Bankoutskottets utlåtande nr 53 år 1967

11

Nr 53

Utlåtande i anledning av motioner om samordning av den statliga
företagsgruppen.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna 1:342 av herr
Werner och 11: 427 av herr Hermansson in. fl. hemställes, »att riksdagen i
skrivelse till regeringen hegär förslag om samordning av den statliga företagsgruppen
genom ett eller flera förvaltningsbolag».

Härutöver har i motionerna ställts ytterligare två yrkanden, till vilka
riksdagen tagit ställning på grundval av bankoutskottets utlåtanden nr 32
och 49.

Motionerna

Motionärerna anger olika skäl som de anser tala för en utvidgning av den
statliga sektorn i det svenska produktionslivet. Det avgörande skälet för
nationalisering och för skapande av nya statliga, kommunala eller kooperativa
företag är enligt deras mening maktfrågan. Om inte den nuvarande
politiken ändras kommer, hävdar de, den statliga sektorn inom näringslivet
att under de närmaste åren ytterligare minska i betydelse. Speciella åtgärder
säges vara erforderliga för att förhindra en sådan utveckling.

Bland tänkbara metoder för att utveckla den statliga företagssektorn
nämns förslaget om en samordning av de statliga företagen genom ett eller
flera förvaltningsbolag, d. v. s. till en eller flera koncerner. Även om företagen
omspänner vitt skilda branscher och har olika uppgifter skulle,
anföres det i motionerna, en samordning kunna medföra att de samlade
resurserna bättre kunde utnyttjas och sättas in på områden där en snabbare
utveckling är mest angelägen från samhällelig synpunkt.

,».!•\ t i ] '' if i; /. * o : \ \ „•./ ) ?•«<£ •; • v; .■) f> ■■,

Uppgifter om de statliga företagen

I publikationen »Statliga företag», utgiven av finansdepartementet 1967,
ges information om den statliga företagsgruppens sammansättning. Till
denna redogörelse, som omfattar såväl affärsverk som aktiebolag, vill utskottet
hänvisa när det gäller närmare upplysningar om de statsägda företagen.
För varje företag lämnas där uppgifter om dess verksamhet, produktion
och försäljning etc. samt om dess ekonomiska resultat, ekonomiska

12

Bankoutskotiels utlåtande nr 53 år 1967

ställning, investeringar och antal anställda. Av ett organisationsschema
framgår att ifrågavarande företag sorterar under sex olika departement,
flertalet dock under finansdepartementet, till vilket ärenden rörande statliga
företag överflyttades från handelsdepartementet vid den omorganisation
inom statsdepartementen som genomfördes den 1 mars 1967. Inom finansdepartement
svarar statsrådet Wickman för det största antalet företag,
huvudsakligen sådana som bedriver industriell produktion i konkurrens
med privatägda företag.

Utredningar rörande samordning av statliga företag

I sitt år 1960 avgivna slutbetänkande, »Statliga företagsformer V» (SOU
1960:32) behandlade 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
bl. a. frågan om samordning av den statliga affärsverksamheten
(kap. XIII, s. 171 ff.).

I utredningens direktiv hade framhållits att den högsta samordnande
funktionen med avseende på de olika statliga företagens verksamhet givetvis
måste representeras av Ivungl. Maj :t och riksdagen. Samtidigt hade emellertid
erinrats om att i den allmänna debatten uttalats att vissa samordningsproblem
borde kunna lösas genom att ett eller flera holdingbolag skapades,
varunder flera statliga aktiebolag skulle sortera. Ytterligare hade i direktiven
nämnts att samordningsfrågan skulle kunna lösas genom samarbete
direkt mellan företagen.

Beträffande tanken på ett eller flera holdingbolag för den statliga affärsverksamhetens
samordning anförde utredningen i huvudsak följande.

Ett statligt holdingbolags uppgift skulle närmast vara att förvalta bolag,
i vilka holdingbolaget helt eller delvis förvärvat aktierna. Dylika statliga
förvaltningsbolag hade —- såsom närmare belysts i utredningens betänkande
»Statsägda företag i utlandet» (SOU 1956: 24) — utvecklats framför allt i
Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Österrike. Holdingbolagen tillerkändes
i dessa länder en tämligen vidsträckt rätt att köpa och sälja aktier,
vilket medförde viss möjlighet för dessa bolag att utvidga eller inskränka
den statliga verksamheten. I Italien hade förstatligandet på denna väg fått
en icke obetydlig omfattning.

Utredningen redogjorde för den inom det enskilda näringslivet i Sverige
förekommande typen av koncernbildning, avsedd att åstadkomma en effektivare
ekonomisk samverkan, en mer eller mindre gemensam ledning och
delning av vinst och förlust in. in., och för de regler om redovisning rörande
koncernförhållanden som uppställts i aktiebolagslagen. De skäl som inom
det privata näringslivet föranlett bildandet av särskilda holdingbolag hade,
anförde utredningen, i icke oväsentlig mån redan tillgodosetts inom den
statliga sektorn.

En holdingbolagsliknande organisation omfattande hela den statliga af -

Bankoutskottets utlåtande nr 53 år 1967

13

färsverksamheten sådan som den bedrevs i affärsverks- eller bolagsform
kunde enligt utredningens mening anses föreligga i ett flertal avseenden.
Utredningen pekade härvidlag på de allmänna riktlinjer för den statliga
företagsamhetens utformning som riksdagen och Kungl. Maj :t drar upp,
på den finansiella samordningen i samband med statsbudgetens uppgörande,
på det redovisningsmässiga sammanhållandet av statliga företag genom
fonden för statens aktier och affärsverkens kapitalfonder samt på arbetsgivarfunktionens
sammanförande genom de för olika företag gemensamt
bedrivna avtalsförhandlingarna.

Bortsett från att samordningsbehovet delvis redan tillgodosetts förelåg
enligt utredningen även andra skäl mot att tillskapa en instans i form av ett
förvaltningsbolag mellan de statliga företagen samt Kungl. Maj :t och riksdagen.
En av förvaltningsbolagets uppgifter skulle bli att följa upp bolagens
utveckling under det löpande verksamhetsåret och därunder anpassa de
ursprungligen fastställda utgiftsramarna till den tekniska och ekonomiska
utvecklingen inom företagsgruppen. I fråga om investeringsprogram av flerårskaraktär
måste däremot först ske ett ingående samarbete med de olika
fackdepartementen och finansdepartementet. På de punkter där Kungl.
Maj :t eller riksdagen redan fattat beslut måste förvaltningsbolagets investeringsplaner
uppläggas i överensstämmelse därmed. Enligt utredningens
mening borde det inte komma i fråga att Kungl. Maj :ts och riksdagens
bestämmanderätt över omfattningen av de olika företagens verksamhet
eller över vinstmedlen delegerades till ett statligt holdingbolag. Som följd
härav kunde holdingbolaget i det stora hela inte bli annat än förslagsställare.
Värdet av en mellaninstans med så begränsad uppgift kunde ifrågasättas.
Av samma skäl avvisades tanken på särskilda holdingbolag för
närbesläktade statliga företag. Däremot borde enligt utredningens mening
en bättre samordning av den statliga affärsverksamheten ske inom Kungl.
Maj :ts kansli.

I ett särskilt yttrande utvecklade utredningens expert, ledamoten av
riksdagens andra kammare Hans Hagnell närmare de skäl som enligt
hans mening talade för ett system med förvaltningsbolag för den statliga
gruppen. Till belysning av härmed sammanhängande förhållanden hade
han åt utredningen utarbetat en redogörelse för hur systemet med förvaltningsbolag
tillämpades inom företagsgrupper ägda av privata, kooperativa
och (i Italien) statliga intressen. På grundval av ett koncernsammandrag
för den statliga företagsgruppen i Sverige drogs slutsatsen att denna hade
en sådan ekonomisk ställning, att den hade förutsättningar att själv svara
för sin verksamhet, skild från statsbudgeten, om tillfälle gavs den att
arbeta och redovisa efter liknande principer som jämförbara större privata
och kooperativa företagsgrupper. Ett utförligt förslag rörande det tilltänkta
förvaltningsbolagets organisation framlades i det särskilda yttrandet.

På grundval av det här nämnda betänkandet blev vissa frågor rörande de

14

Bankoutskottets utlåtande nr 53 år 1967

statliga företagsformerna förelagda riksdagen genom statsverkspropositionen
1962 (bil. 2, s. 15 fl''.). Frågan om samordning av de statliga förettagen
togs i propositionen inte upp i vidare mån än att relationerna mellan
domänverket och statens skogsindustrier sades skola prövas.

Frågan om ledningen och organisationen av de statsägda bolag som arbetar
i konkurrens med det enskilda näringslivet utreddes år 1966 inom
handelsdepartementet. Resultatet redovisades i en diskussionspromemoria
(10 november 1966; referat i tidskriften Från departement och nämnder
1966, s. 541 ff. ). Vissa av de företag som kan anses falla under beteckningen
konkurrensföretag lämnades i sammanhanget av olika skäl utanför; främst
gällde detta samtliga affärsverk. Den i diskussionspromemorian närmare berörda
kretsen av företag var följande:

inom malm- och stålområdet Imossavaara—Kiirunavaara AB (LKAB),
Norrbottens Järnverk AB (NJA), AB Statsgruvor och Ruotivare Gruf AB,
inom skogsindustriområdet AB Statens Skogsindustrier (ASSI),
inom byggnadsmaterialområdet Svenska Skifferolje AB med dotterbolag
(samt Törefors AB, som numera är statt i avveckling),
inom övriga områden AB Ceaverken, Svenska Reproduktions AB, Sveriges
Centrala Restaurang AB, AB Ivurortsverksamhet, Svenska Lagerhus AB,
AB Svensk Torvförädling och Svenska Tobaks AB.

Utredningen tog sikte på möjligheterna att genom en ändrad organisation
av konkurrensföretagens ledning åstadkomma bättre förutsättningar
för dessa att uppfylla målsättningen för de statliga företagen. Önskemålet
om en effektivare och mera samordnad långsiktig planering, ökad snabbhet
i investeringsbeslut och i andra för ett affärsmässigt agerande vitala
frågor samt skärpt bevakning av konsumentintressena var några av de skäl
som ansågs tala för en fastare förbindelse mellan de statliga konkurrensföretagen
och en rationellare arbetsfördelning i förhållande till departementssektorn.

Utredningen hade i första hand lett till slutsatsen att berörda konkurrensföretag
måste föras samman till ett departement. Den personella och
ytterligare organisatoriska ändring som därutöver erfordrades ansågs i
princip kunna sättas in i skilda led, antingen genom eu utbyggnad i departementsledet
eller genom eu förstärkning och integrering av företagsstyrelserna
eller genom upprättande av ett nytt organ för den affärsmässiga ledningen
av gruppen som sådan. Detta organ skulle skjutas in mellan departementet
och befintliga bolagsstyrelser och få formen av en koncernledning.

Mot en utbyggnad av företagsledningen inom departementet invändes
dels att statsdepartementens organisation är utformad med sikte på arbetsuppgifter
av principiellt annan art än de som väsentligen förekommer
inom industriell och kommersiell företagsverksamhet, dels att man måste
sträva efter att noga skilja den administrativa och politiska bedömning,

Bankoutskottets utlåtande nr 53 år 1967

15

som faller inom departementets arbetsområde, från den rent teknisktekonomiskt
inriktade företagsledningen. Omläggningar av styrelserna skulle
bli en alltför omfattande operation och inte garantera att den eftersträvade
samordningen i det finansiella och affärsmässiga handlandet kom till stånd.
Utredningen hade stannat för den tredje lösningen, att upprätta en koncernledning.

En koncernledning kan, framhölls det, utövas antingen av ett förvaltningsbolag
eller av en bolagsberedning. Väljer man förvaltningsbolaget bör det
äga aktierna i samtliga statliga bolag. Väljer man bolagsberedningen bör
Kungl. Maj :t befullmäktiga den att utöva rösträtten vid bolagsstämman.
Från ansvar ssynpunkt betecknades det förra alternativet som det mest
tillfredsställande.

Organisationen av och uppgifterna för ett förvaltningsbolag och en bolagsberedning
behandlades därefter mera ingående. I fråga om förvaltningsbolaget
framhölls att dess uppgifter skulle ligga i att tillse att den statliga
företagsgruppen sköttes effektivt och affärsmässigt och att en tillfredsställande
resultatutveckling uppnåddes. Den långsiktiga planeringen, t. ex.
beträffande finansieringsfrågorna, utvecklingsarbetet samt de interna och
externa samarbetsfrågornå skulle koncentreras hos koncernledningen. Denna
skulle ha stor rörelsefrihet och om så krävdes kunna genomföra snabba
omstruktureringar med hjälp av hela gruppens resurser.

Informationen utåt borde, anfördes det, vara så öppen och allsidig som
möjligt. Vid genomgång av redovisnings-, skatte- och bolagstekniska frågor
hade ingenting kommit fram som skulle innebära något principiellt hinder
för bolagsbildningen.

Införandet av en bolagsberedning kunde betraktas som ett första steg
mot ett förvaltningsföretag. Bolagsberedningen skulle utgöra en ledning
med vilken företagen kunde diskutera alla mera betydelsefulla frågor.
Bolagens ansvar skulle emellertid inte reduceras. Beredningen skulle få
rätt att— efter konsultationer med departementet — besluta om omstrukturering
eller nedläggning av icke lönsamma företag eller företagsenheter.

Avslutningsvis framhölls att bildandet av ett förvaltningsbolag eller en
bolagsberedning inte i sig skulle lösa investeringsproblemen. Staten skulle
även fortsättningsvis behöva tillskjuta kapital till företagsgruppen, vilken
som helhet hade ett betydande investeringsbehov.

Diskussionspromemorian utsändes till ledningarna för de berörda företagen
men har i övrigt icke föranlett någon särskild åtgärd.

Vad gäller tidigare verkställd och nu pågående utredning om samordnad
ledning för domänverket och AB Statens Skogsindustrier hänvisas till utskottets
utlåtande nr 52.

16

Bankoutskottets utlåtande nr 53 år 1967

Utskottet

Frågan om ett sammanförande av den statliga företagsgruppen eller delar
därav under ett eller flera förvaltningsbolag har, såsom belyses av den redogörelse
som lämnats ovan, länge varit aktuell i debatten om de statliga
företagen. Såsom redogörelsen också visar, kan förslag av denna innebörd
utifrån olika värderingar bedömas på helt skilda sätt.

Genom den omorganisation av vissa statsdepartement som genomfördes
tidigare i år har flertalet statliga företag samlats under ett departement och
ökade resurser skapats för samordning av dessa företag. Utskottet finner det
naturligt att riksdagen tills vidare avvaktar de initiativ beträffande de statliga
företagens förvaltning vilka framkommer som ett resultat av den
nämnda omorganisationen. Utskottet är således icke berett att förorda att
riksdagen avlåter en skrivelse till Kungl. Maj :t i enlighet med motionärernas
förslag.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 342 och II: 427, såvitt nu är i fråga, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 november 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Lundberg (h) och Mattsson (ep);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Franzén i Motala (s),
Bengtsson i Landskrona (s)*, Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Hyltander
(fp), Börjesson i Falköping (ep)* och Ullsten (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.