Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
1
Nr 57
Utlåtande i anledning av motioner om en allsidig utredning rörande
förutsättningarna för den mindre företagsamheten
m. m.
Bankoutskottet har i ett sammanhang behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 604 av herr Ottosson m. fl. och II: 763
av herr Nordgren m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa om en allsidig utredning rörande förutsättningarna
för den mindre företagsamheten, innefattande bl. a.
a) åtgärder för att underlätta kreditförsörjningen för dessa företag enligt
i motionerna angivna riktlinjer,
b) åtgärder för att förbättra de mindre företagens självfinansiering,
c) olika åtgärder för att underlätta nyetablering av företag,
d) ökat stöd till företagsledarutbildning,
e) åtgärder för att förmedla den tekniska forskningens rön till mindre
företag,
f) tillskapande av en förenklad aktiebolagsform,
g) undersökning av olika former av konkurrensbegränsning till följd av
statliga och kommunala företags verksamhet;
dels de likalydande motionerna 1:599 av herr Per Jacobsson m. fl. och
II: 768 av herr Sjönell m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag i syfte att underlätta
kapitalanskaffningen för expansiva mindre och medelstora företag och att
därvid särskilt uppmärksammas de speciella problemen för familjeföretag
bl. a. i samband med övergång till nya ägare genom arv, så att investmentbolagens
uppköpsaktivitet dämpas i de fall då den inte är motiverad av
strukturrationaliseringsskäl.
Motionerna
Motionerna I: 604 och II: 763 innehåller en omfattande översikt över frågor
rörande de mindre företagen. Mindre företag definieras — med vissa
reservationer — såsom företag med en personalstyrka av mindre än 50 personer.
Vad gäller de anställdas ställning i sådana företag berörs bl. a. frågan
om delägarskap. Olika företagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekter
behandlas, däribland relationer mellan företagsstorlek och lönsamhet
samt verkningarna för de mindre företagen av en svensk anslutning till en
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. S samt. Nr 57
2
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
stormarknad. En mera aktiv lokaliseringspolitik betecknas som erforderlig;
medelstora tätorter bör därvid gynnas framför storstäderna. Efter ett konstaterande
av vilka bördor samhället genom socialförsäkring, arbetstidsreglering
etc. lägger på företagen rekommenderas en väsentligt utvidgad samhällelig
insats på företagarutbildningens område. Förutsättningarna för effektiv
förmedling av nya forskningsrön till de mindre företagen anges vara
i behov av utredning. Ett utförligt avsnitt ägnas åt finansieringsfrågor; här
berörs bl. a. avvägningen mellan självfinansiering och extern finansiering,
åtgärder för att trygga familjeföretagens fortbestånd, möjligheterna till kapitaltillförsel
mot aktier och participating debentures, tillgången på rörelsekredit
och principerna för kreditbedömning. En ny bolagsform vid sidan av
aktiebolagsformen efterlyses. Slutligen säges att statliga och kommunala
företags verksamhet inom olika områden snedvrider konkurrensen och
diskriminerar det enskilda näringslivet.
I motionerna 1:599 och 11:768 behandlas till en början självfinansieringsgradens
variationer mellan olika branscher. En allmän försämring av
likviditeten inom handel och industri patalas. I samband därmed konstateras
att de mindre och medelstora företagen drabbats hårdare av den restriktiva
kreditpolitiken än de större företagen. De mindre industriföretagen har
enligt motionärerna en god produktivitetsutveckling och ger god avkastning
på nya investeringar. Mot denna bakgrund begärs överväganden av hur en
mera riskbetonad utlåning till sådana företag skall kunna åstadkommas. Vidare
diskuteras familjeföretagens finansieringsproblem. Kritik riktas därvid
mot tendensen att investmentbolag köper upp fåmans- och familjeföretag.
En icke önskvärd koncentration av inflytande och beslutanderätt inom näringslivet
säges bli följden härav.
Behandling av motsvarande motioner 1966
Motioner väsentligen likartade med de nu föreliggande båda motionsparen
väcktes vid 1966 års riksdag av till stor de! samma motionärer och behandlades
av bankoutskottet i dess utlåtande nr 32. Över de motioner som avsåg
en allsidig utredning rörande de mindre företagen hade utskottet efter remiss
erhållit yttranden från ett stort antal myndigheter och sammanslutningar
— bankofullmäktige, statistiska centralbyrån, bankinspektionen,
skolöverstyrelsen, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd och
statens institut för hantverk och industri (SHI) samt organisationer representerande
kreditinstitut, de mindre industriföretagen och handeln, däribland
också flertalet handelslcamrar. Ett mindre antal remissyttranden —
från bankofullmäktige, bankinspektionen och vissa organisationer — förelåg
också över de motioner som främst gällde familjeföretagens kapitalanskaffningsproblem.
Det inkomna materialet, som bl. a. innehöll åtskilligt av
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
3
faktisk information om utbildningsverksamhet, kreditmarknadsförhållanden
etc., redovisades utförligt i nämnda utlåtande, till vilket utskottet här först
får hänvisa.
Om de ställningstaganden i stort som anmäldes i yttrandena må blott antecknas,
att förslaget om en allsidig utredning rörande de mindre företagen
tillstyrktes av en minoritet bland remissinstanserna, däribland bankinspektionen,
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges grossistförbund
och Sveriges köpmannaförbund. Flera remissinstanser yttrade
sig över motionerna endast i de delar som dessa berörde deras speciella intresseområden.
Bland dem som avstyrkte förslaget om utredning fanns kommerskollegium
och de flesta av de handel skamrar som yttrat sig. Även remissinstanser
som ställde sig avvisande till motionärernas förslag fann dock
anledning att betona, att deras värdering av de mindre företagens betydelse
inte avvek från motionärernas. Bankinspektionen och de mindre företagens
egna organisationer ställde sig också positiva till en utredning rörande familjeföretagens
förhållanden, eventuellt inom ramen för den i sammanhanget
diskuterade större utredningen. I fråga om investmentbolagens inköp
av aktier i familjeföretag uttalades olika uppfattningar, alltifrån Grossistförbundets
positiva till bankinspektionens övervägande negativa.
Utskottet deklarerade inledningsvis att det i väsentliga delar kunde instämma
i den grundläggande värdering av de mindre företagens betydelse
som kommit till uttryck i de först berörda motionerna. Vidare erinrades om
en råd åtgärder av betydelse för de mindre och medelstora företagens finansiering
som vidtagits under senare år, såsom inrättandet av AB Företagskredit
och de särskilda kreditinstituten för lantbruksnäringarna, utvidgningen
av AB Industrikredits utlåningskapacitet, ökningen av det genom
företagareföreningarna förmedlade kreditstödet till hantverk och småindustri
samt införandet av nya bestämmelser om bundna lån i bankerna.
Behovet av en intensifierad utbildningsverksamhet i bl. a. ekonomiska
och administrativa ämnen för ledare av mindre företag underströks av utskottet,
som också pekade på de ansträngningar som både statliga organ och
småföretagens egna organisationer gjorde på detta område. Även en rad statliga
utredningar som berört frågor om vuxenutbildning och studiefinansiering
för vuxenstuderande nämndes. Med hänsyn till sålunda konstaterade
aktiviteter ansåg utskottet det inte motiverat att föreslå att ytterligare en
uredning skulle gripa sig an med frågan om utbildningsmöjligheter för företagare.
Vad gällde de mindre och medelstora företagens kreditförsörjning gjorde
utskottet sin bedömning i första hand mot bakgrund av det rådande kreditmarknadsläget.
Nya former eller ändrade regler för kreditgivningen skulle
inte, sade utskottet, i och för sig öka utrymmet på kreditmarknaden. Om de
ifrågavarande företagen mött svårigheter i sin kreditförsörjning var detta
enligt utskottets mening främst ett uttryck för den restriktiva kreditpoli
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
tiken och inte för att dessa företagskategorier skulle i jämförelse med andra
vara missgynnade i kredihänseende. Utskottet erkände emellertid samtidigt
att de små och medelstora företagens kreditförsörjning var förknippad med
vissa speciella problem. Dessa hade dock ägnats och ägnades intresse i sådan
utsträckning att det inte vore påkallat att tillsätta en ny utredning i ämnet.
Den tredje särskilda uppgift som angivits för den begärda allsidiga utredningen
gällde frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som
förelåg till följd av statliga företags uppträdande och på grund av statsmakternas
allmänna ekonomiska politik. Utskottet konstaterade att statsmakternas
ekonomiska politik var inriktad på att främja en fri konkurrens inom
näringslivet. De konkurrensbegränsningar som likväl upprätthölls finge delvis
betraktas som ett uttryck för att hänsynstaganden till särskilda befolkningsgrupper
eller till ekonomiska rationalitetsförhållanden etc. ansetts
böra väga tyngre än önskemålet om helt fri konkurrens. Utskottet ansåg
inte att en utredning av den karaktär som motionärerna föreslagit skulle
vara ägnad att lösa de påtalade problemen.
Såvitt gällde förslaget om en utredning i syfte att underlätta familjeföretagens
kapitalanskaffning hänvisade utskottet till vad det anfört i fråga
om utredning om kapitalförsörjningen för små och medelstora företag. I
anslutning till vad som anförts om investmentbolagens förvärv av familjeföretag
fäste utskottet uppmärksamheten på koncentrationsutredningens pågående
arbete.
Oavsett vilka skäl som kunde tala för utredning av de olika frågor som
berörts i motionerna skulle det, förklarade utskottet avslutningsvis, knappast
kunna vara genomförbart att inom en utrednings ram på ett fruktbart
sätt syssla med hela det angivna frågekomplexet.
En minoritet inom utskottet uttalade sin anslutning till motionärernas
synpunkter och reserverade sig till förmån för förslaget att riksdagen skulle
hos Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig och förutsättningslös utredning
rörande förutsättningarna för utvecklingen i vårt land av små och medelstora
företag. En sådan samlad utredning förmenades på ett mera fullständigt
sätt än tidigare genomförda utredningar kunna ge underlag för ett
konstruktivt reformprogram till fromma för de mindre företagen.
I enlighet med utskottsmajoritetens förslag avslog riksdagen motionerna.
1962 års företagareföreningsutrednings betänkande
Sedan riksdagen senast behandlade motioner om de mindre företagens
problem har 1962 års företagareföreningsutredning framlagt sitt betänkande,
»Företagareföreningarnas framtida organisation och verksamhet» (SOU
1967: 40).
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
5
Betänkandet innehåller tämligen aktuella uppgifter om industri- och
hantverksföretagens storleksstruktur, branschindelning och regionala fördelning
samt om strukturutvecklingen inom industri och hantverk. En översikt
ges över kursverksamhet och rådgivningsverksamhet i regi av statens
institut för hantverk och industri, företagareföreningarna och näringslivets
organisationer. Kreditinstitutens finansiering av småindustri och hantverk
behandlas, och en ingående redogörelse lämnas för företagareföreningarnas
långivande och låneförmedlande verksamhet. Även vissa uppgifter om de
statliga och statsunderstödda åtgärder till stöd för de mindre företagen som
förekommer i en del andra länder meddelas i betänkandet. Sammanfattningsvis
bidrar sålunda betänkandet till en vidgad kännedom om de mindre
företagens förhållanden.
Till grund för utredningens överväganden om företagareföreningarnas
verksamhet har lagts följande allmänna bedömning. Såväl den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och de omfattande strukturförändringarna
inom näringslivet som bristen på arbetskraft gör det nödvändigt för
företagen att rationalisera och följa med utvecklingen i fråga om nya produkter
och produktionsmetoder, nya inköps- och försäljningsmarknader
etc. Planerings- och organisationsfrågor har fått allt större betydelse. Dessa
förhållanden medför starkt ökade krav på företagarnas kunskaper och förmåga
att anpassa sig till förändrade förutsättningar för verksamheten. Även
bland mindre företag har insikten om dessa frågors vikt blivit alltmer utbredd.
Denna utveckling samt förändrade konkurrensförhållanden har även för
mindre företag nödvändiggjort investeringar av en helt annan storlek än
tidigare, vilket medfört ett kraftigt ökat kapitalbehov som dessa företag endast
i begränsad utsträckning kunnat klara med egna vinstmedel. Småföretagens
självfinansieringsgrad synes ha försämrats successivt. Härigenom
har kreditbehovet ökat. Finansieringsfrågorna är speciellt svårlösta för
snabbt expanderande företag, samtidigt som det från samhällsekonomisk
synpunkt får anses vara angeläget att underlätta dessa företags utveckling.
Utredningen framhåller att åsikterna om hur utvecklingen för mindre
industri och hantverk kommer att gestalta sig visserligen kan variera men
att under den tidsperiod som utredningen har anledning att överblicka en
väsentlig del av produktionen med all säkerhet kommer att ske inom mindre
företag. Det måste då, säger utredningen, vara ett allmänt intresse att
uppnå bästa möjliga produktionsresultat även inom dessa företagsgrupper.
Vissa åtgärder har redan, påpekar utredningen, vidtagits för att begränsa
de svårigheter som ansetts vara förenade med verksamhet inom mindre industri-
och hantverksföretag. Stödet till rådgivnings- och upplysningsverksamhet
m. in. för mindre företag har efter hand utvidgats genom ökade statliga
anslag till främst SHI, företagareföreningarna och Småindustriens exportbyrå.
Också statens bidrag till branschforskningsinstitut o. d. bör del
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
vis innefattas i detta sammanhang. I fråga om kreditförsörjningen har det
särskilda kreditstödet till mindre företag genom företagareföreningarna
gradvis utbyggts samtidigt som staten medverkat till att lösa bl. a. långfristiga
kreditbehov genom AB Industrikredit och AB Företagskredit. Tillkomsten
av den statliga investeringsbanken säges också böra, liksom en fortsatt
kontinuerlig anpassning av kreditmarknaden i övrigt till förändrade behov
inom olika samhällssektorer, medföra att kreditförsörjningen för lönsamma
mindre företag ytterligare underlättas.
Enligt utredningens uppfattning kvarstår emellertid behovet av statliga
åtgärder i fråga om såväl rådgivnings- och upplysningsverksamhet, forskning
m. m. som kreditförsörjning. Företagareföreningarna bör, i samarbete
med andra institutioner som arbetar inom ifrågavarande områden, alltjämt
ha betydelsefulla uppgifter för att främja småindustri och hantverk. De statliga
finansiella insatserna bör emellertid få en ändrad inriktning genom ökat
stöd till ekonomisk och teknisk vidareutbildning av företagare samt central
provnings- och forskningsverksamhet m. m., medan däremot den individuella
rådgivningen och kreditstödet i princip bör självfinansieras genom avgiftsdebitering
och marknadsmässig räntesättning.
Mot den allmänna bakgrund som sålunda tecknats tar utredningen upp
frågan om kursverksamhet och rådgivning, om låneverksamhetens inriktning
och uppläggning i övrigt, om föreningarnas framtida organisation och
arbetsformer, etc. Vidare framläggs förslag till statligt bidragssystem och
förslag om föreningarnas behandling i skattehänseende. Om utredningens
förslag må följande nämnas.
Utredningen har funnit att för närvarande endast en begränsad del av de
mindre företagen utnyttjar utomstående experthjälp. Åtgärder för att bl. a.
stimulera företagarna att i ökad utsträckning utnyttja tillgänglig service i
fråga om både kursverksamhet och rådgivning anses välmotiverade. I samband
med överväganden om fortsatta statliga insatser på detta område framhåller
utredningen att rådgivningsverksamheten på fältet behöver ett effektivt
stöd av centralt bedriven försöksverksamhet, forskning och utredningsverksamhet
samt utbildning av personal inom rådgivningsverksamheten. I
detta sammanhang uppmärksammas också det ökade behovet av specialiserad
rådgivning och kursverksamhet inom olika branscher och ämnesområden.
Utredningen anser att staten även fortsättningsvis bör bidra till central
verksamhet av det slag som för närvarande främst SHI hedriver, dvs. provnings-
och försöksverksamhet, teknisk information och vidareutbildning.
SHI bör i samverkan med företagareföreningarna sörja för tillgång på
bransch- och ämnesspecialiserade konsulenter inom de områden där detta
påfordras och vidare för en fortsatt utbyggnad av företagsledarutbildningen
i fråga om bl. a. ekonomi och administration. Ett nära samarbete med
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
7
branschforskningsinstitut, andra forskningsorgan, branschorganisationer
osv. bör eftersträvas.
Vid sidan av centrala institutioner erfordras, säger utredningen, regionala
organ med uppgift bl. a. att på fältet nyttiggöra centralorganens rön
och erfarenheter samt att väcka småföretagaren till insikt om behovet av
rationalisering och ge vägledning om vilka möjligheter till hjälp som står
till buds. Denna regionala del av verksamheten anses även fortsättningsvis
böra anförtros åt företagareföreningarna.
Principiella överväganden leder utredningen fram till önskemål om en avgiftsbeläggning
av föreningarnas rådgivningstjänster. Motsvarande gäller
däremot inte utbildningsverksamheten. På samma sätt som staten stöder
teknisk kursverksamhet genom anslag till SHI bör den ekonomiska företagsledarutbildningen
befrämjas. Utredningen förordar också eu viss forskning
och utredningsverksamhet för att öka de faktiska kunskaperna om den
mindre företagsamheten. Den framhåller att sådan forskning bedrivits med
statligt stöd i andra länder och att erfarenheterna från utlandet bor kunna
utnyttjas även i Sverige.
Mot bakgrund av en genomgång av de mindre företagens kapitalbehov
och deras ställning på kreditmarknaden gör utredningen en bedömning av
behovet och ändamålsenligheten av de nuvarande kreditstödsfoi merna. De
kredit svårigheter för mindre företag, vilka kan konstateras även under perioder
som ej kännetecknas av stark allmän kreditåtstramning, gäller enligt
vad utredningen funnit främst bristande tillgång på belåningsbara säkerheter.
Statens åtgärder anses därför i första hand böra inriktas på att avhjälpa
denna brist. Utredningen anser att kreditgarantigivningen i princip
utgör den lämpligaste stödformen, men finner att en kombination mellan
denna och direkt långivning från en statlig lånefond bör bibehållas tills
vidare. För att en smidigare handläggning av industrigarantilånen skall
kunna åstadkommas föreslår utredningen en delegering av garantigivningen
till företagareföreningarna.
I fråga om lånebeloppen förordar utredningen en höjning av lånetaket
för hantverks- och industrilån till 100 000 kr. För den delegerade garantigivningen
föreslås en maximigräns av 200 000 kr. per lån. Garantier överstigande
detta belopp bör i likhet med vad som nu gäller beviljas av tillsynsmyndigheten
eller Kungl. Maj :t. Bestämmelsen om en nedre gräns för garantigivningen
slopas.
Vad beträffar kreditstödets omfattning anser utredningen, att bedömningen
av vad som är en rimlig kreditandel till småindustrin och hantverket och
av i vilken mån tilldelningen av lånemedel skall tillgodoses genom ett speciellt
statligt kreditstöd måste göras mot bakgrunden av en samhällsekonomisk
och statsfinansiell totalbedömning.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
Utskottet
Av de två motionspar som behandlas i detta utlåtande gäller det ena —
motionerna I: 599 och II: 768 — ett avgränsat spörsmål, nämligen kapitalanskaffningen
till expansiva mindre och medelstora företag, särskilt familjeföretag.
Det andra — motionerna I: 604 och II: 763 — har vidare syftning.
Här ges en omfattande översikt över problem och reformförslag avseende de
mindre företagen. De önskemål om utredning som framläggs gäller i det
förra fallet huvudsakligen den nyss angivna kapitalanskaffningsfrågan, medan
i det senare fallet begärs en allsidig utredning, innefattande förutom
kreditförsörjningen sådana ämnen som företagsledarutbildning, nyttiggörande
av forskningsrön samt konkurrensbegränsningsproblem.
Motionerna I: 604 och II: 763 inleds med en deklaration om de mindre
företagens roll i vårt näringsliv. Utskottet instämmer till fullo i vad där uttalas.
Den fortsatta strukturomvandling som kan förutses kommer enligt
utskottets övertygelse inte att medföra någon förändring av det förhållandet
att en både kvalitativt och kvantitativt betydande del av vår industriella
produktion, vår varudistribution och vår serviceverksamhet i övrigt handhas
av mindre företag. Det bör därför vara ett naturligt mål för statsmakterna
att söka undanröja de svårigheter som de mindre företagen har alt brottas
med och åstadkomma sådana villkor att dessa företags utveckling i
framtiden underlättas.
I detta sammanhang vill utskottet understryka de synpunkter som 1962
års företagareföreningsutredning anfört på behovet av forskning och utredningsverksamhet
för att öka de faktiska kunskaperna om de mindre företagen.
Den brist på grundläggande aktuella sakuppgifter som utredningen
stött på och i någon mån sökt avhjälpa är ett tydligt vittnesbörd om att här
finns utrymme för väsentliga och fruktbärande insatser.
En vidgad kännedom om de mindre företagen och deras förutsättningar
kommer bl. a. att ge underlag för en förbättrad företagsledarutbildning. Utskottet
delar motionärernas bedömning av behovet av en intensiv utbildningsverksamhet
i bl. a. ekonomiska och administrativa ämnen för den
kategori av företagare som det här är fråga om. Betydande ansträngningar
på detta område görs redan såväl av statliga organ som av de mindre företagens
egna organisationer. En fortsatt utbyggnad av denna verksamhet
planeras också; bl. a. har förslag därom framlagts av företagareföreningsutredningen,
varjämte hithörande frågor aktualiserats av några utredningar
med inriktning på frågor om vuxenutbildningens organisation. Utskottet
finner det emellertid önskvärt att eu sammanfattande översyn av pågående
och planerade utbildningsåtgärder på detta område kommer till stånd inom
ramen för en utredning som allsidigt behandlar de mindre företagens problem
och som alltså kan lägga tonvikten på de från dessa företags synpunkt
mest angelägna utbildningsfrågorna.
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
9
I nära samband med utbildningsfrågorna står problemet hur den tekniska
forskningens rön tillräckligt effektivt skall kunna förmedlas till de mindre
företagen. Denna fråga har också uppmärksammats av företagareföreningsutredningen.
Vad denna härvidlag anförl ger enligt utskottets uppfattning
vid handen att tidpunkten nu bör vara inne att ta upp problemet i ett mera
generellt sammanhang. Som motionärerna framhållit måste härvid både den
finansieringstekniska och den kommunikationstekniska aspekten beaktas.
Det utredningskrav som framförs i motionerna I: 604 och II: 763 omfattar
vidare reformer avsedda att underlätta finansieringen av mindre företag,
särskilt sådana som befinner sig i tillväxt. En fråga av grundläggande betydelse
är givetvis i vad mån kapitalbehovet skall kunna tillgodoses genom
självfinansiering. Motionärerna framhåller betydelsen av att självfinansiering
och extern finansiering framstår som ungefär likvärdiga finansieringsmetoder.
Utskottet konstaterar att detta synsätt i dagens läge följdriktigt
leder till krav på åtgärder i syfte att skapa ökade självfinansieringsmöjligheter
för de mindre företagen.
Vad gäller kreditförsörjningen till de mindre företagen framför motionärerna
beaktansvärda synpunkter. Att dessa inte är nya utan mångfaldiga
gånger kommit till uttryck inom riksdagen är ett indicium på att viktiga
problem på företagsfinansieringens område kvarstår olösta. Även om statsmakterna
under senare år genom en råd åtgärder har sökt förbättra möjligheterna
för de mindre företagen att anskaffa krediter, måste det konstateras
att de förhållanden som härvidlag råder för denna sektor av näringslivet
är ägnade att vålla allvarliga bekymmer för framtiden. Inte minst måste
beaktas, att utvecklingen även för de mindre företagens del går mot alltmer
kapitalkrävande investeringar. Starka skäl talar sålunda för att de speciella
kredit- och kapitalförsörjningsproblem som gör sig gällande för de
mindre företagen blir grundligt undersökta. Motionärerna har lämnat en
värdefull översikt över dessa problem och dessutom angivit en rad reformförslag
som bör prövas närmare vid den av utskottet förordade utredningen.
I detta sammanhang finns anledning att också ta fasta på vad som anföres
i motionerna 1:599 och 11:768. Där behandlas kapitalanskaffningen till
expansiva mindre och medelstora företag med särskild tonvikt på familjeföretagens
problem. Motionärerna framhäver behovet av att öka den mera
riskbetonade utlåningen till mindre företag med goda framtidsutsikter. De
påtalar de svårigheter som i samband med generationsväxling och arvsbeskattning
drabbar familjeföretagen. Även frågan om investmentbolagens
förvärv av sådana företag berörs. Motionärerna framhåller att de investmentbolag
som främst inriktar sig på uppköp av livskraftiga familjeföretag
i finansieringssvårigheter som regel har nära anknytning till någon av de
stora affärsbankerna. En icke önskvärd koncentration av inflytande och beslutanderätt
inom näringslivet blir enligt motionärernas uppfattning den
huvudsakliga följden av den utveckling som pågår.
Meningarna om hur investmentbolagens insatser på de mindre företagens
10
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
område skall värderas torde, såsom framgick vid remissbehandlingen av
föregående års motioner i ämnet, vara delade inom näringslivet. Otvivelaktigt
är emellertid att bär föreligger ett spörsmål som i hög grad är förtjänt
av att utredas. Över huvud taget finner utskottet det utredningsönskemål
som framförts i motionerna I: 599 och II: 768 vara väl motiverat. Utskottet
tillstyrker därför att den begärda utredningen kommer till stånd. Lämpligen
bör så ske inom ramen för den allsidiga utredning rörande de mindre
företagen som utskottet redan förordat.
Vad i motionerna I: 604 och II: 763 anförts om önskvärdheten av att tillskapa
en förenklad aktiebolagsform, avsedd för mindre företag, faller delvis
inom finansieringsfrågornas område. Utskottet kan nöja sig med att här
uttala sitt intresse för motionärernas uppslag och framhålla att detta med
det snaraste bör prövas i det vidare sammanhang där det hör hemma.
Som en ytterligare utredningsuppgift nämns i de senast åberopade motionerna
slutligen frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som
förekommer till följd av statliga och kommunala företags verksamhet. Att
den fria konkurrensen skall främjas utgör otvivelaktigt ett allmänt mål för
statsmakternas näringspolitik. Utskottet finner det emellertid uppenbart att
olika former av konkurrensbegränsning alltjämt förekommer inte minst
till följd av åtgärder från stats- och kommunalägda företags sida. En undersökning
av detta problemkomplex på grundval av de synpunkter som motionärerna
bidragit med synes därför böra genomföras.
De utredningsönskemål som utskottet i det föregående angivit bör, såsom
torde ha framgått av det redan sagda, enligt dess mening tillgodoses genom
en samlad utredning, som på ett mera fullständigt sätt än hittills genomförda
speciella utredningar kan ge underlag för ett konstruktivt reformprogram
till fromma för de mindre företagen. Utskottet vill sammanfattningsvis
uttala att ett sådant samlat grepp på utredningsområdet skulle
vara värdefullt inte endast för denna företagskategori utan för samhällsekonomin
i stort.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 604 och II: 763
samt I: 599 och II: 768 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en allsidig utredning rörande förutsättningarna
för den mindre företagsamheten i enlighet med vad
utskottet ovan anfört.
Stockholm den 21 november 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
11
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Lundin (s), Lundberg (h), Stefanson (fp)* och Mattsson
(ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Franzén i Motala (s),
Bengtsson i Landskrona (s)*, Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Hyltander
(fp), Börjesson i Falköping (ep)* och Ullsten (fp)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Franzén i Motala, Bengtsson
i Landskrona, Rask och Fridolfsson i Rödeby (samtliga s), vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Av de två---(= utskottet, första stycket) —--forskningsrön
samt konkurrensbegränsningsproblem.
Motionerna I: 604 och II: 763 inleds med en deklaration om den mindre
företagsamhetens betydelse. Utskottet kan icke helt instämma i de värderingar
som uttalas i anslutning därtill men vill understryka, att inga delade
meningar kan råda om att de mindre företagen är och med säkerhet kommer
att förbli ett viktigt inslag i vårt näringsliv. I den näringspolitiska debatten
påstås stundom att statsmakterna visar bristande förståelse för de
mindre företagens problem. Enligt utskottets uppfattning saknas all grund
för uttalanden i denna riktning.
Statsmakterna har under senare år fattat en rad beslut av positiv betydelse
för de mindre företagen. En översikt över sådana åtgärder lämnade
utskottet förra året i sitt utlåtande (nr 32) över motioner av samma innebörd
som de nu förevarande. Påfallande är särskilt i hur hög grad de mindre
företagens kreditbehov uppmärksammats. Sedan motsvarande ärende behandlades
förra året har ytterligare insatser gjorts. I synnerhet bör härvidlag
nämnas att 1962 års företagareföreningsutredning nu har slutfört sitt
arbete. I utredningens betänkande, för vilket en redogörelse lämnats tidigare
i detta utlåtande, belyses ingående vilka resurser som för närvarande ställs
till de mindre företagens förfogande. Där väcks också förslag om ytterligare
insatser, avseende utom kreditförsörjningen även rådgivnings- och utbildningsverksamhet
m. m. Enligt utskottets mening hade det varit naturligt
om motionärerna avvaktat statsmakternas förestående ställningstagande till
företagareföreningsutredningens förslag innan de aktualiserat tanken på en
ny, ännu mera vittsyftande utredning rörande de mindre företagens villkor.
I detta sammanhang vill utskottet också uttala, att det knappast skulle vara
möjligt att inom ramen för en enda utredning på ett fruktbart sätt syssla
med hela det omfattande frågekomplex som angivits i motionerna 1: 604 och
12
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
II: 763. Under framhållande av att utredningsprojektet i den form som det
skisserats i dessa motioner synes klart orealistiskt, övergår utskottet nu till
att beröra några av de särskilda ämnen som den föreslagna utredningen avsetts
omfatta. Att närmare diskutera hela den mängd av synpunkter och
önskemål som framförs i dessa motioner finner utskottet inte erforderligt.
Vad gäller finansieringsfrågorna vill utskottet på nytt erinra om företagareföreningsutredningens
föreliggande förslag, som bl. a. går ut på en utvidgning
av det kreditstöd till mindre företag som lämnas under medverkan av
företagareföreningarna. En annan utredning av intresse i detta sammanhang
är kreditinstitututredningen, vars arbetsresultat torde föreligga inom
kort. Ytterligare må påminnas om att en översyn av företagsbeskattningen
pågår inom företagsskatteutredningen. Utskottet anser att komplexet av
frågor rörande de mindre företagens finansiering ägnats och ägnas intresse
i sådan utsträckning att det inte är påkallat att nu tillsätta en ny utredning
i ämnet.
Vad utskottet senast uttalat har avseende också på motionerna I: 599 och
II: 768. I dessa motioner tas särskilt upp frågan om investmentbolagens förvärv
av familjeföretag. En icke önskvärd koncentration av inflytande och
beslutanderätt inom näringslivet blir enligt motionärernas uppfattning den
huvudsakliga följden av den utveckling som pågår. De påtalade koncentrationstendenserna
är enligt utskottets mening ett intressant faktum, som är
värt uppmärksamhet från samhällets sida. Ämnet är också sedan några år
föremål för koncentrationsutredningens intresse. Enligt sina direktiv skall
denna utredning bl. a. undersöka frågan om bankernas inflytande över näringslivet.
Med hänsyn härtill erfordras inget initiativ av riksdagen för att
motionärernas önskemål i denna del skall bli tillgodosett.
I motionerna 1: 604 och II: 763 understryks behovet av en intensiv utbildningsverksamhet
i bl. a. ekonomiska och administrativa ämnen för ledare av
mindre företag. Utskottet ansluter sig på denna punkt i stort till motionärernas
bedömning. Betydande ansträngningar på detta område görs såväl av
statliga organ som av de mindre företagens egna organisationer. En fortsatt
utbyggnad av denna verksamhet planeras också; bl. a. har törslag därom
framlagts av företagareföreningsutredningen, varjämte hithörande frågor
aktualiserats av några utredningar med inriktning på frågor om vuxenutbildningens
organisation. Med hänsyn till den omfattande utbildningsverksamhet
av här avsett slag som redan bedrivs och till nyss avslutat eller
ännu pågående utredningsarbete på området anser utskottet det inte motiverat
att nu föreslå att ytterligare en utredning skall gripa sig an med frågan
om utbildningsmöjligheter för företagare.
I nära samband med utbildningsfrågorna står problemet hur den tekniska
forskningens rön tillräckligt effektivt skall kunna förmedlas till de mindre
företagen. Denna fråga har också uppmärksammats av bl. a. företagareföreningsutredningen.
Att riksdagen innan denna utrednings förslag ännu
Bankoutskottets utlåtande nr 57 år 1967
13
hunnit prövas skulle begära en ny utredning på detta område kan enligt
utskottets mening inte ifrågakomma.
Som en speciell utredningsuppgift anges i motionerna I: 604 och II: 763
slutligen frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som förekommer
till följd av statliga och kommunala företags verksamhet. Utskottet vill
i detta sammanhang understryka att statsmakternas ekonomiska politik är
inriktad på att främja en fri konkurrens inom näringslivet. I fråga om den
statliga upphandlingen är det en klart uttalad princip att upphandling skall
ske uteslutande på grundval av en företagsekonomisk bedömning och utan
avseende på leverantörens karaktär av privat eller offentligt, stort eller litet
företag. I en del fall, där en konkurrensbegränsning förut upprätthållits, har
en liberalisering numera påbörjats; som exempel kan nämnas transportmarknaden.
Att konkurrensbegränsningar i vissa andra fall bibehålls torde
vara ett uttryck för att hänsynstaganden till särskilda befolkningsgrupper
eller till ekonomiska rationalitetsförhållanden etc. ansetts böra väga tyngre
än önskemålet om en helt fri konkurrens. Utskottet anser inte att en
utredning av den karaktär motionärerna föreslagit skulle vara ägnad att
lösa de problem som aktualiserats i det här berörda avsnittet av motionerna.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att följande motioner, nämligen
1) I: 604 och II: 763,
2) I: 599 och II: 768,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670029