16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1967
Nr 39
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner om
poströstning vid kriminalvårdsanstalter.
I de liklydande motionerna nr 188 i första kammaren av herr Dahlén
m. fl. och nr 242 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. yrkas, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag angående poströstning
vid fångvårdsanstalterna i valet 1968».
Texten är tryckt i andra kammaren. Motionsyrkandet framställs under
hänvisning till motivering i de likalydande motionerna I: 203 och II; 263
om upprustning av kriminalvården. Texten till nämnda motioner är tryckt
i andra kammaren.
Gällande bestämmelser
Nuvarande vallagstiftning saknar särbestämmelser rörande rösträttens utövning
för de på kriminalvårdsanstall intagna. Vissa möjligheter till underlättande
av denna välj arkategoris valdeltagande öppnas dock genom reglerna
om rösträttens utövning genom äkta make och genom systemet med
poströstning på valdagen.
Reformkrav och utredningar m. m.
I 1944 års vallagssakkunnigas betänkande (SOU 1945:64, s. 41), som
ligger till grund för de nuvarande reglerna om poströstning på sjukhus,
berördes frågan om röstning på sjukvårdsanstalter inom fångvården. De
sakkunniga anförde, att intagning på fångvårdsanstalt måste anses innebära
ett faktiskt hinder för rösträttsutövning, och ansåg, att valhemligheten
inte skulle kunna bevaras på grund av rådande censurbestämmelser.
Sådan röstning syntes de sakkunniga därför inte böra ske.
I ett år 1961 av 1955 års valutredning avgivet betänkande (SOU 1961: 20)
upptogs frågan ånyo. Vad fångvårdens sjukvårdsanstalter angår, anförde
utredningen, torde frågan om poströstning för dem som vårdas å dessa
vara beroende av huruvida det över huvud taget kan anses lämpligt med
särskilda åtgärder för att underlätta valdeltagandet för personer, som är
intagna å fångvårdsanstalter. Utredningen anförde att det enligt valutredningens
mening icke kunde anses i och för sig omotiverat att bereda i anstalt
intagna möjlighet att rösta. Så skedde exempelvis i Västtyskland, där
särskilda valnämnder kunde inrättas för olika slags anstalter, däribland
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1967 17
fångvårdsanstalter. Utredningen ansåg dock att spörsmålet i viss mån var
beroende av att frågan om de sjukas röstning bringades till en lösning. De
intagnas röstning tänktes kunna ske genom poströstning inom anstalterna.
I åtskilliga remissyttranden över 1961 års betänkande uttalades, att det
icke var omotiverat att bereda ifrågavarande väljare möjlighet att rösta.
Ingen remissinstans påkallade dock omedelbara åtgärder. Enligt fångvårdsstyrelsens
uppskattning torde ungefär hälften av de intagna ha möjlighet
att rösta genom äktamakeförsändelse eller vid personlig röstavgivning under
permission. För övriga intagna saknades möjligheter att utöva rösträtten.
Fångvårdsstyrelsen fortsatte:
Enligt fångvårdsstyrelsens uppfattning kan det inte anses tillfredsställande
att en grupp väljare sålunda till följd av tvångsåtgärder från samhällets
sida är avskuren från rätten att deltaga i de allmänna valen. Att
den ena hälften av de intagna men inte den andra har möjlighet att rösta
kan med skäl uppfattas som en orättvisa. Ur resocialiseringssynpunkt skulle
det också vara av värde om de intagnas samhällsintresse kunde väckas genom
att de får tillfälle att följa valkampanjerna och själva rösta. Särskilda
åtgärder bör därför vidtagas för att underlätta de intagnas röstning. Då
åtgärder i detta syfte onekligen skulle kunna te sig utmanande mot andra
grupper av väljare som av olika yttre omständigheter är förhindrade att
rösta, såsom sjuka, avlägset boende och personer med viss tjänstgöring
på valdagen, förutsättes dock att utredningens förslag skall resultera i
att det sörjes för att sådana väljargrupper får ökade möjligheter att deltaga
i valen. Styrelsen erinrar också om att — därest frågan löses med en
form av poströstning — jämväl den på valdagen tjänstgörande personalen
bör beredas tillfälle att rösta på postanstalten även om denna är belägen i
befattningshavarens hemort.
Generalpoststyrelsen ansåg att flera skäl talade mot inrättande av tillfälliga
postanstalter för röstmottagning på fångvårdsanstalterna. Under
alla omständigheter ansåg styrelsen frågan böra vila i avvaktan på att spörsmålet
om de sjukas röstning blivit slutgiltigt löst.
I proposition till 1962 års riksdag (nr 53) i anledning av betänkandet
fann departementschefen det i och för sig motiverat med särskilda åtgärder
för att underlätta valdeltagandet för de på fångvårdsanstalt intagna.
Frågans lösning syntes departementschefen dock delvis vara beroende av
hur röstningsproblemen för övriga eftersatta väljargrupper löstes, i följd
varav något förslag ej upptogs i propositionen.
Valutredningen återkom till ämnet i sitt år 1963 avgivna slutbetänkande
(SOU 1963:54) och föreslog -— »icke utan viss tvekan» -— att postanstalt
för röstning på valdagen skulle få inrättas vid fångvårdsanstalt och allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Utredningen återgav uppgifter i fångvårdsstyrelsens
cirkulär nr 5/1962 om vård och behandling vid fångvårdsanstalterna,
enligt vilket röstberättigad intagen inte kan påräkna permission
för att få deltaga i allmänt val men intagen, som är gift, skall på begäran
erhålla möjlighet att avlämna valsedel genom sin make. Den tveksamhet
utredningen kände inför förslaget hänfördes särskilt till att större
2* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 saml. 2 avd. Nr 36—45
18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1967
klarhet huruvida de organisatoriska förutsättningarna för denna utvidgning
av poströstningsförfarandet var för handen skulle vinnas först sedan
det nya systemet för sjukas och åldringars valdeltagande kommit till användning.
Förslaget föranledde emellertid inte någon vidare åtgärd. Nämnda
system med möjlighet för sjuka och eljest handikappade att rösta genom
valsedelsförsändelse tillkom genom lagändringar år 1965 (prop. nr 106,
KU nr 40).
I det av 1965 års valtekniska utredning avgivna betänkandet om förtidsröstning
och gemensamma tvådagarsval (SOU 1967:27) framläggs förslag
om s. k. förtidsröstning med målsättning bl. a. att den preliminära röstsammanräkningen
skall omfatta inte blott de vid valförrättningarna i valdistrikten
på valdagen avgivna rösterna utan även dem som avges inför
röstmottagare (poströsterna). Utredningen har inte haft i uppdrag att undersöka
hur de på kriminalvårds- och liknande anstalter intagnas deltagande
i val skall kunna underlättas men anlägger vissa synpunkter även
på denna fråga. Utredningen uttalar att den finner det mindre tillfredsställande
att omkring hälften av de på anstalter intagna saknar möjlighet
att utöva rösträtt. Principiellt bör åtgärder vidtas för att underlätta de
ifrågavarande väljarnas deltagande i val. Annan lösning än att berättiga
dem att rösta före valet torde inte kunna komma i fråga. Med inrättande
av tillfälliga postanstalter kommer emellertid, fortsatte utredningen, betydande
organisatoriska krav alt ställas på postverket. Inrättandet av tillfälliga
postanstalter vid anstalter inom kriminalvården torde därför förutsätta
att införandet av metoden att låta främst sjuka och åldringar rösta
med valsedelsförsändelse visar sig få den effekten, att antalet tillfälliga
postanstalter på sjukhusen kan avsevärt minskas. Om de intagna inom
kriminalvården och liknande skall få möjlighet att förtidsrösta synes därför
utredningen inte kunna definitivt besvaras, förrän någorlunda säker
vetskap vunnits om de organisatoriska förutsättningarna för en dylik ordning
föreligger.
Slutligen kan här erinras om ett uttalande i grundlagberedningcns betänkande
Partiell författningsreform (SOU 1967:26 s. 138 f.):
Enligt beredningens uppfattning bör en fullständig överarbetning av vallagstiftningen
ske med anledning av det reformerade kammar- och valsystemet.
Överarbetningen bör emellertid anstå till den totala författningsrevisionen.
Den valtekniska utredningen och beredningen har därför i
samråd stannat för att göra de ändringar i vallagstiftningen, som blir nödvändiga
på grund av den partiella författningsreformen, inom ramen för
gällande vallagar. I samband med den fullständiga överarbetningen av vallagstiftningen
blir det tillfälle att överväga bl. a. vilka åtgärder som skulle
kunna vidtas för att förstärka personmomentet i valen.
Motionerna
Motionärerna — som upptagit ämnet som ett av flera spörsmål rörande
upprustning av kriminalvården — erinrar om valutredningens betänkande
19
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1967
år 1961 och dess förslag om poströstning på fångvårdsanstalterna i betänkandet
1963. Motionärerna nämner också det tidigare rådande behovet att
avvakta inverkan på postverkets organisation av de övriga förslag som utredningen
framförde. Motionärerna anser att den av valutredningen föreslagna
reformen nu bör genomföras, enär ökade möjligheter till valdeltagande
genomförts för grupper såsom de sjuka och invaliderna, vilka tidigare
haft svårigheter att rösta.
Utskottet
b rågan om möjligheterna för de på kriminalvårds- och liknande anstalter
intagna att deltaga i allmänna val har behandlats av flera utredningar. Som
framgår av den ovan lämnade redogörelsen för uttalanden av 1955 års valutredning
och 1965 års valtekniska utredning har dessa gett uttryck för uppfattningen,
att de intagnas möjligheter att deltaga i valen bör förbättras
men funnit att en sådan reform möter organisatoriska svårigheter. Valtekniska
utredningen — som anser poströstning på anstalterna vara den bästa
lösningen — uttalar sålunda, att postverkets resurser torde medge anordnande
av poströstning vid kriminalvårdens anstalter endast om antalet tillfälliga
postanstalter på sjukhusen samtidigt kan minskas. Utredningen har
inte funnit det möjligt att nu bedöma om och när så kan ske.
Utskottet ansluter sig till önskemålet, att möjligheterna till valdeltagande
förbättras för här ifrågavarande väljare. Frågan bör bli föremål för fortsatt
uppmärksamhet. Något initiativ från riksdagens sida är emellertid inte erforderligt
härför. Vallagstiftningen i dess helhet är föremål för översyn genom
1965 års valtekniska utredning och genom grundlagberedningen som
ett led i arbetet på en total författningsreform. I samband härmed kan det
förväntas, att den i motionerna upptagna frågan kommer att prövas.
Utskottet hemställer sålunda,
att motionerna I: 188 och 11:242 måtte anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 18 oktober 1967
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson*,
Damström, Erik Olsson, Sveningsson, Dahl*, Sörenson, Dahlberg, Tistad och
Svenungsson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,
fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping*,
Werbro, Boo, Werner* och Lindberg*.
O
* Ej närvarande vid justeringen.