Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
1
Nr 51
Utlåtande i anledning av väckta motioner om kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt
av utländska motorfordon genom
tullverkets försorg.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 77 i första kammaren av herr Tistad m.fl.
och nr 102 i andra kammaren av herr Werbro m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om utredning rörande övervakning genom tullverkets
försorg av från utlandet inkommande motorfordon beträffande efterlevnaden
av gällande bestämmelser om maximilast, axeltryck och lastning m. m.».
De huvudsakliga skälen för yrkandet redovisas nedan.
över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen. Generaltullstyrelsen
har vid sitt utlåtande fogat yttranden från ett flertal distriktstullanstalter.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om högsta tillåtna axeltryck m. in. ges i 54 § 1 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (VTF). Bestämmelserna betingas
främst av hänsynen till vägars och broars bestånd. Enligt bestämmelserna
får motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon inte föras på allmän väg,
gata eller annan allmän plats:
a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, axeltryck, överstiger
6,00 ton;
b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes
avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, även
kallat boggietryck, överstiger 8,00 ton;
c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger,
vid mindre avstånd än 2,0 meter mellan fordonets eller fordonstågets
första och sista hjulaxel, 8,00 ton,
vid avstånd mellan sagda axlar uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter,
8,50 ton,
vid avstånd mellan samma axlar uppgående till 2,2 meter eller däröver,
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 51
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet
överstiger 2,2 meter.
Är motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon försett med band eller
medar får fordonet inte föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats,
då fordonets bruttovikt överstiger 12 ton.
I 54 § 2 mom. VTF meddelas bestämmelser om högsta tillåtna bredd på
fordon och last.
Om befogenhet för myndighet att göra undantag från de nämnda bestämmelserna
stadgas i 61 och 63 §§ i VTF.
57 § 1 mom. VTF föreskriver att då för motordrivet fordon eller därtill
kopplat fordon fastställts maximilast får med fordonet inte befordras last
vars vikt överstiger den fastställda. Bestämmelsen har föranletts dels av
att fordonets trafiksäkerhet kan antas bli nedsatt vid överbelastning, dels
av vägekonomiska skäl.
Befordras med fordon last i strid med 54 § 1 mom. och 57 § 1 mom. straffas
ägaren med dagsböter om han inte visar att han iakttagit vad på honom
ankommit för att förekomma förseelsen. Även föraren kan straffas om
han kände till eller bort känna till hindret för fordonets brukande.
För att ytterligare trygga efterlevnaden av bestämmelserna har i 57 §
1 mom. VTF införts ett stadgande om rätt för polisman att hindra fortsatt
färd. Bestämmelsen har följande lydelse:
Finner polisman, att å fordon tagits så stor last eller sådant antal passagerare,
att den för fordonet fastställda maximilasten eller det vid fordonets
färd å vägen tillåtna högsta axeltrycket överskridits, äger han, därest fortsatt
färd med fordonet icke kan äga rum utan fara eller olägenhet, förbjuda
fortsatt färd, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra färden. Har
maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller axeltrycket med mer
än 10 procent, åligger det polismannen att vidtaga åtgärd, som nu sagts, där
ej särskilda skäl till annat föranleda. Polismannen skall snarast möjligt
underrätta vederbörande förman om åtgärden.
Bestämmelser om hur last skall anordnas och om befogenhet för polisman
att under vissa omständigheter förbjuda eller hindra färd återfinns i 52 §
1 och 2 mom. VTF. Bestämmelserna har följande lydelse:
1 mom. På fordon får icke gods lastas eller personer placeras så, att föraren
kommer att sakna nödig sikt eller erforderliga möjligheter till manövrering
eller så, att fara eljest uppstår för person eller egendom, eller så, att trafiken
onödigtvis hindras eller störes.
Där det med hänsyn till lastens tyngd och beskaffenhet i övrigt kan anses
erforderligt, skall lasten förankras eller annan lämplig åtgärd vidtagas för
att hindra, att lasten förskjutes framåt vid häftig inbromsning av fordonet.
Närmare bestämmelser härom meddelas vid behov av Konungen eller den
myndighet Konungen därtill förordnar.
3 mom. Finner polisman fordon vara så lastat, att fortsatt färd med fordonet
icke kan äga rum utan uppenbar fara eller olägenhet, äger han förbjuda
sådan färd, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra färden.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967 3
Polismannen skall snarast möjligt underrätta vederbörande förman om
åtgärden.
Bestämmelser finns också om skyldighet att utmärka utskjutande last
(52 § 2 mom.) och om förbud att lasta bil så att körriktningsvisare skymmes
eller föraren hindras att genom backspegeln iaktta den bakomvarande trafiken
(57 § 2 inom.).
1965 års polisinstruktion (SFS 1965:686) innehåller föreskrifter om polisens
uppgifter och maktbefogenheter. Jämlikt instruktionens 2 § har polisen
att upprätthålla allmän ordning och särskilt bl. a. att förebygga brott
samt hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störes. Polisen
skall dessutom fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt
särskilda bestämmelser.
Enligt 18 § i instruktionen har polisman vid verkställande av tjänsteåtgärd
att i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar
Då tjänsteuppgiften inte kan lösas på annat sätt får våld tillgripas.
Det må anmärkas att med de omnämnda bestämmelserna i VTF om rätt
att förbjuda eller hindra färd inte har åsyftats att inskränka de befogenheter
som enligt polisinstruktionen tillkommer polisman. De har i stället föranletts
av en önskan att för allmänheten direkt och på otvetydigt sätt klargöra
vilka befogenheter polisman äger i dessa sammanhang.
Enligt instruktionen för tullverket (SFS 1965: 706) har verket till uppgift
att debitera, uppbära och redovisa tull samt vissa andra skatter och avgifter.
Verket utövar uppsikt över trafiken till och från utlandet samt fullgör
kontrolluppgifter som sammanhänger därmed och vissa andra övervakningsuppgifter.
Sådana arbetsuppgifter som avses i motionerna ankommer
emellertid inte f. n. på tullverket.
Motionerna
Motionärerna anför bl. a. att det på grundval av stickprov som verkställts
på gränsorterna i samband med tullkontroll finns anledning misstänka att
utländska lastbilar som inkommer till landet mycket ofta har för tung last
och för höga axeltryck samt också i många fall är felaktigt eller olämpligt
lastade. De utgör därigenom under sin färd till bestämmelseorten inom landet
en fara för andra trafikanter och kan även skada vägar och broar.
Motionärerna förklarar vidare att polisen torde sakna resurser för att
underkasta utländska lastbilar någon speciell övervakning på gränsorterna.
Sådan övervakning skulle emellertid kunna företas i samband med den
tullkontroll som fordonen har att undergå. Tullkontrollen omfattar bl. a.
stickprovsmässig vägning av bilar med last och den kan, menar motionärerna,
med fördel samordnas med en trafikmässig kontroll av fordonen
genom tullverkets försorg.
För ändamålet erfordras att — där så ej redan skett — lämplig vågutrust -
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 11)67
ning anskaffas till tullanstalterna vid gränsen och färjestationerna. Behov
av sådan utrustning föreligger emellertid i lika mån för tullkontrollen. Vidare
måste tullpersonalen utbildas för uppgiften. Tulltjänsteman bör ha
motsvarande befogenhet som polisman att utfärda körförbud såvitt gäller
från utlandet inkommande bilar.
Remissvaren
Motionerna avstyrks bestämt av rikspolisstyrelsen medan generaltullstyrelsen
förklarar sig inte ha något att erinra mot att den föreslagna utredningen
kommer till stånd.
Rikspolisstyrelsen anför bl. a. att styrelsen är enig med motionärerna alt
det vore fördelaktigt om utländska motorfordon kunde kontrolleras redan
vid gränspasseringen. För att en sådan kontroll skall få avsedd effekt måste
den dock — förutom fordonets viktförhållanden — omfatta även andra
faktorer som är väsentliga i detta sammanhang. Således måste kontrolleras
att föraren är behörig alt föra fordonet och att han inte är olämplig på grund
av sjukdom, trötthet, onykterhet eller dylikt. Vidare måste undersökas om
fordonets beskaffenhet och utrustning är i tillfredsställande skick, d. v. s.
om fordonet tekniskt sett är trafiksäkert. Vidare skall beträffande lasten
kontrolleras att bestämmelserna om maximilast, bruttovikt och axeltryck
inte överskrids, att lastningen är så utförd att fara inte uppstår exempelvis
genom en alltför kraftig snedbelastning av fordonet och att lasten är tillfredsställande
surrad och fast förankrad vid fordonet. Dessutom måste tillses
att lasten inte skymmer förarens sikt, körriktningsvisare eller fordonets
belysning. I förekommande fall skall också kontrolleras att utskjutande
last är utmärkt på föreskrivet sätt.
En fordonskontroll, som syftar till att åstadkomma större säkerhet i trafiken
är således, säger rikspolisstyrelsen, mycket omfattande. För att den
skall kunna genomföras fullständigt och effektivt krävs specialutbildad
och erfaren personal. Detta krav tillgodoses genom att polismän utbildas
vid särskilda besiktningskur ser. Först efter en sådan utbildning har polismännen
de kunskaper som krävs för att utföra en fullständig undersökning
av ett fordon. Vidare framhåller styrelsen att endast polisen har de maktbefogenheter
som är nödvändiga om ett ingripande i något avseende måste
göras mot en förare som överträder trafikbestämelserna. Kontroller av det
slag som åsyftas i motionerna kan inte delas mellan olika myndigheter.
Ansvaret måste odelat åvila polisen. Rikspolisstyrelsen avstyrker därför
bestämt motionerna.
Generaltullstyrelsen förklarar att den i motionerna föreslagna övervakningen
kan utövas av tulltjänstemän utan nämnvärda extra personalkostnader,
därest kontroll av fordonen sker stickprovsvis i samband med annan
av tullverket utförd kontroll. Vid sådan kontroll erhållna viktuppgifter
Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
5
om lastfordon är användbara även för tulländamål, då de kan tjäna till
ledning vid kontroll av överensstämmelsen mellan medförd och hos tullverket
deklarerad last.
Då även svenska lastfordon torde vara i behov av ifrågavarande trafiksäkerhetskontroll,
bör den enligt generaltullstyrelsens mening inte begränsas
till utländska fordon. Risk föreligger dessutom för att en åtskillnad mellan
utländska och svenska fordon skulle väcka irritation bland trafikanterna.
Tullverket har, anför styrelsen, tillgång till lämplig vågutrustning endast
på ett fåtal av de platser, varöver utrikes lastbilstrafik förekommer. Om
förslaget genomföres blir därför anskaffning av flera vågar nödvändig.
Storleken av behovet kan för närvarande ej närmare angivas. Styrelsen betonar
emellertid, att en förutsättning för att en någorlunda effektiv kontroll
skall kunna upprätthållas är att en smidig och mera ändamålsenlig vågutrustning
än den som nu användes kan erhållas. Enligt vad styrelsen har sig
bekant pågår undersökningar härom inom rikspolisstyrelsen.
Med hänsyn till att vid rikets landgränser polispersonal ej alltid finns
tillgänglig i närheten av förrättningsplatsen, bör enligt generaltullstyrelsens
mening tulltjänsteman erhålla befogenhet att utfärda körförbud för fordon,
som inkommer från utrikes ort, och att förhindra fortsatt körning av fordon,
belagda med sådant körförbud. Om eu sådan befogenhet skall tillerkännas
samtliga tull t j änstemän eller kan begränsas till tulltjänstemän på
avsides belägna platser, där polistjänstemän ej är tillgänglig, bör vid ett
bifall till motionerna närmare övervägas.
Utskottet
Enligt bestämmelser i VTF får motordrivet fordon eller därtill kopplat
fordon inte föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats då axeltrycket,
boggitrycket eller bruttovikten överstiger vissa angivna värden. Bestämmelserna
syftar främst till att skydda vägar och broar mot tyngre trafik än de
är avsedda för. Förordningen stadgar även förbud mot att med motordrivet
fordon befordra last, vars vikt överstiger den för fordonet fastställda maximilasten.
Bestämmelsen har föranletts bl. a. av att ett fordons trafiksäkerhet
kan antas bli nedsatt vid överbelastning. Föreskrifter ges också om
hur last skall anordnas m. m.
Kontrollen av efterlevnaden av bestämmelserna ankommer på polisen.
Om fordon lastats i strid mot bestämmelserna kan polisman under vissa
förutsättningar förbjuda eller hindra fortsatt färd.
I motionerna I: 77 av herr Tistad in. fl. och II: 102 av herr Werbro in. fl.
anförs bl. a. att det finns anledning misstänka att utländska lastbilar, som
inkommer till landet, ofta är lastade i strid mot de nämnda bestämmelserna.
Motionärerna menar vidare att polisen saknar möjligheter att underkasta
dessa fordon någon speciell övervakning vid gränsorterna. De ifrågasätter
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
om inte den erforderliga övervakningen kan ske genom tullverkets försorg
i samband med tullkontrollen och hemställer om utredning av denna fråga.
Utskottet delar uppfattningen att det ofta brister i efterlevnaden av de
aktuella bestämmelserna om fordons last m. in. Överträdelse av bestämmelserna
medför ökat slitage på vägar och broar och innebär risker från
trafiksäkerhetssynpunkt. En effektiv kontroll av att bestämmelserna efterlevs
är därför i hög grad önskvärd. Vad gäller utländska fordon synes det
vara både praktiskt och ändamålsenligt att företa kontrollen redan vid
gränspasseringen. Även rikspolisstyrelsen, som dock bestämt avstyrker
motionerna, anser att en sådan lösning vore fördelaktig. Härom kan således
knappast delade meningar råda. Vad däremot gäller frågan i vilken utsträckning
tullverkets personal bör utföra kontrollen har skilda synpunkter
kommit till uttryck. Utskottet anser för sin del att betänkligheter möter
mot att dela ansvaret för den aktuella fordonskontrollen mellan polisen
och tullverket då en sådan uppdelning synes vara ägnad att skapa oklara
ansvarsförhållanden. Frågan får också ses mot bakgrunden av att polisen
ombesörjer fordonskontrollen i övrigt utefter våra vägar. Ansvaret bör därför
enligt utskottets mening såsom hittills åvila polisen och kontrollen ske
i dess regi. Intet hindrar emellertid att tullverkets personal på olika sätt
biträder polisen. Tvärtom är det önskvärt att man väl tillvaratar de möjligheter
som kan finnas att genom samarbete mellan polisen och tullverkets
personal förbättra och rationalisera kontrollen. Detta borde kunna ske t. ex.
genom att tullpersonalen antecknar och delger polisen erforderliga data
rörande fordon och totalvikter, tillkallar polis vid flagranta överträdelser
av bestämmelserna eller vid vissa tillfällen etablerar samarbete i fråga om
vägning m. in. med polisens besiktningspatruller. Genom ett sådant samarbete
torde motionernas syfte till stor del kunna tillgodoses. Utskottet finner
sig kunna förutsätta att berörda myndigheter utan särskild utredning
eller framställning från riksdagens sida tar de initiativ som kan erfordras
för att lösa dessa praktiska samarbetsfrågor.
Utskottet får på grund av det anförda hemställa
att motionerna I: 77 och II: 102 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 oktober 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Tredje lagutskottets utlåtande nr 51 år 1967
7
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson
(s), Erik Jansson (s), Nils-Eric Gustafsson* (ep), Åkesson (fp), Herbert
Larsson (s), fru Landberg (s) och herr Svenungsson (h);
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp),
fru Torbrink (s), herrar Grebäck (ep), Hedin (h), Persson i Tandö (s),
From (fp) och Hammarberg (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Svenungsson (h), Nyberg (fp) och From (fp), vilka ansett
a) att det avsnitt under rubriken »Utskottet» som börjar med orden
»Utskottet delar» och som slutar med orden »praktiska samarbetsfrågor»
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar---lika med utskottet---till uttryck. Utskottet
anser sig inte med ledning av föreliggande material kunna ta någon bestämd
ståndpunkt till dessa spörsmål. Övervakningen av fordons vikt och last
är dock en så viktig angelägenhet att alla möjligheter att förbättra och rationalisera
den bör tillvaratas. Enligt utskottets mening är motionsförslaget
väl värt att pröva som en utväg att komma till rätta med i varje fall en
del av problemen på området. Frågan bör närmare utredas. Utskottet tillstyrker
således bifall till motionerna.
b) att utskottet bort hemställa
att riksdagen i anledning av motionerna I: 77 och II: 102
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av den
fråga som avses med motionerna.