Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1967

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förvaringen av
gift.

Andra lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade
motioner, nr 1:633 av fröken Stenberg och nr II:789 av fru Heurlin.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan huruvida ej i giftförordningen bör
införas en särbestämmelse beträffande gift, att sådant ämne skall förvaras avskilt
från andra varor och under lås”.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen
11:789.

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 14 december 1962 om gifter och andra hälsofarliga varor
(giftförordningen) förstås med hälsofarlig vara varje ämne eller beredning som
med hänsyn till varans egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom
eller kroppsskada hos människor. De hälsofarliga varorna indelas i gifter och
vådliga ämnen. Till gifter hänföres vissa ämnen som användes vid framställning av
läkemedel och som medicinalstyrelsen förklarat skall betraktas som gift samt andra
hälsofarliga ämnen, vars hantering är förenad med synnerligen stor hälsorisk. Till
vådliga ämnen hänföres övriga hälsofarliga ämnen. Giftnämnden, som är den centrala
myndigheten på området, utfärdar vägledande förteckningar över gifter och
vådliga ämnen.

I giftförordningen lämnas regler som angår tillverkning, användning och införsel
av hälsofarliga varor samt handel med sådana varor. I princip förutsätter dessa åtgärder
antingen särskilt tillstånd eller att anmälan gjorts till yrkesinspektör eller
annan myndighet. I 17 § stadgas att hälsofarlig vara vid utlämnandet från tillverkningsställe
och försäljningsställe skall på förpackningen vara märkt på sådant
sätt att riskerna för förgiftning eller annan skada genom varan i möjligaste mån
begränsas.

I 18—20 §§ lämnas vissa föreskrifter om hantering av hälsofarlig vara. Sålunda
skall hälsofarlig vara handhas och förvaras så att de med varan förenade riskerna i
möjligaste mån begränsas (18 §). Transport av sådan vara skall ske under förhållanden,
som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande (19 §).
Förstöring eller annat oskadliggörande av hälsofarlig vara, som inte längre är avsedd

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 61

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1967

att användas för sitt ändamål, skall ske på betryggande sätt. Emballage, i vilket
hälsofarlig vara varit innesluten, och redskap, som använts till sådan vara, skall
handhas så, att kvarvarande rester av varan inte kan förorsaka skada (20 §). Till
dessa bestämmelser ansluter ansvarsbestämmelser i 27 §. Enligt denna paragraf
dömes den till dagsböter som åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av hälsofarlig
vara eller vid handhavandet av emballage eller redskap, som använts till
hälsofarlig vara. Om gärningen har begåtts av oaktsamhet som med hänsyn till omständigheterna
är att anse som ringa, utgår inget straff. Vid grovt brott kan straffet
bli fängelse i högst ett år.

Med stöd av 29 § giftförordningen har den 28 juni 1963 utfärdats en kungörelse
om tillämpningen av giftförordningen. I denna lämnas föreskrifter om tillstånds- och
anmälningsförfarandet, om förpackning och märkning vid överlåtelse samt om hantering
av hälsofarlig vara. Enligt 16 § skall gift, som lagerhålles för yrkesmässig
användning eller överlåtelse, förvaras avskilt från andra varor och under lås. Vådligt
ämne, som lagerhålles för samma ändamål, skall förvaras avskilt från varor
avsedda till förtäring. Enligt 18 § skall hälsofarlig vara, som tagits i bruk för
yrkesmässig användning, under handhavandet vara försedd med lämplig märkning
eller varningstext till förekommande av förväxling eller som skydd mot förgiftning.
I andra fall än de nu nämnda skall enligt 19 § vid förvaring och annan
hantering av hälsofarlig vara särskilt iakttagas, att varan förvaras på sådant sätt
att den inte kan åtkommas av barn, att varan hålles väl avskild från varor avsedda
till förtäring, att varan sedan förpackningen brutits om möjligt förvaras i det ursprungliga
emballaget och i varje fall inte i kärl, som på grund av sin sedvanliga
användning kan ge anledning till förväxling, att på förpackningen anbringad märkning
inte skadas eller utplånas samt att meddelade varningsföreskrifter efterföljes.
Åsidosättande av kungörelsens regler om hantering av hälsofarlig vara kan medföra
ansvar enligt 27 § förordningen.

Historik

Giftförordningen tillkom genom statsmakternas beslut 1962. Till grund för beslutet
låg ett av giftstadgeutredningen år 1961 avgivet betänkande.

Enligt utredningens förslag skulle hälsofarlig vara, som lagerhölls för yrkesmässig
användning eller överlåtelse, förvaras på lämpligt sätt och vara försedd med uppgift
om varans benämning. Gift skulle förvaras avskilt från andra varor och under
lås. Vådligt ämne skulle förvaras avskilt från varor avsedda till förtäring. I övrigt
lämnades i stort sett frihet att ordna detaljerna på sätt som kunde vara ändamålsenligt
i det enskilda fallet.

I betänkandet behandlade giftstadgeutredningen frågan om förvaring under icke
yrkesmässiga förhållanden, särskilt förvaring i hemmen, mera ingående. I det sammanhanget
lät utredningen företa en undersökning av giftförvaring hos småbarnsfamiljer.
Totalt intervjuades 206 representativt utvalda familjer. Det framkom att
praktiskt taget alla (96 %) hade läkemedel eller tekniska preparat, som var mer eller

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1967

3

mindre giftiga. Endast hos 21 familjer kunde man anse, att förvaringen av gifterna
var ordnad på ett godtagbart sätt. Giftstadgeutredningen fann att undersökningen
klart gav vid handen, att allmänhetens förvaring av giftiga varor inte motsvarade
ens lågt ställda anspråk på säkerhet. Utredningen menade dock att man stod inför
ett säkerhetsproblem som knappast kunde lösas genom ytterligare föreskrifter i giftlagstiftningen.
Vad som erfordrades var en starkt intensifierad upplysning samt aktiva
åtgärder för att åstadkomma säkra förvaringsutrymmen, som genom utformning
och placering verkligen blev använda. Utan att framlägga något konkret förslag
framhöll utredningen som ett angeläget önskemål, att det allmänna på lämpligt
sätt stödde upplysnings- och forskningsverksamhet, som kunde bidra till en säkrare
förvaring av gifter. Ett angeläget krav var vidare, att standardinredning för
kök försågs med sådana städ- och diskbänksskåp, som inte kunde öppnas av småbarn.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag anslöt sig flera instanser till utredningens
förslag och uttalanden. Övriga instanser framförde inte någon erinran
mot desamma med undantag för poliskammaren i Stockholm. Denna ansåg att skäl
talade för strängare bestämmelser om förvaring av gift, i varje fall för förvaring
vid yrkesmässig användning.

I propositionen nr 184 till 1962 års riksdag med förslag till bl. a. giftförordningen
anslöt sig föredragande departementschefen till giftstadgeutredningens förslag.
Han anförde bl. a. följande:

Såväl i hem som på arbetsplats är det betydelsefullt att förvaringen av gifter och
andra farliga varor sker på ett ansvarsmedvetet sätt. För närvarande finns vissa bestämmelser
om förvaring i giftstadgan. Dessa är ganska detaljerade och därigenom
stela. De tar framför allt sikte på förvaringsbetingelserna inom handel och industri,
men avser även förvaring i hemmen. Som framgår av en undersökning giftstadgeutredningen
låtit utföra förekommer dock i hemmen en skrämmande nonchalans, då
det gäller att skydda barnen för de förgiftningsrisker, som en bristfällig förvaring
innebär. I likhet med utredningen anser jag att man här står inför ett problem, som
inte kan lösas enbart genom lagstiftning. För att förbättra förhållandena måste därjämte
en ökad upplysning sättas in.

De nya förordningarna bör sålunda upptaga endast allmänt hållna stadganden,
syftande till att riskerna vid förvaring begränsas. I viss utsträckning avses närmare
bestämmelser i förevarande avseende skola upptagas i tillämpningsförfattningarna
men de allmänna stadgandena bör sedan på arbetsplatser, i skolor o. d. kompletteras
med interna ordningsregler, som anpassas efter de särskilda förhållandena på platsen.

Riksdagen hade vid sin behandling av propositionen inte någon invändning att
göra mot propositionens förslag i detta avseende. I enlighet med andra lagutskottets
utlåtande nr 43 uttalade riksdagen dock att det gäller att för allmänheten klargöra
vilka risker som är förenade med hälsofarliga varor. Ökad upplysning och undervisning
om användning, förvaring, inte minst i hemmen, transport och förstöring av
sådana varor var, framhöll riksdagen, ytterst värdefull. Enligt riksdagens mening
borde det vara en angelägen uppgift för tillsynsmyndigheterna att utforska lämpliga
vägar för spridande av upplysning i dessa avseenden.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1967

Frågan om förvaring av hälsofarliga varor berördes på nytt i en interpellation i
andra kammaren under vårsessionen innevarande år. Mot bakgrund av en inträffad
olyckshändelse tillfrågades socialministern om han övervägde att ta initiativ till en
översyn av giftförordningens bestämmelser angående hantering och förvaring av
gifter och andra hälsofarliga varor. I sitt svar redogjorde socialministern för gällande
bestämmelser samt uttalade att han fann de rambestämmelser som giftförordningen
innehåller lämpligt utformade. Om giftnämnden skulle finna att den påtalade
olyckshändelsen motiverade ytterligare anvisningar för att undvika ett upprepande,
utgick socialministern från att giftnämnden kom att meddela sådana.

Utskottet

Giftförordningen innehåller regler om hantering av hälsofarliga varor. Med sådana
förstås varor som kan befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos
människor. De hälsofarliga varorna delas in i gifter och vådliga ämnen. Till gifter
hänföres i princip varor vars hantering är förenad med synnerligen stor hälsorisk.
Till vådliga ämnen hänföres övriga hälsofarliga varor. Beträffande hanteringen föreskrives
att hälsofarlig vara skall handhas och förvaras så att de med varan förenade
riskerna i möjligaste mån begränsas. Transport av hälsofarlig vara skall ske under
förhållanden, som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande.
Förstöring eller annat oskadliggörande av hälsofarlig vara, som inte längre skall användas
för sitt ändamål, skall ske på betryggande sätt. Den som åsidosätter nödig
aktsamhet vid hantering av hälsofarlig vara kan dömas till böter eller i grova fall
fängelse i högst ett år.

Till de ramföreskrifter som giftförordningen innehåller beträffande hantering av
hälsofarlig vara ansluter vissa mer detaljerade regler i en tillämpningskungörelse.
Enligt dessa skall vid lagerhållning för yrkesmässig användning eller överlåtelse gift
förvaras avskilt från andra varor och under lås samt vådligt ämne förvaras avskilt
från varor avsedda till förtäring. I andra fall skall vid förvaring av hälsofarlig vara
särskilt iakttagas, att varan förvaras på sådant sätt att den inte kan åtkommas av
barn och att varan hålles väl avskild från varor avsedda till förtäring. Den som
åsidosätter tillämpningskungörelsens föreskrifter angående hantering av hälsofarlig
vara kan ådömas straff enligt giftförordningens ansvarsbestämmelse.

I förevarande motioner görs gällande att giftförordningens regel om förvaring av
hälsofarlig vara inte är till fyllest när det gäller gift. Motionärerna anser att giftförordningen
bör kompletteras med en regel av innehåll att gift skall förvaras avskilt
från andra varor och under lås. Deras yrkande går ut på att riksdagen skall anhålla
om utredning av denna fråga.

Då den gällande lagstiftningen om hälsofarliga varor antogs år 1962 var statsmakterna
ense om att giftförordningen endast skulle innehålla vissa allmänt hållna
ramföreskrifter syftande till att riskerna vid förvaring skulle begränsas. Kompletterande
föreskrifter skulle tas upp i tillämpningsförfattningar och i interna ordningsregler
på arbetsplatser, i skolor och liknande. Avsikten med denna ordning var att

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1967

5

undvika den stelhet som kännetecknat tidigare lagstiftning och möjliggöra en reglering
som kunde vara ändamålsenlig i varje enskilt fall. Under de år som systemet
tillämpats har det såvitt utskottet kunnat inhämta fungerat bra. Till detta har bidragit
att giftnämnden i sin funktion som högsta ansvariga organ på ifrågavarande
område ägnat frågan om hälsofarliga varors hantering fortlöpande uppmärksamhet.
Chefen för socialdepartementet har i ett interpellationssvar i våras uttalat att giftförordningens
rambestämmelser om bl. a. förvaring av gift enligt hans mening är
lämpligt utformade. Utskottet vill för sin del instämma i detta uttalande.

Mot ett genomförande av motionsförslaget kan även andra skäl anföras. I sak
innebär det att de regler som enligt tillämpningskungörelsen gäller för förvaring av
gift under yrkesmässiga förhållanden skulle utvidgas att gälla förvaring under icke
yrkesmässiga förhållanden. Följden härav skulle bl. a. bli att förvaring av gift i
hemmen vid straffansvar måste ske avskilt från andra varor och under lås. Även om
allmänhetens förvaring av gift i hemmen i betydande utsträckning är bristfällig ur
säkerhetssynpunkt och förbättrade förhållanden är angelägna, torde sådana knappast
främjas genom strängare lagstiftning, vars efterlevnad för övrigt skulle blir svår att
kontrollera. Vad som i stället erfordras för att komma till rätta med säkerhetsproblemen
är upplysning och undervisning. Utskottet vill i detta sammanhang starkt
stryka under vikten av att information om gifters och vådliga ämnens hälsofarlighet
samt undervisning om hantering av sådana ämnen över lag ägnas intensiv uppmärksamhet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet avstyrka bifall till motionerna.
Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1:633 och 11:789, inte måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 november 1967

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s), Hiibinette
(h), Eric Carlsson (ep)*, Dahlberg (s), Erik Filip Petersson (fp), Högström (s)
och Kilsmo (fp)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Gustavsson i Alvesta
(ep), fröken Wetterström (h), herr Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s),
herrar Fredriksson (s), Carlsson i Göteborg (s) och Jonsson (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.