Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1967
1
Nr 172
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 9 juni 1967 (nr 537) angående ändring
i lagen den U september 19U (nr 705) om aktiebolag;
given Stockholms slott den 10 november 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 9 juni
1967 (nr 537) angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om
aktiebolag.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt bestämmelser i aktiebolagslagen är aktiebolag skyldigt att avsätta
viss del av sin vinst till reservfond eller skuldregleringsfond, när bolagets
skulder överstiger summan av aktiekapitalet och de bägge fonderna. I propositionen
föreslås att bolaget vid tillämpningen av dessa bestämmelser inte
behöver räkna in bland skulderna belopp, som redovisas i balansräkningen
under rubriken Avsatt till pensioner, i den mån beloppet täcks av kreditförsäkring.
1
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 172
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen den 9 juni 1967 (nr 537) angående ändring i lagen
den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag
Härigenom förordnas, att lagen den 9 juni 1967 angående ändring i lagen
den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Gällande lydelse)1 (Föreslagen lydelse)
72 §.
2 mom. Vid tillämpning----------mot totalförlust.
Har för —------— —
Belopp, som upptagits under rubriken
Avsatt till pensioner, räknas icke
heller som skuld i dén mån det överstiger
det belopp, under vilket posten
jämlikt 7 § första stycket lagen den
9 juni 1967 (nr 531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. icke får
nedbringas.
Där förskott
bland skulderna.
Belopp, som upptagits under rubriken
Avsatt till pensioner, räknas icke
heller som skuld i den mån det överstiger
det belopp, under vilket posten
jämlikt 7 § första stycket lagen den
9 juni 1967 (nr 531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. icke får
nedbringas, eller i den mån det täckes
av kreditförsäkring hos svensk
försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt
som har rätt att driva
försäkringsrörelse här i riket.
--är tillverkat.
Härmed avses lydelsen enligt 1967:537, som träder i kraft den 1 mars 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
3
Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 13 oktober 1967.
N är varande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Kling, Johansson,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av konsolide
rings reglerna i 72 § aktiebolagslagen och anför.
Inledning
Aktiebolag är skyldigt att avsätta viss del av årsvinsten till en reservfond.
Avsättningsskyldigheten består tills fonden motsvarar minst en femtedel av
aktiekapitalet. Även därefter måste bolaget under vissa förutsättningar reservera
en del av årsvinsten till reservfonden eller en särskild skuldregleringsfond.
Denna skyldighet är beroende av förhållandet mellan bolagets
skulder, å ena sidan, och summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden,
å andra sidan. Närmare bestämmelser härom finns i 72 §
lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.
I skrivelse den 6 april 1965 har Sveriges industriförbund hemställt om
vissa ändringar i aktiebolagslagen. I framställningen har förbundet bl. a.
kritiserat lagens bestämmelser om reservfond och skuldregleringsfond och
därvid framhållit bl. a., att det synes omotiverat att skulder till pensionsstiftelser,
som avser kreditförsäkrade pensionsåtaganden, skall behöva
beaktas vid tillämpningen av dessa bestämmelser.
Aktiebolagslagstiftningen överses f. n. av särskild sakkunnig, som bedriver
sitt arbete i nordiskt samarbete (aktiebolagsutredningen; sakkunnig professor
emeritus Håkan Nial; direktiv se 1961 års riksdagsberättelse I Ju 39).
Innan resultatet av utredningsarbetet föreligger, bör inte några mer betydande
ändringar genomföras i den svenska aktiebolagslagstiftningen. Den
rättsliga behandlingen av aktiebolags pensionsskulder aktualiseras emellertid
genom den av årets riksdag antagna lagen den 9 juni 1967 (nr 531)
om tryggande av pensionsutfästelse m. in., vilken träder i kraft den 1 mars
1968 (prop. 1967:83, L1!) 38, rskr 292). Inom justitiedepartementet har
därför upprättats en promemoria med förslag till särskilda regler rörande
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 172
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
tillämpningen av fonderingsbestämmelserna i aktiebolagslagen i fråga om
pensionsskulder (Stencil Ju 1967:3).
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av bankinspektionen,
kommerskollegium, patent- och registreringsverket, aktiebolagsutredningen,
Sveriges advokatsamfund, Föreningen auktoriserade revisorer,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Svensk industriförening, Svenska företagares
riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO). Kommerskollegium har bifogat
yttranden från samtliga handelskamrar utom Smålands och Blekinge handelskammare.
Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund, S\ enska
arbetsgivareföreningen samt Stockholms och Gotlands handelskamrar har
avgett gemensamt yttrande genom särskilda delegerade, i fortsättningen betecknade
delegationen.
Gällande bestämmelser m. m.
Aktiebolagslagens fonderingsregler. Enligt 73 § 1 mom. aktiebolagslagen
får aktiebolag inte annat än i samband med nedsättning av aktiekapitalet betala
ut andra medel till aktieägarna än den vinst som föreligger enligt fastställd
balansräkning för senaste räkenskapsåret. Rätten att dela ut årsvinsten
är emellertid inte obegränsad utan inskränks genom bestämmelserna
om reservfond och skuldregleringsfond i 71 och 72 §§.
Enligt 71 § skall minst 10 % av den vinst som återstår efter avdrag för
vad som går åt för att täcka förefintlig förlust från föregående år avsättas
till reservfond. Avsättningarna skall fortsätta tills fonden har uppnått ett
belopp som motsvarar 20 % av aktiekapitalet eller det högre belopp som
kan vara föreskrivet i bolagsordningen. Om fonden sedermera går ned
under detta belopp skall nya avsättningar göras. Till reservfonden skall
alltid läggas vad som på grund av aktieteckning kan ha erhållits för aktierna
utöver det nominella beloppet och vidare belopp som kan ha erlagts för
aktie som förklarats förverkad. Reservfonden får — utom vid kapitalnedsättning
i visst fall — minskas bara för att täcka förlust, som föreligger
enligt fastställd balansräkning och inte kan ersättas av andra medel som
avsatts till framtida förfogande.
Även efter det att reservfonden har uppnått den storlek som föreskrivs i
71 § är bolaget enligt 72 § 1 mom. under vissa förutsättningar skyldigt att
reservera en del av årsvinsten i denna fond eller i en särskild skuldregleringsfond.
Om bolagets skulder enligt balansräkningen överstiger summan
av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden skall sålunda
minst 10 % av årsvinsten avsättas till någon av dessa fonder. Så länge nämnda
förhållande mellan skulderna och bolagets eget bundna kapital består är
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1967
bolagets rätt att dela ut vinstmedel inskränkt också genom en annan regel. Av
vad som återstår av vinsten sedan 10 % fonderats får bolaget nämligen dela
ut högst vad som motsvarar 5 % av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen.
Bolaget har möjlighet att dela ut ytterligare belopp, dock endast
under förutsättning att ett lika stort belopp avsätts till reservfonden eller
skuldregleringsfonden. Sistnämnda fond får när som helst minskas genom
överföring till reservfonden. I övrigt får fonden minskas när summan av
aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden enligt balansräkningen
överstiger bolagets skulder, dock högst med en femtedel av överskottet
varje år. Har summan av aktiekapitalet och reservfonden under fem
år i följd överstigit skulderna får skuldregleringsfonden helt avföras.
I 72 § 2 mom. nämns vissa poster, som inte behöver räknas med bland
skulderna vid tillämpningen av 1 mom. Detta gäller för det första vissa
skulder för vilka bolaget har lämnat säkerhet i form av inteckning i fastighet
eller fartyg. I fråga om fastighetsinteckning gäller därvid, att den skall
ligga inom 60 % av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet eller fastighet
i stad, köping eller municipalsamhälle, på vilken det finns byggnad som huvudsakligen
innehåller lägenheter för uthyrning till bostads-, butiks- eller
kontorsändamål, eller annan egendom, som enligt bestämmelse av Kungl.
Maj :t får anses erbjuda motsvarande säkerhet. Fartygsinteckning skall
ligga inom 30 % av det försäkringsvärde som åsatts fartyget vid civilförsäkring
mot totalförlust. Med säkerhet som bolaget självt har lämnat likställs
säkerhet som har lämnats av ett eller flera dotterbolag, vars aktier
till mer än 95 % ägs av moderbolaget. Vidare föreskrivs att förskott på beställning
skall räknas som skuld till den del det överstiger det bokförda värdet
av vad som har tillverkats med förskottet.
Enligt 72 § 3 mom. har Kungl. Maj :t rätt att bevilja visst bolag dispens
helt eller delvis från bestämmelserna i 1 inom., om med hänsyn till arten
av bolagets verksamhet och övriga omständigheter synnerliga skäl föranleder
det.
Redovisning av pensionsskuld. Om en arbetsgivare utfäster pension åt
sina anställda, uppstår en skuld för arbetsgivaren. Denne anses dock inte
skyldig att redovisa utfästelsen bland skulderna i sin bokföring. Arbetsgivaren
kan trygga pensionsborgenärernas rätt genom att teckna pensionsförsäkring
eller överföra medel till en pensionsstiftelse. Hittills har denna överföring
ofta skett endast genom att arbetsgivaren utställt eu revers till stiftelsen.
Denna kan sålunda som tillgång inneha fordran mot stiftaren. Det
har alltså inte krävts att arbetsgivaren överlämnar kontanta medel eller
andra reala förmögenhetsvärden till stiftelsen. Stiftelse vars förmögenhet
består av en fordran mot arbetsgivaren brukar benämnas reversstiftelse.
Stiftelse som har tillgångar av annat slag kallas realstiftelse.
Genom lagstiftningen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. avskaffas
reversstiftelserna. I stället intörs regler om särskild redovisning av pensions
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
skuld i balansräkningen. Vissa arbetsgivare, däribland aktiebolag, får rätt att
trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande
genom att redovisa pensionsskulden som särskild skuldpost i balansräkningen
under rubriken Avsatt till pensioner. Även andra arbetsgivare far göia sadan
redovisning i fråga om åtagande enligt s. k. allmän pensionsplan. Posten Avsatt
till pensioner får inte minskas under måttet för arbetsgivarens pensionsreserv,
dvs. i princip vad som motsvarar upplupen del''av de pensioner arbetsgivaren
har utfäst, om inte reserven har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.
Enligt den nya lagen får pensionsstiftelse i princip inte ta emot
fordran mot arbetsgivaren. Stiftelsen har dock rätt att låna ut medel till arbetsgivaren
mot betryggande säkerhet eller i övrigt med tillsynsmyndighetens
medgivande.
De reversstiftelser som är knutna till arbetsgivare, vilka får rätt att redovisa
pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner, skall upplösas vid
lagens ikraftträdande. Stiftelsernas tillgångar återförs till arbetsgivaren och
redovisas i dennes bokföring under nämnda rubrik. Efter lagens ikraftträdande
kan alltså i aktiebolags balansräkning inte förekomma annan skuld
till pensionsstiftelse än sådan som grundas på återlån från realstiftelse.
Belopp som redovisas i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner
skall i princip inräknas bland skulderna vid tillämpningen av 72 § aktiebolagslagen.
Beloppet kan emellertid överstiga arbetsgivarens pensionsreserv
eller den del därav, som inte har täckning i pensionsstiftelse, och det står da
arbetsgivaren fritt att avföra överskjutande belopp. Med hänsyn härtdl har
72 § 2 mom. aktiebolagslagen genom lag den 9 juni 1967 (nr 537) ändrats
så, att belopp som har upptagits under rubriken Avsatt till pensioner inte
skall räknas som skuld i den mån det överstiger det enligt lagen om tryggande
av pensionsutfästelse in. m. spärrade beloppet (prop. 1967: 83, IAU 38,
rskr 292).
Kollektivavtal rörande tryggande av pensionsutfästelse in. in. Mellan
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet och
Sveriges arbetsledareförbund har den 30 juni 1960 träffats en central uppgörelse
angående de privatanställda tjänstemännens pensionsförmåner, den
s. k. ITP-planen (industriens tilläggspension för tjänstemän). Den har
reviderats år 1966, då även Handelstjänstemannaförbundet inträdde som
part på arbetstagarsidan. ITP-planen reglerar rätten till pension och pensionsförmånernas
storlek. Enligt planen skall pensionsförmånerna tryggas
antingen genom pensionsförsäkring eller på annat betryggande sätt. Avtalsparterna
har enats om att godta följande ordning som betryggande.
Pensioneringen administreras av arbetsgivaren med hjälp av en av avtalsparterna
stiftad ideell förening, benämnd Pensionsregistreringsinstitutet (PRI).
Arbetsgivaren tecknar kreditförsäkring i ett särskilt kreditförsäkringsbolag,
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG), och avsätter mot
pensionsskulden svarande medel i form av en revers på skuldbeloppet till
en för ändamålet inrättad pensionsstiftelse, s. k. PRl-stiftelse.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
ITP-planen har formen av en rekommendation från Svenska arbetsgivareföreningen
till de anslutna medlemsförbunden. Den har antagits av samtliga
dessa förbund genom avtal med industrijänstemannaförbundet, arbetsledareförbundet
och handelstjänstemannaförbundet som motparter. Liknande
pensionsuppgörelser (allmänna pensionsplaner) har träffats mellan andra
organisationer.
Enligt gjorda beräkningar (SOU 1965:41 s. 80) uppgick den sammanlagda
förmögenheten i pensionsstiftelser vid utgången av år 1964 till omkring
7,5 miljarder kr. Härav avsåg ungefär 80 % eller 6 miljarder kr.
fordringar på arbetsgivaren och återstoden realtillgångar. PRI-skulden utgjorde
vid samma tidpunkt ungefär 1,4 miljarder kr. och beräknades under
de närmaste tio åren komma att öka med ungefär 400 milj. kr. årligen.
Övriga pensionsskulder, uppskattningsvis omkring 6 miljarder kr., avsåg dels
arbetarpensioner och dels tjänstemannapensioner. Beträffande sistnämnda
slag av pensioner beräknades skulden komma att öka något de närmaste
åren för att därefter minska, till en början långsamt men sedan allt hastigare,
och i det närmaste helt försvinna i början av 2000-talet. Arbetarpensionernas
betydelse i detta sammanhang är tämligen begränsad.
I fråga om FPG och dess verksamhet kan ytterligare nämnas följande.
Bolaget åtar sig i förhållande till försäkringstagaren en garanti att dennes
av försäkringen täckta pensionsutfästelser infrias. Skulle försäkringstagaren
råka i sådant obestånd att han inte själv kan svara för de utfästa pensionerna
träder FPG in, normalt genom att bolaget köper en pensionsförsäkring,
som motsvarar vad som intjänats av den utfästa pensionen. FPG kan alltså
sägas gå i borgen för försäkringstagarens pensionsskuld. Försäkringen
betecknas emellertid både av FPG självt och av försäkringsinspektionen som
kreditförsäkring. FPG är den enda försäkringsinrättning som meddelar
kreditförsäkring av detta slag i vårt land.
Försäkring får tecknas i FPG för pensionsutfästelse enligt ITP-planen
eller liknande allmän pensionsplan. Försäkringstiden är fem år, och försäkringspremien
utgör viss procent av den totala försäkrade pensionsskulden.
Någon premiedifferentiering förekommer inte. FPG är ett ömsesidigt försäkringsbolag,
och den som tecknar försäkring där åtar sig att bidra till
täckande av försäkringsbolagets eventuella förluster med belopp motsvarande
högst 3 % av sin egen försäkrade pensionsskuld. Innan ett företag får
teckna försäkring hos FPG underkastas det en mycket ingående solvensgranskning.
Till grund för denna granskning, som utförs i första hand av
en särskild solvensdelegation inom FPG, läggs uppgifter från företaget
självt och från andra, framför allt banker. Granskningen kan resultera i att
ansökningen bifalls eller avslås eller att den bifalls på vissa villkor, t. ex.
att företaget ställer säkerhet av visst slag. När det gäller fåmansbolag krävs
regelmässigt borgen av ägarna eller annan säkerhet. I fråga om dotterbolag
krävs borgen från moderbolaget.
Sedan ett företag tecknat försäkring hos FPG följer försäkringsbolaget
noga företagets fortsatta utveckling. Balansräkning och förvaltningsberät
-
8
Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1967
telse skall insändas varje år, och FPG har också rätt att när som helst begära
kompletterande uppgifter om företagets ställning. FPG har rätt att säga upp
en försäkring i förtid, om försäkringstagaren inte längre kan anses god för
sina pensionsutfästelser. Detta har skett några gånger. Vid andra tillfällen
har åtgärden kunnat undvikas genom att företaget ställt erforderlig säkerhet.
Under FPG:s sex första verksamhetsår har antalet försäkringsfall varit
mycket obetydligt. FPG:s utbetalningar under denna tid har sammanlagt
uppgått till omkring 100 000 kr.
FPG:s totala garantiåtaganden uppgick vid årsskiftet 1966/67 till ungefär
2 335 milj. kr. Hittills har summan stigit med 400 å 500 milj. kr. årligen.
Bolaget räknar med fortsatt ökning under eu följd av år, men efter 20 ä 25
år torde ett jämviktsläge ha uppnåtts på en nivå av 7 å 8 miljarder kr.
Antalet försäkrade företag utgör omkring 1 900 med sammanlagt ungefär
190 000 pensionsberättigade tjänstemän. Detta innebär att omkring 65%
av samtliga pensionsåtaganden enligt ITP-planen tryggas genom FPGförsäkring.
När den nya lagstiftningen om tryggande av pensionsutfästelse in. m. träder
i kraft, upplöses de reversstiftelser som har inrättats enligt PRI-systemet
och deras tillgångar överförs till arbetsgivaren för redovisning under rubriken
Avsatt till pensioner. För att en pensionsskuld, som redovisas på detta
sätt, skall anses tryggad i enlighet med de allmänna pensionsplanernas föreskrifter
torde det komma att krävas att skulden är kreditförsäkrad hos FPG.
Framställningen från Sveriges industriförbund
Sveriges industriförbund anmärker helt allmänt att bestämmelserna i
72 § aktiebolagslagen kan motverka konsolideringssträvanden, eftersom fondering
måste ske med beskattade medel, och att reglerna drabbar ojämnt,
eftersom hänsyn inte tas till fria fonder och dolda reserver.
Förbundet — som utgår från ett system med reversstiftelser — vänder
sig bl. a. mot att åtaganden mot pensionsstiftelser skall räknas med bland
skulderna vid tillämpningen av bestämmelserna om skuldregleringsfond.
Detta drabbar vanligen de mest välkonsoliderade företagen och inte sådana
företag som lagstiftaren har åsyftat. Bolagens skulder till PRI-stiftelser
stiger i en takt som på intet sätt uppvägs av den avtappning av medel från
äldre pensionsstiftelser som samtidigt äger rum. Inom överskådlig framtid
väntas PRI-stiftelserna öka med minst 10 % om året vid oförändrad personalstyrka.
Vid en måttlig expansion av rörelsens omfattning finns det inte
anledning att vänta motsvarande ökning av balansomslutningen. Pensionsstiftelsernas
betydelse vid tillämpningen av 72 § aktiebolagslagen kommer
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
därför att öka ytterligare. Eftersom de pensionsåtaganden enligt ITP-planen
som motsvaras av skulder till PPJ-stiftelser är kreditförsäkrade till skydd
vid obestånd, anser förbundet det omotiverat att dessa skulder skall behöva
räknas med bland skulderna vid tillämpningen av bestämmelserna om skuldregleringsfond.
Promemorian
I promemorian erinras inledningsvis om att ändamålet med bestämmelserna
om fondavsättning och utdelningsbegränsning i 72 § aktiebolagslagen är, att
aktiebolagen genom konsolidering skall vinna större motståndskraft mot
förluster och bättre möjligheter till utveckling samt att det inte torde råda
delade meningar om vikten av att sådan konsolidering sker. Lagens bestämmelser
har emellertid länge varit föremål för kritik. Bl. a. har påpekats
att de drabbar ojämnt och att de på ett olämpligt sätt begränsar bolagens
rörelsefrihet vid valet av metod för konsolidering.
Om ett bolags verksamhet under ett år har gett överskott, kan detta
överskott användas till avskrivningar på bolagets tillgångar utöver vad som
krävs med hänsyn till tillgångarnas faktiska värdeminskning. Härigenom
skapas s. k. dolda reserver, som kan utnyttjas för att motverka eventuella
förluster under kommande år. Metoden med dolda reserver har från
bolagets synpunkt den fördelen att avskrivningarna bokförs som kostnader
och inom vissa gränser godtas som avdragsgilla vid taxering till inkomstskatt.
Metoden innebär emellertid alt skuldernas andel av balansomslutningen
ökar. Detta kan få till följd att särskild f onderings skyldighet enligt 72 §
inträder, i den mån bolaget redovisar vinst. För att göra det möjligt att till
aktieägarna utdela ett visst med hänsyn till verksamhetens resultat avpassat
belopp måste bolaget då redovisa en bokföringsmässig vinst som överstiger
detta belopp. Lagens konstruktion kan därför leda till att ett bolag underlåter
att lägga upp dolda reserver av sådan storlek som i och för sig skulle
vara möjlig och ekonomiskt önskvärd. En sådan effekt strider enligt promemorian
mot syftet att åstadkomma tillfredsställande konsolidering av
bolaget.
Metoden att lägga upp dolda reserver synes vara vanlig i bolag där aktierna
ägs av en enda person eller ett fåtal varandra närstående personer. I ett
sådant bolag är i allmänhet alla eller de huvudsakliga aktieägarna verksamma
i bolagets rörelse. De kan tillgodogöra sig överskott på verksamheten i
form av ersättning för utfört arbete, vilken bokförs som omkostnad för
bolaget, och de har därför inte intresse av att någon utdelningsbar vinst
uppkommer. För bolag där aktierna är spridda på många händer och
föremål för omsättning är förhållandena annorlunda. Ett sådant bolag
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
måste i regel av hänsyn till aktieägarnas intresse att få viss avkastning på
sitt kapital se till att åtminstone en del av överskottet redovisas som utdelningsbar
vinst. Det torde också bedömas som eftersträvansvärt att den
redovisade vinsten inte företer alltför stora variationer i olika riktningar
från det ena året till det andra. Ett sådant resultat kan uppnås genom att de
dolda reserveringarna växlar alltefter det verkliga överskottets storlek.
Det anförda visar enligt promemorian att frågan, om ett aktiebolag
över huvud skall redovisa någon vinst i balansräkningen och hur stort
belopp som i så fall skall redovisas, ofta beror på helt andra faktorer än det
faktiska resultatet av verksamheten. Vissa bolag redovisar kanske aldrig
någon vinst, trots att de bedriver en mycket framgångsrik verksamhet.
Fonderingspliktens anknytning till den i balansräkningen redovisade vinsten
leder alltså till betydande ojämnhet i tillämpningen.
Det förhållandet att frågan, om fonderingsskyldighet i och för sig
föreligger, skall bedömas på grundval av bokföringen ger enligt promemorian
anledning till motsvarande kritik. Ett bolags tillgångar kan på grund av att
dolda reserver förekommer vara upptagna till ett värde som väsentligt
understiger det verkliga. Å andra sidan medger värderingsreglerna i aktiebolagslagen,
att tillgångarna i vissa fall bokförs till högre belopp än det
verkliga värdet. Om två bolag i sina balansräkningar redovisar lika stora
summor på tillgångssidan, kan det alltså mycket väl förhålla sig så, att det
ena bolagets tillgångar i själva verket har ett värde som avsevärt överstiger
värdet hos det andra bolagets tillgångar. Fonderingsreglerna måste emellertid
trots detta tillämpas på samma sätt för de båda bolagen.
Fonderingsreglerna tar inte heller hänsyn till att skilda slag av tillgångar
och skulder har olika betydelse från konsolideringssynpunkt. Vidare lämnar
lagens regler inte något utrymme för beaktande av sådana svårmätbara
tillgångar som den i företaget representerade tekniska och affärsmässiga
skickligheten, vilka dock i hög grad kan påverka bedömningen av företagets
livsduglighet på längre eller kortare sikt. Eftersom hänsyn skall tas endast
till aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden blir det inte
heller möjligt för ett bolag att räkna sig till godo avsättningar som gjorts
till andra fonder.
Det anförda ger enligt promemorian vid handen, att vissa invändningar kan
riktas mot utformningen av bestämmelserna om fondering och utdelningsbegränsning
i 72 § aktiebolagslagen. Det framhålls emellertid samtidigt, att
invändningarna i detta sammanhang bara skall ses som bakgrund för en
bedömning av frågan, hur pensionsskuld bör behandlas med avseende på
fonderingsskyldigheten.
I promemorian påpekas därefter att det övervägande antalet arbetsgivare
är bundna av överenskommelser, som ålägger dem att avsätta belopp motsvarande
upplupen del av gjorda pensionsutfästelser till PRI-stiftelser, och
att företagens skulder till sådana stiftelser under överskådlig tid framåt
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1967
kan beräknas komma att växa i snabbare takt än företagens balansomslutning.
Detta innebär att pensionsskulderna får allt större betydelse vid tillIämpningen
av reglerna i 72 § aktiebolagslagen och att allt flera bolag som
följd härav kommer att bli underkastade dessa regler.
Industriförbundets förslag att skulder till PRI-stiftelser inte skall beaktas
vid tillämpningen av nyssnämnda regler utgår från det hittills begagnade
systemet med reversstiftelser. Den nya lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. innebär emellertid, att dessa stiftelser avskaffas och ersätts
med ett system med särskild redovisning av pensionsskuld i en spärrad
skuldpost under rubriken Avsatt till pensioner. I framtiden skall aktiebolag
inte få ha annan skuld till pensionsstiftelse än sådan som grundas på återlån
från denna. Sådan skuld skiljer sig principiellt inte från andra låneskulder,
och nagon anledning att behandla den på annat sätt än övriga skulder
finns inte. Den av industriförbundet föreslagna lättnaden i aktiebolagslagens
fonderingsregler bör därför enligt promemorian avse belopp som redovisas
under rubriken Avsatt till pensioner.
För att ett företag med nuvarande lagstiftning skall ha rätt att trygga sina
pensionsutfästelser genom avsättning till reversstiftelse i stället för pensionsförsäkring
krävs enligt överenskommelserna på arbetsmarknaden, att
företaget har tecknat kreditförsäkring för sina åtaganden. Samma villkor
torde i fortsättningen komma att uppställas för att företaget skall få använda
systemet med särskild skuldföring under rubriken Avsatt till pensioner.
Kreditförsäkringen innebär att de pensionsberättigade är tillförsäkrade
att få ut sina pensionsförmåner, även om företagets egna medel inte
skulle förslå därtill. Från de pensionsberättigades synpunkt föreligger alltså
enligt promemorian i och för sig inte något behov av regler om konsolidering
av företaget. Försäkringsbolagets garanti kan emellertid inte tas i anspråk
annat än då företaget självt inte kan betala pensionsskulden. Garantin kommer
därför inte företagets övriga borgenärer till godo, utan dessa har att hålla
sig till företagets egna tillgångar och där konkurrera också med pensionsfordringarna.
Även om alltsa kreditförsäkringen inte direkt skyddar andra borgenärer
än dem som omfattas av garantin, dvs. de pensionsberättigade, innebär den
dock indirekt ett visst skydd också för dem. Detta sammanhänger med den särskilda
solvensgranskning som sker hos försäkringsbolaget. FPG träffar inte
försäkringsavtal med ett företag utan att ha noggrant undersökt företagets
solvens. Även efter det att försäkring meddelats följer FPG noga företagets
ekonomiska utveckling. FPG tillämpar samma premietariff för alla försäkringstagare
och differentierar alltså inte premierna efter den större eller
mindre risk som kan föreligga för att försäkringsfall skall inträffa. Detta
ger bolaget anledning att ställa särskilt stränga krav vid sin granskning.
Eftersom det stora flertalet pensionsfordringar inte är förenade med någon
särskild förmånsrätt måste granskningen ta hänsyn till företagets totala
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
belastning. Företaget skall inte bara kunna svara för sina pensionsåtaganden,
utan det måste också ha täckning för sina övriga skulder.
Den omständigheten att ett aktiebolag tillåtits att teckna kreditförsäkring
i FPG kan enligt promemorian med hänsyn till det anförda betraktas som en
viss garanti för att bolaget är tillräckligt solvent för att man inte skall behöva
ålägga det att stärka sin ställning genom avsättningar till skuldregleringsfond.
En viss osäkerhetsfaktor när det gäller att bedöma garantins
värde ligger emellertid däri, att FPG:s beslut att medge försäkring kan ha
grundats på att försäkringstagaren ställt särskild säkerhet. En sådan säkerhet
stärker inte i och för sig företagets ställning i andra hänseenden och
kommer inte övriga borgenärer till godo. Emellertid torde flertalet företag
där kompletterande säkerhet krävs vara fåmansbolag, och sådana bolag
redovisar i allmänhet resultatet av sin verksamhet på sådant sätt att det
inte uppstår någon utdelningsbar vinst.
F. n. är FPG den enda försäkringsinrättning som meddelar kreditförsäkring
för pensionsutfästelser. Det finns emellertid inte något direkt hinder
mot att andra försäkringsbolag får koncession för sådan verksamhet. Även
ett sådant bolag skulle enligt promemorian utan tvivel komma att granska
försäkringstagarnas ekonomiska ställning mycket noga. Möjligen skulle det
kunna tänkas att ett bolag som tillämpade en differentierad premiesättning
skulle kunna tillåta företag av mera osäker solvens att teckna försäkring.
Utrymmet för sådana variationer torde dock vara begränsat, eftersom det
blir meningslöst för ett företag att teckna kreditförsäkring, när premierna
stiger över en viss nivå.
Med hänsyn till det anförda föreslås i promemorian att bestämmelserna i
72 § aktiebolagslagen ändras så, att vid tillämpningen av dessa bestämmelser
hänsyn inte behöver tas till pensionsskulder som täcks av kreditförsäkring.
Lagändringen anses böra träda i kraft samtidigt med den nya
lagstiftningen om tryggande av pensionsutfästelse m. in., dvs. den 1 mars
1968.
Remissyttrandena
Förslaget tillstyrks av samtliga remissinstanser utom bankinspektionen,
som avstyrker det, och LO, som inte uttalar någon bestämd uppfattning.
I många remissyttranden betecknas det som angeläget att förslaget genomförs.
Samtidigt understryks på flera håll vikten av att en allmän översyn
av reglerna om reservfond och skuldregleringsfond kommer till stånd
så snart som möjligt. Sådana uttalanden görs av delegationen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation och flera handelskamrar.
Delegationen kritiserar de nuvarande bestämmelserna och
framhåller vidare, att den minskande självfinansieringsgraden hos svenska
företag sannolikt kommer att medföra att ett ökat antal aktiebolag inom en
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
nära framtid får större känning av reglernas negativa verkningar än hittills.
Eftersom en genomgripande översyn av bestämmelserna med hänsyn till det
pågående samnordiska utredningsarbetet inte kan göras snabbt, måste en
provisorisk lösning tillgripas nu för att undvika att de ogynnsamma verkningarna
blir ännu mer besvärande. Promemorians förslag innebär visserligen
inte någon från principiell synpunkt tillfredsställande lösning, men
det mildrar på ett praktiskt sett dessa verkningar. Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare anser inte att resultatet av utredningsarbetet
bör avvaktas innan en allmän översyn av de aktuella bestämmelserna i
aktiebolagslagen sker. Handelskammaren finner det otillfredsställande att
denna fråga skjuts på framtiden.
Rörande den praktiska betydelsen av den föreslagna lagändringen anför
delegationen.
De företag som tillämpar den s. k. ITP-planen kommer sannolikt att under
de närmaste åren verkställa avsättningar till s. k. PRI-stiftelser med sammanlagt
500 å 550 milj. kr. De avsättningar i sådant syfte som hittills gjorts
har i förhållandevis stor omfattning hos flertalet företag kunnat kompenseras
genom utnyttjande av befintliga överskott i äldre pensionsstiftelser.
Sedan dessa överskott emellertid smultit ihop har man anledning att räkna
med att företagens skulder genom framtida avsättningar till PRI-stiftelserna
formellt kommer att öka. Samtidigt bör understrykas att det övervägande antalet
av dessa företag tillhör de mest expansiva och bäst konsoliderade företagen
inom svenskt näringsliv, varför det knappast är troligt att en avsättning
till skuldregleringsfond för ifrågavarande pensionsstiftelseavsättningar påverkar
företagen från konsolideringssynpunkt. Andra konsolideringsåtgärder
har beträffande nu angivna företag avgjort större betydelse för borgenärernas
möjligheter att erhålla betalning. En avsättning till skuldregleringsfond
för den ökade pensionsskulden skulle i många fall snarast minska
dessa företags möjligheter att genom avskrivningar, rationaliseringsåtgärder
och framsynta investeringar konsolidera sig. Det bör också i detta sammanhang
understrykas att de företag som här angivits är föremål för en omsorgsfull
bedömning från kreditsynpunkt genom FPG.
Delegationen påpekar också, i likhet med TCO och SACO, att de pensionsberättigades
förmåner är tryggade på tillfredsställande sätt genom försäkringen
hos FPG. Kommerskollegium anför att förslaget, särskilt med hänsyn
till den solvensprövning som förutsätts skola ske innan kreditförsäkring
lämnas, innebär att bolagen får ökade möjligheter att välja lämpliga
konsolideringsmetoder samtidigt som betryggande säkerhet finns för att
deras pensionsförpliktelser fullgörs. Aktiebolagsutredningen säger sig oavsett
tyngden av den kritik som i promemorian riktas mot reglerna om skuldregleringsfond
finna förslaget väl motiverat. Eftersom de andra nordiska
länderna inte har eller planerar att införa regler om skuldregleringsfond
kan törslaget inte vålla komplikationer i arbetet på att förenhetliga de nordiska
aktiebolagslagarna.
Skånes handelskammare hälsar förslaget med tillfredsställelse men på -
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
pekar samtidigt att man inte helt får bortse från den försvagning av borgenärernas
ställning som ett undantagande i större eller mindre omfattning
av pensionsskulder från fonderingsplikten innebär. En sådan försvagning
bör dock tillfälligt kunna accepteras till dess möjlighet finns att i samband
med behandlingen av aktiebolagsutredningens betänkande ta upp hela problemet
om fonderingsplikten till bedömning.
Ett par handelskamrar ifrågasätter om ändringsförslaget går tillräckligt
långt. Skånes handelskammare beklagar sålunda att det inte närmare har
övervägts att låta undantaget från fonderingsplikten omfatta även icke kreditförsäkrade
skulder. De bolag som utan att skyldighet härtill föreligger
redovisar gjorda pensionsutfästelser såsom skuld i sin bokföring måste med
avseende på dessa utfästelser anses bättre konsoliderade än de bolag som
bara anmärker utfästelserna inom linjen. Även om dessa pensionsskulder
inte kan antas få samma betydelse i framtiden som nu, kommer de dock
under lång tid framöver att representera betydande belopp. Den nya lagen
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. ger aktiebolag rätt att göra avsättning
till konto även för icke kreditförsäkrad pensionsutfästelse. Handelskammaren
anser det angeläget att vid en framtida samlad bedömning
av de med fonderingsplikten sammanhängande spörsmålen de nya reglerna
utformas så att en redovisning av icke kreditförsäkrade pensionsutfästelser
som skuld inte föranleder längre gående konsolideringsplikt än
om utfästelserna bara anmärks inom linjen. Frågan om behandlingen av
skuld på grund av åtcrlån från realstiftelse tas upp av handelskammaren
i Gävle. Sådan skuld måste givetvis i och för sig jämställas med bolagets
övriga skulder. Handelskammaren påpekar emellertid — dock utan att
framställa något förslag —- att en skuld till realstiftelse i vissa fall kan
överstiga stiftelsens pensionsreserv. Detta kan bero på att företaget behöver
behålla medel i stiftelsen t. ex. för pensionering av personal i samband
med strukturrationalisering.
Svenska företagares riksförbund vill i sammanhanget förorda sådan ändring
av skattereglerna att avsättning till reservfond och skuldregleringsfond
kan göras av obeskattade vinstmedel. De nuvarande reglerna inverkar
enligt förbundets uppfattning negativt på företagens konsolidering.
Bankinspektionen påpekar i sitt avstyrkande yttrande, att FPG enligt
sin bolagsordning har regressrätt mot arbetsgivaren för belopp som utbetalas
på grund av försäkringen. Genom försäkring i FPG befrias arbetsgivaren
alltså inte från sitt ansvar för pensionsskulden. Skulden är därför
inte utan betydelse för dennes övriga borgenärer, och det föreligger
inte någon godtagbar anledning att vid tillämpning av konsolideringsreglerna
i 72 § aktiebolagslagen behandla denna skuldpost annorlunda än
andra skulder. Inspektionen kan inte dela den i promemorian framförda
uppfattningen att den särskilda solvensgranskningen hos FPG skulle innebära
en viss garanti för att bolaget är så solvent att man inte skall behöva
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
15
ålägga det att stärka sin ställning genom avsättningar till skuldregleringsfond.
Det förhållandet att en arbetsgivares ekonomiska ställning befunnits
inte utgöra hinder för ett sådant försäkringsåtagande som avses här är inte
tillräckligt skäl för att vid tillämpningen av reglerna om avsättning till
skuldregleringsfond helt bortse från arbetsgivarens pensionsskuld.
LO erinrar om att det i propositionen med förslag till lag om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. anfördes att frågor om ändringar i aktiebolagslagen
som inte stod i omedelbart samband med den föreslagna lagstiftningen
om pensionslöften inte borde behandlas i det sammanhanget. LO
säger sig dela denna uppfattning.
Departementschefen
Bestämmelserna i 72 § aktiebolagslagen innebär att viss del av aktiebolags
vinst skall avsättas till reservfond eller skuldregleringsfond och att rätten
till vinstutdelning är begränsad, när bolagets skulder överstiger summan
av aktiekapitalet och de bägge fonderna. Syftet med dessa regler är att
åstadkomma konsolidering av företagen. Att så sker ligger inte bara i aktieägares
och borgenärers intresse utan är också av vikt från allmän synpunkt.
Utformningen av bestämmelserna har emellertid kritiserats från
näringslivets sida alltsedan reglerna kom till. Det har därvid gjorts gällande
att bestämmelserna kan motverka sitt syfte genom att försvåra konsolidering
i andra och lämpligare former än dem lagen anvisar och att reglerna drabbar
företagen mycket ojämnt. Denna kritik kommer också till uttryck i den nu
aktuella framställningen från industriförbundet.
Innan resultatet av pågående utredningsarbete på aktiebolagsrättens område
föreligger är jag, som jag nämnde inledningsvis, inte beredd att överväga
några mera betydande ändringar i aktiebolagslagen. Den i industriförbundets
framställning berörda frågan om behandlingen av pensionsskuld
vid tillämpning av reglerna i 72 § aktiebolagslagen har emellertid
fått särskild aktualitet genom den av årets riksdag antagna nya lagstiftningen
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Det synes därför lämpligt
att denna begränsade fråga nu tas upp till behandling, så att en lagändring
kan träda i kraft samtidigt med nyssnämnda lagstiftning, dvs. den
1 mars 1968.
Enligt den nya pensionsutfästelselagen skall vissa arbetsgivare, däribland
aktiebolag, kunna trygga utfästelse om pension till arbetstagare
eller arbetstagares efterlevande genom att redovisa pensionsskulden i en
särskild spärrad skuldpost i balansräkningen, benämnd Avsatt till pensioner.
Denna ordning skall ersätta det hittills tillämpade systemet med s. k.
reversstiftelser, vilket innebär att arbetsgivaren kan trygga pensionsskuld
genom att överlämna revers på skuldbeloppet till en särskilt inrättad stiftelse.
Systemet med redovisning av pensionsskuld under rubriken Avsatt
till pensioner innebär, liksom nuvarande ordning med reversstiftelse, att
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1967
pensionsskulden tas upp bland skulderna i arbetsgivarens balansräkning.
Härav följer att den skall beaktas vid tillämpningen av fonderingsreglerna
i 72 § aktiebolagslagen. I den departementspromemoria som upprättats
med anledning av industriförbundets framställning föreslås, att vid tillämpningen
av dessa bestämmelser hänsyn inte skall tas till pensionsskuld
under rubriken Avsatt till pensioner i den mån pensionsskulden täcks av
kreditförsäkring. Förslaget har mottagits mycket positivt vid remissbehandlingen.
Bara en remissinstans, bankinspektionen, har avstyrkt det.
De överenskommelser, s. k. allmänna pensionsplaner, som under senare
år träffats på den privata arbetsmarknaden medger, att pensionsutfästelse
tryggas genom att arbetsgivaren utfärdar revers på skuldbeloppet till pensionsstiftelse.
Som ytterligare förutsättning gäller dock att utfästelsen skall
vara kreditförsäkrad i ett särskilt försäkringsbolag, FPG. Samma krav på
kreditförsäkring kan förutsättas komma att gälla för arbetsgivare som
framdeles tillämpar systemet med särskild redovisning av pensionsskulden
under rubriken Avsatt till pensioner. De allmänna pensionsplanerna medför,
att bl. a. aktiebolagens pensionsskulder, som redan uppgår till betydande
belopp, kommer att stiga snabbt under eu följd av år. En reform
i enlighet med promemorieförslaget skulle därför få stor praktisk betydelse
för bolagen och avsevärt öka deras frihet vid valet av metod för
konsolidering.
FPG-försäkringen innebär, att försäkringsbolaget garanterar att arbetsgivarens
pensionsutfästelser kommer att infrias. Från de pensionsberättigades
synpunkt finns därför inte något behov av regler som ålägger
arbetsgivaren att stärka sin ställning genom fondavsättningar. De i ärendet
hörda tjänstemannaorganisationerna har också godtagit förslaget.
Genom försäkringen befrias emellertid arbetsgivaren inte från det primära
betalningsansvaret för sina pensionsutfästelser. Dessa utgör således
en verklig belastning på hans förmögenhet. Som skäl för förslaget att pensionsskulden
likväl inte skall behöva beaktas vid tillämpningen av reglerna
om fonderingsskyldighet och utdelningsbegränsning har i promemorian
åberopats den solvensgranskning som sker hos FPG. Innan FPG tilllåter
ett företag att teckna försäkring görs nämligen en noggrann undersökning
av företagets solvens. Även därefter följer FPG noga företagets
ekonomiska utveckling. Försäkringsavtalet kan när som helst sägas upp,
om försäkringstagaren inte längre anses god för sina utfästelser. Det sagda
innebär enligt promemorian en viss garanti för att ett företag som har tilllåtits
att teckna försäkring hos FPG är så solvent att man inte skall behöva
ålägga det att stärka sin ställning genom särskilda fondavsättningar. Denna
bedömning godtas inte av bankinspektionen. Den omständigheten att ett
företags ekonomiska ställning ansetts tillåta ett försäkringsåtagande av
åsyftat slag är enligt inspektionens mening inte tillräckligt skäl för att helt
bortse från pensionsskulden vid tillämpningen av reglerna i 72 § aktiebolagslagen.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
Enligt min mening måste emellertid FPG:s granskning anses innebära
ett betydande mått av säkerhet för att de bolag som tillåts teckna kreditförsäkring
är väl konsoliderade. Vad inspektionen anfört bör därför inte
hindra att den önskade ändringen genomförs i avvaktan på en allmän översyn
av hithörande bestämmelser i aktiebolagslagen. Jag förordar sålunda
att promemorieförslaget läggs till grund för lagstiftning. Däremot är jag
inte beredd att nu tillstyrka att reformen i enlighet med vad som har antytts
i ett par remissyttranden vidgas till att avse också vissa icke kreditförsäkrade
pensionsskulder och skulder på grund av återlån från s. k. realstiftelse.
När det gäller ändringsförslagets närmare utformning är att märka att
FPG f. n. är det enda bolag som meddelar kreditförsäkring för pensionsutfästelser.
Undantagsregeln bör emellertid i enlighet med promemorieförslaget
utformas så att den blir tillämplig även om sådan kreditförsäkring
i framtiden meddelas av annan svensk försäkringsanstalt eller av utländsk
försäkringsanstalt, som har rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige.
Även i övrigt kan jag ansluta mig till promemorians förslag. Jag vill understryka
att det, för att undantagsregeln skall bli tillämplig, krävs att försäkringsbolaget
har åtagit sig att vid arbetsgivarens insolvens i förhållande
till den pensionsberättigade svara för hela den upplupna delen av den
utfästa pensionen.
Som jag tidigare har antytt bör den föreslagna lagändringen träda i kraft
den 1 mars 1968. Den synes böra ges formen av en ändring i den lag om ändring
i aktiebolagslagen som har antagits av vårriksdagen.
Den av en remissinstans väckta frågan om sådan ändring i gällande
skatteregler att aktiebolags fondavsättningar kan ske med obeskattade vinstmedel
går utöver ramen för den reform som nu är aktuell. I samråd med
chefen för finansdepartementet föreslår jag att den inte tas upp i detta sammanhang.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen den 9 juni 1967 (nr 537) angående
ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag. Förslaget
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1
Hemställan
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för det
i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl.
Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 6 november 1967.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Westerlind.
Enligt lagrådet den 20 oktober 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 13 oktober 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 9 juni
1967 (nr 537) angående ändring i lagen den 74 september 1944 (nr 705)
om aktiebolag.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Anders Knutsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1967
19
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 november
1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Kling, Johansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändring i lagen den 9 juni 1967 (nr 537) angående ändring
i lagen den lb september 19M (nr 705) om aktiebolag.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten