Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1967
1
Nr 48
Utlåtande i anledning av motioner angående lönsparande.
I de till bankout skott et hänvisade likalydande motionerna I: 430 av herr
Augustsson och 11:544 av herr Franzén i Motala föreslås, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning
angående möjligheterna till ett väsentligt ökat lönsparande bland berörda
ungdomsgrupper, varvid också frågan om ett obligatoriskt lönsparande blir
föremål för beaktande av utredningen.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i
riksgäldskontoret samt från Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO).
Motionerna
Av tillgänglig statistik framgår, anför motionärerna, att 350 000 ungdomar
upp till 24 års ålder deklarerar en inkomst på över 10 000 kr., därav
100 000 som har en årsinkomst på 15 000—20 000 kr. och 40 000 som tjänar
mellan 20 000 och 30 000 kr. Dessa ungdomskullar beräknas omsätta i
runt tal 12 miljarder kr. Ungdomens lönsparande har från samhällsekonomisk
synpunkt viss betydelse. Därutöver bör också framhållas den stora
betydelse sparandet har när det gäller att möjliggöra bosättning och familjebildning.
Ungdomens lönsparande har fått relativt stor omfattning, men
en alltför stor grupp står dock utanför. Även denna grupp bör ges hjälp till
självhjälp. Propaganda och upplysning är här ej till fyllest. Även frågan
om ett obligatoriskt lönsparande bör därför, anser motionärerna, beaktas
vid den av dem föreslagna utredningen.
Ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet
Ett med statsmedel understött ungdomens lönsparande har förekommit
sedan år 1950. Deltagandet bygger på ett avtal mellan löntagaren, hans arbetsgivare
och en bank. Med bank avses härvid postbanken, sparbank, affärsbank,
centralkassa för jordbrukskredit, Kooperativa förbundets sparkassa
samt Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
u. p. a. (HSB). Enligt avtalet medger löntagaren rätt för sin arbetsgivare
att vid varje avlöningstillfälle under en avtalad sparperiod dra av ett visst
belopp, lägst 10 procent av löntagarens bruttolön, vilket belopp av arbetsBihang
till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 48
2
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1967
givaren insattes på ett för löntagaren i banken upplagt räntebärande lönsparkonto.
Sparperioden skall omfatta tiden t. o. m. utgången av det år då
spararen fyller 25 år, dock minst tre kalenderår. Högsta ålder för inträde
i ungdomens lönsparande är 25 år. Sparperioden kan förlängas t. o. in. utgången
av det år då lönspararen fyller 30 år. På lönsparkontot insatta medel
är bundna under sparperioden. Förtidsuttag kan dock medges i vissa
angivna fall (giftermål, kostnadskrävande utbildning, m. in.).
Bland dem som deltager i ungdomens lönsparande utlottas en gång om
året vinster efter en plan, som för varje utlottning fastställes av riksgäldskontoret.
Varje lönsparare, som under sju månader av närmast föregående
kalenderår (kvalifikationsåret) gjort föreskrivna insättningar på sitt lönsparkonto,
äger rätt att deltaga i vinstutlottningen. Lönspararen behöver
inte själv göra någon anmälan om deltagande; vinstutlottningen sker på
grundval av uppgifter som sparinstitutionerna för ändamålet ingivit till
riksgäldskontoret. Den årliga vinstutlottningssumman, till vilken anslag
anvisas på fjortonde huvudtiteln, skall enligt riksdagens beslut utgöra ett
belopp motsvarande 1 procent av det totala nysparandet (insättningarna)
på lönsparkontona under kvalifikationsåret.
Som påbyggnad på ungdomens lönsparande tillkom 1962 allmänna lönsparandet.
Till detta kan anslutning ske tidigast under det kalenderår varunder
vederbörande fyller 26 år. Deltagandet i allmänna lönsparandet sker
efter överenskommelse antingen mellan löntagaren, hans arbetsgivare och
bank eller direkt mellan löntagaren och bank. Lönsparandet äger rum genom
regelbundna insättningar (direkt av deltagaren eller genom löneav
-
Ungdomens lönsparande:
omslutning 1950—1966
År |
Antal sparare den |
Innestående |
Insättningar |
Uttag |
Ökning |
1950............... |
27 670 |
4,8 |
5,1 |
0,4 |
4,8 |
1951............... |
42 025 |
15,3 |
12,6 |
2,3 |
10,5 |
1952............... |
46 032 |
27,3 |
16,4 |
5,0 |
12,0 |
1953............... |
52 025 |
37 4 |
18,3 |
9,1 |
10,1 |
1954............... |
57 281 |
44,9 |
20,7 |
14,2 |
7,5 |
1955............... |
66 336 |
54,3 |
25,2 |
16,7 |
9,4 |
1956............... |
75 628 |
65,9 |
30,0 |
20,3 |
11,6 |
1957............... |
92 357 |
79,3 |
35,6 |
24,9 |
13,4 |
1958............... |
116 556 |
105,6 |
52,2 |
29,3 |
26,3 |
1959............... |
126 141 |
128,9 |
60,5 |
41,3 |
23,5 |
1960............... |
139 301 |
153,3 |
68,1 |
49,2 |
24,6 |
1961............... |
151 121 |
172.2 |
78,3 |
66,4 |
18,4 |
1962............... |
166 210 |
194,8 |
87,4 |
71,5 |
22,8 |
1963............... |
166 460 |
213,6 |
97,7 |
85,6 |
18,8 |
1964............... |
172 383 |
224,0 |
100,1 |
97,9 |
10,4 |
1965............... |
169 088 |
236,2 |
107,3 |
107,2 |
12,1 |
1966............... |
164 453 |
253,1 |
111,8 |
108,9 |
16,5 |
1) Inkl. krediterade räntor.
Bankoutskottets utlåtande nr b8 år 1967
3
drag). En och samma deltagare får inneha endast ett lönsparkonto. Vissa
regler om minsta sparbelopp gäller. De insatta medlen är inte bundna.
Även inom allmänna lönsparandet anordnas årliga vinstutlottningar i
enlighet med vinstplaner, som fastställs av riksgäldskontoret. Villkor för
deltagande däri är att lönspararen under kvalifikationsåret gjort minst ett
visst antal insättningar och ökat behållningen på sitt konto med minst 500
kr. utöver ränta. Vinstsumman skall utgöra ett belopp motsvarande V2 procent
av nettoökningen på samtliga allmänna lönsparkonton (insättningarna
minskade med uttagen) under kvalifikationsåret.
Resultatet av ungdomens lönsparande under tiden från dess start t. o. in.
år 1966 framgår av tabellen nedtill på föregående sida.
Den vid slutet av år 1966 innestående behållningen, 253,1 milj. kr., motsvarar
i medeltal 1 539 kr. per konto. Vinstsumman vid utlottningen 1966
var 1 073 000 kr.
Tabellen nedtill på denna sida visar antalet nytillkomna och avgångna
lönsparare under åren 1950—1966.
Antalet nytillkomna ungdomslönsparare under senare år kan jämföras
med storleken av årsklasserna 17 och 18 år, vilka för närvarande vardera
omfattar ca 130 000 personer. En stor del av dessa kan ej deltaga i lönsparandet
därför att de fortfarande studerar och ej har förvärvsinkomst.
Det relativt stora antalet avgångna lönsparare sammanhänger huvudsakligen
med att ett större antal ungdomslönsparare uppnår 25-årsåldern och
då har rätt att övergå till allmänna lönsparandet eller uttaga sina sparbelopp.
Antalet till allmänna lönsparandet anslutna var vid utgången av år 1966
Ungdomens lönsparande:
antal lönsparande 1950—1966
År |
Antal lönsparare |
|||
Nytillkomna |
Avgångna |
Antal vid slutet |
Förändring |
|
1950................ |
30 000 |
2 300 |
27 700 |
+ 27 700 |
1951................ |
13 000 |
3 700 |
42 000 |
+ 14 300 |
1952................ |
12 000 |
8 000 |
46 000 |
+ 4 000 |
1953................ |
15 000 |
9 000 |
■ 52 000 |
+ 6 000 |
1954................ |
19 000 |
13 700 |
57 300 |
+ 5 300 |
1955................ |
25 000 |
16 000 |
66 300 |
+ 9 000 |
1956................ |
24 300 |
15 000 |
75 600 |
+ 9 000 |
1957................ |
31 000 |
14 200 |
92 400 |
+ 16 800 |
1958................ |
40 200 |
16 000 |
116 600 |
+ 24 000 |
1959................ |
29 462 |
19 838 |
126 100 |
+ 10 000 |
1960................ |
34 116 |
20 956 |
139 300 |
+ 13 000 |
1961................ |
36 821 |
25 228 |
151 100 |
+ 11 500 |
1962................ |
37 554 |
22 782 |
165 900 |
+ 15 000 |
1963................ |
26 589 |
25 991 |
166 500 |
+ 600 |
1964................ |
54 723 |
48 836 |
172 400 |
+ 5 900 |
1965................ |
55 031 |
58 345 |
169 100 |
— 3 300 |
1966................ |
43 520 |
48 160 |
164 450 |
- 4 600 |
4
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1967
drygt 567 000 med en innestående behållning av 1 295 milj. kr., d. v. s. i
medeltal per lönsparare inemot 2 300 kronor.
För att introducera det allmänna lönsparandet och samordna reklam,
PR-verksamhet, utredningsarbete in. in. rörande detta och ungdomens lönsparande
tillsattes hösten 1961 en kommitté, lönsparkommittén, under ordförandeskap
av riksdagsman Nils Kellgren och med representanter för
arbetsmarknadsorganisationer, berörda sparinstitut in. fl. Kommittén har
bl. a. föranstaltat om årliga lönsparkampanj er, till vilka riksdagen anvisat
anslag.
Sedan introduktionen av det allmänna lönsparandet avslutats ansågs det
lämpligt att överföra planläggning, genomförande och administration av
lönsparkampanjerna till något statligt organ. På kommitténs förslag överflyttades
fr. o. m. den 1 juli 1966 ansvaret för framtida kampanjer på riksgäldsfullmäktige
(prop. 1965: 155). Lönsparkommittén har härefter fortsatt
sitt arbete med riksgäldsfullmäktige som huvudman.
Propagandan för de båda sparformerna har utformats på följande sätt.
Information har lämnats till pressen, till vars förfogande också gratis ställts
artiklar om sparande m. m. Broschyrer om lönsparandet och dess regler har
utarbetats och distribuerats. Annons- och affischkampanjer har genomförts
under medverkan av en annonsbyrå. Under de senaste åren har huvudvikten
lagts på propaganda för att främja ungdomens lönsparande.
De anslag som för budgetåren 1961/62—1966/67 anvisats för lönsparkampanjer
uppgår till sammanlagt 3 500 000 kr. Våren 1965 lät lönsparkommittén
genom statistiska centralbyråns försorg verkställa en undersökning avsedd
att belysa behovet av fortsatta propagandaåtgärder, finansierade av
det allmänna. Undersökningen syntes ge vid handen, att de dittills bedrivna
propagandakampanjerna givit sådana för sparandet gynnsamma resultat
att en fortsatt av staten understödd propagandverksamhet var väl motiverad.
För sådan verksamhet under år 1968 har kommittén gjort framställning
om att på tilläggsstat för budgetåret 1967/68 skall anslås 800 000 kr.
Kampanjen avses liksom tidigare inriktas särskilt på den förvärvsarbetande
ungdomen.
Lönsparkominitténs förslag till lön- och bostadssparande
I en promemoria i november 1966 lade lönsparkommittén fram ett förslag
till premiering av ett långsiktigt bostadssparande i nära anslutning till
ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet. Förslaget innebar att
staten skulle premiera ett bundet långsiktigt målsparande inriktat huvudsakligen
på bostadsanskaffningen. Bostadslönsparare skulle av statsmedel
erhålla ett räntetillägg på 1 procent på de under de olika åren innestående
sparbeloppen, därest uttag gjordes för anskaffande av permanent bostad i
form av villa, radhus, kedjehus eller bostadsrättslägenhet, eller över huvud
taget efter en sparperiod av fem år, allt under förutsättning att vissa uppställda
sparvillkor hade uppfyllts. Lönspararna skulle därutöver få deltaga
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1967
5
i de ordinarie vinstutlottningarna enligt förut gällande regler. Den totala
avkastningen på sparkapitalet skulle sålunda komma att ungefär motsvara
räntan vid placering i industriobligationer eller Spar-66-obligationer.
Förslaget utsändes av kommittén på remiss till de sparinstitut och intresseorganisationer
som var anslutna till kommittén. Flera av remissinstanserna
ställde sig positiva, men förslaget rönte också på åtskilliga punkter kritik,
framför allt från banktekniska synpunkter. Sammanfattningsvis ansåg kommittén
de framförda meningarna ge vid banden, att förslaget till premiering
av bostadssparande inom ramen för lönsparsystemet inte vunnit sådan anslutning,
att det utan ytterligare bearbetning och komplettering kunde läggas
till grund för åtgärder i frågan. Kommittén anmälde i skrivelse till riksgäldsfullmäktige
att den fann även andra former av stöd för bostadssparandet
än de som skisserats i förslaget vara tänkbara, t. ex. stöd via de
statliga låne- och bidragsformerna för bostadsbyggandet i förhållande till
sparprestationen. Frågan hade enligt kommitténs uppfattning sådant intresse
att en särskild utredning syntes väl motiverad. I anslutning därtill
borde också lönsparsystemets regler överses i syfte att ytterligare effektivisera
sparformen.
Riksgäldsfullmäktige ansåg den av kommittén förordade ytterligare
utredningen nödvändig, innan definitiv ställning kunde tas till förslaget
om ett av staten premierat bostadssparande. En sådan utredning borde enligt
fullmäktiges mening ske mot bakgrunden av en mer allmän bedömning
av de lämpliga formerna för att främja sparandet. Fullmäktige överlämnade
därför i februari 1967 lönsparkommitténs skrivelse med tillhörande
handlingar till chefen för finansdepartementet för den åtgärd som saken
kunde anses påkalla. Beslut i det sålunda anhängiggjorda ärendet har ännu
icke träffats.
Tidigare förslag till obligatoriskt sparande
Ett förslag till obligatoriskt sparande utarbetades i mars 1955 inom finansdepartementet
och framlades i en »P.M. om sparande i syfte att begränsa
konsumtionsökningen». Förslagets bakgrund var att det rådande
ekonomiska läget kännetecknades av tendenser till en kraftigt stegrad efterfrågan
från konsumenternas sida till följd av de löneökningar vari årets
avtalsrörelse utmynnade. Motiveringen var sålunda rent stabiliseringspolitisk.
Det obligatoriska sparandet var avsett att ersätta en allmän omsättningsskatt,
som skulle kunna tjäna motsvarande syfte. I promemorian diskuterades
bl. a. i vilken mån det kunde beräknas minska det frivilliga sparandet.
Det i promemorian behandlade systemet för obligatoriskt sparande var
anknutet till den allmänna skatteuppbörden och avsåg i första hand uttagande
av sparbelopp genom en tioprocentig höjning av det preliminära skatteuttaget.
Slutgiltigt skulle sparbeloppen bestämmas i samband med slutskattedebiteringen.
Det obligatoriska sparandet skulle pågå under ett och
6
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1967
ett halvt år och omfatta såväl löntagare som andra skattskyldiga, även
juridiska personer. På sparbeloppen skulle utfärdas räntebärande sparbevis.
Inlösningen efter sparperiodens slut skulle ske med statsobligationer.
Vid remissbehandlingen kom starkt delade meningar om förslaget till
uttryck. Kungl. Maj :t beslöt sedermera att promemorian skulle läggas till
handlingarna. Någon proposition i ämnet blev alltså icke förelagd riksdagen.
Allmän omsättningsskatt (varuskatt) infördes fr. o. m. år 1960.
Remissyttranden över motionerna
Remissinstanserna understryker allmänt det önskvärda i att få till stånd
ett ökat sparande bland ungdomen. LO påpekar dock att det inte är med
hänsyn till sin betydelse för kapitalmarknadens försörjning som ungdomens
lönsparande förtjänar att stimuleras, utan med hänsyn till den roll det spelar
för den enskildes ekonomi.
Riksgäldsfullmäktige, LO och Svenska bankföreningen hänvisar till riksgäldsfullmäktiges
ovan redovisade framställning till chefen för finansdepartementet
i anledning av lönsparkommitténs förslag till utredning av frågan
om premiering av ett långsiktigt bostadssparande. Med hänsyn till att saken
sålunda aktualiserats hos Kungl. Maj :t anses något initiativ från riksdagens
sida inte vara erforderligt.
SAF och Svenska sparbanksföreningen anser det vara lönsparkommitténs
sak att framlägga förslag rörande lönsparandet och avstyrker därför likaledes
att motionerna föranleder någon åtgärd.
LO, SACO, SAF och Svenska bankföreningen tar uttryckligen avstånd
från tanken på ett obligatoriskt lönsparande för ungdom. LO uttalar att
denna tanke lider av stora svagheter. En av dessa är att ett obligatorium
måste utformas med undantagsregler för individuella fall. Den avgörande
invändningen är emellertid, säger LO, att statsmakterna inte bör ålägga
någon viss befolkningsgrupp — bestämd av åldersgränser eller på annat
sätt — inskränkningar i användningen av sina inkomster. Svenska bankföreningen
anför att enligt bankernas bedömande införandet av ett tvångssparande
snarare skulle vara ägnat att minska än att öka sparbenägenheten
på längre sikt.
Endast TCO instämmer reservationslöst i motionärernas önskemål.
Utskottet
Motionärernas förslag tar sikte på att främja sparandet bland ungdomen,
särskilt med tanke på dess betydelse för bosättning och familjebildning.
Värdet av åtgärder i sådant syfte torde vara allmänt erkänt. Ett uttryck
för statsmakternas engagemang i strävan efter ett vidgat ungdomssparande
är det stöd som sedan år 1950 givits åt ungdomens lönsparande, vilket efter
hand vunnit avsevärd anslutning. Under 1960-talet har staten anslagit icke
Bankoutskottets utlåtande nr 48 är 1967
1
obetydliga summor till propaganda för denna sparform och för det år 1962
införda allmänna lönsparandet.
Uppgiften att ta initiativ till utveckling av de båda slagen av lönsparande
åvilar närmast lönsparkommittén, som numera sorterar under riksgäldsfullmäktige
och som har en bred förankring hos arbetsmarknadens organisationer
och institutionerna på kreditmarknaden. Ett förslag till en ny form av
bostadssparande, som kommittén förra året utarbetade, har i år av riksgäldsfullmäktige
överlämnats till chefen för finansdepartementet för att
kunna prövas i samband med en mera allmän bedömning av lämpliga sparfrämjande
åtgärder.
De fakta som här redovisats ger vid handen att frågan om möjligheterna
att få till stånd ett väsentligt ökat lönsparande bland ungdomen redan beaktats
på ett sätt som i det väsentliga bör tillgodose motionärernas önskemål.
På en punkt torde dock detta inte vara fallet, nämligen i vad gäller tanken
på ett obligatoriskt lönsparande. De sympatier för denna tanke som
motionärerna förefaller att hysa delas inte av utskottet. Ett sådant obligatorium
kan knappast väntas skapa en positiv inställning till sparandet.
Inte heller synes det tilltalande att staten av omsorg om medborgarnas privata
ekonomi skulle pålägga dem vittgående inskränkningar i rätten att använda
förvärvade nettoinkomster. För den kategori ungdomar som kombinerar
studier och förvärvsarbete skulle särskilda komplikationer kunna
uppstå.
Utskottet avstyrker sålunda förslaget om utredning rörande obligatoriskt
lönsparande. Åberopande även vad ovan i övrigt anförts hemställer utskottet,
att motionerna 1: 430 och II: 544 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 november 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hilding (fp), Lundin (s), Enarsson (h),
Larfors (s), Manne Olsson (s), Lundberg (h), Mattsson (ep) och fru Lundblad
(s);
från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s),
herrar Rerglund (fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustavsson i Ängelholm (s) och Ullsten (fp).
Reservation
av herr Franzén i Motala (s).