Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
1
Nr 62
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 6b8) såvitt avser bl. a. fordons
beskaffenhet och utrustning, m. m. jämte motioner
i ämnet.
Genom en den 22 september 1967 dagtecknad proposition, nr 166, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över
vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648),
2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 5 maj
1960 (nr 134) om mopeder.
Propositionens huvudsakliga innehåll
En arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet har gått igenom
våra nuvarande bestämmelser om bilars beskaffenhet och utrustning. Med
utgångspunkt i de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna
har gruppen lagt fram förslag i en rad hänseenden, bl. a. i fråga om utformningen
av förar- och passagerarutrymmen, säkerhetsbälten, bromsar,
backspeglar samt åtkomlighet och placering av reglage och manöverorgan.
I propositionen föreslås de ändringar i vägtrafikförordningen som behövs
för att förslagen skall kunna genomföras. De skall i stor utsträckning komma
att gälla från och med 1969 års bilmodeller.
Vidare tas i propositionen upp förslag om vissa skyltar på fordon och
om instansning av chassinummer.
Fx-ågan om bilavgaserna behandlas också. Det arbete som pågår på området
redovisas och bestämmelser föreslås om bl. a. sluten vevhusventilation
på bilar.
Slutligen föreslås att motorcyklar i fortsättningen skall indelas i lätta
och tunga med hänsyn till cylindervolym i stället för tjänstevikt. I den delen
föreslås bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1970.
Författningsförslagen
De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 62
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)
Härigenom förordnas, att 1 § 3 inom., 2 §, 3 § 1 och 2 inom., 4 § 1 och 2
inom., 21 § 2 inom., 27 § 6 mom., 57 § 3 mom., 58 §, 65 § 6 mom. och 67 §
vägtrafikförordningen den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §•
3 nio in. För motorfordon------- 400 kilogram.
Bilar hänföras —■— ------— av bil.
Motorcyklar indelas i
a. lätt motorcykel: motorcykel
med tjänstevikt av högst 75 kilogram;
b.
tung motorcykel: motorcykel
med tjänstevikt över 75 kilogram.
a. lätt motorcykel: motorcykel
vars motor har en cylindervolym
av högst 125 kubikcentimeter;
b.
tung motorcykel: motorcykel
vars motor har en cylindervolym
som överstiger 125 kubikcentimeter.
2 §•
Fordon får---------—----3—8 §§ stadgas.
Närmare bestämmelser----------därtill förordnar.
Konungen eller den myndighet
Konungen förordnar kan förbjuda,
att fordon förses med viss anordning,
som ej är nödvändig för fordonets
användning, om den ökar risken för
skada vid trafikolycka eller på annat
sätt minskar trafiksäkerheten.
3 §•
1 in o m . Bil skall----------------utan förarhytt;
i) backspegel, så placerad, att fö- i) backspeglar; dock behöver
raren med densamma kan iakttaga chassi utan förarhytt icke vara förden
bakomvar ande trafiken; dock sett med backspegel;
behöver chassi utan förarhytt icke
vara försett med backspegel;
1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. se 1955:524, av 3 § 2 mom. se 1958:222, av 27 § 6 mom. se
1961: 297, av 58 § se 1962:263, av 4 § 1 mom. se 1964:420, av 65 § 6 mom. se 1966: 390 samt av
67 § se 1966:561.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
3
(Nuvarande lydelse)
j) om förbränningsmotor användes,
effektiv anordning för att hindra
störande ljnd från avloppsgaserna
(ljuddämpare);
k) stänkskydd, bestående----
n) om bilen är försedd med vindruta,
effektiv vindrntetorkare.
2 m o in. Förarplatsen på-----
Samtliga anordningar för bilens
manövrering skola vara anbragta
så, att föraren utan förväxling lätt
kan åtkomma dem utan att flytta
sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet
från vägen.
Förarhytt och andra för driftspersonal
avsedda utrymmen på lastbil
skola vara inrättade på ett ur säkerhetssynpunkt
såvitt möjligt betryggande
sätt.
På bil må ej finnas anbragt någon
för dess användning icke erforderlig
anordning, som kan avsevärt öka
risken för skada vid påkör ning eller
sammanstötning.
4
1 in o in. Motorcykel skall---
b) minst en effektiv broms; dock
att i fråga om tung motorcykel kräves
effektiv bromsutrustning, bestående
av antingen två av varandra
oberoende system för bromsning eller
ett system, som kan påverkas av
två av varandra oberoende anordningar,
varjämte på trehjulig tung
motorcykel eller motorcykel med
sidvagn åtminstone ett system skall
kunna på sluttande mark kvarhålla
fordonet, även om föraren lämnat
detta;
c) antingen luftringar------
(Föreslagen lydelse)
j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avloppsgaserna
(ljuddämpare) och,
om motorn är bensindriven, effektiv
anordning för att hindra att gaser
tränger ut från motorns vevhus (sluten
vcvhusventilation);
(hastighetsmätare); samt
n) vindruta samt effektiv vindrutetorkare,
vindrutespolare och anordning
för borttagande av is och imma
på rutan (defroster); dock behöver
chassi utan förarhytt icke vara försett
med vindruta och därtill hörande
utrustning.
----åt sidorna.
Samtliga anordningar som äro avsedda
för bilens manövrering eller
eljest för att användas av föraren
under färd skola vara inrättade och
anbragta så, att förväxling undvikes
och föraren lätt kan komma åt dem
utan att trafiksäkerheten eftersättes.
Utrymme för förare, annan driftspersonal
eller passagerare skall vara
inrättat och utrustat så, att personskada
vid trafikolycka eller inbromsning
hindras eller begränsas.
§■
-------effektiv styrinrättning;
b) effektiv bromsutrustning, bestående
av antingen två av varandra
oberoende system för bromsning eller
ett system, som kan påverkas avi
två av varandra oberoende anordningar,
varjämte på trehjulig motorcykel
eller motorcykel med sidvagn
åtminstone ett system skall kunna
på sluttande mark kvarhålla fordonet,
även om föraren lämnat detta;
svarande anordningar.
Motorcykel på------------ bakomvarande trafiken.
It Ilihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 and. Nr 62
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Vad i
2 mom. Till tvåhjulig lätt motorcykel
eller till trehjulig motorcykel
får icke kopplas annat fordon. Till
tvåhjulig tung motorcykel får icke
kopplas annat fordon än sidvagn;
och får fordonens sammanlagda
tjänstevikt icke överstiga 400 kilogram.
för motorcykel.
2 mom. Till tvåhjulig motorcykel,
vars tjänstevikt ej överstiger 75
kilogram, eller till trehjulig motorcykel
får icke kopplas annat fordon.
Till tvåhjulig motorcykel med
tjänstevikt över 75 kilogram får icke
kopplas annat fordon än sidvagn.
Fordonens sammanlagda tjänstevikt
får ej överstiga 400 kilogram.
21 §.
2 mom. På registrerat fordon 2 mom. På registrerat fordon
skola på lämpliga, lätt tillgängliga skola föras skyltar av beständigt maplatser
föras skyltar av metall, upp- terial, upptagande i tydlig skrift:
tagande i tydlig skrift:
.a) . ägarens namn --------— denna; ävensom
b) beträffande buss och lastbil, b) beträffande buss och lastbil,
fordonets tjänstevikt, bredd och fordonets tjänstevikt, längd, bredd
maximilast ävensom det största antal
passagerare fordonet är avsett
att föra; >
c) beträffande motorcykel utan
tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt
och, såvitt angår trehjulig
motorcykel, som är byggd för godsbefordran,
maximilast;
d) beträffande motorcykel med
tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns
tjänstevikt, dels ock sidvagnens
tjänstevikt och, om sidvagnen
är byggd för godsbefordran, maximilast
;
e) beträffande släpfordon, dels
fordonets registreringsnummer, dels
ock fordonets tjänstevikt, bredd och
maximilast ävensom det största antal
passagerare fordonet är avsett
att föra.
På skylt, —
och maximilast ävensom det största
antal passagerare fordonet är avsett
att föra;
c) beträffande motorcykel utan
tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt
och motorns cylindervolym
samt, såvitt angår trehjulig motorcykel,
som är byggd för godsbefordran,
maximilast;
d) beträffande motorcykel med
tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns
tjänstevikt och motorns cylindervolym,
dels ock sidvagnens tjänstevikt
och, om sidvagnen är byggd
för godsbefordran, maximilast;
e) beträffande släpfordon, dels
fordonets registreringsnummer, dels
ock fordonets tjänstevikt, längd,
bredd och maximilast ävensom det
största antal passagerare fordonet
är avsett att föra.
eller typintyg.
Registrerat fordon skall vidare vara
försett med tydlig och på varaktigt
sätt anbringad märkning för fordonets
identifiering.
Närmare bestämmelser om skyltar
och märkning som avses i detta moment
meddelas av Konungen eller
den myndighet Konungen bestäm''''■■■
mer.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
27 §.
Kontrollbesiktning av -—
6 in o m.
Utan hinder
att bil icke behöver uppfylla föreskrifterna
i 3 § 1 mom. h), 1) och
m) om körriktningsvisare, sätt för
kopplingsanordnings fästande och
hastighetsmätare eller föreskrifterna
i 3 § 2 mom. tredje och f järde
styckena om förarhytt och andra utrymmen
för driftspersonal samt om
förbud mot vissa anordningar; samt
att släpvagn,
Därest fordonet
--samt 6 §§.
--en baklykta;
att bil icke behöver uppfylla föreskrifterna
i 3 § 1 mom. h), 1) och
m) om körriktningsvisare, sätt för
kopplingsanordnings fästande och
hastighetsmätare eller föreskrifterna
i 3 § 2 mom. tredje stycket; samt
— första stycket b).
---- bevis därom.
57
3 mom. På lätt motorcykel få ej
samtidigt färdas två eller flera personer.
På tung motorcykel får icke
medtagas mer än en passagerare.
I sidvagn få ej befordras flera passagerare
än sidvagnen är avsedd för,
dock att i dylik vagn därjämte må
medföras ett barn under tio år.
58
Förare av motordrivet fordon
skall behandla fordonet så, att det
icke åstadkommer onödigt buller,
och skall i görligaste mån tillse, att
fordonet icke utsläpper rök eller gas
i sådan mängd, att olägenhet därav
uppstår. Gaser från förbränningsmotor
få icke givas fritt avlopp. Vid
färd särskilt nattetid inom område
med bostadsbebyggelse skola färdväg,
hastighet och färdsätt i övrigt
anpassas så, att de som bo eller vistas
inom området icke onödigtvis
störas.
Vid handhavande -— —
Bränsleavfall ävensom
§•
3 m o in. På motorcykel, vars
tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,
får passagerare ej medtagas. På motorcykel
med högre tjänstevikt får
icke medtagas mer än en passagerare.
I sidvagn få ej medtagas flera
passagerare än vagnen är avsedd för
och därutöver ett barn under tio år.
Oavsett tjunstevikten får lätt motorcykel
eller sidvagn som kopplats
till den ej användas för befordran
av passagerare, om föraren icke
fyllt 18 år.
§•
Förare av motordrivet fordon
skall behandla fordonet så, att det
icke åstadkommer onödigt buller,
och skall i görligaste män tillse, att
fordonet icke utsläpper rök eller gas
i sådan mängd, att olägenhet därav
uppstår. Gaser från förbränningsmotor
få icke givas fritt avlopp.
Inom tättbebyggt område får aggregat
för uppvärmning av motorn genom
tomgångskörning ej användas.
Vid färd särskilt nattetid inom område
med bostadsbebyggelse skola
färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt
anpassas så, att de som bo eller
vistas inom området icke onödigtvis
störas.
fredsställande sätt.
--därigenom störes.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)
65 §.
6 in o m. Den, som------med dagsböter.
Till samma--------sjätte stycket.
Förseelse mot 10 § 6 inom., 12 §
2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje
stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.
fjärde stycket eller 4 mom., 20 §
6 mom. andra stycket, jämväl såvitt
detta äger tillämpning enligt samma
mom. tredje stycket, 21 § 2 mom.
första stycket a—d), samma moment
första stycket e), såvitt angår
tjänstevikt, bredd, maximilast och
största antal passagerare, eller andra
stycket eller 3 mom., 24 § 3 mom.
andra stycket, jämväl såvitt detta
äger tillämpning enligt 14 § 1 mom.
andra stycket, eller 24 a § andra stycket,
27 § 4 mom. sjätte stycket eller
5 mom. fjärde stycket, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
Förseelse mot 10 § 6 inom., 12 §
2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje
stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.
fjärde stycket eller 4 inom., 20 §
6 mom. andra stycket, jämväl såvitt
detta äger tillämpning enligt samma
mom. tredje stycket, 21 § 2 mom.
första stycket a—d), samma moment
första stycket e), såvitt angår
tjänstevikt, längd, bredd, maximilast
och största antal passagerare, eller
andra eller tredje stycket eller med
stöd av fjärde stycket meddelade bestämmelser
eller 3 mom., 24 § 3 mom.
andra stycket, jämväl såvitt detta
äger tillämpning enligt 14 § 1 mom.
andra stycket, eller 24 a § andra stycket,
27 § 4 mom. sjätte stycket eller
5 mom. fjärde stycket, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
67 §.
Med dagsböter straffes den, som
åsidosätter föreskrifterna i 53 §, 54 §
4 eller 5 inom. eller 57 § 2 mom.
tredje stycket eller 3 eller 4 mom.
samt annan än gående som bryter
mot 40 § 2 mom. Vid överträdelse
av 57 § 3 mom. andra stycket straffes
såväl förare som passagerare.1
Med böter,-------mot 40 § 2 mom.
Befordras med------fordonets brukande.
För medverkan —------23 kap. brottsbalken.
Med dagsböter straffes den, som
åsidosätter föreskrifterna i 53 §, 54 §
4 mom. eller 57 § 2 mom. tredje stycket
eller 3 eller 4 mom. samt annan
än gående som bryter mot 40 § 2
inom.
De nya bestämmelserna i 1 § 3 inom., 4 § 1 och 2 inom., 21 § 2 mom.
första stycket, såvitt avser punkterna c) och d), samt 57 § 3 mom. och 67 §
träder i kraft den 1 januari 1970.
De nya bestämmelserna i 3 § 1 mom., utom i fråga om avgasrör, och
2 mom., utom såvitt fjärde stycket upphäves, 21 § 2 mom. tredje stycket och
fjärde stycket, såvitt avser meddelande av bestämmelser om märkning,
samt 65 § 6 mom., såvitt avser straff för förseelse mot 21 § 2 mom. tredje
stycket eller mot bestämmelser som meddelats med stöd av 21 § 2 mom.
fjärde stycket, tillämpas i fråga om fordon som vid registrerings- eller typbesiktning
betecknas som 1969 eller senare års modell, i den mån ej Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar undantag för
visst eller vissa fordon.
I övrigt träder förordningen i kraft den 1 januari 1968.
1 Den föreslagna lydolsen upptar även ändring som föreslagits i prop. 1967: 160.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
7
2) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 5 maj 1960
(nr 134) om mopeder
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 5 maj 1960 om mopeder1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1
Med moped förstås i denna förordning
lätt motorcykel vars motor
har en cylindervolym ej överstigande
50 kubikcentimeter och vilken är
konstruerad för en hastighet av
högst 30 kilometer i timmen, så ock
tung motorcykel med tjänstevikt av
högst 100 kilogram, därest den är
inrättad som invalidfordon och i övrigt
uppfyller nyss angivna villkor.
Med moped förstås i denna förordning
motorcykel vars motor har
en cylindervolym ej överstigande 50
kubikcentimeter och vilken är konstruerad
för en hastighet av högst
30 kilometer i timmen.
Vid bedömande, -— --- högre hastighet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.
Motionsyrkanden
Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
A. de likalydande motionerna I: 924 av herrar Peterson, Eric Gustaf, och
Åkesson och II: 1138 av herr Enskog m. fl., vari hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
dels anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen
att vad i motionen anförts angående säkerhetsbälten som obligatorisk utrustning
i bilar beaktas,
att vad i motionen anförts angående belyst skylt med texten ’Släp’ beaktas,
1 Senaste lydelse av 1 § se 1962:265.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 62
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
att vad i motionen anförts angående fartbegränsningsskylt på vissa fordon
beaktas,
dels giva till känna vad i motionen anförts angående
1. viss utrustning hos äldre fordon
2. skolskjutsars trafiksäkerhet
3. efterlevnaden av 58 § i vägtrafikförordningen avseende framförande
av fordon, särskilt nattetid, inom område med bostadsbebyggelse»;
B. motionen II: 1139 av herrar Krönmark och Åkerlind, vari hemställes
»att riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts förslag om ändrad lydelse av
58 § VTF måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en
skyndsam utredning om de eventuella skadeverkningar aggregat för varmhållning
kan medföra, samt
därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte uttala att dispens medgives för aggregat som monterats
in före förbudets ikraftträdande».
Motiven till förslagen i propositionen
Av motiven till förslagen i propositionen redovisar utskottet endast de delar
som är av särskilt intresse med hänsyn till de i anledning av propositionen
väckta motionerna. I övriga delar hänvisas till propositionen.
Fordons beskaffenhet och utrustning
Säkerhetskrav på bilar
Gällande bestämmelser
I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — är
föreskrifterna om fordons beskaffenhet och utrustning — bortsett från vissa
specialbestämmelser — samlade i 2—8 §§. Som allmän regel anges i 2 §, att
fordon får tas i bruk på väg endast om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt
och i övrigt lämpligt för trafik. Vad som i detta hänseende gäller
för bil framgår av 3 §.
I 3 § 1 mom. anges att bil skall vara försedd med effektiv bromsutrustning,
som skall bestå av antingen två av varandra oberoende system för
bromsning eller ett system som kan påverkas av två av varandra oberoende
anordningar. Åtminstone ett system skall kunna kvarhålla bilen på sluttande
mark även om föraren lämnat den. Vidare skall finnas backspegel, placerad
så att föraren i den kan iaktta den bakomvarande trafiken. Bestämmelsen
gäller inte chassi utan förarhytt. År bilen försedd med vindruta
skall den vara utrustad med effektiv vindrutetorkare. Vidare innehåller mo
-
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
mentet föreskrifter om styrinrättning, backningsanordning, ringar och motsvarande,
belysnings- och reflexanordningar, apparat för ljudsignal, körriktningsvisare,
ljuddämpare, stänkskydd, kopplingsanordning och hastighetsmätare.
Enligt 3 § 2 mom. skall förarplatsen på bil vara rymlig och anordnad så
att den medger bekväm körställning samt god utsikt över vägen och åt sidorna.
Samtliga anordningar för bilens manövrering skall vara anbragta så
att föraren utan förväxling lätt kan komma åt dem utan att flytta sig från
sin plats eller vända sin uppmärksamhet från vägen. På lastbil skall förarhytt
och andra utrymmen som är avsedda för driftspersonalen vara inrättade
på ett såvitt möjligt betryggande sätt från säkerhetssynpunkt. På bil får
inte finnas någon anordning som inte behövs för dess användning och som
avsevärt kan öka risken för skada vid påkörning eller sammanstötning.
I 3 § 3 mom. sägs att motorn samt behållare och rör som innesluter flytande
eller gasformigt bränsle skall vara på bästa sätt skyddade för åverkan
och så beskaffade att vådeld såvitt möjligt förekommes. Detsamma gäller
den elektriska utrustningen. Behållare och rör för gasformigt bränsle får
inte vara placerade inom utrymme som är avsett för personbefordran.
Vissa specialföreskrifter, bl. a. för bussar, upptas i 3 § 4—6 mom.
Överträdelser av utrustningsbestämmelserna bestraffas enligt 65 § 1 och
3 mom.
Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar har enligt 2 §
andra stycket att utfärda de närmare bestämmelser som erfordras om anordningar
som avses i 3—8 §§. Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen den 7 december
1951 (nr 743) ■—- VTK — ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(f. n. vägverket) att utfärda sådana närmare bestämmelser.
Med stöd av detta bemyndigande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utfärdat omfattande bestämmelser och anvisningar som bl. a. ger vägledning
för typ-, registrerings- och kontrollbesiktning.
Promemoria av arbetsgruppen inom kommunikationsdepartementet
Allmänna synpunkter
VTF:s bestämmelser om bils beskaffenhet och utrustning samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens närmare föreskrifter och anvisningar innehåller
sammantagna de grundläggande krav som f. n. gäller för våra bilar. Arbetsgruppen
har prövat om det från trafiksäkerhetssynpunkt är påkallat att
ändra kraven eller att införa ytterligare föreskrifter i fråga om fordonsdetaljer
eller fordonsutrustning. Möjligheterna till mera genomgripande ändringar
i fordonskraven har gruppen ansett tämligen begränsade, om ändringarna
skall gälla även gamla motorfordon. Den har därför inriktat sig på
att pröva vilka krav som bör gälla för nya motorfordon och funnit det rimligt
att ändrade krav införs beträffande bilar av årsmodell 1969 och senare.
10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
Arbetsgruppen har tagit hänsyn till det arbete på bilsäkerhetens område
som bedrivs inom internationella organisationer, främst inom FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE), organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD) och internationella standardiseringsorganisationen
(ISO). Likaså har hänsyn tagits till de amerikanska säkerhetsnormer
som fastställts den 31 januari 1967. Dessa normer träder i kraft den 1
januari 1968 och gäller alla fordon tillverkade efter detta datum som säljs i
USA. Normerna avviker i flera avseenden från resolutioner och rekommendationer
som antagits inom europeiska samarbetsorgan. Arbetsgruppens
förslag avser sådana ändringar som enligt gruppens mening med hänsyn
till nuvarande internationella föreskrifter och rekommendationer och till
de amerikanska normerna bör genomföras i ett första skede.
De hittills fastställda amerikanska normerna har tillkommit under stark
tidspress. Arbetet på att fullständiga normerna fortsätter emellertid. Vidare
har ett flertal undersökningar inletts som syftar bl. a. till att genom
forskning, insamling av material m. in. få ett bättre underlag för det fortsatta
normarbetet. I olika sammanhang har kontakt tagits med europeiska
trafiksäkerhetsorgan.
Inom ECE har underkommittén för vägtransporter i november 1966 uppdragit
åt arbetsgruppen för motorfordons konstruktion (WP 29) att med
förtur studera frågor rörande motorfordons inre och yttre säkerhet och att
framlägga förslag till underkommittén. WP 29 har tillsatt en rapportörgrupp
för säkerhetsfrågor. Som medlemmar i rapportörgruppen utsågs Belgien,
USA, Frankrike, Italien, Västtyskland, Storbritannien och Sverige.
Gruppen har för sitt arbete fastställt en prioriteringslista, som i huvudsak
omfattar de punkter som innefattas i de amerikanska normerna.
Arbetsgruppen framhåller att det från skilda synpunkter är angeläget att
samordna det arbete i fråga om fordonskraven som pågår i Europa och
USA. Man kan då gemensamt utnyttja de erfarenheter och forskningsresultat
som vunnits på olika håll och därigenom få bättre möjligheter att bedöma
hur kraven lämpligen bör utformas. Med vidgad giltighet får kraven
större tyngd och medför lättnader för bilindustrin som bör verka kostnadssänkande
för konsumenterna.
Vindrutetorkare, vindrutespolare och vindrutedefroster
Den amerikanska säkerhetsnormen upptar krav på vindrutetorkare, vindrutespolare
och vindrutedefroster för vissa typer av fordon. Kraven omarbetas
f. n. och tillämpningsföreskrifter utarbetas samtidigt.
Arbetsgruppen finner det uppenbart, att defroster, vindrutetorkare och
vindrutespolare måste vara obligatorisk utrustning på bil. Anordningarna
är så betydelsefulla från trafiksäkerhetssynpunkt att man genom noggranna
förskrifter också bör skapa garantier för att de är effektiva och tillför
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1067
11
litliga. Med hänsyn till vårt klimat bör långtgående krav övervägas, särskilt
när det gäller vindrntedefrosterns förmåga att snabbt och effektivt ta bort
is och imma från vindrutan. I varje fall på längre sikt bör krävas en anordning
som kan hålla inte bara vindrutan utan även andra rutor i bilen fria
från imma och is. Önskemål om i görligaste mån enhetliga krav och provningsmetoder
motiverar emellertid enligt gruppens uppfattning, att man
låter närmare regleringar anstå i avvaktan på USA:s ställningstagande till
där föreliggande förslag i dessa frågor.
Gruppen föreslår emellertid att föreskrifter införs redan nu om att bil
skall vara försedd med — förutom effektiv vindrutetorkare -— effektiv
vindrutedefroster och vindrutespolare. Med utgångspunkt i dessa föreskrifter
kan kraven och provningsförfarandet utformas närmare senare.
Säkerhetsbälten
I VTF finns inga föreskrifter om bältesutrustning i bilar. Ingen skyldighet
föreligger alltså att utrusta personbil med säkerhetsbälte. Den som vill
utrusta sin bil med säkerhetsbälte kan också fritt välja den typ och kvalitet
av bältet han önskar.
För att främja tillverkning, försäljning och användning av bilsäkerhetsbälten
som är lämpliga från skyddssynpunkt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
infört en ordning enligt vilken styrelsen, numera vägverket, godkänner
bälten som utan anmärkning gått igenom en frivillig typkontroll.
Godkännandet bygger på svensk standard som utarbetats inom Sveriges
standardiseringskommission. Tre typer av bälten godkänns för personbil,
nämligen trepunktsbälte för samtliga platser i bilen, diagonalbälte för alla
platser utom platser vid fordonsdörr samt höftbälte för mittplatser i bil,
där annan typ av säkerhetsbälte inte kan monteras. Bestämmelser om fästpunkter
saknas men vid godkännande av bälten granskas också monteringsanvisningar
för bälten, vilket innebär en viss kontroll av fästpunkternas
utformning och placering.
Enligt den amerikanska säkerhetsnormen skall höftbälte eller trepunktsbälte
finnas för varje plats i bilen. Utom i öppna personbilar skall trepunktsbälte
finnas för varje ytterplats vid vilken vindrutans överkant innefattas
i huvudets islagsyta. Hopfällbara extrasäten samt sidovända och
bakåtvända säten undantas från bestämmelserna. Fästpunkter för trepunktsbälten
skall finnas för alla yttre framåtriktade sittplatser och fästpunkter
för höftbälten för övriga platser.
Arbetsgruppen framhåller, att en stor del av trafikskadorna orsakas av
att åkande slungas mot de inre delarna av fordonet. Erfarenhetsmässigt
vet man, att man bäst skyddar sig mot sådana skador genom att använda
säkerhetsbälten. Arbetsgruppen förordar därför, att krav uppställs på säkerhetsbälten
för alla sittplatser i personbilar. Under ett övergångsskede
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
kan det vara befogat att bevilja dispens från denna bestämmelse för vissa
typer av bilar. Vidare förordas, att de krav i fråga om bältestyper, bältenas
hållfasthet, inmontering m. m. som vägverket tillämpar vid det frivilliga
godkännandeförfarande som nu förekommer i huvudsak ställs upp som
obligatoriska föreskrifter.
Meddelande av utrustningsföreskrifter
Arbetsgruppen betonar, att flera av de krav som föreslagits hänför sig till
sådant som tidigare inte omfattats av några föreskrifter. Kraven har ansetts
rimliga i nuläget men måste förutsättas bli justerade exempelvis efter
fortsatt forskning. Accepteras arbetsgruppens förslag måste ändringar ske
såväl i VTF som i de anvisningar för typbesiktning m. in. som utfärdats av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det kan förutsättas att liksom hittills
dispenser från generella föreskrifter måste kunna ges i vissa fall. Det är
angeläget att bestämmelser om motorfordons konstruktion och utrustning
meddelas i former som medger, att de kan ändras på ett smidigt sätt och
utan större tidsutdräkt. I VTF bör därför ingå endast vissa grundläggande
föreskrifter om motorfordons konstruktion och utrustning, medan alla
närmare specificeringar av kraven bör tas in i anvisningar och föreskrifter
av den tekniska myndigheten.
Remissyttrandena
Remissinstanserna hälsar med tillfredsställelse att en allmän genomgång
av bilsäkerhetsbestämmelserna kommit till stånd.
Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening yttrar att den översyn av
säkerhetskraven som arbetsgruppen utfört är välkommen, allrahelst som
den innebär en genomgång av hela bilsäkerhetsområdet med förhållandevis
utförliga motiveringar och kommentarer. Det är enligt föreningens uppfattning
angeläget, att utvecklingen när det gäller säkerhetskraven baseras på
liknande regelbundna genomgångar.
Några remissinstanser har tillstyrkt arbetsgruppens förslag i dess helhet.
Hit hör bl. a. ÖB, statens väginstitut, TCO och Trafikförsäkringsföreningen.
Övriga remissinstanser har också i stor utsträckning godtagit gruppens förslag
även om invändningar gjorts på en eller annan punkt.
I ett stort antal yttranden tar man upp den av arbetsgruppen framförda
synpunkten, att det är angeläget med en internationell samordning av arbetet
på säkrare motorfordon. TCO anser det vara av största vikt att man
undviker att skapa icke-tariffiära hinder för handeln genom att ha säkerhetsbestämmelser
som avviker länderna emellan. Sveriges Bilindustri- och
Bilgrossistförening finner det nödvändigt att regeringarna gör sitt yttersta
för att åstadkomma internationellt enhetliga bestämmelser och att bestäm
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
13
melserna tillämpas inom de olika länderna. Det synes enligt föreningen
orimligt att utveckla ett effektivt system för ökad bilsäkerhet utan att basera
detta på internationella överenskommelser och rekommendationer.
Längst i kravet på internationell samordning går Sveriges Mekanförbund,
som säger att ytterligare svenska bestämmelser beträffande fordonskrav bör
baseras helt på arbetet inom ECE (WP 29). Detta arbete bör i sin tur grundas
på internationell standard, dvs. ISO-rekommendationer. Många av de
remissinstanser som betonar vikten av internationellt samarbete framhåller,
att detta inte bör få hindra eller försena införandet av väl motiverade
nya säkerhetskrav i enskilda länder. Till dem som framför denna åsikt hör
medicinalstyrelsen, statens vägverk, statens konsumentråd, NTF och statens
väginstitut. IVA—TFK framhåller att VTF bör ges en mera internationell
anknytning i första hand till förhållandena i övriga nordiska länder.
Arbetsgruppens förslag, att de nya säkerhetsbestämmelserna bör gälla
fr. o. m. årsmodell 1969, har berörts i ett fåtal yttranden. Rikspolisstyrelsen
uttalar att bestämmelserna lämpligen bör genomföras fr. o. in. årsmodell
1969. Statens institut för konsumentfrågor och statens konsumentråd
anser att de föreslagna kraven bör göras tillämpliga så snart som möjligt.
Statens trafiksäkerhetsråd och kommerskollegium betonar att de omställningssvårigheter
som bilindustrin kan ställas inför om kraven genomförs
självfallet bör beaktas genom skäliga övergångstider. Sveriges Bilindustrioch
Bilgrossistförening säger, med instämmande av Motorbranschens Riksförbund
och Sveriges Mekanförbund, att när det gäller genomgripande ändringar
bestämmelser med tillämpningsföreskrifter och provningsnormer
bör föreligga betydligt mer än ett och ett halvt år före bestämmelsernas
ikraftträdande. För normala ändringar bör gälla en tidsfrist på ett och ett
halvt år och för smärre ändringar undantagsvis ett halvt år. Från denna utgångspunkt
skulle de förslag arbetsgruppen framlagt inte kunna hinnas
med förrän till 1970 års modeller. Föreningen har också på åtskilliga punkter
framfört erinringar mot den föreslagna tillämpningen redan på 1969 års
modeller men har så långt det enligt dess uppfattning varit möjligt sökt att
tillmötesgå önskemålet att genomföra första etappen i säkerhetsprogrammet
så snabbt som möjligt. Det måste enligt föreningen förutsättas, att fullständiga
tillämpningsföreskrifter och provningsnormer föreligger redan
vid årsskiftet 1967/68, för att kraven skall kunna uppfyllas av 1969 års
modeller.
Förslaget att, vid sidan av vindrutetorkare, vindrutespolare
och vindrutede froster skall föreskrivas som obligatorisk utrustning
har inte mött någon invändning. Vad gruppen anfört om anvisningar
med specificerade krav och provningsföreskrifter har lett till vissa
kommentarer. Rikspolisstyrelsen och AB Svensk Bilprovning ansluter sig
till synpunkten att man med hänsyn till klimatet och liknande förhållan
-
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
den i landet måste ställa mycket långtgående krav på anordningar som defroster,
vindrutetorkare och vindrutespolare. Kraven kan behöva sättas
högre än den amerikanska säkerhetsnormen. Sveriges Bilindustri- och Bilgro
ssis tf örening förutsätter att USA-normen avvaktas innan man tar ställning
till svenska tillämpningsföreskrifter. Alltför stränga krav kommer enligt
föreningens mening ofrånkomligen att skapa bekymmer för bilar med
små motorer.
Arbetsgruppens förslag att samtliga sittplatser i personbilar skall vara
försedda med säkerhetsbälten har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. LO och Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation
föreslår emellertid att dispens skall kunna ges från kravet på säkerhetsbälten
i fråga om taxibilar. AB Svensk Bilprovning anser, att säkerhetsbälten
bör typgodkännas. Provningen bör även omfatta bältenas fästpunkter
i bilen. Av godkännandet bör framgå för vilka bilmodeller bältet visat sig
uppfylla fastställda krav. Alternativt kan man tänka sig en standardisering
av fästenas placering och utformning. Utredningens förslag om bältestyper
för olika sittplatser i personbil har föranlett ett par särskilda synpunkter.
I fråga om bälten i baksätet förordar Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening
att man i avvaktan på ytterligare erfarenheter av baksätesbälten
accepterar de amerikanska bestämmelserna. Diagonalbälten bör dock kunna
användas på ytterplatser bak som alternativ till höftbältena. Statens trafiksäkerhetsråd
anser, att trepunktsbälten bör föreskrivas för alla yttersittplatser
oberoende av om dessa är belägna vid fordonsdörr eller inte.
När det gäller meddelande av utrustningsföreskrifter,
understryker statens vägverk arbetsgruppens synpunkt att bestämmelser
om motorfordons konstruktion och utrustning måste meddelas i former
som medger att de kan ändras på ett smidigt sätt och utan större tidsutdräkt.
Utvecklingen på området går snabbt och behov av ändringar i detaljbestämmelserna
kommer utan tvekan att finnas, särskilt med hänsyn
till de omfattande forskningar som påbörjats bl. a. i USA och till de fortlöpande
resultaten av det internationella samarbetet. Enligt verkets uppfattning
bör YTF därför innehålla endast grundläggande föreskrifter, medan
utarbetandet av detaljbestämmelser bör anförtros åt myndighet, lämpligen
statens trafiksäkerhetsverk. Sveriges Standardiseringskommission och
Sveriges Mekanförbund säger sig också dela arbetsgruppens uppfattning
i denna fråga. De framhåller att sambandet mellan förordningen och de
mera detaljerade kraven enklast och bäst kan lösas om detaljbestämmelserna
utges som svensk standard.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
15
Frågor om avgaser in. in.
Nuvarande förhållanden i Sverige och utomlands
Vi har inte i vårt land f. n. några bestämmelser om fordons beskaffenhet
och utrustning som begränsar utsläppet av avgaser från motorerna. En bestämmelse
som gäller hanteringen av fordonet finns i 58 § första stycket
VTF. I bestämmelsen, som är straffsanktionerad i 67 § VTF, åläggs föraren
att i görligaste mån tillse att fordonet inte släpper ut gas eller rök i sådan
mängd att olägenhet uppstår. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utgett
anvisningar som gäller kontroll av avgaser från dieselfordon. I anvisningarna
anges särskilda värden som skall mätas enligt viss angiven metod
vid registrerings- och typbesiktning och vid flygande inspektion. Överskrids
värdena skall fordonet inte godkännas vid besiktningen. Vid flygande inspektion
skall ägaren föreläggas att avhjälpa bristen.
Bilavgasproblemet har varit speciellt framträdande i USA. Särskilt i
Kalifornien har bilavgaserna på grund av klimatiska förhållanden och stor
biltäthet orsakat synnerligen stora besvär för befolkningen. Kalifornien
var också först med att införa en lagstiftning på bilavgasområdet. Redan
år 1960 fastställdes vissa gränsvärden för avgasemissioner. Ett intensivt
utvecklingsarbete bedrevs de följande åren för att få fram effektiva avgasrenare.
Det visade sig vara ett mycket svårt arbete och den kaliforniska
lagen kunde tillämpas först på 1966 års bilmodeller. Sedermera har i USA
införts en federal lag om begränsning av föroreningar från bilavgaser. Också
i Europa pågår förberedelser för lagstiftning på bilavgasområdet. I bl. a.
Västtyskland och Frankrike bedrivs ett intensivt arbete. I Sverige har regeringen
tagit initiativ till ett särskilt utvecklingsarbete på bilavgasområdet.
Arbetet leds av en expertgrupp -— kommunikationsdepartementets ledningsgrupp
rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet — och bedrivs
dels i ett laboratorium vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik, dels
genom mätningar och prov på olika håll i landet.
Bilavgasproblemets karaktär är olika i Europa och USA. I USA är det
den fotokemiska smogen som är det största problemet, varför kontrollen
av kolväten är viktig. I Europa är det de höga koloxidhalterna i samband
med trafikstockningar som är huvudproblemet. Körförhållandena i de europeiska
storstäderna är helt olika dem som råder i de av motorvägar genomskurna
storstäderna i USA. Vidare uppvisar fordonsparkens sammansättning
väsentliga olikheter. Erfarenheter från USA visar att värden för högsta
tillåtna halter av giftiga ämnen i avgaserna bör baseras på ett körmönster,
en s. k. körcykel, som så nära som möjligt avspeglar verkliga förhållanden.
Den körcykel som ligger till grund för de amerikanska bestämmelserna avviker
väsentligt från den körcykel som är karakteristisk för stadstrafiken i
europeiska storstäder. Bl. a. med hänsyn härtill har det inte ansetts lämp
-
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
ligt att införa en provisorisk lagstiftning, baserad på de amerikanska bestämmelserna,
i Sverige.
Inom ECE har en arbetsgrupp under år 1966 tagit upp frågan om kontroll
av luftföroreningar genom bilavgaser. Utskottet, i vilket Sverige är representerat,
har enats om ett förslag till en gemensam europeisk körcykel. Vid
utarbetandet av detta förslag har beaktats svenska erfarenheter som vunnits
vid prov som utförts av expertgruppen.
Luftvårdsnämndens förslag i fråga om varmkörningsaggregat
Nämndens framställning
I sin skrivelse den 5 december 1966 framhåller luftvårdsnämnden, att det
måste anses olyckligt om bilägarna skulle börja använda sådana aggregat
för varmhållning av bilar genom tomgångskörning som nu saluförs i Sverige.
Aggregaten fungerar så att motorn startas, när motortemperaturen
sjunker under en inställd nivå. Därefter går motorn på tomgång tills önskad
temperatur nåtts. Detta kan vid kall väderlek medföra betydande luftföroreningar.
Dessutom föreligger risk för bullerstörningar. Risk finns också
att koloxid kan komma in i förar- och passagerarutrymmen. Den enda
möjlighet som står till buds för att förhindra användningen torde vara förbud
i lokal hälsovårdsordning. Från flera synpunkter är det emellertid enligt
nämnden en mindre lämplig utväg. I stället bör inom ramen för vägtrafiklagstiftningen
meddelas bestämmelser som gör det möjligt att förhindra
att motorfordon utrustas med sådana aggregat.
Synpunkter och utredning från exploatören av aggregatet »Varmobil»
Det aggregat som föranlett luftvårdsnämndens framställning tillverkas
och försäljs numera genom AB Gylling & Co., som i början av år 1967 övertagit
AB Varmobil, den ursprunglige exploatörens företag. AB Gylling & Co.
har åberopat också den utredning som getts in av AB Varmobil. I den fortsatta
framställningen kan därför bortses från det sistnämnda företaget.
Genom bolagets försorg har en omfattande utredning lagts fram om
aggregatens funktion och om de emissioner av giftiga avgaser och det buller
som kan tänkas uppstå när aggregaten används. Aggregatet installeras i bilens
motorrum men med en helt separat elektrisk koppling, som inte påverkar
bilens normala funktion. Det styrs av en termostat på motorblocket, inställd
på så sätt att motorn startas vid cirka +40° C och stannar vid cirka
+60° C. För att sätta aggregatet i funktion måste bilens tändningsnyckel
användas. När aggregatet påkopplats kan nyckeln tas bort. En förutsättning
för aggregatets användning är att fordonets växelspak ligger i friläge samt
att fläkt- och värmesystemet är påkopplat. Iläggs en växel kopplas aggregatet
från automatiskt och kan inte kopplas på igen utan tändningsnyckel.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
17
En signallampa på fordonets instrumentbräda anger, när aggregatet är i
funktion. Enligt bolaget har alla risker från trafiksäkerhets- och stöldsynpunkt
uteslutits genom det sätt på vilket aggregatet utförts. Tvärtom ökar
trafiksäkerheten, om aggregatet används, genom att alla rutor blir fria från
is och imma redan från starten. Användningen innebär också fördelar från
hälsosynpunkt och motverkar slitage på motorn vintertid.
Bolaget har vidare ingett en teknisk redogörelse om skillnaden i avgasmängder
vid start och färd med kall och med varm motor. Redogörelsen
grundar sig på mätningar som utförts av professor Robert Eberan-Eberhorst
vid Tekniska högskolan i Wien. Enligt bolagets beräkningar med utgångspunkt
från mätningarna ger bl. a. en kallstart med fem minuters varmkörning
lika mycket koloxid som tio varmstarter om vardera fem minuter. De
föroreningar som uppstår vid starter med aggregaten sprids under lång tid.
Aggregaten ökar därför inte utan snarast minskar den absoluta mängden
giftiga avgaser, som uppstår genom motorfordonstrafiken. Risken för läckage
av koloxid in i förarutrymmet vid tomgångskörning med aggregaten är
enligt bolaget ringa. Vid försök som utförts har det visat sig, att någon
nämnvärd mängd koloxid inte kunnat noteras annat än om fordonet befunnit
sig i ett slutet kallgarage. I garaget uppmättes efter en halvtimmes tomgångskörning
200 ppm (= miljondelar). Inne i förarutrymmet fanns såväl
efter tio minuters som efter en halvtimmes tomgångskörning 150 ppm.
Slutligen har undersökningar och beräkningar ingetts angående de bullerstörningar
som kan tänkas uppstå vid användning av aggregaten. Mätningar
har skett av den bullerökning som uppstår nattetid i ett rum beläget 12 eller
20 meter från en bil, som går på tomgång. Mycket små bullerökningar har
noterats. Med utgångspunkt från dessa mätningar kan enligt bolagets beräkningar
motorbullret få en störande nivå bara om en mycket stor mängd
bilar inom ett parkeringsområde samtidigt går på tomgång.
Bolaget har också principiella erinringar mot förbudslagstiftning i efterhand
i fråga om en produkt där stora kostnader lagts ned på produktutveckling,
tillverkning och marknadsföring.
Yttrandet från bilavgaslaboratoriet i Studsvik
I en rapport från bilavgaslaboratoriet redovisas data ur en tidigare amerikansk
undersökning om avgasemissionen vid tomgång och görs jämförelser
med prov som utförts vid laboratoriet och med professor Eberan-Eberhorsts
utredning.
För kallstart erhållen »ekvivalent körtid» för koloxid ger enligt samtliga
tre källor nära nog samma värden. Koloxidemissionen motsvarar 12 å 13
minuters emission vid körning i stadstrafik. För kolväten ger de amerikanska
försöken och laboratoriets egna prov resultatet, att emissionen vid
kallstart svarar mot 8 till 14 minuters emission vid körning i stadstrafik. De
anses enligt rapporten mindre sannolika.
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
När det gäller varmstartuppvärmning anses i rapporten professor EberanEberhorsts
undersökning som representativ för en luftkyld motor. Fem minuters
uppvärmning ger en koloxidemission som motsvarar 1,3 å 1,4 minuters
emission vid körning i stadstrafik.
För vattenkyld motor erhålls enligt laboratorieundersökningen vid varmstartuppvärmning
av motorn från +40° C till +60° C en koloxidemission
som svarar mot ca 3,5 minuters och en kolväteemission som svarar mot ca
2,8 minuters emission vid körning i stadstrafik.
Undersökningen ger som resultat, att vid de genomsnittliga förhållandena
vid försöken emissionen av koloxid vid kallstart från +7° C till +60° C
motsvarar 3,5 uppvärmningsperioder från +40° C till +60° C. Motsvarande
siffra för kolväteemissionen är 4,9 uppvärmningsperioder. Enligt
de av bolagen åberopade mätningarna av professor Eberan-Eberhorst blir
motsvarande siffra för koloxidemissionen 9 och för kolväteemissionen 7,3,
när tiden antagits vara fem minuter för såväl kallstart som uppvärmning.
Dessa siffror kan troligen anses vara representativa för luftkylda motorer.
Sammanfattningsvis uttalas, att varje kallstart förorsakar utsläpp av
avsevärda mängder koloxid och kolväten. Genom varmhållning av motorn
minskas dessa utsläpp avsevärt. Vid ett större antal varmstarter avges
emissioner som visserligen kan spridas i tiden men ändå är av en storleksordning
som kan förorsaka obehag och vid dåligt ventilerade utrymmen
kan ge icke accepterbara föroreningsnivåer. Medel för varmhållning av bilar
rekommenderas men sådana anordningar bör främst komma i fråga som
inte ger skadliga luftföroreningar.
Departementsf årslaget
Vid ärendets remiss fogades till handlingarna ett inom departementet
upprättat förslag till ändrad lydelse av 58 § VTF. Enligt förslaget skulle i
paragrafens första stycke intas en föreskrift av innebörd att aggregat för
varmhållning av fordon genom tomgångskörning inte får användas inom
tättbebyggt område.
Remissyttrandena
Motorbranschens Riksförbund anser någon inskränkning i rätten att använda
aggregaten inte vara motiverad. I övriga yttranden tillstyrks ett förbud
i en eller annan form.
Rikspolisstyrelsen uttalar att problemen med luftförorening och bullerstörning
från motorfordon under senare år blivit allt större inom tättbebyggda
områden. Forskning är nödvändig bl. a. om förbättrad rening av avgaserna
och förbättrade ljuddämpare. Det är emellertid naturligt att under
tiden överväga temporära åtgärder mot onödigt brukande av de källor som
alstrar föroreningar och buller. Departementsförslaget tillstyrks därför.
Ett förbud mot att använda aggregaten som begränsar sig till tättbebyggt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
19
område är enligt luftvårdsnämnden tillfredsställande från strikt luftvårdssynpunkt.
Risken för direkt förgiftning genom koloxidutsläpp vid tomgångskörning
får emellertid inte underskattas. Den föreligger också utom
tätbebyggelse. Nämnden anser sig inte behörig att bedöma sådana risker.
Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen uppehåller sig särskilt vid de risker från
trafiksäkerhetssynpunkt som användningen av aggregatet kan medföra.
Aggregatet måste vara försett med särskild anordning som på ett tillförlitligt
sätt förhindrar att motorn startas, om föraren lämnat fordonet med någon
växel ilagd. En sådan anordning måste bli ganska komplicerad om hög grad
av säkerhet skall nås. Eftersom aggregat av detta slag säljs som extra tillbehör
kan det antas, att säkerhetsanordningarna utförs för att passa olika
biltyper och växlingssystem med relativt enkla monteringsmetoder. Aggregaten
kommer heller inte att bli föremål för någon besiktning förrän fordonet
uppnått sådan ålder att det skall kontrollbesiktigas. Det finns också en risk
för att parkeringsbromsen skakar loss genom motorvibrationen om spärrmekanismen
är försliten, så att fordonet av den anledningen kommer i rörelse.
Styrelsen förordar därför i första hand att aggregat av den avsedda
typen förbjuds helt. Om emellertid det föreslagna tillägget till 58 § första
stycket YTF antas, bör det förenas med en föreskrift, att aggregatet skall
vara av typ som godkänts av myndighet som Kungl. Maj :t förordnar.
Motorbranschens Riksförbund anser att gällande formulering av 58 §
första stycket VTF i och för sig ger möjlighet att lokalt motverka olägenheter
som beror på olämpligt utnyttjande eller hantering av fordon. Efterlevnaden
av dessa regler synes emellertid inte vara sådan att syftet med
bestämmelsen är nått. Behovet av ett förbud i detta fall bör därför bedömas
med hänsyn till att andra bullerstörningar alltjämt förekommer. Ett förbud
kan vidare hindra bättre problemlösningar av samma eller jämförlig art.
Slutligen understryker förbundet att, om förslaget genomförs, en klar definition
av begreppet »tättbebyggt område» måste ges.
Departementschefen
Säkerhetskrav på bilar
Frågan om fordonens beskaffenhet och utrustning från säkerhetssynpunkt
har tilldragit sig ett ökande intresse under senare år. Inte minst den uppmärksammade
debatten i USA har bidragit till detta. I vårt land har frågan
fått ny belysning genom de nu relativt omfattande erfarenheterna från den
periodiska kontrollbesiktningen som infördes för några år sedan. Strävandena
att genom förbättrade fordonskonstruktioner minska olyckorna i trafiken
och deras följder har också intensifierats hos biltillverkarna. Hos
konsumenterna kan man märka att säkerhetsfrågorna fått ökad betydelse
vid valet av bil.
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om åtgärder för att hindra
skador vid den s. k. »andra kollisionen». Genom prov och studier här och
utomlands söker man klarlägga vad som händer när förare och passagerare
genom egen »levande kraft» slungas mot bilens inre delar eller träffas av
föremål som slits loss i fordonet när det kolliderar. Det har visat sig möjligt
att förebygga eller mildra skador i betydande omfattning genom i
många fall enkla åtgärder när det gäller fordonens inre konstruktion och
utrustning.
Den arbetsgrupp jag tillsatte hösten 1966 har särskilt undersökt vilka
åtgärder som bör föreskrivas redan nu i fråga om bilarnas inre säkerhet.
Samtidigt har utrustningsbestämmelserna i sin helhet översetts. Gruppen
föreslår en rad ändringar avsedda att gälla bilar av 1969 och senare års
modell. Förslaget bygger på de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna,
vilka gäller alla fordon som tillverkas efter den 1 januari 1968
och säljs i USA. Föreskrifter och rekommendationer från internationella
samarbetsorgan inom Europa har också beaktats.
Det är uppenbart att vi i vårt land inte kan behandla frågan vilka krav
som bör ställas på fordonen som ett isolerat nationellt problem. De amerikanska
normerna får givetvis direkta återverkningar på fordonsbeståndet
i vårt land. Nya normer kan väntas följa. Inom ECE bedrivs sedan länge
ett värdefullt samarbete på området. Flera betydelsefulla resultat av detta
arbete har redan omsatts i föreskrifter som tillämpas i besiktningsverksamheten
hos oss. Aktiviteten inom ECE har ökat betydligt på senare tid. Man
inriktar sig bl. a. på att samordna arbetet mellan olika organ som arbetar
med frågorna.
Jag bedömer det som angeläget att vi i vårt land medverkar i arbetet på
att få till stånd väl avvägda säkerhetsföreskrifter med största möjliga internationella
förankring. Vid den europeiska transportministerkonferensen
(CEMT) i juni i år hade jag tillfälle att redovisa det arbete som pågår i vårt
land i fråga om bilarnas säkerhet. Jag betonade bl. a. att arbetet på att få
till stånd en enhetlig internationell reglering på området måste intensifieras.
Konferensens trafiksäkerhetsgrupp fick i uppdrag att studera frågan
närmare och avge rapport till nästa ministermöte i december i år.
Önskemålet om internationell enhetlighet får emellertid inte medföra att
vi helt frånhänder oss möjligheten till nationell särlagstiftning. Speciella
föreskrifter kan exempelvis motiveras av vårt lands klimat. En alltför lång
väntan på resultat av internationellt arbete bör inte heller få fördröja eller
förhindra åtgärder som är angelägna från trafiksäkerhetssynpunkt.
En skärpning av utrustningsbestämmelserna i linje med vad gruppen
föreslagit har i huvudsak tillstyrkts vid remissbehandlingen och bör enligt
min mening snarast komma till stånd. Gruppens avvägning av vilka reformer
som bör kunna komma i fråga i ett första skede finner jag i allt väsentligt
riktig. De föreslagna ändringarna får ses som ett steg i ett fortlöpande
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
21
reformarbete, där underlag för vidare bestämmelser måste vinnas genom
fortsatt forskning och utredning.
Det är angeläget att bestämmelser om motorfordons konstruktion och
utrustning meddelas i former som medger att de kan ändras på ett smidigt
sätt. Den tekniska utvecklingen går snabbt och nya lösningar och erfarenheter
bör kunna tas tillvara utan omgång. Det bör därför i stor omfattning
överlämnas åt den centrala tekniska myndigheten — dvs. från den 1 januari
1968 statens trafiksäkerhetsverk — att med stöd av allmänna bestämmelser
i VTF inom relativt vida gränser precisera de krav som bör gälla.
Myndigheten kan därvid i kontakt med företrädare för berörda parter efter
hand bedöma vilka undantag som i det konkreta fallet kan vara rimliga.
Kungl. Maj:t betages inte genom en sådan ordning möjligheten att exempelvis
av internationella hänsyn meddela bestämmelser på området.
Enligt 1 § VTK meddelar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare
föreskrifter om alla utrustningsdetaljer för bil som är föreskrivna i 3 §
VTF. Uppgiften bör givetvis efter den 1 januari 1968 anförtros trafiksäkerhetsverket.
Jag förutsätter i det följande en sådan författningsändring.
Bestämmelserna i 3 § 1 mom. innehåller vidare krav på backspegel, utom
när det gäller chassi utan förarhytt, och på effektiv vindrutetorkare för
bilar som är försedda med vindrutor. Som arbetsgruppen föreslagit bör en
inre och två yttre backspeglar normalt krävas. Kravet på inre backspegel
måste emellertid kunna efterges när en sådan inte skulle ha någon funktion,
exempelvis på bil utan bakruta. I VTF bör föreskrivas att bil skall vara
utrustad med backspeglar, med undantag som hittills för chassi utan förarhytt.
I enlighet med gruppens förslag bör det vidare föreskrivas, att bil skall
vara försedd med vindruta samt effektiv vindrutetorkare, vindrutespolare
och vindrutedefroster. Anordningarna ingår redan nu som regel i bilarnas
standardutrustning. Chassi utan förarhytt bör också i dessa avseenden undantas.
I fråga om lastbil gäller enligt 3 § 2 mom. tredje stycket, att förarhytt
och andra utrymmen som är avsedda för driftspersonalen skall vara inrättade
på ett såvitt möjligt betryggande sätt från säkerhetssynpunkt. Arbetsgruppen
har lagt fram en rad förslag till bestämmelser som avses minska
riskerna för att bilförare och passagerare skadas vid sammanstötning med
bilens inre delar. Förslagen rör utformningen av inre detaljer såsom knappar
och vred, invändiga backspeglar och solskydd, skydd mot förskjutning
av styrinrättningen, hållfasthet hos lås och gångjärn och sätenas fastsättning.
Vidare förordas bl. a. krav på säkerhetsbälten för alla sittplatser i
personbilar. För att trafiksäkerhetsverket skall kunna meddela sådana bestämmelser
bör den angivna bestämmelsen om lastbil i VTF utvidgas till
att avse alla bilar och omfatta också passagerarutrymmen. Det bör krävas
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
att utrymmena skall vara inrättade och utrustade så att personskada vid
trafikolycka eller inbromsning hindras eller begränsas.
De nya utrustningsföreskrifter jag förordat bör tillämpas i fråga om bilar
av 1969 och senare års modell. Det har redan framgått av vad jag anfört att
trafiksäkerhetsverket med mitt förslag får vittgående befogenhet att precisera
hur de olika anordningarna skall vara beskaffade. Särskilt i fråga om
de föreslagna allmänt hållna bestämmelserna i 3 § 2 mom. beror det också
av verkets föreskrifter vilka anordningar som skall krävas. Det ankommer
på verket att anpassa kraven efter vad som är möjligt och rimligt i varje
tidsskede och ta de initiativ till ändringar som erfarenheterna och den tekniska
utvecklingen motiverar.
I en övergångsbestämmelse bör anges, att Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer kan medge undantag från de nya bestämmelserna i
3 § VTF. Avsikten är att trafiksäkerhetsverket skall pröva sådana frågor.
Behov av en ytterligare frist för exempelvis något eller några bilmärken
behöver, om undantag kan ges, inte hindra att preciserade krav ställs upp
för övriga fordon. Verket kan också från fall till fall avgöra, om de nya
bestämmelserna och närmare föreskrifter i anslutning till dem bör omfatta
alla bilar eller exempelvis bara personbilar.
Enligt utrustningsföreskrifterna för motorcykel, traktor och motorredskap
skall bestämmelserna i 3 § 2 mom. i tillämpliga delar avse sådana fordon.
Formellt kommer detta att gälla också i fråga om de nya bestämmelser
i 3 § 2 mom. som jag förordat. De angivna fordonsslagen omfattas inte i
något fall av arbetsgruppens förslag. Jag anser det ändå befogat att trafiksäkerhetsverket
får bedöma, om de bör innefattas i något hänseende.
Genom bestämmelser i 27 § 6 mom. VTF har i flera fall gjorts undantag
från utrustningsbestämmelserna för utländska fordon som brukas tillfälligt
i Sverige med stöd av turistvagnslicens. Numera förekommer sådana
licenser i mycket liten omfattning. Enligt min mening kan lämpligen trafiksäkerhetsverket
bedöma också vilka undantag från de nya bestämmelserna
som påkallas för sådana fordon.
Frågor om avgaser m. m.
Jag har i det föregående lämnat en översikt över det arbete som pågår i
Sverige och internationellt för att komma till rätta med de problem som
sammanhänger med den tilltagande emissionen av bilavgaser. Som jag hade
tillfälle att klargöra vid en interpellationsdebatt i riksdagen i våras är det
min uppfattning att vi inte i vårt land bör söka en provisorisk lösning efter
mönster av exempelvis USA. Utgångspunkten är där en annan när det gäller
gasernas farlighet från hälsosynpunkt och det körmönster som bör läggas
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
23
till grund för bestämmelser i ämnet. En sådan provisorisk lösning skulle
kunna hämma utvecklingen och försämra möjligheterna att finna de för oss
mest lämpliga och rationella metoderna.
Departementets expertgrupp, ledningsgruppen för utvecklingsarbete på
bilavgasområdet, bedriver ett intensivt arbete för att få underlag för förslag
till lämpliga åtgärder. En utredning med förslag rörande dieselavgaser är
färdig och kommer att överlämnas inom kort. Jag har också fått sådana
uppgifter om arbetet i övrigt vid bilavgaslaboratoriet i Studsvik, att jag har
anledning räkna med att det relativt snart skall föreligga sådant tekniskt
underlag som behövs för bestämmelser om obligatorisk avgasrening på
bensindrivna bilar.
Med stöd av hälsovårdsstadgan har i Stockholm utfärdats ett förbud mot
tomgångskörning av bilar under längre tid än tre minuter. Motsvarande föreskrift
har enligt vad jag känner till i vart fall övervägts också i vissa andra
städer. Med hänsyn till min nyss angivna principiella ståndpunkt när det
gäller åtgärder som kan begränsa luftföroreningarna ligger det nära till
hands att överväga en mer generell bestämmelse i ämnet. En sådan bestämmelse
skulle kunna ge vissa fördelar också i andra hänseenden. Ett förbud
utformat så att förare iute tillåts lämna sin bil med motorn gående kan antas
i någon mån minska antalet bilstölder och förebygga vissa barnolyckor.
Frågan måste emellertid utredas ytterligare.
Eu särskild fråga om rätt till tomgångskörning har som framgår av den
tidigare redogörelsen väckts av luftvårdsnämnden. Det gäller ett särskilt
aggregat för varmhållning av bilar genom tomgångskörning som började
försäljas under vintern 1965/66. Aggregatet är styrt av en termostat som
startar motorn vid ca +40° C och stannar den vid ca -[-60° C.
Omfattande undersökningar angående aggregatets verkningar från luftföroreningssynpunkt
har lagts fram av det bolag som exploaterar aggregatet
och av projektledaren för bilavgaslaboratoriet i Studsvik. Undersökningarna
visar att varje kallstart förorsakar utsläpp av avsevärda mängder
koloxid och kolväten. Genom att motorn hålls varm minskas dessa utsläpp
betydligt. Medel för varmhållning av motorfordon är alltså i sig en positiv
faktor i strävandena att minska luftföroreningar. Det är också givet med
hänsyn till vårt kalla vinterklimat att mycket står att vinna från hälsovårdssynpunkt
om bilen är varm från starten. Driftsekonomiska synpunkter
främjas också, liksom trafiksäkerheten. Nedisade rutor är med all säkerhet
orsak till många olyckor. Med det sagda är emellertid inte givet, att varmhållningen
bör ske genom tomgångskörning om denna metod har väsentliga
olägenheter, eftersom aggregat av annan typ finns i marknaden.
Bolaget gör gällande att om en jämförelse görs mellan den totala emissionen
avgaser vid start och körning när aggregatet används och motsvarande
start och körning av kall motor resultatet talar till fördel för aggre
-
24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
gatets användning. De undersökningar och beräkningar som utförts vid bilavgaslaboratoriet
visar att detta kan vara riktigt vid gynnsamma förhållanden.
Jag anser det emellertid klarlagt genom bilavgaslaboratoriets undersökningar
att det föreligger betydande risk för att luftföroreningarna ökar
om aggregatet får användas. Mängden föroreningar beror helt av i vilken
utsträckning och under vilka förhållanden det skulle komma att utnyttjas.
Dessa förhållanden är inte möjliga att förutse eller kontrollera. Vid bedömningen
av risken för ökat avgasutsläpp kan man heller inte utan vidare
utgå från att, om aggregatet inte får användas, det blir fråga om ett motsvarande
antal kallstarter. Bilägarna kan som nämnts anordna uppvärmning
på annat sätt än genom tomgångskörning. Jag anser alltså att övervägande
skäl talar för en begränsning av rätten att använda aggregatet. En
begränsning är enligt min mening motiverad även om man bortser från
bullerfrågan och från de särskilda risker som vissa remissinstanser framhållit
för förgiftning inom slutna garage och för att fordon okontrollerat
kommer igång, om säkerhetsanordningarna inte skulle fungera. I sistnämnda
hänseende ger f. ö. den tidigare föreslagna nya bestämmelsen i 2 § VTF
tillräcklig möjlighet att tillgodose trafiksäkerheten, eftersom särskilda
krav på säkerhetsanordningarna kan ställas upp som villkor för att förbud
enligt bestämmelsen inte skall meddelas.
Luftvårdssynpunkten talar inte med samma styrka mot att aggregatet
används utanför tättbebyggda områden. Sådan användning bör därför vara
tillåten om inte ett förbud med stöd av 2 § VTF är motiverat av trafiksäkerhetsskäl.
Jag föreslår alltså att i enlighet med det remitterade departementsförslaget
en föreskrift införs i 58 § VTF som förbjuder att aggregat av denna
typ används inom tättbebyggt område. Frågan om att närmare bestämma
begreppet tättbebyggt område — vilket begrepp redan nu förekommer i VTF
— kommer att tas upp i ett större sammanhang när betänkandet av nordisk
vägtrafikkommitté med förslag till gemensamma nordiska trafikregler behandlas.
Motionerna m. m.
I motionerna I: 92i av herr Peterson, Eric Gustaf, och herr Åkesson samt
II: 1138 av herr Enskog in. fl. tillstyrks de i propositionen avgivna förslagen
samt framförs en del kompletterande yrkanden.
Motionärerna yrkar till en början att säkerhetsbälten skall ingå i den
obligatoriska utrustningen för bil med möjlighet till dispens för vissa biltyper
under ett övergångsskede. Vidare yrkar de att den redan allmänt
förekommande varningsskylten på lastbil, utvisande att fordonet åtföljs
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967 25
av ett släpfordon, skall föreskrivas som obligatorisk utan att man inväntar
internationella rekommendationer i denna detalj. Fordon, för vilka permanent
hastighetsbegränsning gäller, bör enligt motionärernas mening
vara försedda med en skylt som visar den aktuella högsta hastigheten. Sådan
bestämmelse finns redan i en rad närbelägna länder. Motionärerna yrkar
att 21 § VTF kompletteras med en bestämmelse av detta slag.
Kravet på defroster, vindrutetorkare och vindrutespolare anser motionärerna
böra införas även för äldre bilar än de som omfattas av förslaget i
propositionen. Motionärerna framhåller att förordningar om detta bör kunna
införas efter hand men att ett första påpekande bör göras i samband
med den obligatoriska besiktningen under år 1969.
Motionärerna aktualiserar även frågan om skolskjutsar och framhåller
att bestämmelserna därom bör anpassas till nutida trafiksäkerhetskrav.
Motionärerna förordar att vägverket skyndsamt överväger om det bör införas
skärpta bestämmelser för skolskjutsar. Särskilt bör beaktas frågan om
barn i framsätet, vidgade bestämmelser om skolskjutsskyltning, förbud att
köra om stillastående skolskjuts, särskilda hastighetsbestämmelser samt
antalet passagerare i förhållande till fordonets antal platser för vuxna. Bestämmelser
om skolskjutsar bör självfallet omfatta även skjutsar i kommunal
regi. Detta torde överensstämma med skolöverstyrelsens nyligen
framförda krav.
Motionärerna framhåller slutligen att 58 § VTF enligt propositionen skall
ändras på så sätt att ett förbud införes mot användandet av aggregat för
uppvärmning av motorn genom tomgångskörning. Det finns enligt motionärernas
mening här stor anledning att allmänt betona vikten av att denna
paragraf verkligen efterlevs. Den stadgar som bekant att man vid färd,
särskilt nattetid, inom tättbebyggt område skall anpassa sin framfärd så
att de som bor i området icke onödigtvis störs. Mycket står att vinna i
fråga om ökad trivsel och arbetsro in. m. om detta stadgande noggrant
följs och övervakningen skärps. Varje möjlighet att nedbringa olägenheterna
av buller och luftföroreningar måste uppmärksammas.
I motionen II: 1139 av herrar Krönmark och Åkerlind avstyrks det i
propositionen föreslagna förbudet mot användande inom tättbebyggt område
av aggregat för varmhållning av fordon genom tomgångskörning. Motionärerna
framhåller att det inte föreligger tillräckligt utförliga undersökningsresultat
om aggregatens skadeverkningar. Det synes därför vanskligt
alt helt förbjuda innehav och försäljning av sådana. Med tanke på att
det är fråga om ansenliga summor som framställaren av aggregaten investerat
i detta projekt är det av vikt att en ingående undersökning föregår ett
bestämt ställningstagande. Under alla omständigheter bör enligt motionärernas
åsikt de konsumenter, som redan inköpt ett aggregat för varmhållning,
ges dispens för fortsatt innehav.
26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
I skrivelse till utskottet den 28 november 1967 framhåller Sveriges Bilindustri-
och Bilgrossistförening att trafiksäkerhetsverket bör ha möjlighet
att medge generellt anstånd beträffande sådana mer genomgripande
konstruktionsändringar som inte kan medhinnas förrän på 1970 års modeller.
Utskottet
Med utgångspunkt från de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna
beträffande bilars beskaffenhet och utrustning framläggs i propositionen
förslag i en rad hänseenden, bl. a. i fråga om utformningen av föraroch
passagerarutrymmen, säkerhetsbälten, bromsar, backspeglar samt åtkomlighet
och placering av reglage och manöverorgan. De nya utrustningsföreskrifterna
föreslås skola tillämpas beträffande bilar av 1969 och senare
års modeller. Trafiksäkerhetsverket avses få rätt att för visst eller
vissa fordon medge undantag från de nya bestämmelserna.
Vidare föreslås beträffande skyltar in. in. på fordon bl. a. att namnskyltar
och liknande skyltar skall få utföras även i annat beständigt material
än metall samt att fordon skall förses med varaktig och tydlig märkning
för identifiering.
I anledning av det tilltagande utsläppet av bilavgaser föreslås att bensindrivna
bilar fr. o. in. 1969 års modell skall ha s. k. sluten vevhusventilation
samt att aggregat för varmhållning av bilar genom tomgångskörning inte
skall få användas inom tättbebyggda områden efter utgången av år 1967.
Slutligen föreslås att motorcyklar skall indelas i lätta och tunga med
hänsyn till cylindervolym i stället för tjänstevikt. En sådan ändring i VTF
medför en följdändring i 1 § mopedförordningen i vad avser vissa invalidfordon.
Beträffande nu angivna förslag begärs i propositionen riksdagens yttrande.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse det framlagda förslaget om ytterligare
säkerhetskrav på bilar. Härigenom tas ett betydelsefullt steg mot
ökad trafiksäkerhet.
Vissa betänkligheter har framförts mot möjligheterna att hinna med
mera genomgripande omkonstruktioner till 1969 års modeller. De föreslagna
övergångsbestämmelserna, som ger möjlighet till anstånd för visst
eller vissa fordon, synes enligt utskottets mening vara till fyllest. Utskottet
förutsätter att de tillämpas så att bilindustrin får skäligt rådrum för erforderliga
konstruktionsändringar m. m.
I motionerna I: 924 och II: 1138 framförs en del kompletterande yrkanden.
Yrkandet om obligatoriska säkerhetsbälten är redan tillgodosett i propositionen.
I övrigt yrkas att den redan allmänt förekommande varnings
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
27
skylten på lastbil, utvisande att fordonet åtföljs av ett släpfordon, samt
skylt, utvisande maximihastighet för vissa fordon, skall bli obligatoriska.
Vidare förordas att krav på vindrutespolare och defroster efter hand införs
även för äldre fordon, samt att upplysning om önskvärdheten av dessa
säkerhetsdetaljer görs i samband med 1969 års obligatoriska besiktning.
Dessa förslag gäller frågor som inte omfattas av förslagen till författningsändringar.
Förslagen kan vara värda att närmare prövas i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.
Utskottet förutsätter att så sker i lämpligt sammanhang.
Någon riksdagens åtgärd synes inte vara påkallad.
Motionärerna förordar vidare att vägverket skyndsamt bör överväga behovet
av skärpta bestämmelser för skolskjutsar. Enligt vad utskottet inhämtat
avser vägverket att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning av denna
fråga. Syftet med motionerna i denna del torde därmed tillgodoses.
Motionärerna framhåller slutligen vikten av att den s. k. bullerparagrafen i
VTF verkligen efterlevs. Detta är självfallet betydelsefullt men något särskilt
uttalande från riksdagens sida torde inte vara påkallat.
I motionen II: 1139 avstyrks det föreslagna förbudet mot att inom tättbebyggt
område använda vissa varmhållningsaggregat för bilar. Undersökningarna
om skadeverkningarna av aggregatet anses inte vara tillräckligt
utförliga. Motionärerna anser vidare att de som redan har inköpt sådant aggregat
bör ges dispens, om förbudet införs.
Med hänsyn till luftvårdsintresset tillstyrker utskottet att det föreslagna
förbudet mot att använda ifrågavarande typ av varmhållningsaggregat inom
tättbebyggt område utfärdas. Vad som förekommit i ärendet ger emellertid
vid handen att varje kallstart förorsakar utsläpp av avsevärda mängder
koloxid och kolväten. Medel för varmhållning av bilar kan således i och
för sig rekommenderas. Frågan om denna typ av varmhållningsaggregat
kan också komma i ett nytt läge om i en framtid effektiva anordningar för
rening av avgaser kommer fram. Betänkligheterna från luftvårdssynpunkt
mot att tillåta sådana aggregat kan då antas minska. Utskottet förutsätter
att dessa frågor ägnas uppmärksamhet i det fortsatta arbetet på området.
Enligt utskottets mening bör man även undersöka möjligheterna att
ge innehavare av aggregat, som monterats in före förbudets ikraftträdande,
dispens från förbudet. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.
Mot innehållet i propositionen i övrigt samt mot de vid propositionen
fogade författningsförslagen har utskottet ingen erinran.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen med avslag på motionen II: 1139 såvitt
däri yrkats avstyrkande av propositionen nr 166 beträffande
förslaget om förbud att använda viss typ av aggregat
för varmhållning lämnar propositionen i denna de] utan erinran
;
B. att riksdagen i anledning av motionen II: 1139 ger
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet ovan anfört beträffande
dispenser för användande av nämnda aggregat in. m.;
C. att riksdagen i övriga delar lämnar propositionen utan
erinran;
D. att motionerna I: 924 och II: 1138 i vad de ej kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 december 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson* (s), Svante Kristiansson
(s), Erik Jansson (s), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp) och
Skärman (fp);
från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), fru Torbrink
(s), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar From (fp), Josefson
i Arrie (ep) och Krönmark (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM i967 670032