Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1967
1
Nr 69
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74).
Genom en den 20 oktober 1967 dagtecknad proposition, nr 159, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22 april
1960 (nr 74).
Härigenom förordnas, att 24 § 1 mom. och 39 § civilförsvarslagen den 22
april 1960 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
24 §.
i mom. Enskilda skyddsrum — — — — — — — — — och läge.
Bestämmelserna i första stycket
,3 gälla icke i fråga om byggnad som
till väsentlig del är avsedd för barnstuga
som avses i 55 § barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97).
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 69
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1967
39
Om alarmering--------
Länsstyrelsen äger--- -----
Under högsta civilförsvarsbcredskap
äger länsstyrelsen förordna om
förbud mot användande av samlingslokal,
såvitt för besökande i lokalen
beräknat skyddsrum icke finnes att
tillgå.
§•
---särskilda bestämmelser.
---förordnandet inhämtas.
Länsstyrelsen äger förordna att
under högsta civilförsvarsberedskap
förbud skall gälla mot användande av
samlingslokal, såvitt för besökande
i lokalen beräknat skyddsrum icke
finnes att tillgå, och av barnstuga,
såvitt skyddsrum icke finnes att tillgå
för de personer som barnstugan
är avsedd att hysa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Propositionens innehåll
I propositionen förslås att byggnad som till väsentlig del är avsedd för
barnstuga undantas från skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Undantaget kombineras
med möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda användningen av barnstuga
under högsta civilförsvarsberedskap.
Förslagen föranleder ändring i civilförsvarslagen. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1968.
Av propositionen återges i det följande endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande redogörelse för gällande bestämmelser,
socialstyrelsens framställning och departementspromemorian samt remissyttrandena
över dessa får utskottet hänvisa till propositionen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, anför i propositionen
följande:
»Nuvarande riktlinjer för anordnande av skyddsrum till skydd för befolkningen
i krigstid antogs av riksdagen år 1958 (prop. 1956: 185; L2U 52;
rskr. 376). I stort sett grundas bestämmelserna på de principer för allmänt
och enskilt skyddsrumsbyggande som tillkom redan åren 1940 och
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1967
1944, då de första civilförsvarsförfattningarna utformades. Den översyn
som gjordes år 1956 var ett led i förnyelsen av civilförsvaret efter förslag av
1953 års civilförsvarsutredning. Översynen avsåg främst anpassning av
skyddsrumsbyggandet till de nya riktlinjerna för en omfattande planläggning
av utrymning. De grundläggande bestämmelserna återfinns i civilförsvarslagen
och civilförsvarskungörelsen.
Allmänna skyddsrum skall finnas i innerområdena och andra särskilt
riskfyllda delar av utsatta orter. I övrigt skall enskilda skyddsrum finnas
i fastigheterna. De allmänna skyddsrummen förläggs och dimensioneras
i första hand med hänsyn till den verksamhet som är avsedd att fortgå
inom området under krig. I den mån belägenheten medger det, kan de
också användas av dem som av olika skäl inte har utrymt området (katastrofberedskap).
De enskilda skyddsrummen är avsedda för dem som
bor, arbetar eller annars vistas i anläggningen eller byggnaden. Det ankommer
på ägaren att inrätta skyddsrummet. Enskilt skyddsrum inrättas i
regel som normalskyddsrum. Inom områden som antas inte komma att
vara anfallsmål inrättas inte skyddsrum. Den närmare prövningen av var
skyddsrum skall anordnas görs av Kungl. Maj :t. Enskilda skyddsrum skall
inrättas företrädesvis i orter av storleken 5 000 invånare och däröver, f. n.
ca 200 orter. Skyddsrum skall i princip anordnas för bostads- och kontorsfastigheter
med mer än två våningar, industrier med mer än 25 anställda,
undervisnings- och vårdanstalter som är avsedda att hysa mer än 25 personer,
vissa kommunikationsanläggningar in. m. Skyddsrummen inrättas
endast i byggnader som nyuppförs. Den äldre bebyggelsen berörs alltså
inte av skyddsrumsåtgärderna även om den formellt omfattas av skyldigheten
i fråga. Undantag från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten får medges
av länsstyrelsen om anordnandet skulle medföra oskäliga kostnader. Undantag
får även medges i annat fall, om det kan ske utan att skäliga anspråk
på skydd ef t er sätts.
Med stöd av dessa bestämmelser har ett förhållandevis stort antal enskilda
skyddsrum tillkommit i nya byggnader sedan år 1940. Årligen tillkommer
ca 200 000 skyddsrumsplatser. Sammanlagt finns det f. n. inemot 3 milj.
platser. Kostnaden för att inrätta normalskyddsrum i en fastighet beräknas
motsvara ca 2 % av kostnaden för byggnaden i dess helhet. Ersättning
av statsmedel kan utgå, om någon ålagts att anordna enskilt skyddsrum av
särskild beskaffenhet eller storlek. Statsbidrag utgår vidare till kommunerna
för bl. a. skyddsrum i undervisningsanstalter. I motion till årets riksdag
(1967:11:919) har föreslagits att statsbidrag skall utgå även när kommun
åläggs att anordna skyddsrum vid barnstugor. Riksdagen har ännu
inte tagit ställning till motionen.
Barnstuga som regelbundet tar emot barn för begränsad del av dygnet,
såsom lekskola, daghem eller fritidshem, är en särskild form av barnavårdsanstalt
och omfattas alltså av skyddsrumsbyggnadsskyldighet om den
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1967
är avsedd att hysa mer än 25 personer. Socialstyrelsen har nu tagit upp
frågan om generell dispens från skyldigheten att anordna skyddsrum i
samband med byggande av barnstugor. Civilförsvarsstyrelsen har i yttrande
över framställningen avstyrkt generell dispens men uttalat sig för en vidgad
användning av den i civilförsvar slagen medgivna dispensmöjligheten. I anslutning
till framställningen har en promemoria upprättats inom försvarsdepartementet.
I denna tas inte ställning till frågan om skyddsrum för barnstugor.
Däremot föreslås att Kungl. Maj :t får en allmän rätt att ge dispens
och därmed möjlighet att hålla samman dispensgivningen i skyddsrumsärenden.
Vidare föreslås att dispens skall kunna kombineras med förhud
att använda den berörda anläggningen eller byggnaden under civilförsvarsberedskap.
Vid remissbehandlingen av promemorian har åtskilliga
myndigheter även berört socialstyrelsens framställning. Samtliga dessa
myndigheter avstyrker generell dispens för barnstugor.
Frågan om skyldighet att anordna skyddsrum i samband med byggande
av barnstuga har redan avhandlats vid årets riksdag. I anledning av en
fråga i andra kammaren (prot. nr 5 s. 3) rörande vikten av att utbyggnaden
av barnstugor inte utsätts för förseningar på grund av att skyddsrumsbyggnadsskyldighet
föreligger meddelade statsrådet Lundkvist som då
handlade frågor rörande civilförsvaret, att han avsåg att begära bemyndigande
att tillkalla en utredning om vissa tekniskt-ekonomiska skyddsrumsfrågor
och att det senare kunde bli aktuellt med en principdiskussion
om det var riktigt att kräva skyddsrumsanordningar för anläggningar
av detta slag. Andra lagutskottet har därefter hänvisat till denna utredning
i ett av riksdagen godkänt utlåtande (L2U 1967:43) över två motioner
med förslag om översyn av bl. a. omfattningen av skyldigheten att anordna
enskilda skyddsrum. Inom försvarsdepartementet kartläggs f. n. olika
tekniskt-ekonomiska alternativ för skyddsrumsbyggandet. Därvid övervägs
också de mer principiella frågorna om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens
omfattning.
Skyddsrumsbyggandet har ansetts vara en av de väsentliga åtgärderna
för att ge befolkningen skydd i krigstid. De grundläggande principerna
för skyddsrumspliktens omfattning bör inte ändras utan att konsekvenserna
av en sådan ändring blivit utredda. Det kan därför vara ägnat
att inge betänkligheter att nu ta upp frågan om generell dispens för en
grupp av byggnader som omfattas av skyddsrumsbyggnadsskyldigheten. Å
andra sidan intar barnstugorna i vissa hänseenden en särställning bland
de anläggningar och byggnader som omfattas av skyddsrumsbyggnadsskyldighet.
Frågan om dispens för barnstugor synes därför kunna prövas utan
att den principiella inställningen till skyddsruinsplikten rubbas, och dispens
för sådana byggnader synes inte heller kunna åberopas som skäl för undantag
för andra slag av anläggningar eller byggnader för vilka skyddsrumsskyldighet
föreligger.
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1967 5
Barnstugorna uppförs numera i regel som källarlösa paviljongbyggnader
i anslutning till befintlig bostadsbebyggelse. Kostnaden för att uppföra
skyddsrum i sådana barnstugor har av socialstyrelsen angetts till 700—
1 000 kr. per skyddsrumsplats. Som jämförelse kan nämnas att normalkostnaden
för skyddsrumsplats i normalskyddsrum av lägre skyddsklass
är beräknad till ca 250 kr. och i normalskyddsrum av högre skyddsklass
till ca 300 kr. Det bör i detta sammanhang erinras om att redan enligt nuvarande
bestämmelser dispens kan medges om anordnandet av skyddsrum
medför oskäliga kostnader.
Vidare bör beträffande skyddssynpunkten följande framhållas. Barnstugor,
dvs. lekskolor, daghem och fritidshem, är avsedda för mottagning
av barn under dagtid. Behovet av särskilt skyddsrumsskydd för barnen
och personalen vid barnstugorna är alltså begränsat till denna del av
dygnet. De fristående barnstugorna är — i motsats till skolor och vissa
andra vårdanstalter — vanligen ganska små institutioner, i de flesta fall
inte avsedda för fler än 30—45 barn. De är i regel uppförda i nära anslutning
till bostadsbebyggelse där skyddsrum finns. Det bör därför inte
möta svårigheter att bereda barnen och den tjänstgörande personalen plats
i skyddsrum i närbeläget bostadshus under de tider barnstugorna är öppna.
Beaktas bör även att skyddsrumsbyggnadsskyldighet överhuvudtaget inte
föreligger för barnstugor som är avsedda att hysa mindre än 25 personer.
För min del anser jag övervägande skäl tala för att byggnader som till
väsentlig del är avsedda för barnstugor undantas från skyddsrumsbyggnadsskyldighet.
Jag förutsätter då att man vid planerandet av barnstugor
tar all hänsyn till skyddssynpunkten så att barnstugorna — såsom redan
nu i regel torde vara fallet — blir uppförda inom rimligt gångavstånd, 100
—200 in, från närmaste skyddsrum.
Undantag från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten enligt här angivna riktlinjer
torde i och för sig kunna medges av länsstyrelserna inom ramen för
gällande bestämmelser i civilförsvarslagen. Det har emellertid framgått
att den hittillsvarande dispensgivningen skett efter skiftande grunder och
att det förhållandet, att det inte kunnat förutses om dispens skulle komma
att beviljas, verkat allvarligt hämmande på den från sociala synpunkter
önskvärda fortsatta utbyggnaden av barnstugeverksamheten. Med hänsyn
härtill bör i civilförsvarslagen tas in bestämmelse att ifrågavarande barnstugor
är undantagna från skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Undantaget
bör kombineras med en bestämmelse som ger länsstyrelserna rätt att redan
i fred förbjuda användningen av skyddsrumslösa barnstugor under högsta
civilförsvar sberedskap. Möjlighet måste finnas att stänga en barnstuga om
fientligt anfall väntas och skydd inte finns att tillgå i närheten. F. n. gäller
enligt 39 § civilförsvarslagen att länsstyrelse kan utfärda motsvarande förbud
beträffande samlingslokal. Denna bestämmelse är emellertid så utformad
att förbudet kan ges först sedan högsta civilförsvarsberedskap in
-
G
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1967
trätt. Det synes lämpligt att i detta sammanhang sådan ändring vidtas i
bestämmelsen att förbudet skall — i enlighet med vad som förordats beträffande
barnstugor — kunna utfärdas redan innan högsta civilförsvarsberedskap
råder.
Av det anförda framgår att jag inte ansluter mig till den i promemorian
väckta tanken att centralisera dispensgivningen i skyddsrumsfrågor i allmänhet
till Kungl. Maj :t. Dispenser bör även i fortsättningen ges av länsstyrelserna.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian
har emellertid åtskilliga myndigheter understrukit behovet av
centralt meddelade anvisningar för dispensgivningen. Föreskrifter har ansetts
nödvändiga även till ledning för tillämpningen av civilförsvarslagens
bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens omfattning. Erforderliga
anvisningar och föreskrifter bör meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Bestämmelserna
i civilförsvarskungörelsen om styrelsens skyldigheter i dessa
hänseenden är emellertid inte alldeles entydiga. Jag ämnar därför senare
föreslå Kungl. Maj :t ändringar i dessa bestämmelser.»
Utskottet
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 159.
Stockholm den 28 november 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar
Hiibinette (h)*, Eric Carlsson (ep)*, Dahlberg (s), Erik Filip Petersson
(fp), Högström (s)* och Wirtén (fp); samt
från andra kammaren: fru Ekendahl (s), herr Gustavsson i Alvesta
(ep), fröken Wetterstöm (h), herr Bengtsson i Varberg (s), fru Svensson
(s), herrar Jonsson (fp)*, Göransson (s) och Ullsten (fp)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering
ESSELTE AB. STHLM 67
714984