Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
1
Nr 55
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr
86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Genom en den 20 oktober 1967 dagtecknad proposition, nr 161, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående ändring i
lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
-
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en bestämmelse upphävs, som tillåter torrlastfartyg
att tömma olja när fartyget är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning,
och att sådant fartyg skall förbjudas att föra vatten i bränsletank,
om fartyget inte är utrustat med oljeavskiljare.
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 55
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
Härigenom förordnas, att 2, 4 och 6—8 §§ lagen den 6 april 1956 om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
2
Utan hinder-------•
a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt
avser tankfartyg med en bruttodräktighet
av minst 150 registerton
och annat fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton,
endast därest vattnet icke innehåller
annan olja än smörjolja, som runnit
eller läckt från fartygets maskinutrymmen;
b)
olja från fartyg, som ej är
tankfartyg, då fartyget är på väg
till hamn utan sådan mottagningsanläggning,
som i 5 § sägs; samt
c) bottensats, som utgöres av rester
från rening av brännolja eller
smörjolja.
Uttömning, som avses under b)
och c), skall dock ske så långt från
land som omständigheterna medgiva.
4
Svenskt tankfartyg------
Förande av barlastvatten i fartygs
bränsletankar bör om möjligt undvikas.
Tillsyn å efterlevnaden av vad så1
Senaste lydelse av 2, 4 och 6 §§ se 1963:187:
(Föreslagen lydelse)
§•
--må uttömmas
a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt
avser tankfartyg med en bruttodräktighet
av minst 150 registerton
och annat fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton,
endast därest vattnet icke innehåller
annan olja än smörjolja, som runnit
eller läckt från fartygets maskinutrymmen;
samt
b) bottensats, som utgöres av rester
från rening av brännolja eller
smörjolja.
Uttömning, som avses under b),
skall dock ske så långt från land
som omständigheterna medgiva.
§•
denna lag.
Svenskt fartyg, som ej är tankfartyg,
får icke föra vatten i bränsletank,
om fartyget ej är utrustat
med oljeavskiljare enligt föreskrifter
av Konungen eller myndighet
som Konungen utser.
Tillsyn å efterlevnaden av vad så
jfr
1967:125.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
3
(Nuvarande lydelse)
lunda stadgas skall utövas enligt bestämmelserna
i lagen om tillsyn å
fartyg.
(Föreslagen lydelse)
lunda stadgas skall utövas enligt bestämmelserna
i lagen den 19 november
1965 (nr 719) om säkerheten på
fartyg.
6 §•
Å svenskt-------senaste anteckning.
Polismyndighet och tillsynsmyndighet
enligt lagen om tillsyn å fartyg
ävensom tull- och lotsmyndighet
samt, då fartyget befinner sig i
utländsk hamn, vederbörande utländska
myndighet äga taga de! av
oljedagboken och på begäran erhålla
av befälhavaren till riktigheten bestyrkt
utdrag därav.
Vad j-----------svensk hamn.
Polismyndighet och tillsynsmyndighet
enligt lagen om säkerheten
på fartyg ävensom tull- och lotsmyndighet
samt, då fartyget befinner
sig i utländsk hamn, vederbörande
utländska myndighet äga taga
del av oljedagboken och på begäran
erhålla av befälhavaren till riktigheten
bestyrkt utdrag därav.
7
Den som i strid mot denna lag uttömmer
olja eller underlåter att vidtaga
åtgärd till förhindrande av att
olja utflödar, så ock den som bryter
mot bestämmelse utfärdad med stöd
av 3 § straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.
Befälhavare, vilken åsidosätter
förbudet i 4 § eller bryter mot 6 §
eller föreskrift som utfärdats med
stöd därav, straffes med dagsböter.
Uttömmes olja i strid mot denna
lag eller åsidosättes förbudet i 4 §,
straffes fartygets redare liksom vore
gärningen begången av honom själv,
såframt den skett med hans vetskap
och vilja.
Den som i strid mot denna lag uttömmer
olja eller underlåter att vidtaga
åtgärd till förhindrande av att
olja utflödar, så ock den som bryter
mot bestämmelse utfärdad med stöd
av 3 § dömes till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Befälhavare, vilken åsidosätter
förbudet i 4 § första eller andra stycket
eller bryter mot 6 § eller föreskrift
som utfärdats med stöd därav,
dömes till böter.
Uttömmes olja i strid mot denna
lag eller åsidosättes förbudet i 4 §
första eller andra stycket, dömes
fartygets redare liksom vore gärningen
begången av honom själv, såframt
den skett med hans vetskap
och vilja.
8
Om laga domstol i mål rörande
ansvar enligt denna lag skall vad i
313 och 328 §§ sjölagen stadgas äga
motsvarande tillämpning.
§.
Om laga domstol i mål rörande
ansvar enligt denna lag skall vad i
336 och 338 §§ sjölagen stadgas äga
motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsstyrelsen kan
medge att från fartyg, för vilket kölen sträckts före ikraftträdandet av
denna lag och som ej är tankfartyg, får utan hinder av 1 § uttömmas olja,
då fartyget är på väg till hamn utan anläggning för mottagning av oljehaltigt
barlastvatten, och att sådant fartyg får utan hinder av 4 § andra
stycket föra vatten i bränsletank fastän fartyget ej är utrustat med oljeavskiljare.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
Gällande bestämmelser m. m.
Beträffande gällande bestämmelser, behandlingen av frågan vid 1906 års
riksdag, sjöfartsstyrelsens yttrande och remissyttranden däröver hänvisas
till propositionen s. 4—10.
Departementschefen
Oljeutsläpp från fartyg medför i flera hänseenden betydande skador och
olägenheter. Skadeverkningarna på sjöfågelbeståndet är allvarliga. Fisket
åsamkas olägenheter genom att redskap och båtar smutsas ned. Olja som
driver in mot kusterna kan vidare göra stränderna otjänliga för bad och
annat friluftsliv. Oljeskadorna är av sådan art, att alla rimliga åtgärder bör
vidtas för att minska riskerna för förorening genom oljeutsläpp.
Frågan om åtgärder mot vattenförorening har tagits upp i olika sammanhang.
Internationellt samarbete har lett till 1954 års oljeskyddskonvention
och till kompletteringar i den. Det internationella arbetet har gett
förhållandevis gott resultat. Det är emellertid ännu lång väg till målet att
olja över huvud inte skall få tömmas i något vatten. I konventionen rekommenderas
de fördragsslutande staterna att genom nationell lagstiftning utvidga
skyddet mot vattenförorening. Inom mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) diskuteras förslag till ytterligare effektivisering
av konventionen.
Ett särskilt problem utgör de fartygsolyckor som orsakar vattenförorening.
Frågor härom diskuteras av representanter för staterna vid Nordsjön
och Skagerack, och utredning pågår inom IMCO.
Även frågan hur beredskap mot oljeskador bör ordnas utreds f. n.
De svenska författningsbestämmelserna till skydd mot vattenförorening
från fartyg bygger på oljeskyddslconventionen. Inom Sveriges sjöterritorium
råder förbud för alla fartyg att släppa ut olja. Utanför Sveriges sjöterritorium
gäller våra förbudsregler i s. k. förbjudna zoner, bl. a. hela
Nordsjön och Östersjön med vikar, dock endast för svenska fartyg med
viss minsta storlek. Gränsen går för tankfartyg vid en bruttodräktighet av
150 registerton och för andra fartyg (torrlastfartyg) vid en bruttodräktighet
av 500 registerton. Fr. o. m. den 1 januari 1969 gäller förbudet inom
de förbjudna zonerna även för svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet
under 150 registerton och för svenskt torrlastfartyg med en bruttodräktighet
under 500 registerton om torrlastfartyget har en maskinstyrka av minst
400 effektiva hästkrafter. De svenska bestämmelserna är på denna punkt
strängare än konventionens regler. För nya svenska fartyg med en bruttodräktighet
av minst 20 000 registerton gäller förbud mot oljeutsläpp i
princip även utanför de förbjudna zonerna.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
5
Torrlastfartyg får enligt en undantagsregel (2 § b) lagen om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg) tömma olja, när fartyget är på väg till
hamn som inte har anläggning för mottagning av oljehaltig blandning från
fartyg. Sådan uttömning skall ske så långt från land som omständigheterna
medger. På grund av länsstyrelsebeslut får sådan uttömning av olja inte
ske inom Sveriges sjöterritorium vid landets kuster.
Riksdagen har i skrivelse yttrat, att det torde böra ankomma på Kungl.
Maj :t att överväga förslag om sådan ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg, att dels bestämmelsen i 2 § b) utgår, dels torrlastfartyg,
som använder sina brännoljetankar även såsom vattenbarlasitankar,
åläggs att vara utrustat med separator eller annan oljeavskiljare. I
sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde tredje lagutskottet att nya eller
större, äldre torrlastfartyg utan nämnvärd olägenhet bör kunna underkastas
de av motionärerna föreslagna bestämmelserna men att frågan inte
torde kunna avgöras för de mindre torrlastfartygen utan att sjöfartsstyrelsen
i enlighet med sitt åtagande verkställer utredning i fråga om reningsanordningarna
m. m. på torrlastfartygen och i samband därmed klarlägger
frågan om nuvarande antal mottagningsanläggningar är till fyllest.
Sjöfartsstyrelsen har efter utredning funnit, att den nämnda undantagsbestämmelsen
för torrlastfartyg kan upphävas men att möjlighet bör finnas
att ge dispens i särskilda fall. Styrelsen har däremot inte funnit det nödvändigt
att föreslå skyldighet för torrlastfartyg, som använder sina brännoljetankar
även som barlasttankar, att vara utrustat med separator eller annan
oljeavskiljare. Styrelsen framhåller att följden av att ett fartyg inte får
släppa ut förorenat barlastvatten blir, att fartyget måste utrustas antingen
med tillräckliga vattenbarlasttankar eller med länsvattenseparator. Vidare
pekar styrelsen på möjligheten att fartyget behåller förorenat barlastvatten
till dess vattnet kan lämnas i mottagningsanläggning, men styrelsen
understryker att det är tidsödande och därför oekonomiskt för fartyget att
anlita mottagningsanläggning.
Enligt Kungl. Maj :ts förordnande skall anläggning för mottagning av
oljehaltig blandning från fartyg finnas i allmän hamn i Göteborg, Hälsingborg,
Luleå, Malmö, Norrköping och Stockholm. Efter det att Kungl. Maj :t
gett sjöf artsstyrelsen i uppdrag bl. a. att utreda vilka ytterligare mottagningsanläggningar
som behövs, har styrelsen föreslagit Kungl. Maj :t att
förordna om mottagningsanläggningar i ytterligare sex hamnar och dessutom
anläggningar för mottagning av begränsade mängder olja och oljerester
i flera andra hamnar.
Skälet till att lagens 2 § b) i likhet med konventionen tillåter torrlastfartyg
att tömma olja, när fartyget är på väg till hamn som inte har mottagningsanläggning,
är att många torrlastfartyg av stabilitetsskäl nödgas
medföra barlastvatten i sina bränsletankar till hamn eller dess närhet, där
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
de måste göra sig av med det förorenade vattnet i samband med lastning
eller bunkring. Enligt den utredning som nu föreligger medför emellertid ett
upphävande av undantagsregeln för svenska fartyg svårigheter endast för
ett förhållandevis litet antal existerande fartyg. Med hänsyn till vikten av
att oljeutsläpp begränsas i möjligaste mån anser jag därför, att lagens undantagsregel
bör upphävas men att möjlighet bör finnas till undantag i särskilda
fall för redan existerande torrlastfartyg och sådana torrlastfartyg
som börjat byggas. Undantag bör medges endast om avsevärda tekniska
svårigheter föreligger att installera oljeavskiljare eller särskilda vattenbarlasttankar.
Tillåten uttömning bör ske så långt från land som möjligt och
bör som nu inte få ske inom Sveriges sjöterritorium.
Min avsikt är att föreslå Kungl. Maj :t att förordna om ytterligare mottagningsanläggningar
för oljehaltig blandning från fartyg. Anläggningar
där förorenat barlastvatten kan tas mot kommer emellertid ändå att saknas
i åtskilliga hamnar som besöks av torrlastfartyg. Bl. a. därför kommer
risk att föreligga, att torrlastfartyg kommer i sådan situation att befälhavaren
anser sig böra tömma förorenat vatten inom förbjudet vattenområde.
Risken för sådana utsläpp blir betydligt mindre, om fartyget är försett
med oljeavskiljare. Enligt min mening bör därför i 4 § lagen införas ett
förbud för torrlastfartyg att föra vatten i bränsletank om inte fartyget är
försett med godkänd oljeavskiljare.
Det av mig förordade förbudet innebär att torrlastfartyg utan oljeavskiljare
inte får föra vatten i bränsletank för vare sig barlast eller annat ändamål.
Fartyg utan oljeavskiljare hindras givetvis inte härigenom att göra
tankarna rena, när fartyget ligger vid en mottagningsanläggning.
Det bör ankomma på sjöfartsstyrelsen att meddela föreskrifter om oljeavskiljare
för förorenat tankvatten i likhet med vad som redan gäller om
bl. a. oljeavskiljare för slagvatten enligt 4 § första stycket. Redan installerade
oljeavskiljare för slagvatten torde vara användbara också för tankvatten.
Mindre torrlastfartyg är undantagna från förbudet att tömma olja i de
förbjudna zonerna. Inom Sveriges sjöterritorium gäller förbudet emellertid
för samtliga fartyg. Fartyg som av stabilitetsskäl använder bränsletankar
för barlastvatten måste ofta behålla barlastvattnet ända in i hamn
eller till hamnens omedelbara närhet. Från påbudet om oljeavskiljare bör
därför något allmänt undantag inte göras för de mindre fartygen. I särskilda
fall bör emellertid undantag kunna medges för nuvarande torrlastfartyg
och för sådana fartyg som redan börjat byggas, om avsevärda tekniska
svårigheter föreligger att installera oljeavskiljare eller särskilda vattenbarlasttankar
eller om andra synnerliga skäl föreligger.
Överträdelse av bestämmelsen om oljeavskiljare för torrlastfartyg som
för vatten i bränsletank bör i påföljdshänseende jämställas med överträ
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
7
delse av bestämmelsen i 4 § första stycket lagen. Samtidigt bör ett par redaktionella
ändringar göras i påföljdsbestämmelserna (7 §).
Lagen om säkerheten på fartyg gäller numera i stället för lagen om tillsyn
å fartyg. 4 och 6 §§ bör ändras med hänsyn härtill. Vidare bör i 8 § beaktas
att sjölagen ändrats.
Utskottet
Enligt lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg får olja inte
tömmas från fartyg i vattenområde som utgör svenskt territorium. I
tillämpningskungörelsen till lagen föreskrivs att detta förbud i fråga om
svenska tank- och torrlastfartyg med viss bruttodräktighet skall gälla även
inom de s. k. förbjudna zonerna, dvs. dels det havsområde inom ett avstånd
av 50 sjömil från närmaste land, dels bl. a. övriga delar av Nordsjön, Östersjön
och Bottenhavet.
Från nämnda förbud finns i lagen angivna vissa undantag. Bl. a. får
enligt 2 § b) i lagen uttömning ske beträffande olja från torrlastfartyg, då
fartyget är på väg till hamn utan föreskriven oljemottagningsanläggning.
Uttömning skall dock ske så långt från land som omständigheterna medger.
För att helt förhindra utsläpp från torrlastfartyg föreslogs i motioner
vid 1966 års riksdag att undantagsstadgandet i 2 § b) skulle utgå och att
torrlastfartyg som använder sina brännoljetankar även som vattenbarlasttankar
skulle åläggas att vara utrustade med oljeavskiljare. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande fann tredje lagutskottet, som var positivt till
syftet med motionerna, att det fick ankomma på Kungl. Maj :t att efter
en av sjöfartsstyrelsen aviserad utredning överväga motionsförslagen. Sedan
sjöfartsstyrelsen verkställt sin utredning har nu Kungl. Maj :t i förevarande
proposition föreslagit, med vissa undantag, att bestämmelsen i 2 §
b) upphävs och att torrlastfartyg, som är på väg till hamn utan oljemottagningsanläggning,
skall förbjudas att föra vatten i bränsletank, om fartyget
inte är utrustat med oljeavskiljare. Utskottet hälsar förslaget med
tillfredsställelse. Utskottet vill dock framhålla att förslaget endast bör ses
som ett led i strävandena att minska riskerna för förorening genom oljeutsläpp.
Såsom departementschefen anför torde, med hänsyn till de betydande
skador och olägenheter oljeuttömning från fartyg regelmässigt
medför, alla rimliga åtgärder böra i framtiden vidtas för att lösa de med
sådan olj ef örorening förknippade problemen.
I propositionen föreslås sådan ändring av 7 § första och andra styckena
att »dagsböter» utbytes mot »böter». Det bör i sammanhanget framhållas
att ändringen enbart är orsakad av att i brottsbalken, som trädde i kraft
den 1 januari 1965, stadgas att böter ådömes i dagsböter, om det ej för
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1967
böter är utsatt visst högsta belopp ej över 500 kronor eller det är fråga om
normerade böter, i vilka fall böterna ådömas omedelbart i penningar. Förslaget
innebär sålunda ingen materiell ändring i förhållande till gällande
rätt.
På grund av det anförda får utskottet hemtälla,
att riksdagen bifaller propositionen nr 161.
Stockholm den 21 november 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendets behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson
(s), Knut Johansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson* (s), NilsEric
Gustafsson (ep) och Åkesson (fp);
från andra kammaren: herrar Nyberg (fp), Hedin (h), Tobé (fp),
Ekström i Iggesund (s), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar
Hammarberg (s) och Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032