Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
1
Nr 76
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om studiemedelsavgifter, m. m.
Genom en den 13 oktober 1967 dagtecknad proposition, nr 143, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om studiemedelsavgifter,
2) förordning om ändrad lydelse av 32 och 33 §§ studiemedelsförordningen
den 4 juni 1964 (nr 401).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en förordning om studiemedelsavgifter. Den innehåller
regler om debitering och uppbörd av avgifter enligt studiemedelsförordningen.
Reglerna har utformats så att betalningsskyldigheten blir beroende av den återbetalningsskyldiges
betalningsförmåga. Återbetalning skall som regel fördelas på
tre uppbördsterminer per år.
I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i studiemedelsförordningen.
Förslagen avses träda i kraft den 1 januari 1968.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt 2 avd. Nr 76
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
Förordning om studiemedelsavgiftcr
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser
1 §•
I denna förordning meddelas bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter
enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401).
2 §.
Beteckningarna basbelopp och avgiftskvot betyder i denna förordning detsamma
som i studiemedelsförordningen.
I övrigt avses med
avgiftsår: varje år från och med det då avgiftskvot fastställts till och med det
då återbetalningsskyldigheten upphör enligt 29 eller 30 § studiemedelsförordningen,
slutlig avgift: avgift för ett avgiftsår enligt studiemedelsförordningen eller 10 §
nedan,
preliminär avgift: avgift som under ett avgiftsår skall erläggas i avräkning på
slutlig avgift,
kvarstående avgift: avgift som återstår att erlägga, sedan den preliminära avgiften
avräknats från den slutliga avgiften.
Som gift anses i förordningen den som taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser.
Avgiftskvot
3 §■
Avgiftskvot fastställes av centrala studiehjälpsnämnden.
Preliminär avgift
4 §.
Preliminär avgift utgår för varje avgiftsår, om ej annat följer av beslut enligt
7 §.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
5 §.
Preliminär avgift utgör produkter! av det vid avgiftsårets ingång gällande basbeloppet
och den för den återbetalningsskyldige fastställda avgiftskvoten, om ej annat
följer av 6 § eller av beslut enligt 7 §.
6 §.
Preliminär avgift för ett avgiftsår får icke bestämmas till högre belopp än att
summan av avgiften och följande tre poster uppgår till högst det belopp som avses
i 29 § första stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen:
1. den preliminära avgiften för det närmast föregående avgiftsåret,
2. de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,
3. belopp som den återbetalningsskyldige erlagt frivilligt enligt 27 § studiemedelsförordningen
jämte förhöjning som avses där.
Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit
helt eller delvis enligt 18 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, minskas
de slutliga avgifterna enligt post 2 i första stycket med den avgift eller del av
avgift som ej erlagts.
7 §.
Återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från preliminär avgift för ett år,
om bättre överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och motsvarande
slutliga avgift därigenom kan antagas uppkomma.
Befrielse medges efter ansökan av den återbetalningsskyldige. Ansökan om befrielse
från preliminär avgift skall ha inkommit till centrala studiehjälpsnämnden
före utgången av avgiftsåret. Om synnerliga skäl föreligger, får ansökan som inkommit
senare upptagas till prövning.
Slutlig avgift och kvarstående avgift
8 §.
Fråga om slutlig avgift för ett avgiftsår prövas särskilt om den återbetalningsskyldige
befriats helt eller delvis från preliminär avgift för samma år enligt 7 § eller
om han begär sådan prövning. Ansökan om prövning skall ha inkommit till centrala
studiehjälpsnämnden före utgången av januari månad andra året efter avgiftsåret.
Slutlig avgift avrundas till samma belopp som motsvarande preliminära avgift,
om den slutliga avgiften överstiger eller understiger den preliminära avgiften med
mindre än 100 kronor.
Slutlig avgift för ett avgiftsår får icke bestämmas till högre belopp än att summan
av avgiften och följande tre poster uppgår till högst det belopp som avses i
29 § första stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen:
1. de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,
2. den preliminära avgiften för året näst efter avgiftsåret,
1* Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 76
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
3. belopp som den återbetalningsslcyldige erlagt frivilligt enligt 27 § studiemedelsförordningen
jämte förhöjning som avses där.
Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit
helt eller delvis enligt 18 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, minskas
de slutliga avgifterna enligt post 1 i tredje stycket med den avgift eller del av
avgift som ej erlagts.
9 §.
Överstiger den slutliga avgiften motsvarande preliminära avgift, skall den återbetalningsskyldige
erlägga det överskjutande beloppet såsom kvarstående avgift.
För kvarstående avgift utgår en tilläggsavgift. Tilläggsavgiften beräknas efter
nio öre för varje hel krona, dock minst tio kronor. Tilläggsavgiften avrundas till
närmast högre hela krontal. I fråga om tilläggsavgift äger 11 §, 12 § andra stycket,
13 § första stycket, 14 § andra stycket, 15 §, 17 § första stycket och 18 §
motsvarande tillämpning.
10 §.
I annat fall än som avses i 8 § utgör den preliminära avgiften utan särskild prövning
också slutlig avgift. Detta gäller utan hinder av 24 § första stycket och 25 §
andra stycket studiemedelsförordningen. 27 § andra stycket samma förordning
äger ej tillämpning.
Debitering
11 §•
Fråga om preliminär avgift, slutlig avgift eller kvarstående avgift avgöres avcentrala
studiehjälpsnämnden.
12 §.
Varje avgiftsår debiteras återbetalningsskyldig preliminär avgift med belopp som
följer av 5 och 6 §§. Debiteringen förfaller i den mån den återbetalningsskyldige
befrias från preliminär avgift enligt 7 §.
Beslut om slutlig avgift för ett avgiftsår enligt 8 § skall fattas snarast möjligt
efter det taxering för avgiftsåret verkställts i första instans. Nedsättes den återbetalningsskyldiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för avgiftsåret,
skall beslutet om slutlig avgift omprövas, om den återbetalningsskyldige begär det.
Ansökan om prövning skall ha inkommit till centrala studiehjälpsnämnden inom
två månader efter det den återbetalningsskyldige fått del av beslutet om nedsättning.
Är den återbetalningsskyldige gift gäller motsvarande, om makens till statlig
inkomstskatt beskattningsbara inkomst nedsättes.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1967
13 §.
Centrala studiehjälpsnämnden sänder underrättelse om beslut angående preliminär
avgift, slutlig avgift eller kvarstående avgift till den återbetalningsskyldige. I underrättelsen
anges vad den återbetalningsskyldige skall iakttaga om han önskar
söka rättelse i eller föra talan mot nämndens beslut.
I underrättelse om debitering av preliminär avgift lämnas dessutom uppgift om
dels den återbetalningsskyldiges avgiftskvot, dels vad den återbetalningsskyldige
skall iakttaga om han önskar ansöka om befrielse från preliminär avgift enligt 7 §.
Uppbörd
14 §.
Preliminär avgift skall erläggas under avgiftsåret,
om den överstiger 200 kronor med en tredjedel senast den 6 juni, en tredjedel
senast den 6 september och en tredjedel senast den 6 december,
om den överstiger 100 men icke 200 kronor med hälften senast den 6 juni och
hälften senast den 6 september,
om den uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast den 6 juni.
Kvarstående avgift skall erläggas under andra året efter avgiftsåret, med hälften
senast den 6 februari och hälften senast den 6 april.
15 §.
För återbetalningsskyldig talan mot taxering till statlig inkomstskatt och framstår
det som obilligt att han erlägger kvarstående avgift som bestämts på grundval
av den icke lagakraftvunna taxeringen, får centrala studiehjälpsnämnden bevilja
honom anstånd helt eller delvis med erläggandet av avgiften. Anståndet får avse
högst det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges yrkande i fråga om
taxeringen.
Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anledning
av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen.
Är den återbetalningsskyldige gift äger första och andra styckena motsvarande
tillämpning, om maken för talan mot taxering.
16 §.
Om preliminär avgift, kvarstående avgift eller del av sådan avgift ej erlägges
inom föreskriven tid, skall centrala studiehjälpsnämnden sända en påminnelse till
den återbetalningsskyldige. För påminnelse utgår påminnelseavgift med belopp som
Konungen bestämmer.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
17 §.
Preliminär avgift och kvarstående avgift skall erläggas genom inbetalning på
centrala studiehjälpsnämndens postgirokonto eller till Sveriges riksbank eller annan
penninginrättning som förklarat sig beredd att medverka vid uppbörd av
avgifter på de villkor som Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, centrala
studiehjälpsnämnden fastställer.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på frivillig inbetalning enligt 27 §
studiemedelsförordningen.
18 §.
Beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfaller, i den
mån avgiften ej erlagts före utgången av september månad andra året efter avgiftsåret.
Första stycket gäller icke preliminär avgift eller kvarstående avgift för avgiftsår
efter det år under vilket den återbetalningsskyldige fyllt 63 år eller för de två sista
avgiftsåren före det år under vilket han avlidit.
Centrala studiehjälpsnämnden får för särskilt fall förordna att beslut om debitering
av preliminär avgift eller kvarstående avgift skall gälla även efter den tidpunkt
som avses i första stycket.
19 §.
Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit
helt eller delvis enligt 18 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, gäller
följande särskilda bestämmelser om avgiftsskyldighet för återbetalningsskyldig som
lever efter utgången av det år då han fyllt 65 år respektive för dödsbo efter återbetalningsskyldig
som avlidit senast det år då han fyller 65 år.
I stället för den avgift eller del av avgift som ej erlagts utgår en extra avgift, om
summan av följande två poster ej uppgår till det belopp som avses i 29 § första
stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen:
1. de slutliga avgifterna för åren till och med det år då den återbetalningsskyldige
fyllt 65 år eller, i fråga om återbetalningsskyldig som avlidit senast under det
år då han fyller 65 år, de slutliga avgifterna för åren före det år under vilket dödsfallet
inträffat,
2. belopp som den återbetalningsskyldige erlagt frivilligt enligt 27 § studiemedelsförordningen
jämte förhöjning som avses där.
Om ej annat följer av fjärde stycket, utgör den extra avgiften produkten av dels
ett tal som motsvarar det antal basbelopp som den obetalda avgiften eller den obetalda
delen av avgiften avsåg, dels det basbelopp som gällde vid ingången av det år
under vilket den återbetalningsskyldige fyllde 65 år eller, i fråga om extra avgift för
dödsbo, vid ingången av året närmast före det år under vilket dödsfallet inträffat.
Extra avgift får icke bestämmas till högre belopp än att summan av avgiften
och av posterna 1 och 2 i andra stycket uppgår till högst det belopp som avses
i 29 § första stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
Vid tillämpning av andra eller fjärde stycket minskas de slutliga avgifterna med
den avgift eller del av avgift som ej erlagts.
Extra avgift skall erläggas på tid som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer.
I fråga om extra avgift äger 11 §, 13 § första stycket, 16 § och 17 § första
stycket motsvarande tillämpning. Om synnerliga skäl föreligger, får centrala studiehjälpsnämnden
medge befrielse helt eller delvis från extra avgift.
20 §.
Det åligger centrala studiehjälpsnämnden att bevaka statens fordran på avgift
som avses i förordningen. Är avgiftsbelopp föremål för indrivning av kronofogdemyndighet,
åligger det dock kronofogdemyndigheten att i den återbetalningsskyldiges
konkurs bevaka statens fordran på avgiftsbeloppet.
Avgiftsbelopp som ej erlagts inom föreskriven tid får uttagas genom utmätning
utan föregående dom eller utslag.
Återbäring av avgift
21 §.
Överstiger det belopp som den återbetalningsskyldige erlagt såsom preliminär avgift
motsvarande slutliga avgift, skall centrala studiehjälpsnämnden återbära det
överskjutande beloppet, om den återbetalningsskyldige begär det. Ansökan om
återbäring skall ha inkommit till nämnden inom två månader efter det den återbetalningsskyldige
fått underrättelse om beslutet angående den slutliga avgiften.
Befrias återbetalningsskyldig helt eller delvis från preliminär avgift, kvarstående
avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseavgift som han erlagt, skall centrala
studiehjälpsnämnden utan särskild ansökan återbära till den återbetalningsskyldige
vad han erlagt för mycket, om ej annat följer av 22 §.
Belopp som den återbetalningsskyldige erlagt som preliminär avgift för det år
under vilket han avlidit skall centrala studiehjälpsnämnden utan särskild ansökan
återbära till dödsboet.
22 §.
Beslut om befrielse från preliminär avgift enligt 7 § föranleder ej återbäring av
redan erlagt belopp.
Om synnerliga skäl föreligger, får centrala studiehjälpsnämnden dock på ansökan
av den återbetalningsskyldige återbära för mycket erlagd preliminär avgift.
23 §.
Häftar den, som är berättigad att återfå avgift enligt 21 eller 22 §, för preliminär
avgift, kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseavgift som
förfallit till betalning, har han rätt att utfå endast vad som överstiger det obetalda
beloppet.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
Särskilda bestämmelser
24 §.
När slutlig avgift fastställts för ett avgiftsår, bortfaller skyldigheten att erlägga
sådan obetald del av motsvarande preliminära avgift som överstiger den slutliga
avgiften.
Avlider återbetalningsskyldig, bortfaller skyldigheten att erlägga obetald preliminär
avgift för det år under vilket dödsfallet inträffat.
Bestämmelse om obetald preliminär avgift i första eller andra stycket äger motsvarande
tillämpning på påminnelseavgift som belöper på den obetalda avgiften.
25 §.
Belopp som någon är berättigad att återfå enligt 21 eller 22 § men som enligt
23 § ej återbäres på grund av att viss avgift ej erlagts räknas såsom avbetalning
på den obetalda avgiften.
Sådant överskjutande belopp som avses i 21 § första stycket och som ej återbäres
på grund av att den återbetalningsskyldige ej begär det jämställes med slutlig
avgift för året. 27 § andra stycket studiemedelsförordningen äger ej tillämpning
26 §.
I fråga om betalning enligt 28 § studiemedelsförordningen gäller bestämmelser
som meddelas av Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, av centrala
studiehjälpsnämnden.
27 §.
Det åligger återbetalningsskyldig att lämna centrala studiehjälpsnämnden de uppgifter
som är av betydelse för tillämpningen av förordningen. Beträffande omyndig
åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.
De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas i ansökan
om befrielse från preliminär avgift eller i annan handling som är avsedd att
ligga till grund för bestämmande av avgift skall avges på heder och samvete.
Närmare bestämmelser om uppgiftsskyldigheten meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.
28 §.
Myndighet är pliktig att på begäran lämna centrala studiehjälpsnämnden uppgift
om sådana förhållanden i fråga om namngiven person som är av betydelse för
tillämpningen av denna förordning.
29 §.
Anser återbetalningsskyldig att avgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt
belopp, får han söka rättelse hos centrala studiehjälpsnämnden inom ett år
efter det han fått underrättelse om avgiften.
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967 9
30 §.
Talan mot sådant beslut av centrala studiehjälpsnämnden som avses i denna förordning
föres hos kammarrätten genom besvär. Besvären skall insändas eller inges
till centrala studiehjälpsnämnden.
Centrala studiehjälpsnämndens beslut länder till efterrättelse utan hinder av att
talan föres mot beslutet, om nämnden ej förordnar annat.
31 §.
Talan får icke föras mot kammarrättens utslag.
32 §.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 32 och 33 §§ studicmedelsförordningen den 4 juni 1964
(nr 401)
Härigenom förordnas, att 32 och 33 §§ studiemedelsförordningen skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Har någon uppburit studiemedel
obehörigen eller med för högt belopp
och har han insett eller bort inse detta,
må vad för mycket utgått genast
återkrävas.
Avbryter någon
(Föreslagen lydelse)
32 §.
Har någon uppburit studiemedel
obehörigen eller med för högt belopp
och har han insett eller bort inse detta,
må vad för mycket utgått genast
återkrävas. På belopp som återkräves
utgår ränta från den dag då beloppet
uppburits efter en räntesats som vid
varje tidpunkt med två procent överstiger
normalräntan för lån från statens
utlåningsfonder. Om särskilda
skäl föreligga, må återbetalningsskyldig
befrias helt eller delvis från skyldighet
att erlägga ränta.
efter avbrottet.
33 §.
Fordran å-----------för gäld.
Rätt till —- — ■—■ —--—--- —--lyft medlen.
Om särskilda skäl föreligga, må studiemedel
lyftas efter utgången av den
termin för vilken de beviljats.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
Av propositionen redovisas här endast vad föredragande statsrådet, Sven Moberg
anfört i sin allmänna motivering.
Föredraganden
Återbetalning av studiemedel
I studiemedelsförordningen finns en rad bestämmelser om återbetalning av studiemedel.
Återbetalningen skall ske genom årliga avgifter på villkor som anges i förordningen.
I förordningen anges även när återbetalningsskyldigheten inträder och
när den upphör eller bortfaller. Studiemedelsförordningen innehåller däremot inte
någon föreskrift om debitering och uppbörd av avgifterna. När studiemedelsförordningen
antogs förutsattes att bestämmelser härom skulle beslutas av Kungl.
Maj:t och riksdagen efter viss ytterligare utredning.
På uppdrag av Kungl. Maj:t har statskontoret lämnat ett förslag om formerna
för debitering och uppbörd av studiemedel. Förslaget som jag förut redogjort för
kritiserades under remissbehandlingen ingående av centrala studiehjälpsnämnden.
Även andra remissinstanser framförde invändningar mot förslaget.
Centrala studiehjälpsnämndens remissyttrande innehåller som jag förut redovisat
förslag till ett system för debitering och uppbörd som på väsentliga punkter
skiljer sig från statskontorets förslag. De viktigaste skillnaderna avser antalet uppbördsterminer,
förfarandet för indrivning av avgifter som inte erläggs inom föreskriven
tid, den tid under vilken avgifter får drivas in samt frågan om vilken myndighet
som bör handlägga de manuella rutiner som fordras i samband med debitering
och uppbörd av avgifter. Nämndens yttrande blev föremål för remissbehandling.
Remissopinionen är mycket splittrad i vad avser nämndens förslag till förfarande
för indrivning av avgifter som inte erläggs inom föreskriven tid.
På uppdrag av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet har inom departementet
utarbetats en promemoria. Promemorian innehåller som jag förut anfört
två alternativa förslag till bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter.
Det föreslås att bestämmelser om debitering och uppbörd skall meddelas i en förordning
om studiemedelsavgifter. I det ena förslaget, alternativ A, anges i överensstämmelse
med vad centrala studiehjälpsnämnden föreslagit att avgift, som inte
erläggs, omedelbart får tas ut genom utmätning. Enligt detta alternativ har den
återbetalningsskyldige rätt att hos centrala studiehjälpsnämnden ansöka om rättelse
i nämndens beslut om avgift. Han kan dessutom hos kammarrätten överklaga beslut
av centrala studiehjälpsnämnden. Detta gäller även beslut i ärende om rättelse
av beslut om avgift. Kammarrättens utslag får inte överklagas. Det andra förslaget,
alternativ B, bygger liksom statskontorets förslag på ett civilt kravförfarande.
Enligt alternativ B har den återbetalningsskyldige rätt att hos centrala studiehjälpsnämnden
begära rättelse i beslut om avgift. Någon rätt att överklaga nämndens
beslut föreligger däremot inte. Det förutsätts i stället att tvist mellan nämnden och
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
återbetalningsskyldig om avgiftsskyldighet får prövas av allmän domstol. I övrigt
är alternativen i allt väsentligt av samma innebörd.
Bestämmelserna om debitering och uppbörd av avgifter bör givetvis, vilket också
betonats i departementspromemorian, tjäna samma syften som reglerna om återbetalning
i studiemedelsförordningen. De bör alltså utformas så att flertalet studiemedelstagare
verkligen fullgör sin återbetalningsskyldighet eller med andra ord att
en hög betalningsfrekvens tryggas. Det bör vidare tillses att skuldsättningens ekonomiska
risker undanröjs för den minoritet av studiemedelstagare som tillfälligt
eller varaktigt får svårt att betala eller annorlunda uttryckt att betalningsskyldigheten
anpassas till betalningsförmågan.
Enligt studiemedelsförordningen anpassas betalningsskyldigheten till betalningsförmågan
genom att betalningsskyldigheten för ett år sätts i relation till den återbetalningsskyldiges
avgiftsunderlag för samma år. I avgiftsunderlaget inräknas,
förutom viss förmögenhet, den återbetalningsskyldiges och/eller del av makes till
statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för samma år. Eftersom avgiften för
ett visst år således är beroende av bl. a. den återbetalningsskyldiges och/eller hans
makes till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för samma år, kan den
inte bestämmas förrän denna inkomst fastställts, dvs. mer än sex månader efter
utgången av året. Med hänsyn härtill ligger det nära till hands att återbetalningsskyldigheten
för ett år skall fullgöras vid tidpunkt som infaller mer än sex månader
efter årets utgång. En sådan lösning avvisas emellertid i departementspromemorian
under hänvisning till att den återbetalningsskyldiges och/eller hans
makes till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för ett visst år inte utgör
något uttryck för den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga vid den tidpunkt
då den beskattningsbara inkomsten för året fastställs. En garanti för att återbetalningsskyldigheten
vid varje tillfälle då den aktualiseras står i rimlig relation till den
återbetalningsskyldiges betalningsförmåga vid samma tillfälle kan enligt promemorian
vinnas endast om skyldighet att erlägga avgift för ett visst år inträder —
såsom dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet och riksdagen uttalat i samband
med att studiemedelsförordningen antogs (jfr prop. 1964: 138 s. 175, Säl!
vårsessionen: 1 s. 88) — redan under samma år. Denna skyldighet bör naturligtvis
avse endast en preliminärt bestämd avgift. På dessa skäl föreslås i promemorian
— såsom statskontoret och centrala studiehjälpsnämnden tidigare förordat
— att den avgift som skall utgå för ett år skall erläggas i form av preliminär
avgift redan under avgiftsåret.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att återbetalningsskyldigheten
skall fullgöras genom erläggande av preliminär avgift.
På de skäl som angetts i promemorian anser även jag att ett system med preliminär
avgift bör införas.
Jag ansluter mig även till vad som föreslagits i promemorian om innehållet i de
bestämmelser om preliminär avgift som bör meddelas. Preliminär avgift skall alltså
utgå under de år för vilka studiemedelstagaren är skyldig att erlägga avgift enligt
studiemedelsförordningen, s. k. slutlig avgift. Detta innebär att preliminär avgift
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
13
skall utgå första gången under det år då avgiftskvoten fastställs, dvs. under tredje
året efter det år då studiemedelstagaren senast uppburit studiemedel. Preliminär avgift
skall därefter utgå till dess återbetalningsskyldigheten upphör. Detta sker när
studiemedelstagaren erlagt antingen avgifter som tillhopa uppgår till lika många
basbelopp som han uppburit i återbetalningspliktiga studiemedel eller avgifter som
tillhopa uppgår till det belopp som studiemedelstagaren skulle ha betalt, om de
återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett konventionellt lån med fasta annuiteter
och med en på visst sätt reducerad ränta. Oberoende av hur stort belopp den
återbetalningsskyldige erlagt, utgår inte någon slutlig avgift för år efter det år då
den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Detsamma bör gälla även i fråga om preliminär
avgift. Avlider den återbetalningsskyldige bortfaller återbetalningsskyldigheten.
Preliminär avgift bör därför inte utgå under år efter det under vilket dödsfallet
inträffat. Preliminär avgift skall utgå med det belopp som utgör produkten
av den återbetalningsskyldiges avgiftskvot och det basbelopp som gällde vid början
av året, dvs. det belopp till vilket den slutliga avgiften för året högst får bestämmas
enligt studiemedelsförordningen, här kallat hel avgift. Preliminär avgift uppgår
således till det belopp som enligt 24 och 25 § § studiemedelsförordningen skall utgå
i slutlig avgift för år, under vilket den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag dels
överstiger avgiftsgränsen — två basbelopp, f. n. 11 400 kr. — dels når sådan höjd
att tröskelreglerna i 25 § andra stycket studiemedelsförordningen inte blir tillämpliga.
Den återbetalningsskyldige bör dock befrias helt eller delvis från skyldighet
att erlägga preliminär avgift, om det kan antas att befrielsen leder till bättre
överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och motsvarande slutliga avgift.
Detta innebär att återbetalningsskyldig skall befrias helt från preliminär avgift för
ett år om det kan antas att hans avgiftsunderlag för samma år inte kommer att
överstiga avgiftsgränsen, två basbelopp (jfr 24 § första stycket studiemedelsförordningen).
Partiell befrielse från preliminär avgift skall medges i sådan omfattning
att den preliminära avgiften inte överstiger en tiondel av det beräknade avgiftsunderlaget
för året och inte heller en fjärdedel av den del av samma avgiftsunderlag
som överstiger avgiftsgränsen (jfr 25 § andra stycket studiemedelsförordningen).
Slutligen bör befrielse helt eller delvis kunna äga rum, om det föreligger synnerliga
skäl därtill (jfr 26 § studiemedelsförordningen). Befrielse helt eller delvis från
preliminär avgift bör medges endast efter ansökan av den återbetalningsskyldige.
Ansökan om befrielse bör inges före utgången av avgiftsåret. I extrema undantagsfall
bör dock ansökan som kommer in senare få tas upp till prövning.
Mitt förslag att befrielse helt eller delvis från preliminär avgift kan ske endast
efter ansökan från den återbetalningsskyldige, sammanställt med vad jag senare
kommer att föreslå om slutlig avgift, innebär att återbetalningsskyldig i vissa fall
får den anpassning av betalningsskyldigheten som föreskrivs i studiemedelsförordningen
endast om han för varje år tar ett initiativ. Detta måste avse antingen en
ansökan om befrielse helt eller delvis från den preliminära avgiften för året eller
en ansökan om att storleken av motsvarande slutliga avgift skall prövas särskilt.
För att den återbetalningsskyldige skall bli i stånd att ta erforderligt initiativ är det
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
av stor betydelse att han årligen erhåller en fullständig och korrekt information om
storleken av den preliminära avgiften och om vad han skall iaktta för att få befrielse
helt eller delvis från denna avgift. Centrala studiehjälpsnämnden bör åläggas
att sända ut sådan information.
Preliminär avgift för ett år skall givetvis endast utgå i avräkning på en slutlig
avgift för samma år. Denna kan bestämmas först efter det den återbetalningsskyldiges
och/eller hans makes till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst
för året fastställts. I prop. 1964:138 uttalade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
som jag tidigare anfört, att det från sociala synpunkter måste vara
fullt tillräckligt, om uppskov eller avgiftsnedsättning får åtnjutas av dem som särskilt
begär det i samband med den preliminära debiteringen. Mot bakgrund av
detta uttalande föreslås i departementspromemorian att storleken av den slutliga
avgiften skall prövas särskilt endast om den återbetalningsskyldige helt eller delvis
befriats från motsvarande preliminära avgift. För övriga fall föreslås att den preliminära
avgiften utan särskild prövning skall utgöra även slutlig avgift. Den slutliga
avgiften kommer alltså i sådana fall att utgöra produkten av den återbetalningsskyldiges
avgiftskvot och det basbelopp som gällde vid årets början, s. k. hel avgift.
Detta föreslås i promemorian gälla även om det skulle visa sig att den återbetalningsskyldiges
avgiftsunderlag är mindre än det som enligt 24 och 25 § § studiemedelsförordningen
krävs för att hel avgift skall utgå. Om synnerliga skäl föreligger, bör
dock den återbetalningsskyldige enligt promemorian kunna efter ansökan befrias
helt eller delvis från den slutliga avgiften.
Några remissinstanser anför betänkligheter mot departementspromemorians förslag
om bestämmande av slutliga avgifter. Förslaget leder enligt centrala studiehjälpsnämnden
till att betalningsskyldigheten inte kommer att anpassas till betalningsförmågan
på sätt som föreskrivs i studiemedelsförordningen dels i de fall då
den återbetalningsskyldige inte begärt befrielse helt eller delvis från den preliminära
avgiften, dels i de fall då han visserligen ansökt om befrielse men inte fått sin
ansökan bifallen. Detta gäller, såsom nämnden uppfattat förslaget, oavsett hur stor
skillnaden är mellan den preliminära avgiften och den avgift som skulle utgå enligt
studiemedelsförordningen. Vidare måste enligt nämndens mening beaktas att orsaken
till att den återbetalningsskyldige inte begärt befrielse från den preliminära
avgiften kan vara att det varit omöjligt att förutse hur stort avgiftsunderlaget skulle
bli. Enligt nämndens och även TCO:s mening bör förordningen om studiemedelsavgifter
kompletteras med en bestämmelse av innebörd att storleken av den slutliga
avgiften skall prövas, om den återbetalningsskyldige begär det. Nämnden anser
slutligen att en bestämmelse härom troligen leder till att antalet ansökningar om
befrielse från preliminär avgift minskar.
För egen del finner jag att en bestämmelse av den innebörd som centrala studiehjälpsnämnden
och TCO föreslagit i vissa fall behövs för att trygga en anpassning
av betalningsskyldigheten till betalningsförmågan. Jag förordar därför att en sådan
bestämmelse förs in i förordningen om studiemedelsavgifter. Den i promemorian
föreslagna regeln om befrielse från slutlig avgift när synnerliga skäl föreligger kan
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
därvid utgå. I övrigt ansluter jag mig till vad som föreslagits i promemorian om
prövning av slutlig avgift.
I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som lämnats utan erinran
av remissinstanserna förordar jag att kvarstående avgift skall utgå om
det visar sig att den slutliga avgiften överstiger den preliminära avgiften och att den
återbetalningsskyldige skall ha rätt till återbäring om det visar sig att det
belopp som han erlagt i preliminär avgift överstiger den slutliga avgiften.
Promemorieförslaget att antalet uppbördsterminer skall bestämmas
till tre för preliminär avgift och två för kvarstående avgift accepteras av de
remissinstanser som yttrat sig över förslaget med undantag av en remissinstans som
anser att antalet uppbördsterminer för preliminär avgift bör vara större än tre.
I promemorian föreslås vidare att antalet uppbördsterminer skall begränsas beträffande
återbetalningsskyldig som har att erlägga endast en särskilt liten avgift.
Beträffande preliminär avgift föreslås således att avgift som uppgår till högst 5 %
av det basbelopp som gällde vid början av året i sin helhet skall betalas under
den första uppbördsterminen och att avgift som överstiger 5 men inte 10 % av
samma basbelopp skall delas upp på de två första uppbördsterminerna. Kvarstående
avgift som uppgår till högst 5 % av basbeloppet bör enligt promemorian
betalas i sin helhet under den första uppbördsterminen. Mot förslaget att begränsa
antalet uppbördsterminer för återbetalningsskyldig som har att erlägga en särskilt
liten avgift har invändningar gjorts av två remissinstanser. Sålunda anser TCO det
vara tveksamt om en begränsning överhuvudtaget bör ske. Avgift som överstiger
100 kr. bör enligt TCO alltid fördelas på tre uppbördsterminer. Centrala studiehjälpsnämnden
anser att begränsningen bör utformas så att preliminär avgift som
uppgår till högst 100 kr. betalas under en uppbördstermin och att avgift som överstiger
100 men inte 200 kr. betalas under två uppbördsterminer.
I likhet med vad som anförts i departementspromemorian anser jag att antalet
uppbördsterminer bör bestämmas så att en hög betalningsfrekvens tryggas samtidigt
som återbetalningsskyldigheten anpassas till betalningsförmågan. Dessa två krav
torde tillgodoses bäst om antalet uppbördsterminer bestäms, i enlighet med promemorieförslaget,
till tre för preliminär avgift och två för kvarstående avgift.
För särskilt små preliminära avgifter bör antalet uppbördsterminer dock begränsas.
En uppdelning på flera uppbördsterminer torde nämligen då inte vara nödvändig
för att anpassa betalningsskyldigheten till betalningsförmågan. Det kan dessutom
antas att en uppdelning av en särskilt liten avgift skulle leda till en lägre betalningsfrekvens,
eftersom den återbetalningsskyldige skulle uppleva det som ett onödigt
besvär att behöva verkställa flera betalningar. Begränsningen av antalet uppbördsterminer
för särskilt små preliminära avgifter torde böra utformas i överensstämmelse
med vad centrala studiehjälpsnämnden föreslagit i remissyttrandet över
departementspromemorian. Avgift som uppgår till högst 100 kr. bör alltså betalas
under en uppbördstermin, lämpligen den första. Avgift som överstiger 100 men
inte 200 kr. bör betalas under två uppbördsterminer, lämpligen med halva belop
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
pet under vardera av de två första. Med hänsyn till att kvarstående avgift, enligt
vad jag senare kommer att föreslå, aldrig kommer att utgå med lägre belopp än
100 kr., saknar jag anledning att föreslå bestämmelser om begränsning av antalet
uppbördsterminer för särskilt små kvarstående avgifter.
Uppbördstermin bör som postverket påpekat bestämmas till den 6 i resp.
kalendermånad så att den inte sammanfaller med den intensivaste betalningstrafiken
vid månadsskifte. Jag anser att uppbördsterminerna lämpligen kan förläggas till
juni, september och december under avgiftsåret samt för kvarstående avgift till
februari och april under andra året efter avgiftsåret.
f fråga om formerna för indrivning av avgifter som inte
erläggs frivilligt innehåller promemorian, som jag nyss redovisat, två
alternativa förslag, alternativ A och alternativ B. När det gäller att avgöra vilket
indrivningssystem som bör väljas är det enligt promemorian två frågor som måste
undersökas. Den ena avser vilket system som kan göras effektivast och den andra
vilket system som kan trygga den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet. Som
mätare på ett indrivningssystems effektivitet bör man främst se indrivningsprocenten,
dvs. det antal procent av det oguldna avgiftsbeloppet som genom användning av
systemet drivs in. Effektiviteten beror även på vad som fordras för att exekutiva
tvångsåtgärder skall få företas mot en tredskande gäldenär och hur snabbt villkoren
för sådana åtgärder kan uppfyllas. Vidare måste hänsyn tas till kostnaderna för
systemet. Härvid bör såväl samhällets som den återbetalningsskyldiges kostnader
beaktas. Av betydelse är slutligen frågan hur de uppgifter som avses bli ålagda
skilda myndigheter kan komma att påverka dessa myndigheters verksamhet.
Enligt departementspromemorian kan den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet
tillgodoses både i ett indrivningssystem som — i likhet med alternativ A
— bygger på direkt exigibilitet och i ett system som — i överensstämmelse med
alternativ B — bygger på ett civilt kravförfarande. I promemorian anförs vidare
följande. I de flesta indrivningsärenden torde den återbetalningsskyldige inte bestrida
betalningsskyldighet. I sådana ärenden leder ett system med direkt exigibilitet
snabbare till utmätning än ett system som bygger på ett civilt kravförfarande. I fråga
om indrivningsärenden där det råder tvist om betalningsskyldigheten är det svårare
att avgöra vilket system som vanligen snabbast leder till utmätning. Det är dock
oklart vilken betydelse som bör tillmätas det förhållandet att ett indrivningssystem
kan leda till utmätning snabbare än ett annat indrivningssystem, eftersom resultatet
av utmätning ofta är dåligt. Ett system med direkt exigibilitet torde i vissa fall bli
avgjort billigare för den återbetalningsskyldige än ett system med civilt kravförfarande.
Detta gäller de fall då det civila kravförfarandet måste användas i sin helhet,
dvs. från kravbrevet till domstols dom eller domstols bevis i anledning av ansökan
om betalningsföreläggande och till utmätning. Om båda typerna av indrivningssystem
utformas så att de leder till samma indrivningsprocent, torde det inte vara
möjligt att avgöra vilken typ som är billigast för samhället.
De allra flesta remissinstanserna tillstyrker att indrivningsförfarandet utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med alternativ A. Det uttalas att den enskildes be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
17
rättigade krav på rättssäkerhet tryggas och att alternativ A snabbare leder fram
till betalning än alternativ B. Centrala studiehjälpsnämnden anser att den tid som
enligt alternativ B behövs, innan betalning kan drivas in, blir väsentligt längre än
i alternativ A. Detta kan enligt nämndens mening skapa data- och redovisningstekniska
svårigheter. Allmänt betonas att den enskildes kostnader i samband med indrivning
blir lägst enligt alternativ A. Några av remissinstanserna räknar med att
alternativ A blir billigast även för statsverket. Det framhålles att alternativ A är
administrativt enklast samt att en samordning av ADB-rutinerna hos kronofogdemyndigheterna
och centrala studiehjälpsnämnden blir möjlig, om alternativ A väljs.
De remissinstanser som förordar alternativ B åberopar i huvudsak skilda skäl
för sin ståndpunkt. Kammarrätten och SACO anser att skyldigheten att återbetala
studiemedel är en civilrättslig förpliktelse och att indrivningen därför bör utformas
som ett civilt kravförfarande. Kammarrätten anser vidare att belastningen för de
allmänna domstolarna enligt alternativ B skulle bli obetydlig, medan det är mera
ovisst hur stor arbetsbelastningen enligt alternativ A skulle bli för kammarrätten.
Statskontoret kommenterar uttalandet i departementspromemorian om att ett
civilt kravförfarande som utnyttjas i sin helhet, dvs. omfattar domstolsprövning
och utmätning, blir dyrare för den återbetalningsskyldige än ett system med direkt
exigibilitet. Statskontoret anser att denna invändning inte kan vara avgörande eftersom
det civila kravförfarandet just syftar till att minska behovet av exekutiva
åtgärder. Statskontoret anser vidare att exekutionsväsendet inte bör ges nya arbetsuppgifter
av större omfattning, eftersom visst utredningsarbete pågår på detta område.
Fullmäktige i riksbanken är inte övertygade om att alternativ A kommer att
medföra så stora ekonomiska fördelar att de uppväger nackdelarna med det hårdare
indrivningsförfarandet.
För egen del anser jag att både alternativ A och alternativ B tryggar den enskildes
berättigade krav på rättssäkerhet. Båda alternativen torde dessutom kunna
leda till ungefär samma betalningsfrekvens, om de utnyttjas rätt. I dessa två hänseenden
anser jag alltså alternativen vara likvärdiga. I övrigt har emellertid alternativ
A flera betydande fördelar framför alternativ B. Eftersom det enligt alternativ A
inte krävs något rättegångsförfarande för att nå exekution, kommer detta alternativ
att bli, dels snabbare dels administrativt enklare än alternativ B. Att indrivningssystemet
snabbt kan leda till exekution torde vara av väsentlig betydelse för att
förmå de återbetalningsskyldiga att betala frivilligt. Det är också av stor vikt för
att underlätta administrationen av återbetalningssystemet. Som en stor fördel med
alternativ A räknar jag vidare att det blir billigare för den enskilde. Sannolikt torde
alternativ A även från statsverkets synpunkt bli billigare än alternativ B, eftersom
något rättegångsförfarande inte kommer att behövas. Antalet återbetalningsskyldiga
kommer så småningom att bli mycket stort. Det blir därför nödvändigt att utforma
återbetalningssystemet så att en stor del av det administrativa arbetet kan utföras
med datamaskin. Även med hänsyn härtill är alternativ A att föredra, eftersom det
gör en viss samordning av ADB-rutiner hos centrala studiehjälpsnämnden och
kronofogdemyndigheterna möjlig.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
Jag förordar därför att avgifter som inte erläggs frivilligt får tas ut genom utmätning
utan föregående dom eller utslag. För att trygga rättssäkerheten bör det
finnas möjlighet för återbetalningsskyldig att få avgiftsbeslut överprövat. Bestämmelser
härom bör i enlighet med vad som anförs i departementspromemorian,
alternativ A, ge återbetalningsskyldig dels rätt att hos centrala studiehjälpsnämnden
söka rättelse i nämndens beslut om avgift, dels rätt att överklaga nämndens beslut
hos kammarrätten. Rättelse i nämndens beslut om avgift bör sökas inom ett år
efter det den återbetalningsskyldige fått underrättelse om beslutet.
I likhet med vad som anförs i departementspromemorian anser jag att det inte
behövs någon bestämmelse om rätt för myndighet att medge återbetalningsskyldig
anstånd med erläggande av avgift till senare tidpunkt
under sam ma å r.
I likhet med vad som föreslås i departementspromemorian anser jag att
huvudparten av de administrativa uppgifterna i återbetalningssystemet
bör uppdras åt centrala studiehjälpsnämnden och
att en stor del av de administrativa uppgifterna bör utföras med hjälp av datamaskiner.
Jag utgår från att statistiska centralbyrån, postbanken och länsstyrelsernas
datakontor skall lämna nämnden erforderligt biträde med utförande av datamaskinsarbete.
Bestämmelser härom behöver inte tas in i förordningen om studiemedelsavgifter.
De bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter som jag förordat bör
träda i kraft den 1 januari 1968.
Statsverkets kostnader för det återbetalningssystem som jag förordat och för viss
omläggning av hittills tillämpade rutiner för registrering av utbetalning av studiemedel
har av centrala studiehjälpsnämnden och statistiska centralbyrån beräknats till
956 000 kr. under budgetåret 1967/68. Av detta belopp utgör 516 000 kr. engångskostnader.
Kostnaderna kommer således att överstiga tidigare beräknat belopp
med cirka 500 000 kr. (jfr prop. 1967: 1 bil. 10 s. 381; SU 8; rskr 8).
Förverkande av studiemedel in. in.
På de skäl som centrala studiehjälpsnämnden anfört anser jag att det bör finnas
en möjlighet att medge undantag från regeln om förverkande av studiemedel, om
särskilda skäl föreligger. Som sådant särskilt skäl bör enligt min mening dock inte
godtas endast det förhållandet att den studerande ingett sin ansökan om studiemedel
för ett kalenderhalvår först kort tid före utgången av samma kalenderhalvår.
I sådant fall måste hänsyn tas även till anledningen till att ansökningen
ingetts så sent. Det bör därvid krävas att den studerande på grund av förhållande
som han inte kunnat råda över varit förhindrad att inge sin ansökan tidigare. Det
bör ankomma på Kungl. Maj it att bestämma vilken myndighet som skall besluta
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
19
i fråga om undantag från förverkanderegeln. Bestämmelse härom bör alltså inte
tas in i studiemedelsförordningen.
I likhet med centrala studiehjälpsnämnden anser jag att ränta bör utgå på belopp
som återkrävs enligt 32 § studiemedelsförordningen från den dag då beloppet
lyfts till dess det betalts tillbaka. Räntan bör i regel utgå med den räntesats
som nämnden föreslagit, dvs. en räntesats som med 2 % överstiger normalräntan
för lån från statens utlåningsfonder eller med f. n. 7,75 %. I vissa fall kan det dock
vara orimligt att debitera så hög ränta på studiemedel som återkrävs. Detta gäller
särskilt i de fall då återkravet föranleds av att studiemedelstagaren avbrutit sina
studier. Jag föreslår därför att centrala studiehjälpsnämnden skall få medge befrielse
från ränta helt eller delvis om särskilda skäl föreligger.
De nu förordade ändringarna i studiemedelsförordningen bör träda i kraft den 1
januari 1968. Ränta bör således utgå på belopp som återkrävs enligt 32 § studiemedelsförordningen
tidigast fr. o. m. den 1 januari 1968 även om beloppet uppburits
dessförinnan. Vidare bör gälla att den föreslagna räntan skall utgå även i
de fall då återkravet skett före den 1 januari 1968.
Utskottet
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen framlagda
förf attningsförslagen.
Utskottet vill emellertid i anslutning till propositionen göra några påpekanden.
I 13 § förordningen om studiemedelsavgifter stadgas att centrala studiehjälpsnämnden
skall sända underrättelse till den återbetalningsskyldige angående beslut om
avgift och avgiftskvot. Underrättelsen skall dessutom innehålla anvisning om vad
vederbörande har att iaktta om han ej är nöjd med beslutet. Underrättelsen är av
stor betydelse för att den återbetalningsskyldige skall kunna bevaka sin rätt till
nedsättning eller befrielse av avgift. I sådana fall fordras nämligen ansökan från
den betalningsskyldige. I likhet med departementschefen vill utskottet därför understryka
vikten av att informationen till de betalningsskyldiga utgår årligen och
att den blir så fullständig och korrekt som möjligt.
Under behandlingen av propositionen har utskottet observerat att det kan inträffa
att en återbetalningsskyldig, åtminstone temporärt, undgår avgiftsbetalning,
trots att hans inkomster i och för sig inte borde berättiga härtill. Det gäller personer
som är bosatta i Sverige men som på grund av dubbelbeskattningsavtal ej
taxeras här och personer som erlägger skatt enligt förordningen om sjömansskatt.
Utskottet har inhämtat att Kungl. Maj:t uppmärksammat frågan. Det kan alltså
förutsättas att ågärder kommer att vidtas för att komma till rätta med problemet.
Något särskilt utalande från riksdagens sida är därför inte påkallat.
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 143.
Stockholm den 7 december 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand* (s), fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson
(s), Edström (fp), Dahlberg (s), Blomquist (h), Thorsten Larsson (ep) och
Wirtén (fp);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg* (s),
Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Skärstad* (ep), Ringaby*
(h), fru Skantz (s) och herr Göransson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Ivar Hteggströms Tryckeri AB • Stockholm 1967
671811