Kiingl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

1

Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till
lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap.
handelsbalken; given Stockholms slott den 9 juni 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17
kap. handelsbalken.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehål!

I propositionen läggs fram förslag om tillägg till övergångsbestämmelserna
till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken,
vilken lag antagits av 1967 års vårriksdag.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 139

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den
9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni
1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)
meddelats dessförinnan.

Denna lag

I konkurs vari beslut om egendomsavträde
meddelas efter lagens
ikraftträdande men före den 1 mars
1978 skall den förmånsrätt, som enligt
17 kap. 11 § tredje stycket handelsbalken
i dess äldre lydelse skulle
ha tillkommit pensionsstiftelse som
anges där, i stället tillkomma innehavare
av pensionsutfästelse som stiftelsen
tryggade den 29 februari 1968.
Förmånsrätten gäller beloppet av
pensionsfordringen den dag från vilken
tiden för klander mot utdelningsförslag,
vari fordringen upptagits,
är att räkna, i den mån fordringen
ej utgår med bättre förmånsrätt.
Överstiger de bevakade pensionsfordringarnas
sammanlagda belopp
sistnämnda dag stiftelsens fordran
vid utgången av det räkenskapsår
som gått till ända närmast före
den 1 mars 1968, skall bevakad pensionsfordran
emellertid icke utgå
med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §
tredje stycket handelsbalken i dess

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

äldre lydelse för mer än som motsvarar
fordringens del i stiftelsens fordran
vid utgången av nämnda räkenskapsår.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 maj
1967.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,
Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odlinoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillägg till övergångsbestämmelserna
till tidigare föreslagen ändring i 17 kap. handelsbalken och
anför.

Inledning

I proposition den 31 mars 1967 (nr 83) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att antaga lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. och i anslutning
därtill bl. a. lag om ändring i 17 kap. handelsbalken. Förslaget till
lag om tryggande av pensionsutfästelse in. in. innebär en omläggning av de
former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser. I
stället för att avsätta medel till en pensionsstiftelse genom att till stiftelsen
överlämna en revers skall arbetsgivaren kunna redovisa motsvarande avsättning
enbart i bokföringen som en särskild skuldpost, benämnd Avsatt
till pensioner. I samband därmed avskaffas sådana pensionsstiftelser
som jag nyss nämnde och som brukar kallas reversstiftelser därför att stiftelsens
tillgång består av en fordran på stiftaren enligt utfärdad revers. Bland
reversstiftelserna brukar man skilja mellan två slag. Det ena slaget utgörs
av sådana stiftelser som bildats med stöd av lagen den 18 juni 1937 (nr 521)
om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser och som med hänsyn
till att de är underkastade lagens reglering brukar kallas bundna stiftelser.
Det andra slaget utgörs av sådana stiftelser som bildats med stöd av allmänna
stiftelserättsliga grundsatser och som brukar kallas fria stiftelser. En
närmare redogörelse för pensionsstiftelsernas art och förmögenhet är intagen
i nyssnämnda prop. s. 51.

Enligt gällande rätt åtnjuter en pensionstagare förmånsrätt enligt 17 kap.
4 § handelsbalken (HB) för pensionsbelopp som utgår på grund av anställning.
Förmånsrätten omfattar fordran på sådan pension som tillkommer
pensionstagaren för en tid av sammanlagt högst ett år, dock inte för längre

Kangl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

5

tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Samma förmånsrätt
äger bunden pensionsstiftelse för sin fordran på stiftarbolaget i den
mån fordringen motsvarar pensionsfordringar som utgår med förmånsrätt
enligt det nyss sagda och med begränsning till visst angivet årligt pensionsbelopp
för varje pensionstagare. Denna stiftelsens förmånsrätt torde sakna
självständig betydelse, eftersom den inte medger uttagande av större belopp
än det som pensionstagarna själva kan utkräva i konkursen. Utöver vad jag
nu nämnt åtnjuter en arbetstagare inte någon förmånsrätt för den pensionsfordran
han har på grund av intjänad pensionsrätt eller med andra ord
för kapitalvärdet av den pension han tjänat in vid beräkningstillfället. Däremot
äger bunden pensionsstiftelse förmånsrätt enligt 17 kap. It § tredje
stycket HB för sin fordran på stiftarbolaget i den mån fordringen inte utgår
med förmånsrätt enligt 4 §. Någon begränsning till vissa pensionsbelopp
motsvarande den sofn gäller vid beräkning av stiftelsens förmånsrätt enligt
4 § finns inte här.

I samband med att reA^ersstiftelserna — såväl bundna som fria — avskaffas
föreslås i prop. 1967: 83, att bestämmelsen i 17 kap. 11 § tredje stycket
HB om förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse skall upphävas. Någon särskild
övergångsbestämmelse till förmån för dem som vid bestämmelsens
upphävande intar ställning av destinatärer i sådan stiftelse har ej upptagits
i propositionen. Däremot innehåller propositionen förslag till en ny paragraf
i 17 kap. HB, betecknad 6 a §, med bestämmelser om en förmånsrätt
för pensionsfordringar som tillkommer sådana arbetstagare vilka på grund
av sin ålder ej alls eller endast i begränsad utsträckning får del av den allmänna
tilläggspensionen (ATP). Denna förmånsrätt gäller i lös egendom
före bl. a. företagsinteckning och i fast egendom närmast efter fastighetsinteckning.

I sitt utlåtande över förslaget till lag om ändring i 17 kap. HB konstaterade
lagrådet, att någon övergångsbestämmelse inte föreslagits i anslutning
till den föreslagna ändringen i 11 §. Huruvida en sådan bestämmelse behövdes
kunde enligt lagrådet inte bedömas på det föreliggande materialet
(prop. s. 278). Vid anmälan av lagrådets utlåtande anförde jag i anslutning
därtill, att en sådan bestämmelse skulle övervägas särskilt efter närmare
utredning, så att ett förslag kunde föreläggas riksdagen i god tid innan den
föreslagna ändringen skulle träda i kraft (prop. s. 288).

I enlighet härmed har frågan därefter övervägts inom justitiedepartementet,
bl. a. med anledning av en framställning i ämnet från Skånes handelskammare.

Efter remiss har yttranden över handelskammarens framställning avgivits
av Svea hovrätt, lagberedningen, försäkringsinspektionen, Sveriges industriförbund,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation
och Sveriges advokatsamfund.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Skånes handelskammares framställning

Skånes handelskammare hemställer om särskild övergångsbestämmelse
av innebörd, att de destinatärer som före den nya lagens ikraftträdande varit
tillförsäkrade pension genom bunden pensionsstiftelse skall efter lagens
ikraftträdande få åtnjuta den förmånsrätt som tidigare tillkommit stiftelsen.
Handelskammaren jämför destinatärernas ställning i en konkurs enligt
gällande rätt och enligt den ordning som kommer att föreligga efter den
föreslagna lagens ikraftträdande, den 1 mars 1968. Enligt handelskammarens
uppfattning kan de pensionsberättigade arbetstagare som enligt gällande
rätt intar ställning av destinatärer få sina möjligheter att erhålla
täckning för sina pensionsfordringar försämrade i framtiden. Med hänvisning
bl. a. till att handelskammaren har sig bekant ett aktuellt fall anför
handelskammaren, att förlusten av förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse
inte behöver uppvägas av den nya förmånsrätten enligt 17 kap. 6 a § HB.
En övergångsbestämmelse fordras därför för att hindra att destinatärerna
tillskyndas rättsförlust. Vidare kan förslaget i propositionen om upphävande
av 17 kap. 11 § tredje stycket HB leda till förfång inte bara för den angivna
gruppen av pensionsborgenärer utan även för arbetsgivaren. Detta blir enligt
handelskammaren händelsen, om den bundna stiftelsen för att tillgodose
sina destinatärer framställer krav på arbetsgivaren om säkerheter som ersättning
för den förlorade förmånsrätten. Vidare kan stiftelsen se sig nödsakad
att tvinga fram konkurs hos arbetsgivaren före den 1 mars 1968.
Hinder mot att fordran på arbetsgivaren sägs upp till omedelbar betalning
torde sålunda inte föreligga på grund av det nu ändrade rättsläget. Det kan
ej utan vidare antagas, att stiftelsen är hindrad att gå till väga på angivna
sätt. Handelskammaren menar, att de pensionsborgenärer som varit destinatärer
före den 1 mars 1968 bör bli delaktiga av den förmånsrätt som tillkommit
stiftelsen vid tiden för dess upplösning. Maximum för det sammanlagda
uttaget av förmånsrätt är således enligt handelskammaren det belopp
som motsvarar stiftelsens fordran vid tidpunkten för stiftelsens upplösning.
Den enskilde pensionsborgenärens förmånsrätt bör vara knuten till hans
fordran vid samma tidpunkt.

Angående det närmare innehållet i övergångsbestämmelsen anför handelskammaren,
att det från principiell synpunkt riktigaste synes vara att
bestämmelsen utformas så, att vid den nya lagens ikraftträdande upplupen
del av utfäst pension, till den del fordringen — med beaktande av andra bättre
förmånsrätter som kan tillkomma den -— är via en bunden stiftelse förenad
med förmånsrätt, skall vara bibehållen vid denna förmånsrätt. En sådan bestämmelse
anses emellertid medföra avsevärda praktiska och inte minst redovisningstekniska
svårigheter i samband med den nya lagens ikraftträdande.
Den gör det nämligen nödvändigt att inte bara beräkna pensionsreserven
för den bundna stiftelsens destinatärskrets utan också fastställa i vad mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967 7

de individuella pensionsfordringarna skidle ha tillgodosetts på grund av
annan bättre förmånsrätt. Handelskammaren förordar därför i stället, att
bestämmelsen ges den innebörden att för upplupen del av utfäst pension som
tillkommer person ingående i bunden stiftelses destinatärskrets skall åtnjutas
förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § HB i den mån fordringen vid konkurstillfället
ej tillgodoses genom annan, bättre förmånsrätt. Förmånsrätten får
dock omfatta fordringar på sammanlagt högst det belopp som motsvarar
stiftelsens förmögenhet vid lagens ikraftträdande. För att underlätta för
företagen kan eventuellt föreskrivas, att beräkningen av pensionsreserven
skall ske per närmast påföljande bokslutsdag i stället för den 29 februari
1968, dock att destinatärskretsen bör bestämmas med hänsyn till förhållandena
den 29 februari 1968.

Det bör enligt handelskammaren ankomma på försäkringsinspektionen
såsom tillsynsmyndighet att tillse att angivna åtgärder vidtas och att uppgifterna
förvaras på tillfredsställande sätt.

Remissyttrandena

En del statistiska uppgifter rörande bundna pensionsstiftelser
kan till en början inhämtas ur försäkringsinspektionens remissyttrande.
Enligt inspektionen uppgick totala antalet bundna pensionsstiftelser vid
utgången av år 1965 till 931, varav 492 tryggade pension åt samtliga arbetstagare
hos arbetsgivaren och återstoden avsåg endast viss grupp av arbetstagare
hos arbetsgivaren. Av det totala antalet stiftelser hade endast 69 en
förmögenhet överstigande 1 milj. kr. Under hela den tid 1937 års lag om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser varit gällande har endast
28 aktiebolag med bundna pensionsstiftelser trätt i konkurs. Dessa
pensionsstiftelsers totala fordringar hos konkursbolagen uppgick till sammanlagt
1,6 milj. kr. I konkurserna erhöll 13 av stiftelserna utdelning enligt
17 kap. 11 § HB. Sammanlagt uppgick utdelningarna till 500 000 kr. 13
stiftelser erhöll ingen utdelning enligt anförda lagrum. Enligt tillgängliga
uppgifter bevakades i 12 konkurser berörande bundna pensionsstiftelser
tillhopa 33 pensionsfordringar av destinatärer i stiftelserna. I 12 andra konkurser
bevakades icke några pensionsfordringar av detta slag. I fråga om
övriga fyra konkurser har uppgifter om bevakning av pensionsfordringar
inte meddelats inspektionen. Av den utdelning som pensionsstiftelserna uppburit
i konkurserna gick cirka 200 000 kr. åt till täckande av pensionsfordringar,
bevakade enligt 17 kap. 4 § HB. Återstoden utgjordes av överskott som
enligt förslag fastställda av tillsynsmyndigheten fördelats bland destinatärer
enligt 9 § andra stycket och 10 § tredje stycket i 1937 års lag.

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget om en särskild övergångsbestämmelse
i syfte att undvika att de som före den före -

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1967

slagna lagens ikraftträdande varit tillförsäkrade pension genom bunden
stiftelse skall lida rättsförlust.

Lagberedningen utvecklar sin principiella syn på följande sätt. Som princip
gäller, att man vid ny lagstiftning som rör enskild rätt undviker sådana
ingrepp som har tillbakaverkande kraft. För många fall är det klart, att
principen bör anses tillämplig. I andra fall kan frågan vara mera tveksam.
Var gränsen bör dras är därför inte så lätt att säga. När man utmönstrar en
förmånsrätt, är det inte utan vidare givet att den likväl skall leva kvar
övergångsvis. Avskaffandet av förmånsrätt kan dock verka på samma sätt
som t. ex. upphävandet av redan stiftad panträtt, och i det senare fallet är
naturligtvis nämnda princip klart tillämplig. — Om man avskaffar bunden
pensionsstiftelses förmånsrätt, innebär detta att motsvarande pensionsskydd
för stiftelsens destinatärer rycks undan i ett slag. En sådan konsekvens kan
bli stötande, om ej rimlig kompensation av annat slag erhållits. Någon sådan
kompensation synes inte föreligga enligt det förslag till lagstiftning som
lades fram i prop. 1967:83. Beredningen vill således tillstyrka någon form
av över gångsreglering utöver den som föreslagits i propositionen. Det bör
emellertid påpekas, att handelskammarens farhågor för att förmånsrättens
slopande skall medföra negativa verkningar för företagen synes överdrivna.
En bunden stiftelse lärer exempelvis inte, såsom tydligen förutsatts, kunna
begära stiftarbolaget i konkurs, om man kan hålla sig till förarbetena (SOU
1937: 13 s. 166).

Vad därefter angår det närmare innehållet i en övergångsbestämmelse
har under remissbehandlingen framkommit olika förslag till
lösningar, som mer eller mindre nära ansluter till handelskammarens förslag.
De flesta remissinstanserna sätter i fråga, om bestämmelsen behöver
ges en i tiden obegränsad tillämpning. Lagberedningen framkastar tanken
på en begränsning till 20 år, medan försäkringsinspektionen och Sveriges
advokatsamfund anser att en tidrymd av fem år är till fyllest. Sveriges industriförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen förordar en tid av fem
eller tio år.

Lagberedningen förordar i övrigt en lösning som den menar bättre än
handelskammarens låter förena sig med en tidsbegränsning av förmånsrätten.
Beredningen anför, att man kan tänka sig att — i likhet med vad handelskammaren
föreslagit — som utgångspunkt ta stiftelsens fordran per
den 29 februari 1968. Detta belopp får med viss avtrappning utgå med förmånsrätt
enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB, i den mån det i konkursen
föreligger fordran på pension som faller inom ramen för stiftelsens ändamål
och som ej fått fidl täckning i konkursen. Denna förmånsrätt bör för
enkelhetens skull iakttas ex officio av konkursförvaltaren, som alltså här
skulle fungera i stiftelsens ställe. Det totala förmånsberättigade beloppet
bör sjunka successivt, t. ex. med en tjugondei varje år. Avgörande för förmånsrättens
omfattning bör därvid vara det belopp som gäller vid konkurs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

9

beslutet. En sådan avtrappning kan försvaras med att inga destinatärer
enligt gällande lag kan veta i vad mån de skulle vara skyddade vid en mera
avlägsen framtida tidpunkt. Nya destinatärer kan nämligen tillkomma utan
motsvarande avsättning till stiftelsen. Enligt beredningen innebär den antydda
lösningen att stiftelsen i sak lever vidare en viss tid, fastän den inte
har någon egen representation för bevakning av stiftelsens fordran i konkursen.
Storleken av det förmånsberättigade beloppet bör framgå av balansräkningen.

Försäkringsinspektionen anför, att det med handelskammarens utformning
av övergångsbestämmelsen blir nödvändigt med en beräkning per den
1 mars 1968 av de individuella pensionsreserverna för varje i stiftelsens
destinatärskrets ingående person som har pensionsfordran hos bolaget. Uppgifter
om de sålunda beräknade pensionsreserverna skulle sändas in till inspektionen
för förvaring på tillfredsställande sätt. Enligt inspektionen skulle
en särskild författningsbestämmelse om avsändande av sådana uppgifter fordras.
Dessa beräkningar och detta uppgiftslämnande skulle enligt inspektionen
medföra ett så betydande arbete för såväl berörda bolag som inspektionen
att förslaget måste betraktas som orealistiskt. Därtill kommer att
det omfattande material som sålunda skall insamlas endast till en liten del
kommer till användning, nämligen vid det fåtal konkurser som kan väntas
inträffa. Enligt inspektionen skulle de påtalade olägenheterna kunna undvikas,
om övergångsbestämmelsen erhåller följande innehåll. I konkurs
där beslut om egendomsavträde meddelats, förslagsvis före den 1 mars 1973,
skall den i det upphävda stycket av 11 § avsedda förmånsrätten i stället tillkomma
innehavare av sådan pensionsutfästelse som stiftelsen tryggat den
29 februari 1968. Förmånsrätten skall därvid avse den vid konkurstillfället
föreliggande pensionsfordringen. Skulle storleken av de bevakade pensionsfordringarnas
sammanlagda belopp vid konkurstillfället överstiga stiftelsens
fordran vid utgången av det räkenskapsår som närmast föregått den 1 mars
1968, skall pensionsfordringarna emellertid inte anses förenade med förmånsrätt
till större del än som, efter proportionell nedsättning, motsvarar
varje bevakad fordrans del i stiftelsens förmögenhet vid utgången av nämnda
räkenskapsår. Förmånsrätten skall vidare inte gälla för sådan del av
pensionsfordran för vilken täckning erhålls ur s. k. realstiftelse eller för
pensionsfordran som är kreditförsäkrad.

Departementschefen

Den nya lagstiftning som föreslås i prop. 1967: 83 innebär en omläggning
av de former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser.
Vid den föreslagna lagens ikraftträdande skall de s. k. reversstiftelserna upphöra.
I samband därmed upphävs också enligt förslaget den förmånsrätt som
enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB tillkommer bunden stiftelse. Det är

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

svårt att avgöra vilka reella verkningar sistnämnda förslag kan få för de
pensionsborgenärer som fått sina pensionsfordringar tryggade genom bunden
stiftelse. För åtskilliga ersätts den förlorade förmånsrätten till betydande
del av den förmånsrätt för vissa pensionsfordringar som föreslås i en
ny paragraf i 17 kap. HB, betecknad 6 a §. Denna nya förmånsrätt skall få
åtnjutas av sådana arbetstagare som är födda år 1907 eller tidigare, dvs. sådana
som på grund av sin ålder inte alls eller endast i begränsad omfattning
får del av den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Övriga åldersgrupper
torde komma att i allt större utsträckning få sin pensionering säkerställd
genom den allmänna tilläggspensioneringen och sådana enskilda
pensioner som utgår enligt pensionsplan och som tryggas genom särskilda
anordningar i form av pensionsförsäkring eller kreditförsäkring. Det kan
emellertid antas att ett upphävande av förmånsrätten för bunden pensionsstiftelse
enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB innebär en försvagning av
många pensionsborgenärers rätt, i det att de inte inom rimlig tid får kompensation
av annat slag. Skånes handelskammare har med anledning härav
gjort framställning till Kungl. Maj :t om en särskild övergångsbestämmelse
syftande till att hindra att ifrågavarande pensionsborgenärer lider rättsförlust.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig över framställningen har
tillstyrkt en sådan reglering.

Den rättsförlust som kan komma i fråga förutsätter, att stiftarbolaget gått
i konkurs. Som framgår av försäkringsinspektionens statistik har under
de 30 år som 1937 års lag gällt antalet konkurser emellertid varit jämförelsevis
litet och de fordringar som stiftelserna bevakat har likaså avsett ett jämförelsevis
ringa belopp. Även om den olägenhet som det kan medföra för
destinatärerna att förmånsrätten avskaffas inte bör överdrivas, vill jag i
likhet med remissinstanserna förorda att den ifrågavarande lagstiftningen
kommer till stånd.

Vid utformandet av en särskild övergångsbestämmelse bör vidare beaktas
den osäkerhet för pensionsborgenärerna som lagberedningen påpekat och
som har sin grund i att nya pensionsborgenärer kan tillkomma med anspråk
på betalning ur stiftelsen utan att motsvarande avsättningar till denna görs.
Med hänsyn härtill och till de förut nämnda förbättringar på pensionsområdet
som kan väntas både genom den allmänna tilläggspensioneringen och
inom den enskilda pensioneringen bör enligt min mening en övergångsreglering
gå ut på en tidsbegränsad fortsatt tillämpning av gällande förmånsrätt.
Innebörden bör bli den att den förmånsrätt som nu tillkommer bunden pensionsstiftelse
enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB i stället skall tillkomma
innehavare av sådan pensionsutfästelse som vid tiden för den nya lagstiftningens
ikraftträdande är tryggad genom sådan stiftelse som jag nu nämnt.

När det gäller det närmare innehållet av en reglering synes den av försäkringsinspelctionen
förordade lösningen, som rimmar med principen enligt
lagberedningens förslag, vara att föredraga, eftersom den blir enkel att

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

tillämpa och inte föranleder onödiga uträkningar av vidlyftig beskaffenhet.
I nära anslutning till denna lösning förordar jag därför en övergångsbestämmelse
av innebörd att var och en av pensionsborgenärerna får i bolagets
konkurs bevaka sin pensionsfordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §
tredje stycket HB till hela det belopp till vilket pensionsf or dringen uppgår
den dag från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag skall räknas.
I enlighet med vad som anförts i handelskammarens framställning och i remissyttrandena
bör dock en begränsningsregel införas. Den torde kunna utformas
så att de bevakade pensionsf ordringarna får utdelning med förmånsrätt
för sammanlagt högst så stort belopp som svarar mot stiftelsens fordran
vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. I förenklingssyfte bör
jämförelsen ske med storleken av stiftelsens fordran vid utgången av det
räkenskapsår som gått till ända närmast före den nya lagstiftningens
ikraftträdande. I den mån de bevakade pensionsfordringarna sammanlagt
överstiger stiftelsens fordran vid nyssnämnda tidpunkt skall proportionell
nedsättning ske så, att de bevakade pensionsfordringarna tillsammans får
åtnjuta förmånsrätt till belopp som motsvarar stiftelsens nämnda fordran.
Att var och en av pensionsborgenärerna enligt detta förslag själv har att
bevaka sin fordran torde inte innebära någon större olägenhet, eftersom de
här liksom i övriga liknande situationer torde kunna påräkna bistånd från
sina arbetstagarorganisationer.

Övergångsperioden bör enligt min mening bestämmas till 10 år.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av
protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har utelämnats
här.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i39 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 5 juni 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind
justitierådet Söderlund

regeringsrådet Åbjörnsson
justitierådet Brunnberg

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12 maj
1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den
1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Allan Ekström.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

13

Utdrag an protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 9 juni 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till
lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t, som tidigare denna dag utfärdat lag om
ändring i 17 kap. handelsbalken, genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslag till lag angående ändrad Igdclse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Margit Edström