8
Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1967
Nr 161
Utlåtande i anledning av motioner om undervisningen inom det
obligatoriska skolväsendet.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna I: 195 av herr Holmberg m. fl. och II: 249
av herr Bohman m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa dels att i enlighet med vad i motionerna anförts en
särskild observationsgrupp måtte tillsättas för att kontinuerligt följa utvecklingen
inom grundskolans område, dels att i enlighet med vad i motionerna
anförts försöksverksamhet måtte anordnas med undervisning i klasser
på högstadiet med varierande elevantal i syfte att utröna sambandet
mellan klasstorlek och elevprestation, dels att motionerna måtte överlämnas
till läromedelsutredningen för beaktande av vad som anförts under
rubriken »Ökad tillgång på undervisningshjälpmedel» och dels att Kungl.
Maj :t måtte uppdraga åt skolöverstyrelsen att snarast vidtaga åtgärder
för normering av betygsättningen inom det obligatoriska skolväsendet i enlighet
med vad i motionerna anförts.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från skolöverstgrelsen. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Motionärerna synes anse att allmänheten för att få tillräcklig
information om grundskolan och utvecklingen inom denna måste ha tillgång
till en särskild observationsgrupp med pedagogisk och annan expertis
och med uppdrag att följa utvecklingen och förmedla information. Utskottet
delar i och för sig uppfattningen att det är betydelsefullt att allmänheten
får tillräcklig och saklig information om skolan men kan inte finna det nödvändigt
att tillskapa ett särskilt organ för tillgodoseende av detta informationsbehov.
Det är och bör enligt utskottets mening vara en uppgift för skolans
ledning — alltifrån skolöverstyrelsen och ner till den enskilde skolledaren
— och för dess personal att verka för spridning av information om
skolan och dess arbete. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet om en
särskild observationsgrupp.
I det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrives under ledning av
skolöverstyrelsen studeras också systematiskt frågan om sambandet mellan
undervisningsgruppens storlek och undervisningsresultaten. Med hänsyn
Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1967
9
härtill synes motionärernas önskemål om försöksverksamhet med syfte
att utröna nämnda samband i sak vara tillgodosett. Utskottet avstyrker
därför yrkandet om dylik försöksverksamhet.
Vad i motionerna anförts om önskvärdheten av att utnyttja de i skolorna
verksamma lärarna för framställning av läromedel torde, som skolöverstyrelsen
framhållit, inte i och för sig innebära något nytt. Någon anledning
att föreslå riksdagen att hemställa om överlämnande av motionerna
i denna del till läromedelsutredningen, som redan beaktar saken, torde inte
finnas.
Utskottet är självfallet ense med motionärerna om vikten av att man på
olika sätt underlättar för lärarna att sätta rättvisa betyg. Det framgår
emellertid av skolöverstyrelsens yttrande att överstyrelsen i hög grad har
sin uppmärksamhet riktad på hithörande problem och något särskilt uppdrag
åt överstyrelsen synes därför inte erforderligt. Utskottet vill emellertid
understryka angelägenheten av att man så långt som av pedagogiska och
ekonomiska skäl är möjligt utsträcker användningen av standardprov till
fler ämnen och klasser än hittills.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen icke bifaller motionerna I: 195 och II: 249.
Stockholm den 14 november 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 159.
Särskilt yttrande
av herrar Virgin (h), Kaijser (h), Wallmark (h), Bohman (h) och Nordstrandh
(h):
»Att företrädare för föräldrar, näringsliv, lärare och elever genom dels
lekmannarepresentationen i SÖ:s styrelse, dels speciella expert- och referensgrupper
har insyn i det kontinuerliga läroplansarbetet, utesluter inte,
att en allsidigt utvald observationsgrupp, fristående från SÖ, har sin betydelse
för ett uppföljande av utvecklingen inom grundskolans område. Behovet
av en dylik särskild observationsgrupp torde framträda ännu starkare,
då grundskolan inom kort, sedan förslag om en genomgripande revision av
dess läroplan framlagts i höst, kan väntas få en annan utformning än den
nu har och en fortsatt bevakning av och information om dess arbetsformer
måste äga rum. I det sammanhanget torde finnas anledning att återkomma
till frågan om en observationsgrupp.»
10
Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1967
Bilaga
Skolöverstyrelsens
yttrande den 31 maj 1967 över motionerna 1:195 och II: 249
1. Observationsgrupp med uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen inom
grundskolans område
Enligt K br 6.6 1962 till SÖ angående vissa åtgärder i samband med reformering
av den obligatoriska skolan m. m. har SÖ ansvaret för att grundskolans
fortlöpande förnyelse och anpassning till efter hand ändrade förutsättningar
och önskemål kommer till stånd.
Den kontinuerliga översynen av grundskolans läroplan utgör den yttre
ramen för en rad målinriktade praktisk-pedagogiska aktiviteter med det
gemensamma syftet att främja en fortsatt utveckling av skolans inre arbete.
Vid varje tidpunkt måste detta utvecklingsarbete inriktas på sådant
som bedöms särskilt angeläget just då, t. ex. på att lösa ett näraliggande
undervisningsproblem eller skapa förutsättningar för nydaningsarbete på
längre sikt. Läroplansproblemen kan i huvudsak hänföras till tre grupper:
undervisningens innehåll, lärostoffets organisation och skolarbetets yttre
och inre utformning. Olika frågeställningar accentueras med varierande
tyngd tid efter annan: de kan gälla olika ämnen och ämnesgrupper, olika
stadier och årskurser, olika verksamhets- och organisationsformer etc.
I stort sett måste varje mera omfattande läroplansprojekt bearbetas i vissa
etapper: 1. insamling av erfarenhetsmaterial; 2. bearbetning av insamlade
data; 3. expertarbete med utformning av revisionsprogram, kursplaner, anvisningar
och läromedelssatser; 4. utprövning och introduktion i fältarbetet.
Flera projekt bearbetas inom SÖ parallellt med varandra. För närvarande
anses det lämpligt, att uppnådda resultat ackumuleras en tid och presenteras
som ny utgåva av en i vederbörlig ordning fastställd läroplan. Översynsarbetet
kommer därför att få en cyklisk variation.
Den nu pågående översynen av grundskolans läroplan har planerats på
följande sätt:
Etapp 1: introduktion och uppföljning av nyheter i 1962 års läroplan
1962/63—1964/65
Etapp 2: insamling och bearbetning av erfarenhetsmaterial, expertarbete
med kursplaner, praktisk utprövning av kursplanemodeller och läromedelssatser
1965/66—1966/67
Etapp 3: fortsatt kursplane- och läromedelsarbete, fortsatt praktisk utprövning,
utarbetande av anvisningar, förberedande information
1967/68—1968/69
För det här nämnda praktisk-pedagogiska utvecklingsarbetet disponeras
i första hand SÖ:s egen personal, i synnerhet skolkonsulenterna. Därutöver
måste emellertid anlitas dels enskilda experter, dels experter inom SPAgrupper,
ämnesgrupper och referensgrupper. I dessa grupper ingår företrä
-
Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1967
11
dåre för näringslivet, föräldrarnas och elevernas organisationer liksom för
lärarorganisationer, lärarutbildning och lärarfortbildning.
Företrädare för föräldrar, näringsliv, lärare och elever har således genom
dels lekmannarepresentanterna i SÖ:s styrelse, dels ovannämnda expertoch
referensgrupper full insyn i det kontinuerliga läroplansarbetet.
SÖ finner inga bärande skäl föreligga för att utöver den omfattande utredningsorganisation,
som enligt ovan redan finns, det skulle tillsättas en
särskild observationsgrupp för att kontinuerligt följa utvecklingen inom
grundskolans område. SÖ avstyrker bifall till motionerna i denna del.
2. Reducerade delningstal
I motionerna framhålls bl. a. klasstorlekens betydelse då det gäller att
åstadkomma gynnsamma förutsättningar för undervisningens bedrivande.
Mot denna bakgrund begärs en förutsättningslös undersökning av frågan
om sambandet mellan klasstorlek och undervisningsresultat samt försöksverksamhet
i delta syfte i klasser på högstadiet.
Självklart har klasstorleken betydelse för undervisningens bedrivande
och för dess resultat. Den är emellertid ingalunda den enda faktor, som avgör
hur undervisning och inlärning går till.
För några år sedan gjordes genom SÖ:s försorg en utredning med titeln
»Varierande klasstorlek och lagundervisning» (Utredningar i skolfrågor
12, 1964). Ett av denna utrednings huvudresultat var att en mer individualiserad
undervisning kräver att — förenklat uttryckt — läroboken ersätts med
ett mer omfattande och varierat inlärningsmaterial att brukas av eleverna.
Först när läromedel av detta slag finns att tillgå kan lärarrollen ändras till
att övervägande bli en individuell handledning av de enskilda eleverna.
Försök med konstruktion av inlärningsmaterial av här antytt slag pågår
nu sedan några år som ett led i det forsknings- och utvecklingsarbete, som
SÖ har att leda. I dessa FoU-projekt (FoU = forsknings- och utvecklingsarbete)
utarbetas och utprövas utöver de konkreta inlärningsarrangemangen
för eleverna även nya former för arbetsorganisation för lärarpersonalen.
Också frågor om sambandet mellan undervisningsgruppens storlek och
undervisningsresultaten blir systematiskt studerade i dessa projekt.
SÖ bedömer för närvarande möjligheterna goda att genom en kraftfull
satsning på konstruktion av nya former av läromedel och en därtill anpassad
arbetsorganisation skapa förutsättningar för en mer individualiserad undervisning.
Då sålunda SÖ i samråd och samarbete med forskare och lärare samt
övriga direkt berörda intressenter redan bedriver forsknings- och utvecklingsarbete
med därtill anknuten praktisk försöksverksamhet, som täcker
bl. a. de av motionärerna här åsyftade problemen, avstyrker SÖ bifall till
motionerna i denna del.
3. Ökad tillgång på undervisningshjälpmedel
Det av motionärerna här behandlade problemet, vars upphovsrättsliga
sida inte bör förglömmas, är förvisso inte något nytt »uppslag» men det är
i behov av ytterligare belysning för att man skall finna bättre former än
hittills för att utnyttja de på fältet aktiva pedagogernas kapacitet för läromedelsframställning.
Samtidigt som SÖ sedan flera år praktiskt prövar en
rad olika vägar för ett mera systematiskt tillvägagångssätt i detta avseende,
12
Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1967
utreds problemet av läromedelsutredningen enligt de för denna utredning
utfärdade direktiven, se 1967 års riksdagsberättelse, E: 50, bl. a. p. 4.1. och
4.2. Ytterligare direktiv i samma riktning synes knappast påkallade.
4. Ökade krav på betijgsättningens tillförlitlighet
Under den tid grundskolan varit verksam och i synnerhet dess högstadium
har såväl centralt som regionalt och lokalt insamlats uppgifter om
betygsystemets sätt att fungera, framför allt i fråga om betygspridningen.
Systemet har befunnits i stort fungera i enlighet med bestämmelser och anvisningar
även om på vissa punkter onöj aktigheter iakttagits.
För att förbättra den praktiska användningen av betygsystemet har en
omfattande informationsverksamhet bedrivits såväl lokalt som regionalt.
SÖ har vidare, främst i ASÖ 1965/66 nr 52, meddelat ytterligare anvisningar
utöver dem som ingår i läroplanen. För närvarande är också ytterligare informationsmaterial
till föräldrar och lärare under utarbetande inom SÖ.
Det viktigaste hjälpmedlet för läraren vid betygsättningen är standardproven.
Sådana förekommer för närvarande i centrala ämnen i årskurserna
3, 6 och 8, nämligen i årskurs 3 i svenska och matematik, i årskurs 6 i
svenska, matematik och engelska och i årskurs 8 i svenska, matematik, allmän
och särskild kurs, engelska, allmän och särskild kurs, samt tyska (större
kurs) och franska (större kurs).
Standardprovens uppgift är att göra betygsättningen i olika klasser jämförbar
med avseende på betygens nivå och spridning. Däremot används de
ej för att betygsätta enskilda elever.
När det gäller jämförelser i fråga om betygsnivå och betygspridning mellan
olika klasser har det visat sig, att om en klass i centrala ämnen med
standardprov ligger över riksgenomsnittet tenderar nivå och spridning att
vara desamma även i ämnen utan standardprov. Motsvarande gäller för
normala respektive svaga klasser. Nu gällande anvisningar för standardproven
liksom SÖ:s anvisningar om betygsjusterande hjälpmedel i årskurs
9 vt 1966 (ASÖ 1965/66 nr 52) anger att betygsättningen i ämnen med
standardprov på sätt som framgår av ovan åsyftade jämförelser kan och
bör utnyttjas vid betygsättningen i ämnen utan standardprov. Enligt läroplanen
har rektor och klasskonferensen att verka för jämförbarheten i fråga
om betygsättningen. Hur detta arbete praktiskt kan utföras anges i ovan
nämnda anvisningar.
Beträffande standardprovens utnyttjande är detta, som motionärerna
också anför, frivilligt för den enskilde läraren. Utnyttjandefrekvensen har
emellertid under de senaste åren kraftigt ökat, framför allt i årskurs 8, och
uppgår nu till ca 90 % av antalet klasser. Under läsåret 1966/67 kommer
sannolikt denna siffra alt ytterligare stiga, då SÖ under detta läsår tillsänt
samtliga berörda skolor standardprov utan rekvisition från vederbörande
lärare.
Utöver här redovisade anvisningar och åtgärder från SÖ:s sida bedrivs
på SÖ:s uppdrag sedan tre år tillbaka en undersökning vid Lärarhögskolan
i Stockholm angående komplettering av hjälpmedel i samband med intagning
till gymnasium. Undersökningen beräknas bli i sina huvuddelar klar
under hösten 1967, varefter SÖ kommer att ta ställning till dess utnyttjande
i årskurs 9.
I enlighet med sin uppgift som central skolmyndighet följer SÖ alltså
frågan om betygsättningssystemets funktion med stor uppmärksamhet och
Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1967
13
har redan vidtagit och kommer självfallet även i fortsättningen att vidta åtgärder
för att underlätta systemets tillämpning på ett riktigt sätt. Något
särskilt uppdrag från Kungl. Maj :ts sida till SÖ i detta avseende synes inte
påkallat.