angivits, att man inte kan säga, om tidigt sexuellt
samliv är rätt eller fel. Riksdagens justitieombudsman har emellertid uttalat,
att enbart det faktum att en avancerad mening hävdats i Samspel
inte gör boken som sådan olämplig, förutsatt att eleverna bedöms tillräckligt
mogna att med lärarens hjälp kritiskt värdera bokens uppgifter. JO
har samtidigt framhållit, att en lärare får anses ha brustit i den objektivitet
som enligt gällande läroplaner skall prägla undervisningen, om han
gör Samspels uppfattning till sin inför eleverna utan att nämna uppfattningen
i handledningen.
De avsnitt av Samspel som särskilt blivit utsatta för kritik i motionerna
1:292 och 11:370 har i viss utsträckning omarbetats i den nu föreliggande
andra upplagan.
Utskottet vill för egen del framhålla vikten av att de etiska och psykologiska
synpunkterna får en framträdande plats i sexualundervisningen. I
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1968 13
den mån bredvidläsningslitteraturen utelämnar sådana synpunkter och
särskilt om den ger uttryck för värderingar som kan anses stridande mot
handledningen måste lärarna tillse, att undervisningen balanseras och
kompletteras. Utskottet finner sig kunna förutsätta att detta krav tillgodoses
och anser sig ej böra biträda det i motionerna I: 292 och II: 370 framställda
yrkandet om förbud mot användandet av Samspel i skolans undervisning,
vilket skulle innebära att de lokala skolmyndigheterna i detta avseende
skulle betagas sin rätt att besluta om inköp av läromedel.
I vad avser yrkandena om granskning av läromedel i sexualkunskap vill
utskottet erinra om att — såsom framhållits i svar den 26 oktober 1967
på fråga angående granskningen av litteratur för sexualundervisningen
i skolorna — den år 1966 tillkallade läromedelsutredningen bl. a. har att
behandla frågan om granskning av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel,
däribland bredvidläsningslitteratur. De i motionsparet I: 743 och
II: 933 samt i motionen II: 554 upptagna frågorna är således i ett vidare
sammanhang redan föremål för utredning. Utskottet finner sig därför ej
heller kunna tillstyrka bifall till de sist nämnda motionerna.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att de sinsemellan likalydande motionerna I: 292 och II: 370
samt 1:743 och 11:933 samt motionen 11:554 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 oktober 1968
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Gustaf Peterson (fp),
Axel Kristiansson (ep)*, Helge Karlsson (s)*, Karl Pettersson (s), fru
Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Wååg (s)*, fru Diesen (h), herr Ove
Karlsson (s)* och fru Nilsson (ep);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Dickson (h), Rimås (fp), Wikner (s), Rask (s), Andersson
i Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep), Wiklund i Härnösand (s), Hugosson
(s), Johansson i Skärstad (ep) och Thylén (h)*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.