Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
1
Nr 165
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december
1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom;
given Stockholms slott den 3 november 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å
egendom.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagen om ersättning för krigsskada å egendom
ändras så att ersättning enligt lagen kan utgå även i det fall att ägare
till lcrigsskadad egendom underlåtit att teckna statlig krigsförsäkring. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 165
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566)
om ersättning för krigsskada å egendom
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 5 december 1958 om ersättning
för krigsskada å egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1 in o m. Denna lag-----
2 mom. Lagen äger icke heller
tillämpning i fråga om fartyg, luftfartyg
eller annan egendom i fall, då
försäkring mot krigsrisk kan erhållas
jämlikt lagen den 26 februari
1960 om statlig krigsförsäkring och
med stöd därav meddelade bestämmelser.
3 mom. Från lagens tillämpning
undantagas jämväl utländska fartyg
och luftfartyg samt egendom
som medföres ombord, så ock främmande
stat tillhörig egendom.
Konungen äger förordna, att från
lagens tillämpning skall undantagas
annan utländsk egendom som direkt
eller genom förmedling av juridisk
person helt eller till större delen
äges av medborgare eller juridisk
person i viss främmande stat.
(Föreslagen lydelse)
yrkesmässig verksamhet.
2 m o m. Från lagens tillämpning
undantagas jämväl utländska fartyg
och luftfartyg samt egendom
som medföres ombord, så ock främmande
stat tillhörig egendom.
Konungen äger förordna, att från
lagens tillämpning skall undantagas
annan utländsk egendom som direkt
eller genom förmedling av juridisk
person helt eller till större delen
äges av medborgare eller juridisk
person i viss främmande stat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1
1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1961:616.
Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1967
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet på Stockholms slott den H september 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Wickman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i krigsskadelagstiftningen
och anför.
Inledning
Statens krigsskadenämnd har i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt att
3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada
å egendom (här kallad krigsskadelagen) upphävs. Momentet innehåller
bestämmelse om alt krigsskadelagen inte äger tillämpning på egendom,
som kan försäkras mot krigsrisk enligt lagen den 26 februari 1960 (nr
22) om statlig krigsförsäkring (den s. k. krigsförsäkringslagen).
Över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av försäkringsinspektionen,
sjöfartsstyrelsen, luftfartsverket, kommerskollegium, överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening och Sveriges allmänna
exportförening.
Sjöf art sstyr elsen har bifogat yttrande från Sveriges redareförening. Kommerskollegium
har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö.
Gällande lagstiftning m. m.
Som ett led i beredskapsplaneringen har redan under fredstid möjligheterna
till statligt krigsskadeskydd och till statlig krigsförsäkring reglerats
genom särskild lagstiftning. Bestämmelser härom är intagna i krigsskadelagen
(ändrad 1961:616) och krigsförsäkringslagen (ändrad 1961:
614 och 1966: 41). Dessa lagar har ersatt den lagstiftning på området som
gällde bl. a. under andra världskriget.
Krigsskadelagen anger den ram inom vilken statligt krigsskadeskydd
It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 165
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år W67
kommer att vara verksamt och fastslår huvudpunkterna i den ordning enligt
vilken ersättning skall bestämmas och utbetalas.
Området för lagens tillämpning anges i 1 och 2 §§. Lagen omfattar i
princip krigsskada på all egendom som finns här i landet. Ersättning enligt
lagen kan dessutom i två fall utgå även för krigsskada som utomlands
drabbat svensk egendom. Detta gäller dels fartyg eller luftfartyg på resa
mellan orter här i landet utan anlöpande av utrikes ort och egendom som
medförs på resan, dels fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom
som därvid medförs.
Från lagens tillämpningsområde gäller vissa i 3 § angivna undantag.
Bl. a. äger lagen enligt 3 § 2 mom. inte tillämpning i fråga om fartyg, luftfartyg
eller annan egendom i de fall då försäkring mot krigsrisk kan
erhållas enligt krigsförsäkringslagen och med stöd därav meddelade bestämmelser.
Denna undantagsbestämmelse har tillkommit för att krigsförsäkringen
skall utnyttjas i den utsträckning lagen medger (jfr prop.
1958:82 s. 76).
Beträffande den närmare utformningen av ersättningen för krigsskada
föreskrivs i krigsskadelagen (1 §) endast att sådan ersättning skall, i den
mån skadan inte gottgörs i annan ordning, utgå av statsmedel enligt grunder
som bestäms av Kungl. Maj :t och riksdagen. Sådana grunder avses bli
bestämda först sedan ersättningsfrågan blivit aktuell.
I övrigt innehåller krigsskadelagen bestämmelser om den administrativa
och organisatoriska reglering som behövs från beredskapssynpunkt. Bl. a.
föreskrivs i 7 § att ärenden rörande ersättning för krigsskada skall prövas
och avgöras av statens krigsskadenämnd.
Krigsförsäkringslagen är en beredskapslag, vars bestämmelser kan tilllämpas
under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen tillämpas
avses att staten skall kunna träda in som försäkringsgivare i vissa fall.
Betingelserna för lagens tillämpning anges i 1 §. Kommer riket i krig,
tillämpas lagen automatiskt. Dessutom kan Kungl. Maj :t vid krigsfara,
vari riket befinner sig, eller under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
förordna att lagens bestämmelser skall tillämpas. Sådant förordnande
skall underställas riksdagens prövning inom en månad eller, om
riksdagssession inte pågår, inom en månad från början av nästa session.
Annars förfaller förordnandet.
I 2 § första stycket ges bestämmelser om statens rätt att meddela direkt
försäkring. Sådan direkt försäkring får omfatta transport- och motorfordonsförsäkring
mot krigsrisk och vissa andra därmed jämförliga risker,
såsom risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas. Staten
kan också meddela försäkring mot samma risker i fråga om egendom som
lagrats i utlandet för införsel till riket. Som framgår av tredje stycket
skall lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal inte äga tillämpning
på nu angivna försäkringsformer. Möjligheten för staten att meddela
direkt krigsförsäkring avsåg enligt den ursprungliga lydelsen av 2 §
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1967
första stycket endast transportförsäkring mot krigsrisk och jämförliga
risker. År 1961 vidgades statens möjlighet härntinnan att omfatta även
motorfordonsförsäkring (prop. 1961:172, L2U 70, rskr 391, SFS 1961:
614).
Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela återförsäkring åt
svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag. Återförsäkring
får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och jämförliga risker
som omfattas av första stycket, dels försäkring av vissa civilrisker, nämligen
transportförsäkring i övrigt, allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring
samt trafikförsäkring.
I övrigt innehåller krigsförsäkringslagen bl. a. bestämmelser om olycksfallsförsäkring
för personal, som tjänstgör på transportmedel.
Enligt 5 § meddelas tillämpningsföreskrifter till lagen av Kungl. Maj :t.
Så har skett genom kungörelsen den 15 december 1961 (nr 615 ) med föreskrifter
angående tillämpningen av lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om
statlig krigsförsäkring.
När krigsförsäkringslagens bestämmelser är i tillämpning handläggs och
avgörs ärenden rörande den statliga försäkringsverksamheten av statens
krigsförsäkringsnämnd. Nämndens åligganden och befogenheter regleras
i nyssnämnda kungörelse. Enligt 2 § i kungörelsen får nämnden bevilja
statlig krigsförsäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen
eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring.
Nämnden har även till uppgift att förbereda lagens tillämpning och att i
samråd med statens krigsskadenämnd planlägga samordningen av statlig
krigsförsäkring med statligt krigsskadeskydd. Enligt uttalande av departementschefen
i prop. 1958: 82 s. 76 har nämnden därvid att lämna sådan
information rörande försäkringsskyddet att onödiga förluster inte uppstår
på grund av okunnighet om föreliggande försäkringsmöjligheter.
Även utanför krigsförsäkringslagens ram är staten bunden av såväl direktförsäkrings-
som återförsäkringsåtaganden avseende krigsförhållanden.
Det har nämligen i fråga om sjöfarten sedan länge ansetts viktigt
från beredslcapssynpunkt att man redan på förhand har visshet om att fartyg
och varor liksom befäl och besättning blir skyddade vid ett plötsligt
krigsutbrott genom en av staten garanterad försäkring. Redan före det
senaste kriget bemyndigades därför den dåvarande krigsförsäkringsnämnden
att sluta vissa återförsäkringsavtal. Sådant återförsäkringsavtal slöts år
1939 rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Det upphörde att gälla i
och med alt krigsförsäkringen i dessa hänseenden övertogs av staten. 1
samband med att den statliga krigsförsäkringsverksamheten efter kriget
upphörde träffade krigsförsäkringsnämnden, efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t, i december 1946 krigsutbrottsavtal på sjöförsäkringsområdet, avsett
att ersätta 1939 års avtal. Enligt det nya avtalet skulle staten under angivna
förutsättningar vid krigsutbrott träda in som direkt försäkringsgivare.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
Som ett led i krigsförsäkringsnämndens beredskapsplanläggning fick
nämnden år 1961 av Kungl. Maj :t bemyndigande att vidta ändringar i 1946
års krigsutbrottsavtal och att komplettera detsamma (prop. 1961: 172, L2U
70, rskr 391). Bemyndigandet för nämnden att ingå krigsutbrottsavtal vidgades
att omfatta även flygkaskorisker, lufttransport-, landtransport- och
lagerrisker samt nybyggnadsrisker på varv och försäkring av lastbilar i
utlandstrafik mot krigsrisk m. in. Åt nämnden uppdrogs samtidigt att utreda
möjligheterna att låta ett krigsutbrottsavtal i större eller mindre utsträckning
omfatta även lastbilar som idför transporter endast inom landet.
I enlighet med de riktlinjer som dragits upp i prop. 1961:172 ingick
krigsförsäkringsnämnden ett fr. o. m. den 1 januari 1963 gällande krigsutbrottsavtal
för transportförsäkring med svenska transportförsäkringsbolag.
Avtalet, som har godkänts av Kungl. Maj :t, ersätter 1946 års krigsutbrottsavtal
och avser förutom sjöförsäkring i princip även annan transportförsäkring.
Till sådan försäkring räknas i avtalet även försäkring av nybyggnad
på svenskt varv och försäkring av egendom, som lagrats i utlandet
för införsel till landet. Däremot gäller avtalet inte för flygkaskoförsäkring
eller yachtförsäkring. Avtalet träder automatiskt i tillämpning om Sverige
eller vissa i avtalet uppräknade grannländer kommer i krig. Dessutom kan
Kungl. Maj:t förordna att avtalet skall träda i tillämpning, nämligen vid
krigsfara, vari Sverige befinner sig, vid krig mellan två eller flera särskilt
angivna länder, samt vid annat krig, som är ägnat att i väsentlig grad beröra
svenskt näringsliv. När avtalet träder i tillämpning, övertar staten hela
ansvaret för de av försäkringsgivarna tecknade krigsförsäkringarna, under
vissa förutsättningar med retroaktiv verkan. Staten träder således in som
direkt försäkringsgivare.
I övrigt är planeringen av ett krigsutbrottsskydd av försäkringskaraktär
i enlighet med 1961 års bemyndigande ännu inte slutförd. Beträffande
flygkaskoförsäkring föreligger dock förslag till krigsutbrottsavtal för sådan
försäkring.
Vid sidan av krigsutbrottsavtal har krigsförsäkringsnämnden, i enlighet
med de riktlinjer som angavs åren 1954, 1961 och 1966 (prop. 1954: 21 s.
10, IAU 6 s. 5, rskr 70; prop. 1961:172 s. 18, L2U 70, rskr 391; prop.
1966: 6, L2U 1, rskr 64) och med Kungl. Maj :ts godkännande träffat vissa
s. k. beredskapsavtal, vilka reglerar statens övertagande av återförsäkring
av civila risker i de fall där direktförsäkrarens normala återförsäkringsförbindelser
med utlandet blir avbrutna.
Krigsskadenämndens framställning
Ivrigsskadenämndens framställning har tillkommit efter samråd med
krigsförsäkringsnämnden och är föranledd av att undantagsbestämmelsen
i 3 § 2 mom. krigsskadelagen försvårar en tillfredsställande beredskapsplanering,
särskilt vad gäller krigsförsäkringsverksamheten under krigs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
7
förhållanden. I en till framställningen fogad skrivelse har krigsförsäkringsnämnden
redogjort för de svårigheter som uppkommit under planläggningsarbetet.
För att underlätta förståelsen av krigsskadenämndens
hemställan redogör jag först för krigsförsäkringsnämndens skrivelse.
Krigsförsäkringsnämnden
Till en början erinrar krigsförsäkringsnämnden om sin informationsskyldighet
rörande krigsförsäkringsskyddet. Skyldigheten innebär att nämnden
skali förmå praktiskt taget alla ägare av försäkringsbar egendom att
vid varje tidpunkt ha sin egendom krigsförsäkrad. I annat fall kan en ägare
om krigsskada uppkommer gå miste om den ersättning som annars står
honom till buds. Nämnden anser sig sakna möjlighet att uppfylla informationskravet
och nå den eftersträvade fullkomligheten i sin upplysningsverksamhet.
Undantagsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen tillkom, framhåller
krigsförsäkringsnämnden, vid en tidpunkt då man hade erfarenhet
endast av den krigsförsäkringsverksamhet som bedrevs under andra världskriget
och som omfattade huvudsakligen fartyg i utlandstrafik och fartygslaster
med anknytning till export och import. De gränsdragningsfrågor mellan
krigsförsäkringsnämndens och krigsskadenämndens verksamhetsområden
som var aktuella då hade därför en annan karaktär än de som senare
framträtt genom att krigsförsäkringsnämndens verksamhet vidgats att omfatta
vissa fiske- och kustfartyg, far tygsnybyggnader på svenska varv samt
vissa landtransporter och motorfordon. Det är på det sålunda vidgade försäkringsområdet
som svårigheter att uppnå godtagbara informationsresultat
uppkommit. Detta gäller redan under ett krig, i vilket endast främmande
länder är indragna, men har sin giltighet framför allt vid ett krigsutbrott
som direkt berör vårt land. En väsentlig anledning till de antydda
svårigheterna är enligt nämndens uppfattning att man t. ex. i fråga om
krigsförsäkring av fartygsnybyggnader samt av lastbilar och lastbilstransporter
inte kan tillämpa samma informationssystem som redan nu fungerar
i fråga om statlig krigsförsäkring av fartyg och varutransporter till
sjöss. Nämnden belyser detta genom att i fortsättningen redogöra för sin
beredskapsplanering på olika områden.
Vad först angår krigsförsäkringsskydd för fartyg och fartygslaster är,
framhåller krigsförsäkringsnämnden, förhållandena tillfredsställande från
planläggningssynpunkt, bl. a. beroende på den betydelse gällande krigsutbrottsavtal
för transportförsäkring har för informationen. Krigsutbrottsavtalet
är knutet till de krigsförsäkringar som sedvanligen tecknas redan
under fredstid hos de svenska försäkringsbolagen för fartyg och fartygslaster.
Genom avtalet har staten åtagit sig att vid krigsutbrott överta alla
då löpande krigsförsäkringar. Upplysning om statens åtagande lämnas genom
en på krigsförsäkringsbrevet tryckt eller stämplad klausul. Alla för
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
säkringstagare får därmed, uttalar nämnden, en årlig eller vid varje separat
försäkrad resa eller godstransport upprepad påminnelse om förhållandet.
Informationen är således enligt nämnden i fråga om sjöförsäkring
redan under fredstid välorganiserad och fullständig. Dock kan, framhålls
det, givetvis även på detta område inträffa att bristande kännedom om försäkringsmöjligheterna
i enskilda fall förorsakar obilliga förluster.
Möjligheten att efter ett krigsutbrott lämna nödvändig information om
sjöfartens krigsförsäkringsskydd är, konstaterar krigsförsäkringsnämnden,
helt avhängig av hur allvarligt det krigstillstånd som föranlett igångsättning
av den statliga försäkringsverksamheten är för Sveriges vidkommande.
Är läget sådant att samhällsfunktionerna mer eller mindre präglas av desorganisation,
kommer svårigheter att uppstå även i informationshänseende.
Att statliga myndigheter under sådana förhållanden skulle behöva strikt
följa krigsskadelagens uteslutningsprincip synes nämnden inte vara skäligt.
Gällande krigsutbrottsavtal omfattar även luf tf artsrisker. Vad flygkaskoriskerna
beträffar har, uttalar krigsförsäkringsnämnden, emellertid någon
slutlig beredskapsplanering ännu inte kunnat utföras. De hinder som framträtt
på detta område beror bl. a. på att det största företaget inom branschen
har sina löpande krigsförsäkringar placerade hos utländska försäkringsgivare
och att dessa i sin tur inte kan teckna krigsutbrottsavtal med
nämnden. I övrigt sägs på detta område i tillämpliga delar gälla vad i det
föregående sagts om sjöfartsrisker.
För fartygsnybyggnader på svenska varv har krigsförsäkringsnämnden,
heter det vidare i skrivelsen, genomfört ett helt nytt krigsförsäkringssystem
och fastställt därtill hörande krigsförsäkringsvillkor. Upplysning
härom har delgetts varven, rederierna och kreditgivarna i en särskild skrift.
Kostnaden för det nya krigsutbrottsskyddet består enligt nämnden endast
av registreringskostnader och premien är därför mycket låg under fredstid.
Trots dessa gynnsamma omständigheter sägs det nya automatiska krigsförsäkringsskyddet
inte på långt när ha utnyttjats hundraprocentigt, vilket
på grund av bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen kan leda till obilliga
ekonomiska förluster.
Krigsförsäkringsnämnden berör därefter beredskapsplaneringen för fiskefartyg.
Planeringen sägs vara färdig i fråga om fartyg som är försäkrade
i ömsesidiga bohuslänska lokalbolag. Krigsutbrottsskyddet bygger
här på att bolagen meddelar premiefria krigsförsäkringar, vilka vid ett
krigsutbrott kan användas som underlag för nämndens premiebelagda försäkringsåtaganden.
De ömsesidiga lokalbolag som driver endast kaskoförsäkring
kan, betonar nämnden, för sin del tillämpa metoden med premiefrihet,
eftersom de har möjlighet att genom uttaxering i efterhand få kompensation
för sådana krigsskador som inte faller under nämndens ansvarighet.
Beträffande andra fiskefartyg än de bohuslänska pågår planeringen. Det
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
9
system för krigsutbrottsskydd som tillämpas för fiskefartyg i Bohuslän
kan, understryker krigsförsäkringsnämnden, inte utan vidare användas för
övriga fiskefartyg. Dessa har nämligen i stor utsträckning sitt försäkringsskydd
ordnat på så sätt att de direkttecknande bolagen träffat coassuransavlal
med riksbolag, vilka övertagit sina andelar i direktförsäkringarna för
fartygen på egna villkor som avviker från lokalbolagens. Det är inte heller
ovanligt att fiske- och kustfartygen i sin helhet direkt försäkras i riksbolag.
Anledningen till att det bohuslänska systemet inte kan tillämpas för övriga
fiskefartyg anger nämnden vara den, att riksbolagen inte har samma möjligheter
som ömsesidiga lokalbolag att tillämpa efterskottsdebitering av premier.
Vidare torde det, framhåller nämnden, stå i strid med den s. k. anskaffningsöverenskommelsen
att i ett riksbolag bereda fiske- och kustfartygsredarna
eu förmån — i detta fall i form av premiefrihet — som inte
kan beredas andra försäkringstagare i samma bolag. På grund härav kommer
den planerade utvidgningen av krigsutbrottsskyddet till att omfatta
farlygsbestånden hos flertalet lokala bolag inte att på långt när kunna tillgodose
nämndens beredskapsambitioner. Fältet står här, betonar nämnden,
ganska öppet för sådana misstag från såväl försäkringstagare- som försäkringsgivaresidan
som kan medföra förluster vid tillämpningen av 3 § 2
mom. krigsskadelagen.
Beträffande möjligheten att skapa ett krigsförsäkringsskydd för lastbilar
och varutransporter till lands berör nämnden till en början möjligheterna
att på dessa områden skapa ett automatiskt verkande skydd vid krigsutbrott.
Planläggningen av ett system med krigsutbrottsavtal för lastbilar
måste enligt nämnden bygga på att nämnden för sin premieuppbörd och
för identifiering av skadade bilar har tillgång till ett komplett och ständigt
aktuellt register över det bilbestånd som skall skyddas genom ett sådant
avtal. Detta sägs gälla även i fråga om det gods som transporteras till
lands. Eftersom krigsförsäkringar inte tecknas under fred för sådant gods
eller för fordon måste, framhåller nämnden, ett statligt krigsutbrottsskydd
för sådana objekt konstrueras på annat sätt än genom avtal som knyter
an till löpande krigsförsäkringar. Olika alternativ till en beredskapsplan
i fråga om fordons- och transportrisker inom landet har övervägts inom
nämnden. Övervägandena har lett till att nämnden f. n. finner det inte vara
realistiskt att ytterligare utreda denna fråga.
Nämnden anser sig ej heller kunna göra något bestämt uttalande om
möjligheterna alt förverkliga önskemålet om ett krigsutbrottsskydd för
lastbilar i utlandstrafik. Förutsättningarna för en godtagbar lösning på
detta mera begränsade område sägs visserligen vara gynnsammare än vad
fallet är i fråga om den inrikes trafiken. Antalet fordon i utlandstrafik
är nämligen förhållandevis litet. Vidare är de lastbilar som används i denna
trafik även under fredstid underkastade licensierings- och kvoteringstvång,
vilket medför att de redan nu är systematiskt registrerade hos statlig myn
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1967
dighet (biltrafiknämnden). Dessa omständigheter gynnar även planläggningen
av den information som kan vara nödvändig. Svårigheterna att ordna
ett krigsförsäkringsskydd på detta område beror enligt nämnden delvis
på att nämnden inte har befogenhet att redan under fredstid driva sina
förberedelser så långt att nämnden själv tecknar krigsförsäkringsavtal med
enskilda intressenter. Det synes nämnden ej heller vara realistiskt att räkna
med att lastbilsägarna skulle vara villiga att åta sig nödvändig tilläggskostnad
för den förhandsregistrering som fordras för en sådan lösning.
Effektiviteten i fråga om förhandsinformation till intressenterna är helt
avhängig av att en försäkringsmässig registrering i förväg kan ordnas.
Krigsförsäkringsnämnden behandlar därefter ingående frågan om krigsförsäkringsskydd
för lastbilar och varutransporter till lands i tiden efter
ett krigsutbrott. Även här sägs informations- och andra administrativa
problem försvåra en tillfredsställande planering. Vidare tillkommer svårigheter
av försäkringsteknisk natur såsom i fråga om premiesättning och
premiedebitering. Nämnden erinrar dessutom om att nämnden får bevilja
krigsförsäkring endast om det kan vara av väsentlig betydelse för
folkförsörjningen eller näringslivet. Detta förutsätter att nämnden vid behandlingen
av försäkringsansökningar har tillgång till ett av försörjningsmyndigheterna
upprättat, effektivt prioriteringssystem. Försörjningsmyndigheterna
ställer sig emellertid enligt nämnden tveksamma inför möjligheten
att tillgodose detta önskemål och anför praktiska skäl som talar
mot att myndigheterna under en även i övrigt arbetstyngd tid skall sysselsätta
sig med talrika prioriteringsfrågor och med att utfärda licenser för
försäkringsändamål.
Nu antydda svårigheter ävensom samhällsekonomiska överväganden sägs
ligga bakom krigsförsäkringsnämndens beslut att i princip inte meddela
krigsförsäkring för lastfordon eller landtransporter inom Sverige. Endast i
undantagsfall när ett centralt försörjningsorgan kan intyga att synnerliga
skäl talar för att viss transport bör få krigsförsäkringsskydd anser sig
nämnden kunna bevilja krigsförsäkring.
Krigsförsäkringsnämnden förklarar i detta sammanhang att sådana varutransporter
till lands som utgör för- eller eftertransporter i anslutning
till export eller import i viss mån intar en särställning. För dessa transporter
finns redan krigsförsäkringsvillkor fastställda, avsedda att användas
för försäkring som tecknas från fall till fall efter ett krigsutbrott. Även
detta planerade krigsförsäkringsskydd medför dock, framhålls det, planerings-
och informationsproblem som inte torde kunna lösas praktiskt på
annat sätt än att undantagsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen
slopas. Om denna bestämmelse bibehålls, måste enligt nämnden antingen
krigsförsäkring tecknas i direkt anslutning till licensgivningen eller också
licensen som sådan förklaras ogiltig intill dess att försäkring tecknats. I
förra fallet inför man i systemet nya organ som saknar erfarenhet av för
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1067
1
säkringsrisker, taidffering o. d., i senare fallet kommer störningar och
tidsutdräkt sannolikt att prägla transporterna och godshanteringen. Om
licensernas giltighet görs beroende av att krigsförsäkring tecknas, krävs att
överenskommelser träffas i förväg med försörjningsmyndigheterna om export-
och importlicensernas utformning. Nämnden är inte övertygad om att
licensernas lydelse i varje förekommande fall kan bringas att korrespondera
med nämndens önskemål. På detta område skulle undantagsbestämmelsens
borttagande undanröja risken för att nämnden och försörjningsmyndigheterna
skulle kunna göras ansvariga för bristande information,
formella försummelser, brist på kundservice in. in.
Avslutningsvis framhåller krigsförsäkringsnämnden bl. a., att ett slopande
av undantagsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen skulle i hög grad
underlätta planeringen på krigsförsäkringsområdet, att 1 § nämnda lag
synes utgöra ett fullgott hinder mot dubbelersättning och att, då alla torde
vara överens om att krigsförsäkringssystemet förmår lämna bättre och
snabbare utbetald ersättning än den som kan åstadkommas enligt krigsskadelagen,
det finns ett starkt incitament för de intressenter som kan
komma i fråga att utnyttja den statliga krigsförsäkringen i den utsträckning
som ansetts önskvärd.
Krigsskadenämnden
Inledningsvis redogör krigsskadenämnden för bakgrunden till undantagsbestämmelsen
i 3 § 2 mom. krigsskadelagen. Nämnden framhåller därefter
att vid samråd mellan nämnden och krigsförsäkringsnämnden olika
gränsdragningsproblem tagits upp till behandling. För krigsförsäkringsnämnden
har huvudproblemet därvid uppenbarligen varit att — med beaktande
av föreskrivna villkor för beviljande av statlig krigsförsäkring —
precisera vilken omfattning krigsförsäkringen inte minst av praktiska skäl
kan ges. Planläggningen är för vissa egendomsgrupper i princip slutförd
medan den för andra pågår. Krigsskadenämnden har intagit ståndpunkten
att det med hänsyn till krigsförsäkringens påtagliga företräden framför
det skydd, som krigsskadelagen ger, är i och för sig önskvärt att krigsförsäkringssystemet
täcker så mycket som över huvud taget är möjligt. För
såväl myndigheter som egendomsägare är, understryker krigsskadenämnden,
det väsentliga i sammanhanget emellertid att det blir klarlagt, vilken
form av ekonomiskt krigsskadeskydd som står till buds.
Krigsskadenämnden erinrar om att vid krigsskadelagens tillkomst behandlingen
av gränsdragningen mellan krigsförsäkringslagen och krigsskadelagen
och därmed även av den aktuella undantagsregeln torde ha
skett enbart mot bakgrunden av den praxis som tillämpats och de gynnsamma
erfarenheter som vunnits av krigsförsäkringen under andra världskriget.
Däremot har knappast kunnat förutses och än mindre beaktas
olika praktiska konsekvenser av undantagsregeln vid en nyplanering av
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 196i
krigsförsäkringsverksamheten. Förutsättningarna för en mera allsidig bedömning
av frågan är nu andra. Nämnden ansluter sig i det väsentliga till
de synpunkter krigsförsäkringsnämnden lagt på frågan.
I och för sig är det, fortsätter krigsskadenämnden, visserligen högst angeläget
att stimulera egendomsägare med möjlighet därtill att teckna statlig
krigsförsäkring, något som också varit huvudmotivet bakom den aktuella
undantagsbestämmelsen i krigsskadelagen. Med hänsyn till de komplikationer
som uppenbarligen kan riskeras genom bestämmelsen — redan
ordalydelsen »då försäkring mot krigsrisk kan erhållas jämlikt lagen om
statlig krigsförsäkring» torde efter vad numera framkommit kunna ge anledning
till tolkningsbekymmer — och som kan medföra att vissa egendomsägare
kommer att stå utanför båda formerna av ekonomiskt krigsskadeskydd
får emellertid en ändring av undantagsregeln anses motiverad.
Även nämnden anser f. ö. att den statliga krigsförsäkringen erbjuder så påtagliga
fördelar i förhållande till det på förhand ovissa skyddet enligt krigsskadelagen
att redan detta förhållande som regel torde vara tillräckligt för
att vederbörande skall ansluta sig till krigsförsäkringen och inte i »spekulationssyfte»
underlåta detta.
Inom krigsskadenämnden har vid ärendets behandling olika lösningar
diskuterats. Ett förslag, som närmare övervägts, har gått ut på att behålla
undantagsbestämmelsen men att i denna ta in förbehållet »där inte Kungl.
Maj :t annorlunda förordnar». Innebörden av en sådan bestämmelse skulle
vara att huvudregeln i princip gäller men möjlighet tillskapas för Kungl.
Maj :t att, om förhållandena i framtiden kräver del, föreskriva exempelvis
att den som under viss angiven tid (på grund av rådande utomordentliga
förhållanden med kommunikationsavbrott e. d.) inte tecknat krigsförsäkring,
trots att han varit formellt berättigad därtill, får ersättning enligt
krigsskadelagen. Även om bärande motiv kan anföras till förmån för en
sådan lösning, anser nämnden likväl att övervägande skäl, inte minst av
praktisk natur, talar för att ett upphävande av undantagsbestämmelsen är
det mest ändamålsenliga. Därvid har nämnden beaktat att enligt 1 § krigsskadelagen
ersättning enligt denna lag inte kan utgå till skadelidande, som
har sin egendom krigsförsäkrad.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser tillstyrker krigsskadenämndens framställning.
Frågan om den verkan ett upphävande av den aktuella undantagsbestämmelsen
kan få på utnyttjandet av försäkring enligt krigsförsäkringslagen
berörs i några remissyttranden. Luftfartsverket och Sveriges redareförening
delar krigsskadenämndens uppfattning att den föreslagna lagändringen
inte kommer att minska egendomsägares intresse av att teckna sådan
försäkring.
Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1967
13
Sjöfartsstyrelsen erinrar om sitt yttrande över betänkandet »Krigsskada
å egendom» (SOU 1957:5), i vilket styrelsen framhöll, att krigsskadelagen
svårligen kunde ge ett med krigsförsäkring jämförligt skydd för
egendomsägarna, att krigsförsäkring därför kunde förutsättas bli utnyttjad
i den omfattning det var möjligt och att i den mån detta inte kunde
ske krigsskadelagen borde vara tillämplig. I överensstämmelse med detta
yttrande finner styrelsen alltjämt skyddet enligt krigsförsäkringslagen vara
mest ändamålsenligt. Ett slopande av den aktuella undantagsbestämmelsen
innebär åt! krigsskadelagen får generell giltighet. Detta medför enligt
styrelsens mening inte någon risk för att redare skulle underlåta att i den
omfattning detta är möjligt täcka sina krigsrisker genom krigsförsäkring.
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap understryker vikten av
att lagstiftningen om krigsskadeskydd inte ger utrymme för sådan tolkning
att vissa egendomsägare kan komma att slå utanför båda de nu förefintliga
formerna av ekonomiskt krigsskadeskydd. Likartade synpunkter
framförs av Sjöassuradörernas förening, som finner det otillfredsställande
att det med tillämpning av nuvarande lagstiftning kan uppstå förlust för
egendomsägare som av olika anledningar inte tillvaratagit sin möjlighet att
teckna försäkring mot krigsrisk.
Svenska försäkringsbolags riksförbund anser — under hänvisning till
de utomordentliga förhållanden som kan komma att råda under krigstid,
inte minst den närmaste tiden efter ett krigsutbrott, när samhällsfunktionerna
mer eller mindre präglas av desorganisation — det vara synnerligen
angeläget att beredslcapsförfattningarna är utformade på ett sådant
sätt att de uppfyller skäliga krav på klarhet och smidighet i tillämpningen.
Den föreslagna lagändringen synes förbundet vara ägnad att tillgodose detta
intresse.
Departementschefen
För den händelse Sverige kommer i krig eller en liknande krisartad situation
uppstår kan enligt särskilda bestämmelser ekonomiskt skydd mot krigsskada
beredas genom statens medverkan. Skyddet är uppbyggt efter två
principiellt olika linjer. Dels kan ersättning utgå direkt av statsmedel, statligt
krigsskadeskydd, dels kan vissa intressen skyddas genom försäkring,
statlig krigsförsäkring. Bestämmelser i förstnämnda hänseende finns upptagna
i krigsskadelagen medan det försäkringsmässiga skyddet regleras i
krigsförsäkringslagen.
Krigsskadelagen avser — med vissa särskilt angivna undantag — endast
egendom som finns här i landet. Krigsförsäkringslagen åter saknar territoriell
begränsning. Enligt denna lag kan staten meddela direkt försäkring
mot krigsrisk o. d. på vissa områden, huvudsakligen inom transport- och
inotorfordonsförsäkringsområdena. Försäkringsskydd får dock lämnas endast
åt intressen som är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 165 år 1967
näringslivet. Lagen tillämpas automatiskt om Sverige kommer i krig och
efter förordnande av Kungl. Maj :t vid krigsfara eller under andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Kungl. Maj ds förordnande
skall underställas riksdagen för att bli giltigt.
De båda lagarnas tillämpningsområden kan således delvis sammanfalla.
En gränsdragning mellan statligt krigsskadeskydd och statlig krigsförsäkring
har gjorts genom bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen. Bestämmelsen
innebär att statligt krigsskadeskydd inte omfattar försäkringsbar
egendom även om skadan uppkommit inom landet.
Krigsförsäkringsnämnden har till uppgift att i samråd med krigsskadenämnden
planlägga samordningen a\ statlig krigsförsäkring med statligt
krigsskadeskydd.
Krigsskadelagen reglerar inte närmare normerna för den ersättning som
kan utgå. Lagen föreskriver endast att, om skadan inte gottgörs i annan
ordning, ersättning utgår enligt grunder som bestäms av Kungl. Maj:t och
riksdagen. Avsikten är att ersättning i princip skall bestämmas först sedan
krigstillståndet upphört och att ersättningens storlek får bli beroende av
landets ekonomiska resurser vid denna tid. Ersättning på grund av krigsförsäkring
utgår däremot efter försäkringsmässiga grunder och i princip så
snart skada uppkommit.
På de försäkringsområden där staten kan meddela krigsförsäkring kan
genom särskilda avtal, s. k. krigsutbrottsavtal, skapas garantier för att löpande
krigsförsäkringar med enskilda försäkringsgivare inte avbryts genom
ett krigsutbrott. Ett sådant avtal föreligger på transportförsäkringsområdet,
i praktiken avseende huvudsakligen sjöförsäkring och luftfartsförsäkring.
Enligt avtalet övertar staten under vissa förhållanden, som närmare anges
i avtalet, automatiskt ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska
intressen som är täckt av vederbörande försäkringsgivare genom då löpande,
direkt tecknade transportförsäkringar. Även andra intressen omfattas
av avtalet, t. ex. nybyggnad på svenskt varv och egendom som lagrats
i utlandet för införsel till Sverige. Krigsutbrottsavtalet utgör såtillvida ett
statligt åtagande utöver försäkring enligt krigsförsäkringslagen, att statens
skyldigheter enligt avtalet kan automatiskt inträda även innan förordnande
meddelats att krigsförsäkringslagen skall äga tillämpning.
Den gräns som dragits mellan statligt krigsskadeskydd och statlig krigsförsäkring
genom bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen har, såsom
framgår av redogörelsen för krigsskadenämndens framställning och skrivelsen
från krigsförsäkringsnämnden, skapat problem vid beredskapsplaneringen
och kan i vissa fall medföra att egendomsägare står utan ekonomiskt
skydd mot krigsskada. Krigsskadenämnden har därför efter samråd med
krigsförsäkringsnämnden hemställt att bestämmelsen upphävs. Framställningen
har tillstyrkts av remissinstanserna.
Syftet med den aktuella bestämmelsen har varit främst att statlig krigs -
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
15
försäkring skulle utnyttjas i största möjliga utsträckning. Bestämmelsen
bygger på förutsättningen att krigsförsäkringsnämnden sörjer för att alla
egendomsägare, som kan få statlig krigsförsäkring, nås av information om
möjligheten till sådan försäkring. Svårigheter med denna information ansågs
vid krigsskadelagens tillkomst inte behöva uppkomma. Detta får ses
närmast mot bakgrunden av de erfarenheter man då hade av krigsförsäkringsverksamheten
under andra världskriget, en verksamhet som bedrevs
huvudsakligen på sjöförsäkringsområdet. Informationssvårigheter har uppstått
först i samband med den beredskapsplanering som ägt rum efter kriget
och som avser även andra grenar av transportförsäkring än sjöförsäkring
och dessutom motorfordonsförsäkring. Inom dessa senare områden kan
nämligen informationen inte som fallet är för sjöförsäkringens del bygga
på att krigsförsäkring tecknas redan i fredstid hos svenska försäkringsbolag.
Krigsförsäkringsnämnden har utförligt beskrivit beredskapsplaneringen
inom olika områden av nämndens verksamhet och de problem som därvid
uppkommit genom bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen. Jag får i
dessa delar hänvisa till redogörelsen för nämndens skrivelse. Det skall här
endast framhållas att också problem av försäkringsteknisk art uppstått.
Detta har sin grund i bl. a. den begränsning av nämndens verksamhet som
ligger i att krigsförsäkring får beviljas endast om det är av väsentlig betydelse
för folkförsörjningen eller näringslivet.
Det är av stor vikt att beredskapsplaneringen av krigsförsäkringsverksamheten
— beträffande såväl krigsutbrottsskydd som försäkringsskydd
för tiden efter ett krigsutbrott — kan bedrivas på ett sådant sätt att verksamheten
i ett krigsläge får den omfattning som ansetts nödvändig från landets
synpunkt. Lagstiftningen om ekonomiskt skydd mot krigsskada bör ej heller
vara utformad så att den praktiska tillämpningen kan leda till obilliga
resultat i det enskilda fallet. Det förhållandet att statlig krigsförsäkring
efter krigsskadelagens tillkomst ansetts böra täcka fler områden än tidigare
bär medfört att gränsdragningsbestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen
vållar problem för planeringen och inte uppfyller skäliga krav på
klarhet och smidighet i tillämpningen. En förutsättning för att bestämmelsen
skall verka tillfredsställande är, som jag förut antytt, att de som kan
komma i åtnjutande av försäkringsskydd får kännedom om möjligheten
härtill. Krigsförsäkringsnämnden har förklarat att den numera inte kan
lämna en helt täckande information inom alla områden av sin verksamhet.
Detta kan i enskilda fall leda till obilliga verkningar i ersättningshänseende.
Jag anser därför starka skäl tala för en lagändring i föreslagen riktning.
Om man såsom föreslagits helt slopar gränsdragningsbestämmelsen i 3 §
2 mom. krigsskadelagen, får egendomsägare en i princip fri valrätt mellan
att antingen teckna krigsförsäkring eller nöja sig med ersättning enligt
krigsskadelagen. Möjlighet skulle alltså finnas för egendomsägare att i
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 165 år 1967
spekulationssyfte eller av andra skäl underlåta att utnyttja krigsförsäkringen.
Krigsskadenämnden och krigsförsäkringsnämnden liksom de remissinstanser
som yttrat sig särskilt på denna punkt har bedömt risken
för en sådan spekulation som ringa. Även jag är av denna uppfattning. Det
försäkringsmässiga skyddet erbjuder så påtagliga fördelar i förhållande till
det på förhand ovissa skyddet enligt krigsskadelagen att det bl. a. av företagsekonomiska
skäl föreligger starkt intresse av att försäkra egendom där
så kan ske. F. ö. torde blivande grunder för ersättning enligt krigsskadelagen
kunna få sådan utformning att fall där uppenbart spekulationssyfte
ligger bakom underlåtenhet att teckna krigsförsäkring utesluts helt eller
delvis från ersättning.
Ej heller föreligger, om bestämmelsen upphävs, möjlighet för skadelidande,
som har sin egendom försäkrad, att få ersättning både enligt krigsskadelagen
och på grund av försäkringen. Bestämmelsen i 1 § krigsskadelagen
om att ersättning enligt lagen inte utgår om skadan gottgörs i annan
ordning hindrar dubbelersättning.
Krigsskadenämnden har diskuterat även en annan lösning, som innebär
att den aktuella bestämmelsen bibehålls men att möjlighet öppnas för
Kungl. Maj :t att under vissa förhållanden göra undantag från bestämmelsen
i syfte att undvika stötande resultat. Nämnden har dock avvisat en sådan
lösning med motivering att övervägande skäl, inte minst av praktisk natur,
talar för att ett slopande av bestämmelsen är det mest ändamålsenliga. Jag
ansluter mig helt till nämndens uppfattning i detta avseende.
Jag förordar alltså att bestämmelsen i 3 § 2 mom. krigsskadelagen upphävs.
Jag utgår därvid från att krigsförsäkringsnämnden även i fortsättningen
lämnar berörda intressenter information om försäkringsmöjligheter
i den omfattning som är praktiskt genomförbar.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 5 december 1958 (nr
566) om ersättning för krigsskada å egendom. Förslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.
Den föreslagna lagen bör träda i kraft omedelbart efter det att den utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget för det i 87 §
regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
17
Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 23 oktober 1967.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Westerlind.
Enligt lagrådet den 19 oktober 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 14 september 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av
3 § lagen den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å
egendom.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsrådet Åke Widding.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1967
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 3 november 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Palme, Sven-Erig Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag angående ändrad Igdelse av 3 § lagen den 5 december 1958
(nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Ggllensten
MARCUS BOK7R. STHLM 1967 670525