Nr 192—193

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1967

1

Nr 192

Utlåtande i anledning av motioner om främjande av den tekniska
forskningen m. m.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:270 av herr Holmberg m.fl. och II: 342 av
herr Bohman m. fl. har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte dels uppdraga åt universitetskanslersämbetet
och Ingeniörsvetenskapsakademien att 1) gemensamt följa utvecklingen
av kontakterna mellan universitetens och högskolornas forskningsinstitutioner
— i första hand de tekniska, naturvetenskapliga och
ekonomiska — och näringslivet, 2) framlägga förslag till behövliga åtgärder
för att ytterligare utveckla dessa kontakter, ävensom 3) äska erforderliga
medel för att i samband med den framtida planeringen av universitetens
och högskolornas utbyggnad kunna tillgodose behovet för speciella forskningsgrupper
eller tekniskt inriktade företag av lokaler och tomtutrymmen
i nära anslutning till institutionerna, dels ock undersöka möjligheterna att
utnyttja industriföretagen för statliga beställningar av forsknings- och utvecklingsarbete.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från universitetskanslersämbetet och Ingeniörsvetenskapsakademien.
Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Motionärerna har starkt betonat den tekniska forskningens
stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen i vårt land och framhållit
nödvändigheten av samverkan inom denna forskning mellan universitetens
och högskolornas institutioner, andra offentliga eller gemensamma laboratorier
och institut samt industriföretagens egna laboratorier och utvecklingsavdelningar.
Motionärerna anser att förutsättningarna för en utveckling
i önskvärd takt av industriföretagens forskning inte är tillräckligt gynnsamma
och att det därför erfordras åtgärder från statsmakternas sida som
kan underlätta denna forskning. I avvaktan på att man i hela dess omfattning
skall kunna ta upp frågan om hur man skall kunna tillförsäkra företagen
tillräckliga resurser härvidlag behandlas i motionerna vissa detaljproblem.

Vad först angår frågan om samverkan inom forskningen är utskottet
ense med motionärerna om vikten av att närmare kontakter och samarbete
etableras mellan företagen och de vetenskapliga institutionerna vid universitet
och högskolor. Otvivelaktigt brister det för närvarande därvidlag.
På den statliga sidan pågår emellertid inom universitetskanslersämbetet på
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 192—193

2

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1967

Kungl. Maj :ts uppdrag en utredning om vissa hithörande frågor och ämbetet
har också för nästa budgetår gjort framställning om ett anslag om 1 milj. kr.
för åtgärder med syfte att främja samarbetet mellan universitets- och högskoleinstitutioner
och näringslivet. Utskottet anser det vara en angelägen
uppgift för kansler sämbetet att följa utvecklingen av det angivna samarbetet
och förutsätter att ämbetet, i den mån behov anses föreligga, framlägger
förslag om åtgärder för att ytterligare utveckla kontakterna mellan forskningen
vid universitet och högskolor och forskningen inom näringslivet. Vid
bedömningen av vilka åtgärder som kan erfordras bör kanslersämbetet även
beakta den i motionerna angivna tomt- och lokalfrågan.

Med hänsyn till det nu anförda synes något ytterligare uppdrag till universitetskanslersämbetet
i enlighet med förslaget i motionerna knappast
erfordras. Vad angår Ingeniörsvetenskapsakademien har denna i sitt yttrande
förklarat sig beredd att på alla sätt bidra, om ett mera systematiskt och
organiserat samarbete av ifrågavarande slag kommer till stånd på statsmakternas
initiativ. Intresse för samverkan föreligger sålunda även på denna
sida. Utskottet får även erinra om att förslag helt nyligen framlagts om
inrättande av ett statligt centralorgan för tekniska forskningsfrågor m. m.
Inom ramen för ett dylikt organs arbetsuppgifter torde även falla de samordningsuppgifter
som avses i första delen av motionernas hemställan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om den betydelse statliga
beställningar kan ha när det gäller att utveckla industriföretagens kompetens
och kapacitet med avseende på forskning och utveckling. Någon särskild
framställning till Kungl. Maj :t om en undersökning av möjligheterna att
utnyttja industriföretagen för dylika statliga beställningar synes dock inte
erforderlig med hänsyn till planerna att inrätta nyssnämnda statliga centralorgan
för tekniska forskningsfrågor.

Vad utskottet i det föregående anfört i anledning av ifrågavarande motioner
bör av riksdagen ges till känna för Kungl. Maj :t.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna I: 270 och II: 342
i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 1 december 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 193.

Reservationer

1) av herr Virgin (h)

2) av herr Holmberg (h)

3) av herr Watlmark (h)

4) av herr Bohman (h)

5) av herr Cassel (h).

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1967

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:270 och 11:342

Universitetskanslersämbetet (6.10.1967)

Inledningsvis erinrar universitetskanslersämbetet om att ämbetsverket
i sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 (den tryckta delen s.
27—29 och s. 77—79) utförligt behandlat de frågor som berörs i de föreliggande
motionerna.

I ovannämnda textavsnitt till vilka hänvisas framgår bl. a., att Kungl.
Maj :t den 3 mars 1967 uppdragit åt universitetskanslersämbetet att — i samråd
med statskontoret och riksrevisionsverket samt efter samråd med industriforskningsutredningen
— utreda vissa i beslutet angivna frågor, särskilt
formerna för samarbetet och principerna för beräkning av ersättning till
staten för resurser som utnyttjas av näringslivet.

Universitetskanslersämbetet har i anledning av beslutet för fullgörande
av utredningsuppdraget tillkallat en arbetsgrupp under ledning av chefen
för verkets planeringsbyrå.

Arbetsgruppen avser att senare i höst avge en rapport med utredning och
förslag i uppdragets huvudfrågor. I avvaktan på arbetsgruppens förslag
har emellertid ämbetsverket preliminärt för Kungl. Maj :t anmält ett anslagsbehov
under budgetåret 1968/69 av ca 1 milj. kronor för vissa åtgärder
avsedda att främja samarbetet mellan universitets- och högskoleinstitutioner
och näringslivet. Samtidigt har verket funnit det angeläget att vissa stimulansåtgärder
av avsett slag kan vidtas redan under innevarande budgetår,
till vilken fråga ämbetsverket avser att återkomma i särskild framställning.
Medelsbehovet för sistnämnda ändamål har preliminärt uppskattats till
350 000 kronor.

Universitetskanslersämbetet, som bedriver utredningsuppdraget i nära
kontakt med Ingeniörsvetenskapsakademien, följer således och avser även
framdeles följa dessa frågor med stor uppmärksamhet.

Ingeniörsvetenskapsakademien (31.8.1967)

Ingeniörsvetenskapsakademien ser som en av sina främsta uppgifter att
bevaka de frågor, som berörs i motionerna om den tekniska forskningen i
landet. Den livliga debatt, som sedan några år pågår i vårt land, har särskilt
tagit fasta på den svårighet till radikal förnyelse, som tycks prägla vårt
näringsliv. Denna förnyelse motverkas av faktorer såsom brist på folk med
intresse och fallenhet för kvalificerad innovationsverksamhet, brist på riskkapital,
svårighet för företagen att fondera medel för forskning och utveckling
etc.

Efterkrigstiden har i Sverige präglats av ständigt uppåtgående konjunkturer,
varvid produktionssidan belastats mest. Under denna tid torde näringslivet
ha haft råd att investera i personal och utrustning för långsiktiga
projekt, men framför allt bristen på kvalificerad personal har försvårat
detta. Nu har konkurrensen på den internationella marknaden hårdnat
betydligt, vilket försatt svenska företag i en besvärlig ekonomisk situation.
En av konsekvenserna tycks ha blivit, att man ej längre kan anställa ingenjörer
och tekniker i den takt, som examinationen av dessa f. n. sker. Utbild -

4

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1967

ningen av ingenjörer av alla kategorier kommer att öka kraftigt fram till år
1980, men det är osannolikt, att företagen under denna period kommer att
kunna engagera de nyutexaminerade för enbart produktion. En stor del
av dessa måste följaktligen sysselsättas med andra uppgifter, t. ex. med de
teknologiskt kvalificerade projekt, som först på lång sikt kommer att ge
avkastning. Från politiskt håll tycks man mena, att svenskt näringsliv
i högre grad än hittills måste engagera sig i teknologikrävande projekt för
att på sikt stärka sin konkurrensförmåga. Samtidigt måste alla åtgärder
vidtagas för att vårt existerande och inom vissa områden mycket kvalificerade
»know-how» skall kunna utnyttjas för mer akuta problem.

Akademien har inte engagerat sig speciellt i företagsbeskattningsfrågorna,
även om dessa naturligtvis är utomordentligt viktiga. De är för övrigt nu
också föremål för särskild utredning. Däremot har IVA intresserat sig särskilt
mycket för forsknings- och utbildningsfrågor i olika sammanhang.
Av dessa nämnes några i motionerna, såsom tillskapandet av forskningsstationer
samt främjandet av ett avsevärt utökat informationsutbyte mellan
universitet och näringsliv. Akademien vill i detta sammanhang också framhålla
de möjligheter till bevakning av utvecklingen i de länder, där de på
IVA:s initiativ tillkomna vetenskapliga attachéerna befinner sig. Genom att
IVA bland sina ledamöter har representanter för alla delar av näringslivet,
ekonomisk och teknisk-naturvetenskaplig forskning samt forskningsplanering,
kan flera av de frågor, som gäller den tekniska forskningen belysas från
många sidor inom IVA.

I motionerna hemställer man, att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt Universitetskanslersämhetet
och Ingeniörsvetenskapsakademien att följa utvecklingen
vad gäller kontakterna och samarbetet mellan universitet och
näringsliv samt framlägga förslag till praktiska och ekonomiska åtgärder
för en utbyggnad av kontakterna. Även möjligheterna till statliga beställningar
hos företagen för forsknings- och utvecklingsarbete vill motionärerna
ha undersökta.

Inom Universitetskanslersämbetet pågår för närvarande ett par utredningar,
som enligt direktiven skall se på just de frågor, som motionerna
1:270 och 11:342 anser som väsentliga. Ingeniörsvetenskapsakademien är
beredd att inom ramen för sina resurser bistå dessa utredningar med erforderligt
underlag och uppgifter genom sina kontakter inom och utanför
landet. Det kan också förtjäna påpekas, att ett par av de i ovannämnda
utredningar deltagande utredningsmännen är ledamöter av IVA.

På eget initiativ gjorde IVA 1966 en undersökning av omfattningen av
uppdragsverksamheten vid Kungl. Tekniska Högskolan och Chalmers Tekniska
Högskola. Denna visade att totala omslutningen under budgetåret
1965/66 var ca fem och en halv miljon kronor, medan man hade väntat sig
åtminstone 3 ä 4 gånger mer. Vad de egentliga orsakerna till den oväntat
ringa uppdragsverksamheten vid de tekniska högskolorna är vet man ej,
men sannolikt beror den till en stor del på den dåliga information om högskolornas
resurser, som näringslivet har samt professorernas förhållandevis
ringa marknadskännedom. Kontaktverksamheten bör med andra ord byggas
ut väsentligt på flera olika plan. Glädjande är de initiativ till kontakt- och
informationsförmedling som genom årets statsverksproposition kan möjliggöras
vid Kemicentrum i Lund. I landet håller nu på att byggas upp forskningsgrupper
och storinstitutioner (centra) med näringslivsinriktning
även på flera andra håll och det är helt nödvändigt att också dessa erhåller
de resurser för främjande av kontakterna och spridande av information

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1967

5

som erfordras för det kontinuerliga samarbetet med näringslivet. På kontakt-
och informationsproblemet finns sannolikt inte en utan liera lösningar.
Sålunda måste man förutom allmänna och speciella kontaktmän också
sprida informationsskrifter om instrumentella resurser och verksamheter,
anordna konferenser och vidareutbildningskurser av olika slag etc.

Inom det kemiska forskningsområdet arrangerades på initiativ och i regi
av IVA vid Ivungl. Tekniska Högskolan (1966) och vid Chalmers Tekniska
Högskola (1967) s. k. presentationsdagar, varvid institutionerna under två
dagar fick tillfälle att genom föredrag och visningar för industrins forskare
presentera sina verksamheter. Det är givetvis ännu för tidigt att uttala
sig om det kvantitativa värdet i kontakthänseende, men vid bägge tillfällena
deltog totalt ca 200 forskare och IVA har från såväl universitets- som näringslivshåll
ombetts att söka upprepa presentationsdagarna på andra orter.
Ett liknande arrangemang planeras för 1968 i Uppsala. Det har också framkommit
synpunkter och önskemål att presentationsdagar arrangeras även
inom andra forskningsområden. Expertkonferenser och vidareutbildningskurser
av mindre format skulle sannolikt också behövas för att forskare
från näringsliv och högskolor samt universitet skulle få tillfälle att diskutera
gemensamma problem. I vidareutbildningskurserna bör som lärare också
kunna anlitas forskare från näringslivet.

Av alla övriga åtgärder för stärkande av kontakterna mellan universitet
och näringsliv som erfordras kan man nämna inrättandet av speciella fonder
för stipendiater och gästforskare som skulle göra det möjligt för dessa att
vistas längre sammanhängande perioder i näringslivs- respektive högskolelaboratorier.
För närvarande har man endast speciallär arinrättningen genom
vilken en forskare eller specialist i näringslivet anlitas som tillfällig lärare
vid högskola. Detta ger dock endast i undantagsfall upphov till intressanta
kontakter eller samarbeten.

Ingeniörsvetenskapsakademien vill i likhet med motionärerna framhäva
att kontaktfrämj ande åtgärder av många olika slag erfordras på alla håll och
i synnerhet där forskningsgrupper och institutioner redan etablerat ett
samarbete med näringslivet.

En annan mycket viktig fråga som ganska utförligt diskuteras i de
bägge motionerna är behovet av lokaler för speciella forskningsgrupper som
ej kan beredas plats vid nuvarande eller planerade institutioner vid högskolor
och universitet. Akademien har i flera år arbetat för tillskapandet
av en forskningsstation i Göteborg. Här finns flera mycket omfattande
verksamheter av speciellt intresse för näringsliv och samhälle men som nu
har att brottas med svåra lokalproblem, vilka har en starkt hämmande
effekt på gruppernas funktionsduglighet. I vissa fall rör det sig om grupper
från näringslivet som önskar komma i så intim kontakt med högskole- och
universitetsforskarna som möjligt. Eftersom utrymmena vid högskolor och
universitet hittills dimensionerats för väsentligen undervisningsbehov måste
man skapa speciella arrangemang för de forskningsverksamheter som ej
ryms inom den planerade ramen. Krav på forskningsstationer kommer att
uppkomma i framtiden även på andra orter och Akademien vill kraftigt
understryka betydelsen av att mark och lokaler reserveras så långt det är
möjligt i direkt anslutning till högskolor och universitet för speciella forskningsgrupper
av direkt intresse för näringslivet. Det är i många fall dessutom
av stor vikt för projekt av denna karaktär att lokaler snabbt kan
tillskapas varvid i vissa fall även provisoriska lösningar kan vara värdefulla.

I ett framtida avsevärt utökat samarbete mellan universitet, högskolor och

6

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1967

näringsliv kan självfallet Ingeniörsvetenskapsakademien och Universitetskanslersämbetet
tillsamman spela en avgörande roll. Om en effektiv kontaktverksamhet
skall kunna etableras krävs emellertid avsevärda resursförstärkningar
av olika slag på såväl Ingeniörsvetenskapsakademien som Universitetskanslersämbetet.
Akademien är beredd att på alla sätt bidra om ett mera
systematiskt och organiserat sådant samarbete kommer till stånd på statsmakternas
initiativ i enlighet med motionärernas förslag.