Nr 175—176
Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1967
1
Nr 175
Utlåtande i anledning av motioner om en plan för den kriminologiska
forskningens utbyggnad.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna I: 193 av herr Dahlén m. fl. och II: 257 av
herr Ohlin m. fl. har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära en plan för den kriminologiska forskningens utbyggnad.
Beträffande motiveringen till yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
II: 263.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från universitetskanslersämbetet och kriminalvårdsstyrelsen.
Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet är helt ense med motionärerna om den kriminologiska forskningens
stora betydelse och kan också ansluta sig till önskemålet om en
plan för utbyggnaden av denna forskning. Utskottet, som alltså tillstyrker
motionerna, anser det angeläget att denna plan utarbetas så snart som
möjligt. Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna I: 193 och II:
257 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en plan för
den kriminologiska forskningens utbyggnad.
Stockholm den 21 november 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 176.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 175_176
2
Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1967
Bilaga
Yttranden över motionerna 1:193 och 11:257
Universitetskanslersämbetet (14.9.1967). Ämbetet finner i likhet med motionärerna
starka skäl tala för en ökad kriminologisk forskning. Som framhålles
i motionerna utgör kriminalvården en stor och kostnadskrävande del
av vårdsektorn och det synes därför vara av väsentlig vikt att ökade kunskaper
erhålls rörande resultaten av olika insatser och åtgärder på området.
Mot bakgrund av den kriminologiska forskningens betydelse för den
kriminalvårdande verksamheten kan ämbetsverket för sin del tillstyrka att
en utredning tillsätts för närmare planering av den kriminologiska forskningsverksamheten
och dess utbyggnad. Det är ett stort önskemål att de åtgärder,
som blir ett resultat av en dylik utredning, förberedes och rekryteringsmässigt
underlättas genom bidrag från exempelvis samhällsvetenskapliga
forskningsrådet och riksbankens jubileumsfond till forskningsstipendier
för studier utomlands och för andra forskningsstödjande åtgärder på
området.
Kriminalvårdsstyrelsen (13.9.1967). Styrelsen kan helt ansluta sig till motionärernas
uppfattning att den kriminologiska forskningen i vårt land bör
utbyggas. Om man enbart håller sig till de nordiska länderna är stödet till
den kriminologiska forskningen i Danmark och Norge starkare och organisationen
härav fastare utformad än i Sverige. Kriminalvårdsstyrelsen vill
vidare erinra om att styrelsen i sitt yttrande den 9.9.1964 över betänkande
angående behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna (SOU 1964: 24)
framhållit att även för kriminalvårdens del behovet av en behandlingsforskning
är i hög grad aktuellt. Beträffande såväl anstaltsvård som frivård
gäller att de behandlingsmetoder som kommit till användning endast i ringa
utsträckning blivit vetenskapligt undersökta, och inte heller har i allmänhet
hållfastheten hos de bakomliggande riktlinjerna för behandlingsarbetet
i stort sett prövats genom empiriska studier.
Styrelsen beklagade i sitt nämnda yttrande att den utredning angående
behandlingsforskning som för första gången företagits i vårt land begränsats
till att avse blott ungdomsvårdsskolornas verksamhet. Emellertid var
styrelsen inte beredd att framlägga förslag till en forskningsorganisation
som tillgodosåg kriminalvårdens krav på en behandlingsforskning, och styrelsen
tillstyrkte därför att en särskild institution för behandlingsforskning
vid ungdomsvårdsskolorna inrättades. Styrelsen förutsatte dock, att
ett nära samarbete med kriminalvårdens forskning skulle visa sig nödvändigt.
Det torde vara uppenbart att den kriminologiska forskningen i en eller
annan form bör ha anknytning till universiteten. Därutöver finns emellertid
ett behov av en forskningsverksamhet, bedriven i kriminalvårdens egen
regi, en verksamhet som närmast har utredningskaraktär och är direkt
målinriktad på bestämda problem inom verksamheten.
Inom styrelsens socialbyrå finns för närvarande en chefspsykolog och
en biträdande psykolog. I betraktande av omfattningen av styrelsens ar
-
Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1967
3
betsområde har det befunnits erforderligt att utnyttja dessa för insatser
i det löpande vårdarbetet. Redan för dylika arbetsuppgifter skulle behövas
ytterligare psykologiskt skolad arbetskraft. I nuvarande läge är det alltså
inte möjligt att uppta eller fullfölja i och för sig mycket aktuella och önskvärda
forskningsuppslag.
När styrelsen för Kung!. Maj :t framlade förslag om inrättandet av en
psykologsektion — i petitaframställningarna för budgetåret 1965/66 —
framhöll styrelsen bl. a. att en av sektionens huvuduppgifter skulle vara
att handlägga metodikfrågor vid kriminalvårdens behandlingsarbete och
att verka för att detta så långt möjligt uppbärs av en enhetlig grundsyn,
baserad på faktisk kunskap. Psykologsektionen borde enligt styrelsens
mening ha sådan sammansättning att den bl. a. kunde bedriva och främja
sådan forskning som är av betydelse för en rationell planering av fångvårdens
arbete. Styrelsen påpekade vidare att det internationella kriminalvetenskapliga
forskningsråd, som Europarådet inrättat i anslutning till den
europeiska brottslighetskommittén, uttryckligen rekommenderat att det,
vid sidan av övrig till universitet och kriminologiska institut förlagd forskning,
även inrättas forskningsavdelningar för praktiska behandlingsfrågor
inom de enstaka ämbetsverken för socialvård.
Styrelsens förslag innebar att styrelsen utöver chefspsykologen skulle
erhålla en arbetspsykolog, en sociolog och en biträdande psykolog. Bland
de uppgifter som skulle tillkomma sociologen anförde styrelsen bl. a. studiet
av de sociala relationerna och kommunikationerna mellan olika kategorier
av anstaltspopulationen, av åtgärder för att förhindra psykisk smitta
inom anstalterna jämte andra differentieringsproblem, av anstaltsklimatet
och dess inverkan vid rehabiliteringsprocessen, av krissituationer inom
anstaltsvården m. m.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget har styrelsen i petita för 1968/
69 inskränkt sig till att — i B-petita — hemställa om inrättandet av en
sociologtjänst vid psykologsektionen. Detta innebär inte att styrelsen frånträtt
uppfattningen om behovet av åtgärder snarast möjligt för att öka
styrelsens möjligheter att bidra till den kriminologiska forskningen. Emellertid
torde mot bakgrunden av vad ovan anförts om behovet av löpande
vårdinsatser böra betonas att för forskningsuppgifter krävs särskilda personalresurser.
Sammanfattningsvis vill styrelsen i anledning av de remitterade motionerna
uttala att styrelsen anser det vara mycket angeläget att den kriminologiska
forskningen i vårt land utbyggs. Därest det befinns lämpligt att
genom statsmakternas försorg uppgöra en plan för denna utbyggnad, är
det enligt styrelsens mening av vikt att en sådan plan kommer till stånd
med minsta möjliga tidsutdräkt. Även om såsom styrelsen ovan anfört en
forskningsverksamhet måste vara knuten till universiteten vill styrelsen
framhålla önskvärdheten av att former skapas för ett nära samarbete med
kriminalvårdsstyrelsen till fromma såväl för forskningen som den praktiska
verksamheten på kriminalvårdens område.