Bankoutskottets utlåtande nr 44 är 1967

3

Nr 44

Utlåtande i anledning av motioner angående zonindelningen vid
beräkningen av bilförsäkringspremier.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna I: 605 av fröken
Stenberg och It: 761 av herr Nordgren har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skall hemställa »om att Kungl. Maj :t låter utreda frågan
om zonindelningen och därav betingade bilförsäkringspremier».

Motionärerna anför att de högre försäkringspremier för bilar och lastbilar
som försäkringsbolagen tillämpar i Norrland är grundade på en zonindelning
som missgynnar invånarna i denna landsdel, vilka har särskilt stort
behov av bilen som transportmedel.

Yttranden över motionerna har av utskottet inhämtats från försäkringsinspektionen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. Försäkringsinspektionen
har bifogat en skrivelse i ärendet som ingivits till
inspektionen av Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen. Inspektionen
bär vidare hänvisat till sitt yttrande till allmänna beredningsutskottet
över motioner vid 1959 års riksdag, vari hemställdes om prövning bl. a. av
möjligheterna att uppnå enhetliga trafikförsäkringspremier i Norrland och
Svealand—Götalands landsortsområde (ABU 1959: 9). Sistnämnda yttrande
ligger till grund för den nedan lämnade redogörelsen beträffande premiesättningen
inom de aktuella försäkringsformerna.

Gällande ordning för premiesättningen i trafikförsäkring och annan
motorfordonsförsäkring

Enligt 282 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse åligger det styrelsen
och verkställande direktören för ett försäkringsbolag att med hjälp av fortlöpande
statistik eller annorledes övervaka att premiesättningen är skäligt
avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen är avsedd att täcka,
nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Denna
bestämmelse gäller såväl den obligatoriska trafikförsäkringen som annan
motorfordonsförsäkring.

I fråga om premiesättningen i trafikförsäkring finns ytterligare bestämmelser
i lagen om trafikförsäkring å motorfordon och i de koncessionsvillkor
som uppställts för försäkringsanstalter med trafikförsäkringsrörelse.
Sålunda skall enligt trafikförsäkringslagen premiesatserna anmälas till för1*-—Bihang
till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 43—47

4

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1967

säkringsinspektionen. Indelning i riskklasser skall anordnas i anslutning till
formulär, som fastställes av inspektionen. Om det sätt varpå premierna
bestäms ger anledning till anmärkning, skall inspektionen göra anmälan
därom till Ivungl. Maj:t, som där så prövas erforderligt förelägger vederbörande
anstalt att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande
eller återkallar tillståndet att driva trafikförsäkring. Enligt koncessionsvillkoren
får premie för trafikförsäkring icke bestämmas till högre belopp
än som på grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet anses
svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot skaderegleringskostnader
med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig vinst. Omkostnadstillägget
får ej beräknas högre än efter de grunder försäkringsinspektionen
fastställer med ledning av vunnen erfarenhet om vad som vid
tillbörlig sparsamhet kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse av
ifrågavarande art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader får ej
belasta trafikförsäkringen. Vinsttillägget får ej sättas högre än till 5 procent
av bruttopremien. Sedan åtskilliga år tillämpas ett vinsttillägg av 3 procent.

De nu gällande trafikförsäkringspremierna är baserade på statistisk erfarenhet
och har fastställts i samråd med försäkringsinspektionen. Geografiskt
har gjorts en indelning i tre tariff områden, nämligen storstadsområdet
(S), omfattande Stockholm och Göteborg med närmast kringliggande städer
och övriga kommuner samt Malmö stad, Norrland (N) och landet i övrigt (Ö).
Premietarifferna i trafikförsäkring omprövas med vissa års mellanrum, varvid
också indelningen i tariffområden aktualiseras. Premierna för trafikförsäkring
är för personbilar högre i storstadsområdena än i Norrland. Premieskillnaden,
som växlar något mellan olika bolag, utgör omkring 30 kr.
Trafikförsäkringspremien för landet i övrigt är, såvitt avser personbilar,
omkring 50 kr. lägre än för Norrland.

En anpassning av trafikförsäkringspremierna efter de individuella riskerna
sker genom det tillämpade bonussjrstemet. En motorfordonsägare erhåller
efter två skadefria försäkringsår bonus med 30 procent, efter ytterligare
två skadefria år med 50 procent samt efter sammanlagt sex skadefria år
med 70 procent. Vid varje inträffad skada, som medför ersättningsskyldighet
för försäkringsgivaren, bortfaller den sist erhållna bonusförhöjningen.
Premieskillnaden å 50 kr. mellan Norrland och landet i övrigt (utom storstäderna)
reduceras sålunda vid 70 procents bonus till 15 kr.

Inom annan motorfordonsför säkring än obligatorisk trafikförsäkring ligger
premienivån för Norrland högre än för storstadsområdet, och premieskillnaden
mellan Norrland och övriga Sverige exklusive storstadsområdet är
större. I detta fall gäller icke, såsom förhållandet är med trafikförsäkringspremierna,
att premierna anmäles till försäkringsinspektionen innan de
bringas i tillämpning. De är dock underkastade den ovan redovisade skäliglietsprincipen.
Inspektionens kontroll kommer emellertid först i efterhand
och har väsentligt mindre omfattning. Det riskklasschema som inspektionen

Bankoutskotteis utlåtande nr 44 år 1967

5

fastställt för trafikförsäkringen tillämpas av bolagen även i fråga om annan
motorfordonsför säkring.

Riksdagsbehandling av frågan år 1959

I sitt yttrande (1959 nr 9) över de inledningsvis nämnda motionerna vid
1959 års riksdag uttalade allmänna beredningsutskottet, att utskottet fann
det önskvärt med största möjliga enhetlighet och enkelhet vid bestämmandet
av premierna för trafikförsäkring. Å andra sidan torde det dock, anförde utskottet,
vara riktigt att premierna såsom skedde avvägdes med hänsyn till
den risk försäkringen var avsedd att täcka. Utskottet förutsatte att försäkringsinspektionen
liksom dittills fortlöpande följde utvecklingen och att de
möjligheter att införa mera enhetliga premier, som den kommande utvecklingen
kunde medföra, bleve tillvaratagna. Riksdagen beslöt att motionerna
skulle anses besvarade genom vad utskottet anfört.

Remissyttrandena

Samarbelsdelegationen för de fyra nordligaste länen meddelar i sin skrivelse
till försäkringsinspektionen, att delegationen under år 1966 behandlat
frågan om zonindelningen av bilförsäkringspremierna. Därvid medverkade
representanter för försäkringsbolagen, vilka »sökte övertyga delegationens
medlemmar om det berättigade i det rådande systemet, dock utan att helt
lyckas därmed».

Delegationen finner att systemet kännetecknas av godtycklighet och
därför är principiellt förkastligt. Lösningen på problemet bör enligt delegationen
ligga i bonussystemet. Den distinktion som ligger bakom uppfattningen
att bonus är individuell och en zonindelning nödvändig för den olika
graden av risktagande i skilda områden betecknas som helt teoretisk. Med
nuvarande omfattning av biltrafiken anses det föga realistiskt att upprätthålla
en princip som bygger på bilens »hemvist». Den skilda skadefrekvensen
i olika delar av landet torde, säger delegationen vidare, i viss utsträckning
kunna tillskrivas vägstandarden. Den befolkning som måste låta sig
åtnöjas med sämre vägar får sålunda en extra hämsko i högre premier. Varje
bidrag till utjämnande av skillnaden i levnadskostnader mellan Norrland
och landet i övrigt säges vara välkommet.

Svenska försäkringsbolags riksförbund överlämnar material som försäkringsbranschens
företrädare framställt i anslutning till den ovan nämnda
överläggningen med Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen.
Där beräknas på grundval av statistik för åren 1959—1962 att trafikförsäkringspremien
för tariffområde N bör utgöra 116 procent av premien för
tariffområde Ö. Det verkliga relationstalet har emellertid legat mellan 103,6

6

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1967

och 111,6 procent. Beträffande delkaskoförsäkring (brand-, stöld- och glasruteförsäkring)
konstateras att premien i Norrland enligt de tariffer som
tillämpats sedan 1961 ligger endast mellan 14 och 48 procent högre än i
område Ö, ehuru de med hänsyn till skadebeloppen bort ligga 63 å 75 procent
högre. För fullständig kaskoförsäkring (delkasko- och vagnskadeförsäkring)
har den uttagna premien varit mellan 15 och 48 procent högre i Norrland
än i område Ö, medan statistiken motiverat att den varit mellan 45 och 55
procent högre. Hänsyn har här tagits till skillnaden i genomsnittsbonus.

Beträffande bonussystemets inverkan på nettopremierna lämnas uppgiften
att bonusdifferentieringen under perioden 1959—1962 icke medfört
att nettopremien i Norrland blivit mer än ca 6 procent högre än i område
Ö, trots att skadekostnaden var 28 procent högre.

Folksam redovisar en liknande undersökning avseende Folksams bestånd
samt omfattande skadeårgångarna 1964 och 1965. Den kvot mellan skadebelopp
per fordon i område N och motsvarande belopp i område Ö som därvid
framkommit är under de båda åren för vagnskadeförsäkring (genomsnitt
för skilda former) 1,38 resp. 1,40 och för delkaskoförsäkring 1,64 resp. 1,60.
För riskåren 1964 och 1965 har vagnskaderiskpremien legat i genomsnitt
ca 40 procent högre i Norrland än i område Ö. Skillnaden har konstaterats
bero på att såväl skadefrekvensen som medelskadan är högre i Norrland.
För delkaskomomenten låg 1965 riskpremien 60 procent högre i Norrland än
i område Ö, främst beroende på skillnaden i riskpremie för glasruteförsäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det ådagalagt att den nuvarande
premieavvägningen på intet sätt innebär att norrlandsbilisterna
subventionerar andra bilister. Riksförbundet hänvisar till skälighetsprincipen
och framhåller därutöver att det av rent företagsekonomiska skäl är
omöjligt att tillhandahålla en försäkring till underpris som kompenseras
av ett överpris på annat håll. Följden skulle bli att företagen skulle undvika
att arbeta inom områden med underpremie och koncentrera sig på områden
med överpremie. Med hänsyn till försäkringsbolagens kontinuerliga uppmärksamhet
på frågan och den övervakning som förekommer från försäkringsinspektionens
sida saknas enligt riksförbundets mening skäl för en
särskild utredning av frågan om zonindelningen.

Folksam instämmer i vad Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalat.

För säkring sinspektionen understryker att föreliggande siffermaterial visar
en klar riskskillnad mellan N- och Ö-områdena, vilken framträder mest
markant inom kaskoförsäkringen. Att i premiesättningen bortse från dokumenterade
riskskillnader vore, säger inspektionen, att avvika från såväl försäkringsmässiga
principer som rent företagsekonomiska värderingar. Inspektionen
framhåller emellertid, att frågan om förbättringar i zonindelningen
alltid är aktuell i ljuset av det nya statistikmaterial som efterhand
framkommer. Härvid aktualiseras även frågan huruvida inte en indelning

B cm k o in .v I; ot tets utlåtande nr 7-i liv 11)07

7

i latort och glesbygd vore från rättvisesynpunkt lämplig. Även vid en sådan
indelning iuaste doek, påpekas det, gränsproblem uppstå, och elnirti vissa
kategorier norrlundsbilislcr sannolikt skulle få lägre premier torde, norrlandsbilislerna
som helnel betraktade knappast ia någon premie förbättring.
Inspektionen i oljor emeilerlid fortlöpande de undersökningar på området
som ut föres av försäkringsbolagen och tar därvid själv erforderliga initiativ.

Aven om de senast presterade undersökningsresultaten icke bär givit
tillräckliga skäl till ändring av zonindelningen eller av gällande premieskillnader,
pekar dock, säger inspektionen avslutningsvis, vissa tendenser inom
bil försäkringen i positiv riktning för bilisterna i Norrland. Sa lunda synes
riskskillnaden i Iraliklorsäkringen medan Norrland och övriga landet ha
minskat något under de senare åren, varför man bär -- under förutsättning
att trenden halter i sig - pa längre sikt torde kunna räkna med eu viss
premie-utjämning mellan N- och O-områdena.

Enligt inspektionens mening saknas skäl för alt verkställa den föreslagna
ulredningen.

iJtskottet

Inom den ohligalonska Iraliklörsäkringen liksom annan molorfordonsförsäkring
lillämpas skilda premienivåer i de tre taräffområden vari landet
indelas och. av vilka Norrland är eib Denna zonindelning betingas av vällande
lagregler och koncessionsvilikor, enligt vilka premiesättningen skall
avvägas med hänsyn iill den risk som försäkringen är avsedd att täcka.
D örelagsekonomiska bedömningar pekar i samma riktning.

bulligt molionarernas uppfaltning missgynnar zonindelningen invånarna
! Norrland, vilka liar särskilt behov av bilen som transportmedel. Motionärerna
önskar eu utredning av premiesättningen. I den skrivelse i ämnei som
Samarhetsdelegalionen för de lyra nordligaste länen ingivit till försäkriiujsinspeklionen
i ramfors uppialiningen alt den indiv iduella differentieringav
premierna som bonussystemet medtör skulle ge rättvisare resultat än
nuvarande system.

De t materia! som remissinstanserna tillhandahållit ger enligt utskottets
mening tydligt vid handen, att den premieskillnad som nu lillämpas mellan
Norrland och landet i övrigt (exklusive storstadsregionerna'') motiveras
av konstaterade riskskillnader. Givelvis innebär eu indelning av lande!
i endast tre lariflomraden eu viss idrenkling, som lör somliga, grupper av
lorsåknngslagare kan fram sia som orättvis; uppenbart är a andra sidan
åt! ed komplicerat system lör premiesättningen om möjligt hör undvikas.
Den lösning av problemet som Samarbetsdelegatiunen för de fyra nordligaste
länen anvisa! är såväl ulskollet kan bedöma knappast gångbar.
Av del material som ulskollet haft tillgång till framgår all, om grundpremierna
vore enhetliga, nuvarande kraftiga bonn sd i f feren t ier in g icke för

8

Bankoutskotlets utlåtande nr H är 1967

Norrlands del skulle medföra nettopremier som fullt täckte de högre skadekostnaderna
i Norrland.

Premieavvägningen omprövas med jämna mellanrum och anpassas därvid
efter förändringar i riskfördelningen. Försäkringsinspektionen, som
när det gäller trafikförsäkringen spelar en aktivt kontrollerande roll vid
premiesättningen och som över huvud taget granskar försäkringsavtalens
skälighet, följer fortlöpande utvecklingen på området och kan förutsättas
ta initiativ till en omprövning av grunderna för premiesättningen om anledning
därtill uppkommer. Inspektionen framhåller att man på längre sikt torde
kunna räkna med en viss premieutjämning mellan Norrland och den del
av landet som nu har lägre premier inom de aktuella försäkringsformerna.

Utskottet, som med hänsyn till här anförda omständigheter icke finner
skäl föreligga för en särskild utredning enligt motionärernas förslag, hemställer,

att motionerna 1:605 och 11:761 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s)*, Åkerlund (h)*, Hilding
(fp), Lundin (s), Enarsson (h), Larfors (s), Mattsson (ep) och fru Lundblad
(s);

från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s),
herrar Hagncll (s)*, Rerglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson
i Landskrona (s), Hyltander (fp)* och Gustavsson i Ängelholm (s).

Ej närvarande vid justeringen.