Nr 154—155

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1967

1

Nr 154

Utlåtande i anledning av vissa motioner i frågor inom socialdepartementets
verksamhetsområde.

(3:e avd.)

Utskottet har i ett sammanhang tagit upp de vid riksdagens början väckta
motioner inom socialdepartementets verksamhetsområde, vilkas behandling
skjutits upp till höstsessionen och som inte har direkt samband med
ärende hos annat utskott. Motionerna som redovisas under punkterna 1)—
9) nedan berör frågor om samordning och organisation inom den sociala
verksamheten, utredning om personalbehov, utvidgade resemöjligheter för
vissa handikappade m. m.

1) Utredningar rörande samhällets vårdpolitik, samordning mellan sjukvård
och åldringsvård samt mellan kommunernas sociala nämnder, m. m.

I de likalydande motionerna 1: 138 av herr Paul Jansson m. fl. och II: 176
av herr Blomkvist m. fl. har hemställts 1) att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om en parlamentarisk utredning rörande utformandet
av en samhällets totala vårdpolitik för den enskilda människans
vård och omhändertagande, 2) att därvid särskilt frågan bör prövas om införandet
av ett enhetligt vårdhuvudmannaskap och att utredningen i fråga
skyndsamt bör pröva ett gemensamt huvudmannaskap för den slutna åldringsvården
och åldringssjukvården samt 3) att finansieringen av samhällets
olika vårdformer blir föremål för utredningens prövning och att därvid frågan
om en arbetsgivaravgift till hälso- och sjukvårdens finansiering kartläggs.

I de likalydande motionerna I: 277 av herr Eric Carlsson m fl. och II: 363
av herr Larsson i Öskeviksby m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående samordning mellan
landstingens sjukvårdande verksamhet och primärkommunernas åldringsvård.

I de likalydande motionerna I: 278 av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 362
av herr Larsson i Öskeviksby m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående samordningen mellan
kommunernas sociala nämnder samt om familjevårdsprincipens tillämpning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 154—155

2

Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1967

Utskottet. Den år 1958 tillkallade socialpolitiska kommittén har granskat
den svenska socialpolitikens innebörd och verkningar. Kommittén har därvid
ägnat uppmärksamhet åt frågan om samhällets ansvar för den enskildes
vård och i samband därmed tagit upp bl. a. frågor om huvudmannaskapet
och om regionala vårdorgan.

Efter beslut av 1963 års riksdag (2LU 1963: 48 och 66) överlämnades till
kommittén för beaktande motioner rörande sammanförande av åldringsvårdsfrågorna
samt angående en enhetlig socialvårdslagstiftning och familj evårdsprincipens
tillämpning.

Motioner angående huvudmannaskapet för åldringsvården och om samordning
mellan landstingens sjukvårdande verksamhet och den primärkommunala
åldringsvården föranledde vid 1966 års riksdag ingen åtgärd (ABU
1966: 34). Därvid åberopades bl. a. att socialpolitiska kommitténs slutbetänkande
borde avvaktas innan förändringar beträffande huvudmannaskapet
ifrågasattes. I samordningsfrågan anfördes att skäl inte då förelåg för en
utredning med hänsyn till den av kommunförbunden deklarerade avsikten
att söka bredda och fördjupa samarbetet mellan åldringsvårdens olika huvudmän.
Utskottet underströk dock starkt vikten av ett nära samarbete mellan
de olika huvudmännen och ansåg frågan böra följas med uppmärksamhet.

I socialpolitiska kommitténs slutbetänkande (SOU 1966:45) erinrade
kommittén om dess tidigare uttalanden att den utgick från en oförändrad
ansvarsfördelning mellan landsting och kommuner när det gäller åldringsvården
samt att avsikten var att föreslå att samhällets ansvar för den enskildes
vård preciserades i en särskild vårdlag avseende åldringar och handikappade.
I slutbetänkandet vidhåller kommittén sin tidigare ståndpunkt i
huvudmannaskapsfrågan men uttalar att frågan kan böra prövas från nya
utgångspunkter. I fråga om en vårdlag erinrar kommittén om den i debatten
anförda meningen att man skulle söka nå fram till en bättre samordning
och större enhetlighet vid utformandet av lagregler för vårdområdena —
en tanke som sammanfaller med strävandena att inom socialvården tillämpa
familjevårdsprincipen. Kommittén underströk även slutligt sin tidigare
anförda uppfattning om behovet av en vårdlag, men ansåg att en prövning
av detta problemkomplex inte torde böra utföras inom kommittén med hänsyn
till dess sammansättning.

1967 års riksdag beslutade (prop. 68, SU 106) om inrättande av en gemensam
central förvaltningsmyndighet för hälso- och sjukvården samt socialvården.
I propositionen erinrades om och belystes socialvårdens och medicinalväsendets
nära beroende av varandra. Vidare upplystes att inom socialdepartementet
påbörjats en översyn av den statliga regionala organisationen,
främst på socialvårdens område, och därmed sammanhängande frågor.

1964 års nykterhetsvårdsundersökning har i sitt betänkande Nykterhetsvårdens
läge (SOU 1967: 36 och 37) även tagit upp frågan om en samord -

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1967

3

nåd social vårdlagstiftning samt socialvårdsorganisation. Utredningsmannen
har ansett att starka skäl motiverar en förutsättningslös utredning angående
behovet av en samordnad social vårdlagstiftning. I betänkandet framhålls
att det uttalade behovet av en helhetssyn på orsakerna till och behandlingen
av sociala störningar bör resultera i att all social vårdlagstiftning
berörs av översynen. En målsättning för en sådan utredning bör vara
att skapa en serviceinriktad och med sjukvården integrerad effektiv socialvård.

De huvudproblem om samverkan och enhetlighet inom vårdsektorn från
vilka de skilda motionsyrkandena ytterst utgår har genom de senaste årens
starkt ökade aktivitet på området fått ytterligare aktualitet. Utskottet stryker
under vikten av dessa frågor och önskvärdheten av att en vidareutveckling
av vårdens målsättningar kan främjas. Det nya gemensamma ämbetsverket
för hälso- och sjukvården samt socialvården torde få stor betydelse när det
gäller samordning av verksamheten och planeringen inom olika vårdgrenar.
Inom socialdepartementet övervägs nu en utredning om en samordnad
lagstiftning för socialvården och den kommunala socialförvaltningen. Med
hänsyn därtill har utskottet funnit att någon riksdagens åtgärd beträffande
föreslagna utredningar nu inte är erforderlig och avstyrker därför
bifall till motionerna I: 138 och II: 176, I: 277 och II: 363 samt I: 278 och
II: 362.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen icke bifaller motionerna 1: 138 och II: 176,

2. att riksdagen icke bifaller motionerna 1: 277 och II: 363,

3. att riksdagen icke bifaller motionerna 1: 278 och II: 362.

2) Utredning angående den framtida vården av alkoholskadade. Effektivi sering

av eftervården av alkoholskadade

I de likalydande motionerna I: 276 av herrar Bengtson och Sörenson och
11:358 av herr von Friesen m.fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär en utredning om den framtida vården av alkoholskadade
med beaktande av de i motionerna framförda synpunkterna.

I de likalydande motionerna 1: 680 av herr Eric Gustaf Peterson och
II: 662 av herr Westberg har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om åtgärder i syfte att effektivisera eftervården av de alkoholskadade.

Utskottet. Den i motionerna 1:276 och 11:358 förordade utredningen
skulle syfta till att klargöra vilken vård och vilken vårdorganisation för de
alkoholskadade som i dagens samhälle ter sig mest ändamålsenlig.

1964 års nykterhetsvårdsundersökning har nu framlagt resultatet av sitt
arbete (SOU 1967:36 och 37). Chefen för socialdepartementet anförde till

4

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1967

statsrådsprotokollet i årets statsverksproposition (prop. 1967:1, bil. 7, s.
176) att det med utgångspunkt bl. a. därifrån borde prövas huruvida mer
djupgående förändringar av nykterhetsvårdens former och innehåll kan
vara påkallade.

Som utskottet förut anfört övervägs inom socialdepartementet en utredning
om en samordnad lagstiftning för socialvården och den kommunala
socialförvaltningen. Med hänsyn därtill och då de i motionerna I: 276 och
II: 358 framförda synpunkterna sålunda torde komma under bedömande
anser utskottet någon riksdagens åtgärd i ämnet nu inte påkallad.

I motionerna 1:680 och 11:662 anförs att samhällets åtgärder visat sig
otillräckliga särskilt när det gäller eftervården av de alkoholskadade. En
utbyggd eftervård är därför angelägen.

Nykterhetsnämndernas ansvar för eftervården fastslogs år 1963 genom
ändring i nykterhetsvårdslagen. Socialstyrelsen har ägnat ingående uppmärksamhet
åt eftervårdsfrågan och lämnat föreskrifter om en ökad samverkan
mellan öppen och sluten vård. Även innevarande års riksdag har
fattat beslut som innebär en fortsatt utbyggnad av den eftervårdande verksamheten.
Förslag om bl. a. ökning av övervakares arvoden inom kriminalvården
har framlagts i ett betänkande (stencil Ju 1967: 8). I betänkandet
uttalas, att det torde vara önskvärt att ersättningen utformas efter enahanda
regler inom skilda vårdområden.

Enligt vad förut angivits har 1964 års nykterhetsvårdsundersökning framlagt
sina resultat och slutsatser. Det kan bli aktuellt att pröva förändringar
av nykterhetsvårdens former och syften ur en vidare synvinkel. Mot bakgrund
därav och med hänsyn till den särskilda uppmärksamhet som ägnas
åt eftervården avstyrker utskottet bifall även till motionerna 1:680
och II: 662.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen icke bifaller motionerna I: 276 och II: 358,

2. att riksdagen icke bifaller motionerna I: 680 och II: 662.

3) Samordning av företagens hälsovård med den allmänna sjuk- och hälsovården I

de likalydande motionerna I: 57 av herr Werner och II: 72 av herr Andersson
i Luleå m. fl. har föreslagits 1) att riksdagen måtte uttala sig för
en försöksverksamhet med företagshälsovård samordnad med den samhälleliga
sjuk- och hälsovården enligt synpunkter i motionerna samt 2) att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att storleken av erforderligt
statligt stöd prövas jämte i övrigt närmare anvisningar.

Utskottet. Kungl. Maj :t har till arbetarskyddsstyrelsen överlämnat ILO:s
rekommendation angående företagshälsovård, enligt vilken bl. a. sådan häl -

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1967

5

sovård bör införas antingen genom lagstiftning, avtal eller annan överenskommelse.
Styrelsen fick i uppdrag att pröva frågan om och i vad mån rekommendationens
principer borde komma till uttryck i lagstiftning eller i
särskilda av styrelsen utfärdade anvisningar.

Frågan utreds inom en arbetsgrupp med representanter även för medicinalstyrelsen,
arbetsmedicinska institutet, Svenska landstingsförbundet och
arbetsmarknadens parter. Det uppges att arbetarskyddsstyrelsens strävan
är att utredningen skall kunna lägga fram ett betänkande till årsskiftet
1967/68. Huvuddelen av det senaste budgetårets arbete har ägnats åt frågor
angående företagshälsovårdens organisationsformer, service och konsultationsmöjligheter
samt sambandet och samverkan mellan samhällets hälsooch
sjukvård och företagshälsovården.

Parallellt med utredningens arbete har förhandlingar i frågan pågått
mellan SAF och LO. Dessa förhandlingar har innevarande år lett fram till
bl. a. ett nytt samarbetsavtal om företagshälsovård. Målsättningen är en
successiv utbyggnad av företagshälsovården så att den i framtiden omfattar
alla arbetsplatser. Enligt de överenskommna riktlinjerna bör företagshälsovården
organiseras efter i första hand fyra huvudalternativ: heltidsanställda
läkare för de stora företagen, deltidsanställning vid de något mindre,
samgående i företagshälsovårdscentraler eller uppbyggnad av rörliga
enheter. När något av dessa huvudalternativ inte kan tillämpas kan överenskommelse
träffas med tjänsteläkare eller annan läkare om ett begränsat
program.

Utskottet anser att resultatet av den snart slutförda statliga utredningen
i första hand bör avvaktas innan riksdagen uttalar sig i frågan. Motionerna
1: 57 och II: 72 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna I: 57 och II: 72.

4) Organisationen av den förebyggande mödravården

I motionen II: 621 av fru Kristensson har — såvitt nu är i fråga — hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag rörande
organisationen av den förebyggande mödravården.

Utskottet. Den förebyggande mödravården omfattar dels förvård, dvs.
vården av den havande kvinnan, och dels eftervård, dvs. vården av den nyförlösta
kvinnan under högst åtta veckor efter förlossningen. Efter år 1938,
då statsbidrag till den förebyggande mödravården infördes, har organisationen
växt hastigt. Sedan det särskilda statsbidraget efter beslut av årets riksdag
avlösts av ett enhetligt bidrag för femårsperioden 1967—1971 är den förebyggande
mödravården en landstingens angelägenhet. Från mitten av 1950-talet torde hela landet vara någorlunda tillfredsställande täckt med mödra -

6

Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1967

vårdsmottagningar, även om landsbygd med gles befolkning och låg nativitet
på många håll är sämre tillgodosedd genom att de senaste åren mödravården
upphört vid ett antal filialer och övertagits av närmaste station eller
central. För att komma till rätta med vakanser inom den öppna vården har
utbildningen vid barnmorskeanstalterna ökats och utbildning i förebyggande
mödravård anordnats för distriktssjuksköterskor. Efter sådan utbildning
har dessa befattningshavare fått sköta barnmorskans uppgifter i vad gäller
mördravård inom eget och ibland angränsande distrikt, i vilka alltså någon
service för hemförlossning inte förekommer.

I föregående års petita från medicinalstyrelsen anförs att intrycken av
verksamheten genom de särskilt utbildade distriktssjuksköterskorna varit
i stort sett gynnsamma och tytt på att fördelarna skulle vara större än en
del ofrånkomliga nackdelar.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till övergången från öppen
till numera nästan enbart sluten förlossningsvård finner utskottet inte skäl
att nu påkalla någon särskild översyn av den förebyggande mödravårdens
organisation.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionen II: 621 såvitt nu är i
fråga.

5) Utredning om ökad personalutbildning inom hälso- och sjukvården
m. m.

I de likalydande motionerna I: 11 av herr Dahlén m. fl. och 11: 16 av herr
Ohlin m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
föreslå tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga
förslag till den utökade personalutbildning som behövs inom olika hälsooch
sjukvårdssektorer samt därvid även beakta angelägenheten av utbyggd
hälsokontroll och medicinsk upplysning.

Utskottet. Motionärerna anför att det erfordras en väsentligt utökad personalutbildning
inom vårdområdet. Den föreslagna parlamentariska utredningen
skulle bedöma såväl det aktuella som det beräknade behovet av personal.
Dess huvuduppgift skulle vara att snarast framlägga förslag till den
utökade personalutbildning som är erforderlig.

1965 års riksdag (prop. 1965: 141, SU 173) beslutade om en utbyggnad av
läkarutbildningen. Genom beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 161, SU
183) har tillkommit en ny odontologisk fakultet i Göteborg. I samband med
beslut angående omläggning av sjuksköterskeutbildningen m. m. gav 1965
års riksdag (prop. 1965: 161, SU 181) i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna
vad statsutskottet anfört bl. a. om vikten av att utbildningskapaciteten —

Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1967

7

som i sista hand avgörs av huvudmännen — ökas så mycket som möjligt under
hänsynstagande till resurserna. För innevarande budgetår har vidare
anvisats ett till 500 000 kr. ökat anslag för kurser för kompletterande utbildning
av läkare, tandläkare och sjuksköterskor med utländsk examen,
vilka har för avsikt att arbeta i Sverige.

Av medicinalstyrelsen och universitetskanslersämbetet tillkallade sakkunniga
har i år lagt fram sitt betänkande om läkares grundutbildning och vidareutbildning.
Behovet av sjuksköterskor m. fl. har av 1962 års utredning
angående sjuksköterskeutbildningen (SOU 1966: 73) beräknats med stöd av
läkarprognosutredningens underlag och statistiska centralbyråns befolkningsprognos.

Medicinalstyrelsen har under hösten 1964 inhämtat vissa uppgifter från
sjukvårdens huvudmän om den förväntade utvecklingen fram till år 1970.
Styrelsens sammanställning och bedömning av de inhämtade uppgifterna har
publicerats i betänkandet Utvecklingstendenser inom utbildning, hälso- och
sjukvård samt socialvård 1966—1970 (SOU 1966: 13) som bilaga till 1965
års långtidsutredning. Medicinalstyrelsen har genom särskilda enkäter under
1966 och 1967 inhämtat uppgifter om sjukvårdshuvudmännens investeringsplaner.
Materialet har utnyttjats inom socialdepartementets sjukvårdsdelegation
som underlag bl. a. för beslut om riktlinjer för utbyggnaden av
sjukvårdssektorn inom ramen för gällande byggnadsreglering.

Medicinalstyrelsen har efter initiativ av socialdepartementets sjukvårdsdelegation
under våren 1967 föranstaltat om en enkät till sjukvårdshuvudmännen
i syfte att registrera den pågående sjukvårdsplaneringen efter enhetliga
normer. Härigenom belyses befintlig och åsyftad vårdkapacitet, personalbehov
och möjligheterna att — bl. a. genom huvudmännens egen utbildningskapacitet
— tillgodose personalbehoven. Enkäten är avsedd att kompletteras
årligen och utgöra en rullande prognosundersökning.

Bearbetningen av nämnda och övriga uppgifter om sjukvårdshuvudmännens
planer ingår i den riksplanering som enligt 1967 års riksdags beslut
(prop. 1967: 68, SU 105) skall närmast under socialdepartementet och dess
sj ukvårdsdelegation ankomma på den nya centrala förvaltningsmyndigheten
för hälso- och sjukvården samt socialvården.

Genom den nämnda rullande prognosundersökningen kommer aktuellt
material att stå till förfogande för sjukvårdsplaneringen inklusive beräkningar
av det nuvarande och vid genomförande av huvudmännens planer
kommande behovet av sjukvårdspersonal. En överflyttning av bearbetningen
av detta material från centralmyndigheten till cn parlamentarisk utredning
skulle inte innebära några fördelar. Avvägningen av behov och resurser,
såvitt denna avvägning ankommer på statsmakterna, kan enligt utskottets
mening inte heller främjas av den föreslagna utredningen. Med denna
bedömning får utskottet — som saknar anledning att här ta upp motionä -

8

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1967

rernas utgångspunkt i frågan om behovet av en ytterligare utökad personalutbildning
— avstyrka bifall till motionerna 1:11 och II: 16.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna I: 11 och II: 16.

6) Fickpengar och resebidrag till barn vid mentalsjukhus. Vidgade möjligheter
till fria resor för vissa handikappade barn och ungdomar

I motionen II: 15 av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora
har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om
sådan revidering av gällande bestämmelser i fråga om fick- och respengar
till barn vid mentalsjukhus, att enhetliga regler för tillämpning skapas samt
att dessa regler omfattar samtliga anstalter.

I de likalydande motionerna I: 54 av fru Elmj Olsson samt II: 75 av herrar
Gustavsson i Alvesta och Larsson i Borrby har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om utvidgning
av möjligheterna till fria resor för handikappade barn och ungdomar
som vistas på institutioner i enlighet med vad i motionerna anförts.

Utskottet. Pensionsberättigad vid bl. a. särskola eller vårdanstalt för vissa
psykiskt efterblivna har rätt att av pensionsbeloppet uppbära fickpengar
(SFS 1962: 393). Medicinalstyrelsen har den 24 september 1965 och senast
den 7 juli 1967 lämnat rekommendationer om fickpengar och flitpengar för
patienter under 16 år som inte är elever vid landstingens särskoleinternat.
För denna grupp har skolöverstyrelsen sedan ett flertal år lämnat rekommendationer,
sist den 3 februari 1967. Denna rekommendation omfattar
även yrkeselever och skolelever över 16 år.

Medicinalstyrelsen fattade den 17 november 1966 beslut i fråga om fickpengar
vid det då statliga Salberga sjukhus. Vid det fortfarande statliga Vipeholms
sjukhus haf fickpengar utgått sedan den 1 januari 1966.

Barnanstaltsutredningen föreslog i betänkandet Barn på anstalt (SOU
1965: 55) att huvudmännen iklädde sig ansvaret för dessa barns fickpengar
och att i princip enhetliga normer tillämpades.

Utskottet kan ansluta sig till den av barnanstaltsutredningen anförda meningen.
Utskottet anser dock inte att övertygande skäl visats för en statlig
reglering av dessa förmåner. Motionen II: 15 avstyrks därför såvitt avser
fickpengar.

Enhetliga regler om reseersättningar gäller för handikappade som vårdas
eller utbildas vid statliga eller därmed jämställda institutioner (SFS 1965:
254, 1966: 630). Svenska landstingsförbundet har den 30 december 1965 rekommenderat
förvaltningsutskotten att motsvarande bestämmelser bör gälla
även vid landstingens institutioner. Motsvarande förmåner utgår numera

Statsutskottets utlåtande nr 154 år 1967

9

även för särskoleelev och för på vårdanstalt intagen, som inte fyllt 21 år
(SFS 1966: 626).

Reglerna om reseersättningar till handikappade m. fl. har redan stor allmängiltighet.
Enligt utskottets mening föreligger nu inte något behov av en
särskild översyn i detta hänseende. Motionen II: 15 avstyrkes därför även
såvitt avser respengar.

Frågan om utvidgade reseförmåner att avse inte som nu en utan två fria
resor för månad behandlades senast av föregående års riksdag. Barnanstaltsutredningen
föreslog i sitt ovan nämnda betänkande inte någon motsvarande
utvidgning. Utskottet anser som förut att ytterligare erfarenheter av de
starkt vidgade resemöjligheterna bör avvaktas innan behovet och den generella
lämpligheten av en ytterligare utvidgning bedömes. Med hänsyn därtill
och med erinran om att redan gällande regler möjliggör besök av och hos
s. k. fadderföräldrar avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 54 och
II: 75.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen icke bifaller motionen II: 15,

2. att riksdagen icke bifaller motionerna I: 54 och II: 75.

7) Utredning rörande privata vårdhem

I de likalydande motionerna I: 405 av fru Landberg och herr Paul Jansson
och II: 502 av fröken Anderson i Lerum och herr Blomkvist har föreslagits
att riksdagen måtte besluta att hemställa hos Kungl. Maj :t om en allsidig utredning
om de privata vårdhemmen för långtidssjuka, lättskötta mentalsjuka
samt konvalescentvård avseende deras allmänna standard och vårdmöjligheter.

Utskottet. I medicinalstatistiken för år 1965 redovisades bland kroppssj ukhusens
ca 76 000 vårdplatser som tillhöriga enskilda sjukhem dels 584 platser
där vården ansetts jämförlig med lasarettens, dels 774 övriga platser.
Dessutom redovisas bland ca 23 000 vårdplatser för långvarigt kroppssjuka
1 754 platser vid enskilda sjukhem. Av totalt ca 2 700 platser vid konvalescenthem
angavs 1 457 som tillhöriga enskilda sjukhem. Bland ca 6 000
vårdplatser på sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka togs upp 1 584 platser
vid enskilda sjukhem.

Som även motionärerna anför har de privata vårdanstalterna en uppgift
som en ofta mycket värdefull komplettering till samhällets egna vårdresurser.
I den mån dessa resurser ytterligare utvidgas kan behovet av privata
vårdplatser bli relativt mindre och en i och för sig önskvärd faktisk integration
främjas. En fortgående förslitning av anstalterna och svårigheterna att
med andra än samhällets medel finansiera de allt dyrare anläggningarna
kan komma att verka i samma riktning.

10

Statsutskottets utlåtande nr 15i år 1967

All för allmänheten avsedd hälso- och sjukvård står under statlig kontroll.
Denna kontroll bör garantera att minimikraven uppfylls även för de privata
sjukvårdsanstalternas del.

Enligt utskottets mening bör frågan följas med uppmärksamhet även inom
den centrala sjukvårdsplaneringens ram. En särskild utredning kan dock
inte nu bedömas erforderlig. Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till
motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna 1: 405 och II: 502.

8) Ersättning till handikappad för kostnad för läkarintyg

I de likalydande motionerna I: 517 av herr Thorsten Larsson m. fl. och
II: 649 av herrar Larsson i Borrby och Dockered har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om
ersättning av handikappades kostnader för erhållande av erforderliga läkarintyg.

Utskottet. 1961 års sjukförsäkringsutredning har tillkallats för att verkställa
översyn av sjukförsäkringslagstiftningen m. m. Utredningen inleder
nu en ny etapp av sitt arbete. Utskottet förordar att motionerna I: 517 och
II: 649 överlämnas till utredningen.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna I: 517 och II: 649
i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet anfört.

9) Kosthållet vid statliga anstalter

I de likalydande motionerna I: 291 av fru Wallentheim m. fl. och II: 368
av fröken Olsson m. fl. har hemställts 1) att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam översyn av koststandard och bespisningsformer
vid statens barnanstalter samt 2) att mathållningen inom det
statliga anstaltsväsendet standardmässigt, tekniskt och organisatoriskt göres
till föremål för utredning.

Utskottet. I barnanstaltsutredningens av motionärerna åberopade betänkande
Barn på anstalt (SOU 1965: 55) lämnas vissa anvisningar om förbättring
av koststandarden vid barnanstalterna. Utredningen förordar vidare en
vetenskaplig kostundersökning för barninstitutionerna.

Det i motionerna nämnda statsstödda Institutet för storhushållens rationalisering
har till uppgift att främja och samordna samt medverka i och

Statsutskottets utlåtande nr 154- år 1967

11

informera om sådan rationaliserings-, utvecklings- och utbildningsverksamhet
som väsentligt kan bidra till att höja produktiviteten hos storhushållen.
Institutet skall även eftersträva samordning med den näringsfysiologiska
forskningen.

En expertgrupp vid statens institut för folkhälsan har utarbetat rekommendationer
för önskvärd tillförsel av näringsämnen i sjukhuskost.

Utskottet förutsätter att de statliga anstalternas tillsynsmyndigheter medverkar
till erforderlig information och rationaliseringssträvanden. Någon
särskild åtgärd från riksdagens sida kan inte anses påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna I: 291 och II: 368.

Stockholm den 7 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 155.

Reservationer

1) vid punkten 1 (Utredningar rörande samhällets vårdpolitik, samordning
mellan sjukvård och åldringsvård samt mellan kommunernas sociala
nämnder, m. m.) av herr Blomkvist (s).

2) vid punkten 5 (Utredning om ökad personalutbildning inom hälso- och
sjukvården m. m.) av herrar Per Jacobsson (fp), Edström (fp), Nihlfors
(fp), Gustafsson i Skellefteå (fp) och Mundebo (fp), som anser att utskottet
bort tillstyrka motionerna 1:11 och II: 16 och att därför utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:

»En av de viktigaste orsakerna till den nuvarande krissituationen på hälso-
och sjukvårdens samt socialvårdens område är bristen på utbildad vårdpersonal.
Vakansläget är fortfarande allvarligt både för sjuksköterske- och
läkartjänster. Bristen på utbildad sjukvårdspersonal innebär inte bara dåligt
utnyttjande av resurserna i form av stängda avdelningar och en pressad
arbetssituation för personalen — den innebär också att viktiga utbyggnadsplaner
inte förverkligas därför att utbildad personal inte finns i tillräcklig
omfattning. Detta är särskilt fallet inom mentalsjukvården.

Den besvärande personalsituationen beror i hög grad på otillräcklig utbildningskapacitet,
bristande planering och dålig samordning mellan lokaloch
personalresurser. Med hänsyn till den långa utbildningstiden för vissa

12

Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1967

personalkategorier dröjer det också åtskilliga år innan en beslutad utbyggnad
ger resultat i form av ökad tillgång på utbildad arbetskraft. Detta gör
en långsiktig planering ännu nödvändigare.

Medicinalstyrelsen och andra centrala organ på hälso- och sjukvårdens
samt socialvårdens område försöker följa utvecklingen inom olika vårdområden.
Detta är ett naturligt och nödvändigt led i deras arbete. Någon samlad
bedömning av personalsituationen — personalbehov, personaltillgång,
utbildningsresurser etc. — har emellertid inte utförts, bortsett från de sammanställningar
som redovisades i en bilaga till 1965 års långtidsutredning.
Det är därför motiverat att nu tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att framlägga förslag till utökad personalutbildning inom olika
vårdområden. Utredningen bör göra en bedömning av personalbehov och
personaltillgång under de närmaste åren och därvid också beakta personalbehovet
för en utbyggnad av den förebyggande hälsovården och allmän
hälsokontroll. Likaså bör beaktas de möjligheter till rationaliseringsvinster
som utbyggnaden av patienthotell och nya former av sjukhus kan innebära
samt olika möjligheter att reaktivera redan utbildad personal, som av olika
skäl nu icke är yrkesverksam, och vilka åtgärder som kan vidtas i syfte att
reducera personalavgången inom vårdyrkena.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna I: 11 och II: 16
i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslår tillsättandet av en
parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga förslag
till den utökade personalutbildning som behövs inom
olika hälso- och sjukvårdssektorer i enlighet med vad ututskottet
anfört.»

3) vid punkten 6 (Fickpengar och resebidrag till barn vid mentalsjukhus.
Vidgade möjligheter till fria resor för vissa handikappade barn och ungdomar) a)

av herrar Thorsten Larsson (ep), Johan Olsson (ep), Mattsson (ep)
och Sjönell (ep), som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 54
och II: 75 och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Frågan
om» och slutar med »och II: 75» bort ha följande lydelse:

»Genom riksdagsbeslut våren 1965 gjordes reglerna för fria resor för
handikappade som vistas på statliga institutioner mera enhetliga. De nya
reglerna som trädde i kraft den 1 juli 1965 innebar också en ökning av
möjligheterna till fria resor för handikappade och deras anhöriga. I motionerna
I: 54 och II: 75 hemställs om utredning och förslag till utvidgning
av bidragsbestämmelserna bl. a. till att avse två fria resor per månad. Föräldrakontakten
är under barn- och ungdomsåren av stort värde. Som fram -

Statsutskottets utlåtande nr 15b år 1967

13

hålls i motionerna torde man kunna konstatera en närmare kontakt mellan
föräldrar och barn med handikapp än som eljest är vanligt. Föräldrar, vårdnadshavare
och närstående bör kunna beredas tillfälle till fria resor i samma
utsträckning vid besök på institutionen, då eleven inte utnyttjar sina
möjligheter att besöka hemmet. Utskottet tillstyrker därför motionerna.»
dels ock utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 54 och
II: 75 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till
utvidgning av möjligheterna till fria resor för vissa handikappade
m. fl.»

b) av fru Wallentheim (s).

4) vid punkten 7 (Utredning rörande privata vårdhem) av herr Blomkvist
(s).

5) vid punkten 9 (Kosthållet vid statliga anstalter) av fru Wallentheim

(s).