Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

1

Nr 161

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg; given
Stockholms slott den 20 oktober 1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i
lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg -

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en bestämmelse upphävs, som tillåter torrlastfartyg
att tömma olja när fartyget är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning,
och att sådant fartyg skall förbjudas att föra vatten i bränsletank,
om fartyget inte är utrustat med oljeavskiljare. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 161

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas, att 2, 4 och 6—8 §§ lagen den 6 april 1956 om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

Utan hinder--------

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt
avser tankfartyg med en brnttodräktighet
av minst 150 registerton
och annat fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton,
endast därest vattnet icke innehåller
annan olja än smörjolja, som runnit
eller läckt från fartygets maskinutrymmen
;

b) olja från fartyg, som ej är
tankfartyg, då fartyget är på väg
till hamn utan sådan mottagningsanläggning,
som i 5 § sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av rester
från rening av brännolja eller
smörjolja.

Uttömning, som avses under b)
och c), skall dock ske så långt från
land som omständigheterna medgiva.

4 §•

Svenskt tankfartyg-----—

Förande av barlastvatten i fartygs
bränsletankar bör om möjligt undvikas.

Senaste lydelse av 2, 4 och 6 §§

(Föreslagen lydelse)

- må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt
avser tankfartyg med en bruttodräktighet
av minst 150 registerton
och annat fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton,
endast därest vattnet icke innehåller
annan olja än smörjolja, som runnit
eller läckt från fartygets maskinutrymmen;
samt

b) bottensats, som utgöres av rester
från rening av brännolja eller
smörjolja.

Uttömning, som avses under b),
skall dock ske så långt från land
som omständigheterna medgiva.

denna lag.

Svenskt fartyg, som ej är tankfartyg,
får icke föra vatten i bränsletank,
om fartyget ej är utrustat
med oljeavskiljare enligt föreskrifter
av Konungen eller myndighet
som Konungen utser.

se 1963:187; jfr 1967:125.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda
stadgas skall utövas enligt bestämmelserna
i lagen om tillsyn å
fartyg.

(Föreslagen lydelse)

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda
stadgas skall utövas enligt bestämmelserna
i lagen den 19 november
1965 (nr 719) om säkerheten på
fartyg.

6 §•

Å svenskt------senaste anteckning.

Polismyndighet och tillsynsmyndighet
enligt lagen om tillsyn å fartyg
ävensom tull- och lotsmyndighet
samt, då fartyget befinner sig i
utländsk hamn, vederbörande utländska
myndighet äga taga del av
oljedagboken och på begäran erhålla
av befälhavaren till riktigheten bestyrkt
utdrag därav.

Vad i-----------

Polismyndighet och tillsynsmyndighet
enligt lagen om säkerheten
på fartyg ävensom tull- och lotsmyndighet
samt, då fartyget befinner
sig i utländsk hamn, vederbörande
utländska myndighet äga taga
del av oljedagboken och på begäran
erhålla av befälhavaren till riktigheten
bestyrkt utdrag därav,
svensk hamn.

7

Den som i strid mot denna lag uttömmer
olja eller underlåter att vidtaga
åtgärd till förhindrande av att
olja utflödar, så ock den som bryter
mot bestämmelse utfärdad med stöd
av 3 § straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Befälhavare, vilken åsidosätter
förbudet i 4 § eller bryter mot 0 §
eller föreskrift som utfärdats med
stöd därav, straffes med dagsböter.

Uttömmes olja i slrid mot denna
lag eller åsidosättes förbudet i 4 §,
straffes fartygets redare liksom vore
gärningen begången av honom själv,
såframt den skett med hans vetskap
och vilja.

8

Om laga domstol i mål rörande
ansvar enligt denna lag skall vad i
513 och 328 §§ sjölagen stadgas äga
motsvarande lillämpning.

§•

Den som i strid mot denna lag uttömmer
olja eller underlåter att vidtaga
åtgärd till förhindrande av att
olja utflödar, så ock den som bryter
mot bestämmelse utfärdad med stöd
av 3 § dömes till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Befälhavare, vilken åsidosätter
förbudet i 4 § första eller andra stycket
eller bryter mot 6 § eller föreskrift
som utfärdats med stöd därav,
dömes till böter.

Uttömmes olja i strid mot denna
lag eller åsidosättes förbudet i 4 §
första eller andra stycket, dömes
fartygets redare liksom vore gärningen
begången av honom själv, såframt
den skett med hans vetskap
och vilja.

§•

Om laga domstol i mål rörande
ansvar enligt denna lag skall vad i
336 och 338 §§ sjölagen stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen kan
medge att från fartyg, för vilket kölen sträckts före ikraftträdandet av
denna lag och som ej är tankfartyg, får utan hinder av 1 § uttömmas olja,
då fartyget är på väg till hamn utan anläggning för mottagning av oljehaltigt
barlastvatten, och att sådant fartyg får utan hinder av 4 § andra
stycket föra vatten i bränsletank fastän fartyget ej är utrustat med oljeavskiljare.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 29 september
1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lange, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg och anför.

Förorening av havsvatten genom oljeuttömning från fartyg medför i
flera hänseenden betydande skador och olägenheter. Skadeverkningarna på
sjöfågelbeståndet är allvarliga. Olägenheter åsamkas även fisket, genom
att redskap och båtar smutsas ned. Olja som driver in mot kusterna kan
vidare göra stränderna otjänliga för bad och annat friluftsliv.

För att söka hindra sådan förorening av havsvattnet har internationellt
samarbete ägt rum. Samarbetet har resulterat i konventionen den 12 maj
1954 till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja samt resolutioner
med rekommendationer i samma ämne. Konventionen har ändrats
vid en konferens år 1962. Ändringarna trädde i kraft den 18 maj 1967.

För Sveriges del finns bestämmelser i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg och i kungörelsen den 2 maj
1958 (nr 191) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag. Bestämmelserna
är anpassade till konventionen i dess nya lydelse.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § första stycket lagen om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg får olja inte tömmas från fartyg i vattenområde som utgör svenskt
territorium. I den män så är möjligt skall även utflöde av olja från fartygförhindras
i sådant vattenområde. För annat vattenområde kan Kungl. Maj :t
enligt paragrafens andra stycke bestämma att samma regler skall gälla i
fråga om svenska tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 regis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

5

terton och andra svenska fartyg (torrlastfartyg) med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton eller i fråga om vissa slag av sådana fartyg. Paragrafen
innehåller vidare bestämmelser om vad som innefattas i lagens begrepp
olja.

I 2 § medges undantag från bestämmelserna i 1 §. Av särskilt intresse i
detta sammanhang är bestämmelsen i 2 § b), enligt vilken torr lastfartyg
får tömma olja, då fartyget är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning.
Vidare får i särskilt angivna fall enligt 2 § a) resp. c) oljehaltigt slagvatten
samt bottensats tömmas. Uttömning enligt 2 § b) eller c) skall ske
så långt från land som omständigheterna medger.

Enligt 3 § kan Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t utser meddela
bestämmelser för visst svenskt vattenområde till förebyggande av att
vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som inte är olja, eller
genom sådan uttömning som avses i 2 §.

Svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 registerton och
svenskt torrlastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton
får enligt 4 § inte nyttjas till sjöfart, om inte fartyget är utrustat antingen
med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja flödar ut i
fartyget (t. ex. kofferdammar) eller med inrättning som hindrar otillåten
vattenförorening genom oljehaltigt slagvatten (oljeavskiljare). Vidare föreskrivs
att barlastvatten om möjligt inte bör föras i fartygs bränsletankar.

Anläggning för att ta mot oliehaltig blandning från fartyg skall finnas
i allmän hamn som Kungl. Maj :t bestämmer (5 §).

6 § talar om oljedagbok, 7 § innehåller straffbestämmelser, och 8 § hänvisar
till bestämmelser i sjölagen om laga domstol.

Enligt 9 § är lagen tillämplig på svenskt örlogsfartyg endast efter förordnande
av Kungl. Maj :t. Vidare påpekas att lagen inte inskränker de befogenheter
som följer av hälsovårdsstadgan.

I 10 § ges Kungl. Maj:t befogenhet att meddela bestämmelser enligt 1 §
andra stycket även för fartyg med lägre bruttodräktighet än som anges
där och att förordna att vad som föreskrivs i 2 och 4 §§ om fartyg med viss
minsta bruttodräktighet skall gälla också fartyg med lägre bruttodräktighet.
Befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om utvidgning av skyldigheten
för fartyg att föra oljedagbok ges i 6 §. I

I 1 § första stycket tillämpningskungörelsen föreskrivs att vad som sägs
i 1 § första stycket lagen skall i fråga om svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet
av minst 150 registerton och annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton gälla även inom de s. k. förbjudna
zonerna. Dessa zoner omfattar dels allt havsområde inom ett avstånd av
50 sjömil från närmaste land dels bl. a. övriga delar av Nordsjön, Östersjön
och Bottenhavet.

1 § andra stycket kungörelsen innehåller en bestämmelse som utgör ett
steg mot totalförbud mot oljeutsläpp från fartyg. Bestämmelsen innebär att

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 registerton, för vilket
byggnadskontrakt tecknats den 18 maj 1967 eller senare, inte får tömma
olja i något vattenområde. När särskilda omständigheter föreligger får
sådant fartyg emellertid tömma olja utanför de förbjudna zonerna.

Enligt 1 a § utvidgas nämnda bestämmelser för de förbjudna zonerna
att fr. o. m. den 1 januari 1969 gälla alla svenska tankfartyg och även de
svenska torrlastfartyg under 500 bruttoregisterton som bär en maskinstyrka
om minst 400 effektiva hästkrafter. För dessa fartyg skall från samma
tidpunkt gälla även vad som föreskrivs i lagens 2, 4 och 6 §§ om fartyg
med viss minsta bruttodräktighet. Sjöfartsstyrelsen kan medge undantag
från föreskrifterna i 1 a § kungörelsen.

I 3 § ges länsstyrelserna bemyndigande att utfärda bestämmelser till
förebyggande av att vattnet inom visst svenskt vattenområde förorenas.
Enligt uppgift av sjöfartsstyrelsen har för alla län, utom tre inlandslän
som saknar sjöfart av större betydelse, bestämmelser meddelats som innebär
bl. a. att torrlastfartyg inte får tömma ut olja inom Sveriges sjöterritorium
med stöd av lagens 2 § b).

Enligt kungörelsens 6 § är lagen, utom 4 och 6 §§, tillämplig på örlogsf
artyg.

Oljemottagningsanläggningar skall enligt 7 § finnas i Göteborg, Hälsingborg,
Luleå, Malmö, Norrköping och Stockholm.

1966 års riksdag

1966 års riksdag (rskr 167 ) har gett Kungl. Maj :t till känna vad tredje
lagutskottet (L3U 37) anförde med anledning av en motion (11:396) om
ändring i oljeskyddslagen.

Enligt 2 § b) oljeskyddslagen får uttömning ske i fråga om olja från
fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan föreskriven
mottagningsanläggning. Visserligen finns i paragrafen en bestämmelse
om att sådan uttömning skall ske så långt från land som omständigheterna
medger, men denna regel innebär enligt motionärerna ingen tillfredsställande
modifikation. För att helt förhindra utsläpp från torrlastfartygen
föreslår nu motionärerna att riksdagen måtte föreslå Kungl. Maj:t att föranstalta
om sådan ändring i oljeskyddslagen att undantagsstadgandet i 2 §
b) oljeskyddslagen utgår och att annat fartyg än tankfartyg som använder
sina brännoljetankar även som vattenbarlasttankar åläggs att vara utrustat
med separator eller annan oljeavskiljare.

Utskottet framhöll att verkan av utvidgningen av de förbjudna zonerna
till bl. a. hela Nordsjön och Östersjön i någon mån förtas genom att torrlastfartygen
fortfarande får tömma olja även i förbjudet vatten när fartygen
är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning. Utskottet fortsatte.

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967 7

Enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen torde ett slopande
av förevarande undantagsstadgande icke medföra några nämnvärda nackdelar
beträffande nya eller större, äldre torrlastfartyg. De sistnämnda fartygen
torde numera enligt vad sjöfartsstyrelsen uppger ha skilda brännolje-
och barlasttankar och även i regel vara utrustade med separatorer.
Och nya fartyg kan givetvis utrustas på dylikt sätt. Vad härefter gäller
äldre torrlastfartyg av mindre storlek är bl. a. sjöfartsstyrelsen, som eljest
är positiv till motionen, mer tveksam. Anledningen härtill är att bränsletankarna
i dessa fartyg ibland utnyttjas av stabilitetsskäl som barlasttankar
och barlastvattnet med oljerester utpumpas därvid i vattnet före bunkring
eller lastning. Praktiska svårigheter anses möjligen kunna föreligga att
utrusta dessa fartyg med separata barlasttankar eller med separatorer eller
andra oljeavskiljningsanordningar. Vidare ifrågasätts från naturvårdsnämndens
sida om icke mottagningsanläggningar bör inrättas i flera hamnar.
Sjöfartsstyrelsen avser emellertid att verkställa en utredning rörande
omfattningen av de reningsanordningar som behövs och de tekniska svårigheter
som är förenade med anbringandet av dessa, varjämte styrelsen
följer frågan om behovet av mottagningsanläggningar i hamnarna.

Enligt utskottets mening ger det anförda vid handen att nya eller större,
äldre torrlastfartyg utan nämnvärd olägenhet bör kunna underkastas de
av motionärerna föreslagna bestämmelserna. Vad gäller de mindre torrlastfartygen
torde frågan dock inte kunna avgöras utan att sjöfartsstyrelsen
i enlighet med sitt åtagande verkställer nämnda utredning i fråga om reningsanordningarna
in. m. och i samband därmed klarlägger frågan om
nuvarande antal mottagningsanläggningar är till fyllest. Då det bl. a. med
hänsyn härtill inte är möjligt för utskottet att i detta sammanhang närmare
ta ställning till förevarande spörsmål torde det böra ankomma på
Kungl. Maj:t att i samband med prövningen av sjöfartsstyrelsens framställning,
mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört, överväga de av motionärerna
framförda förslagen.

Sj öfar tsstyrelsen

Sjöfartsstyrelsen har nu efter samråd med statens oljeskyddsråd föreslagil,
att den allmänna undantagsbestämmelsen i lagens 2 § b) upphävs och
att möjlighet införs att för torrlastfartyg, för vilket kölen sträckts före lagändringens
ikraftträdande, medge motsvarande undantag, om fartyget inte
utan avsevärda svårigheter kan utrustas med särskilda vattcnbarlasttankar
eller med länsvattenseparator. Förslaget torde få fogas till protokollet som
bilaga 2.

Sjöfartsstyrelsen anför vidare.

1 yttrandet till tredje lagutskottet anslöt sig sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet
till fullo till motionärernas uttalanden om önskvärdheten av
att undvika varje form av oljeuttömning från fartyg. Förslaget om upphävande
av undantagsstadgandet i 2 § b) lagen tillstyrktes därför principiellt.
Emellertid framhölls att praktiska svårigheter kunde, åtminstone
under en övergångstid, uppkomma för vissa nu existerande mindre fartyg,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

som av stabilitetsskäl nödgas använda bränsletankarna för intagande av
erforderlig barlast. För att dessa fartyg skall kunna efterfölja lagens förbud
efter upphävande av undantaget, måste de antingen utrustas med separata
barlasttankar eller med separatorer eller andra oljeavskiljningsanordningar.
Styrelsen avsåg att skyndsamt utreda i vilken omfattning sådana
anordningar behövs och vilka tekniska svårigheter som kan föreligga.

Utredningen, som nu har slutförts, grundas främst på uppgifter från
rederiorganisationerna. Det framgår att endast 50 av de omkring 450 torrlastfartyg
som tillhör medlemmar av Sveriges redareförening saknar länsvattenseparator
och för alla förhållanden tillräckliga separata vattenbarlasttankar
och har sådana stabilitetsegenskaper, att kompensering av förbrukad
brännolja med vattenbarlast i brännoljetank kan behövas. I 45 av
dessa 50 fartyg uppges länsvattenseparator av utrymmesskäl inte kunna
installeras.

De 50 fartygen fördelar sig efter storlek enligt följande.

Bruttoregisterton Installation av länsvatten separator

av utrymmesskäl
ej möjlig möjlig

- 450.......................... 4 1

450- 500.......................... 7 1

500-1000.......................... - 1

1000-3000.......................... 13 2

3000-5000.......................... 16 -

5000-8000.......................... 4 —

8000- .......................... 1 -

Summa 45 5

Från Rederiföreningen för mindre fartyg har uppgift lämnats om 41 torrlastfartyg,
en enligt föreningens uppfattning representativ del av medlemmarnas
samlade flotta. Av dessa 41 fartyg uppges 1 (om 499 bruttoregisterton)
vara utrustat med länsvattenseparator, och av övriga 40 fartyg bedöms
endast 2 (om 234 resp. 494 bruttoregisterton) behöva kompensera
förbrukad brännolja med barlastvatten i brännoljetank. För det större av
dessa fartyg uppger ägaren att utrymmesskäl inte hindrar installation av
länsvattenseparator. Föreningens ombudsman uppger att fartygen i fortsättningen
sannolikt kan användas på sådant sätt att kompensering av
brännolja med barlastvatten i samma tank inte behövs.

Sjöfartsstyrelsen finner att det av utredningen framgår, att ett upphävande
av undantagsstadgandet i lagens 2 § b) inte medför några problem
för fartyg med lägre bruttodräktighet än 500 registerton och i allmänhet
inte heller för större fartyg. Ett begränsat antal större fartyg kan emellertid
komma i den situationen, att fartygen av stabilitetsskäl måste inta vattenbarlast
i sina brännoljetankar. Om länsvattenseparator av tekniska skäl inte
kunnat installeras, måste fartygen behålla vattenbarlasten tills den kan
lossas i mottagningsanordning i land. Detta förhållande kan undantagsvis

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

innebära, att fartyget inte kan ta ombord den mängd brännolja som behövs
för fartygets framförande. Befälhavaren ställs i sådant fall inför val
mellan att överträda lagens föreskrifter, att riskera att fartyget inte har
tillräcklig mängd brännolja eller att äventyra fartygets sjövärdighet genom
bristande stabilitet. Detta är uppenbarligen otillfredsställande. Möjlighet
bör föreligga att efter prövning i varje särskilt fall av de tekniska förutsättningarna
medge nödvändigt undantag från lagens föreskrifter.

Om undantagsstadgandet i lagens 2 § b) upphävs, torde det enligt sjöfartsstyrelsen
i allmänhet inte behövas något särskilt stadgande om skyldighet
för torrlastfartyg, som använder sina brännoljetankar även såsom
vattenbarlasttankar, att vara utrustat med separator eller annan oljeavskiljare.
Får fartyget inte släppa ut barlastvatten, som förorenats av olja
genom alt det förts i fartygets brännoljetankar, blir nämligen den praktiska
konsekvensen att fartyget måste utrustas antingen med tillräckliga vattenbarlasttankar
eller också med länsvattenseparator. Teoretiskt föreligger
även den möjligheten att fartyg, som intagit barlastvatten i sina brännoljetankar,
behåller detta i brännoljetankar na till dess det förorenade barlastvattnet
kan pumpas i land i särskild mottagningsanordning. Mottagningsanläggningarnas
kapacitet att ta mot oseparerat oljeförorenat barlastvatten
är emellertid begränsad. Att använda mottagningsanläggningarna blir
bl. a. därför mycket tidsödande och därmed klart oekonomiskt för fartyget.
Vidare är ett sådant förfarande möjligt endast om fartyget med viss regelbundenhet
anlöper hamn som är utrustad med mottagningsanläggning.

Remissyttranden

Efter remiss bär yttranden över sjöfartsstyrelsens förslag avgetts av överbefälhavaren,
statens vatteninspektion, statens naturvårdsnämnd, oljeskyddsrådet,
länsstyrelserna i Gotlands län och Göteborgs och Bohus län,
Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Nordiska
oljeskyddsunionen och Sveriges varvsindustriförening. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande av chefen för västra kustdistriktet.
I

I yttrandena tillstyrks förslaget eller lämnas det utan annan erinran än
följande påpekanden.

Rederiföreningen för mindre fartyg finner att upphävande av undantagsbestämmelsen
i lagens 2 § b) inte bör vålla de mindre torrlastfartygen något
större problem, eftersom dessa fartyg under normala förhållanden inte
behöver använda samma tankar för olja och barlastvatten. De små kvantiteter
spillolja som kan komma i fråga bör kunna lämnas till särskild mottagningsanläggning
vid tillfällen som är lämpliga för fartyget.

Sveriges redareförening anser att från förbudet måste undantas redan
befintliga fartyg som inte har möjlighet att installera länsvattenseparator

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

och som har sådana stabilitetsegenskaper att bränsletank måste användas
även för barlaständamål.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förutsätter, att medgivanden
till sådan uttömning som nu är tillåten skall kunna ges under en övergångstid.
Länsstyrelsen i Gotlands län förutsätter att dispenser kommer att beviljas
restriktivt.

Oljeskyddsunionen berör den i riksdagen ifrågasatta skyldigheten för
fartyg som nyttjar bränsletankar för vattenbarlast att ha separator eller
annan oljeavskiljare. Unionen framhåller att föreskrift med sådan innebörd
gällt i tio års tid för brittiska torrlastfartyg med en bruttodräktighet
av 80 ton eller mera i förening med generellt förbud mot utsläpp av olja i
Nordsjön och andra farvatten omkring de brittiska öarna. Erfarenheten
ger enligt unionen tyvärr ej anledning att utesluta att man på fartyg utan
separatorer frestas att mot ett förbud befria fartyget från oljerester ute till
havs. Det synes unionen befogat att genom lag stadfästa en praxis som
sjöfartsstyrelsen tror även dessförutan kunna komma till stånd. Förslaget
om obligatorisk utrustning med separatorer eller annan oljeavskiljare för
ifrågavarande fartyg tillstyrks.

Naturvårdsnåmnden hänvisar till sitt yttrande till tredje lagutskottet, i
vilket yttrande nämnden bl. a. fann det tveksamt om i detta sammanhang
skyldighet att anskaffa separatorer bör införas. Frågan kan enligt yttrandet
måhända lösas genom att mottagningsanordningar inrättas i flera hamnar.

Oljeskyddsrådet erinrar om att sjöfartsstyrelsen i annat sammanhang
föreslagit en utökning av antalet hamnar, som skall vara skyldiga att hålla
mottagningsanordningar för oljehaltig blandning från fartyg, och vidare
skyldighet för ytterligare ett antal hamnar att ta mot smärre oljerester
från fartyg.

Sveriges redareförening delar sjöfartsstyrelsens uppfattning, att krav på
installerande av länsvattenseparatorer inte bör uppställas. Rederiföreningen
för mindre fartyg anser att särskilda bestämmelser om oljeavskiljningsanordningar
inte behövs.

Departementschefen

Oljeutsläpp från fartyg medför i flera hänseenden betydande skador och
olägenheter. Skadeverkningarna på sjöfågelbeståndet är allvarliga. Fisket
åsamkas olägenheter genom att redskap och båtar smutsas ned. Olja som
driver in mot kusterna kan vidare göra stränderna otjänliga för bad och
annat friluftsliv. Oljeskadorna är av sådan art, att alla rimliga åtgärder bör
vidtas för att minska riskerna för förorening genom oljeutsläpp.

Frågan om åtgärder mot vattenförorening har tagits upp i olika sammanhang.
Internationellt samarbete har lett till 1954 års oljeskyddskonvention
och till kompletteringar i den. Det internationella arbetet har gett

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

11

förhållandevis gott resultat. Det är emellertid ännu lång väg till målet att
olja över huvud inte skall få tömmas i något vatten. I konventionen rekommenderas
de fördragsslutande staterna att genom nationell lagstiftning utvidga
skyddet mot vattenförorening. Inom mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) diskuteras förslag till ytterligare effektivisering
av konventionen.

Ett särskilt problem utgör de fartygsolyckor som orsakar vattenförorening.
Frågor härom diskuteras av representanter för staterna vid Nordsjön
och Skagerack, och utredning pågår inom IMCO.

Även frågan hur beredskap mot oljeskador bör ordnas utreds f. n.

De svenska författningsbestämmelserna till skydd mot vattenförorening
från fartyg bygger på oljeskyddskonventionen. Inom Sveriges sjöterritorium
råder förbud för alla fartyg att släppa ut olja. Utanför Sveriges sjöterritorium
gäller våra förbudsregler i s. k. förbjudna zoner, bl. a. hela
Nordsjön och Östersjön med vikar, dock endast för svenska fartyg med
viss minsta storlek. Gränsen går för tankfartyg vid en bruttodräktighet av
150 registerton och för andra fartyg (torrlastfartyg) vid en bruttodräktighet
av 500 registerton. Fr. o. m. den 1 januari 1969 gäller förbudet inom
de förbjudna zonerna även för svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet
under 150 registerton och för svenskt torrlastfartyg med en bruttodräktighet
under 500 registerton om torrlastfartyget har en maskinstyrka av minst
400 effektiva hästkrafter. De svenska bestämmelserna är på denna punkt
strängare än konventionens regler. För nya svenska fartyg med en bruttodräktighet
av minst 20 000 registerton gäller förbud mot oljeutsläpp i
princip även utanför de förbjudna zonerna.

Torrlastfartyg får enligt en undantagsregel (2 § b) lagen om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg) tömma olja, när fartyget är på väg till
hamn som inte har anläggning för mottagning av oljehaltig blandning från
fartyg. Sådan uttömning skall ske så långt från land som omständigheterna
medger. På grund av länsstyrelsebeslut får sådan uttömning av olja inte
ske inom Sveriges sjöterritorium vid landets kuster.

Riksdagen har i skrivelse yttrat, att det torde böra ankomma på Kungl.
Maj:t alt överväga förslag om sådan ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg, att dels bestämmelsen i 2 § bl utgår, dels torrlastfartyg,
som använder sina brännoljetankar även såsom vattenbarlasttankar,
åläggs att vara utrustat med separator eller annan oljeavskiljare. I
sill av riksdagen godkända utlåtande anförde tredje lagutskottet att nya eller
större, äldre torrlastfartyg utan nämnvärd olägenhet bör kunna underkastas
de av motionärerna föreslagna bestämmelserna men att frågan inte
torde kunna avgöras för de mindre torrlastfartygen utan att sjöfartsstyrelsen
i enlighet med sitt åtagande verkställer utredning i fråga om reningsanordningarna
in. m. på torrlastfartygen och i samband därmed klarlägger
frågan om nuvarande antal mottagningsanläggningar är till fyllest.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

Sjöfartsstyrelsen har efter utredning funnit, att den nämnda undantagsbestämmelsen
för torrlastfartyg kan upphävas men att möjlighet bör finnas
att ge dispens i särskilda fall. Styrelsen har däremot inte funnit det nödvändigt
att föreslå skyldighet för torrlastfartyg, som använder sina brännoljetankar
även som barlasttankar, att vara utrustat med separator eller annan
oljeavskiljare. Styrelsen framhåller att följden av att ett fartyg inte får
släppa ut förorenat barlastvatten blir, att fartyget måste utrustas antingen
med tillräckliga vattenbarlasttankar eller med länsvattenseparator. Vidare
pekar styrelsen på möjligheten att fartyget behåller förorenat barlastvatten
till dess vattnet kan lämnas i mottagningsanläggning, men styrelsen
understryker att det är tidsödande och därför oekonomiskt för fartyget att
anlita mottagningsanläggning.

Enligt Kungl. Maj :ts förordnande skall anläggning för mottagning av
oljehaltig blandning från fartyg finnas i allmän hamn i Göteborg, Hälsingborg,
Luleå, Malmö, Norrköping och Stockholm. Efter det att Kungl. Maj :t
gett sjöfartsstyrelsen i uppdrag bl. a. att utreda vilka ytterligare mottagningsanläggningar
som behövs, har styrelsen föreslagit Kungl. Maj :t att
förordna om mottagningsanläggningar i ytterligare sex hamnar och dessutom
anläggningar för mottagning av begränsade mängder olja och oljerester
i flera andra hamnar.

Skälet till att lagens 2 § b) i likhet med konventionen tillåter torrlastfartyg
att tömma olja, när fartyget är på väg till hamn som inte har mottagningsanläggning,
är att många torrlastfartyg av stabilitetsskäl nödgas
medföra barlastvatten i sina bränsletankar till hamn eller dess närhet, där
de måste göra sig av med det förorenade vattnet i samband med lastning
eller bunkring. Enligt den utredning som nu föreligger medför emellertid ett
upphävande av undantagsregeln för svenska fartyg svårigheter endast för
ett förhållandevis litet antal existerande fartyg. Med hänsyn till vikten av
att oljeutsläpp begränsas i möjligaste mån anser jag därför, att lagens undantagsregel
bör upphävas men att möjlighet bör finnas till undantag i särskilda
fall för redan existerande torrlastfartyg och sådana torrlastfartyg
som börjat byggas. Undantag bör medges endast om avsevärda tekniska
svårigheter föreligger att installera oljeavskiljare eller särskilda vattenbarlasttankar.
Tillåten uttömning bör ske så långt från land som möjligt och
bör som nu inte få ske inom Sveriges sjöterritorium.

Min avsikt är att föreslå Kungl. Maj :t att förordna om ytterligare mottagningsanläggningar
för oljehaltig blandning från fartyg. Anläggningar
där förorenat barlastvatten kan tas mot kommer emellertid ändå att saknas
i åtskilliga hamnar som besöks av torrlastfartyg. Bl. a. därför kommer
risk att föreligga, att torr lastfartyg kommer i sådan situation att befälhavaren
anser sig böra tömma förorenat vatten inom förbjudet vattenområde.
Risken för sådana utsläpp blir betydligt mindre, om fartyget är försett
med oljeavskiljare. Enligt min mening bör därför i 4 § lagen införas ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1967

13

förbud för torrlastfartyg att föra vatten i bränsletank om inte fartyget är
försett med godkänd oljeavskiljare.

Det av mig förordade förbudet innebär att torrlastfartyg utan oljeavskiljare
inte får föra vatten i bränsletank för vare sig barlast eller annat ändamål.
Fartyg utan oljeavskiljare hindras givetvis inte härigenom att göra
tankarna rena, när fartyget ligger vid en mottagningsanläggning.

Det bör ankomma på sjöfartsstyrelsen att meddela föreskrifter om oljeavskiljare
för förorenat tankvatten i likhet med vad som redan gäller om
bl. a. oljeavskiljare för slagvatten enligt 4 § första stycket. Redan installerade
oljeavskiljare för slagvatten torde vara användbara också för tankvatten.

Mindre torrlastfartyg är undantagna från förbudet att tömma olja i de
förbjudna zonerna. Inom Sveriges sjöterritorium gäller förbudet emellertid
för samtliga fartyg. Fartyg som av stabilitetsskäl använder bränsletankar
för barlastvatten måste ofta behålla barlastvattnet ända in i hamn
eller till hamnens omedelbara närhet. Från påbudet om oljeavskiljare bör
därför något allmänt undantag inte göras för de mindre fartygen. I särskilda
fall bör emellertid undantag kunna medges för nuvarande torrlastfartyg
och för sådana fartyg som redan börjat byggas, om avsevärda tekniska
svårigheter föreligger att installera oljeavskiljare eller särskilda vattenbarlasttankar
eller om andra synnerliga skäl föreligger.

Överträdelse av bestämmelsen om oljeavskiljare för torrlastfartyg som
för vatten i bränsletank bör i påföljdshänseende jämställas med överträdelse
av bestämmelsen i 4 § första stycket lagen. Samtidigt bör ett par redaktionella
ändringar göras i påföljdsbestämmelserna (7 §).

Lagen om säkerheten på fartyg gäller numera i stället för lagen om tillsyn
å fartyg. 4 och 6 §§ bör ändras med hänsyn härtill. Vidare bör i 8 § beaktas
att sjölagen ändrats.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956
(nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Förslaget torde få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga l.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för
det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits
här.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

Bilaga 2

Sjöfartsstyrelsens förslag
till

lag om ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg

Härigenom förordnas att 2 § lagen den 6 april 1956 om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Utan hinder---må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten---fartygets maskinutrymmen; samt

b) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörjolja
eller som härrör från rester från tankfartygs lasttank och är av så fast
beskaffenhet att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b), skall dock ske så långt från land som
omständigheterna medgiva.

Denna lag träder i kraft den

Kan fartyg, som ej är tankfartyg, för vilket kölen sträckts före ikraftträdandet
av denna lag, icke utan avsevärda svårigheter utrustas med särskilda
vattenbarlasttankar eller med länsvattenseparator, äger Konungen
eller myndighet, som Konungen utser, medgiva att från fartyget må utan
hinder av vad i 1 § stadgas uttömmas olja då fartyget är på väg till hamn
utan sådan anläggning som i 5 § sägs, dock att sådan uttömning skall ske
så långt från land som omständigheterna medgiva.

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1967

15

Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 16 oktober 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet

Lind,

Alexanderson,

Ringdén,

Westerlind.

Enligt lagrådet den 10 oktober 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll
över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet den 29 september 1967, hade Kungl. Maj :t
förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring
i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg -

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Gunnar Torgils.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande
över förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr
86) om åtgärder mot vattenförorening från fartgg.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Ggllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670553