Kungl. Maj.ts proposition nr 140 år 1967
1
Nr 140
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om
ekonomiska föreningar, m. m.; given Stockholms
slott den 30 juni 1967.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska
föreningar,
2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
GUSTAF ADOLF
Herman Iiling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att medlem i ekonomisk förening, som deltar
i föreningen med högre insatsbelopp än han är skyldig att delta med, skall
kunna få ut det överskjutande beloppet utan att behöva lämna föreningen.
Vidare föreslås en mindre ändring i bestämmelserna om vilka handlingar
som skall läggas fram på föreningsstämma vid behandling av fråga om
fusion.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr no
2
Kungl. Maj:ts proposition nr HO är 1967
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om
ekonomiska föreningar
Härigenom förordnas, dels att 10 och 18 §§, 43 § 1 mom., 67 § samt
96 § 1 mom. lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till rubriken i "lagen »Medlems
intagande och avgång» skall fogas »m. m.», dels att en ny paragraf, 16 a §,
av nedan angiven lydelse skall införas i lagen under nämnda rubrik.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10 §.
Över ekonomisk förenings medlemmar
skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning. Denna kan
bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Förteckningen skall för
varje medlem innehålla uppgift om
hans fullständiga namn och hemvist
samt å det antal insatser, med vilket
han deltager i föreningen. Därjämte
skall förteckningen innehålla uppgift
om sammanlagda beloppet inbetalda
insatser enligt senast fastställda
balansräkning, om summorna av
insatsbelopp, som efter utgången av
det räkenskapsår balansräkningen
avser återbetalats eller högst skola
återbetalas dels enligt 16 § 1 mom.
dels enligt 16 a §, och om tiden för
återbetalningarna.
Styrelsen skall-----om densamma.
Medlem vare-----gjorda insatser.
Över ekonomisk förenings medlemmar
skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning. Denna kan
bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Förteckningen skall för
varje medlem innehålla uppgift om
hans fullständiga namn och hemvist
samt å det antal insatser, med vilket
han deltager i föreningen.
16 a §.
Medlem, som deltager i föreningen
med högre insatsbelopp än han är
skyldig att deltaga med, äger efter
uppsägning utfå överskjutande belopp
utan att avgå ur föreningen.
Angående uppsägningen samt med
-
Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1967
3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lemmens rätt att utfå det uppsagda
beloppet och skyldighet att återbära
vad han utfått äga bestämmelserna i
ii § första stycket och 16 § motsvarande
tillämpning. Därvid hänföras
föreskrifterna i 16 § beträffande tiden
för medlems avgång till den utgång
av räkenskapsår, vilken infaller
näst efter en månad eller efter den i
stadgarna bestämda längre lid, högst
sex månader, sedan uppsägningen
skett.
18
Utdelning må ej ske av annat än
den vinst, som förefinnes enligt fastställd
balansräkning för sista räkenskapsåret,
i den mån vinsten icke
skall avsättas till reservfonden. Ej
heller må utbetalning av gottgörelse,
varom förmäles i 17 § 1 mom. och
som icke inräknats i årsvinsten, äga
rum i vidare mån än att föreskriven
avsättning kan ske till reservfonden.
I övrigt må utbetalning till medlemmarna
av föreningens tillgångar ej
verkställas annorledes än genom
återbetalning av insatser enligt 16 §
1 mom. eller i samband med nedsättning
av insatsernas belopp enligt
68 § sista stycket.
Utdelning, som-------inb
§•
Utdelning må ej ske av annat än
den vinst, som förefinnes enligt fastställd
balansräkning för sista räkenskapsåret,
i den mån vinsten icke
skall avsättas till reservfonden. Ej
heller må utbetalning av gottgörelse,
varom förmäles i 17 § 1 mom. och
som icke inräknats i årsvinsten, äga
rum i vidare mån än att föreskriven
avsättning kan ske till reservfonden.
I övrigt må utbetalning till medlemmarna
av föreningens tillgångar ej
verkställas annorledes än genom
återbetalning av insatsbelopp enligt
16 § 1 mom. eller 16 a § eller i samband
med nedsättning av insatsernas
belopp enligt 68 § sista stycket,
dalda insatser.
43
1 mom. I förvaltningsberättelsen
skall upplysning lämnas om hela intäkten
av föreningens rörelse under
räkenskapsåret (omsättningssumman),
om väsentliga förändringar i
medlemsantalet samt om sådana til!
medlemmar eller andra utgående ef~
terlikvider, återbäring eller liknande
gottgörelser som icke inräknats i
årsvinsten, där ej upplysning i
nämnda hänseenden lämnas i vinstoch
förlusträkningen. Vidare skall i
förvaltningsberättelsen, i den mån
det finnes kunna ske utan förfång
för föreningen, upplysning lämnas
om andra för bedömningen av för
-
§•
1 mom. I förvaltningsberättelsen
skall upplysning lämnas om hela intäkten
av föreningens rörelse under
räkenskapsåret (omsättningssumman),
om väsentliga förändringar i
medlemsantalet, om summorna av
insatsbelopp, som skola återbetalas
under nästa räkenskapsår dels enligt
16 § 1 mom. dels enligt 16 a §, samt
om sådana till medlemmar eller andra
utgående efterlikvider, återbäringar
eller liknande gottgörelser som
icke inräknats i årsvinsten, där ej
upplysning i nämnda hänseenden
lämnas i balansräkningen eller vinstoch
förlusträkningen. Vidare skall i
4
Kangl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
(Nuvarande lydelse)
eningens ställning och resultatet av
dess verksamhet samt styrelsens förvaltning
viktiga förhållanden, vilka
ej framgå av balansräkningen eller
vinst- och förlusträkningen, så ock
om händelser av väsentlig betydelse
för föreningen, jämväl där de inträffat
efter räkenskapsårets slut.
(Föreslagen lydelse)
förvaltningsberättelsen, i den mån
det finnes kunna ske utan förfång
för föreningen, upplysning lämnas
om andra för bedömningen av föreningens
ställning och resultatet av
dess verksamhet samt styrelsens förvaltning
viktiga förhållanden, vilka
ej framgå av balansräkningen eller
vinst- och förlusträkningen, så ock
om händelser av väsentlig betydelse
för föreningen, jämväl där de in
-
träffat efter räkenskapsårets slut.
I den------upptagna tillgångarna.
Där medelantalet---------hos föreningen.
67 §.
Beslut om------de röstande.
Såvitt genom--------de röstande.
Avser ändringen att medlems rätt
till föreningens behållna tillgångar
vid dess upplösning inskränltes, erfordras
att beslutet å sista stämman
biträtts av samtliga röstande. Detsamma
gäller, där ändringen innebär
inskränkning i avgående medlems
rätt varom i 16 § 1 mom. sägs eller
angår medlems rätt att utträda ur
föreningen och ändringen skall avse
jämväl dem, som vid frågans avgörande
voro medlemmar i föreningen.
Avser ändringen att medlems rätt
till föreningens behållna tillgångar
vid dess upplösning inskränkes, erfordras
att beslutet å sista stämman
biträtts av samtliga röstande. Detsamma
gäller, där ändringen innebär
inskränkning i medlems rätt varom
i 16 § 1 mom. eller 16 a § sägs
eller angår medlems rätt att utträda
ur föreningen och ändringen skall
avse jämväl dem, som vid frågans
avgörande voro medlemmar i för
-
Är för —--
Har i----
till efterrättelse.
--Konungens medgivande.
96 §.
1 mom. Mellan ekonomiska----------rättens tillstånd.
Följande handlingar--------föreningens ställning.
Har balansräkning, förvaltningsberättelse
eller revisionsberättelse
för sista räkenskapsåret i någon av
föreningarna icke avgivits, må i stället
motsvarande handlingar för föreningens
näst sista räkenskapsår i
avskrift framläggas på stämman och
hållas tillgängliga för de röstberättigade,
under förutsättning att samtidigt
framläggas och hållas tillgängliga
1.
en av föreningens samtliga stp -
Kungl. Maj:ts proposition nr lbO år 1967
o
(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)
relseledamöter undertecknad berättelse
som, i den mån det kan ske
utan förfång för föreningen, skall
innehålla upplysning om händelser
av väsentlig betydelse för föreningens
ställning vilka inträffat efter avgivandet
av balansräkningen för näst
sista räkenskapsåret;
2. ett av revisorerna i föreningen
avgivet yttrande över berättelsen.
Handlägges fusionsfrågan på två
stämmor, skall vad i andra och
tredje styckena sägs gälla beträffande
båda stämmorna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
På förening som registrerats enligt äldre lag än lagen den 1 juni 1951 om
ekonomiska föreningar skall bestämmelserna i 16 a § tillämpas endast om
föreningen är sådan som avses i 1 § sistnämnda lag.
Ändring i förenings stadgar, varigenom medlems rätt enligt 16 a §
inskränkes, får beslutas innan den nya lagen träder i kraft. Beslut om sådan
stadgeändring får före den 1 juli 1968, utan hinder av bestämmelserna i
67 §, fattas på en föreningsstämma utan särskild röstpluralitet. Fattas sådant
beslut före nämnda "dag, gäller bestämmelserna i 68 § andra stycket
ej i fråga om beslutet. Uppsägning till återbetalning av insatsbelopp enligt
16 a §, som skett före beslutet, är utan verkan i den mån återbetalningen
strider mot beslutet.
Handlägges fusionsfrågan på två
stämmor, skall vad i andra stycket
sägs gälla beträffande båda stämmorna.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)
om jordbrukskasserörelsen
Härigenom förordnas, att i lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskassei
öreisen skall införas dels närmast efter rubriken »Om kreditkassornas
verksamhet» underrubriken »Återbetalning av insatsmedel», dels därunder
en ny paragraf, 28 a §, av nedan angiven lydelse.
(Föreslagen lydelse)
28 a §.
Bestämmelserna i 10 § första stycket
sista punkten och 16 a § lagen
om ekonomiska föreningar gälla ej
i fråga om kreditkassorna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
7
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
12 maj 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,
Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar
i lagen om ekonomiska föreningar, m. m., och anför.
Inledning
Riksdagen begärde år 1958 i skrivelse till Kungl. Maj :t (I: 64 och II: 96,
LHJ 15, rskr 173) utredning om sådan ändring av 18 § lagen den 1 juni
1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar att föreningsmedlem skulle
kunna helt eller delvis få tillbaka den del av sitt insatskapital som överskjuter
det i stadgarna föreskrivna minimikapitalet utan att han avgår
ur föreningen. En förberedande undersökning av frågan utfördes inom
justitiedepartementet. Med hänsyn bl. a. till att innebörden av gällande
lag var oviss ansågs det emellertid lämpligt att dröja något med lagändring
i avvaktan på att frågan prövades ytterligare i rättstillämpningen.
Någon sådan prövning har emellertid inte skett, och år 1966 gav riksdagen
som sin mening till känna, att det var angeläget att den förut begärda utredningen
kom till stånd (I: 563 och II: 685, L1!! 13, rskr 88).
Vidare anhöll riksdagen år 1963 om förslag till viss ändring i reglerna om
vilka handlingar som skall läggas fram på föreningsstämma, när beslut
skall fattas om fusion av ekonomiska föreningar (1:273 och 11:315, L1!!
46, rskr 390).
Med anledning av dessa riksdagens framställningar har inom justitiedepartementet
utarbetats en promemoria angående de båda ifrågasatta ändringarna
(Stencil Ju 1966: 16).
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av bankinspektionen,
kommerskollegium — som bifogat yttranden från samtliga handelskammare
i landet utom handelskammaren i Gävle samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare — lantbruksstyrelsen, överståthållar
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
ämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus och Skaraborgs län,
Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Föreningen auktoriserade
revisorer, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a. samt Svenska riksbyggen förening u. p. a.
Rätt att få ut överskjutande insatskapital
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 1 § lagen om ekonomiska föreningar kan förening registreras som
ekonomisk förening, om den har till ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna
deltar som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats
eller genom att begagna föreningens tjänster eller på annat sådant
sätt. Medlemmar i ekonomisk förening kan vara såväl fysiska som juridiska
personer. I ekonomisk förenings stadgar skall enligt 6 § anges
bl. a. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna
skall göras samt huruvida medlem får delta i föreningen med
högre belopp än enkel insats. Enligt 10 § skall genom styrelsens försorg
hållas en förteckning över föreningens medlemmar. Förteckningen skall för
varje medlem innehålla uppgift om det antal insatser som han deltar i föreningen
med. Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig för var och en
som vill ta kännedom om den. Medlem kan avgå ur föreningen bl. a. efter
uppsägning. Rätten att säga upp sig till utträde ur föreningen kan enligt
14 § inskränkas på så sätt att uppsägning inte får ske inom viss begränsad
tid från inträdet. Avgång ur föreningen skall enligt 15 § med vissa undantag
äga rum vid den utgång av räkenskapsår som infaller näst efter det att
en månad eller en i stadgarna bestämd längre tid, högst sex månader, förflutit
sedan medlemmen sagt upp sig till utträde.
Enligt 16 § 1 mom. har medlem som avgått rätt att sex månader från
avgången få ut inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar
enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen förslår
därtill utan att reservfonden behöver anlitas eller övriga medlemmars
lika rätt förnärmas. Det är emellertid tillåtet att genom föreskrift i stadgarna
inskränka avgående medlems rätt att få tillbaka insats. Om föreningen
träder i likvidation eller försätts i konkurs inom sex månader från det
att medlem har avgått, skall den avgångnes rätt att få tillbaka insats bedömas
efter de grunder som gäller beträffande skifte av föreningens tillgångar.
Om föreningen försätts i konkurs på ansökan som gjorts inom ett
år från det medlem avgick, skall enligt paragrafens 2 mom. den avgångne
vara skyldig att, såvitt rör föreningens borgenärers rätt, återbära vad han
har fått ut av sina insatser. I 18 § första stycket meddelas bestämmelser
9
Kungl. Maj. ts proposition nr liO år 1967
om utdelning till medlemmarna av årsvinst och av vissa gottgörelser. Vidare
föreskrivs att utbetalning till medlemmarna av föreningens tillgångar
i övrigt inte får ske annat än genom återbetalning av insatser enligt 16 § 1
mom. eller i samband med nedsättning av insatsernas belopp efter stadgeändring
av sådan innebörd.
Enligt 38 § skall förenings styrelse för varje räkenskapsår avge redovisning
för förvaltningen av föreningens angelägenheter. Redovisningen
skall omfatta förvaltningsberättelse, balansräkning samt vinst- och förlusträkning.
Förvaltningsberättelsen skall enligt 43 § 1 mom. bl. a. lämna
upplysning om väsentliga förändringar i medlemsantalet. Senast sju månader
efter räkenskapsårets utgång skall enligt 44 § redovisningshandlingarna
hållas tillgängliga för var och en som vill ta kännedom om dem.
Nuvarande lag om ekonomiska föreningar har ersatt en tidigare lag i
ämnet av den 22 juni 1911 (nr 55). Denna innehöll inte något uttryckligt
förbud mot återbetalning av insatser i annan ordning än efter avgång av
medlem. Av uttalanden under förarbetena till lagen framgår, att medlem
som hade gjort flera insatser än han var skyldig att göra ansågs ha rätt
att få tillbaka överskjutande insatser utan att lämna föreningen.
Under förarbetena till nu gällande lag ägnades stor uppmärksamhet åt
frågan om åtgärder för att främja föreningarnas konsolidering. Som ett
led i dessa åtgärder infördes bestämmelserna om utdelningsbegränsning i
18 §. Därvid berördes inte särskilt frågan om utbetalning av överskjutande
insatser till medlem utan samband med avgång ur föreningen.
Frågan om innebörden av gällande rätt på denna punkt prövades av regeringsrätten
år 1957. En ekonomisk förening hade ansökt om registrering
av en stadgebestämmelse av innebörd att medlem i föreningen skulle
kunna få tillbaka inbetalt insatsbelopp i den mån detta översteg hans insatsskyldighet.
I utslag den 12 december 1957 vägrade regeringsrätten registrering
och hänvisade därvid till föreskrifterna i 18 § första stycket
O O
lagen om ekonomiska föreningar (regeringsrättens årsbok 1957 s. 131).
Lagen om ekonomiska föreningar är enligt 1 § lagen den 25 maj 1956 (nr
216) om jordbrulcskasserörelsen med vissa modifikationer tillämplig också
på jordbrukets kreditkassor. Dessa utgörs dels av jordbrukskassor och
dels av centralkassor för jordbrukskredit. Som medlem i jordbrukskassa
kan i huvudsak antas jordbrukare, jordbruksorganisation eller kommun.
Jordbrukskassa skall vara medlem i centralkassa. Sådan kassa får utom
jordbrukskassa också anta jordbruksorganisation som medlem. Både jordbrukskassa
och centralkassa har till huvudsaklig uppgift att främja sina
medlemmars ekonomiska intressen genom att bereda kredit åt medlemmarna.
Jordbrukskassa får inte lämna kredit åt andra än sina medlemmar.
Centralkassa får lämna kredit dels åt sina medlemmar dels åt jordbruks
-j-l
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 140
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
organisationer och kommuner som tillhör ansluten jordbrukskassa. Jordbrukskassa
far inte själv utan centralkassans samtycke skaffa sig kredit
av annan än centralkassan. Denna har däremot rätt att ta emot inlåning
från allmänheten på sådan räkning som allmänt används av bank och
kan dessutom bl. a. ta upp förlagslån, dvs. lån som ger rätt till betalning
först efter kassans övriga borgenärer. Om centralkassan inte kan infria
sina förbindelser med egna medel har den rätt att fordra in tillskott från
de anslutna jordbrukskassorna. Centralkassas inlåningsrätt är enligt 34 §
maximerad på visst sätt. Inlåningen får motsvara dels summan av inneliggande
kontanta medel och vissa fordringar och dels därutöver 12 1/2
gånger centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital.
Förlagslån får vid denna beräkning likställas med eget kapital, dock högst
intill ett belopp som motsvarar centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas
eget kapital.
Departementspromemorian
I promemorian redovisas utförligt förarbetena till 1951 års lag, regeringsrättens
avgörande år 1957, de motioner som väcktes i saken vid 1958 års
riksdag samt remissyttranden och utskottsutlåtande i anledning av motionerna.
Vidare redogörs för vad som senare har förekommit i saken, bl. a. en
interpellation vid 1960 års riksdag.
Härefter behandlas i promemorian frågan om behovet av en la gändring.
De praktiska verkningarna av förbudet mot s. k. partiellt utträde
har enligt promemorian gjort sig särskilt märkbara inom jordbrukets
föreningsrörelse. Flera omständigheter bidrar till att överinsatser där förekommer
i större omfattning än som annars torde vara vanligt. I somliga
föreningar är insatsskyldigheten knuten till ett yttre förhållande som växlar
från tid till annan, mestadels värdet av medlemmens omsättning med
föreningen men ibland den av medlemmen brukade arealen jord. Stiger omsättningen
eller ökar arealen, ökar insatsskyldigheten. Om omsättningen
eller arealen minskar, medför detta i vissa föreningar att även insatsskyldigheten
minskar. I andra föreningar består den däremot oförändrad. Även
om insatsskyldigheten minskar, står det belopp som medlemmen tidigare
har betalt in kvar i föreningen, eftersom denna inte anses få betala tillbaka
överskjutande belopp till medlemmen före dennes avgång. Liknande resultat
kan uppstå om en jordbrukare med stor egendom överlåter någon del av
den och följaktligen får sin insatsskyldighet minskad. Vidare kan en producentförening
betjäna flera branscher inom jordbruket. Om en medlem i
en sådan förening lägger ned exempelvis mjölkproduktionen, kommer de
insatsbelopp som hänför sig till denna att utgöra överinsatser. Dessa kan
medlemmen inte få tillbaka förrän han lämnar föreningen. Detta sker först
när han har upphört med all sådan produktion som föreningen betjänar.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967
Jordbrukets föreningsrörelse är organiserad i flera led. De enskilda jordbrukarna
är anslutna till lokalföreningar, vilka är sammanslutna i större
organisationer, vanligen länsföreningar. Dessa i sin tur tillhör en riksorganisation.
Lokalföreningens insatsskyldighet i den högre föreningen är bestämd
i förhållande till storleken av dess egna medlemmars insatser, och
motsvarande regler gäller i fråga om länsföreningens insatsskyldighet i
riksorganisationen. Minskningen av antalet jordbruk medför att medlemmar
ofta avgår ur lokalföreningarna och att dessa därvid måste betala ut insatsmedel
till avgående medlemmar. Eftersom lokalföreningen själv aldrig avgår
ur länsföreningen har den emellertid inte möjlighet att få ut sina motsvarande
överinsatser där.
Också inom konsumentkooperationen förekommer enligt promemorian
överinsatser. Särskilt förr torde det ha varit vanligt att medlemmar betalade
in högre insatsbelopp än det lägst föreskrivna. För några år sedan vidlogs
den ändringen i mönsterstadgarna för de till Kooperativa förbundet anslutna
konsumentföreningarna — det stora flertalet sådana föreningar —
att insatsbeloppet och antalet insatser fixerades lika för alla medlemmar i
en och samma förening. I den mån denna ändring genomförts i de särskilda
föreningarnas stadgar, är något överskridande av vad som sålunda bestämts
inte möjligt, överinsatser uppkommer således inte längre i dessa föreningar.
Inom den tredje stora gruppen av de ekonomiska föreningsrörelserna i
landet — bostadskooperationen — förefaller enligt promemorian överinsatser
inte utgöra något problem.
I vilken utsträckning överinsatser förekommer inom de föreningsrörelser
som särskilt är av intresse här — jordbrukets och konsumentkooperationens
— kan enligt promemorian inte anges närmare utan en tidsödande och
kostsam undersökning. De uppgifter som har lämnats vid muntliga förfrågningar
berättigar emellertid till antagandet att summan av överinsatser i
de olika föreningarna i allmänhet är ringa i jämförelse med det inbetalda
insatsbeloppet.
Att medlem i en ekonomisk förening inte kan få ut överinsatser annat än
i samband med avgång ur föreningen innebär enligt promemorian avsevärda
olägenheter för både medlemmarna och föreningen. Medlemmarna
kan inte disponera det kapital som överinsatserna utgör utan att lämna
föreningen, vilket de av olika skäl kan vara förhindrade eller obenägna
att göra. Inte minst inom jordbrukets föreningsrörelse är detta en nackdel.
Med de betydande förändringar inom jordbruket som den pågående rationaliseringen
har medfört och ytterligare kan aktualisera behöver en föreningsmedlem
ofta ta i anspråk de besparingar han äger. I föreningar- på jordbrukets
område ligger vidare överinsatserna räntelösa och är över huvud
inte till någon omedelbar nytta för innehavaren, som därför har stor anledning
att frigöra dem för omplacering. För primärföreningar av jordbrukare,
som är anslutna till högre föreningar, uppkommer särskilda svårigheter på
12
Kungl. Maj. ts proposition nr l''/0 år 1967
grund av omöjligheten att få ut överinsatser från den högre föreningen. För
att kunna tillgodose avgående jordbrukares anspråk på återbetalning av inbetalda
insatser har primärföreningar måst sörja för en särskild kapitalbildning.
Detta bär varit oförmånligt för dem från olika synpunkter och
bl. a. medfört högre priser på deras varor och tjänster.
Olägenheterna för föreningarna av rådande ordning hänför sig enligt
promemorian framför allt till medlemsvården. Det är svårt att förklara för
medlemmarna i en förening varför de inte kan få tillbaka inbetalt insatsbelopp
som inte längre motsvaras av deras insatsskyldighet. En medlem
som har överinsatser har särskilt svårt att förlika sig med den orättvisa det
innebär att han måste delta i föreningen med högre belopp än andra medlemmar
som tar föreningens tjänster i anspråk i samma utsträckning som
han själv eller t. o. m. i större. För medlemsvården inom föreningarna är det
synnerligen viktigt inte bara att medlemmarna skall kunna få ut sina överinsatser
om de så önskar utan också att man i möjligaste mån skall kunna
undvika ekonomisk orättvisa medlemmarna emellan. Nu rådande förhållanden
är i själva verket ägnade att i inte obetydlig mån försvåra medlemsrekry
teringen.
På grund av vad sålunda anförts får enligt promemorian en lagändring
som möjliggör återbetalning av överinsatser till medlem i ekonomisk förening
utan samband med att han lämnar föreningen anses vara av behovet
påkallad.
I promemorian behandlas därefter frågan, om hänsynen till kapitalbildningen
i föreningarna och borgenärsskyddet
lägger hinder i vägen för en lagändring. Betänkligheter av detta slag anfördes
av vissa handelskamrar vid 1958 års remiss.
Enligt promemorian kan det inte undvikas att risken för kapitalutflöde
ur föreningarna ökar, om medlem blir berättigad att få ut överinsatser.
Eftersom överinsatserna såväl inom jordbrukets föreningsrörelse och konsumentkooperationen
som inom andra grupper av föreningar inte torde
utgöra mer än en ringa del av det inbetalda insatskapitalet, anses dock
hänsynen till kapitalbildningen i föreningarna inte böra hindra den ifrågasatta
lagändringen. Emellertid anses undantag böra göras för vissa äldre
föreningar, framför allt sådana som inte har kooperativ natur.
Inte heller intresset att trygga föreningens borgenärer bör enligt promemorian
lägga hinder i vägen för en reform. Till stöd för denna bedömning
anförs dels överinsatsernas begränsade omfattning och dels att samma inskränkningar
som f. n. gäller för utbetalning av insatser vid medlems avgång
förutsätts skola gälla också i fråga om utbetalning av överinsatser.
Det synes dock enligt promemorian önskvärt att borgenärerna får ökat
skydd mot de risker utbetalning av insatsmedel föranleder.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967
På grund av de nu redovisade övervägandena föreslås i promemorian
att en särskild paragraf om utbetalning av överinsatser införs i lagen i anslutning
till bestämmelserna i 14—16 §§ om medlems avgång. Enligt den
föreslagna regeln skall medlem ha rätt att säga upp överinsatser till återbetalning
och få ut dessa utan att avgå ur föreningen. Beträffande uppsägningen
och rätten att få ut det uppsagda beloppet skall gälla motsvarande
bestämmelser som vid medlems avgång.
För att tillgodose borgenärernas intressen föreslås vissa bestämmelser
om skyldighet för föreningen att upplysa om insatser som skall återbetalas.
Detta gäller inte bara överinsatser utan också insatser som betalas ut
när medlem lämnar föreningen. På begäran av borgenär eller medlem skall
föreningen lämna skriftligt besked om beloppet av inbetalda insatser enligt
senast avgivna balansräkning, om summan av insatsbelopp som efter
utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalts eller
högst skall återbetalas på grund av medlems avgång eller uppsägning av
överinsatser samt om tiden för dessa återbetalningar. Vidare skall i föreningens
förvaltningsberättelse lämnas uppgift om insatsbelopp som av
någon av dessa anledningar skall återbetalas under följande räkenskapsår.
Remissyttrandena
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Ingen remissinstans avstyrker att rätt till partiellt utträde ur ekonomisk
förening införs.
Handelskammaren i Göteborg erinrar om att handelskammaren i yttrande
över 1958 års motioner ställde sig avvisande till tanken på en lagändring,
eftersom frågan inte kunde anses vara av större vikt och det inte syntes
motiverat att ytterligare befästa de ekonomiska föreningarnas förmånsställning
när det gällde skyldigheten att bygga upp ett efter omsättningen
avpassat eget kapital. Handelskammaren vidhåller sin principiella inställning
men vill, bl.a. med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om upplysningsplikt,
inte motsätta sig att förslaget genomförs. Östergötlands och
Södermanlands handelskammare tillstyrker förslaget under förutsättning
att bestämmelserna om upplysningsplikt också genomförs. Föreningen
auktoriserade revisorer framhåller särskilt, att det är angeläget att lagändringen
inte blir till men för kapitalbildningen i föreningarna och försämrar
borgenärernas skydd. Enligt föreningens mening är förslaget väl avvägt
från dessa synpunkter. Samma uppfattning uttalas av Kooperativa förbundet.
Sveriges lantbruks förbund motsätter sig den föreslagna bestämmelsen
om skyldighet för förening att på begäran lämna vissa skriftliga u p plysningar
om insatskapitalet. Genom en sådan bestämmelse skulle man
ålägga föreningarna en handlingsplikt som inte finns nu och som torde
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 1W år 1967
sakna motsvarighet inom andra delar av associationsrätten. Skånes handelskammare
anför liknande betänkligheter och påpekar dessutom att det
inte föreslås någon frist inom vilken upplysningen skall lämnas eller någon
påföljd för den som underlåter att lämna upplysning. Man kan enligt handelskammaren
kanske inte helt bortse från att borgenärsskyddet skulle
kunna bli lidande genom att en förening i trängt läge kunde känna sig
frestad att dröja med att lämna begärda upplysningar. Lantbruksförbundet
och handelskammaren föreslår att borgenärernas intresse av att kunna få
kännedom om återbetalning av insatser i stället tillgodoses genom att föreningen
åläggs att föra in vissa uppgifter härom i medlemsförteckningen.
Enligt förbundets förslag skall förteckningen innehålla besked om att medlem
sagt upp sig till utträde eller sagt upp överinsatser till återbetalning.
Handelskammaren föreslår att förteckningen skall innehålla dels anteckningar
om uppsägning av överinsatser och dels aktuella uppgifter om summan
av insatsbelopp som har återbetalts eller högst skall återbetalas efter
utgången av det räkenskapsår den senast avgivna balansräkningen avser.
Handelskammaren och lantbruksförbundet berör också den föreslagna
skyldigheten att lämna upplysning i förvaltningsberättelsen om återbetalning
av insatser. Handelskammaren tillstyrker uttryckligen promemorians
förslag. Förbundet anser däremot en sådan skyldighet onödig. Förbundet
påpekar dels att förvaltningsberättelsen inte behöver offentliggöras förrän
efter den tidpunkt då insatserna skall betalas ut och dels att redan enligt
gällande rätt väsentliga förändringar i medlemsantalet skall anges i berättelsen.
Sveriges jordbrukskasseförbund anser borgenärernas intresse tillfredsställande
tillgodosett genom den föreslagna ändringen i bestämmelserna
om förvaltningsberättelsens innehåll och ifrågasätter om det finns skäl att
dessutom införa skyldighet att lämna skriftliga upplysningar till medlem
eller borgenär.
Bankinspektionen och Sveriges jordbrukskasseförbund tar särskilt upp
frågan om de föreslagna bestämmelsernas tillämpning på jordbrukets
kredit kassor.
Kassornas karaktär av kreditinrättningar med rätt att ta emot inlåning
från allmänheten medför enligt bankinspektionen att medlemmarna måste
underkasta sig de begränsningar i sin handlingsfrihet som behövs för att
skydda insättarnas medel. Inspektionen påpekar att återbetalning av garantifond
i sparbank får ske bara i den mån sparbankens övriga fonder
är tillräckliga för att den i 27 § sparbankslagen föreskrivna minimirelationen
mellan sparbankens inlåning och fonder skall upprätthållas. Samma
skäl som ligger till grund för denna regel talar enligt inspektionens mening
för att jordbrukskassornas medlemmar förhindras att ta ut sina insatser
i en takt som skulle äventyra den lagstadgade fondrelationen och därigenom
göra det nödvändigt att snabbt skära ned utlåningsvolymen. In
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967
spektionen påpekar också, att förlagskapital som centralkassa har lånat
upp får likställas med eget kapital vid tillämpningen av bestämmelserna
om inlåningsrätt intill ett belopp som motsvarar centralkassans och de anslutna
jordbrukskassornas eget kapital. I en centralkassa där denna rätt
har utnyttjats blir en återbetalning av insatskapital särskilt kännbar. Enligt
inspektionen torde överinsatser hittills inte ha förekommit i någon
större utsträckning i jordbrukskassorna, medan däremot centralkassornas
insatskapital på grund av förekomsten av frivilliga bidrag till inte oväsentlig
del består av sådana insatser. Det är enligt inspektionens mening å ena
sidan angeläget att skapa någon form av spärr mot återbetalning av överinsatser,
medan å andra sidan en alltför stark begränsning av rätten till
återbetalning kan försvåra för kassorna att få bidrag i form av frivilliga insatser
från jordbruksorganisationer.
Inspektionen upplyser, att normalstadgarna för kreditkassorna f. n. föreskriver
att avgången medlem har rätt att få tillbaka sin insats med en
femtedel under vart och ett av fem på varandra följande räkenskapsår med
början vid ingången av andra året efter avgången. Styrelsen i centralkassa
får dock medge kortare återbetalningstid, om hinder inte kan anses
möta med hänsyn till kassans ekonomiska ställning eller till jordbrukskasselagens
regler om förhållandet mellan centralkassans inlåning och
eget kapital. Motsvarande regler om successiv återbetalning av insatser
bör enligt inspektionens mening lämpligen gälla i fråga om återbetalning
av överinsatser. Med hänsyn till att reglerna i realiteten utgör en väsentlig
del av det inlåningsrättssystem som har byggts upp för att säkra stabiliteten
i rörelsen bör de emellertid enligt inspektionens mening införas i jordbrukskasselagen.
Även jordbrukskasseförbundet pekar på insatskapitalets särskilda uppgift
inom jordbrukskasseröreisen att bilda underlag för centralkassornas
inlåningsrätt. Förbundet förordar att det i jordbrukskasselagen efter mönster
av 16 § tredje stycket sparbankslagen införs en särskild bestämmelse
om att insatser får återbetalas i den mån kassornas återstående fonder, inbegripet
förlagskapital, är tillräckliga för iakttagande av det förhållande
som skall bestå mellan kassornas inlåning och deras eget kapital.
Departementschefen
Om en medlem i en ekonomisk förening har betalt in ett insatsbelopp
som överstiger hans insatsskyldighet, anses han enligt gällande rätt inte
kunna få tillbaka det överskjutande beloppet förrän han lämnar föreningen.
Denna ordning strider mot vad som gällde före tillkomsten av 1951 års
lag om ekonomiska föreningar och har medfört vissa olägenheter som föranlett
önskemål om lagändring.
Överskjutande insatser är särskilt vanliga inom jordbrukets förenings -
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967
rörelse. Insatsskyldigheten är där ofta knuten till en faktor som kan växla
från det ena året till det andra, exempelvis arealen brukad jord eller omfattningen
av medlemmens leveranser till föreningen. Om denna faktor
ändras kan detta leda till att överinsatser uppstår. Somliga föreningar betjänar
flera olika branscher inom jordbruket. Om en medlem i en sådan
förening lägger ned verksamheten inom en bransch men fortsätter att vara
medlem för viss annan bransch, kan den del av hans insats som hänför
sig till den förra branschen få karaktären av överinsats.
Förbudet mot återbetalning av överinsatser kan medföra betydande olägenheter
för den enskilde medlemmen. Denne har i allmänhet inte någon
fördel av att delta i föreningen med högre insats än stadgarna föreskriver
men har kanske å andra sidan stort behov av att kunna utnyttja sina kapitalresurser
på annat sätt. För medlemmen kan det framstå som orättvist
att han tvingas ha ett högre belopp innestående i föreningen än andra
medlemmar, trots att insatsskyldigheten är densamma.
Jordbrukets föreningsrörelse är uppdelad i flera led. De föreningar som
jordbrukarna själva tillhör är i sin tur sammanslutna i högre föreningar,
där insatsskyldigheten står i förhållande till primärföreningarnas eget insatskapital.
Om detta minskar genom att medlemmar lämnar primärföreningen
kommer denna förenings egen insats i den högre föreningen att
överstiga insatsskyldigheten. Eftersom det är omöjligt att få ut den sålunda
uppkomna överinsatsen, måste primärföreningen se till att den har andra
medel tillgängliga för utbetalning av insatser till avgående medlemmar.
Detta kan försvåra för föreningen att placera sina tillgångar på ett ekonomiskt
fördelaktigt sätt.
Olägenheterna av förbudet mot återbetalning av överinsatser utan samband
med avgång ur föreningen har blivit mer framträdande under senare
år till följd av de pågående strukturförändringarna inom jordbruksnäringen.
Utanför jordbrukets område torde överinsatserna inte utgöra något större
problem. Inom konsumentkooperationen förekommer visserligen överinsatser
i viss omfattning, men de minskar i betydelse allteftersom föreningarna
i sina stadgar tar in vissa bestämmelser, som numera rekommenderas av
Kooperativa förbundet och som innebär att insatsskyldigheten i en förening
fixeras till samma belopp för alla medlemmar.
I departementspromemorian föreslås bestämmelser om att medlem skall
kunna få tillbaka överinsatser utan att behöva lämna föreningen. Förslaget
har mottagits gynnsamt av remissinstanserna. Även jag anser att den
föreslagna lagändringen bör genomföras. Som föreslås i promemorian
bör rätten att få ut överinsatser vara begränsad i likhet med vad som
nu gäller om rätten att få ut insatser i samband med avgång ur föreningen.
Detta innebär bl. a. att viss tid skall förflyta innan medlen betalas
ut och att utbetalning inte får ske om detta skulle förnärma övriga med
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967
lemmars lika rätt eller inkräkta på reservfonden. Vidare skall föreningen
kunna begränsa eller helt utesluta rätten att få ut överinsatser genom
föreskrift i stadgarna.
En vidgad rätt för medlem att få ut insatsmedel ur föreningen kan
innebära en viss försämring av borgenärernas skydd. Visserligen torde överinsatsernas
belopp vara ganska ringa i förhållande till det totala insatsbeloppet,
och vidare är de nyssnämnda begränsningarna i rätten att få
ut överinsatser ägnade att minska de med förslaget förenade riskerna
från borgenärssynpunkt. Det synes dock lämpligt att i detta sammanhang
förbättra borgenärernas möjligheter att få kännedom om insatsmedel
som skall betalas ut från föreningen. Detta gäller inte bara överinsatser
utan också insatsmedel som skall betalas ut till avgående medlemmar.
Enligt gällande rätt skall förening i sin förvaltningsberättelse lämna
upplysning om väsentliga förändringar i medlemsantalet. Härigenom kan
borgenärerna vanligen få en viss uppfattning om mera betydelsefulla
förändringar i insatskapitalets storlek. I promemorian föreslås att föreningen
skall åläggas att i berättelsen lämna upplysning även om summan
av insatsbelopp som skall betalas ut under följande räkenskapsår
både på grund av medlems avgång och på grund av uppsägning av överinsatser.
En sådan upplysningsplikt torde inte medföra några större praktiska
svårigheter för föreningarna. Förslaget synes därför lämpligt. Visserligen
skall utbetalningen ske redan sex månader efter räkenskapsårets
utgång, medan förvaltningsberättelsen inte behöver hållas tillgänglig förrän
en månad senare, men den föreslagna regeln synes trots detta fylla en
viss uppgift. Upplysningen kan nämligen vara till ledning när det gäller att
bedöma föreningens utvecklingsmöjligheter på längre sikt. För en borgenär
kan detta ofta vara viktigare än att ha kännedom om utbetalningar som
skall äga rum under den närmaste tiden. Vidare torde ofta förvaltningsberättelsens
innehåll bli känt även utanför föreningen i samband med att berättelsen
avlämnas.
För att tillgodose borgenärernas behov av att innan förvaltningsberättelsen
föreligger kunna få besked om insatsbelopp som skall betalas ut
föreslås i promemorian att föreningen skall vara skyldig att på begäran
lämna medlem eller borgenär skriftlig uppgift härom. Denna regel bär
utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Det har påpekats att
en så utformad upplysningsskyldighet saknar motsvarighet på andra håll
inom associationsrätten. Däremot har det inte gjorts gällande att det i
och för sig skulle vara förenat med några större praktiska svårigheter
att tillhandahålla upplysningarna.
För egen del anser jag att syftet med förslaget bäst tillgodoses genom
att uppgifterna tas in i handlingar som hålls allmänt tillgängliga. Någon
skyldighet att lämna ut uppgifterna synes inte behöva föreskrivas. Jag vill
18 Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967
därför i anslutning till vad som rekommenderats av ett par remissinstanser
förorda, att de föreslagna uppgifterna skall införas i den för alla tillgängliga
medlemsförteckningen. Eftersom en förening även med den i promemorian
föreslagna ordningen måste se till att den har sådana anteckningar
att den på begäran kan lämna de fordrade upplysningarna, torde den av
mig förordade bestämmelsen knappast medföra större besvär för föreningarna
än promemorians förslag.
Lagen om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar också för
jordbrukets kreditkassor. Om något undantag inte görs, blir rätten att få
ut överinsatser tillämplig också på dem. Insatskapitalet i kreditkassorna
fyller emellertid en särskild funktion, som sammanhänger med kassornas
karaktär av kreditinstitut med — såvitt gäller centralkassorna —
rätt till inlåning från allmänheten. Inlåningsrätten står nämligen i visst
förhållande till kassornas eget kapital. Utbetalning av insatsmedel kan
därför leda till att detta förhållande rubbas på sådant sätt att inlåningen
måste skäras ned, vilket i sin tur medför att även utlåningen måste begränsas.
Med hänsyn härtill bar ett par remissinstanser föreslagit, att
kreditkassornas rätt att betala ut överinsatser görs beroende av att det
kapital som står kvar i kassan är tillräckligt för att den föreskrivna relationen
mellan inlåning och eget kapital skall upprätthållas.
Några uppgifter rörande omfattningen av överinsatser inom jordbrukskasserörelsen
föreligger inte. Det har emellertid inte tidigare framförts
några önskemål om att kreditkassorna skulle få rätt att betala ut överinsatser
till sina medlemmar. Detta får ses som ett tecken på att gällande
rätt inte visat sig medföra några större olägenheter för kassornas
del. Med hänsyn härtill bör de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna
föranleda att kassorna tills vidare undantas från de nya reglernas
tillämpningsområde.
Fusion
Gällande bestämmelser m. m.
En fusion av ekonomiska föreningar innebär alt en förening (den överlåtande
föreningen) upphör i samband med att dess medlemmar blir medlemmar
i en annan förening (den övertagande föreningen), som också
övertar alla den överlåtande föreningens tillgångar och skulder. I den övertagande
föreningen kan beslut om fusion fattas av styrelsen. I den överlåtande
föreningen skall däremot fusionsavtalet godkännas av föreningsstämma.
Följande handlingar skall enligt 96 § 1 mom. andra stycket föreningslagen
läggas fram på stämman och minst en vecka dessförinnan hållas
tillgängliga för de röstberättigade i föreningen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
19
1. fullständigt förslag till fusionsavtal;
2. avskrift av båda föreningarnas balansräkningar, förvaltningsberättelser
och revisionsberättelser för senaste räkenskapsåret;
3. en av den överlåtande föreningens samtliga styrelseledamöter undertecknad
berättelse med redogörelse för de omständigheter som kan vara
av vikt vid bedömandet av förslagets lämplighet för föreningen;
4. yttrande av den överlåtande föreningens revisorer över denna berättelse
såvitt den avser föreningens ställning.
Om inte samtliga röstberättigade är ense om att godkänna avtalet fordras
beslut på två på varandra följande stämmor och två tredjedels majoritet
på den sista av dessa. Båda stämmorna kan vara extra, men i så fall skall
minst en månad förflyta mellan dem. Om fusionsfrågan handläggs på två
stämmor, skall bestämmelserna om framläggande och tillhandahållande av
handlingar gälla beträffande båda stämmorna. För att fusionen skall få
genomföras krävs ytterligare bl. a. tillstånd av rätten.
Bestämmelserna om fusion i föreningslagen har utformats efter mönster
av motsvarande bestämmelser i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om
aktiebolag. Föreskrifterna i 96 § 1 mom. andra stycket föreningslagen
skiljer sig emellertid i vissa avseenden från förebilden i 175 § 1 mom.
aktiebolagslagen. Enligt detta lagrum skall sålunda för aktieägarna i det
överlåtande bolaget hållas tillgänglig inte bolagets balansräkning för senaste
räkenskapsåret utan dess senaste fastställda balansräkning. Förvaltningsberättelse
m. m. skall givetvis avse samma år som balansräkningen. Den
berättelse rörande fusionens lämplighet som det överlåtande bolagets styrelse
har att lämna skall innehålla inte bara sådan redogörelse som föreskrivs
i föreningslagen utan dessutom upplysning, huruvida det sedan
balansräkningen avlämnades inträffat händelser som är av väsentlig betydelse
för bolagets ställning. Sådan upplysning skall dock lämnas bara när
det kan ske utan förfång för bolaget. Revisorernas yttrande skall avse även
denna upplysning.
Förarbetena till föreningslagen innehåller inte något uttalande av särskilt
intresse rörande skälen till olikheterna mellan de båda lagarna. I betänkandet
med förslag till föreningslag anfördes dels att det vid fusion mellan
föreningar i allmänhet i första hand är fråga om att överföra medlemmarna
och bara i andra hand om att överta tillgångar och dels att själva
förfarandet hade förenklats i förhållande till aktiebolagslagen.
Departementspromemorian
I promemorian redovisas de motioner i saken som väcktes vid 1963 års
riksdag samt remissyttranden och utskottsutlåtande i anledning av motionerna.
Kravet att de balansräkningar, förvaltningsberättelser och revisionsberät -
20
Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1967
telser som i samband med fusion skall läggas fram på stämma med den
överlåtande föreningen och hållas tillgängliga för de röstberättigade i
denna förening skall avse senaste räkenskapsåret medför att fusion inte kan
beslutas på tid då handlingarna inte har hunnit upprättas. Om en förenings
räkenskapsår sammanfaller med kalenderår, föreligger handlingarna i allmänhet
först ett stycke in på nästa år, ofta inte förrän i början av andra
kvartalet. Att fråga om fusion sålunda inte kan behandlas under kanske
flera månader medför enligt promemorian beaktansvärda olägenheter. Svårigheterna
är ännu större när fusionen kräver beslut på två stämmor och
ett räkenskapsårsskifte infaller mellan dem. De redovisningshandlingar
m. m. som skall läggas fram på stämmorna och hållas tillgängliga för de
röstberättigade i den överlåtande föreningen kommer då att avse olika
räkenskapsår. Från föreningshåll har enligt promemorian framhållits att
gällande regler kan leda till att den gynnsamma tidpunkten för beslut om
en i och för sig välgrundad men omstridd fusion försittes. På grund av
vad sålunda anförts synes enligt promemorian en lagändring böra komma
till stånd.
Vid behandlingen av frågan om den lämpliga utformningen av bestämmelserna
erinras i promemorian om att det vid 1963 års riksdag föreslogs
att de skulle utformas efter mönster av 175 § 1 mom. aktiebolagslagen. Med
hänsyn till de skiljaktigheter som består på denna punkt mellan aktiebolagslagens
och föreningslagens regler och till att aktiebolagslagens uttryckssätt
möjligen i sak är mindre lämpligt här torde det emellertid enligt promemorian
vara ändamålsenligare att behålla föreningslagens nuvarande lydelse
och ge särskilda regler för det fall att vid fusionsfrågans behandling balansräkning
m. m. för senaste räkenskapsåret i någon av föreningarna inte har
avlämnats. I sådant fall bör i stället balansräkningen för näst sista räkenskapsåret
i den ifrågavarande föreningen godtas liksom naturligen förvaltnings-
och revisionsberättelserna för samma år.
En balansräkning för näst sista räkenskapsåret är enligt promemorian
så mycket äldre än den balansräkning som lagen hittills har fordrat att
handlingen synes böra aktualiseras då fusionsfrågan skall behandlas. I
promemorian föreslås därför en särskild bestämmelse efter mönster av
en regel i 175 § 1 mom. aktiebolagslagen. För att redovisningshandlingarna
för näst sista räkenskapsåret skali få ersätta handlingarna för senaste
räkenskapsåret fordras enligt den föreslagna bestämmelsen att de åtföljs
av en särskild berättelse, som skall vara undertecknad av föreningens
samtliga styrelseledamöter. I berättelsen skall upplysning lämnas om
händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som inträffat
efter det att balansräkningen för näst sista räkenskapsåret avgavs, i den
mån detta finnes kunna ske utan förfång för föreningen. Dessutom skall
revisorernas yttrande över berättelsen bifogas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1967
21
Remissyttrandena
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser
utom handelskammaren i Göteborg, som avstyrker förslaget. Kammaren
bedömer olägenheterna av gällande rätt som ringa. De uppvägs
mer än väl av den fördel det innebär att föreningsmedlemmarna inte behöver
ta ställning till en fusionsfråga på grundval av redovisningshandlingar
för en räkenskapsperiod som ligger mer än ett år tillbaka i tiden.
Handelskammaren säger sig ha svårt att förstå att det i en tid med successivt
ökade krav på förbättrad företagsinformation för aktieägare och
andra intressenter i företag kan anses befogat att lägga fram förslag
som går i motsatt riktning. Handelskammaren vänder sig särskilt mot
uttalandet i promemorian, att gällande rätt kan medföra att den gynnsamma
tidpunkten för beslut om en i och för sig välgrundad men omstridd
fusion försittes. Sådan argumentering bör enligt handelskammarens
mening inte få läggas till grund för en lagändring. Handelskammaren
ifrågasätter vidare, om den föreslagna bestämmelsen om kompletterande
styrelse- och revisionsberättelser har något praktiskt värde, eftersom formuleringen
ger utrymme för subjektiva värderingar.
Departementschefen
Föreskriften i gällande rätt att de redovisningshandlingar in. m. som
skall läggas till grund för beslut om fusion på föreningsstämma i den
överlåtande föreningen måste avse senaste räkenskapsåret medför vissa
praktiska olägenheter. Fusionsbeslut kan inte meddelas under den tid närmast
efter ett räkenskapsårsskifte som går åt för att upprätta handlingarna.
När beslut skall fattas vid två föreningsstämmor och tiden inte
medger att båda dessa stämmor hålls under samma räkenskapsår, kan
den senare stämman inte äga rum förrän de nya redovisningshandlingarna
föreligger, och de båda stämmornas beslut kommer då att bygga på handlingar
som avser olika räkenskapsår.
I syfte att undanröja olägenheterna föreslås i departementspromemorian,
att redovisningshandlingar för näst sista räkenskapsåret skall få ersätta
redovisningshandlingarna för senaste året i sådana fall då dessa i den
ena eller båda föreningarna ännu inte har avlämnats. Ett villkor härför
är, att ytterligare två handlingar bifogas redovisningshandlingarna.
Den ena utgörs av en berättelse av samtliga styrelseledamöter med upplysning
om sådana händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning
som inträffat efter det att balansräkningen avgetts för näst sista
räkenskapsåret. Upplysning skall dock inte behöva lämnas, om detta finnes
vara till förfång för föreningen. Den andra handlingen består i yttrande
av revisorerna över berättelsen.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967
Promemorians förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga remissinstanser utom en handelskammare. Enligt handelskammarens
mening är behovet av en lagändring ringa, och mot den föreslagna
ändringen har anförts att den medför att föreningsmedlemmarna blir
sämre informerade om föreningarnas ställning än f. n. Från föreningshåll
har emellertid framhållits att de nuvarande bestämmelserna i själva
verket medfört kännbara praktiska olägenheter. Vad angår informationen
om föreningarnas ställning är att märka, att denna ställning klarläggs
på ett ingående sätt vid själva fusionsförhandlingarna, det i vanliga
fall betydelsefullaste skedet i ett fusionsförfarande. Självfallet är det
av stor vikt att föreningsmedlemmarna får en så riktig bild som möjligt
av föreningarnas ställning vid den tid när beslut skall fattas i fusionsfrågan.
Detta krav synes mig emellertid vara nöjaktigt tillgodosett genom
nyssnämnda berättelse av föreningens styrelse och yttrande av revisorerna.
Härtill kommer att styrelsen i den förening för vilken ett fusionsbeslut
har den största betydelsen — den överlåtande föreningen — redan
enligt gällande lag skall lämna föreningsmedlemmarna redogörelse
för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av fusionsförslagets
lämplighet för föreningen. Avser redovisningshandlingarna näst
sista räkenskapsåret och har föreningens ställning därefter undergått
ändring av någon betydelse för fusionsfrågan, skall detta framgå av redogörelsen.
Motsvarighet till de föreslagna bestämmelserna finns sedan länge
i aktiebolagslagen. Jag anser inte att den kritik som framförts innefattar
någon avgörande invändning mot den föreslagna lagändringen utan förordar
att denna genomförs.
Lagförslag
På grund av vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska
föreningar;
2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.’
Rörande den närmare innebörden av förslagen vill jag anföra följande.
Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
23
Specialmotivering
Förslaget till ändring i lagen om ekonomiska föreningar
10 §.
I första stycket av denna paragraf har tagits upp tillägg med det i den
allmänna motiveringen angivna syftet att förbättra borgenärernas möjligheter
att få kännedom om återbetalning av insatsbelopp.
I förenings balansräkning skall enligt nuvarande lydelse av 41 § 1 mom.
som en särskild post bland skulderna redovisas inbetalda insatser. Uppgift
om detta belopp skall enligt det föreslagna tillägget till 10 § första
stycket också föras in i medlemsförteckningen, vilken enligt 10 § andra
stycket är tillgänglig för var och en. Uppgiften skall där kompletteras
med upplysningar om återbetalning av insatsmedel enligt 16 § 1 mom.
och 16 a §. När det gäller medel som ännu inte har betalts ut är det inte alltid
möjligt att lämna besked om det exakta beloppet, eftersom detta kan
bero av föreningens behållna tillgångar enligt en balansräkning som skall
avlämnas vid en senare tidpunkt. I så fall skall uppgiften avse det belopp
som högst skall återbetalas. Uppgifterna skall hållas aktuella. Nya anteckningar
skall alltså göras allteftersom anledning därtill uppkommer. Hinder
möter naturligtvis inte mot att sammanföra de uppgifter det här gäller i
en särskild bilaga till medlemsförteckningen.
För att närmare belysa innebörden av den föreslagna bestämmelsen kan
jag som exempel nämna en förening, som har kalenderåret till räkenskapsår
och vars stadgar inte innehåller några begränsningar i fråga om medlems
rätt att få ut insatskapital. I början av år 1972, då balansräkningen
för år 1971 ännu inte har fastställts, skall medlemsförteckningen innehålla
uppgift om beloppet inbetalda insatser enligt balansräkningen för år 1970
och vidare om insatsbelopp som på grund av uppsägningar före den 1 december
1970 har betalts ut under år 1971, om belopp som på grund av
uppsägningar under tiden den 1 december 1970—den 30 november 1971
högst skall betalas ut år 1972 samt om belopp som på grund av uppsägningar
efter den 30 november 1971 högst skall betalas ut år 1973.
De belopp som förfaller till betalning vid olika tidpunkter skall fördelas
på olika summor beroende på om utbetalningen grundas på 16 § 1 mom.
eller på 16 a §. Någon specificering därutöver krävs inte. Utbetalning av insatsbelopp
kan komma i fråga i ytterligare en typ av situationer, nämligen
efter stadgeändring som innebär nedsättning av insatsernas belopp. Jag anser
emellertid inte att medlemsförteckningen behöver innehålla uppgift även
om sådan utbetalning. Stadgeändringen skall nämligen registreras och kungöras,
varefter det enligt 68 § tredje stycket skall förflyta ett år innan medlen
får betalas ut. Dessa bestämmelser får anses bereda borgenärerna tillräckligt
skydd.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
Det föreslagna tillägget till 10 § blir straffsanktionerat genom 111 § 1,
där det föreskrivs att styrelseledamot eller likvidator som åsidosätter bestämmelserna
i 10 § första stycket straffas med dagsböter.
16 a §.
Liksom i departementspromemorian bär i en ny paragraf, benämnd
16 a §, tagits upp de i den allmänna motiveringen behandlade bestämmelserna
om att medlem, som deltar i ekonomisk förening med högre insatsbelopp
än han är skyldig att delta med, äger få ut överskjutande belopp
utan att avgå ur föreningen. Enligt den i departementspromemorian föreslagna
lydelsen avsåg paragrafen medlem som deltar i föreningen med
högre belopp än enkel insats. Uttrycket »enkel insats» var hämtat från
6 § 4, där det föreskrivs att förenings stadgar skall ange bl. a. om medlem
får delta i föreningen med »högre belopp än enkel insats». Uttrycket
har emellertid under remissbehandlingen kritiserats av Sveriges advokatsamfund,
som menat att det inte är lätt att förstå enbart med ledning av
lagtexten. Uttrycket »enkel insats» har därför ersatts med ett uttryck
som tydligare återger vad som avses. I enlighet härmed är paragrafen tilllämplig
på medlem, som deltar i föreningen med högre insatsbelopp än han
är skyldig att delta med.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att stadgarna i många föreningar på
jordbrukets område, där insatsskyldigheten är knuten till en faktor som kan
växla från det ena året till det andra, exempelvis summan av medlemmens
likvider från föreningen, också föreskriver att minskning av denna faktor
inte medför att insatsskyldigheten minskar. Om en sådan förening önskar
utnyttja möjligheten att betala ut över insatser måste den givetvis utmönstra
denna bestämmelse ur stadgarna.
I fråga om uppsägning samt medlems rätt att få ut det överskjutande beloppet
och skyldighet att återbära vad han har fått ut hänvisar paragrafen
till 14 § första stycket och 16 §.
Av hänvisningen till förstnämnda lagrum följer, att det i stadgarna kan
föreskrivas att uppsägning skall vara skriftlig och försedd med bevittnad
underskrift av medlemmen. Vidare kan det i stadgarna bestämmas att uppsägning
inte får ske förrän viss tid, högst två år, förflutit från medlemmens
inträde. Efter medgivande av länsstyrelsen kan denna tid utsträckas
till högst fem år.
På grund av hänvisningen till 16 § gäller följande, om inte stadgarna
innehåller några särskilda regler som inskränker medlems rätt att få ut
överinsatser. Säger medlem i en förening med kalenderåret som räkenskapsår
exempelvis den 1 mars 1968 upp överinsatser till återbetalning, kan
han få ut det uppsagda beloppet först sex månader efter utgången av det räkenskapsår
som avslutas närmast efter det att minst en och högst sex månader
förflutit från uppsägningen. Räkenskapsåret utgår den 31 december 1968
Kungi. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
25
och medlemmen kan alltså få ut det uppsagda beloppet den 1 juli 1969.
För att medlemmen skall ha rätt att få ut insatsbeloppet gäller vissa ytterligare
villkor. Utbetalning får ske bara i den mån föreningens behållna
tillgångar förslår till det utan att reservfonden behöver anlitas eller övriga
medlemmars lika rätt förnärmas. Skulle medlemmen på grund av denna
regel inte kunna få ut hela det uppsagda beloppet står han kvar i föreningen
med det belopp som han inte har fått ut. Bedömningen av om de föreskrivna
villkoren är uppfyllda skall grundas på den balansräkning som upprättats
vid utgången av nyssnämnda räkenskapsår. Om föreningen träder i likvidation
eller försätts i konkurs inom sex månader från utgången av räkenskapsåret,
skall medlemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet bedömas
efter de grunder som gäller för skifte av föreningens tillgångar. Om
föreningen försätts i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från
utgången av räkenskapsåret, är medlemmen skyldig att återbära det belopp
han har fått ut, såvida detta krävs för att tillgodose borgenärernas
rätt.
18 §.
I 18 § har införts en hänvisning till 16 a §. I samband därmed har det
ansetts lämpligt att byta ut ordet »insatser» mot »insatsbelopp».
43 §.
I denna paragraf har införts den i den allmänna motiveringen behandlade
bestämmelsen om skyldighet att i förvaltningsberättelsen upplysa om insatsbelopp
som skall betalas ut under nästfoljande räkenskapsår. Paragrafens
lydelse i övrigt har jämkats med hänsyn till att det stundom kan synas
lämpligt att i stället lämna denna upplysning i balansräkningen.
67 §.
Enligt 67 § krävs enhälligt beslut av föreningsstämma för sådan stadgeändring
som innebär inskränkning i avgående medlems rätt att få ut
sina insatser, såvida ändringen skall avse även dem som är medlemmar
i föreningen när beslutet fattas. Samma regel bör gälla för ändring som
inskränker medlems rätt att få ut överinsatser. Paragrafen bär därför kompletterats
med en hänvisning i tredje stycket till 16 a §.
96 §.
I denna paragraf har i ett nytt tredje stycke under 1 mom. tagits in de
förut berörda bestämmelserna om att vid fusion redovisningshandlingar
m. m. för näst sista räkenskapsåret får ersätta sådana handlingar för senaste
räkenskapsåret, om dessa ännu inte har avlämnats. Detta har föranlett en
mindre jämkning i följande stycke. Vid den nya bestämmelsens utformning
har inte bara 175 § 1 mom. aktiebolagslagen utan också 66 § 1 mom. andra
stycket 2 samma lag beaktats.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr HO år 1967
Balansräkning, förvaltningsberättelse och revisionsberättelse bör naturligtvis
avse samma år. Regeln är alltså tillämplig så snart någon av dessa
handlingar inte har avlämnats. Föreligger fullständiga handlingar för senaste
räkenskapsåret i den ena men inte i den andra föreningen, skall givetvis de
nya handlingarna utnyttjas beträffande förstnämnda förening.
Övergångsbestämmelserna
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1968.
Lagen om ekonomiska föreningar är tillämplig också på föreningar som
registrerats enligt äldre lag. I överensstämmelse med departementspromemorian
har de föreslagna reglerna om rätt att få ut överinsatser inte
gjorts tillämpliga på andra äldre föreningar än sådana som är av den
kooperativa beskaffenhet som föreskrivs i 1 § 1951 års lag. Det torde
nämligen, som har framhållits i promemorian, inte vara uteslutet att en
rätt att få ut överinsatser i en icke kooperativ förening skulle kunna användas
på ett ej avsett sätt och föranleda olämpligt kapitalutflöde ur föreningen.
I överensstämmelse med promemorian upptar övergångsbestämmelserna
vidare en regel om att stadgeändring som inskränker medlems rätt att få ut
överinsatser skall få beslutas redan innan lagen träder i kraft. Under denna
tid och en övergångstid om sex månader, räknat från lagens ikraftträdande,
skall det vara möjligt att fatta sådant beslut i enklare former än annars. För
stadgeändring krävs enligt nuvarande bestämmelser i 67 § antingen enhälligt
beslut av samtliga röstberättigade eller beslut vid två på varandra följande
föreningsstämmor och två tredjedels majoritet bland de röstande på den sista
stämman. I vissa fall krävs ännu starkare majoritet. I stadgarna kan också
ställas ytterligare villkor för beslutets giltighet. Enligt förslaget skall det under
den tid jag nyss angav räcka med att beslutet om stadgeändring fattas på
en stämma med enkel majoritet. Med anledning av ett påpekande av advokatsamfundet
har till undanröjande av tveksamhet angivits, att regeln gäller
utan hinder av bestämmelserna i 67 §. Härav får även anses följa att särskilda
i stadgarna föreskrivna villkor för stadgeändring inte inskränker möjligheterna
att besluta om stadgeändring i den föreslagna enklare ordningen.
Av 68 § andra stycket, jämfört med 67 § tredje stycket i den föreslagna
nya lydelsen, följer att beslut om stadgeändring som inskränker medlems
rätt att få ut överinsatser inte får tillämpas mot medlem som inte har samtyckt
till ändringen och som säger upp sig till utträde ur föreningen inom
där föreskriven tid. Dessa bestämmelser skall enligt förslaget inte gälla
stadgeändring som beslutas innan lagen träder i kraft eller under övergångstiden.
En under denna tid beslutad stadgeändring skall också medföra att
uppsägning av insatsbelopp enligt 16 a § som görs före beslutet blir utan
verkan i den mån återbetalningen skulle strida mot beslutet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1967 27
Förslaget till ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen
28 a §.
I den allmänna motiveringen har anförts att de nya bestämmelserna om
återbetalning av insatsmedel inte bör tillämpas på jordbrukets kreditkassor.
Föreskrift härom har tagits upp som en särskild paragraf bland jordbrukskasselagens
bestämmelser om kreditkassornas verksamhet.
Hemställan
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av
protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1967
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 26 maj 1967.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Söderlund,
regeringsrådet Åbjörnsson,
justitierådet Brunnberg.
Enligt lagrådet den 25 maj 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12
maj 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om
ekonomiska föreningar och 2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956
(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Anders Knutsson.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Aino Olsson
Kungl. Maj.ts proposition nr 1W år 1967
29
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
30 juni 1967.
N är varande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Odhnoff, Wickman.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska
föreningar,
2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslagen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 196.7 6703S7