Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

1

Nr 168

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss konsultverksamhet
inom televerket; given Stockholms slott
den 3 november 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag avseende en teleteknisk konsultverksamhet,
som skall inriktas på främst utvecklingsländerna. Avsikten är att
verksamheten skall drivas i form av ett statligt aktiebolag under televerket.
För att täcka medelsbehovet för verksamheten behövs 360 000 kr. för
aktieteckning i bolaget, vilket belopp förutsätts belasta investeringsanslaget
Teleanläggningar m. m. Därjämte hemställs om riksdagens bemyndigande
att ikläda staten garanti intill ett belopp av högst 500 000 kr. för lån till
bolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 168

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 3 november
1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss
konsultverksamhet inom televerket och anför.

Televerkets förslag

Svensk teknisk biståndsverksamhet på teleområdet till förmån för
utvecklingsländerna

Televerket har i skrivelse den 12 juni 1967 framlagt vissa förslag i syfte
att utveckla och effektivisera den svenska tekniska biståndsverksamheten
på teleområdet. Som allmän bakgrund till de framlagda förslagen anför televerket
bl. a. följande.

Den tekniska biståndsverksamheten till förmån för utvecklingsländerna i
enlighet med Förenta nationernas utvecklingsprogram (the United Nations
Development Programme) bedrivs på telekommunikationernas område under
medverkan av Internationella teleunionen (ITU), som är ett av FN:s
fackorgan. Inom ramen för ifrågavarande utvecklingsprogram biträder ITU
med anskaffning av experter för rådgivande, planerande och utbildande
funktioner i utvecklingsländerna, med tillhandahållande av den utrustning
som experterna behöver för sina uppdrag (demonstrations- och undervisningsmateriel,
mätningsutrustning etc.), förmedling av stipendier och praktikplatser
samt anordnande av seminarier. Inom eller utom ramen för FN:s
utvecklingsprogram biträder ITU även med anskaffning av kvalificerad teknisk
personal för operativa tjänster i utvecklingsländernas teleförvaltningar.
Den biståndsverksamhet som består i finansieringshjälp till investeringar
i utvecklingsländernas telekommunikationer faller utanför FN:s och
ITU:s insatser i anslutning till ifrågavarande utvecklingsprogram. Härvid -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1967

lag kan utvecklingsländerna i den utsträckning egna resurser inte förslår
antingen vända sig till något av FN :s finansieringsorgan — exempelvis
Världsbanken — eller eventuellt söka stöd i anslutning till bilaterala biståndsarrangemang.

ITU:s rekrytering av experter m. in. för uppdrag i utvecklingsländer och
dess praktikant-, stipendie- och seminarieverksamhet bedrivs i nära samarbete
med de till unionen anslutna teleförvaltningarna och i förekommande
fall med de myndigheter för tekniskt bistånd som finns i berörda länder.
För Sveriges del har mellan televerket och den svenska styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) skett en fördelning av uppgifterna, som innebär
att televerket svarar för expertrekryteringen och SIDA — i samverkan
med televerket — för stipendie- och praktikantverksamheten. Det kan
nämnas, att televerket under femårsperioden 1962—1966 till ITU anmält ett
femtiotal svenska teletekniker — huvudsakligen bland verkets egna tjänstemän
— för experttjänstgöring i utvecklingsländer. Av dem har dock
endast en del uttagits. Under samma tid har ett trettiotal stipendiater —
delvis dock vid sidan av ITU — beretts tillfälle till praktikanttjänstgöring
inom televerket.

Även inom ramen för den bilaterala biståndsverksamhet, som bedrivs i
regi av SIDA och som regelmässigt torde vara förenad med ekonomiska åtaganden
från svensk sida, aktualiseras insatser av televerket. I sammanhanget
kan erinras om ett pågående telekommnnikationsprojekt avseende
Pakistan, som administreras av SIDA och i vilket ett antal svenska teletekniker
engagerats för planering, projektering och arbetsledning i anslutning
till en utbyggnad av landets telenät.

I vissa fall förekommer det att ett utvecklingsland — vid sidan om ITU
och utan att en bilateral överenskommelse träffats mellan svenska staten
och utvecklingslandets regering om svenskt utvecklingsbistånd — gör en
framställning på regeringsnivå eller direkt till televerket om tillhandahållande
av svensk teleteknisk expertis. Det kan gälla ett utvecklingsland, som
exempelvis erhållit finansiellt stöd från något av FN:s långivande organ till
en upprustning av landets telekommunikationsväsen men som av olika skäl
inte kan eller vill anlita ITU för den erforderliga expertrekryteringen. Det
kan också vara fråga om ett land, som planerar en sådan upprustning utan
finansiell medverkan från FN. Som exempel kan nämnas att ett relativt
stort antal experter från televerket (ca 35 under de senaste femton åren)
ställts till den etiopiska teleförvaltningens förfogande för teleteknisk biståndsverksamhet.
Expertinsatser av här ifrågavarande slag med anlitande
av anställda inom televerket har även — låt vara i mera begränsad
omfattning — gjorts i vissa asiatiska och sydamerikanska länder.

l j Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 16S

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

Behovet av en utbyggd teknisk biståndsverksamhet på teleområdet

På telekommunikationernas område gör sig behovet av tekniskt bistånd
till förmån för utvecklingsländerna starkt gällande. Härtill bidrar inte minst
den snabba tekniska utvecklingen, som successivt skärper kraven på kvalificerade
insatser vid planering, projektering och administration av upprustnings-
och utbyggnadsföretag.

De tekniska biståndskraven avser i första hand eu kvantitativ ökning av
biståndsinsatserna men även en utveckling av formerna för desamma. I
förstnämnda hänseende kan erinras om det förslag, som vid en konferens
år 1965 väcktes inom ITU från vissa utvecklingsländers sida att komplettera
FN:s biståndsprogram med ett särskilt utvecklingsprogram i unionens egen
regi, vilket program skulle finansieras främst med bidrag från unionens
medlemmar. Förslaget behandlades ingående men avvisades med en knapp
majoritet för avslag. Bl. a. hänvisades till de olägenheter som kunde uppstå
genom att FN:s samordning av den multilaterala tekniska biståndsverksamheten
försvårades. I sammanhanget antogs emellertid en resolution, vari de
tekniskt utvecklade medlemsländerna ävensom berörda instanser inom FN
och ITU uppmanades att var och en på sitt håll vidta lämpliga åtgärder för
att främja och effektivisera det tekniska biståndet på teleområdet.

Från ITU :s sida har under hand framhållits den särskilda betydelse, som
det svenska deltagandet i biståndsverksamheten tillmäts, detta med hänsyn
dels till Sveriges utrikespolitiskt neutrala ställning, dels till det internationella
anseende som det svenska televäsendet åtnjuter. Med hänsyn härtill
har man vädjat till televerket att såvitt möjligt öka de svenska insatserna.

Det erinras här också om de önskemål, som från olika håll framförts om
vidgade möjligheter till opartisk rådgivning och konsultmedverkan. Televerket
konstaterar, att i de fall då ett utvecklingsland av olika skäl inte kan
tillgodose sitt biståndsbehov genom hänvändelse till ITU eller inom ramen
för ett bilateralt biståndsavtal med ett industriellt utvecklat land det för
utvecklingslandet återstår att antingen engagera industriella tillverkare inom
telebranschen eller också anlita fristående konsultföretag för den önskade
rådgivningen. Bristen på kvalificerade, av tillverkare oberoende konsulter
utgör härvidlag ett problem, som påtalats av såväl utvecklingsländer
som långivande institutioner. Världsbanken har exempelvis funnit angivna
förhållande vara en hämmande faktor vid långivning avseende telekommunikationsprojekt.
Företrädare för teleförvaltningar i utvecklingsländer har
vid olika tillfällen understrukit den betydelse som tillgången till en svensk
konsultverksamhet med hänsyn härtill skulle få.

Behovet av en konsultverksamhet har också framhållits av svensk teleindustri.
Bl. a. har ett allvarligt hinder för utvecklingen av telekommunikationerna
i utvecklingsländerna angetts vara, att dessa saknar personella resurser
att administrera driften av teleanläggningarna, sedan dessa väl in -

5

Kiingl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

stallerats. Det bedöms därför såsom synnerligen betydelsefullt att möjligheter
finns till konsulthjälp i fråga om en telerörelses organisation och drift.

Formerna för en på utvecklingsländerna inriktad konsultverksamhet

Med hänsyn till utvecklingsländernas stora behov av teleteknisk expertis
har televerket övervägt i vad mån förutsättningar finns att utveckla och
effektivisera de svenska biståndsinsatserna på detta område. Televerket har
därvid funnit, att det som komplement till verkets medverkan i ITU:s hjälpprogram
och till den av SIDA bedrivna verksamheten bör — på samma sätt
som i vissa andra länder, exempelvis Storbritannien, Västtyskland och USA
— byggas upp en främst på utvecklingsländerna inriktad konsultverksamhet.
Denna bör avse alla de aktiviteter och problem av organisatorisk, teknisk,
trafikal och ekonomisk art, som sammanhänger med teleadministration.
Inom ramen för en sådan konsultverksamhet skall även mera omfattande
projekt kunna genomföras. Televerket tänker sig därvid en ordning
med särskilda projektledare, under vilka lämpliga experter successivt kopplas
in på olika delar av de ifrågakommande projekten. Ett sådant tillvägagångssätt
är utan tvekan rationellare än den ordning, som vanligen tilllämpas
vid de av ITU förmedlade expertuppdragen och som innebär, att det
direkta ansvaret för ett projekt läggs på en enda person, vilken i princip har
att täcka hela det kunskapsområde projektet representerar.

Med hänsyn till den förtroendeställning som ett konsultorgan bör inta i
förhållande såväl till de utvecklingsländer vilka anlitar organet som till de
organisationer och institutioner, vilka lämnar lån och bidrag till utvecklingsprojekt
i berörda länder, föreslås konsultverksamheten i lämplig form bli
knuten till televerket. Det erinras dock om att en sådan på utvecklingsländerna
inriktad konsultfunktion faller utom ramen för televerkets normala
verksamhet. Detta förhållande i förening med önskvärdheten, att konsultverksamheten
kan bedrivas på ett mera obundet sätt än verksställningen
medger, motiverar att en fristående Juridisk person tillskapas för ändamålet.
Därmed kan formerna för expertrekryteringen och konsultaktiviteterna
smidigare anpassas till successivt ändrade betingelser och behov. Televerket
föreslår sålunda, att för konsultverksamheten bildas ett aktiebolag'', vars
aktier innehas av televerket och vars firma anger dess anknytning till verket.
Enligt det förslag till bolagsordning, som bilagts televerkets framställning,
bör bolagets firma vara Swedish Telecommunication Consulting aktiebolag.

Såsom nämnts bör bolaget kunna åta sig uppdrag av bl. a. organisatorisk
och ekonomisk art, exempelvis medverkan vid den organisatoriska uppbyggnaden
av centrala och regionala teleförvaltningar, vid uppläggningen
av budget-, redovisnings- och taxesystem, vid planeringen av anläggnings-,
underhålls- och kommersiell verksamhet etc. På utbildningsområdet kan

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

uppdragen avse planering av utbildnings- och kursverksamhet. Vidare kan
det bli fråga om projektering av kopplings- och förbindelsetekniska anläggningar
samt radioanläggningar, medverkan vid anbudsgranskning och leveranskontroll
m. m.

En på utvecklingsländerna inriktad konsultverksamhet kan förväntas
fluktuera starkt. För att skapa betingelser för en någorlunda jämn sysselsättning
för den fast anställda personalen kan det enligt televerket vara
lämpligt att bolaget fyller ut arbetsprogrammet med uppdrag även från
andra än utvecklingsländer.

Då bolagets konsultverksamhet avses komplettera redan existerande aktiviteter
på teleområdet till förmån för utvecklingsländerna, följer härav att
exempelvis den expertrekrytering som televerket f. n. ombesörjer för ITU:s
räkning skall fortsätta i hittillsvarande former. SIDA:s verksamhet berörs
inte på annat sätt än att myndigheten får möjlighet att för sina projekt anlita
bolaget och att förmedla uppdrag till detta.

Konsultverksamheten förutsätts få eu sådan karaktär, att bolaget åtminstone
i ett inledningsskede inte behöver ha mer än ett fåtal fast anställda.
I övrigt utgår televerket från att bolaget kommer att engagera experter,
vilka anställs för den tid resp. projekt pågår. Därvid kommer bolaget att i
betydande utsträckning vara beroende av möjligheterna att få utnyttja anställda
inom televerket. Det är emellertid också önskvärt, att bolaget tillvaratar
möjligheterna att för sina konsultuppdrag engagera den expertis,
som finns att tillgå utanför verket. — Televerket konstaterar, att bolagets
beroende av verket för sin personal- och expertrekrytering kan medföra
intressemotsättningar, särskilt om bolagets efterfrågan kommer att avse
mera kvalificerade tjänstemän inom verket. Härav följande olägenheter
torde dock genom lämplig samordning kunna begränsas, därvid förutsätts
att verket får ett bestämmande inflytande över bolagets dispositioner.

Enligt televerkets förslag till bolagsordning skall styrelsen bestå av fem ledamöter
samt två suppleanter för dem. Kungl. Maj :t utser tre av styrelseleJ
damöterna samt en av suppleanterna, medan övriga styrelseledamöter samt
den andra suppleanten väljs av bolagsstämman. Ordföranden förordnas av
Kungl. Maj :t. — Med hänsyn till den samverkan som fordras mellan verket
och bolaget bör majoriteten eller tre av ledamöterna i styrelsen utses bland
ledande befattningshavare inom verket. Av ifrågavarande tre ledamöter förutsätts
en vara generaldirektören och chefen för verket, som även bör utses
till styrelsens ordförande.

I ekonomiskt hänseende avses att verksamheten skall drivas i affärsmässiga
former. Bolaget skall sålunda täcka sina kostnader med de arvoden,
som debiteras uppdragsgivarna. Även om något egentligt vinstsyfte inte
föreligger, bör också visst mindre överskott eftersträvas.

Televerket räknar inte med något större kapitalbehov för bolaget. Vid bestämningen
av det egna kapitalet får man dock — särskilt i ett inlednings -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

skede och intill dess ekonomisk stabilitet uppnåtts — beakta bolagets behov
av rörelsemedel. Enligt förslaget till bolagsordning skall aktiekapitalet
utgöra lägst 150 000 kr. och högst 450 000 kr. Vid bolagets start kan aktiekapitalet
lämpligen bestämmas till 300 000 kr. Aktierna föreslås tecknade
till en kurs av 120 %, varigenom den lagstadgade reservfonden omedelbart
kan skapas med i företaget obeskattade medel.

Televerket föreslår vidare, att genom fullmäktige i riksgäldskontoret statlig
garanti_ ställs för de rörelsemedel i form av lån, som kan komma att behövas.
Ett garantibelopp om 300 000 kr. torde i och för sig vara tillräckligt,
men med hänsyn till oförutsedda omständigheter kan det finnas skäl att en
större garantiram medges, förslagsvis 500 000 kr.

Remissyttranden

Över televerkets förslag har yttranden avgetts av SIDA, statskontoret,
riksrevisionsverket, kommerskollegium samt Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges industriförbund. Till kommerskollegiets yttrande har
fogats utlåtanden från vissa handelskamrar.

Remissinstanserna har understrukit betydelsen av utökade svenska insatser
av konsultkaraktär på telekommunikationsområdet samt har i allmänhet
tillstyrkt eller lämnat utan erinran, att en konsultverksamhet av
ifrågavarande slag i lämplig form knyts till televerket.

SIDA framhåller, att enligt dess uppfattning den av televerket föreslagna
konsultverksamheten kommer att bidra till att täcka viktiga u-landsbebov
och således innebära en värdefull svensk insats. En konsultverksamhet av
angivet slag — som kan tillhandahålla en från leverantörsintressen fristående
expertis — bedöms också vara av värde i SIDA:s egen verksamhet.
SIDA kan sålunda härigenom få lämplig konsultmedverkan vid den tekniskekonomiska
granskningen och resultatbedömningen av de biståndsprojekt,
som aktualiseras för Sveriges del. Härjämte ställs ofta krav på fortlöpande
konsultinsatser vid genomförandet av de med svenska utvecklingskrediter finansierade
biståndsprojekten. Det kan gälla organisationsutredningar, byggledning
och kontroll samt projektering och teknisk rådgivning.

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anför,
att det utan tvekan finns ett stort behov i utvecklingsländerna av kvalificerade
konsulttjänster på telekommunikationsområdet, vilket behov f. n. inte
kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Bristen på administrativa och
tekniska experter är sålunda betydande, och det har kunnat konstateras att
åtskilliga av de konsulter som anlitas inte fyller kraven på sakkunskap och
objektivitet. Från industrins synpunkt är det särskilt angeläget, att kraven i
dessa hänseenden blir bättre tillgodosedda. En sakkunnig och objektiv konsultmedverkan
vid projektering och anbudsspecifikation är en förutsättning

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

för att företagen skall få konkurrera på lika villkor vid internationella anbudstävlingar.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till de resurser och
det kunnande som finns samlat inom det svenska televäsendet anser föreningen
och förbundet det vara angeläget, att en konsultverksamhet av
angivet slag kommer till stånd.

Vad beträffar frågan om de former i vilka verksamheten
skall bedrivas har SIDA, kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund och vissa handelskamrar tillstyrkt
eller lämnat utan erinran förslaget om aktiebolagsform.

Enligt SIDA motiveras aktiebolagsformen av kraven på flexibilitet i verksamheten.
Även det förhållandet att de experter som arbetar med projekt
utomlands med nödvändighet måste ha tillgång till en ordentlig basorganisation
för projektering, konstruktionsarbeten etc. talar för en sådan företagsform.
Kommerskollegium hyser visserligen principiella betänkligheter mot
bolagsformen men vill ändå — framför allt med hänsyn till att det är fråga
opi en verksamhet, som faller utanför televerkets normala ämbetsområde
— biträda förslaget om företagsform. Sveriges allmänna exportförening och
Sveriges industriförbund understryker vikten av att verksamheten kan bedrivas
i tillräckligt obundna och smidiga former och anser, att den med
hänsyn härtill bör organiseras i form av en från televerket fristående juridisk
person, lämpligen då ett aktiebolag.

Statskontoret och riksrevisionsverket ställer sig däremot tveksamma till
bolagsformen, och vissa handelskamrar anser sig böra avvisa, förslaget i
denna del.

Statskontoret konstaterar, att den ifrågavarande verksamheten är av affärsmässig
karaktär, närmast jämförbar med den konsultverksamhet som
bedrivs av enskilda företag inom teleområdet. Detta förhållande liksom omfattningen
av verksamheten och önskvärdheten att hålla denna skild från
den dagliga arbetsrutinen inom televerket kan i och för sig motivera bolagsformen.
Statskontoret ifrågasätter dock, om inte den apparat, som bolagsbildning
medför, är alltför tungrodd och innebär större våld än nöden kräver!
En smidigare och från principiella synpunkter mera tilltalande lösning
} synes då vara tillskapandet av ett särskilt institut, som ägs och förvaltas av
; televerket. De principiella skäl som talar för en sådan lösning är att förutsättningar
därigenom skapas för en insyn i verksamheten och överhuvud
för offentlighetsprincipens tillämpning. — Riksrevisionsverket anför liknande
principiella synpunkter mot bolagsformen och uppehåller sig i sammanhanget
även vid de revisionella aspekterna på denna. Enligt verket finns
det skäl att närmare överväga förutsättningarna för att inordna verksamheten
i televerkets egen organisation.

Av handelskamrarna ger Stockholms handelskammare och handelskammaren
i Göteborg mera allmänt uttryck åt uppfattningen, att statlig verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

9

samhet inte bör bedrivas i aktiebolagsform utan att starka skäl kan åberopas
härför. Några sådana skäl anses televerket inte ha anfört i sin skrivelse.
Även Skånes handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker
bolagsformen.

I anslutning till de av televerket föreslagna riktlinjerna för konsultbolagets
verksamhet uppehåller sig statskontoret vid frågan
om kostnadstäckning. Enligt statskontoret skall de avgifter, som debiteras
företagets kunder, täcka den fulla kostnaden, dvs. såväl arvoden och övriga
löneförmåner till anlitade konsulter som företagets kostnader i övrigt. Det
bör också inkalkyleras en vinst, som är tillräckligt stor för att täcka de förluster
som kan uppstå beträffande en del uppdrag. Kommerskollegium, som
framhåller att verksamheten bör utformas så att andra konsultföretag ges
möjlighet till konkurrens på i huvudsak lika villkor, understryker med hänsyn
härtill vikten av att principen om full kostnadstäckning tillämpas.

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare framhåller,
att för det fall ett konsultbolag bildas detta inte bör åta sig andra uppdrag
än sådana som avser insatser till förmån för utvecklingsländer.

Departements chefen

Det ekonomiska och tekniska bistånd som från internationella organisationers
och enskilda länders sida lämnas utvecklingsländerna på telekommunikationernas
område har en betydande omfattning. Ekonomiskt stöd
tillhandahålls genom olika internationella kredit- och finansieringsinstitutioner.
Teknisk biståndsverksamhet bedrivs inom ramen för FN :s utvecklingsprogram
under medverkan av Internationella teleunionen. Betydande
insatser görs också i anslutning till bilaterala biståndsarrangemang.

I den tekniska biståndsverksamheten på teleområdet har det svenska televerket
sedan länge varit engagerat. Televerket har sålunda i anslutning till
FN:s utvecklingsprogram och till samarbetet inom Internationella teleunionen
medverkat vid rekryteringen av experter för olika slags rådgivande,
planerande, utbildande och operativa funktioner. Inom ramen för
den svenska bilaterala biståndsverksamhet som bedrivs i SIDA:s regi
aktualiseras också insatser från televerket. Som exempel kan erinras om det
f. n. aktuella projektet avseende en utbyggnad av telekommunikationerna i
Pakistan, vilket administreras av SIDA och för vilket ett antal svenska teletekniker
engagerats för planering, projektering och arbetsledning. Tidvis
ganska betydande insatser görs vidare av televerket till förmån för utvecklingsländer,
som med anlitande av internationell finansieringshjälp eller
egna ekonomiska resurser själva vill svara för utvecklingen av sina telekommunikationer
och som — till svenska regeringen eller direkt till televerket
— anhåller om medverkan av svensk teleteknisk expertis.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1967

Från utvecklingsländernas sida har understrukits angelägenheten av
ökade insatser på här ifrågavarande område och även av en effektivisering
och utveckling av formerna för den tekniska biståndsverksamheten. I det
senare hänseendet har bl. a. framförts önskemål om vidgade möjligheter
till opartisk rådgivning och konsultmedverkan. Särskilda svårigheter att
erhålla sådan möter exempelvis nyssnämnda utvecklingsländer, som av
olika skäl vill genomföra sina telekommunikationsprojekt i egen regi. Ofta
har de inte någon annan möjlighet än att för den önskade rådgivningen
engagera industriföretag inom telebranschen eller enskilda konsultföretag.
Bristen på kvalificerade, av tillverkare oberoende konsulter har påtalats
inte bara av utvecklingsländerna utan även av de internationella finansieringsinstitutionerna,
som bl. a. funnit bristen vara en hämmande faktor
vid långivningen för ifrågavarande slag av projekt. Företrädare för utvecklingsländerna
har i olika sammanhang — under hänvisning bl. a. till Sveriges
utrikespolitiskt neutrala ställning och till det anseende som det svenska
televäsendet åtnjuter — framhållit det värde som en svensk konsultverksamhet
skulle ha.

Det är mot denna bakgrund televerkets förslag bör bedömas. Förslaget
innebär i korthet, att det under televerket bildas ett särskilt statligt bolag
för en främst på utvecklingsländerna inriktad konsultverksamhet på teleområdet.
Verksamheten skall i princip avse alla de aktiviteter och problem
av organisatorisk, teknisk och ekonomisk art, som sammanhänger med teleteknisk
administration och anläggningsverksamhet. Avsikten är att den skall
drivas i former, som medger en smidig anpassning av arbetsorganisationen
till arten av den uppdragsverksamhet som i olika skeden blir aktuell. Man
tänker sig sålunda en ordning med särskilda projektledare, till vilka på
kontraktsbasis knyts den expertis från televerket eller den enskilda industrin
som de ifrågavarande projekten motiverar. Med en sådan ordning bör
enligt televerket den fasta personalen kunna begränsas till ett fåtal anställda.
Behovet av eget kapital och lånemedel bedöms också bli förhållandevis
ringa.

Jag anser att en konsultverksamhet av det slag televerket förordat kommer
att bli ett värdefullt bidrag i den tekniska biståndsverksamheten till
förmån för utvecklingsländerna. SIDA understryker i sitt yttrande värdet
av den konsultmedverkan som därigenom kan erhållas vid den tekniskekonomiska
förprövningen och vid genomförandet av de biståndsprojekt,
som aktualiseras för Sveriges del. Sveriges allmänna exportförening och
Sveriges industriförbund betonar bl. a. de möjligheter till en sakkunnig och
objektiv konsultservice åt utvecklingsländerna i projekterings- och anbudsflågor,
som verksamheten erbjuder och som är av särskilt värde för industriföretagen
med hänsyn till deras önskemål att få konkurrera på lika villkor
i anbudssammanhang.

Den omständigheten att konsultverksamheten i första hand avses inrik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1967

11

lad på utvecklingsländerna bör enligt min mening inte utesluta andra uppdrag.
Det bör sålunda — exempelvis för att utjämna fluktuationer i verksamheten
— finnas möjlighet att från ut- och inländska kunder motta uppdrag,
som kapacitetsmässigt och med hänsyn till sin art passar in i det
övriga arbetsprogrammet.

I fråga om formerna för verksamheten anser jag, att denna bör drivas
organisatoriskt fristående från teleförvaltningen. Det är här fråga om uppgifter
av sådan karaktär att de bör handhas i mera flexibla och obundna
former än som televerkets affärsverks- och myndighetsställning medger.
Aktiebolagsformen erbjuder härvidlag avgjorda fördelar. Jag tillstyrker
därför, att för ändamålet bildas ett särskilt bolag, som bör vara statsägt
och ha karaktären av dotterföretag till televerket.

Bolaget bör driva verksamheten affärsmässigt, vilket innebär att kostnaderna
för denna -— inklusive förräntning av det insatta kapitalet — skall
täckas av inflytande ersättningar. Dessa bör även medge täckning av de
förluster vilka kan uppstå beträffande en del uppdrag.

Jag anser mig kunna godta televerkets bedömning av bolagets kapitalbehov
och sättet för dess tillgodoseende. Sålunda bör ett belopp av 300 000
kr. tillföras bolaget som aktiekapital och — genom att aktierna tecknas till
en kurs av 120 % -— ett belopp av 60 000 kr. tillföras bolagets reservfond.
De medel som behövs för aktieteckningen torde få täckas från det för budgetåret
1967/68 anvisade investeringsanslaget Teleanläggningar in. m. För
att tillgodose bolagets behov av rörelsemedel bör vidare riksdagens bemyndigande
inhämtas att ikläda staten garanti för lån åt aktiebolaget intill ett
belopp av 500 000 kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att

a) medge att en teleteknisk konsultverksamhet anordnas
i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti intill ett belopp av högst 500 000 kr. för lån
till ett av televerket bildat aktiebolag för den angivna konsultverksamheten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 6 7 0 604