Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av motioner angående allmänna pensionsfonden.
Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit ett antal
till utskottet hänvisade motioner angående fondbildningen inom den allmänna
försäkringen och förvaltningen av allmänna pensionsfonden. Dessa
motioner är
A) de likalydande motionerna 1:606 av herr Sveningsson och 11:762
av herrar Nordgren och Petersson, vari hemställes att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en undersökning av den ur olika synpunkter
erforderliga fondbildningen inom ATP-systemet med hänsyn till
främst inverkan från konjunkturella och demografiska förändringar i samhället;
B)
motionen II: 747 av herrar Björkman och Magnusson i Borås, vari
hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att
Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionen anförts igångsätta
utredning i syfte att —< sedan AP-fonderna nått en med hänsyn till kravet
på likviditet och risken för konjunktur försämring fullt betryggande storlek
och erfarenhet vunnits rörande storleken av arbetsgivarnas frivilliga avsättningar
till egna pensionsfonder •— begränsa de årliga pensionsavgifterna till
AP-fonderna till vad som erfordras för täckande av fondernas löpande pensionsbetalningar
under året»;
C) de likalydande motionerna I: 601 av herr Mattsson m.fl. och II: 755
av herr Larsson i Umeå m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam parlamentarisk utredning rörande
tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar, AP-fondens inverkan
på näringslivet och fondförvaltningens framtida utformning m. m.
i enlighet med vad i motionerna anförts;
D) de likalydande motionerna I: 342 av herr Werner och II: 427 av herr
Hermansson m. fl., vari såvitt nu är i fråga hemställes »att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär snabb översyn av AP-fondernas placeringsreglemente»;
E)
motionen 11:88 av herr Thglén m.fl., vari hemställes »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning om ändrade
former för utlåning från AP-fonderna, varvid särskilt bör beaktas möjlig1—Bihang
till riksdagens protokoll 1967. 8 sand. Nr 49
2
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
heter na att utnyttja banksystemet för en vidgad marknadsmässig användning
av pensionsmedlen»;
F) de likalydande motionerna I: 102 av herrar Harry Carlsson och Johan
Olsson och 11: U1 av herrar Sjönell och Jönsson i Ingemarsgården, vari
hemställes »att riksdagen måtte
1. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag om sådan ändring av reglementet
för allmänna pensionsfondens förvaltning, att återlånerätt får ackumuleras
under en tid av fem år och att amorteringstiden utsträcks till 20 år,
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning angående möjligheterna
att i ökad utsträckning kanalisera medel från AP-fonderna till näringslivet
genom kreditmarknadsinstituten»;
G) de likalydande motionerna I: 168 av herr Ottosson m. fl. och II: 208
av herr Nordgren m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa
dels om förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning att arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få
utnyttja de ATP-avgifter som inbetalas under loppet av de fem senast förflutna
åren och att återlån skall få ske upp till 75 % av inbetalda avgifter;
dels om en utredning rörande utsträckande av amorteringstidens längd
för återlån till 20 år.
I de likalydande motionerna I: 342 och II: 427 förekommer ytterligare två
yrkanden. Av dessa har ett redan blivit föremål för riksdagens beslut
(BaU:s uti. nr 32), medan det andra kommer att behandlas av utskottet i
ett senare utlåtande.
Gällande bestämmelser rörande allmänna pensionsfonden
Enligt 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivares avgift
till försäkringen för tilläggspension samt sådan tilläggspensionsavgift som i
vissa fall erlägges av försäkrad utgå efter en procentsats, avvägd så att avgifterna
i förening med andra tillgängliga medel förslår icke blott till bestridande
av de utgifter som åvilar försäkringen utan även till den fondering
som finnes erforderlig. Enligt lag den 31 maj 1963 utgör procentsatsen för
åren 1965—1969 respektive 7 Vs, 8, 8 Va, 9 och 9 Vs. Avgifterna tillföres
allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen
skall bestridas.
Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst år, skall enligt
förstnämnda lagrum fattas senast ett år dessförinnan. Det åligger riksförsäkringsverket
att vart femte år framlägga förslag beträffande procentsatserna
under nästföljande sju år, i den mån uttaget inte redan är beslutat.
Förslag beträffande procentsatserna fr. o. m. år 1970 torde verket framlägga
före utgången av år 1967.
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
3
I reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning (SFS
1959:293; ändringar SFS 1963:78, 1965: 132 och 1967:345) stadgas, att
fondförvaltningen skall handhas av tre särskilda styrelser. Första fondstyrelsen
förvaltar avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda,
andra fondstyrelsen avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med
minst tjugo arbetstagare och tredje fondstyrelsen avgifter för anställda i
enskilda företag med mindre än tjugo arbetstagare ävensom de egenavgifter
som erlägges för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Fondstyrelsernas ledamöter utses av Kungl. Maj :t, flertalet efter förslag av
organisationer som företräder försäkrade och avgiftsbetalare.
Fondens tillgångar får enligt reglementet placeras dels i vissa slag av
obligationer och andra skuldförbindelser, huvudsakligen sådana som utfärdats
av vissa kreditinrättningar eller som utfärdats eller garanterats
av stat eller kommun, dels i fordran hos vissa kreditinrättningar, i den mån
dessa beviljar avgiftsbetalare återlån av erlagda avgifter.
Reglerna om återlån är utformade på följande sätt. De kreditinrättningar
som äger bevilja återlån är riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, postgirokontoret,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan och annan kreditinrättning
som Konungen godkänner. Återlån kan medges den som erlagt tillläggspensionsavgift
under föregående år och får uppgå till högst hälften av
det erlagda avgiftsbeloppet, under förutsättning att detta utgjort lägst 1 000
kronor. Minimisumman för återlån blir alltså 500 kronor. Kreditinrättning
som lämnar återlån får i sin tur från vederbörande fondstyrelse låna motsvarande
belopp mot fastställd räntesats. Rätten till återlån är icke ovillkorlig,
utan kreditinrättningen, som under alla omständigheter svarar för återbetalning
av lånet från fondstyrelsen, prövar efter vanliga grunder den lånesökandes
kreditvärdighet och kan även fordra säkerhet som vid annan utlåning.
Kreditinrättningen har att amortera sitt lån ur allmänna pensionsfonden
med minst 10 procent årligen och under en tid av högst 10 år. I den
mån kreditinrättningen för sin del medger låntagare mindre amortering
eller längre löptid, övergår dennes återlån således till att bli ett lån av ordinär
typ.
Vissa statistiska uppgifter rörande allmänna pensionsfonden
I allmänna pensionsfondens årsredogörelse för år 1966 lämnas bl. a. följande
uppgifter.
Fondens totala omslutning steg från 10 644,6 milj. kr. vid årets början
till 14 899,7 milj. kr. vid dess slut.
I vilken utsträckning medel under åren 1965 och 1966 influtit resp. ställts
4
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
till förfogande för utgående pensioner framgår, med fördelning på de tre
fondstyrelserna, av följande tablå:
I |
II |
III |
Totalt |
|||||
Mkr |
% |
Mkr |
% |
Mkr |
% |
Mkr |
% |
|
1965 influtna medel |
792,6 |
27 |
1 532,3 |
53 |
580,5 |
20 |
2 905,4 |
100 |
utgående pensioner |
42,2 |
82,3 |
27,7 |
152,8 |
||||
1966 influtna medel |
956,9 |
27 |
1 803,8 |
52 |
723,3 |
21 |
3 484,0 |
100 |
utgående pensioner |
79,4 |
153,1 |
53,2 |
285,7 |
De totala placeringarnas procentuella fördelning på olika låntagargrupper
var vid utgången av åren 1960—1966 följande:
1960 |
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1965 |
1966 |
|
% |
% |
% |
% |
% |
% |
% |
|
Statspapper ........ |
28,7 |
8,7 |
6,2 |
9,1 |
9,6 |
9,4 |
8,3 |
Bostadskrediter .... |
36,8 |
50,9 |
45,3 |
41,5 |
41,5 |
40,7 |
45,2 |
Jordbruk .......... |
3,2 |
3,4 |
2,6 |
3,5 |
3,4 |
3,3 |
3,2 |
Kommuner ........ |
12,9 |
12,9 |
12,1 |
14,0 |
15,7 |
16,0 |
13,5 |
Näringslivet ........ |
18,4 |
22,5 |
30,8 |
27,5 |
25,0 |
24,6 |
22,9 |
Utländska obligationer |
— |
1,4 |
0,9 |
1,6 |
1,0 |
0,6 |
0,4 |
Återlån ............ |
— |
0,2 |
2,0 |
2,7 |
3,8 |
5,4 |
6,5 |
Banktillgodohavanden |
— |
— |
0,1 |
0,1 |
— |
— |
— |
Summa |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
Under 1965 begärde banksystemet för återlån på basis av 1964 års avgifter
307,2 milj. kr. Motsvarande efterfrågan 1966 blev 359,7 milj. kr.,
varav 272,1 milj. kr. utbetalades före 1967 års ingång. Den största efterfrågan
på återlån ägde rum under våren 1966, då kreditmarknadsläget var
som kärvast. Återlånen uppgick vid 1966 års slut till 953,4 milj. kr., fördelade
med 5,3 milj. kr. på första, 944,1 milj. kr. på andra och 4,0 milj. kr.
på tredje fondstyrelsen. De sistnämnda beloppen motsvarar för andra fondstyrelsen
12,2 procent av placeringarna och för vardera av de båda övriga
0,1 procent.
Motionerna
I motionerna 1:606 och 11:762 begärs att, innan ATP-avgiftens storlek
fastställes för en ny femårsperiod, det statistiska underlag för avgiftsberäkningen
som väntas föreligga skall kompletteras genom en utredning av
hur stor en s. k. buffertfond på längre sikt bör vara. Därmed avses en fond
som erbjuder full säkerhet för att förpliktelserna gentemot försäkringstagarna
skall kunna fullgöras. Motionärerna ifrågasätter om inte allmänna
pensionsfonden redan under år 1969 kommer att nå en nivå som är till
-
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
5
räcklig härför även på lång sikt. Den begärda undersökningen bör omfatta
demografiska och konjunkturella faktorer, varpå exempel ges.
En central fondering av den storlek som kommer till stånd genom det
nu tillämpade systemet medför, hävdas det i motionen II: 747, en oerhörd
maktkoncentration. En på politiska ställningstaganden grundad central
dirigering av näringslivet kan befaras. Mot bakgrund härav önskar motionärerna
att förutsättningarna för en partiell decentralisering av pensionssparande!
skall utredas. De erinrar om att tidigare lagstiftning gav företagen
möjlighet att avsätta en del av årets vinst till särskilda pensionsfonder
och att ett pensionssparande utanför allmänna pensionsfondens ram
alltjämt förekommer genom den s. k. PRI-försäkringen. Denna är så uppbyggd
att det väsentliga av nysparandet får stanna kvar hos företagen. Genom
en kollektiv säkerhet ansvarar de samgående företagen gemensamt
för fullgörandet av pensionsförpliktelserna. Ett liknande system bör enligt
motionärerna eftersträvas för förvaltningen av den del av avgifterna till
allmänna pensionsfonden som överstiger vad som erfordras för att täcka
fondens utgifter under året. Den föreslagna ordningen skulle leda till bl. a.
ökat företagssparande, större produktions- och standardökning, säkrare
pensionsutfästelser och möjlighet till eu för företagen och samhället lönande
resultatutj ämning.
Risken för en maktkoncentration hos dem som förvaltar allmänna pensionsfonden
påtalas också i motionerna 1:601 och II: 755. Allmänna pensionsfonden
har, framhåller motionärerna, en sådan ställning på kapitalmarknaden
att frågan om fondförvaltningens framtida utformning måste
få stor betydelse för näringslivets utveckling. Det krav på utredning av
tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar m. m., som 1963
års riksdag ställde, kan inte anses tillgodosett av den i början av år 1967
avslutade utredningen om finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin.
För en vidare diskussion om fondbildningen och fondförvaltningen
med sikte på en reform av nuvarande system erfordras en parlamentarisk
utredning, som innefattar medverkan från skilda meningsriktningar.
I motionerna I: 342 och II: 427 betecknas allmänna pensionsfondens nuvarande
placeringsregler som orimligt snäva. Löntagarnas pengar i fonden
bör kunna användas på ett sätt som möjliggör att nya arbetstillfällen skapas
under samhällets och löntagarnas kontroll. Nya industrier, byggda på
modernaste teknik, bör utvecklas. Motionärerna tillmäter den i 1967 års
finansplan aviserade näringspolitiska fonden — sedermera förverkligad
såsom Sveriges investeringsbank AB — viss betydelse i detta sammanhang
men anser mera stå att vinna genom ett rationellt utnyttjande av allmänna
pensionsfonden. En av LO:s kongress 1966 beslutad hemställan till regeringen
om översyn av fondens placeringsreglemente åberopas.
Företagsnedläggelser och sysselsättningsproblem har enligt motionen
II: 88 ofta sin grund i likviditetssvårigheter till följd av bristande tillgång
1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 4.9
6
Bankoutskottets utlåtande nr iy år 1967
på krediter. Motionärerna anser att företagens kreditbehov bör tillgodoses
inom de redan befintliga kreditinstitutens ram. För att möjliggöra detta bör
prövas om inte dessa kreditinstitut borde beredas tillfälle att uppta förlagslån
i allmänna pensionsfonden. Den nuvarande rätten till återlån betecknas
som en chimär. Återlånesystemet sporrar inte till en rationalisering av företagen,
säger motionärerna, och avsaknaden av ackumuleringsrätt medför
att företagens långsiktiga planering inte befrämjas.
Liknande synpunkter framförs i motionerna I: 102 och II: 141. Även i
dessa motioner återfinnes vidare kravet på en decentralisering av allmänna
pensionsfonden i syfte att undvika maktkoncentration. De berörda frågorna
anses böra behandlas vid en sådan utredning om tilläggspensionssystemets
samhällsekonomiska verkningar etc. som 1963 års riksdag begärde. Särskilt
framhåller motionärerna att återlånesystemet är utformat på sådant sätt
att större och medelstora företag gynnas på de mindres bekostnad. Samma
uppfattning kommer till uttryck i motionerna I: 168 och II: 208, vari också
hävdas att de mindre företagen, i synnerhet inom detaljhandeln, redan tidigare
befinner sig i ett ogynnsamt läge på kreditmarknaden. I båda de senast
nämnda motionsparen påyrkas att möjligheten till återlån skall få ackumuleras
under fem år. I motionerna I: 102 och II: 141 begärs vidare en
utsträckning av amorteringstiden för återlånen från 10 till 20 år. I detta
hänseende hemställes i motionerna I: 168 och II: 208 om en utredning. Vidare
krävs här att återlånemöjligheterna skall vidgas till 75 procent av
avgiftsbeloppet.
Tidigare behandling av de i motionerna väckta frågorna
A. Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension
Procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen
för tilläggspension fastställdes genom lag den 31 maj 1963. I den proposition
varigenom förslag till denna lag förelädes riksdagen (1963 nr 123)
redovisades det inom riksförsäkringsverket utförda utredningsarbete som
låg till grund för lagförslaget. Verket hade utarbetat fem alternativa förslag
till avgiftsuttag. I anslutning till dessa hade verket gjort ett stort antal
beräkningar med utgångspunkt i olika antaganden rörande den framtida
utvecklingen av levnadskostnader, realinkomster, fondränta m. in. Beträffande
befolkningsutvecklingen hade följts en av statistiska centralbyrån
uppgjord prognos, vilken riksförsäkringsverket kompletterat med vissa egna
kalkyler. Riksförsäkringsverkets argumentering i anslutning till beräkningarna
utmynnade i att verket förordade ett avgiftsuttag enligt något
av tre olika alternativ. Kungl. Maj :ts ställningstagande föregicks av remiss
till försäkringsinspektionen, arbetsmarknadens huvudorganisationer in. fl.,
vilkas yttranden redovisades i propositionen.
Bankoutskottets utlåtande nr it) år 1967
7
B. Decentralisering av allmänna pensionsfonden
I den promemoria med förslag om fondförvaltning in. m. i samband med
en utbyggd pensionering (SOU 1958:4), som framlades av 1957 års pensionskommitté,
diskuterades frågan om en uppdelning av fondmedlen på
flera fonder. Kommittén anförde, att de flesta problem som en stor, centralt
förvaltad fond ger upphov till skulle kunna elimineras, om en sådan uppdelning
drevs tillräckligt långt. En uppdelning efter näringsgrenar och branscher
— den ur praktisk synpunkt naturliga metoden — skulle emellertid
alltför lätt urarta till ett kvoteringssystem genom att delfonderna i första
hand tillgodosåg den egna branschens kreditbehov. Övervägande skäl talade
enligt kommitténs mening för en viss, begränsad uppdelning av pensionsfonden.
Kommittén förordade därför, att fondmedlen fördelades på tre delfonder.
Till den första skulle föras de av staten och kommunerna erlagda arbetsgivaravgifterna,
till den andra övriga arbetsgivaravgifter och till den tredje
egenavgifterna från icke-löntagare. Varje fond skulle förvaltas av en styrelse
med av Konungen förordnade ledamöter, av vilka flertalet skulle utses efter
förslag av dels organisationer representerande berörda arbetsgivare, dels
löntagarorganisationer och organisationer företrädande övriga försäkringstagare.
I propositionen nr 100 år 1959, vari bl. a. framlades förslag till reglemente
angående allmänna pensionsfondens förvaltning, uttalade föredragande departementschefen,
att förvaltningen av pensionsfonden enligt hans åsikt inte
borde innebära en maktkoncentration — vare sig för statliga eller andra intressen.
I enlighet härmed föreslogs, att förvaltningen skulle delas upp på tre särskilda
fondstyrelser. I dessa fondstyrelser skulle företrädare finnas för närmast
berörda parter utan att någon ensam hade majoritet. En sådan maktfördelning
torde, sade departementschefen, vara i princip väl jämförlig med
den som kunde tänkas råda, om en på privat väg fullt utbyggd pensionering
ägde rum i ett mindre antal stora företag.
Av pensionsfonden beräknades omkring 2/10 komma att förvaltas av första
fondstyrelsen, omkring 5/io av andra fondstyrelsen och omkring 3/io
av tredje fondstyrelsen. En sådan uppdelning hade enligt departementschefens
mening den fördelen, att man undvek att låta en av förvaltningsenheterna
disponera över huvudparten av fonden. Medan den första fondstyrelsen
skulle förvalta de arbetsgivaravgifter som erlades av arbetsgivare
vilka företrädde det allmänna, skulle andra fondstyrelsen förvalta arbetsgivaravgifter
från enskilda stora och medelstora företag och tredje fondstyrelsen
dels arbetsgivaravgifter från enskilda mindre företag, dels egenavgifter
från företagare in. fl. Under den tredje fondstyrelsen sammanfördes sålunda
de medel som i praktiken hänförde sig till småföretagarna.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
Förslaget till reglemente angående allmänna pensionsfondens förvaltning
godtogs av riksdagen i väsentligen oförändrat skick.
Motioner av samma innebörd som den nu föreliggande motionen II: 747
bär tidigare väckts vid 1965 och 1966 års riksdagar och då avslagits. I sitt
yttrande år 1966 (nr 15) över ifrågavarande motioner anförde bankoutskottet
— i nära anslutning till vad andra lagutskottet uttalat i motsvarande
sammanhang 1965 (uti. nr 64) — att en sådan decentralisering av
medelsförvaltningen som föreslagits i motionerna skulle förutsätta en fullständig
omprövning av de principer som dittills legat till grund för handhavandet
av fondkapitalet. Enligt utskottets mening borde dessa principer
i det väsentliga vidmakthållas för framtiden.
C. Tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar m. m.
I anledning av ovannämnda proposition till 1963 års riksdag med förslag
till lag angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969
till försäkringen för tilläggspension väcktes motioner, vari yrkades att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle anhålla att en klarläggande samhällsekonomisk
analys av pensionssparande! utfördes, varvid särskilt APfondernas
verkan på det totala sparandets omfattning och ändrade struktur
uppmärksammades, samt att i samband härmed en översyn företogs av de
till pensionssystemet knutna reglerna för fondkapitalets placering och administration
med utgångspunkt från ett ovillkorligt beaktande av ATPsystemets
säkerhet.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande i ärendet
(nr 57) bl. a. följande:
Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna
kommer pensionsfonderna att redan under den femårsperiod, för vilken
avgiftsuttaget nu fastställes, uppgå till betydande belopp. Det skulle därför
enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska verkningarna
i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.
En sådan utredning, som torde ha förutsätts vid pensionssystemets införande,
bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,
fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.
Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra bringas till
Kungl. Maj :ts kännedom.
Kungl. Maj :t förordnade, att den sålunda begärda utredningen skulle
utföras inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna planeringen
av den svenska ekonomins utveckling på längre sikt. Sedermera tillkallades
i början av år 1964 överdirektören i konjunkturinstitutet Börje Kragh att
såsom särskild utredningsman verkställa en utredning om finansiella långtidsperspektiv
inom samhällsekonomin. Bland de frågor som skulle innefattas
i denna utredning nämndes i direktiven särskilt de som andra lagutskottet
enligt ovanstående citat angivit. Utifrån en kartläggning av aktu
-
Bankoutskottets utlåtande nr W år 1967
9
ella förhållanden skulle utredningen söka klarlägga tendenserna på längre
sikt beträffande sparandefördelning, kreditförmedling och finansieringsbehov
samt analysera innebörden härav för den ekonomiska politikens
målsättningar och utformning. Utbudsutvecklingen på kreditmarknaden
borde vad gällde vissa områden, speciellt allmänna pensionsfonden, kunna
diskuteras i konkreta, kvalitativa termer på relativt lång sikt. Tendensbedömningarna
på utbuds- och efterfrågesidorna skulle sammanställas i en
totalkalkyl med alternativa uppsättningar av konsistenta antaganden. Till
dessa bedömningar skulle anknytas en diskussion av riktlinjerna för en
ekonomisk politik på detta område, syftande till att skapa de kreditmarknadsmässiga
förutsättningarna för en önskvärd »real» utveckling. Det
framhölls att härvid kunde bli fråga om behovet och möjligheterna att påverka
placeringsfördelning och kreditkanalisering bl. a. genom slussning via
allmänna pensionsfonden.
Resultatet av det sålunda definierade utredningsarbetet har av utredningsmannen
presenterats i betänkandet »Finansiella långtidsperspektiv» (SOU
1967: 6). I bilaga 3 till detta betänkande har fil. dr Leon Rappaport redovisat
vissa beräkningar av de avgifter och uttagspröcenter för AP-systemet
under perioden 1970—2010 som är förenliga med olika förutsättningar om
realinkomstutveckling, fondbildning in. m. Vissa slutsatser och resonemang
i betänkandet, vilka särskilt avser allmänna pensionsfonden, må här antydningsvis
återges.
Till ledning för en bedömning av allmänna pensionsfondens roll och
betydelse i framtiden har den finansiella utvecklingen under tioårsperioden
1955—1964 studerats. Nämnas må, att ATP:s införande mitt under perioden
icke, såsom a priori kunde anses sannolikt, åtföljts av någon minskning av
hushållens totala sparkvot. Utvecklingen på kreditmarknaden karakteriseras
av allmänna pensionsfondens undan för undan alltmer betydande roll
för den totala utlåningen och dennas fördelning på olika kategorier av
låntagare. År 1964 hade fondens andel vuxit till omkring 25 procent av den
totala utlåningen.
Genom s. k. kreditmarknadsmatriser belyses i betänkandet hur olika slag
av upplåning och utlåning under skilda perioder transmitterats resp. kan
komma att transmitteras via olika delar av kreditsystemet. En jämförelse
mellan perioderna 1955—1959 och 1960—1964 uppvisar betydande förskjutningar
i fråga om den totala utlåningens fördelning på olika låntagarkategorier.
De absolut sett största förändringarna gäller staten, vars upplåning radikalt
minskats, och företagen, vilkas andel ökat avsevärt. Allmänna pensionsfondens
placeringar har emellertid verkat konserverande snarare än omorienterande
på det totala utlåningsmönstret, i det att de fördelats i stort
sett i överensstämmelse med utlåningens totalfördelning 1955—1959. Av tillskotten
till allmänna pensionsfonden 1960—1964 har företagssektorn svarat
för drygt 70 procent, samtidigt som den »fått tillbaka» drygt 30 procent av
10
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
liela fondbildningen i form av upplåning från fonden. Skillnaden har
emellertid mer än väl kompenserats genom att främst affärsbankernas
utlåning omriktats, varför företagssektorns andel av totalutlåningen kunnat
öka.
Vid en analys av hushållssparandet 1970 konstateras att ett efterfrågeöverskott
kan väntas komma till stånd på konsuintionsvaruområdet. Denna
balansbrist kan uttryckas i form av ett skattegap, d. v. s. som den ökning
av den genomsnittliga direkta skattekvoten som behövs för att reducera
hushållens konsumtionsefterfrågan så att den kommer i nivå med konsumtionsutrymmet.
I detta sammanhang diskuteras möjligheten att använda
höjda ATP-avgifter som ett alternativ eller komplement till ökade skatter;
det framhålles att ATP-avgifterna i princip kan jämställas med en indirekt
beskattning. Ju snabbare allmänna pensionsfonden byggs npp, desto större
svängrum skulle det, uttalar utredningsmannen, kunna bli för den offentliga
skattepolitiken, i det att uppsättningen av penning- och finanspolitiska
instrument för att åstadkomma samhällsekonomisk balans skulle utökas
med ytterligare ett. Från denna synpunkt kan dock ingenting bestämt
sägas om den önskvärda nivån för fonden vid olika framtida tidpunkter.
Om balansaspekten får bestämma nppbyggnadstakten skulle fondstorleken
snarast bli ett symptom på graden av balansbrist i samhällsekonomin och
de metoder man valt att komma till rätta härmed.
I anslutning till detta resonemang diskuteras dock vissa gränser för uppbyggnadstakten.
En undre gräns sätts av kravet att fonden skall tjäna som
buffert mot sådana ojämnheter i avgiftsuttagen som sammanhänger med
variationer i utbetalningarna. Under hänvisning till ovannämnda bilaga 3
till betänkandet konstateras att redan uppnådda uttagsprocent skulle vid
gällande pensionsprinciper förslå för att garantera uppbyggandet av en
även på längre sikt betydande buffertfond. En övre gräns för fonduppbyggnaden
kan tekniska, administrativa och politiska faktorer tänkas sätta.
Att komma så nära denna övre gräns som möjligt skulle kunna vara
rationellt, eftersom härigenom skulle skapas ökat svängrum för de övriga
ekonomisk-politiska instrumenten för att komma till rätta med balansstörningar.
Som ett alternativ till en sänkning av företagsbeskattningen
skulle i vissa situationer en sänkning av uttagsprocenten kunna bli aktuell.
Vad gäller allmänna pensionsfondens funktion på kreditmarknaden behandlas
särskilt dess betydelse för företagsfinansieringen. Härvid framhålls
att den tekniska utvecklingen synes komma att kräva allt större investeringsenheter
och att investeringarna även blir mer riskfyllda i den mån andelen
därav för forskning och utvecklingsarbete kommer att öka. Allmänna
pensionsfonden skulle kunna möjliggöra stora placeringar med den samtidiga
riskspridning som det ej finns utrymme för på den privata kreditmarknaden.
Olika alternativ anges för det sätt på vilket fonden skulle kunna fylla de
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
11
resurs- och riskfördelande uppgifterna. Under förutsättning att bestämmelser
och organisation ändras kan fonden göra direkta placeringar i lån
och aktier. Ett annat alternativ är att placeringarna i långt större utsträckning
än hittills slussas t. ex. via affärsbankerna. Härigenom skulle speciellt
de mindre och medelstora företagens lånebehov kunna tillgodoses. En
vidgad långfristig utlåning från affärsbankerna skulle kunna finansieras
genom en motsvarande försäljning av affärsbankernas egna förlagsbevis
till fonden, något som dock förutsätter att nuvarande restriktivitet beträffande
förlagslåneemissionerna lättas. Vid bedömningen av alla de olika
alternativen kommer man, säger utredningsmannen, snabbt in på frågor
av politisk och administrativ natur, som det i denna utredning inte bedömts
vara möjligt eller lämpligt att ta ställning till.
Yrkanden på en parlamentarisk utredning rörande tilläggspensionssystemets
samhällsekonomiska verkningar har — under hänvisning till den
begäran om utredning som 1963 års riksdag riktade till Kungl. Maj :t —
framställts i motioner vid 1964, 1965 och 1966 års riksdagar (2 LU 1964: 31,
1965: 64; BaU 1966: 15). Motionerna har avslagits under hänvisning till det
utredningsarbete i annan form som redan bedrevs. Bankoutskottet uttalade
1966, att det inte kunde anses motiverat att tillsätta en parlamentarisk utredning
innan pågående undersökningar avslutats, vilka kunde väntas ge
en grund av fakta och teoretiska överväganden som vore nödvändig för
en vidare diskussion av fondbildningen och fondförvaltningen.
Vid LO:s sjuttonde ordinarie kongress i september 1966 beslöts att ge
LO:s landssekretariat i uppdrag att hos regeringen verka för att en översyn
av allmänna pensionsfondens placeringsreglemente snarast komme till stånd.
Bland de synpunkter som enligt beslutet borde beaktas vid en sådan översyn
var följande. Fonden borde beträffande placeringsreglerna bli likställd med
försäkringsbolagen. Frågan om rätt för fonden att i begränsad utsträckning
förvärva aktier och fastigheter borde utredas. Former för ett engagemang
från fondens sida, t. ex. genom särskilda för ändamålet bildade förvaltningsbolag,
i nyföretagande av betydande storlek borde övervägas.
Den ovan refererade utredningen om de finansiella långtidsperspektiven
utgjorde en av grundvalarna för det våren 1967 framlagda och av riksdagen
godkända förslaget om inrättande av Sveriges investeringsbank AB (prop.
56, BaU 33, rskr. 289). I följ dmotioner till huvu dpropositionen i ämnet
yrkades bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa
om skyndsam parlamentarisk utredning angående en liberalisering av gällande
bestämmelser bl. a. i syfte att öka kreditinstitutens långfristiga
kreditgivningskapacitet, exempelvis genom större möjligheter att ianspråkta
AP-medel. Utskottet anförde, att det även utan en sådan utredning vore
12
Bankoutskottets utlåtande nr U9 år 1967
uppenbart att den av motionärerna utpekade vägen inte var särdeles framkomlig.
Såsom betonades i propositionen skulle nämligen en avsevärd upplåning
i allmänna pensionsfonden från bankernas sida, vilken av dem lades
till grund för en långfristig kreditgivning, förutsätta att fonden antingen
gjorde avkall på sina säkerhetskrav eller fick dem tillgodosedda genom ett
omfattande statligt garantisystem. Det förra alternativet fann utskottet uteslutet.
Det senare skulle, sade utskottet, innebära ett avsevärt statligt
engagemang som motionärerna från sina utgångspunkter inte torde förorda
och som enligt utskottets uppfattning med större fördel kunde ges formen
av en direkt statlig kreditgivning. Motionsyrkandet föranledde ingen riksdagens
åtgärd.
D. Reglerna för återlån ur allmänna pensionsfonden
I propositionen nr 100 år 1959, vari, såsom ovan nämnts, bl. a. framlades
förslag till reglemente angående allmänna pensionsfondens förvaltning, uttalade
föredragande departementschefen, att en betydande del av fondmedlen
i form av återlån borde gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.
Från det förslag till regler för återlån som framlagts av 1957 års
pensionskommitté hade departementschefen i olika hänseenden gjort avvikelser
i syfte att vidga återlånemöjligheterna. Förslaget till reglemente
blev vad beträffar återlånereglerna godkänt av riksdagen i oförändrat skick.
De sålunda antagna reglerna gäller alltjämt.
Vid alla efterföljande riksdagar har väckts motioner vari hemställts om
ändringar i återlånereglerna i syfte att öka möjligheterna att använda pensionsmedlen
för företagens kapitalförsörjning. Motionsyrkandena har genomgående
avslagits av riksdagen. Andra lagutskottet har i sina utlåtanden
i ämnet (1960 nr 6, 1961 nr 56, 1962 nr 13, 1963 nr 2, 1964 nr 18 och 1965
nr 64) flera gånger uttalat, att de gällande återlånereglerna inte i alla
avseenden är helt ändamålsenliga. Häri instämde bankoutskottet år 1966
(uti. nr 15). Andra lagutskottets avstyrkande av ändringsförslagen motiverades
1960—1964 med att erfarenheter i någon större utsträckning av
reglernas verkningar ännu inte vunnits. År 1965 hänvisade andra lagutskottet
och år 1966 bankoutskottet till den pågående utredningen om finansiella
långtidsperspektiv inom samhällsekonomin. Innan denna utredning
slutförts borde en så viktig fråga som den om ändring av återlånereglerna
inte upptagas till övervägande.
Över de år 1965 väckta motionerna i ämnet inhämtade andra lagutskottet
yttranden från arbetsmarknadens huvudorganisationer och ett antal topporganisationer
inom näringslivet. Löntagarorganisationerna ställde sig kritiska
till förslagen, medan övriga remissinstanser i huvudsak var positiva.
Svenska bankföreningen avstyrkte dock en förlängning av amorteringstiden
till 20 år.
Bankoniskoitets utlåtande nr 4.9 år 1967
13
Utskottet
De bestämmelser som reglerar avgiftsuttaget till allmänna pensionsfonden
och fondmedlens förvaltning fastställdes 1959, och fonden började
byggas upp 1960. Under de år som därefter gått har fonden kommit att
spela en alltmera central roll på kredit- och kapitalmarknaden. Dess omslutning
steg under 1966 med mer än 4 miljarder kr. och nådde därigenom en
totalsumma på närmare 15 miljarder kr.
Ett flertal olika frågor rörande allmänna pensionsfonden har under 1960-talet aktualiserats i riksdagen. Några riksdagsbeslut bör särskilt nämnas.
I anslutning till att procentsatsen för avgiftsuttaget till fonden under åren
1965—1969 fastställdes år 1963, anhöll riksdagen hos Kungl. Maj :t om en
utredning av tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar
m. in. Fondbildningens omfattning och inverkan på näringslivet samt fondförvaltningens
framtida utformning var frågor som därvid också ansågs
böra behandlas. Sedan i början av 1967 en utredning om finansiella långtidsperspektiv
framlagts, vilken delvis innebar ett tillmötesgående av riksdagens
nyss refererade begäran, fick riksdagen under årets vårsession ta
ställning till ett förslag om inrättande av en statlig investeringsbank, vilken
förutsattes ha allmänna pensionsfonden som sin viktigaste upplåningskälla.
Under behandlingen av detta ärende förekom åtskillig diskussion av fondens
roll, särskilt i förhållande till näringslivet.
De motioner angående allmänna pensionsfonden som utskottet behandlar
i detta utlåtande spänner över ett brett register. Utredningskrav ställs som
gäller dels takten i fonduppbyggandet och möjligheten att förlägga en avsevärd
del av pensionssparandet utanför fonden, dels fondens samhällsekonomiska
effekt i stort, dels också fondförvaltningen med tonvikt på utlåningen
till näringslivet. På sistnämnda område begärs såvitt gäller återlånerätten
vissa omedelbara reformer. Flera av förslagen har framlagts
även tidigare år. När riksdagen nu skall ta ställning till dem har emellertid
i viss mån ett nytt läge inträtt. Det nyss omnämnda betänkandet om finansiella
långtidsperspektiv har nämligen givit underlag för en fördjupad
diskussion av fondens samhällsekonomiska roll och fondkapitalets förvaltning.
Avgiftsuttaget till allmänna pensionsfonden har senast fastställts för en
femårsperiod t. o. m. år 1969. Såsom framhålles i motionerna 1:606 och
II: 762 kan riksdagen under år 1968 väntas få ta ställning till avgiftsuttaget
under en ny femårsperiod. Avgörande bör då enligt motionärernas uppfattning
bli hur stor fonden måste vara för att kunna fungera som en buffertfond,
vilken skänker full säkerhet för att pensionssystemet kan fullgöra
sina förpliktelser mot försäkringstagarna. Uppgiften att beräkna grunderna
14
Bankoutskotlets utlåtande nr 49 år 1967
för avgiftsuttaget åvilar riksförsäkringsverket. Motionärerna anser det dock
nödvändigt med en ytterligare utredning av hur demografiska och konjunkturella
förhållanden inverkar på avgiftsuttaget.
Oavsett om allmänna pensionsfonden såsom motionärerna synes önska
skall begränsas till en buffertfond eller i enlighet med en allmännare uppfattning
skall byggas upp till större omfång erfordras uppenbarligen ingående
beräkningar av de variabler som bör vara bestämmande för avgiftsuttaget.
Sådana beräkningar verkställs för närvarande inom riksförsäkringsverket
och deras resultat kan, enligt vad utskottet under hand inhämtat, väntas
bli offentliggjort före innevarande års utgång. Liksom tidigare baseras
beräkningarna på alternativa antaganden, vilket gör att vid det fortsatta
beslutsförfarandet lämnas rum för ställningstaganden utifrån skilda värderingar.
Enligt utskottets uppfattning saknas anledning att såsom motionärerna
gör a priori anse att det material som riksförsäkringsverket framlägger
kommer att vara otillräckligt som underlag för beslut om det fortsatta
avgiftsuttaget till allmänna pensionsfonden.
I motionen II: 747 framläggs förslag om en genomgripande förändring av
formerna för den fondbildning som ingår i tilläggspensionssystemet. Den
del av pensionsutgifterna som överstiger vad som erfordras för att täcka
löpande utgifter för pensionsbetalning bör enligt motionärerna få avsättas
inom företagen. Garanti för de avsatta medlen skall erhållas genom kollektivt
ansvarstagande i regi av företagens intresseorganisationer.
Såsom utskottet framhöll när samma förslag prövades vid förra årets
riksdag skulle en sådan decentralisering av medelsförvaltningen som här
avses förutsätta en fullständig omprövning av de principer som hittills
legat till grund för handhavandet av fondkapitalet. Dessa principer, innefattande
en fördelning av beslutsrätten därvidlag på tre olika styrelser, var
uttryck för en avvägning mellan olika synpunkter. Å ena sidan fick förvaltningen
av pensionsfonden inte innebära en maktkoncentration, vare sig
för statliga eller andra intressen — en uppfattning som motionärerna nu
synes vilja understryka. Å andra sidan fick en uppdelning av fondmedlen
inte urarta till ett kvoteringssystem enligt vilket de från en bransch inflytande
avgiftsmedlen i första hand användes för att tillgodose bi''anschens
egna kreditbehov. Hittillsvarande erfarenheter av fondförvaltningen ger
enligt utskottets mening inte anledning att rubba den nu gällande ordningen.
Utskottet är därför inte berett att förorda en sådan utredning som
föreslås i motionen II: 747.
Den utredning av tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar
in. m. som riksdagen såsom nämnts anhöll om år 1963 har enligt
Kungl. Maj :ts beslut utförts inom ramen för den av finansdepartementet
15
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
bedrivna planeringen av den svenska ekonomins utveckling på längre sikt.
De ifrågavarande problemen har därvid huvudsakligen uppmärksammats
vid den särskilda utredning av finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin
som verkställts av överdirektören i konjunkturinstitutet
Börje Kragh (SOU 1967: 6). Tidigare i detta utlåtande har lämnats en kort
sammanfattning av de slutsatser och resonemang rörande allmänna pensionsfonden
som utredningsmannen redovisat i sitt betänkande. Genom
denna utredning har erhållits ett betydande tillskott av empiriskt material
och teoretiska överväganden rörande allmänna pensionsfondens funktion.
Det kan emellertid också konstateras, att den av riksdagen år 1963 angivna
utredningsuppgiften endast delvis blivit genomförd. Såsom utredningsmannen
påpekat, har han avstått från att ta upp frågor av politisk och administrativ
natur som han inte bedömt det vara möjligt eller lämpligt att ta
ställning till. Betänkandet får alltså till stor del karaktären av underlag
för ett fortsatt, mera målinriktat utredningsarbete.
Redan i motioner vid 1964, 1965 och 1966 års riksdagar har påyrkats att
en parlamentariskt sammansatt utredning skulle tillsättas för en vidare
diskussion av fondbildningen och fondförvaltningen med sikte på en reform
av nuvarande system. Dessa yrkanden har avslagits under hänvisning till
den redan pågående utredningsverksamhet som Ivungl. Maj :t förordnat om.
I motionerna I: 601 och II: 755 återkommer nu ett yrkande av samma innebörd.
Utskottet har från finansdepartementet under hand inhämtat, att planer
nu föreligger att tillsätta en utredning rörande frågor om allmänna pensionsfondens
förvaltning m. m. Något preciserat besked om det tilltänkta utredningsuppdragets
avgränsning och om formerna för arbetets bedrivande har
ännu icke kunnat lämnas. Utskottet noterar dock med tillfredsställelse de
sålunda tillkännagivna planerna och finner det naturligt att med utgångspunkt
i föreliggande motioner ange de önskemål som riksdagen har anledning
att framföra beträffande utredningsarbetet.
Vad gäller utredningens allmänna syfte torde det vara till fyllest att nu
åter hänvisa till riksdagens ovan åberopade uttalande år 1963. I anslutning
till motionerna I: 601 och II: 755 bör också betonas att det är angeläget att
utredningen får en parlamentarisk sammansättning, som möjliggör insyn
för och medverkan av skilda meningsriktningar. Ytterligare bör understrykas
att utredningen måste arbeta skyndsamt.
I vissa andra av de föreliggande motionerna har framställts utredningsyrkanden
som bör beaktas i detta sammanhang. Så begärs i motionerna
I: 102 och II: 141 att riksdagen skall anhålla att Kungl. Maj :t låter utreda
möjligheterna att i ökad utsträckning kanalisera medel från allmänna
pensionsfonden till näringslivet genom kreditmarknadsinstituten. Av liknande
innebörd är hemställan i motionen II: 88, som avser en utredning om
16
Bankoutskottets utlåtande nr W år 1967
ändrade former för utlåning från allmänna pensionsfonden. Särskilt bör
därvid, säger motionärerna, beaktas möjligheterna att utnyttja banksystemet
för en vidgad marknadsmässig användning av pensionsmedlen.
Utskottet tinner det vara ett centralt önskemål att allmänna pensionsfondens
iesurser i framtiden skall kunna ställas till näringslivets förfogande
även i andra former än för närvarande. Såsom framhållits i betänkandet om
finansiella langtidsperspektiv skulle en vidgad medverkan från affärsbankernas
sida kunna vara ett sätt för fonden att lösa vissa resurs- och
riskfördelningsproblem. En utökad långfristig utlåning från affärsbankerna
skulle, såsom också motionärerna anfört, kunna finansieras genom en försäljning
av förlagsbevis från bankerna till fonden. Andra tänkbara utvägar
vore att fonden övertoge delar av bankernas obligationsinnehav och att specialinstitut
för kreditgivning till företag bildades under bankernas medverkan
och med medel från fonden sasom bas. Särskild betydelse bör lösningar
av här angivna slag kunna få för de mindre och medelstora företagen. Att
pröva de här antydda uppslagen är enligt utskottets mening en naturlig
uppgift för den förestående utredningen.
Det önskemål om en översyn av reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning som framförs i motionerna 1: 342 och II: 427 tar sikte på
en ökad insats trån fondens sida inom näringslivet genom direkt engagemang
i olika företag. Även detta spörsmål torde komma att få prövas vid den
stundande nya utredningen. Motionärernas yrkande bör enligt utskottets
mening icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
I återstoden av nu föreliggande motionsyrkanden framförs önskemål om
ändringar i gällande regler för återlån ur allmänna pensionsfonden. Såväl
i motionerna I: 102 och II: 141 som i motionerna I: 168 och II: 208 påyrkas
att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa om förslag till sådan ändring
i reglementet angående fondens förvaltning att återlånerätt får ackumuleras
under fem år i stället för alt som nu avse blott avgiftsmedel som inbetalats
under föregående år. I de båda senare motionerna föreslås också att återlånerätten
skall gälla 75 procent av inbetalda avgifter i stället för som nu
50 procent. I fråga om en utsträckning av amorteringstiden för återlån
från 10 till 20 år framförs uppfattningar som icke är helt samstämmiga.
Medan i motionerna 1:102 och 11:141 liemställes att riksdagen direkt
skall begära förslag om en reglementsändring av den angivna innebörden,
begränsas yrkandet i motionerna I: 168 och II: 208 till att avse en
utredning rörande en sådan utsträckning av amorteringstiden.
Förslag i samma riktning som de nu nämnda har framförts i motioner
varje år sedan 1960, utan att dock föranleda någon riksdagens åtgärd. Det
senast anförda skälet härför har varit att utredningen om finansiella långtidsperspektiv
borde slutföras, innan en så viktig fråga som den om ändring
17
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
i aterlånereglerna togs upp till övervägande. Samtidigt har emellertid
fiamhållits, senast av hankoutskottet 1986, att dessa regler inte kan anses
helt ändamålsenliga.
Det sist återgivna uttalandet vill utskottet bär kraftigt understryka. De
ändi ingår i återlånereglerna som nu föreslagits ter sig i hög grad angelägna.
Den tidigare år i sammanhanget åberopade utredningen om finansiella långtidsperspektiv
föreligger nu, och det torde inte kunna göras gällande att den
givit till resultat att återlånereglerna icke kan göras något mer generösa.
I första hand synes det önskvärt att den nuvarande snäva tidsgränsen för
återlånerätt vidgas, så att återlånerätten inte förfaller kalenderårsvis utan
får ackumuleras under en tid av fem år. En sådan ändring skulle vara
av särskilt värde för många mindre företag, som nu i praktiken är utestängda
från möjligheten till återlån. Även en utvidgning av den andel av
inbetalda avgifter som berättigar till återlån framstår som angelägen. Härutöver
synes en förlängning av amorteringstiden från 10 till 20 år vara
motiverad. Att såsom föreslagits i motionerna I: 168 och II: 208 låta sistnämnda
fråga bli föremål för särskild utredning förefaller icke erforderligt.
De reglementsändringar som här förordats bör kunna komma till stånd
oberoende av den aviserade utredningen om mera vittsyftande frågor rörande
allmänna pensionsfondens förvaltning.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
A. att motionerna I: 606 och II: 762, om undersökning av
den erforderliga fondbildningen inom ATP-systemet, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
B. att motionen II: 747, om utredning rörande begränsning
av avgifterna till allmänna pensionsfonden, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen
1)
I: 601 och II: 755,
2) I: 102 och II: 141, såvitt de gäller viss utredning,
3) II: 88,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
rörande allmänna pensionsfonden i enlighet med vad utskottet
ovan anfört;
D. att motionerna I: 342 och II: 427, såvitt de gäller översyn
av allmänna pensionsfondens placeringsreglemente, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
E. att riksdagen i anledning av motionerna I: 102 och
II: 141, såvitt de gäller reglerna för återlån från allmänna
pensionsfonden, samt I: 168 och II: 208 måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring av
18
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning
att återlånerätt får ackumuleras under fem år, att återlån
får ske upp till 75 procent av inbetalda avgifter och att
amorteringstiden för återlån utsträckes till 20 år.
Stockholm den 8 november 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hilding (fp), Lundin (s), Enarsson
(h), Larfors (s), Manne Olsson (s), Lundberg (h), Mattsson (ep) och fru
Lundblad (s);
från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s),
herrar Berglund (fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustavsson i Ängelholm (s) och Ullsten (fp).
Reservationer
1. vid utskottets hemställan under A.
av herrar Enarsson (h), Lundberg (h) och Regnéll (h), vilka ansett,
dels att det stycke på s. 14 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Oavsett om allmänna» och slutar med orden »till allmänna pensionsfonden»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Utskottet finner det i likhet med motionärerna angeläget att det ställningstagande
som nästa år skall göras angående avgiftsuttaget till allmänna
pensionsfonden under 1970-talets förra hälft kan baseras på ett mera omfattande
utredningsmaterial än det som på grundval av hittillsvarande
erfarenheter kan förväntas från riksförsäkringsverket. Särskilt erfordras
att den nödvändiga storleken av en buffertfond blir ingående belyst från
principiella utgångspunkter. Härvid måste såväl demografiska som konjunkturella
faktorer bedömas på mycket lång sikt. Utskottet tillstyrker
således att riksdagen i enlighet med motionärernas förslag hos Kungl. Maj :t
hemställer om en undersökning i ämnet.»;
dels att utskottet under A. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna 1:606 och
II: 762 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en
undersökning av den ur olika synpunkter erforderliga fondbildningen
inom ATP-systemet med hänsyn till främst inverkan
från konjunkturella och demografiska förändringar
i samhället.»;
19
Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1967
2. vid utskottets hemställan under B.
av herrar Enarsson (h), Lundberg (h) och Regnéll (h), vilka ansett,
dels att det stycke på s. 14 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Såsom utskottet framhöll» och slutar med orden »i motionen II: 747» bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Ett system med en i viss mån decentraliserad förvaltning av de avgiftsmedel
som nu inflyter till allmänna pensionsfonden skulle otvivelaktigt
medföra stora fördelar. Den påtagliga risk för en alltför stor maktkoncentration
som är förknippad med det nuvarande förvaltningssystemet skulle
härigenom kunna undvikas. Likaså skulle risken för felinvesteringar nedbringas.
Samtidigt skulle företagssparandet påverkas i gynnsam riktning
och företagens kreditproblem bli väsentligt lättare att lösa. Även från
säkerhetssynpunkt skulle en sådan lösning vara fördelaktig. Utskottet
finner det av de skäl som här angivits angeläget att en utredning om en
begränsning av avsättningen till allmänna pensionsfonden kommer till
stånd och tillstyrker alltså det i motionen II: 747 framförda förslaget
härom.»;
dels att utskottet under B. bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionen 11:747 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte
med beaktande av vad utskottet anfört igångsätta utredning
i syfte att begränsa de årliga pensionsavgifterna till allmänna
pensionsfonden till vad som erfordras för täckande av
fondens löpande pensionsbetalningar under året.»;
3. vid utskottets hemställan under C.
av herrar Lundin, Larfors, Manne Olsson, fru Lundblad, fru RenströmIngenäs,
herrar Franzén i Motala, Bengtsson i Landskrona och Gustavsson
i Ängelholm (samtliga s), vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med orden
»Redan i motioner» och slutar på s. 16 med orden »den förestående utredningen»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Utskottet noterar i detta sammanhang med tillfredsställelse, att ett
sådant fortsatt utredningsarbete nu är att vänta. Enligt vad utskottet under
hand inhämtat från finansdepartementet föreligger nämligen planer att
tillsätta en utredning rörande frågor om allmänna pensionsfondens förvaltning
m. m. De uppslag som redovisats i det nyssnämnda betänkandet
bör därvid kunna vidareutvecklas på ett fruktbart sätt.
Flera av de föreliggande motionerna innehåller förslag om att riksdagen
hos Kungl. Maj :t skall hemställa om viss utredning rörande allmänna pensionsfonden.
Så är fallet med motionerna I: 601 och II: 755, vari liksom vid
flera tidigare riksdagar framförs yrkande att en parlamentarisk utredning
skall tillsättas för en vidare diskussion av fondbildningen och fondförvalt
-
20
Bankouiskottets utlåtande nr t9 år 1967
ningen med sikte på en reform av nuvarande system. Så är också fallet med
motionerna I: 102 och II: 141 samt II: 88, enligt vilka riksdagen bör anhålla
att Kungl. Maj :t låter utreda möjligheterna att i ökad utsträckning kanalisera
medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet genom kreditmarknadsinstituten.
Under hänvisning till den ovan förebådade nya utredningen
avstyrker utskottet bifall till de här berörda motionsyrkandena.»;
dels att utskottet under C. bort hemställa,
»att följande motioner, nämligen
1) I: 601 och It: 755, om parlamentarisk utredning rörande
tilläggspensionssystemets samhällsekonomiska verkningar
m. in.,
2) I: 102 och II: 141, såvitt de avser utredning angående
kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till
näringslivet,
3) 11:88, om utredning rörande ändrade former för utlåning
från allmänna pensionsfonden,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»;
4. vid utskottets hemställan under E.
av herrar Lundin, Larfors, Manne Olsson, fru Lundblad, fru RenströmIngenäs,
herrar Franzén i Motala, Bengtsson i Landskrona och Gustavsson
i Ängelholm (samtliga s), vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med orden
»Förslag i samma» och slutar på s. 17 med orden »allmänna pensionsfondens
förvaltning» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»En översyn av återlånereglerna torde bli en av uppgifterna för den nyss
berörda utredningen rörande frågor om allmänna pensionsfondens förvaltning
m. m. Någon omedelbar reglementsändring kan utskottet inte tillstyrka.
Inte heller finns skäl att, såsom föreslagits i motionerna I: 168 och II: 208,
i särskild ordning begära utredning om en förlängning av amorteringstiden
för återlån.
Utskottet kan i detta sammanhang inte underlåta att ånyo påpeka, att
mera liberala villkor för återlån inte i och för sig är ägnade att öka den andel
av allmänna pensionsfondens medel som tillföres näringslivet. Genom placering
i obligationer, förlagsbevis och vissa lån som förmedlas av hypoteksaktiebolag
bidrar fonden på andra vägar till företagens kapitalförsörjning.
Erinras må här särskilt om de ökade möjligheter till långfristig finansiering
av produktiva investeringar i näringslivet som skapats genom inrättandet
av Sveriges investeringsbank AB. Återlånens betydelse framstår i jämförelse
härmed som tämligen ringa. Utmärkande för dem är främst, att de
kommer just de företag till del som har inbetalat motsvarande pensionsavgifter.
Detta innebär bl. a. att, hur än återlånereglerna utformas i sina de
-
Bankoutskollets utlåtande nr ¥J år 1967
21
täljer, kapitalintensiva företag och företag stadda i snabb expansion icke
kan draga lika stor nytta som övriga företag av möjligheten till återlån.»;
dels att utskottet under E. bort hemställa,
»att följande motioner, nämligen
1) I: 102 och II: 141, såvitt de gäller reglerna för återlån
från allmänna pensionsfonden, samt
2) I: 168 och II: 208, i samma ämne,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»