Nr 162—163
Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967
1
Nr 162
Utlåtande i anledning av motioner om kommunikationsmöjligheterna
i skärgården.
(4:e avd.)
I de likalydande motionerna I: 13 av herr Tistad m. fl. och II: 18 av herr
Åberg m. fl. har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
om utredning och förslag om lämpliga åtgärder från samhällets sida
för att komma till råtta med de försämringar i kommunikationsmöjligheterna
som uppkommit för befolkningen i många ösamhällen i samband med
ändringar i allmänna kommunikationsleder.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna
i Stockholms, Blekinge och Göteborgs och Bohus län.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen erinrar om att kommunikationsförhållandena
i de viktigaste skärgårdsområdena vid olika tillfällen har varit föremål
för statliga utredningar. Av dessa utredningar nämnes den åren 1959—
1960 av en särskild utredningsman utförda undersökningen av trafikförhållandena
i Bohusläns kustland och skärgårdar samt den av skärgårdstrafikutredningen
år 1966 avgivna utredningen om den reguljära båttrafiken i
Stockholms södra skärgård. I utredningarna har en kartläggning skett av
kommunikationsbehovet i skärgårdarna och förslag till åtgärder framlagts.
Nämnda utredningar och förslag har enligt styrelsen varit vägledande för
inriktningen och omfattningen av olika statliga och kommunala åtgärder i
berörda områden.
Styrelsen erinrar vidare om att frågan om att tillgodose trafikbehovet i
glesbygder och skärgårds- eller öområden behandlades av 1953 års trafikutredning
och i Kungl. Maj :ts proposition nr 191 till 1963 års riksdag med
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken. Enligt dessa riktlinjer förutsättes
insatser från det allmännas sida, såvida dessa områden ej på annat sätt kan
erhålla en tillfredsställande transportförsörjning. Enligt nämnda proposition
torde det därvid vara »ogörligt att på förhand fastställa vilken underslcottstrafik
som är nödvändig från allmän synpunkt. En prövning från fall
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 saml. Nr 162—163
2
Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967
till fall bör i stället äga rum i samband med att frågan om stöd från det allmänna
blir aktuell.»
Styrelsen erinrar också om att fr. o. m. budgetåret 1960/61 ingår under
bidragsanslaget till enskild väghållning under sjätte huvudtiteln medel som
avser att täcka underskott bl. a. i viss båttrafik i skärgårdarna. Tidigare
redovisades medel för motsvarande ändamål under anslaget bidrag till vissa
kommunikationsändamål. Dessa bidrag har successivt höjts och har för
1967/68 beräknats till 0,6 milj. kr.
Med hänsyn till att kommunikationsbehoven i skärgårdsområdena är relativt
väl kartlagda och till att, enligt riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken,
frågor om stöd från det allmänna vid eventuell underskottstrafik bör
avgöras från fall till fall, finner styrelsen motiv ej föreligga för en utredning
angående kommunikationsmöjligheterna i skärgården.
Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig principiellt dela motionärernas
synpunkter att man från samhällets sida så långt möjligt bör bereda
befolkningen på skärgårdsöarna sådana kommunikationsmöjligheter att den
kan komma i åtnjutande av en god service på olika områden. Ställning bör
därför snarast tagas till frågan om detta skall vara en statlig eller en landstingskommunal
uppgift. Skärgårdskommunerna förmår nämligen enligt länsstyrelsen
icke på egen hand lösa detta omfattande problem.
Länsstyrelsen anför vidare följande.
Genom ett mångårigt agerande i skilda sammanhang har länsstyrelsen i
Stockholms län med kraft understrukit vikten av att denna fråga löses.
Vad beträffar kommunikationerna i Stockholms läns skärgård har dessa
varit föremål för ett flertal utredningar som kartlagt förhållandena och framlagt
förslag till åtgärder. Senast har skärgårdstrafikutredningen, vari länsstyrelsen
varit representerad, under år 1966 framlagt ett betänkande, »Den
reguljära båttrafiken i Stockholms södra skärgård». Dess förslag är för närvarande
föremål för överväganden.
Genom beslut den 5 december 1958 har Ivungl. Maj :t uppdragit åt länsstyrelsen
i Stockholms län att utreda och genom praktiska åtgärder söka
förbättra försörjnings- och därmed sammanhängande förhållanden för den
bofasta befolkningen i länets skärgård. Som ett led i denna utredning har
landshövdingen under resor i länets skärgård besökt samtliga öar med bofast
befolkning och därvid tillsammans med länsstyrelsens tjänstemän och olika
länsexperter samt företrädare för respektive kommuner hållit överläggningar
om förekommande problem. Öbefolkningens förhållanden i olika hänseenden
är därför väl kända för länsstyrelsen. Vid dessa besök har länsstyrelsen kartlagt
och initierat olika åtgärder som ansetts erforderliga. På kommunikationernas
område betyder detta att allmänna vägar utsträckts till olika platser
inom kustområdet, vissa öar fått broförbindelser, enskilda vägar förbättrats
och nyanlagts, färjförbindelser utökats och förbättrats liksom bryggor,
båt- och fiskehamnar. Dessa anordningar torde tillsammans väsentligt ha
underlättat skärgårdsbefolkningens svårigheter kommunikationsmässigt och
på flera håll därigenom också bidragit till att öka försörjningsgraden och
förbättra de ekonomiska, sociala och kulturella förhållandena.
Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967
3
Länsstyrelsen har på skilda områden tillsammans med olika länsorgan,
vägförvaltningen, hushållningssällskapet, företagarföreningen m. fl. ett väl
utvecklat samarbete genom vilket åtskilliga initiativ följts upp. Genom dessa
organ hålles länsstyrelsen också fortlöpande informerad om utvecklingen i
skärgården.
Länsstyrelsen är, oaktat vad som hittills uträttats, medveten om att öbefolkningens
förhållanden i skilda hänseenden på flera håll fortfarande kan
vara bekymmersamma; icke — som i motionen görs gällande — på grund
av samhällets åtgärder utan trots dessa.
De problem som aktualiseras i motionerna beträffande skärgårdsbefolkningens
kommunikationsmöjligheter och tillgång till service av olika slag
sammanhänger närmast med den allmänna glesbygdsproblematiken. På vad
sätt och i vilken utsträckning samhället skall garantera en minimistandard
för befolkningen i sådana glesbygdsområden, som ej kan bli föremål för
lokaliseringsåtgärder, bör utredas i större sammanhang. Dessa frågor är
för närvarande delvis föremål för ett forskningsprojekt inom inrikesdepartementet
i expertgruppens för regional utredningsverksamhet (ERU) regi.
Via genom- och vidareförande av de pågående generella studierna bör man
enligt länsstyrelsens mening få en grund för en mera realistisk bedömning av
ytterligare samhällsinsatser på berörda område.
Vad gäller samhällets möjligheter att göra insatser i speciella bygder bör
dessa bli föremål för studium och initiativverksamhet från närmast ansvariga
kommuner och regionala statliga organ, såsom primärkommuner,
landsting och länsstyrelser.
Länsstyrelsen är på grund av vad som ovan anförts för närvarande icke
benägen att tillstyrka en statlig utredning av det slag motionärerna åsyftat.
Erforderliga utredningar bör nämligen kunna ske genom befintliga centrala,
regionala och lokala instanser.
Länsstyrelsen i Blekinge län, som även införskaffat yttrande från landstinget
i Blekinge län, Karlskrona stad, Jämjö kommun och vägförvaltningen
i Blekinge län framhåller att den skärgårdsbefolkning som fortfarande är
beroende av båtförbindelser i Blekinge har reducerats under senare år. Anledningarna
härtill är främst att landkommunikationerna förbättrats avsevärt
samt genom en betydande avflyttning från skärgården. Sålunda är av
båtförbindelser berörda befolkning fördelad enligt följande, Aspö (Karlskrona)
440, Hanö (Mjällby) 190 och Torhamnsskärgården (Jämjö) 215.
Samtliga har med undantag för på Utklipporna boende (fyrpersonal med
familjer), reguljära, dagliga båtförbindelser med fastlandet. Landstinget i
Blekinge län samt berörda kommuner bidrager på olika sätt till att kostnaderna
för transporterna hållas vid rimlig nivå. Beträffande transporter i
samband med olycksfall, hastigt påkommen sjukdom eller liknande, ställer
polisen kostnadsfritt patrullbåt till förfogande för transport.
Länsstyrelsen förklarar sig slutligen inte finna anledning att motsätta sig
den i motionerna föreslagna utredningen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som jämväl överlämnat yttranden
från Göteborgs stadskollegium samt näringsdelegationen inom Göteborgs
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sand. Nr 162—163
4
Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967
och Bohus läns landstings förvaltningsutskott, framhåller inledningsvis att
de i motionerna behandlade frågorna rörande kommunikationsmöjligheterna
för skärgårdsbefolkningen har stor aktualitet i länet, trots att under senare
år nya färj förbindelser tillskapats, vilket medfört att några öar erhållit goda
allmänna förbindelser. Fortfarande återstår dock många öar, som antingen
helt saknar allmänna förbindelser eller har privata sådana vilka dock ej kan
anses godtagbara.
Länsstyrelsen anför vidare följande.
Av näringsdelegationens yttrande framgår därjämte att antalet öar utan
allmänna förbindelser uppgår till ett 60-tal med en sammanlagd folkmängd
av närmare 7 000. Flera av dessa Öar har en betydande folkmängd och ett
sjudande näringsliv där framförallt stor sjöfisket dominerar. Som komplement
till detta förekommer näringsgrenar som har anknytning till fisket
men även andra med havet sammanknippade näringsgrenar såsom fraktfart
förekommer.
Befolkningens åldersstruktur är på flera öar tillfredsställande och det
finns exempel på öar där folkmängden varit i stort sett oförändrad eller
t. o. m. ökat under senare år.
För befolkningen på öarna inom länet står de dåliga reguljära förbindelserna
med fastlandet i bjärt kontrast till övriga kommunikationsförhållanden
inom regionen.
Särskilt kritisk är frågan beträffande förbindelserna till öarna i norra
delen av länet. Dessa Öar utgör som regel avfolkningsområden och de nuvarande
förbindelsernas existens kan mycket snart äventyras. Här är fisket
i stort sett den enda näringsgrenen och befolkningens utkomst är således
helt beroende av utvecklingen och konjunkturerna inom denna näringsgren.
Inom vissa skärgårdsområden upprätthålles trafiken fortfarande tack vare
att det finns skolpliktiga barn, men när dessa försvunnit har också den
väsentligaste inkomstkällan för turbåtsägarna bortfallit.
I likhet med motionärerna finner länsstyrelsen slutligen att de påtalade
missförhållandena på lämpligt sätt bör elimineras genom lämpliga åtgärder
från samhällets sida. Länsstyrelsen tillstyrker därför att frågan snarast blir
föremål för närmare utredning varvid särskilt bör undersökas om statsbidrag
till skärgårdstrafik lämpligen kan utgå via anslaget till enskilda vägar.
Utskottet. I yttrandena över förevarande motioner erinras om att kommunikationsförhållandena
i de viktigare skärgårdsområdena varit föremål för
flera statliga utredningar som klarlagt förhållandena och framlagt förslag
till åtgärder. Dessa utredningar och förslag har sedan varit vägledande för
inriktningen och omfattningen av olika statliga och kommunala åtgärder
inom berörda områden.
Utskottet vill också erinra om att frågan om att tillgodose trafikbehovet
i glesbygder och skärgårds- eller öområden behandlades i samband med
1963 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.
Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967
5
I den proposition (nr 191) som låg till grund för beslutet förutsattes sålunda
särskilda insatser från samhällets sida såvida nämnda områden ej
på annat sätt kunde erhålla en tillfredsställande transportförsörjning. Med
hänsyn till de skiftande befolknings- och näringsförhållandena i olika delar
av landet torde det enligt propositionen vara ogörligt att på förhand fastställa
vilken underskottstrafik, som vore nödvändig från allmän synpunkt.
En prövning från fall till fall borde i stället äga rum i samband med att
frågan om stöd från det allmänna bleve aktuell.
Eventuellt erforderliga ytterligare utredningar i dessa frågor syns, som
länsstyrelsen i Stockholms län framhållit, lämpligen kunna ske genom befintliga,
centrala, regionala och lokala instanser.
Vad gäller trafik- och servicefrågorna i glesbygdsområdena har dessa
f. ö., såsom utskottet framhållit under punkten 4 i sitt utlåtande nr 9 till
årets riksdag, upptagits till behandling i en särskild arbetsgrupp inom
Kungl. Maj :ts kansli med uppgift att pröva och successivt lägga fram
förslag till åtgärder för att tillförsäkra dem som bor kvar i glesbygden en
godtagbar samhällelig service. Även åtgärder i syfte att vidmakthålla och
förbättra kommunikationerna samt annan service för glesbygdsbefolkningen
avses därvid skola behandlas. Arbetet med dessa frågor har enligt
vad utskottet erfarit sedan någon tid pågått och kommer under den närmaste
tiden att intensifieras.
1 vad gäller tillgodoseende av behovet av väg- och färjtrafikförbindelser
må även erinras om den planering härför som författningsenligt åligger
vederbörande vägmyndigheter. I anslutning härtill må nämnas att å det
under sjätte huvudtiteln upptagna anslaget till enskilt vägunderhåll särskilda
medel finns disponibla för bidrag till båt- och f är j förbindelser av just
det slag motionärerna närmast åsyftar. Sådana bidrag utgår också f. n. i
viss omfattning.
Med hänsyn bl. a. till vad sålunda anförts finner utskottet i likhet med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län tillräckliga
motiv ej föreligga för särskild utredning i ämnet samt avstyrker
därför motionerna i fråga.
Utskottet hemställer
att riksdagen icke bifaller motionerna I: 13 och II: 18.
Stockholm den 14 november 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
6 Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1967
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Einar
Persson (s), Virgin (h), Axel Andersson (fp), Birger Andersson (s),
Kaijser (h), fru Wallentheim (s), herrar Söderberg (s), Mårtensson (s),
Per Jacobsson (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Rönnberg (s), Thorsten
Larsson (ep) och Strandberg (h); samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Blidfors (s), Ståhl (fp),
Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Mattsson (ep), fröken Olsson
(s), herrar Johansson i Norrköping (s), Alemyr (s), Gustafsson i Kårby
(ep), Cassel (h), Fagerlund (s), Källstad (fp), fru Holmberg (s) och herr
Westberg (fp).
Reservation
av herr Mattsson (ep).