Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

1

Nr 64

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m. jämte motioner.

I en den 20 oktober 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 153, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) la8 om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623);

3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272);

4) förordning om andrad lydelse av 3 § 4 mom. förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst;

5) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond
för återanskaffning av fastighet;

6) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna
till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

7) förordning angående upphävande av 23 § förordningen den 27 maj
1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning;

8) förordning angående upphävande av 9 § förordningen den 7 april
1967 (nr 96) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild
nyanskaffningsfond, m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås på grundval av markvärdekommitténs betänkande
(SOU 1966: 23 och 24) att vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig
avyttring av fastighet inkomstbeskattas såsom realisationsvinst oberoende
av den tid fastigheten innehafts. Vinsten föreslås vara skattepliktig även
om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller gåva eller på jämförligt
sätt utan vederlag. Har fastigheten innehafts mindre än två år skall

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 64

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

liksom nu hela vinsten beskattas. Har fastigheten innehafts två år eller
längre föreslås 75 % av vinsten vara skattepliktig.

Vid vinstberäkningen skall enligt propositionen inköpspriset för fastigheten
(ingångsvärdet) liksom årliga förbättringskostnader som uppgått
till mer än 3 000 kr. omräknas efter det allmänna prisläget när avyttringen
sker. Omräkningen skall ske med ledning av en indexserie, grundad på
konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.

Vid långa innehav får skattskyldig enligt förslaget som ingångsvärde,
i stället för köpeskillingen vid förvärvet, välja ett belopp motsvarande 150 %
av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen eller
150 % av fastighetens för år 1914 gällande taxeringsvärde. Har fastigheten
förvärvats genom arv eller liknande fång får den skattskyldige såsom ingångsvärde,
i stället för den köpeskilling eller det motsvarande vederlag
som erlagts för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed
jämförliga fång, även välja 150 % av fastighetens taxeringsvärde vid dödsfallet
eller annat i arvsskattehänseende gällande värde.

Förbättringskostnader föreslås vara avdragsgilla endast för år då de
uppgått till minst 3 000 kr.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd
att användas för bostadsändamål, föreslås vidare att från försäljningsvinsten
får dras av ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår
som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden.

Möjlighet till uppskov med realisationsvinstbeskattningen föreslås vid
expropriation eller tvångsöverlåtelse och när överlåtelsen är ett led i jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering. Förslag till bestämmelser
härom avses skola framläggas senare. Vidare föreslås möjlighet för rörelseidkare
som avyttrar fastighet i rörelsen att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till återanskaffningsfond. Fonden skall kunna användas
för avskrivning på byggnad som anskaffas i stället för den avyttrade
fastigheten.

I propositionen föreslås också vissa regler angående beskattningen av
tomtrörelse. De föreslagna reglerna avser att klargöra när tomtrörelse
föreligger i beskattningshänseende. Tomtrörelse genom försäljning av mark
för bebyggelse anses föreligga i första hand när fastigheten uppenbarligen
förvärvats för att ingå i ju-kesmässig tomtrörelse, t. ex. när fastigheten köpts
av ett s. k. tomtbolag e. d. eller när förvärvet avsett fastighet som enligt fastställd
stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggelse. I övrigt skall
tomtrörelse anses föreligga om den skattskyldige under tio kalenderår avyttrat
minst 15 byggnadstomter.

De nya reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som äger rum
fr. o. in. den 1 januari 1968.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

3

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19, 35, 36, 54, 58 och 61 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till
22 §, punkt 5 av anvisningarna till 25 §, anvisningarna till 27 §, punkt 1 av
anvisningarna till 28 §, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 35 § och
anvisningarna till 36 § samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig —-------eller gåva;

. vinst å icke yrkesmässig avytt- vinst å icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom i ring av lös egendom i andra fall än
andra fall än som avses i 35 §; som avses i 35 § 3 eller 4 mom;

vinst i-----------i stiftelsen.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

1 mom. Till intäkt--------av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskattning
enligt 19 §, och belopp, som
motsvarar restituerad, avkortad eller
avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift
eller sjukförsäkringsavgift,
i den mån beloppet
påverkat storleken av avdrag enligt
46 § 2 mom. som åtn jutits vid
tidigare års taxering.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
räknas vidare i den omfattning
som angives i 2—4 mom.
vinst genom icke yrkesmässig avyttring
(realisationsvinst).

1 Senaste lydelse av 19 § se 1967:546, av 35 § 1 och 3 mom., punkt 2 av anvisningarna
till 35 § och punkt 2 av anvisningarna till 36 § se 1951:761, av 35 § 2 mom. se 1966:729
av 35 § 4 mom. se 1967:161, av 35 § 5 mom. se 1966:274, av 54 § se 1967:95, av 58 § sé
J.®''303'' av Punkt 4 av anvisningarna till 22 § se 1965:571, av punkt 5 av anvisningarna
till 22 § se 1959:127, av punkt 5 av anvisningarna till 25 § se 1960:129, av punkt 1 av anvisningarna
till 28 § se 1966:724, av punkt 4 av anvisningarna till 35 § se 1946:109, av punkt
1 av anvisningarna till 36 § se 1960:64, av punkt 3 av anvisningai na till 36 § se 1945-408
samt av punkt 4 av anvisningarna till 36 § se 1948:204.

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967

(Nuvarande lydelse)

2 m o in. Till intäkt som i 1 mom.
avses räknas, i den omfattning nedan
sägs, vinst å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller läs
egendom, som förvärvats genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång
och varit i den skattskyldiges ägo
under nedan angiven tid (r e a lisatio
n svin st).

Har egendom, som skattskyldig erhållit
såsom gåva av make eller skyldcman,
av givaren förvärvats^ genom
fång, som ovan sägs, skall frågan om
och i vad mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas
med hänsyn till sistnämnda
fång. Motsvarande skall gälla om make
vid bodelning i anledning av andra
makens död erhållit egendom, som
förstnämnda make, före äkenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, eller om make
vid bodelning av annan anledning
än andra makens död erhållit egendom,
som någondera maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång. Har
även den skattskyldiges fångesman
erhållit egendomen såsom gåva av
make eller skyldeman eller vid sådan
bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen
ske, som om avyttringen
verkställts av den som närmast dessförinnan
förvärvat egendomen på annat
sätt än genom sådan gåva eller
bodelning. Egendom som avses i c)
nedan och som skattskyldig erhållit
genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller annat fång, vilket icke är
jämförligt med köp eller byte, anses
alltid förvärvad genom det köp, byte
eller därmed jämförliga fång som
skett närmast dessförinnan.

Såsom skattepliktig realisationsvinst
skall, med i 3 och b mom. angivna
undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst
genom avyttring av fasti
g h e t:

(Föreslagen lydelse)

2 in o in. Avyttras fastighet,
som innehafts mindre än två år, är
hela realisationsvinsten skattepliktig
utom i fall som avses i nästa
stycke. Har fastigheten vid avyttringen
innehafts två år eller mera
är endast 75 procent av vinsten
skattepliktig.

Har fastighet tagits i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under
sådana förhållanden, att tvångsförsäljning
måste anses vara för handen,
och kan det icke skäligen antagas,
att avyttringen skulle ha ägt
rum även om tvång icke förelegat,
är endast 75 procent av vinsten
skattepliktig även om fastigheten
innehafts mindre än två år. Detsamma
gäller i fråga om fastighets försäljning,
som utgör led i åtgärder för
jordbrukets eller skogsbrukets yttre
rationalisering, och sådan avyttring
av fastighet till staten som ägt rum,
därför att fastigheten på grund av
flygbuller icke kan bebos utan påtaglig
olägenhet.

Har avyttrad fastighet förvärvats
av den skattskyldige genom arv, testamente,
gåva, bodelning eller annat
fång söm icke är jämförligt med köp
eller byte, anses fastigheten förvärvad
genom det köp, byte eller därmed
jämförliga fång som skett närmast
dessförinnan.

Vad som sägs om realisationsvinst
genom avyttring av fastighet gäller
oavsett om fastigheten är belägen
inom eller utom riket och äger tilllämpning
även på tomträtt, strömfall
och rättighet till vattenkraft.

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om den innehafts

mindre än 7 år..........100 % av

vinsten

7 år men mindre än 8 år . . 75 % av

vinsten

8 år men mindre än 9 år .. 50 % av

vinsten

9 år men mindre än 10 år .. 25 % av

vinsten

b) d å fråga är om vinst
genom avyttring av annan
egendom än fastighet eller
egendom som avses i

c) nedan:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ........ 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år . . 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år . . 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år . . 25 % av

vinsten

c) d å fråga är om vinst
genom avyttring av aktie,
andel i aktiefond, fondandel
eller teckningsrätt
till aktie eller av andel i
ekonomisk förening eller
handelsbolag eller av annan
rättighet som är jämförlig
med här avsedd a ndelsrätt
eller aktie, dock
ej av aktie eller andel i
bostadsaktiebolag eller
bostadsförening som avses
i 2 4 § 3 mom.:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ........ 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år . . 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år . . 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år. . 25 % av

vinsten

Avyttrar skattskyldig egendom som
avses i c) och som den skattskyldige
innehaft fem år eller mera och framstår
det icke som sannolikt att av -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

(Nuvarande hjdelse)

yttringen skett utan vinst eller med
vinst ej överstigande 5 procent av
vad den skattskyldige erhåller för
egendomen, skall som skattepliktig
realisationsvinst räknas ett belopp
motsvarande 10 procent av vad han
erhåller för egendomen efter avdrag
för kostnad för avyttringen. Från
sammanlagda beloppet av skattepliktig
realisationsvinst enligt detta stycke
under ett beskattningsår äger
skattskyldig åtnjuta avdrag med 500
kronor. Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, får
nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 500 kronor.
I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta
avdrag med högre belopp ån
som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående
stycke antagas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän
synpunkt, äger Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
medgiva befrielse därifrån helt eller
delvis, om företag som beröres av
strukturrationaliseringen gör framställning
därom senast den dag avyttringen
sker.

Vad ovan sagts beträffande fastighet
skall gälla oavsett om fastigheten
är belägen inom eller utom riket och
även äga tillämpning å tomträtt.

Har jordbruksfastighet eller del
därav avyttrats såsom led i åtgärder
för jordbrukets eller skogsbrukets
yttre rationalisering och har i samband
därmed inom två år annan jordbruksfastighet
eller del därav förvärvats,
skall, om den sist förvärvade
egendomen därefter avyttrats, frågan
huruvida denna förvärvats genom sådant
fång och varit i den skattskyldiges
ägo under sådan tid, att vinst
vid avyttringen utgör skattepliktig
realisationsvinst, bedömas med hänsyn
till det fång, varigenom den först

(Föreslagen lydelse)

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

7

(Nuvarande lydelse)

avyttrade egendomen förvärvats.
Om allenast en del av den sist avyttrade
egendomen kan anses ha ersatt
den först avyttrade, skall vad nu
sagts gälla nämnda del.

3 m o m. Såsom skattepliktig realisationsvinst
vid avyttring av strömfall
eller rättighet till vattenkraft
skall räknas:
om egendomen innehafts

mindre än 12 år........ 100 % av

vinsten

12 år men mindre än 13 år 75 % av

vinsten

13 år men mindre än 14 år 50% av

vinsten

14 år men mindre än 15 år 25 % av

vinsten

(Föreslagen lydelse)

3 m o m. A vyttras aktie, andel

1 aktiefond, fondandel eller
teckningsrätt till aktie
eller andel i ekonomisk
förening eller i handelsbolag
eller avyttras annan
rättighet som är jämförlig med här
avsedd andelsrätt eller aktie, dock
ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag
eller i bostadsförening som avses
i 24 § 3 m o m., räknas som skattepliktig
realisationsvinst:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år......... 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år 75 % av

vinsten

3 år men mindre än 4 år 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år 25 % av

vinsten

Avyttrar skattskyldig egendom
som här avses och som den skattskyldige
innehaft fem år eller mera
och framstår det icke som sannolikt
att avyttringen skett utan vinst eller
med vinst ej överstigande 5 procent
av vad den skattskyldige erhåller för
egendomen, skall som skattepliktig
realisationsvinst räknas ett belopp
motsvarande 10 procent av vad han
erhåller för egendomen efter avdrag
för kostnad för avyttringen. Från
sammanlagda beloppet av skattepliktig
realisationsvinst enligt detta stycke
under ett beskattningsår äger
skattskyldig åtnjuta avdrag med 500
kronor. Ilar den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med sin make, får sådant
avdrag åtnjutas för dem båda
gemensamt med 500 kronor. I intet
fall får dock skattskyldig åtnjuta
avdrag med högre belopp än som

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst enligt
detta stycke.

Kan tillämpning av föregående
stycke antagas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän
synpunkt, äger Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
medgiva befrielse därifrån helt
eller delvis, om företag som beröres
av strukturrationaliseringen gör
framställning därom senast den dag
avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2
mom. andra stycket, beräknas skattepliktig
realisationsvinst icke till
högre belopp än som motsvarar 10
procent av vad den skattskyldige erhåller
för egendomen efter avdrag
för kostnad för avyttringen.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje
stycket äger motsvarande tillämpning
på egendom som avses i detta
moment.

Från skatteplikt enligt detta moment
undantages vinst som uppkommer,
när aktie i aktiebolag eller andel
i handelsbolag, ekonomisk förening
eller utländskt bolag överlåtes mellan
sådana företag inom samma koncern,
om moderföretaget i koncernen är
aktiebolag eller ekonomisk förening
och den överlåtna aktien eller andelen
innehaves som ett led i annan
koncernens verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk
förening efter den 31 december 1967
av någon som bär ett bestämmande
inflytande över bolaget eller föreningen,
beräknas realisationsvinst
vid hans avyttring av aktie eller andel
i bolaget eller föreningen som
om avyttringen avsett mot aktien
eller andelen svarande andel av fastigheten.
Vad nu sagts får icke föranleda
att realisationsvinst beräknas
lägre eller att realisationsförlust be -

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

4 m o m. Vinst, som uppkommit
genom att fast egendom eller annan
lös egendom än sådan som avses i 2
mom. tredje stycket c) tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande
förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är icke
i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att skatteplikt
enligt eljest gällande regler föreligger
därest det skäligen kan antagas,
att avyttringen skulle ägt rum även
om tvång icke förelegat. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande realisationsvinst vid upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastighet för obegränsad
tid mot engångsersättning. Avyttras
egendom som avses i 2 mom. tredje
stycket c) under förhållanden som
anges ovan, skall skattepliktig realisationsvinst
icke beräknas till högre
belopp än 10 procent av vad den
skattskyldige erhåller för egendomen
efter avdrag för kostnad för avyttringen.

Såsom skattepliktig realisationsvinst
skall ej heller anses vinst, vilken
uppkommit genom sådan avyttring
av fastighet eller fastighetsdel
som utgör led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering,
eller vinst som uppkommit
när staten förvärvat fastighet därför
att den icke kan bebos utan påtaglig
olägenhet på grund av flygbuller.

Skattepliktig realisationsvinst enligt
2 mom. fjärde stycket anses icke

(Föreslagen lydelse)

räknas högre än enligt reglerna i deU
ta moment. Bestämmelserna i detta
stycke gälla endast om sådan fastighet
utgör bolagets eller föreningens
väsentliga tillgång. De gälla dock
icke vid avyttring av aktie i sådant
bostadsaktiebolag eller andel i sådan
bostadsrättsförening som avses i 24 §
3 mom., om avyttringen avser endast
rätt till viss eller vissa men ej
alla bostadslägenheter i fastigheten.

4 mom. A vyttras annan egendom
än som avses i 2 eller 3
m o m., räknas som skattepliktig realisationsvinst:

om egendomen innehafts
mindre än 2 år ........ 100 % av

vinsten

2 år men mindre än 3 år 75 % av

vinsten

3 år men mindre ån 4 år 50 % av

vinsten

4 år men mindre än 5 år 25 % av

vinsten

Skatteplikt enligt första stycket inträder
endast om den skattskyldige
förvärvat den avyttrade egendomen
genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång. Har han förvärvat egendomen
genom gåva av make eller
skyldeman och har egendomen av givaren
förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall
dock frågan om och i vad mån skattepliktig
realisationsvinst skall anses
föreligga bedömas med hänsyn till
sistnämnda fång. Motsvarande skall
gälla om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnda make
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning av
annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång. Har även den skattskyldiges
fångesman erhållit egendomen

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

föreligga när aktie i aktiebolag eller
andel i handelsbolag, ekonomisk förening
eller utländskt bolag överlåtes
mellan sådana företag inom samma
koncern, om moderföretaget i koncernen
är aktiebolag eller ekonomisk
förening och den överlåtna aktien eller
andelen innehaves som ett led i
annan koncernens verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom.

5 m o m. Till intäkt som i 1 mom.
avses räknas jämväl dels lotterivinstt
därest densamma icke jämlikt
19 §’ är frikallad från beskattning,
dels ock belopp som motsvarar
restituerad, avkortad eller avskriven
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift
eller sjukförsäkringsavgift i
den mån beloppet påverkat storleken
av avdrag enligt 46 § 2 mom., som
åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

såsom gåva av make eller skyldeman
eller vid sådan bodelning som nyss
nämnts, skall bedömningen ske som
om avyttringen verkställts av den
som närmast dessförinnan förvärvat
egendomen på annat sätt än genom
sådan gåva eller bodelning.

Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2
mom. andra stycket är vinsten skattepliktig
endast om det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ha ägt
rum även om tvång icke förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

36 §.

Från bruttointäkten------i förvärvskällan.

Att särskilda bestämmelser gälla
för beräkning av vinst genom avyttring
av fastighet framgår av anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

54 §.

Från skattskyldighet
Aktiebolag och--

Aktiebolag eller ekonomisk förening,
som driver byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter, åtnjuter
icke skattefrihet enligt första
stycket a) för utdelning på aktie eller
andel som utgör lagertillgång i
rörelsen.

Aktiebolag eller------

Om aktierna--------

--ett år.

bolagens verksamhet.

Aktiebolag eller ekonomisk förening,
som driver byggnadsrörelse,
tomtrörelse eller yrkesmässig handel
med fastigheter, åtnjuter icke
skattefrihet enligt första stycket a)
för utdelning på aktie eller andel
som utgör lagertillgång i rörelsen.

en fjärdedel,
lös egendom.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 H

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om särskilda-------icke föras.

Förvärvar svenskt------inbetald insats.

Att personer, -— -------samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst-------influtna bruttointäkterna;

jords ty c k ningsf ör etag
till fem procent i kommun, där huvudkontor
funnits, samt i övrigt i
kommun, där fastighet, som varit
föremål för styckning, är belägen,
eller, därest fastigheter i olika kommuner
varit föremål för styckning,
i en var av dessa kommuner till så
stor del, som belöper å köpeskillingarna
för inom kommunen belägna,
under beskattningsåret försålda fastigheter
i förhållande till köpeskillingarna
för samtliga under samma
år försålda fastigheter;

rörelse, som avser att--

61

Såsom fast driftställe i rörelse
skall anses plats, å vilken för
stadigvarande bruk vid rörelsens utövande
funnits särskild anläggning
eller vidtagits särskild anordning,
såsom kontor, fabrik, verkstad,
verk, bruk, handelsbod eller annat
stadigvarande försäljningsställe. Med
fast driftställe likställes gruva eller
annan fyndighet, som varit föremål
för bearbetning, stenbrott eller torvmosse,
fastighet, som varit föremål
för jordstyckning, samt plats, där
entreprenadarbete av större omfattning
drivits under lokal ledning.

tomtrörelse till fem procent
i kommun, där huvudkontor funnits,
samt i övrigt i kommun, där
fastighet, som tomtrörelsen omfattat,
är belägen, eller, om tomtrörelsen
omfattat fastigheter i olika kommuner,
i envar av dessa kommuner
till så stor del, som belöper å köpeskillingarna
för inom kommunen belägna,
under beskattningsåret försålda
fastigheter i förhållande till
köpeskillingarna för samtliga under
samma år försålda fastigheter;

-----inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

Såsom fast driftställe i rörelse
skall anses plats, å vilken för
stadigvarande bruk vid rörelsens utövande
funnits särskild anläggning
eller vidtagits särskild anordning,
såsom kontor, fabrik, verkstad, verk,
bruk, handelsbod eller annat stadigvarande
försäljningsställe. Med fast
driftställe likställes gruva eller annan
fyndighet, som varit föremål för
bearbetning, stenbrott eller torvmosse,
fastighet, som omfattats av tomtrörelse,
samt plats, där entreprenadarbete
av större omfattning drivits
under lokal ledning.

Anvisningar
till 22 §.

4. Har skog - - -—- -----—- — gällande ingångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås Med skogs ingångsvärde förstås
det värde, varmed växande skog kan det värde, varmed växande skog kan
anses hava ingått i fastighetens vär- anses hava ingått i fastighetens värde
vid den tidpunkt, då ägaren för- de vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade
fastigheten. Har egendom, värvade fastigheten. Har egendom,

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967

(Nuvarande lydelse)

som skattskyldig erhållit såsom gåva
av make eller skyldeman, av givaren
förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall i
berörda hänseende sistnämnda fång
vara avgörande. Motsvarande skall
gälla, om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnda make
före äkenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång.

Såsom fastighetens------

Med ingående virkesförråd förstås
den växande skogens kubikmassa
i fast mått på bark vid den tidpunkt,
då fastigheten förvärvades.
Med det för ägaren gällande
ingående virkesförrådet
förstås virkesförrådet vid ägarens
förvärv av fastigheten med avdrag
för det virkesförråd, för vilket
ägaren må hava njutit avdrag
vid tidigare taxeringar. Har avdrag
tidigare skett för minskning i ingångsvärde,
skall ingående virkesförrådet
anses därigenom hava nedgått
i samma proportion som ingångsvärdet.
Har efter avverkning
eller upplåtelse av avverkningsrätt
det återstående virkesförrådet nedgått
under det för ägaren gällande
ingående virkesförrådet, får avdrag

(Föreslagen lydelse)

som skattskyldig erhållit såsom gåva
av make eller skyldeman, av givaren
förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall i
berörda hänseende sistnämnda fång
vara avgörande. Motsvarande skall
gälla, om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnda make
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat
genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Har även den skattskyldiges
fångesman erhållit egendomen
såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
av skogens ingångsvärde ske, som
om avverkningen eller avyttringen
av skogen verkställts av den som
närmast före den skattskyldiges
fångesman förvärvat egendomen på
annat sätt än genom sådan gåva eller
bodelning.

- nämnda likvid.

Med ingående virkesförråd förstås
den växande skogens kubikmassa
i fast mått på bark vid den tidpunkt,
då fastigheten förvärvades.
Med det för ägaren gällande
ingående virkesförrådet
förstås virkesförrådet vid ägarens
förvärv av fastigheten med avdrag
för det virkesförråd, för vilket
ägaren må hava njutit avdrag
vid tidigare taxeringar. Har avdrag
tidigare skett för minskning i ingångsvärde,
skall ingående virkesförrådet
anses därigenom hava nedgått
i samma proportion som ingångsvärdet.
Har efter avverkning
eller upplåtelse av avverkningsrätt
det återstående virkesförrådet nedgått
under det för ägaren gällande
ingående virkesförrådet, får avdrag

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 dr 1967 13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ske med den på minskningen pro- ske med den på minskningen proporportionellt
belöpande delen av in- tionellt belöpande delen av ingångs gångsvärdet.

värdet. Föreskriften i andra stycket

äger motsvarande tillämpning.

Vare sig------- ursprungliga ingångsvärdet.

Är det----- samma tid.

Om avdrag----------— av skogen.

Om moderbolag------övertagande föreningen.

Exempel å-------ingående virkesförråd:

A. försäljer--------erlagda köpeskillingen.

Det för--------- 10 200 kronor.

Exempel å----------i ingångsvärde:

B. försäljer ----------- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har--------det ursprungliga.

5. Har växande skog avyttrats i 5. Har växande skog avyttrats i

samband med avyttring samband med avyttring
av marken i annat fall än då av marken i annat fall än då
vinst på avyttringen skall beskattas vinst på avyttringen skall beskattas
enligt 27 § såsom inkomst av han- enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse
eller enligt 35 § såsom delsrörelse eller enligt 35 § såsom
realisationsvinst, får avdrag enligt realisationsvinst, får avdrag enligt
den skattskyldiges val åtnjutas med den skattskyldiges val åtnjutas med
ett av följande belopp, nämligen: ett av följande belopp, nämligen:

ett belopp motsvarande så stor del ett belopp motsvarande så stor del
av köpeskillingen eller den eljest av köpeskillingen eller den eljest ererhållna
valutan för skogen, som hållna valutan för skogen, som vid
vid en proportionell fördelning be- en proportionell fördelning belöper
löper å det för ägaren gällande in- å det för ägaren gällande ingående
gående virkesförrådet (varigenom virkesförrådet (varigenom beskattbeskattningen
kommer att avse alle- ningen kommer att avse allenast skönast
skogens tillväxt, i kubikmassa gens tillväxt, i kubikmassa räknat,
räknat, utöver det för honom gäl- utöver det för honom gällande inlande
ingående virkesförrådet); gående virkesförrådet), så beräknat

som i punkt 4 här ovan sägs;

eller ett belopp motsvarande eller ett belopp motsvarande

värdet av det för skogen beräknade värdet av det för skogen beräknade
minsta producerande skogskapita- minsta producerande skogskapitalet;
let;

eller skogens för ägaren gällan- eller skogens för ägaren gällande
ingångsvärde, så beräknat som i de ingångsvärde, så beräknat som i
punkt 4 här ovan sägs. punkt 4 här ovan sägs.

Härvid ialcttages--------valutans belopp.

Är skattskyldig —--------vid denna.

Såsom värde--------omloppstid 18.

Exempel:

1) A. inköper —-------- 750 kronor.

Samma skogsmark —--------400 kronor.

2) C. ärver ---------skogens försäljning.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b- år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 25 §.

5. Den omständigheten----------—i fråga.

Har skattskyldig-------eller bidraget.

Ränta på statligt bostadslån eller
räntelån skall, till den del räntan
lagts till låneskulden, anses betald
då den debiterats. 1 den mån ränta
på bostadslån eller annat statligt lån
erlagts med hjälp av räntelån anses
räntan betald då räntelånet betalats
ut.

till 27 8.

Av punkt 2 av anvisningarna till
21 § framgår, att en förvärvsverksamhet,
som utövas vid sidan av
jordbruk, i vissa fall är att anse som
en jordbrukets binäring, eventuellt
som skogsbruk, men i andra fall bör
räknas som särskild rörelse.

1. Av punkt 2 av anvisningarna
till 21 § framgår, att en förvärvsverksamhet,
som utövas vid sidan av
jordbruk, i vissa fall är att anse som
en jordbrukets binäring, eventuellt
som skogsbruk, men i andra fall bör
räknas som särskild rörelse.

2. Tomtrörelse anses föreligga, när
någon bedriver verksamhet som huvudsakligen
avser försäljning av
mark för bebyggelse (byggnadstomt)
från fastighet, som uppenbarligen
förvärvats för att ingå i yrkesmässig
markförsäljning, såsom när fastighet
köpts av ett tomtbolag eller
dylikt eller när förvärvet avsett mark
som enligt fastställd stadsplan eller
byggnadsplan är avsedd för bebyggelse.

I övrigt anses försäljning av byggnadstomt
ingå i tomtrörelse, om den
skattskyldige under tio kalenderår
•— frånsett överlåtelse som avses i
35 § 2 mom. andra stycket — avyttrat
minst femton byggnadstomter.
Detsamma gäller om makar under
äktenskapet sålt tillhopa minst femton
byggnadstomter under angivna
tid. Har försäljning av byggnadstomter
skett från olika fastigheter
eller från olika delar av en fastighet,
medräknas vid beräkningen av antalet
tidigare sålda byggnadstomter endast
sådana tomter som med hänsyn
till deras inbördes läge normalt kan
anses ingå i en och samma tomtrörelse.
Vid beräkning av antalet tidi -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

15

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gare sålda byggnadstomter likställes
med försäljning upplåtelse av mark
i och för bebyggelse, utom då fråga
är om kommuns upplåtelse av tomträtt.
Har fastighet genom köp, byte
eller därmed jämförlig överlåtelse
eller genom gåva överförts till föräldrar,
far- eller morföräldrar, make,
avkomling eller avkomlings make,
till dödsbo, vari den skattskyldige eller
någon av nämnda personer är
delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening,
vari den skattskyldige ensam eller
tillsammans med sådana personer
på grund av det samlade innehavet
av aktier eller andelar har ett bestämmande
inflytande, anses tomtrörelse
föreligga, om överlåtaren och
den nye ägaren sammanlagt avyttrat
minst femton byggnadstomter. Tomtrörelsen
anses taga sin början i och
med avyttringen av den femtonde
byggnadstomten.

Tomtrörelse föreligger icke, när
företag som har till ändamål att driva
tomtrörelse, byggnadsrörelse eller
handel med fastigheter, avyttrar
byggnadstomt till anställd för att bereda
honom bostad eller avyttrar
byggnadstomt som är avsedd att huvudsakligen
användas av de anställda
för gemensamt ändamål.

Säljes byggnadstomt av någon som
bedriver byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter, anses försäljningen
ingå i den övriga verksamheten,
om icke tomtrörelse utgör den
huvudsakliga verksamheten.

Har skattskyldig och hans make,
om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar
enligt andra stycket
anses ha drivit tomtrörelse, icke under
de senaste tio kalenderåren före
taxeringsåret sålt någon byggnadstomt,
anses avyttring av byggnadstomt
som därefter sker ej som tomtrörelse,
om icke byggnadstomten ingår
i fastställd stadsplan eller byggnads
plan eller avyttringen skett under
sådana förhållanden att tomtrö -

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

relse på nytt anses föreligga enligt
bestämmelserna i första eller andra
stycket. Överlåtelse som avses i 35 §
2 mom. andra stycket verkar icke
avbrytande på uppehåll som nu
nämnts.

Avyttrar skattskyldig återstoden
av lagret i sådan tomtrörelse som avses
i andra stycket, anses vinsten av
denna avyttring —- utom den del av
vinsten som belöper på mark inom
fastställd stadsplan eller byggnadsplan
— icke som inkomst av rörelse
utan som realisationsvinst. Som skattepliktig
intäkt av rörelse räknas likväl
belopp, varmed egendomens värde
nedskrivits i rörelsen och som
icke återförts till beskattning tidigare.
Vad som sagts om försäljningsvinstens
beskattning som realisationsvinst
gäller icke, om avyttringen
kan antagas ha skett väsentligen i
syfte att bereda den skattskyldige eller
egendomens förvärvare eller annan,
med vilken någondera är i intressegemenskap,
obehörig skatteförmån.

Frågan om oskiftat dödsbos avyttring
av byggnadstomt är att hänföra
till tomtrörelse eller ej bedömes
på samma sätt som om den avlidne
verkställt avyttringen.

till 28 6.

1. Till intäkt av rörelse hänföras —
Till intäkt av rörelse hänföres — —
I enlighet med det anförda skall en
skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse
eller eljest idkar handel
med fastigheter, såsom intäkt av rörelsen
upptaga vad som influtit vid
försäljning av sådan fastighet eller
del därav, oberoende av sättet för
fastighetens förvärvande och tiden
för dess innehavande, varefter frågan
om och i vad mån nettointäkt
uppstått genom försäljningen kommer
att bero på resultatet av rörelsen
i dess helhet under beskattningsåret.
Om en skattskyldig, som utövar
industriell verksamhet, avyttrar
någon för denna verksamhet avsedd

- — stadgade grunder.

---goodwills natur.

Skattskyldig, som driver tomtrörelse,
byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter, skall såsom intäkt
av rörelsen upptaga vad som influtit
vid försäljning av sådan fastighet
eller del därav, oberoende av sättet
för fastighetens förvärvande och tiden
för innehavet, varefter frågan
om och i vad mån nettointäkt uppstått
genom försäljningen kommer
att bero på resultatet av rörelsen i
dess helhet under beskattningsåret.
Därvid iakttages utöver vad som
gäller enligt anvisningarna till 27 §
följande. Om fastighet, som utgör lagertillgång
i tomtrörelse, byggnads -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

fastighet, skall vad av försäljningssumman
belöper å sådana till fastigheten
hörande maskiner och andra
inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeminskningsavdrag hänföras
till byggnad, upptagas såsom intäkt
av rörelse, varemot återstående delen
av försäljningssumman skall
upptagas såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet, därest de i 35 §
angivna förutsättningarna för skattepliktig
realisationsvinst föreligga.

Utskiftar svenskt-------— vi

(Föreslagen lydelse)

rörelse eller handel med fastigheter,
förvärvats innan rörelsen påbörjats,
beräknas fastighetens värde vid tiden
för rörelsens påbörjande på samma
sätt som vid beräkning av realisationsvinst
enligt punkterna 1 och
2 av anvisningarna till 36 §. Detta
värde utgör fastighetens uppräknade
ingångsvärde i rörelsen även vid senare
års taxeringar. Om en skattskyldig,
som utövar industriell verksamhet,
avyttrar någon för denna
verksamhet avsedd fastighet, skall
vad av försäljningssumman belöper
a sådana till fastigheten hörande
maskiner och andra inventarier, vilka
icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till
byggnad, upptagas såsom intäkt av
rörelse, varemot återstående delen
av försäljningssumman skall upptagas
såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån de i
35 § angivna förutsättningarna för
skattepliktig realisationsvinst föreligga.

1 utskiftningen.

2. Idet — —

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år
efter förvärvet en jordbruksfastighet
med därå växande skog. Han erhåller
därvid en realisationsvinst å
5 000 kronor. Av denna utgör 25
procent eller 1 250 kronor skattepliktig
realisationsvinst. Om den å skogen
belöpande delen av köpeskillingen
i stället upptages såsom intäkt av
skogsbruk, skulle för den skattskyldige
efter åtnjutande av bl. a. avdrag,
som avses i 22 § 1 mom. tredje
stycket, uppkomma en behållen intäkt
av skogsbruk å 4 000 kronor.
Under sådana förhållanden skall den
skattskyldige uppgiva 1250 kronor
såsom skattepliktig realisationsvinst
och 2 750 kronor såsom intäkt av
j ordbruksfastighet.

pel:

En skattskyldig försäljer nio år
efter förvärvet en jordbruksfastighet
med därå växande skog. Därvid uppkommer
en realisationsvinst, som enligt
de i punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 36 § angivna grunderna
uppgår till 5 000 kronor. Av denna
utgör 75 procent eller 3 750 kronor
skattepliktig realisationsvinst. Om
den å skogen belöpande delen av
köpeskillingen i stället upptages såsom
intäkt av skogsbruk, skulle för
den skattskyldige efter åtnjutande
av bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1
mom. tredje stycket, uppkomma en
behållen intäkt av skogsbruk å 4 000
kronor. Under sådana förhållanden
skall den skattskyldige uppgiva 3 750
kronor såsom skattepliktig realisationsvinst
och 250 kronor såsom intäkt
av jordbruksfastighet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 61

till 35 §.

— — dess helhet.

Exem

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

(Nuvarande lydelse)

Om den behållna intäkten av
skogsbruk i stället uppgått till 6 000
kronor, skulle den skattskyldige i
det angivna exemplet uppgiva 1 250
kronor såsom skattepliktig realisationsvinst
och 3 750 kronor såsom intäkt
av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av fast
egendom skall anses upplåtelse av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till
fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning,
vilken därvid är
att betrakta som köpeskilling (jfr
punkt 5 andra meningen av anvisningarna
till 21 §). Avyttringen skall
i sådant fall anses hava omfattat så
stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet
utgör av fastighetens
hela värde vid tiden för upplåtelsen.
Därest förutsättningar därför i övrigt
föreligga skall alltså i dylikt fall
skattepliktig realisationsvinst respektive
avdragsgill realisationsförlust
anses hava uppkommit.

till

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages såsom intäkt vad som
erhållits för den avyttrade egendomen.
Avdrag får ske för alla omkostnader
för förvärvet och avyttringen,
således för erlagd köpeskilling, för
vad som nedlagts på förbättring av
egendomen, för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader
in. in. Hit räknas jämväl kostnad,
som under tid, då intäkt av avyttrad
annan fastighet eller i förekommande
fall del därav beräknats enligt
24 § 2 eller 3 mom. nedlagts på reparation
och underhåll av fastigheten
eller fastighetsdelen, i den mån
den avyttrade egendomen på grund
därav vid avyttringen befunnit sig
i bättre skick än vid förvärvet. Har
den skattskyldige tidigare fått åtnjuta
avdrag för värdeminskning av
den avyttrade egendomen eller dyl.,
skall å andra sidan, i den mån ej vad
som vid avyttringen återbekommits
av de avskrivna beloppen inräknas i

(Föreslagen lydelse)

Om den behållna intäkten av
skogsbruk i stället uppgått till 6 000
kronor, skulle den skattskyldige i
det angivna exemplet uppgiva 3 750
kronor såsom skattepliktig realisationsvinst
och 1250 kronor såsom
intäkt av skogsbruk.

4. Lika med avyttring av fastighet
anses marköverföring enligt 8 kap.
4 a § eller 13 kap. 2 b § lagen den 18
juni 1926 (nr 326) om delning av
jord å landet. Upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet
för obegränsad tid mot engångsersättning
anses som avyttring av fastighet
när upplåtelsen framstår som
ett fullständigt ianspråktagande av
mark, t. ex. upplåtelse av mark till
väg. I övriga fall anses upplåtelsen
som avyttring av lös egendom. Engångsersättningen
är att betrakta
som köpeskilling (jfr punkt 5 andra
meningen av anvisningarna till 21 §).

36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den
avyttrade egendomen. Avdrag får —
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gäller beträffande fastighet —
ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för erlagd
köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m. Hit
räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet
eller i förekommande fall del
därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3
mom. nedlagts på reparation och underhåll
av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen
befunnit sig i bättre skick än
vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för vär -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet
minskas med detta avdrag, därvid
stadgandet i 29 § 1 mom. andra
stycket angående i beskattningsavseende
åtnjutet värdeminskningsavdrag
skall äga motsvarande tillämpning.
Vidare får vid vinstberäkningen
den skattskyldige åtnjuta avdrag
för under beskattningsåret utbetalda
förvaltningskostnader och räntor,
därest dessa ej böra hänföras
till annan förvärvskälla.

2. För att förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom
skall få avdragas erfordras, att
förlusten under beskattningsåret
uppkommit genom avyttring av fast
eller lös egendom, som förvärvats genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång och varit i säljarens ägo,
om det är fastighet, under mindre
än tio år och eljest under mindre än
fem år, eller, i fråga om strömfall
eller rättighet till vattenkraft, under
mindre än femton år. Realisations -

(Föreslagen lydelse)

deminskning av skog eller annan naturtillgång
på avyttrad fastighet,
skall å andra sidan omkostnadsbeloppet
minskas med sådant avdrag.
På samma sätt minskas omkostnadsbeloppet
med avdrag som för tidigare
beskattningsår atnjutits för värdeminskning
av byggnad och sådana
inventarier vilkas värde inräknas i
fastighetens taxerade byggnadsvärde,
dock icke för år då åtnjutet avdrag
understigit 3 000 kronor. I intet
fall skall dock omkostnadsbelopp
minskas med avdrag för värdeminskning
som åtnjutits för år före år
1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt punkt 2 första
eller andra stycket på grundval av
visst års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet
endast med värdeminsknings
av drag för skog, byggnader
m. m. som åtnjutits från och med
nämnda år. Har den skattskyldige tidigare
åtnjutit avdrag för värdeminskning
eller dylikt av lös egendom,
minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i den mån vid avyttringen
återvunna avskrivningar
icke skola upptagas som intäkt av rörelse.
Vad som förstås med i beskattningsavseende
åtnjutet värdeminslcningsavdrag
framgår au 29 § 1 mom.
andra stycket. Vidare får vid vinstberäkningen
den skattskyldige åtnjuta
avdrag för under beskattningsåret
utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest dessa ej böra hänföras
till annan förvärvskälla.

2. Har fastighet vid avyttringen
innehafts mer än tjugo år får den
skattskyldige vid vinstberäkningen,
i stället för köpeskillingen vid förvärvet,
avdraga ett belopp motsvarande
150 procent av det taxeringsvärde
som gällde för fastigheten tjugo
år före avyttringen. Har fastigheten
förvärvats år 1914 eller tidigare
får den skattskyldige även välja att
som ingångsvärde för fastigheten
räkna 150 procent av fastighetens
taxeringsvärde för år 1914. Fanns

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967
(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen lydelse)

förlust beräknas efter samma regler,
som gälla för beräkning av realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts
under sådan tid, att därest
vinst uppstått vid avyttringen, vinsten
jämlikt 35 § skolat allenast till
viss del hava räknats till skattepliktig
realisationsvinst, må avdrag åtnjutas
endast för däremot svarande
del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust,
som uppkommit då
egendom avyttrats eller då upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastighet skett under sådana
förhållanden, att därest vinst i
stället uppstått, denna enligt bestämmelserna
i 35 § 4 mom. icke
skulle hava utgjort skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet
för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser
i lotteri.

taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före
avyttringen eller för år 1914, får
motsvarande värde uppskattas med
ledning av taxeringsvärdet för fastighet,
i vilken den avyttrade egendomen
ingått, eller närmast därefter
åsatta taxeringsvärde.

Har avyttrad fastighet förvärvats
genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av makes
död, får den skattskyldige, i stället
för köpeskilling eller motsvarande
vederlag för fastigheten vid närmast
föregående köp, byte eller därmed
jämförliga fång eller i stället för
ett med stöd av föregående stycke
framräknat värde, avdraga 150 procent
av fastighetens taxeringsvärde
året före det år då dödsfallet inträffade
eller motsvarande i arvsskattehänseende
gällande värde, förutsatt
att dödsfallet ägt rum efter år 1914.
Fanns sådant taxeringsvärde ej åsatt
får motsvarande värde uppskattas
på sätt som angives i första stycket
sista meningen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet
— antingen detta utgör
köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen,
taxeringsvärdet för år 1914 eller
taxeringsvärdet året före dödsfallet
eller motsvarande värde — liksom
de förbättrings- eller därmed jämförliga
reparations- och underhållskostnader,
för vilka avdrag får ske, skola
omräknas till de belopp vartill de
skulle ha uppgått efter det allmänna
prisläget under det år då avyttringen
skedde.

Omräkningen sker med ledning av
en indexserie, grundad på konsumentprisindex
och levnadskostnadsindex,
med år 1914 som basår. Om
ingångsvärdet avser år före år 1914
sker omräkningen som om fastigheten
förvärvats år 1914. Riksskattenämnden
fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat
byggnad, som i huvudsak är av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

21

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sedd att användas för bostadsändamål,
avdrages ytterligare ett belopp
av 3 000 kronor för varje påbörjat
kalenderår före taxeringsåret som
bostadsbyggnaden under innehavstiden
funnits på fastigheten, dock icke
för tidigare år än år 1914. Finnes på
fastigheten mer än en bostadsbyggnad
beräknas nu avsett avdrag endast
för fastighetens huvudbyggnad.
Sker vinstberäkningen med utgångspunkt
från taxeringsvärdet tjugo år
före avyttringen enligt första stycket
ovan eller från taxeringsvärdet året
före dödsfallet enligt andra stycket
ovan eller motsvarande värden, får
avdrag enligt detta stycke ej ske för
tidigare år än tjugo år före avyttringen
eller året före dödsfallet.

Förbättringskostnad eller därmed
jämförlig reparations- och underhållskostnad,
som den skattskyldige
haft för den avyttrade fastigheten
under innehavstiden, inräknas i de
avdragsgilla omkostnaderna enligt
punkt 1 ovan endast för år då de
nedlagda kostnaderna uppgått till
minst 3 000 kronor. Avdrag för förbättringskostnad
får icke i något fall
tillgodoräknas för tid före år 1914.
Sker vinstberäkningen med utgångspunkt
från taxeringsvärdet tjugo år
före avyttringen enligt första stycket
ovan eller från taxeringsvärdet året
före dödsfallet enligt andra stycket
ovan eller motsvarande värden, får
avdrag ej ske för förbättringskostnad
som uppkommit tidigare än
tjugo år före avyttringen eller tidigare
än året före dödsfallet.

Kostnad för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparationsoch
underhållsarbete, för vilket ersättning
på grund av skadeförsäkring
utgått, beaktas icke vid beräkning
av realisationsvinst i vidare mån än
kostnaden överstigit ersättningen.
Har ersättning på grund av skadeförsäkring
uppburits med större belopp
än det som gått åt för skadans
avhjälpande gäller följande. Fastig -

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

3. I punkt 6 av anvisningarna till
18 § angives vad som beträffande
icke yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri utgör en särskild förvärvskälla.
Avdrag enligt punkt 2
här ovan för realisationsförlust får
göras från realisationsvinst eller lotterivinst,
som uppkommit i samma
förvärvskälla som realisationsförlusten.
Av 46 § 1 mom. framgår,
att, om härvid underskott uppstår,
detta icke får avdragas från inkomst
av annan förvärvskälla.

(Föreslagen lydelse)

hetens ingångsvärde, uppräknat enligt
tredje och femte styckena till
tiden för skadetillfället, minskas
med skillnaden mellan ersättningen
och kostnaden för skadans avhjälpande.
För tid efter skadetillfället
ligger återstoden av det uppräknade
ingångsvärdet till grund för uppräkning
enligt tredje stycket.

3. Förlust genom icke yrkesmässig
avyttring (realisationsförlust)
får avdragas vid inkomstberäkningen
i enlighet med punkt 4 nedan.
Realisationsförlust skall beräknas på
samma sätt som realisationsvinst enligt
punkterna 1 och 2. Vid förlustberäkningen
får dock fastighets ingångsvärde
icke beräknas på grundval
av taxeringsvärde enligt punkt 2
första eller andra stycket. Ej heller
får omräkning göras enligt punkt 2
tredje stycket eller tillägg enligt
punkt 2 femte stycket. Har den med
förlust avyttrade egendomen innehafts
under sådan tid att, om vinst i
stället uppstått vid avyttringen, endast
del av vinsten skulle ha räknats
till skattepliktig realisationsvinst,
medgives avdrag endast för motsvarande
del av förlusten. I fall då motsvarande
realisationsvinst skulle ha
beräknats med tillämpning av 35 §
3 mom. andra stycket får dock ingen
del av förlusten avdragas.

4. I punkt 6 av anvisningarna
till 18 § angives vad som beträffande
icke yrkesmässig avyttring av
egendom ävensom deltagande i lotteri
utgör en särskild förvärvskälla.
Avdrag enligt punkt 3 här ovan för
realisationsförlust får göras från realisationsvinst
eller lotterivinst, som
under samma beskattningsår uppkommit
i samma förvärvskälla som
realisationsförlusten. Avdrag för realisationsförlust
vid avyttring av fastighet
får dock utnyttjas även genom
avdrag från realisationsvinst under
senare beskattningsår än det varunder
förlusten uppkommit, dock senast
under det beskattningsår för

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

23

(Nuvarande lydelse)

4. Därest sådan organisation, varom
förmäles i punkt 13 av anvisningarna
till 29 §, bedrivit verksamhet
av det slag, som i nämnda anvisningspunkt
avses, och intäkten
därav är hänförlig till intäkt av
tillfällig förvärvsverksamhet, må
från bruttointäkten av verksamheten
avdrag njutas enligt de i samma
anvisningspunkt angivna grunder.

(Föreslagen lydelse)

vilket taxering sker sjätte kalenderåret
efter det då taxering för förluståret
ägt rum.

5. Avdrag är icke i något fall medgivet
för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser
i lotteri.

6. Därest sådan organisation, varom
förmäles i punkt 13 av anvisningarna
till 29 §, bedrivit verksamhet
av det slag, som i nämnda
anvisningspunkt avses, och intäkten
därav är hänförlig till intäkt av
tillfällig förvärvsverksamhet, må
från bruttointäkten av verksamheten
avdrag njutas enligt de i samma
anvisningspunkt angivna grunder.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968 och tillämpas första gången
vid 1969 års taxering.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avyttring av fastighet
som ägt rum under år 1967 eller tidigare år.

3. Äldre bestämmelser gäller även i fråga om expropriation eller liknande
förfarande om talan i expropriationsmålet väckts före den 1 januari 1968
eller om den exproprierande tagit egendomen i besittning före nämnda dag.

4. Den som före de nya bestämmelsernas ikraftträdande bedrivit sådan
verksamhet som enligt de äldre bestämmelserna varit hänförlig till jordstyckningsrörelse
får, om han efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande
som ett led i samma verksamhet avyttrar fastighet i tomtrörelse, som ingångsvärde
(anskaffningskostnad) för de fastigheter som finns kvar i rörelsen
vid tidpunkten för ikraftträdandet räkna fastigheternas taxeringsmässiga
restvärde vid utgången av det beskattningsår som ligger till grund för
1968 års taxering.

5. Den som före de nya bestämmelsernas ikraftträdande bedrivit sådan
verksamhet, som enligt de äldre bestämmelserna varit hänförlig till jordstyclcningsrörelse,
och som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande
verkställer sådan avyttring av fastighet, som icke är att hänföra till tomtrörelse
enligt de nya bestämmelserna men som enligt de äldre bestämmelserna
kan anses innebära en fortsättning av den tidigare bedrivna rörelsen,
får efter eget val avyttringen behandlad antingen enligt de äldre bestämmelserna
eller enligt de nya bestämmelserna.

6. Har skattskyldig förvärvat fastighet enligt 7 § förordningen den 21 maj
1954 (nr 264) om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt), skall fastigheten
vid tillämpning av de bestämmelser om realisationsvinstbeskattning
som gäller från och med den 1 januari 1968 anses ha anskaffats till det vid
förvärvet från företaget bestämda beloppet men vid tidpunkten för företagets
förvärv av fastigheten.

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxermgsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§, 11 § 1 mom., 12 § 1 mom., 34 §
2 inom., 42 § 1 inom., 57 § 1 mom. samt 134 § taxermgsförordningen den 23
november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att
efter 25 a § samma förordning skall införas en ny paragraf, 25 b §, av nedan
angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.

Där ej annat angives eller av sammanhanget
framgår, förstås i denna
förordning med l ä n jämväl Stockholms
stad, med länsstyrelse
jämväl överståthållarämbetet samt
med landskamrerare jämväl
skattedirektören hos överståthållarämbetet.
Med vederbörande länsstyrelse
avses, såvitt angår den mellankommunala
prövningsnämnden,
överståthållarämbetet.

Med förste

För Stockholms län gäller bestämmelse
i denna förordning om
landskamrerare landskamreraren
vid prövningsnämndsavdelningen
och bestämmelse om
förste taxering sintendent
taxeringsdirektören, om annat
icke angives. Taxeringsdirektören
äger uppdraga åt förste taxering
sintendent, som icke är chef för
kontor, att fullgöra uppgift som ankommer
på honom enligt denna förordning.
Med vederbörande länsstyrelse
avses, såvitt angår den mellankommunala
prövningsnämnden,
länsstyrelsen i Stockholms län.
ankommande göromål.

4 §.

— lokalt taxeringsdistrikt.

I län —--särskilda taxeringsdistrikt

Lokalt taxeringsdistrikt —

För varje----— paragraf sägs.

I fögderi — —----invecklad beskaffenhet.

I län--—--och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm
förordnas årligen av överståthållarämbetet
att, utöver nämnden eljest
tillkommande göromål, såsom en för
riket gemensam taxeringsnämnd
(den gemensamma taxe -

En taxeringsnämnd i Stockholms
län förordnas årligen av länsstyrelsen
att, utöver nämnden eljest tillkommande
göromål, såsom en för riket
gemensam taxeringsnämnd
(den gemensamma taxe -

1 Senaste lydelse av 3 §, 34 § 2 mom. och 57 § 1 mom. se 1965:753 samt av 4 $ se 1967:
199.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

25

(Nuvarande lydelse)

ringsnämnden) verkställa dels
taxering till statlig inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,
som sakna hemortskommun
i riket, ävensom av sådana i
17 § förordningen om statlig inkomstskatt
och 17 § förordningen
om statlig förmögenhetsskatt omförmälda
skattskyldiga, som jämlikt 20
och 39 §§ folkbokföringsförordningen
skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm, dels ock
taxering till kommunal inkomstskatt,
som skall ske för gemensamt kommunalt
ändamål.

Taxering som

(Föreslagen lydelse)

ringsnämnden) verkställa dels
taxering till statlig inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,
som sakna hemortskommun
i riket, ävensom av sådana i
17 § förordningen om statlig inkomstskatt
och 17 § förordningen
om statlig förmögenhetsskatt omförmälda
skattskyldiga, som jämlikt
20 och 39 §§ folkbokföringsförordningen
skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm, dels
ock taxering till kommunal inkomst -

skatt, som skall ske för gemensamt
kommunalt ändamål.

--särskilt taxeringsdistrikt.

11

1 m o m. Varje län--— — ett p r ö

För varje------en prov

Efter framställning av länsstyrelsen
må Kungl. Maj :t medgiva, att
pr övning snämnd sammanträder å
två avdelningar. Då fråga är om beslut
av principiell innebörd, så ock
eljest, då särskilda skäl därtill föranleda,
må nämnden i dess helhet företaga
mål eller ärende till avgörande.

§•

vningsdistrikt.

ningsnämnd.

I Stockholms län sammanträder
pr övning snämnd en på fem avdelningar.
Kungl. Maj :t må efter framställning
av länsstyrelse i annat län
medgiva, att prövningsnämnden i länet
sammanträder på två avdelningar.
Då fråga är om beslut av principiell
innebörd, så ock eljest, då särskilda
skäl därtill föranleda, må
nämnden i dess helhet företaga mål
eller ärende till avgörande.

12 §.

1 mom. I länen är landskamre- 1 mom. I länen är landskamreraren
prövningsnämndens ordföran- raren prövningsnämndens ordförande.
de. I Stockholms län förordnar läns styrelsen

förste länsassessor vid
prövningsnämndsavdelningen att
vara ordförande på avdelning inom
prövningsnämnden.

Prövningsnämnd i-----fyra år.

För den--—---hos nämnden.

I länen------inom prövningsdistriktet.

Av ledamöter-----i taxeringsnämnd.

25 b §.

Har den skattskyldige under beskattningsåret
avyttrat fastighet,
skall han vid självdeklarationen fo -

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ga erforderlig utredning på fastställt
formulär för beräkning av
skattepliktig realisationsvinst. Detsamma
gäller, om skattskyldig under
beskattningsåret överfört eller
upplåtit egendom under sådana förhållanden
att överföringen eller upplåtelsen
enligt 35 § 2 mom. sista
stycket eller punkt 4 sista stycket
av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen
är i fråga om realisationsvinst
jämställd med fastighet.

2 mom. På ansökan

34 §.

---vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket avses
göres hos förste taxeringsintendenten
i det län, där sökanden är
skattskyldig till statlig inkomstskatt
eller statlig förmögenhetsskatt. Föreligger
ej sådan skattskyldighet för
sökanden, göres ansökningen hos
förste taxeringsintendenten i det län,
där självdeklarationen skall avlämnas.
I Stockholm göres ansökningen
hos taxeringsintendenten å vederbörande
taxeringskontor.

Mot taxeringsintendentens---

Ansökan som i första stycket avses
göres hos förste taxeringsintendenten
i det län, där sökanden är
skattskyldig till statlig inkomstskatt
eller statlig förmögenhetsskatt. Föreligger
ej sådan skattskyldighet för
sökanden, göres ansökningen hos
förste taxeringsintendenten i det län,
där självdeklarationen skall avlämnas.
I Stockholms län göres ansökningen
hos förste taxeringsintendenten
å vederbörande taxeringskontor.
--ej föras.

42

1 mom. Har medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag
under hela eller
större delen av beskattningsåret helt
eller till övervägande del till annan
upplåtit honom i nämnda egenskap
tillkommande lägenhet, skall till
ledning för medlemmens eller delägarens
taxering varje år av föreningen
eller bolaget lämnas uppgift
om beloppet av medlemmens
eller delägarens inbetalningar till
föreningen eller bolaget och huru
mycket därav som utgör kapitaltillskott
ävensom angående värdet av
medlemmens eller delägarens andel
i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet. Omförmälda uppgift
skall utan anmaning avlämnas se -

§■

1 mom. Har medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag
under hela eller
större delen av beskattningsåret helt
eller till övervägande del till annan
upplåtit honom i nämnda egenskap
tillkommande lägenhet, skall till
ledning för medlemmens eller delägarens
taxering varje år av föreningen
eller bolaget lämnas uppgift
om beloppet av medlemmens
eller delägarens inbetalningar till
föreningen eller bolaget och huru
mycket därav som utgör kapitaltillskott
ävensom angående värdet av
medlemmens eller delägarens andel
i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet. Motsvarande gäller beträffande
sådan ekonomisk förening

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

nast den 15 februari under taxeringsåret
i den ordning, som gäller
för avlämnande av självdeklaration.

Uppgiften skall---fastställt

(Föreslagen lydelse)

eller sådant aktiebolag som enligt
punkt 3 av anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen likställes med
bostadsförening och bostadsaktiebolag
vid inkomstbeskattningen. Omförmälda
uppgift skall utan anmaning
avlämnas senast den 15 februari
under taxeringsåret i den ordning,
som gäller för avlämnande av
sj älvdeklaration,
formulär.

57

1 mom. Beslut om taxeringsrevision
meddelas av förste taxeringsintendenten,
dock att i Stockholm
denne må uppdraga åt revisionsintendenten
att meddela beslut som nu
sagts.

Finner förste--------

Taxeringsrevision skall----— a

§•

1 mom. Beslut om taxeringsrevision
meddelas av förste taxeringsintendenten.
I Stockholms län får
uppdragas åt förste revisionsintendenten
att meddela beslut som nu
sagts,
det länet,
v länsstyrelsen.

134 §.

Fastighetsprövningsnämnd i---om fastighetsvärdering.

Enligt samma —-----för dem.

Pr övning snämnden i Stockholm är
tillika fastighetsprövningsnämnd i
staden.

Vadi----gälla fastighetsprövningsnämnd.

Ordföranden i---fastighetsprövningsnämndens ordförande.

Fastighetsprövningsnämnd biträdes---omförmälda kansliet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 såvitt avser 25 b § och
i övrigt den 1 januari 1968.

Uppdrag för ledamot och suppleant i prövningsnämnderna i Stockholms
stad och Stockholms län skall upphöra vid utgången av år 1967. Uppdrag
att vara ledamot eller suppleant i den nya prövningsnämnden i Stockholms
län skall första gången avse tiden till och med den 30 juni 1969.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att till 48 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

4 mom. Skattskyldig, som avyttrat
fastighet eller rörelse eller del
av sådan tillgång mot betalning under
minst tre år, kan, om till följd
härav hans till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst blivit mer än dubbelt
så stor som medeltalet av hans
motsvarande taxerade inkomster för
närmast föregående tre beskattningsår,
efter ansökan beviljas anstånd
av lokal skattemyndighet med
erläggande av kvarstående skatt för
det taxeringsår, då försäljningen
tagits till beskattning. Anstånd får
avse högst två tredjedelar av den
kvarstående skatten. Det belopp, för
vilket anstånd medges, skall erläggas
med halva beloppet före utgången
av april månad under ettvart av
de två år, som följer närmast efter
det år, då den kvarstående skatten
enligt debiteringen skolat erläggas.

Har avyttringen föranlett debitering
av tillkommande skatt, får anstånd
medges efter motsvarande
grunder.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första
gången med avseende på kvarstående och tillkommande skatt med anledning
av 1969 års taxering.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

29

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 4 mom. förordningen den 30 november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. förordningen den 30 november
1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3

4 mom. I fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gälla förordningens bestämmelser,
såvitt avser realisationsvinst,
endast intäkt genom vinst, beräknad
enligt 35 § 2 mom. fjärde
stycket kommunalskattelagen, vid
avyttring av aktie eller andel i bolag
vars aktier eller andelar vid tiden
för avyttringen ägdes eller innehades
på sätt som anges i 54 § tredje
stycket nämnda lag.

(Se vidare anvisningarna.)

§■

4 mom. I fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gälla förordningens bestämmelser,
såvitt avser realisationsvinst,
endast intäkt genom vinst, beräknad
enligt 35 § 3 mom. andra
stycket kommunalskattelagen, vid
avyttring av aktie eller andel i bolag
vars aktier eller andelar vid tiden
för avyttringen ägdes eller innehades
på sätt som anges i 54 § tredje
stycket nämnda lag samt sådan
vinst vid avyttring av fastighet som
till mer än hälften utgöres av återvunna
avdrag för värdeminskning av
den avyttrade fastigheten.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Förordningen äger
icke tillämpning beträffande realisationsvinst som uppkommit under tidigare
beskattningsår än det för vilket taxering i första instans verkställes år
1969.

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. se 1966:216.

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Rörelseidkare som avyttrar fastighet får vid beräkning av nettointäkt av
rörelsen enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt avdrag för
belopp som avsättes till fond för återanskaffning av fastighet.

2 §.

Avdrag erhålles endast om den avyttrade fastigheten använts i rörelsen
och den skattskyldige har för avsikt att anskaffa annan fastighet för användning
i rörelse.

Avdrag får, om ej annat följer av 4 § andra eller tredje stycket, för ett
beskattningsår icke överstiga dubbla det belopp för vilket garanti ställts
enligt 3 §. Avdraget får ej heller överstiga beloppet av den vid taxering till
statlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit genom
avyttringen och som belöper på den i rörelsen använda delen av fastigheten.

3 §•

Som förutsättning för avdrag gäller, om ej annat följer av 4 § andra eller
tredje stycket, att den skattskyldige till länsstyrelsen i det län, där han
taxeras till statlig inkomstskatt, överlämnat en av svensk bank eller, efter
länsstyrelsens medgivande, annan svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse
i vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp
svara för den kvarstående eller tillkommande skatt som den skattskyldige
kan ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel, som icke tagits
i anspråk för sitt ändamål, återföres till beskattning. I fråga om handels-
eller kommanditbolag skall garantiförbindelsen avse den kvarstående
eller tillkommande skatt som alla delägare i bolaget kan ha att erlägga för
sådant beskattningsår. Förbindelsen överlämnas i sådant fall till länsstyrelsen
i det län där någon delägare i bolaget taxeras till statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen utfärdar intyg om överlämnad garantiförbindelse. Den
skattskyldige skall foga intyget vid sin självdeklaration för det beskattningsår,
för vilket avdrag yrkas.

Garantiförbindelse skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter
det beskattningsår då avsatta medel senast skall tagas i anspråk. Förbindelsen
skall vara utfärdad enligt formulär som riksskattenämnden fastställer.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

31

4 §.

Avsatta medel får tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats
under beskattningsåret av den skattskyldige och är avsedd för användning
i hans rörelse. Till byggnaden räknas icke sådana fasta maskiner
och andra till byggnaden hörande inventarier, som skall åsättas särskilt maskinvärde
vid fastighetstaxering.

Har den skattskyldige avyttrat och anskaffat fastighet under samma beskattningsår,
får medel som kunnat avsättas till återanskaffningsfond i
första hand tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som hör till den
nya fastigheten. Därvid anses som om medlen avsatts till återanskaffningsfond
och därefter omedelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Garantiförbindelse
enligt 3 § fordras icke i sådant fall.

Har den skattskyldige anskaffat fastighet efter utgången av det beskattningsår
då han avyttrat sådan fastighet men före den 1 april taxeringsåret,
och ger omständigheterna skälig anledning antaga att fonden kommer
att tagas i anspråk för sitt ändamål, kan länsstyrelsen medge, att garanti
icke ställes eller ställes för belopp motsvarande skälig del av anskaffningskostnaden.

5 §•

Har svenskt aktiebolag i direkt ägo aktier motsvarande mer än nio tiondelar
av aktiekapitalet i ett eller flera svenska aktiebolag, kan Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer, om särskilda skäl föreligger,
medge att återanskaffningsfond hos ett av bolagen vid tillämpningen av
denna förordning helt eller delvis övertages av ett annat av bolagen. Därvid
anses fondens medel avsatta i det övertagande bolagets rörelse det år då
det överlåtande bolaget avsatte medlen.

6 §•

Vid taxering för beskattningsår, då avsatta medel tages i anspråk, medges
icke avdrag för sådan avskrivning som avses i 4 § i den mån avskrivningen
motsvaras av belopp som sålunda tagits i anspråk. Den anskaffade
fastigheten anses dock nedskriven med detta belopp.

7 §•

Medel som avsatts till återanskaffningsfond skall tagas i anspråk enligt
4 § senast under det beskattningsår för vilket taxering sker under tredje
taxeringsåret efter det år då avdrag för avsättningen medgavs. Medel som
ej tagits i anspråk på detta sätt skall tagas upp som skattepliktig intäkt
inom samma tid. Om den skattskyldige har svårighet att taga medlen i anspråk
inom nämnda tid, får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
förlänga denna tidsfrist med ytterligare högst tre år.

Avsatta medel, som återföres till beskattning, ökas därvid med belopp
motsvarande ränta efter tre procent om året för varje taxeringsår som förflutit
efter det år, då avdrag för avsättningen medgavs, till och med det
taxeringsår då de avsatta medlen återföres till beskattning.

Vid den taxering då avsatta medel återföres till beskattning får varken
nettointäkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten
av rörelsen upptagas till lägre belopp än beloppet av de till beskattning återförda
fondmedlen jämte ränta.

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

8 §•

Har skattskyldig tagit avsatta medel i anspråk i annan ordning än enligt
4 § eller har den skattskyldige trätt i likvidation eller skattskyldigt
dödsbo skiftats, återföres de avsatta medlen till beskattning för det beskattningsår,
då medlen togs i anspråk eller beslutet om likvidationen fattades
eller skiftet ägde rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt de grunder
som anges i 7 §. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan efter
endast två procent.

Uppgår genom fusion aktiebolag eller förening (dotterföretag) i annat
aktiebolag respektive annan förening (moderföretag) upptages medel, som
dotterföretaget avsatt till återanskaffningsfond, till beskattning hos dotterföretaget
för det beskattningsår, då rättens tillstånd till fusionen registreras,
i den mån fonden icke övertagits enligt tredje stycket. Till beloppet
lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som anges
i 7 §.

Vid fusion som avses i 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen
får moderföretaget vid tillämpning av denna förordning övertaga
återanskaffningsfonden hos dotterföretaget. Därvid anses som om fondens
medel avsatts hos moderföretaget under det år då dotterföretaget avsatte
medlen.

När medel upptages till beskattning enligt denna paragraf, äger 7 § tredje
stycket motsvarande tillämpning.

9 §.

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till återanskaffningsfond
avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsatta medel.

10 §.

Har medel återförts till beskattning enligt 7 eller 8 §, skall taxeringsnämnden
lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser som fordras för
tillämpning av denna förordning vid taxeringen inom den senare nämnden.

I varje taxeringsdistrilct upprättas förteckning över dem som taxeras till
statlig inkomstskatt där och som under beskattningsåret avsatt medel till
eller övertagit återanskaffningsfond eller tagit avsatta medel i anspråk. I
förteckningen skall anges beloppen av medgivna avdrag, gjorda fondavsättningar
och avlämnade garantiförbindelser enligt 3 § andra stycket. Vidare
skall däri uppges storleken av belopp, som tagits i anspråk enligt 4 § första
stycket eller som återförts till beskattning enligt 7 eller 8 §. Förteckningen
sändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.

11 §•

Länsstyrelsen upprättar förteckning över återanskaffningsfonder enligt
denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för
taxeringskontrollen, såsom medgivna avdrag, ianspråktagna eller till beskattning
återförda fondmedel och överlämnade garantiförbindelser.

Har avsatta medel tagits i anspråk för sitt ändamål, skall underrättelse
därom av länsstyrelsen tillställas den kreditinrättning som utfärdat garantiförbindelse
enligt 3 § andra stycket. Har avsatta medel endast delvis tagits
i anspråk, skall uppgift dessutom lämnas om det garantibelopp som därefter
fordras.

Har skattskyldig träffat avtal om uppförande av byggnad, vilken enligt

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 33

avtalet skall färdigställas inom den tid som enligt 7 § första stycket gäller
för ianspråktagande av avsatta medel, och styrker den skattskyldige att
han efter den avyttring som föranlett fondavsättningen fullgjort förskottseller
dellikvid i enlighet med avtalet, kan länsstyrelsen medge att det belopp
för vilket ställd garanti gäller nedsättes med högst hälften av likviden. Sådant
medgivande får lämnas endast om det med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden skäligen kan antagas att de avsatta medlen kommer att
tagas i anspråk för sitt ändamål. Underrättelse om dylikt medgivande skall
av länsstyrelsen tillställas den kreditinrättning, som utfärdat garantiförbindelsen,
med uppgift om det garantibelopp som därefter fordras.

Har avsatta medel delvis tagits i anspråk för sitt ändamål eller fordras
av annan anledning garantiförbindelse endast för mindre belopp än tidigare
och överlämnas garantiförbindelse för detta belopp, skall den ursprungliga
förbindelsen återställas. Har de avsatta medlen i sin helhet tagits i anspråk
för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen återställas. Har den skattskyldige
anskaffat fastighet med byggnad och motsvarar anskaffningskostnaden
för byggnaden lägst beloppet av medel som innestår i fonden, får länsstyrelsen
återställa garantiförbindelsen, även om fonden ännu icke tagits i anspråk
för sitt ändamål. Är anskaffningskostnaden för byggnaden lägre, får
förbindelsen återställas, om den skattskyldige överlämnar ny garantiförbindelse
som lyder på belopp motsvarande lägst hälften av vad som beräknas
innestå i fonden, sedan denna tagits i anspråk för avskrivning på
byggnaden.

Länsstyrelse, till vilken garantiförbindelse överlämnats, skall tillse att förbindelsen
utnyttjas för sitt ändamål. Förbindelsen får dock ej tagas i anspråk
för större belopp än som motsvarar hälften av fondavsättning som
återförts till beskattning. Garantiförbindelse återställes när den inte behövs
längre.

12 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning till återanskaffningsfond eller övertagit
sådan fond, skall vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen
eller övertagandet ägt rum, och för varje påföljande beskattningsår,
till dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt
fastställt formulär om de medel som avsatts till fonden, om fondens användning
och avveckling samt om beloppet av garantiförbindelse enligt 3 §
andra stycket.

13 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 64

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § ocli punkt 1 av anvisningarna till 2 §
förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § förordningen
den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för

inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse
(Nuvarande hjdelse)

3

Förlustavdrag må--------

Rätten till förlustavdrag bortfaller,
om den skattskyldige för förluståret
åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar
inkomst fastställts.
Vad nu sagts har dock ej avseende
å fall, där fastställandet av den beskattningsbara
inkomsten berott på
att investeringsfond eller särskild
nyanskaffningsfond återförts till beskattning
eller, såvitt fråga är om
taxering till kommunal inkomstskatt,
garantibelopp för fastighet
upptagits såsom skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig försatts----

Har skattskyldig eller ----— -

på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

l

--kommunal inkomstskatt.

Rätten till förlustavdrag bortfaller,
om den skattskyldige för förluståret
åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar
inkomst fastställts.
Vad nu sagts har dock ej avseende
å fall, där fastställandet av den beskattningsbara
inkomsten berott på
att investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond
eller fond för återanskaffning
av fastighet återförts till
beskattning eller, såvitt fråga är om
taxering till kommunal inkomstskatt,
garantibelopp för fastighet
upptagits såsom skattepliktig inkomst.

----eller tidigare.

------att hänföra.

Anvisningar

till 2 §.

1. Förlust, som-------

Har investeringsfond eller särskild
nyanskaffningsfond återförts
till beskattning, skall vid beräkning
av den förlust, som berättigar till
förlustavdrag, bortses från det belopp,
som på grund av återföringen
upptagits såsom skattepliktig intäkt,
dock endast i den mån detta

— skogs ingångsvärde.

Har investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond
eller fond för återanskaffning
av fastighet återförts till
beskattning, skall vid beräkning av
den förlust, som berättigar till förlustavdrag,
bortses från det belopp,
som på grund av återföringen upptagits
såsom skattepliktig intäkt,

1 Senaste lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § se 1967:98.

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

(Nuvarande lydelse)

belopp inrymmes i den för förluståret
fastställda beskattningsbara inkomsten
minskad, i förekommande
fall, med garantibelopp för fastighet.

(Föreslagen lydelse)

dock endast i den mån detta belopp
inrymmes i den för förluståret fastställda
beskattningsbara inkomsten
minskad, i förekommande fall, med
garantibelopp för fastighet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
darå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder
för konjunkturutjämning skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1967. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas
i fråga om sådan avyttring av fastighet som skett dessförinnan.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 9 § förordningen den 7 april 1967 (nr 96)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild
nyanskaffningsfond, m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 7 april 1967 om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond,
m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1967. Den upphävda förordningen
skall dock fortfarande tillämpas i fråga om sådan avyttring av
fastighet som skett dessförinnan.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:907 av herr Svenungsson och 11:1120
av herr Oskarson m. fl., vari hemställts, att skattskyldig vid beräkning av
vinst på avyttrad fastighet får göra avdrag för förbättringskostnad eller
härmed jämförlig reparations- och underhållskostnad, då denna under en
tidsperiod av tre år uppgått till minst 3 000 kronor samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext;

II) de likalydande motionerna I: 909 av herr Dablén m. fl. och II: 1130
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

dels att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition 1967:
153 måtte

A. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

1. att en utredning tillsättes med uppgift dels att framlägga förslag om
lämplig samordning av aktievinst- och kapitalvinstbeskattning, dels att

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

37

uppmärksamma förhållandena mellan kapitalvinstbeskattningen samt förmögenhets-,
arvs- och gåvobeskattningen,

2. att Kungl. Maj :t återkommer till riksdagen med förslag att vinst, som
uppkommer vid försäljning av villa på grund av ägarens förflyttning från
orten, inte skall beskattas om han inom viss tid på den nya orten köper
ny bostadsfastighet,

3. att Kungl. Maj :t ålägger länsstyrelserna att besvara frågor från de
skattskyldiga om metoderna för beräkning av skatten vid fastighetsförsäljning
enligt denna lag;

B. uttala som sin uppfattning att skattemyndigheterna, när bevisning
avseende tid före lagens ikraftträdande ifrågakommer, vid sin bedömning
bör beakta svårigheterna för sådan bevisning;

C. besluta

1. att — med ändring av den föreslagna lagtexten — förordningen om
ackumulerad inkomst i tillämpliga delar skall gälla i fråga om realisationsvinst
vid försäljning av fastighet där fastigheten innehafts i fem eller flera
år — dock att skatteberäkningen skall ske som om inkomsten hänför sig
till tre år,

2. att — med ändring av de föreslagna övergångsbestämmelserna — införa
en alternativregel av innebörd att som ingångsvärde får väljas ett belopp
motsvarande 150 % av taxeringsvärdet vid den nya lagens ikraftträdande; dels

att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig lagtext;

III) de likalydande motionerna I: 910 av herrar Enarsson och Sveningsson
samt II: 1131 av herr Ringabg m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte

1) avslå Kungl. Maj :ts proposition 1967: 153 till de delar den avser beskattning
av växande skog samt

2) hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag i enlighet med
vad i motionerna anförts i fråga om samordning och förenkling av skogsbeskattningen; IV)

de likalydande motionerna I: 911 av herr Einar Eriksson och II: 1122
av herr Brandt, vari hemställts, att riksdagen med ändring av Kungl.
Maj :ts förslag måtte ge 35 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 ändrad lydelse enligt följande:

(Kungl. Maj :ts förslag)

(Motionärernas förslag)

35 §.

2 in o m. Avyttras fastighet—

Har fastighet-----påtaglig

Har avyttrad fastighet förvärvats
av den skattskyldige genom arv,
testamente, gåva, bodelning eller annat
fång som icke är jämförligt med
köp eller byte, anses fastigheten förvärvad
genom det köp, byte eller

--vinsten skattepliktig.

olägenhet.

Har avyttrad fastighet förvärvats
av den skattskyldige genom arv, testamente,
gåva, bodelning eller annat
fång som icke är jämförligt med köp
eller byte, anses fastigheten förvärvad
genom det köp, byte eller där -

38 Bevillningsutskottets betänkande nr år 1967

(Kungl. Maj :ts förslag) (Motionärernas förslag)

därmed jämförliga fång som skett med jämförliga fång som skett närnärmast
dessförinnan. mast dessförinnan. Motsvarande gäl ler

om den skattskyldige förvärvat
den avyttrade fastigheten före ingången
av år 1968 genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, när
lagfart på fånget sökts efter den 8
november 1967 och

antingen den skattskyldige
förvärvat fastigheten från föräldrar,
far- eller morföräldrar, make, avkomling
eller avkomlings make eller
från aktiebolag, handelsbolag eller
ekonomisk förening, vari den skattskyldige
ensam eller tillsammans
med sådana personer, direkt eller
indirekt, på grund av det samlade
innehavet av aktier eller andelar
har ett bestämmande inflytande
eller fastigheten genom fånget
övergått på aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, vari
säljaren ensam eller tillsammans
med nämnda personer, direkt eller
indirekt, har ett sådant inflytande,
eller på dödsbo, vari säljaren eller
sådan person är delägare. 1 dessa
fall beräknas realisationsvinsten med
utgångspunkt från det köp, byte eller
därmed jämförliga fång, som
närmast dessförinnan skett från annan
än här angiven person.

Vad som----—----till vattenkraft.

3 m o m. Avyttras aktie------25 % av vinsten.

Avyttrar skattskyldig--------detta stycke.

Kan tillämpning---------avyttringen sker.

Har egendom —--—---för avyttringen.

Bestämmelsen i-------—---detta moment.

Från skatteplikt —-----— — lös egendom.

Har fastighet överlåtits på aktie- Har fastighet överlåtits på aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk bolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening efter den 31 december 1967 förening genom fång på vilket lagav
någon som har ett bestämmande fart sökts efter den 8 november 1967
inflytande över bolaget eller för- av någon som har ett bestämmande
eningen, beräknas realisationsvinst inflytande över bolaget eller förvid
hans avyttring av aktie eller an- eningen, beräknas realisationsvinst
del i bolaget eller föreningen som om vid hans avyttring av aktie eller anavyttringen
avsett mot aktien eller del i bolaget eller föreningen som om
andelen svarande andel av fastighe- avyttringen avsett mot aktien eller
ten. Vad nu sagts får icke föranleda andelen svarande andel av fastighe -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967

39

(Kungl. Maj :ts förslag)

att realisationsvinst beräknas lägre
eller att realisationsförlust beräknas
högre än enligt reglerna i detta moment.
Bestämmelserna i detta stycke
gälla endast om sådan fastighet
utgör bolagets eller föreningens väsentliga
tillgång. De gälla dock icke
vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag
eller andel i sådan
bostadsrättsförening som avses i
24 § 3 inom., om avyttringen avser
endast rätt till viss eller vissa men
ej alla bostadslägenheter i fastigheten.

(Motionärernas förslag)

ten. Vad nu sagts får icke föranleda
att realisationsvinst beräknas lägre
eller att realisationsförlust beräknas
högre än enligt reglerna i detta moment.
Bestämmelserna i detta stycke
gälla endast om sådan fastighet utgör
bolagets eller föreningens väsentliga
tillgång. De gälla dock icke vid avyttring
av aktie i sådant bostadsaktiebolag
eller andel i sådan bostadsrättsförening
som avses i 24 § 3
mom., om avyttringen avser endast
rätt till viss eller vissa men ej alla
bostadslägenheter i fastigheten.

V) de likalydande motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121
av herr Bohman m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 153 måtte

a. besluta,

1) att skattskyldig skall som ingångsvärde, i stället för köpeskillingen
vid förvärvet — utöver i propositionen angivna alternativ —- få välja ett
belopp motsvarande 150 % av taxeringsvärdet för fastigheten enligt 1965
års allmänna fastighetstaxering;

2) att för skattskyldig, vilken som ingångsvärde väljer 150 % av det taxeringsvärde
som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen eller vid arv
eller liknande fång 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet,
bestämmelserna rörande indexberäkning, fast årligt avdrag, avdrag för
förbättringar samt värdeminskningsavdrag skall tillämpas med utgångspunkt
från året före den allmänna fastighetstaxering eller, i förekommande
fall, särskild fastighetstaxering, på vilken taxeringsvärdet grundar sig;

3) att i fråga om fastighet, som omfattar flera byggnader avsedda för
bostadsändamål, skall för varje sådan byggnad utöver en från försäljningsvinsten
avdragas ett belopp av 1 000 kr. för varje påbörjat kalenderår som
bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden;

4) att i övergångsbestämmelserna skall införas en punkt av följande lydelse: Har

den skattskyldige före ikraftträdandet innehaft fastighet tio år eller
mera eller förvärvat fastighet genom arv eller testamente eller ock genom
gåva eller bodelning under andra förhållanden än som angivas i 35 § 4
mom. andra stycket i dess nya lydelse, skall vinst, som uppkommer vid
avyttring av fastigheten under 1968 eller 1969, icke beskattas. Avyttras
sådan fastighet senare, skall till erlagd köpeskilling för fastigheten, utöver
tillägg enligt punkt 2 första, andra och tredje styckena av anvisningarna
till 36 §, läggas ett belopp av 40 000 kr., varjämte vid tillämpning av
andra stycket av nämnda anvisningspunkt beräkningen skall grundas på

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

där avsett taxeringsvärde, förhöjt med 100 procent i stället för med hälften.

5) att bestämmelserna i förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall göras tillämpliga vad gäller
intäkt genom realisationsvinst vid avyttring av fastighet;

b. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad i motionerna anförts
angående angelägenheten av fortsatta skyndsamma utredningar beträffande
realisationsvinstbeskattningens omfattning och utformning m. m.;
ävensom

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar av
författningstexten som föranledes av yrkandena under A a ovan;

VI) de likalydande motionerna 1:914 av herr Thorsten Larsson och
II: 1127 av herr Jos ef son i Arrie, vari hemställts,

A) att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 153
måtte besluta

att under en övergångsperiod av tio år tillämpa en uppräkning av taxeringsvärdet
med 100 % vid tillämpning av 20-årsregeln för de fall som
med nuvarande realisationsvinstbeskattning är skattefria samt

att 3 000 kr. undantages vid beräkning av skattepliktigt belopp årligen
då värdeminskningsavdraget överstiger nämnda belopp;

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext;

VII) de likalydande motionerna I: 915 av herrar Thorsten Larsson och
Svanström samt II: 1129 av herr Larsson i Borrby, vari hemställts,

A) att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 153
måtte besluta komplettera de i propositionen framlagda förslagen om ändrade
regler för realisationsvinstbeskattning med en särregel som från beskattning
undantar realisationsvinst vid villaförsäljning med åtföljande
^investering på annan ort orsakad av påtvingad förflyttning utanför den
enskildes kontroll, samt

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext;

VIII) de likalydande motionerna I: 916 av herr Yngve Nilsson m. fl. och
II: 1134 av fru Sundberg, vari hemställts, att riksdagen i anslutning till
proposition nr 153 måtte hos Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning av
frågan om införande i lagstiftningen av en särskild justeringsfaktor till
skydd mot en överbeskattning av effektiva jordbruksenheter, så att förslag
i ämnet kan föreläggas 1968 års riksdag;

IX) de likalydande motionerna I: 917 av herrar Yngve Nilsson och Sveningsson
samt II: 1133 av fru Sundberg, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att vid försäljning av fast egendom till make, barn, styvbarn
eller avkomling till barn eller styvbarn samma beräkningsgrunder för fastighetens
ingångsvärde må tillämpas som då fastigheten förvärvats genom
arv eller gåva;

X) de likalydande motionerna I: 918 av herr Sundin m. fl. och II: 1123
av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari hemställts,

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967 41

A. att riksdagen vid sill behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 153
måtte besluta

att s. k. återvunna värdeminskningsavdrag skall återföras till beskattning
också för skogsvägar och täckdiken,

att överlåtelse till taxeringsvärdet mellan nära släkt under en tjugoårsperiod
före lagens ikraftträdande måtte jämställas med arv eller gåva,

att under en övergångstid av fem år ett fast tillägg på 40 000 kr. lägges
till den faktiska eller enligt alternativregeln beräknade anskaffningskostnaden
för de fastigheter som vid lagens ikraftträdande är skattefria enligt
nu gällande realisationsvinstbeskattningsregler;

B. att riksdagen måtte uttala sig för

att det fasta tillägget på 3 000 kr. per år tillämpas också för mindre rörelseidltare
med bostad och verkstadslokaler i samma byggnad i enlighet
med vad som anförts i motionen,

att anskaffningskostnaden vid delförsäljningar proportioneras enligt försäljningsobjektets
aktuella värderelationer; samt

C. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext;

XI) de likalydande motionerna 1:919 av herr Wallmark samt 11:112b
av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nordgren, vari hemställts, att befrielse
från realisationsvinstbeskattning regelmässigt skall medges då fastigheten
helt eller delvis överlåtes genom expropriation eller hot därom
eller över huvud taget under tvång;

XII) de likalydande motionerna I: 920 av herrar Wallmark och Strandberg
samt II: 1132 av herrar Ringaby och Nordstrandh, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att sådana en- och tvåfamilj sfastigheter vilka
inkomsttaxeras enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen skall vara undantagna
från realisationsvinstbeskattning;

XIII) motionen 1:908 av herr Ahlmark, vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 153 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära att en utredning snarast tillsättes för att

1) samordna skilda former av kapitalvinstbeskattning,

2) undersöka ett ytterligare närmande mellan kapitalvinstbeskattning
och inkomstbeskattning;

XIV) motionen I: 913 av herr Hiibinette, vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 153;

XV) motionen II: 1125 av herrar Hedin och Nordgren, vari hemställts, att
anvisningarna till 36 § i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ändras så att förbättringskostnad eller därmed
jämförlig reparations- och underhållskostnad får inräknas i de avdragsgilla
omkostnaderna för år då de nedlagda kostnaderna uppgått till minst 1 000
kr.;

XVI) motionen II: 1126 av herr Hermansson m.fl., vari hemställts,

1) att riksdagen vid behandling av proposition nr 153 bifaller förslaget

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

om slopande av tidsgränsen för beskattning av realisationsvinst genom avyttring
av fastighet,

2) att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om nytt förslag beträffande
övriga delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 vilka
gäller beskattningen av realisationsvinst genom avyttring av fastighet varvid
hänsyn tas till de i denna motion framförda synpunkterna;

3) att riksdagen — därest ovanstående yrkanden icke skulle bifallas —
beslutar sådan ändring av 35 § 2 mom. i kommunalskattelagen som framgår
av följande lagförslag:

Förslag

till

ändrad Igdelse i förhållande till förslaget i prop. 1967: 153 av 35 § 2 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

2 mom. Avyttras fastighet är hela realisationsvinsten skattepliktig utom
i fall som avses i nästa stycke.

Har fastighet -—• --påtaglig olägenhet.

Har avyttrad ----närmast dessförinnan.

Vad som -— — — till vattenkraft.

ävensom

XVII) motionen II: 1128 av herr Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställts,
»att riksdagen — med ändring av övergångsbestämmelserna i punkten
3 till proposition 1967: 153 — måtte besluta att det klargöres att äldre
bestämmelser skall gälla för att ersättning på grund av tvångsförfarande
skall utgå, då talan i målet väckts före den 1 januari 1968 eller då den till
tvångsrättigheten berättigade tagit egendomen eller rättigheten i besittning
före nämnda dag».

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härför återfinns
under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen, nämligen Gällande

rätt, s. 39—47.

Kommitténs förslag, s. 47-—58.

Remissyttrandena, s. 58—119.

Departementschefen, s. 120—171.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

43

Motionerna

Avslag på propositionen helt eller delvis och ny utredning

Enligt motionen I: 913 löser inte propositionen det prinrära kravet på en
beskattning som kan anses rimlig i förhållande till den uppkomna vinsten
och sättet för dess tillkomst. I fråga om beskattningens inverkan på utbudet
av mark delar motionären den uppfattning som kommit till uttryck i vissa
remissuttalanden om att införandet av en beskattning enligt den föreslagna
ordningen snarare kan få negativa verkningar från markpolitisk synpunkt.

De skattekonsekvenser som propositionen kommer att medföra i fråga om
fastigheter med växande skog är enligt motionärens mening inte godtagbara.
Eftersom f. n. en kommitté håller på att överse bestämmelserna rörande
skogsbeskattningen är det i högsta grad angeläget att denna får slutföra sitt
arbete innan beslut fattas om realisationsvinstbeskattningen.

Motionären anser en förnyad bearbetning av tillgängligt material och ytterligare
överväganden böra komma till stand sa att förslag till en markpolitiskt
mer realistisk beskattning kan framläggas.

I motionen 11: 1126 kritiseras förslaget i propositionen att såväl anskaffningskostnader
som förbättringskostnader skall få uppräknas på grundval
av konsumentprisindex. Något sådant får inte ske enligt nu gällande regler.
Varken markvärdeutredningen eller propositionen har enligt motionärernas
mening lämnat tillfredsställande motivering varför markägarna i motsats
till de flesta andra grupper i samhället skall inflationsskyddas. Det kan givetvis
anföras att endast »verkliga vinster» och inte »inflationsvinster» bör beskattas,
men det är synnerligen tvivelaktigt om metoden att uppräkna anskaffningsvärden
på fastigheter på grundval av konsumentprisindex kan
tillmätas någon som helst relevans när det gäller att bestämma vad som bör
beskattas vid en fastighetsavyttring. I varje fall gäller detta vid större försäljningar.
Det finns enligt motionärernas mening ingen som helst anledning
att ge markspekulanter och stora markägare fördelar i form av ett
inflationsskydd. Ett sådant skydd kan det finnas skäl att över huvud taget
tillämpa endast i fråga om skatter och olika sociala bidrag.

Om uppräkning i förhållande till konsumentprisindex skall tillåtas borde
i varje fall denna uppräkning inte få ske längre än till den 1 januari 1968
d. v. s. då den nya lagen träder i kraft. Att utsträcka en sådan uppräkning
även efter detta datum är enligt motionärernas mening att direkt stimulera
en stegring av markpriserna.

Motionärerna gör ingen erinran mot det i propositionen föreslagna fasta
tillägget till anskaffningskostnaden. Detta system anser de införa ett visst
progressivt inslag i beskattningen. De anser emellertid att detta progressiva
inslag bör förstärkas och att det bör prägla även de regler som gäller viss

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

hänsyn till förändringar i penningvärdet. Detta syfte skulle enligt motionärernas
mening bäst kunna uppnås genom att det fasta tillägget förhöjdes.
Genom en lämplig avvägning av tillägget skulle ägare av egnahem o. s. v.
kunna beredas visst skydd.

I avbidan på resultatet av den av motionärerna begärda utredningen anser
motionärerna förslaget i propositionen om slopande av tidsgränsen för
beskattning av fastighetsförsäljningsvinst böra genomföras.

Utredning av kapitalvinstbeskattningen m. m.

I motionerna I: 909 och II: 1130 understryks angelägenheten av en samordning
av kapitalvinstbeskattningen. Vid denna samordning bör också
uppmärksammas förhållandena mellan kapitalvinstbeskattning samt förmögenhets-
resp. arvs- och gåvobeskattning.

Ett centralt inslag i en kapitalvinstbeskattning bör enligt motionärernas
mening vara hänsynen till penningvärdeförändringar. En fiktiv realisationsvinst
som uppkommit genom inflationen bör inte beskattas.

Motionärerna framhåller vidare att det är ett betydande samhällsekonomiskt
intresse att realisationsvinstbeskattningen inte utformas så att den
försvårar en motiverad strukturrationalisering. Denna grundsyn har giltighet
såväl för industri- som för jord- och skogsbruksfastigheter. Den
motiverar också förslag som syftar till att åstadkomma en beskattning som
inte i onödan hindrar arbetskraftens rörlighet. Enligt motionärernas uppfattning
bör den utredning de förordat även fästa stor vikt vid kapitalvinstbeskattningarnas
samhällsekonomiska verkningar ■— och då inte minst
ta sikte på att strukturrationaliseringar inte motverkas.

Enligt motionerna 1:912 och II: 1121 bör skogsskattekommitténs arbete
påskyndas och resultatet därav göras till föremål för en översyn, därvid
också de skogliga synpunkterna får komma till tals. Möjligheterna att vid
en evig realisationsvinstbeskattning bättre tillgodose önskemålen rörande
den yttre rationaliseringen bör undersökas såväl beträffande jordbruk som
skogsbruk liksom andra spörsmål rörande dessa förvärvskällor. Därvid
bör också frågan om uppskov med beskattningen vid försäljningar i rationaliseringssyfte
— även tvångsförsäljningar — och rätten att avskriva beloppet
vid återanskaffning i form av egethem komma under prövning.
Även andra frågor kan behöva närmare beaktas. Det är enligt motionärernas
mening också lämpligt att undersöka, huruvida ej någon grupp av
fastighetsförsäljningar kan undantas utan men för lagstiftningens syfte
och om det kan vara motiverat att beskatta vinsten efter en proportionell
i stället för en progressiv skattesats.

Motionären i motionen I: 90S erinrar om att en rad remissinstanser med
anledning av markvärdekommitténs förslag till markvinstbeskattning un -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

45

derstrukit angelägenheten av en samordning mellan olika slag av kapitalvinstbeskattning.
Att — som i propositionen utlovas — »i belysning av gjorda
erfarenheter så småningom» se över lagstiftningen anser motionären
inte vara tillräckligt, eftersom det enligt hans mening är olämpligt att
under lång tid ha skiftande regler för olika slag av kapitalvinster. Det är
visserligen inte säkert att det kommer att visa sig möjligt att göra reglerna
helt enhetliga. Man bör dock sträva åt det hållet och snarast tillsätta
en utredning med den uppgiften. Den bör både gå igenom utländska förslag
och erfarenheter och belysa frågorna med ledning av de praktiska
följderna i Sverige av den nya aktievinstbeskattningen och den markvinstbeskattning,
som nu kommer att genomföras.

En annan viktig principfråga som utredningen bör granska är de nuvarande
skillnaderna mellan kapitalvinstbeskattning och inkomstbeskattning.
Motionären delar den i propositionen uttalade uppfattningen att ett benhårt
fasthållande av den ursprungliga skillnaden mellan inkomst och
kapitalvinst kan synas strida mot skatteförmågeprincipen, särskilt i ett
läge, när samhället begär att medborgarna skall avstå en förhållandevis
stor del av sina årliga arbetsinkomster till det allmänna i form av skatt.
Motionären anser det förståeligt om många löntagare frågar sig varför
kapitalvinster, som ofta erhållits utan vare sig risker eller arbete, endast
delvis beskattas medan deras egna inkomster är skattepliktiga helt och
fullt.

Om ett närmande mellan kapitalvinst- och inkomstbeskattning skall
kunna uppnås fordras att flera problem vid kapitalvinstbeskattningen,
inte minst de samhällsekonomiska effekterna, noga analyseras. Inflationsproblemet
måste lösas också för andra former av kapitalvinstbeskattning
än markvinstbeskattningen. Skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör
ges en vidgad tillämpning också för realisationsvinst. Likaså bör man söka
uppnå större parallellitet mellan rätten att dra av förluster och plikten att
skatta för vinster.

Vid en annan beskattning av aktievinster är det angeläget att se till att
företagens kostnader för finansiering med eget kapital inte ökar i förhållande
till finansiering med främmande kapital. Lösningen på detta problem
kan sökas inom ramen för företagsbeskattningen. De problem som
hör samman med dubbelbeskattningen av utdelad aktiebolagsvinst bör —
om det är möjligt — utredas i samverkan med den nu sittande företagsskatteutredningen.
Andra komplicerade problem kommer naturligtvis också
att aktualiseras.

Visar det sig svårt att lösa dessa och andra frågor bör utredningen ges
frihet att också undersöka om samordningen av olika slag av kapitalvinstbeskattning
kan uppnås på annat sätt. En utredning som koncentrerar
sig på de skilda slag av samordningsfrågor, som motionären skisserat,
bör enligt hans mening kunna ge underlag för ytterligare reformer.

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Vinstprocenten

Motionärerna i motionen II: 1126 har av skäl, som redovisas ovan under
rubriken »Avslag på propositionen helt eller delvis och ny utredning»,
yrkat en översyn av de i propositionen föreslagna bestämmelserna. Därest
detta yrkande inte vinner riksdagens bifall hemställer motionärerna i andra
hand om sådan ändring av 35 § 2 mom. kommunalskattelagen att
100 % — i stället för i propositionen föreslagna 75 % — av vinsten vid
fastighetsförsäljning blir skattepliktig oavsett innehavstiden.

Indexberäkning

Enligt motionerna 1:912 och 11:1121 bör indexberäkningen av ingångsvärde
enligt 20-årsregeln och alternativregeln vid arv ske med utgångspunkt
från den prisnivå som tillämpats vid ifrågavarande allmänna fastighetstaxering
och inte på grundval av taxeringsvärdet 20 år före avyttringen
resp. vid dödsfallet.

Fast tillägg

Motionärerna i motionerna 1:912 och 11:1121 finner det otillfredsställande
att det fasta tillägg, som enligt propositionen skall få ske för varje år
fastigheten innehafts, begränsats till 3 000 kr. oavsett antalet bostadshus på
fastigheten. Detta kan — menar motionärerna — leda till otillfredsställande
resultat t. ex. vid fastighetssammanläggningar och då personalbostäder finns
på en fastighet. Motionärerna föreslår ett fast avdrag med 1 000 kr. per år
för varje bostadshus på en fastighet utöver ett.

I motionerna 1:918 och II: 1123 kritiseras förslaget i propositionen att det
fasta tillägget på 3 000 kr. endast skall medges för bebyggda fastigheter och
att det i fråga om dessa knutits till den väsentliga bostadsbyggnaden. Propositionen
lämnar inte klart besked på frågan när bostadsdelen skall anses
inte vara »obetydlig i förhållande till hela byggnaden». Motionärerna anser
med hänsyn till att många mindre rörelseidkare har bostad och verkstadslokaler
i samma byggnad, att det fasta tillägget på 3 000 kr. per år bör åtnjutas
även i de fall då bostaden utgör en mindre del av byggnaden.

Förbättringskostnader

Den i propositionen föreslagna gränsen på 3 000 kr. för att förbättringskostnader
skall få avräknas vid realisationsvinstberäkningen anser motionärerna
i motionen II: 1125 vara för låg. Motionärerna hänvisar till markvärdekommitténs
förslag att samtliga förbättringskostnader borde få dras
av och framhåller att förslaget i propositionen missgynnar villaägare och

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 47

innehavare av andra mindre fastigheter, för vilka de årliga förbättringskostnaderna
oftast inte uppgår till 3 000 kr. Motionärerna föreslår att gränsen
för att förbättringskostnader skall medräknas vid vinstberäkningen sättes
till 1 000 i stället för 3 000 kr.

Motionärerna i motionerna 1:907 och II: 1120 påtalar att enligt förslaget
i propositionen förbättringskostnader får dras av från försäljningssumman
endast i de fall dessa kostnader inom ramen för ett år överstiger 3 000 kr.
Detta kommer för många fastighetsägare att medföra en avsevärd försämring
i förhållande till nu gällande bestämmelser. I princip har nämligen den
skattskyldige nu rätt att vid beräkning av realisationsvinst avräkna alla
omkostnader för den avyttrade egendomen. Markvärdekommittén har i sitt
betänkande inte föreslagit någon begränsning i rätten att tillgodoräkna
förbättringskostnader. Därutöver anser den en sexprocentig uppräkning böra
få ske vid sådana förbättringar, som kostat 5 000 kr. eller mer per år.

Fastighets- och egnahemsägare, vilka av kapitalbrist eller andra skäl
tvingas kontinuerligt verkställa förbättringar under en följd av år för årliga
kostnader understigande 3 000 kr., kommer att missgynnas i förhållande
till den som har möjlighet att genomföra en större förbättring under ett år.
Från rättvisesynpunkt kan enligt motionärernas mening detta förhållande
inte godtagas. Den ambitiöse och sparsamme ägaren av ett egethem eller en
sommarbostad genomför oftast förbättringar på sin fastighet i den takt som
tillgång på eget kapital och egen arbetsinsats tillåter. Det synes motionärerna
skäligt att likvärdiga förbättringar av en fastighet antingen dessa är
utförda som punktinsatser med kostnader över 3 000 kr. per år eller utförda
under ett antal år med lägre belopp per år bör ge samma avdragsrätt vid
försäljning. Det avgörande bör vara de totala kostnader som nedlagts på
förbättring av fastigheten under jämförbar tid.

Motionärerna förordar att bestämmelserna för avdragsrätt för förbättringskostnader
ändras så att dessa får avdragas om de under en tidsperiod
av tre år uppgår till sammanlagt 3 000 kr. Några större tillämpningssvårigheter
i förhållande till propositionens förslag bör enligt deras mening detta
inte medföra.

Det förhållandet att kostnaderna för tidigare utförda grundförbättringar
inte får medtas, då ingångsvärdet skall beräknas med utgångspunkt från
visst års taxeringsvärde, kan enligt motionerna 1:912 och II: 1121 innebära
en orättvisa för en skattskyldig som, efter det år på vilket den allmänna
fastighetstaxeringen grundar sig men före det ifrågavarande taxeringsåret,
gjort grundförbättring vilken ej varit av den betydelse att särskild fastighetstaxering
ägt rum. Motionärerna anser därför, att man vid tillämpning
av 20-årsregeln och den alternativa arvsregeln bör få avräkna förbättringskostnad
om minst 3 000 kr. som avser tiden före det fiktiva förvärvsåret
men efter det år, på vilket den allmänna fastighetstaxeringen grundar sig.

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Förutsättning härför bör dock vara att förbättringen inte föranlett höjning
av taxeringsvärdet vid särskild fastighetstaxering.

I motionerna 1:916 och 11:1134 anser motionärerna att ett stort antal
jordbruk, i vilka produktivitetsutvecklingen varit större än den ordinära
och där det inte varit fråga om spekulativa investeringar, vid försäljning
kommer att mer eller mindre hårt drabbas av realisationsvinstbeskattning.
Detta sammanhänger med en på dessa jordbruk intensivt bedriven odling
de senaste båda årtiondena, vilken lett till en ovanligt stor värdestegring.
Gjorda beräkningar ger vid handen att i Skåne flertalet jordbruk som är
större än 60—80 tunnland kommer att drabbas hårt av markvärdeskatten.
Samma är förhållandet i andra slättbygder under hög jordbrukskultur. Värdestegringen
har berott på vidtagna strukturrationaliseringsåtgärder och
sammanslagning till större enheter, mekanisering av driften i förening med
ekonomisk driftplanering, rationella arbetsprocesser och en rationell gödsling
av jorden. I den mån vederbörande vidtagit grundförbättring, för vilka
kostnaderna inte tidigare avdragits vid den årliga inkomsttaxeringen, är han
enligt propositionen berättigad till förbättringskostnadsavdrag. Men denna
möjlighet är ofta inte till fyllest, eftersom värdestegringen i mycket stor utsträckning
är resultat antingen av egna arbetsinsatser, som inte kan uppskattas
i pengar, eller av kostnader, som varit avdragsgilla vid den årliga
inkomstbeskattningen, och därför inte berättigar till avdrag vid vinstberäkningen.
De kostnader för vilka avdrag åtnjutits har å andra sidan resulterat
i höjda intäkter, vilka i sin tur i vanlig ordning inkomstbeskattats. Det ena
har i detta fallet vägt upp det andra.

Kvar står en av de egna arbets- och kapitalinsatserna framkallad värdestegring,
som icke berättigar till förbättringskostnadsavdrag och därför
drabbas fullt ut av realisationsvinstbeskattningen. Det är här i realiteten
fråga om ett i jordbruksdriften nedlagt sparkapital, som kommer till uttryck
i ett högre försäljningsvärde den dag egendomen avyttras. Att staten
lägger beslag på den därigenom uppkomna vinsten i form av realisationsvinstskatt
måste enligt motionärernas mening ligga utanför lagstiftningens
syfte. Också den omständigheten att jordbruksregleringen på sina håll
kapitaliserats i höjda jordvärden ligger utanför lagstiftningens ram. I den
mån vederbörande egendom har växande skog tillkommer ytterligare andra
problem sammanhängande med skogsbeslcattningen.

En framkomlig väg för att undanröja den orättvisa som förslaget i propositionen
innebär synes enligt motionärernas mening vara att åt ett opartiskt
organ, t. ex. vederbörande lantbruksnämnd, överlåta att fastställa den kulturförbättring
som ägaren på olika sätt åstadkommit på egendomen och
det odlingsavdrag som till följd av dylika åtgärder bör åtnjutas. Detta avdrag
bör stå i visst förhållande till den brukade arealen. Andra möjligheter
kan kanske också föreligga. Införandet av odlingskostnadsavdrag torde vara
erforderligt också för att lagstiftningen inte skall motverka effektivitets -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 49

strävandena inom jordbruket och skogsskötseln. För skogens del är av samma
anledning en ändrad skogsbeskattning oundgängligen nödvändig.

Särskilt hårt drabbas -— menar motionärerna — de egendomar vilka varit
att hänföra till fideikommiss eller förvärvats till billigt pris genom släktlcöp.
Eftersom dessa egendomar aldrig gått i allmänna handeln, och egentlig
valfrihet mellan olika metoder för beräkning av ingångsvärdet saknas, är
taxeringsvärdet i allmänhet den enda utgångspunkten. På många av dessa
egendomar är taxeringsvärdet lågt och ingångsvärdet därför oförmånligt,
medan den beskattningsbara realisationsvinsten blir i motsvarande mån
högre.

Alternativa regler för beräkning av ingångsvärdet

Den i propositionen föreslagna alternativregeln, innebärande att som ingångsvärde
skall räknas taxeringsvärdet 20 år före försäljningen, förhöjt
med 50 %, kan enligt motionerna I: 912 och II: 1121 visa sig otillräcklig,
särskilt i fråga om fastigheter utan bostad. Framför allt torde skogsfastigheter
komma att missgynnas. Hänsyn bör beträffande dessa tas till att taxeringsvärdet
på den växande skogen skall anknytas till värdet på skogen
vid uthålligt skogsbruk. En skog med ett betydande överbestånd skall alltså
normalt ha ett inte oväsentligt lägre taxeringsvärde än det s. k. slaktvärdet.
Motionärerna pekar också på att normerna för fastighetstaxering av skog
undergick en högst väsentlig förändring inför 1957 års allmänna fastighetstaxering,
vilken ledde till höjningar av skogsvärdena ofta på mellan 50 och
100 % och inte sällan mer. Motionärerna föreslår som ytterligare ett alternativ
för ingångsvärdet det taxeringsvärde som gäller enligt 1965 års fastighetstaxering,
uppräknat med 50 %.

Förvärv från nära anförvant

Motionärerna i motionerna I: 917 och II: 1133 anser det otillfredsställande
att propositionen jämställer vissa släktförsäljningar med onerösa överlåtelser
trots att släktförsäljningar inte sällan är till viss del benefika.

Anledningen till överlåtelsens benefika del är ofta att man vill bevara
egendomen inom släkten. Detta har inte minst för jordbruksfastigheternas
del medfört att ägosplittringar kunnat undvikas. Genom den nu föreslagna
realisationsvinstbeskattningen kan emellertid det förhållandet uppstå att
vinsten vid en framtida försäljning blir föremål för en betydligt hårdare
beskattning än om fastigheten erhållits som gåva. Det är enligt motionärernas
mening därför rimligt att vid försäljning till make, barn, styvbarn eller
avkomling till barn eller styvbarn samma beräkningsgrunder får utnyttjas
som då förvärvet skett genom arv eller gåva.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 64

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Inom jordbruket förekommer det ofta — framhåller motionärerna i
motionerna I: 918 och II: 1123 — att fastighet överlåtes t. ex. mellan far och
son för en köpeskilling, som motsvarar det åsatta taxeringsvärdet. En sådan
överlåtelse är delvis att jämställa med gåva. I propositionen ges emellertid
inte utrymme för en sådan tolkning av beskattningsreglerna. Ägaren
är således bunden av den kontrakterade köpeskillningen vid kortare innehavstid
än 20 år. Eftersom den nu föreslagna lagstiftningen inte kunde
förutses när dessa kontrakt skrevs, måste denna nya situation anses vara
otillfredsställande. Motionärerna föreslår därför, att sådana överlåtelser
under en 20-årsperiod före lagens ikraftträdande mellan nära släkt, som
sker till taxeringsvärdet eller anskaffningsvärdet, jämställs med gåva eller
arv och att man vid realisationsvinstberäkning i sådant fall således får
rätt att tillämpa motsvarande regler.

Värdeminskningsa vdrag

Enligt motionerna 1:914 och 11:1127 bör — om tröskeleffekter skall
kunna undvikas — vid beräkning av skattepliktigt belopp värdeminskningsavdrag
återföras till beskattning endast i den mån de överstiger 3 000
kronor per år.

Motionärerna i motionerna I: 918 och II: 1123 anser det bero på ett förbiseende
att propositionen i fråga om objekt, där tillämpning av bestämmelserna
om beskattning av återvunna värdeminskningsavdrag kan vara
aktuell, inte nämner skogsvägar och täckdiken. För att undvika betydande
utredningssvårigheter bör man enligt motionärernas mening på avskrivningsplanen
ej skilja mellan ny- och omdikning. Motionärerna föreslår att
propositionen kompletteras i nämnda avseende.

Proportionering av anskaffningskostnad

Motionärerna i motionerna 1:918 och 11:1123 beklagar att lagtexten i
propositionen saknar föreskrifter om proportioneringen av anskaffningskostnaden
vid delförsäljning av fastighet. Enligt departementschefens
uppfattning bör sådan proportionering ske med utgångspunkt från den
ursprungliga värdenivån. I praktiken kan detta — menar motionärerna
— få mindre önskvärda och inte heller avsedda konsekvenser. I de fall
då en kommun genom sin expansion förvärvar en jordbruksfastighet med
undantag för mangårdsbyggnaden med tillhörande tomtområde blir ofta
följden att markförsäljningen medför realisationsvinst, medan däremot
en senare försäljning av byggnaden innebär en motsvarande realisationsförlust.
Den föreslagna förlustutjämningsperioden på sex år förmår inte eliminera
denna olägenhet i normalfallet. I synnerhet gäller detta i fråga om

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 51

äldre människor, som inte längre har någon inkomst att avräkna realisationsförlusten
mot. En möjlig lösning är ibland att hela fastigheten försäljs
och att återköp av byggnaden därefter äger rum. En sådan väg är
emellertid inte alltid möjlig att praktiskt genomföra och kan också ifrågasättas
som metod från mera allmän synpunkt.

Motionärerna anser att anskaffningskostnaden vid delförsäljningar i
princip skall få proportioneras enligt de aktuella värderelationerna. I de
fall då förskjutningar äger rum mellan olika delar av en fastighet till följd
av åtgärder som ligger inom fastighetsägarens kontroll och ej är att hänföra
till upptäckt av naturtillgångar inom fastigheten, är en sådan syn
speciellt befogad. Det bör ankomma på riksskattenämnden att avge förhandsmeddelande
inför en försäljning, om sådan begäres.

Tvångsförsäljningar m. in.

Motionärerna i motionerna I: 919 och II: 1124 anser det obilligt att jämställa
expropriationsförfarande med frivillig försäljning. Expropriationsförfarandet
innebär inte endast att ägaren till den fasta egendomen måste
avstå från denna utan också att man genom domstolsförfarande fastställer
den ersättning som skall utgå. Det torde knappast vara fråga om att expropriation
förekommer i andra fall än då fastighetsägaren normalt icke
skulle avyttra egendomen. Den ersättning som av domstolen fastställes utgör
således en skadegottgörelse för åsamkad olägenhet. Det förhållandet
att egendomen ianspråktagits mot ägarens vilja och till ett pris som fastställes
av en opartisk instans gör att den föreslagna beskattningen av realisationsvinsten
i dessa fall framstår som särskilt obillig. Den tidigare regeln
om befrielse från beskattning då fastigheten avyttras genom expropriation
eller säljes under hot om sådan förefaller motionärerna därför
rimlig.

Enligt motionerna I: 920 och II: 1132 innebär förslaget i propositionen
ett väsentligt avsteg från principen att endast oförtjänt markvärdestegring
hör beskattas. Genom de föreslagna bestämmelserna kommer emellertid i
hög grad även vanliga en- och tvåfamilj sfastigheter att bli föremål för
beskattning. Detta kommer med största sannolikhet att leda till att presumtiva
säljare söker gottgöra sig för det förmögenhetsbortfall som en
beskattning av försäljningen kommer att medföra. Det finns anledning förmoda
att detta på relativt kort tid kommer att medföra en höjning av salupriset
på fastigheter. Detta kan knappast anses motiverat då en sådan
höjning kommer att pressa det allmänna hyresläget uppåt. Den nuvarande
formen för beskattning av en- och tvåfamilj sfastigheter innebär att fastighetens
avkastning alltid beräknas till en viss procent av fastighetens
taxeringsvärde. Eftersom det inte är tillåtet att vid beräkning av avkast -

52 Bevillningsutskottets betänkande nr 6k år 1967

ningen tillgodogöra sig kostnader för reparationer och underhåll eller för
ny-, till- eller ombyggnad har det inte funnits något skattemässigt incitament
för en mer noggrann bokföring av de i fastigheten nedlagda kostnaderna.
Oftast torde det därför bli utomordentligt svårt att rätt beräkna
fastighetens investeringsavdrag. Lagstiftningen kommer att medföra att
ägare till villafastigheter i fortsättningen i praktiken blir bokföringsskyldiga.
Detta synes enligt motionärernas mening framhäva önskvärdheten
av att inte göra en- och tvåfamilj sfastigheter till föremål för realisationsvinstbeskattning.

I motionerna 1: 915 och II: 1129 påtalas att propositionen saknar bestämmelser,
vilka skulle kunna skydda dem, som på grund av ändrade arbetsförhållanden
tvingas flytta till annan ort och där skaffa sig ny bostad. I
propositionen avvisas tanken på dylika särregler med hänvisning till att
den föreslagna lagstiftningen genom dess grundläggande utformning innebär
ett skydd också i sådana fall. Enligt motionärernas mening finns det
emellertid ingen garanti för att så är fallet, eftersom innehavstiden varierar
högst avsevärt. Följden kan lätt bli att den som har att flytta till annan
ort i stället byter till annat arbete, eventuellt med lägre lön — for att
slippa den förlust som försäljning och nytt köp av villa kan medföra. Det
förhållandet att flyttningen går från en mindre ort till en större accentuerar
svårigheterna. Sådana påtvingade förflyttningar förekommer inte
minst bland personalen vid statens järnvägar. Den snabba strukturomvandlingen
inom näringslivet verkar i samma riktning. Gemensamt för
dessa fall är att flyttningarna tvingas fram på grund av yttre förhållanden
som den enskilde inte råder över. Därför borde någon form av alternativregel
gälla i dessa situationer.

Enligt motionerna 1:909 och II: 1130 borde särregler ha skapats för de
fall då en villaägare tvingas sälja sin fastighet på grund av flyttning från
orten och sedan på inflyttningsorten skaffar en ny villa. Även om i de
flesta hithörande fall någon skattepliktig vinst inte uppkommer, befarar
motionärerna att »lagstiftningens grundläggande utformning» inte resulterar
i skattefrihet i samtliga fall där en villa säljes på grund av forflyttning
till annan ort och motsvarande ^investering sedan sker. Helt oberoende
av om flyttningen beror på driftinställelse eller om fråga är om en
frivillig förflyttning, stämmer det enligt motionärernas mening illa med
den föreslagna lagstiftningens syfte att realisationsvinstbeskattning i dessa
fall skall kunna ifrågakomma. En beskattning motverkar här direkt den
rörlighet på arbetsmarknaden som är ett av syftena med arbetsmarknadspolitiken.

Departementschefen har aviserat en proposition till nästa års riksdag
med förslag om uppskov vid beskattning av vinst som uppkommit vid vissa

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967

53

tvångsförsäljningar. Motionärerna förordar att Kungl. Maj :t i det sammanhanget
återkommer med förslag att vinst som uppkommer vid försäljning
av villa på grund av ägarens förflyttning från orten inte skall
vara skattepliktig, om han inom viss tid på den nya orten köper ny villa.
Om den nyanskaffade fastigheten är avsevärt mindre eller av avsevärt
sämre kvalitet kan övervägas om endast reduktion i beskattningen bör ske.

Ackumulerad inkomst

Enligt förslaget i propositionen skall bestämmelserna angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst vara tillämplig
endast i de fall då vinsten till mer än hälften utgöres av återvunna avdrag
för värdeminskning av den avyttrade fastigheten. Motionärerna i
motionerna I: 912 och II: 1121 finner denna restriktivitet obillig. Resultatet
måste enligt deras mening bli att presumtiva säljare i många fall söker
fördela försäljningen under flera år.

Den värdestegring som tages till beskattning har endast undantagsvis
uppkommit under beskattningsåret och hänför sig i allmänhet till en följd
av år.

Motionärerna i motionerna I: 909 och II: 1130 anser vinst vid försäljning
av fastighet vara ett typiskt exempel på inkomst som intjänats under
flera år. Den skattemässiga behandlingen av sådan vinst har dock hittills
— till skillnad från vad som gäller vid försäljning av skog — inte
medgivit någon progressionsutjämning. Förordningen angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst har inte heller varit tilllämplig.
Någon ändring i detta avseende innebär inte propositionen. Med departementschefens
förslag kommer alltså den inkomsttagare som regelmässigt
har en mycket liten inkomst att träffas med full kraft av den progressiva
beskattningen det år han med vinst avyttrar sin fastighet. Enligt motionärernas
uppfattning är det inte förenligt med den progressiva beskattningens
uppgift att i ett sådant fall inte låta den ackumulerade inkomsten
fördelas över flera beskattningsår. Med propositionens regler måste man
räkna med, att presumtiva säljare söker fördela försäljningen under flera
år för att undvika de starkt progressiva verkningar av inkomstbeskattningen
som skulle inträda om hela fastigheten försålts under ett beskattningsår.
Detta kan hämma markutbudet och motverka kommunernas markförvärv.

Motionärerna anser alltså att förordningen om ackumulerad inkomst bör
vara tillämplig på vinst vid försäljning av fastighet som innehafts fem eller
flera år. Skatteberäkningen bör dock alltid ske som om inkomsten hänför
sig till tre år.

54 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Skogsbeskattningen

Motionärerna i motionerna 1:910 och 11:1131 framhåller att den i propositionen
föreslagna metoden för beskattning av realisationsvinst skall
löpa parallellt med gällande skogsbeskattningsmetod. Detsamma gäller visserligen
även nu då innehavstiden understiger 10 år. Tidsbegränsningen
gör dock att antalet fall blir väsentligt mindre. Dessutom är beskattningsfrågan
lättare att lösa på grund av att innehavstiden varit relativt kort.

Då utredning måste ske efter två olika system i alla uppkommande fall
medför detta uppenbarligen ökade svårigheter för den skattskyldige i
fråga om möjligheten att anskaffa nödiga uppgifter för utredningsarbetet
och förebringa bevisning av sådan art att han inte försättes i ett läge
som är sämre än det verkliga sakläget.

I anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen lämnas exempel på beräkning
av vinst som delvis är skattepliktig som realisationsvinst och
delvis skall beskattas som intäkt av skogsbruk. Exemplet avser försäljning
inom en tioårsperiod. I propositionens lagförslag lämnas ett motsvarande
exempel men vid en försäljning som är skattepliktig oavsett tidsgräns.

Exemplet kan vid ett flyktigt bedömande förefalla oskyldigt, men för var
och en som närmare sysslat med dess problem inger det en obehaglig känsla
av vanmakt inför den många gånger nästan omöjliga uppgiften att komma
till rätta med uppkommande problem, då det blir fråga om tidsperioder
på 40—50 år tillbaka i tiden. Redan nu är det i många fall mycket svårt att
få uppgifter om avverkningar under innehavet, vilket enbart detta leder till
att en skattskyldig i vissa fall åsättes för hög taxeiäng. Utöver uppgifter och
utredningar enligt den gällande metoden kommer nu utredningskravet för
beskattning av realisationsvinst, varvid blir fråga om att på ett godtagbart
sätt styrka kostnader för under innehavet gjorda förbättringar på fastigheten,
vilket kan beröra byggnader, vägar, dikning, skogsplantering på icke
skogsmark osv. Särskilt vid långa innehavstider innebär de båda parallellt
löpande skattesystemen utrednings- och bevissvårigheter, som enligt
motionärernas uppfattning sätter den skattskyldiges rättssäkerhet i fara.

Skogsskattekommittén, som enligt 1967 års riksdagsberättelse beräknas
slutföra sitt arbete under år 1967, har att utreda frågor som i hög grad sammanhänger
med propositionens frågeställningar. Enligt motionärernas mening
bör resultatet av denna utrednings arbete avvaktas innan ställning tas
till förslaget i propositionen. Motionärerna anser att en förenklad och mer
tidsenlig skogsbeskattning snarast bör åstadkommas.

Bestämmelser mot skatteflykt

I motionerna I: 911 och II: 1122 understryks att en proposition om skärpt
beskattning av vinst vid fastighetsförsäljning annonserades redan i våras.
Det stod alltså på ett tidigt skede klart att en proposition skulle komma till

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 55

höstriksdagen. Detta har lett till att under framför allt hösten ett stort antal
försäljningar skett för att undgå de skattekonsekvenser som den väntade
propositionen kan innebära.

Sådana försäljningar som inneburit att markägaren avhänt sig fastigheten
tidigare än han annars tänkt sig och att äganderätten således verkligen
övergått i ny ägares hand kan enligt motionärernas mening accepteias.
Emellertid har det också förekommit försäljningar av principiellt annan
art. Det gäller här försäljningar som är mer eller mindre formella och
inte syftar till en egentlig avhändelse av egendomen utan till att ernå fördelar
i framtiden. Det är fråga om skatteflyktstransaktioner och liknande
handlingar utan någon egentlig ändring av äganderättsförhållandena. Försäljningar
av denna art är sådana som sker till aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, där säljaren har ett dominerande inflytande. Ofta
gäller det försäljning till en särskilt för ändamålet bildad juridisk person.
Tanken är då att i framtiden i stället för att sälja fastigheten överlåta aktierna
eller andelarna i denna juridiska person. Ett annat typexempel på
försäljningar av denna art är sådana försäljningar som sker inom familjen.
Man kan t. ex. sälja till sin hustru, sina föräldrar, sina barn eller barnbarn
osv. Här gäller det ofta försäljningar där man endast åsyftat att den nye
ägaren skall få ett bättre ingångsvärde och därigenom en lägre realisationsvinst
när fastigheten en gång i framtiden kommer att överlåtas på en utomstående.
När det gäller försäljningar inom familj och också försäljningar
till en juridisk person, som domineras av säljaren, kan ofta vara förutsatt
att säljaren skall få köpa tillbaka fastigheten inom en snar framtid.

I propositionen finns (35 § 3 mom. sista stycket) en bestämmelse som tar
sikte på fastighet som överlåtits på en juridisk person, i vilken säljaren har
ett dominerande inflytande. Bestämmelsen säger att vinst vid en framtida
överlåtelse av aktie eller andel i juridiska personen skall beskattas såsom
avyttring av en motsvarande andel av fastigheten. Bestämmelsen är försedd
med den begränsningen att den bara gäller om fastigheten överlåtits på
den juridiska personen etter den 31 december 1967. Bestämmelsen är alltså
otillräcklig när det gäller sådana försäljningar till juridisk person som ägt
rum före årsskiftet 1967/68.

Eu regel som förhindrar transaktioner av berörd art kan utformas på i
huvudsak följande sätt.

Försäljning som skett före den 1 januari 1968 till bolag eller familjemedlem
accepteras i realisationsvinsthänseende bara om ansökan om lagfart
inkommit till inskrivningsdomaren den 8 november 1967 eller tidigare.
Har ansökan inkommit senare bortses vid en framtida realisationsvinstberäkning
från köpeskillingen vid detta fång. Ingångsvärdet beräknas
då som om 1967 års säljare alltjämt ägde fastigheten.

Med bolag bör i dessa sammanhang avses aktiebolag, handelsbolag eller
ekonomisk förening vari säljaren har ett bestämmande inflytande. Såsom

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

familjemedlem torde få räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling
eller avkomlings make liksom även dödsbo vari säljaren eller någon
av nämnda personer är delägare. Motsvarande definitioner finns redan
förut i propositionen (p. 2 andra stycket anvisningarna till 27 §).

Vissa fördelar är förknippade med att knyta avgörandet till dagen för ingivande
till inskrivningsdomaren av lagfartsansökan. Dagen är lätt att bestämma.
Man torde också genom denna anknytning just fånga upp skatteflylctsfallen.
Typiskt för dessa fall kan nämligen sägas vara alt man vid propositionens
avlämnande inte kunnat definitivt bestämma försäljningsformen.
Man har ju inte vetat hur lagstiftningen skulle komma att utformas.
I många fall torde affären ha gjorts upp med alternativa köpehandlingar
för att alltid någon skulle passa in på den nya lagstiftningen. Man har då
icke kunnat ansöka om lagfart eftersom man inte vetat vilka handlingar
som skulle lagfaras.

I och för sig är det naturligtvis tänkbart att i stället för dagen för ingivande
av ansökan om lagfart fästa avseende vid dagen för köpekontraktet.
En sådan regel lämnar emellertid fältet fritt, åtminstone för mindre nogräknade
personer, att antedatera köpehandlingar. En sådan antedatering
torde ställa sig betydligt svårare sedan väl ansökan om lagfart gjorts.

Kontrollfrågor m. m.

Motionärerna i motionerna I: 909 och II: 1130 framhåller att det framför
allt för säljare som länge innehaft sin fastighet inte sällan kan vara svårt
att styrka anskaffningskostnader och förbättringskostnader. Motionärerna
förordar därför att skattemyndigheterna är liberala i sin bedömning av bevisning
avseende förfluten tid.

I sistnämnda motioner föreslås också med hänvisning till att den nya lagstiftningen
är mycket komplicerad, att länsstyrelserna skall åläggas att besvara
enklare och för skatteexperter mer rutinmässiga frågor från de skattskyldiga
om metoderna för beräkning av skatten vid fastighetsförsäljning
enligt de nya reglerna. — Frågor av principiell räckvidd eller av komplicerad
natur bör dock riksskattenämnden besvara.

Övergångsbestämmelserna

I motionerna 1:912 och 11:1121 understryks angelägenheten av att den
nya lagstiftningen inte får uppenbart retroaktiva verkningar. Tiden fram
till årsskiftet är för kort för de skattskyldiga att ens nödtorftigt sätta sig in
i den nya lagstiftningen och bedöma dess verkningar. Motionärerna föreslår
att i övergångsbestämmelserna intas en regel av innebörd att fastigheter som
vid utgången av 1967 innehafts 10 år eller mer får säljas under 1968 och
1969 skattefritt. Fr. o. m. 1970 skall enligt motionärernas förslag vid för -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 57

säljning av sådana fastigheter från köpeskillingen få dras av ytterligare
40 000 kr. Den som grundar sitt ingångsvärde på taxeringsvärdet 20 år före
förvärvet bör få räkna upp detta med 100 i stället för med 50 %.

Motionärerna i motionerna 1:914 och 11:1127 erinrar om att markvärdekommittén
i sitt betänkande föreslog, att i fråga om fastigheter som innehafts
mer än 20 år, det 20 år före avyttringen gällande taxeringsvärdet
skulle få uppräknas med 100 % jämfört med 50 % i normalfallet. Detta
förslag var enligt motionärernas mening ägnat att i högre grad än propositionen
tillgodose kravet på en mjuk övergång och att stimulera till ett
ökat utbud av mark och därmed större konkurrens. Motionärerna anser
att vid tillämpning av 20-årsregeln en uppräkning av taxeringsvärdet skall
ske under en 10-årsperiod med 100 % av taxeringsvärdet i de fall då försäljningarna
enligt nuvarande bestämmelser är skattefria.

I motionerna 1:918 och 11:1123 föreslås att under en övergångstid av
5 år det av markvärdekommittén förordade fasta tillägget om 40 000 kr.
skall få göras beträffande sådana fastigheter som vid lagens ikraftträdande
är skattefria. En dylik regel är enligt motionärernas mening motiverad med
hänsyn till kravet på en mjuk övergång till de nya bestämmelserna. Den
samordning som kommer att inträda efter den senaste tidens stora försäljningar
kräver också viss utbudsstimulans.

Den i propositionen föreslagna alternativregel för beräkning av anskaffningskostnaden,
som utgår från taxeringsvärdet 20 år före försäljningen,
anser motionärerna i motionerna 1:909 och 11:1130 inte vara till nåson

o

nytta i fråga om sådana fastighetsinnehav som varat mindre än 20 år. Om
man inför ännu en alternativregel för beräkning av ingångsvärde kan enligt
motionärernas mening utredningssvårigheterna ytterligare reduceras.
Motionärerna föreslår därför en alternativregel som innebär att ingångsvärdet
får beräknas till 150 % av taxeringsvärdet vid den föreslagna lagstiftningens
ikraftträdande med sedvanlig indexbehandling. Ett sådant alternativ
har enligt motionärernas mening också den fördelen att det i
många fall, där ett taxeringsvärde omkring tjugo år före avyttringen faktiskt
finns, ger ett väsentligt mer rättvisande värde än departementschefens
alternativregel. Det den 1 januari 1968 gällande taxeringsvärdet torde i regel
vara mer realistiskt än tjugo år gamla värden. — Den av motionärerna
förordade alternativregeln är givetvis av övergångskaraktär; departementschefens
alternativregel att anskaffningskostnad kan beräknas med hjälp
av taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen kommer efter hand att göra
motionärernas alternativregel överflödig.

De fall torde inte vara fåtaliga, där den faktiska anskaffningskostnaden
är mycket låg på grund av att fastighetsinnehavaren köpt fastigheten av
en nära släkting — vanligen sina föräldrar — till ett pris inte oväsentligt

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

under marknadsvärdet. Också här torde — menar motionärerna — den
alternativa regel de föreslår i många fall medverka till en materiellt rimligare
skattebehandling.

Motionären i motionen 11:1128 framhåller att propositionen inte lämnar
tillfredsställande svar på frågan vad som menas med den i punkt 2 av
förslaget till övergångsbestämmelser intagna definitionen »liknande förfarande».
Såvitt motionären kan finna ger propositionen inte något klart
svar på frågan om vägrättsersättning omfattas av nämnda definition. Vad
som händer i vägrättsmål är ofta detsamma som händer i expropriationsmål.
Detta har särskilt påtalats av Advokatsamfundet i dess remissyttrande.
Enligt 18 § lagen om allmänna vägar är ägare av fastighet pliktig att upplåta
för vägen erforderlig mark, då arbetsplan fastställts. Det kan sedan
gå flera år, innan uppgörelse träffas eller ersättning fastställs av ägodelningsrätt.
Det bör då observeras, att forum för ersättningsanspråk normalt
är ägodelningsrätt. Ersättningsprocessen är formellt sett inte ett expropriationsmål.
Men enligt 24 § kan ersättningsärendet handläggas såsom
expropriationsmål av expropriationsdomstol, nämligen om vägs framdragande
över fastighet medför synnerligt men och en lösensituation anses
föreligga. I det sista fallet blir det alltså också formellt fråga om talan
i expropriationsmål och då stämmer det hela bättre med punkten tre i
övergångsbestämmelserna. Man kan fråga sig, om det finns någon vettig
anledning till olika behandling i skattehänseende, om väghållaren före
den 1 januari 1968 tagit egendomen i besittning och ersättningen sedermera
fastställts i normalfallet av ägodelningsrätt och i det kvalificerade
fallet av expropriationsdomstol.

Enligt motionärens mening är det mest motiverat att i övergångsbestämmelsen
göra klart att äldre bestämmelserna skall gälla för all ersättning
på grund av tvångsförfarande, då talan i målet väckts före den 1
januari 1968 eller då den till tvångsrättigheten berättigade tagit egendomen
eller rättigheten i besittning före nämnda dag.

Utskottets yttrande

I den förevarande propositionen föreslås på grundval av förslag, som
framlagts i markvärdekommitténs betänkande »Markfrågan» (SOU 1966:
23), ändrade regler för beskattningen av vinster vid avyttring av mark och
annan fast egendom. Förslagen berör såväl realisationsvinstbeskattningen
som beskattningen av yrkesmässig avyttring av fastighet. Vidare föreslås
vissa ändringar i och kompletteringar av kommunalskattelagen, som inte
har direkt samband med markvärdebeskattningen, nämligen beträffande
den s. k. skyldemansregeln vid skogsbeskattningen samt ränta på statliga

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

59

bostadslån och räntelån. Dessutom föreslås vissa ändringar i taxeringsförordningen
av i huvudsak formell natur bl. a. med anledning av den beslutade
sammanslagningen av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms
län till en länsstyrelse.

Utskottet behandlar först frågan om ändrade regler för beskattningen av
realisationsvinst vid avyttring av fastighet.

Enligt förslaget skall vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet
beskattas vid inkomsttaxeringen oavsett innehavstidens längd och det sätt
på vilket fastigheten förvärvats. Har fastigheten innehafts mindre än två
år skall i regel hela vinsten beskattas. Om fastigheten innehafts två år
eller mera och — oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller
liknande avyttring skall 75 % av vinsten beskattas.

Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, skall vid realisationsvinstbeskattningen
anses förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast
dessförinnan.

Vid beräkning av realisationsvinstens storlek skall inköpspriset för
fastigheten eller det på nedan angivet sätt beräknade ingångsvärdet liksom
årliga förbättringskostnader, vilka överstigit 3 000 kr., uppräknas
med ledning av en av riksskattenämnden årligen fastställd indexserie,
grundad på konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med år 1914
som basår.

I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid vinstberäkningen
som ingångsvärde välj a

om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150 % av fastighetens taxeringsvärde
20 år före avyttringen,

om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 % av fastighetens
taxeringsvärde för år 1914 eller

om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i anledning
av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd
att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag göras
med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår, som bostadsbyggnaden
funnits på fastigheten under innehavstiden dock icke för tidigare
år än år 1914.

Vid vinstberäkningen skall vidare sådana återvunna värdeminskningsavdrag
på skog och naturtillgångar, som åtnjutits efter år 1914, i sin helhet
återföras till beskattning. Detsamma skall gälla återvunna värdeminskningsavdrag
för byggnader och i byggnader ingående fasta inventarier för
år då avdraget uppgått till eller överstigit 3 000 kr.

Förordningen om ackumulerad inkomst föreslås bli tillämplig på sådan
vinst vid avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna
värdeminskningsavdrag.

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Faktisk realisationsförlust får avräknas från realisationsvinst något av
de sex närmaste beskattningsåren.

Enligt en i propositionen föreslagen särskild förordning skall rörelseidkare,
som avyttrat fastighet i rörelsen, kunna erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till återanskaffningsfond. Avsatta fondmedel får
inom viss tid tas i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats i
stället för den avyttrade fastigheten. I proposition till 1968 års riksdag avser
departementschefen att framlägga förslag till bestämmelser om rätt till
uppskov med realisationsvinstbeskattningen bl. a. vid expropriation eller
annan tvångsavyttring och vid fastighetsförsäljning, som utgjort led i åtgärder
för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering eller som
skett till staten på grund av flygbuller, om ersättningsfastighet av jämförligt
slag anskaffats inom tre år.

Gällande regler för realisationsvinstbeskattning av fast egendom är utformade
utan hänsynstagande till den värdestegring, som egendomen på
grund av penningvärdeförändringen undergått under innehavstiden. Att beskattningen
sker efter en fallande skala är motiverat av att den helt upphör
efter viss tid. Det har med fog ifrågasatts om den skattefrihet, som inträder
vid avyttring av fastighet efter tio års innehav, står i överensstämmelse med
den för vårt skattesystem grundläggande skatteförmågeprincipen. Det är vidare
en allmänt utbredd uppfattning att realisationsvinstbeskattningens nuvarande
utformning verkat hämmande på utbudet av fastigheter och i stor utsträckning
inbjudit till markspekulationer på längre sikt. Detta i förening
med den pågående industri- och befolkningskoncentrationen till tätorterna
inom vissa delar av landet och den ökade efterfrågan på fritidsfastigheter
har lett till att priserna på mark och byggnader stigit oproportionerligt
mycket under de senaste decennierna. Härigenom har den kommunala
markplaneringen försvårats och såväl enskilda som samhället förorsakats
betydande utgiftsökningar.

Sedan 1900-talets början har frågan om beskattningen av markvärdestegring
varit föremål för utredning och debatt, men de förslag som tidigare
framlagts har av olika skäl inte föranlett lagstiftningsåtgärder. Mot bakgrunden
av vad ovan anförts har det emellertid framstått som alltmer angeläget
att söka åstadkomma en från samhällssynpunkt mer ändamålsenlig
utformning av reglerna för realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsavyttring.
Det måste därför hälsas med tillfredsställelse att denna komplicerade
fråga på grundval av det förslag som framlagts av markvärdekommittén
nu kunnat lösas på ett ändamålsenligt sätt.

Det nu framlagda förslaget om en av innehavstidens längd oberoende beskattning
av vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet, som bör ses
i samband med det i prop. 1967:90 framlagda förslaget till förköpslag,
syftar till att åstadkomma ett ökat utbud på fastighetsmarknaden och därigenom
motverka omotiverade prisstegringar på fastigheter. Beskattningen

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

61

har utformats så att den i första hand träffar vinster på spekulativa kapitalinvesteringar
i mark och fastigheter. Däremot drabbas inte ordinära
eller av penningvärdets fall förorsakade vinster vid avyttring av egnahem,
villor, hyreshus, industribyggnader och jordbruksfastigheter av beskattningen.

Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot en utformning
av beskattningsreglerna efter dessa principer. I de i anledning av propositionen
väckta motionerna har motionärerna i allt väsentligt också anslutit
sig till den angivna målsättningen. Den kritik som framförts i motionerna
riktar sig företrädesvis mot den tekniska utformningen av bestämmelserna
och verkningarna av vissa föreslagna schablonregler. Utskottet är
i och för sig medvetet om att den förordade lagstiftningen från de skattskyldigas
synpunkt kan te sig komplicerad och svåröverskådlig till sina
verkningar. Om man emellertid vill tillgodose de allmänt accepterade förutsättningarna
för lagstiftningen och inte vill komplicera den mer än nödvändigt,
måste bestämmelserna utformas efter relativt schablonartade grunder
och med bortseende i viss mån från kravet på absolut rättvisa och likformighet.

Utskottet anser den föreslagna reformen så angelägen att den bör genomföras
utan tidsutdräkt trots att den från tekniska och praktiska synpunkter
med nödvändighet medför vissa komplikationer. Utskottet tillstyrker
därför med vissa justeringar departementschefens förslag. Av det anförda
framgår att utskottet inte kan biträda den i motionen I: 913 av herr Htibinette
och i motionen II: 1126 av herr Hermansson m. fl. ävensom i motionerna
I: 910 av herrar Enarsson och Sveningsson samt II: 1131 av herr
Ringaby m. fl. uttalade uppfattningen att propositionen bör avslås helt eller
delvis och nytt förslag föreläggas riksdagen efter ytterligare utredning av
frågan.

Yrkanden om ytterligare utredning avseende samordning av olika former
av realisationsvinstbeskattning ävensom förhållandena mellan kapitalvinstbeskattning
och annan inkomstbeskattning samt förmögenhets-, arvs- och
gåvobeskattning framställs i motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl. och
11:1130 av herr Ohlin m. fl., i motionerna 1:912 av herr Holmberg m. fl.
och II: 1121 av herr Bohman m. fl. samt i motionen I: 908 av herr Ahlmark.

I propositionen uttalar departementschefen, att kapitalvinstbeskattningen
senare bör överses och samordnas i belysning av gjorda erfarenheter. Vidare
erinras om att kapitalskatteberedningen skall pröva frågan om avdrag för
latent skatteskuld vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen.

Utskottet vill för sin del understryka nödvändigheten av att de föreslagna
beskattningsreglerna liksom de år 1966 införda bestämmelserna rörande beskattning
av försälj ningsvinster på aktier blir föremål för överarbetning
och samordning med de förslag som är att vänta från företagsskatteutred -

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

ningen, skogsskattekommittén och kapitalskatteberedningen. Eftersom systemet
med en till tiden obegränsad kapitalvinstbeskattning av fastigheter och
aktier är en nyhet i vår skattelagstiftning bör man enligt utskottets mening
först avvakta verkningarna av lagstiftningen i olika hänseenden, innan nya
utredningar påbörjas. Det finns enligt utskottets uppfattning inte anledning
att redan innan erfarenhet vunnits från den praktiska tillämpningen av
lagstiftningen överväga mera genomgripande ändringar och kompletteringar.
Beträffande några detalj spörsmål förordar utskottet emellertid i det
följande viss ytterligare utredning. Utskottet avstyrker således bifall till
yrkandena om omedelbar utredning i motionerna I: 909 och II: 1130, I: 912
och II: 1121 samt i motionen I: 908.

Utskottet behandlar härefter de i motionerna framställda yrkandena om
vissa ändringar i departementschefens förslag.

Frågan om vinstprocentens storlek har aktualiserats i motionen II: 1126
av herr Hermansson m. fl. Motionärerna hemställer att — om deras förstahandsyrkande
om delvis avslag på propositionen och begäran om ny utredning
inte bifalles — hela realisationsvinsten skall beskattas oberoende av
innehavstidens längd utom vid tvångsavyttring, då i enlighet med förslaget
i propositionen 75 % av vinsten skall beskattas.

Utskottet delar departementschefens mening att hela den framräknade
realisationsvinsten bör beskattas om avyttringen sker inom två år från förvärvet.
Härigenom erhålles enhetliga regler vid realisationsvinstbeskattningen
av fast och lös egendom. Vid försäljning efter längre tids innehav
måste emellertid beaktas att procentsatsen inte sättes så hög att beskattningen
motverkar det markpolitiska syftet att främja ett tidigt utbud av
fastigheter. Härtill kommer att en viss beskattning av kapitalvinster sker
genom arvs- och gåvobeskattningen samt förmögenhetsbeskattningen. Genom
att förordningen om ackumulerad inkomst i normalfallet inte skall
äga tillämpning på realisationsvinster kommer fysiska personer med ordinära
inkomster, åtminstone när det gäller mera betydande vinster, att drabbas
relativt hårt av progressionens verkningar vid den statliga inkomstbeskattningen.
På grund härav kan utskottet inte tillstyrka att större del av
realisationsvinsten än 75 % beskattas vid senare avyttring än två år från
förvärvet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen II: 1126
även i denna del.

Enligt förslaget i propositionen skall vid inkomstberäkningen avräknas
ett fast tillägg på 3 000 kr. för varje år, som byggnad, vilken i huvudsak
varit avsedd för bostadsändamål, under innehavstiden funnits på fastigheten.
Finns flera byggnader på fastigheten beräknas avdraget endast för
huvudbyggnaden.

I motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121 av herr Bohman

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 63

in. fl. yrkas att om flera bostadsbyggnader finns på fastigheten, vid vinstberäkningen
för varje sådan byggnad utöver en skall avdras 1 000 kr.

Syftet med det fasta tillägget är att från beskattning undanta mindre
realisationsvinster vid försäljning av egnahem, villor, hyreshus och jordbruksfastigheter.
Enligt utskottets mening finns det inte anledning att vid
en kapitalvinstbeskattning av detta slag särskilt gynna ägare av fastigheter
med mer än en bostadsbyggnad. Genom motionärernas förslag skulle skillnaderna
vid beskattningen av vinster på bebyggda och obebyggda fastigheter
än mer accentueras. På grund härav och då förslaget ytterligare skulle
komplicera vinstberäkningen är utskottet inte berett tillstyrka bifall till
motionerna I: 912 och II: 1121 i denna del.

I motionerna I: 918 av herr Snndin m. fl. och II: 1123 av herr Eriksson i
Bäckmora m. fl. begärs ett riksdagsuttalande, att det fasta tillägget skall
tillämpas för mindre rörelseidkare med bostad och verkstadslokal i samma
byggnad även i de fall då bostaden utgör en mindre del av byggnaden.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att fast tillägg bör beräknas
för exempelvis byggnad, som innehåller butik i bottenplanet och bostad
för ägaren en trappa upp. I de fall då fastigheten inrymmer verkstadslokal
och bostad under motsvarande förhållanden som i det ovan angivna exemplet
bör givetvis säljaren vara berättigad till fast tillägg vid vinstberäkningen.
Om bostadsdelen är obetydlig i förhållande till hela byggnaden, vilket
endast undantagsvis torde vara fallet i sådana fastigheter, som motionärerna
åsyftar, bör emellertid fast tillägg inte beräknas. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna I: 918 och II: 1123.

I vissa motioner har kritik riktats mot förslaget att vid vinstberäkningen
endast förbättringskostnader och reparationskostnader för schablontaxerad
fastighet får avräknas för år, då kostnaderna uppgått till minst 3 000 kr.
Motionärerna anser att förslaget missgynnar fastighetsägare, som verkställt
smärre förbättringar under en följd av år, i förhållande till sådana, som
haft möjlighet att göra större förbättringar under ett år. I motionerna I: 907
av herr Svenungsson och II: 1120 av herr Oskarson in. fl. yrkas därför att
vid vinstberäkningen skall beaktas förbättringskostnad och därmed jämförlig
reparationskostnad, som under en tidsperiod av tre år uppgått till
minst 3 000 kr., medan i motionen II: 1125 av herrar Hedin och Nordgren
yrkas att dylik kostnad skall få avräknas vid vinstberäkningen för varje år,
då kostnaden uppgått till minst 1 000 kr.

I det praktiska taxeringsarbetet har det varit förenat med betydande svårigheter
att vid realisationsvinstbeskattningen utreda och fastställa smärre
förbättringar, som utförts lång tid före avyttringen. Storleken av det fasta
tillägget bär därför avvägts så att det inkluderar sådana mindre förbättringskostnader,
som motionärerna avser. Från rättvisesynpunkt hade det
givetvis varit mest tilltalande att såsom för närvarande vid vinstberäkning -

64 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

en ta hänsyn till alla förbättringskostnader och därmed jämförliga reparationskostnader.
För att i en så relativt komplicerad lagstiftning som det
här gäller i möjligaste mån underlätta redovisningen och kontrollen har det
som tidigare nämnts varit nödvändigt att göra vissa avsteg från eljest vedertagna
principer vid beskattningen. Med hänsyn till de svårigheter från redovisnings-
och kontrollsynpunkt, som är förenade med motionärernas förslag,
kan utskottet därför inte tillstyrka bifall till motionerna 1:907 och
II: 1120 eller till motionen II: 1125.

I motionerna I: 916 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 1134 av fru Sundberg
begärs skyndsam utredning av frågan om införande i lagstiftningen
av en särskild justeringsfaktor till skydd mot en överbeskattning av effektiva
jordbruksenheter. Som motivering för yrkandet framhåller motionärerna,
att ett stort antal jordbruk — i vilka produktivitetsutvecklingen varit
större än den ordinära och där det inte varit fråga om spekulativa investeringar
— vid framtida försäljning kommer att mer eller mindre hårt
drabbas av den föreslagna realisationsvinstbeskattningen. Detta sammanhänger
med en på dessa jordbruk bedriven intensiv odling de senaste årtiondena,
vilken föranlett en ovanligt stor värdestegring. Värdestegringen
har uppkommit bl. a. genom vidtagna strukturrationaliseringsåtgärder, mekanisering
av driften och en rationell gödsling av jorden.

Genom den skattefrihet som inträder efter tioårstidens utgång har det
i motionerna behandlade spörsmålet hittills varit av underordnad betydelse.
Vid införandet av en evig realisationsvinstbeskattning av fastigheter
blir förhållandena annorlunda. Åtskilliga av de direkta och indirekta förbättringskostnader,
som berörs i motionerna, har inte varit avdragsgilla
vid inkomsttaxeringen och skall enligt förslaget i propositionen inte heller
beaktas vid realisationsvinstberäkningen. Den värdeökning, som dylika jordbruksfastigheter
undergått, är till väsentlig del resultatet av vidtagna planeringsåtgärder
och gjorda investeringar i syfte att erhålla ett förbättrat
ekonomiskt resultat av näringsverksamheten. Avsikten med den förevarande
lagstiftningen är emellertid i första hand att beskatta oförtjänt markvärdestegring,
som väsentligen beror på samhällets egna insatser. Från
markpolitisk synpunkt är det därför enligt utskottets uppfattning inte angeläget
att beskatta sådana realisationsvinster, som avses i motionerna. Fn
omotiverat hög beskattning av dylika vinster är dessutom ägnad att motverka
den från samhällssynpunkt önskvärda rationaliseringen inom jordbruket.
Utskottet vill inte bestrida att det är förenat med vissa svårigheter
att finna en lämplig lösning på problemet. En möjlighet synes, såsom motionärerna
också framhållit, vara att fastställa jordförbättringen efter schablonmässiga
grunder. Även andra lösningar är givetvis tänkbara. Utskottet
vill därför förorda, att Kungl. Maj :t tar frågan under övervägande och
efter erforderlig utredning för riksdagen framlägger förslag till bestämmelser
i ämnet. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandet i motionerna
I: 916 och II: 1134.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

65

De föreslagna alternativreglerna för beräkning av ingångsvärdet har uppmärksammats
i några motioner. Sålunda yrkas i motionerna I: 912 av herr
Holmberg m. fl. och 11:1121 av herr Bohman m. fl. att för skattskyldig,
vilken som ingångsvärde väljer 150 % av det taxeringsvärde, som gällde
för fastigheten 20 år före avyttringen, eller vid arv eller liknande fång 150 %
av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet, bestämmelserna rörande
indexberäkning, fast årligt tillägg, förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag
skall tillämpas med utgångspunkt från året före den allmänna
fastighetstaxering eller, i förekommande fall, särskilda fastighetstaxering,
på vilken taxeringsvärdet grundar sig. Under hänvisning till att de föreslagna
alternativreglerna för beräkning av ingångsvärdet inte alltid är ändamålsenliga
föreslås i sistnämnda motioner dessutom att —- utöver i propositionen
angivna alternativ — som ingångsvärde skall få väljas ett belopp
motsvarande 150 % av 1965 års taxeringsvärde för fastigheten. I motionerna
I: 909 av herr Dalilén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin m. fl. yrkas att i övergångsbestämmelserna
intas en regel att som ingångsvärde även får användas
150 % av fastighetens taxeringsvärde vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Under senare år har man från statsmakternas sida eftersträvat att i möjligaste
mån förenkla inkomstbeskattningen av främst fysiska personer. Som
utskottet redan framhållit är det ett nödvändigt krav att man vid införandet
av en till tiden obegränsad kapitalvinstbeskattning av fastigheter konstruerar
reglerna så, att tillämpningen av bestämmelserna och taxeringskontrollen
på allt sätt underlättas. Från dessa utgångspunkter innebär förslagen
i propositionen vissa fördelar. Det ligger i sakens natur att en schablonmässig
vinstberäkning slår mer eller mindre ojämnt i det enskilda
fallet. Sådana beräkningsmetoder är i och för sig inte någon nyhet i vår
skattelagstiftning, och de nackdelar, som kan vara förenade därmed, får
vägas mot de förenklingar för de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna,
som dylika metoder medför. De föreslagna schablonreglerna, som är avsedda
att tillämpas när fastigheten avyttras efter en lång innehavstid, är i många
fall mycket förmånliga. På grund härav och då ytterligare en alternativregel
för bestämmande av ingångsvärdet skulle komplicera lagstiftningen
avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 909 och II: 1130 samt I: 912 och
II: 1121 i berörda delar.

Frågan om beskattningen av realisationsvinst, när fastighet förvärvats
från nära anförvant, har behandlats i motionerna 1:917 av herrar Yngve
Nilsson och Sveningsson samt II: 1133 av fru Sundberg ävensom i motionerna
I: 918 av herr Sundin in. fl. och II: 1123 av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl. Motionärerna i de förstnämnda motionerna yrkar att vid fastighetsförsäljning
till make, barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn
samma beräkningsgrunder för ingångsvärdet skall tillämpas som då fastigheten
förvärvats genom arv eller gåva. I motionerna 1:918 och II: 1123

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 64

66 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

hemställs att överlåtelse till taxeringsvärdet mellan nära släktingar under
en 20-årsperiod före ikraftträdandet skall jämställas med överlåtelse genom
arv eller gåva. Som motivering för yrkandena anförs att överlåtelse till nära
anförvant ofta sker för en köpeskilling som understiger det allmänna saluvärdet
och därför delvis är att jämställa med gåva.

Ett bibehållande av den nuvarande skillnaden mellan onerösa och icke
onerösa förvärv vid en evig realisationsvinstbeskattning är enligt utskottets
mening inte motiverad. Det får nämligen anses ligga i linje med beskattningens
syfte att ingen del av värdestegringen på en fastighet undantas
från beskattning. En skattskyldig, som förvärvar en fastighet för en köpeskilling,
vilken understiger gällande marknadsvärde, övertar samtidigt i
princip den skatteskuld som till följd av markvärdeutvecklingen under föregående
ägares innehav åvilar fastigheten. När den nye ägaren i sin tur avyttrar
fastigheten för en köpeskilling, som överensstämmer med fastighetens
allmänna saluvärde, är det därför skäligt att han beskattas inte bara för
den värdestegring, som ägt rum under hans egen innehavstid, utan i princip
också för den värdestegring, som kvarstår obeskattad från förre ägarens
innehavstid. Genom 20-årsregeln har tillsetts att uppenbart obilliga konsekvenser
inte uppstår. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1:917 och II: 1133 samt 1:918 och II: 1123 i berörda hänseende.

Enligt förslaget i propositionen skall vid vinstberäkningen till beskattning
återföras dels värdeminskningsavdrag på skog eller annan naturtillgång
i sin helhet och dels värdeminskningsavdrag på byggnader och fasta
inventarier, dock ej för år då avdraget understigit 3 000 kr.

I motionerna I: 918 av herr Sundin in. fl. och II: 1123 av herr Eriksson i
Bäckmora in. fl. yrkas att också återvunna värdeminskningsavdrag på täckdikningsanläggningar
och skogsvägar skall återföras till beskattning.

Såsom ovan nämnts skall vid realisationsvinstberäkningen bl. a. avräknas
årliga förbättringskostnader — även sådana som avser täckdikningsanläggningar
och skogsvägar — i den mån de överstiger 3 000 kr. Om en jordbrukare
under innehavstiden åtnjutit värdeminskningsavdrag på markanläggningar
innebär detta, att han vid taxeringen fått avdrag för en del
av anläggningskostnaden. Enligt nuvarande regler för realisationsvinstbeskattningen
skall sådana återvunna värdeminskningsavdrag avräknas
från anskaffningskostnaden för fastigheten. Mot bakgrunden härav finns
det enligt utskottets mening inte anledning att vid en till tiden obegränsad
realisationsvinstbeskattning undanta återvunna värdeminskningsavdrag på
täckdikningsanläggningar och skogsvägar från beskattning om inte speciella
skäl kan anföras häremot. Utskottet har för sin del inte kunnat finna
några skäl för ett sådant undantag. Ifrågavarande markanläggningar skall
i regel avskrivas under en tioårsperiod, och avdragen uppgår inte sällan
till stora belopp. Det torde inte heller möta några praktiska svårigheter att
fastställa storleken av de åtnjutna värdeminskningsavdragen. Utskottet

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 67

föreslår därför en ändring av punkt 1 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
av innebörd att återvunna värdeminskningsavdrag alltid
skall återföras till beskattning vid realisationsvinstberäkningen. Härigenom
torde berörda yrkande i motionerna 1:918 och II: 1123 vara tillgodosett.

För att undvika tröskelproblem förordas i motionerna 1:914 av herr
Thorsten Larsson och II: 1127 av herr Josefson i Arrie att 3 000 kr. alltid
skall undantas vid vinstberäkningen, då värdeminskningsavdraget överstiger
nämnda belopp.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att man vid vinstberäkningen
av praktiska skäl kan bortse från värdeminskningsavdrag för
byggnader och inventarier, som understiger 3 000 kr., men att värdeminskningsavdrag
på högre belopp i sin helhet bör beaktas vid vinstberäkningen.
Genom en sådan regel kan man självfallet inte undvika vissa tröskeleffekter.
Nackdelarna därav uppvägs emellertid av den förenkling, som därigenom
uppnås vid taxeringen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna
I: 914 och II: 1127 i denna del.

Den i propositionen berörda frågan om proportionering av anskaffningskostnad
har behandlats i motionerna I: 918 av herr Sundin in. fl. och II:
1123 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. Motionärerna begär ett uttalande
att anskaffningskostnaden vid delförsäljningar skall proportioneras enligt
försäljningsobjektets aktuella värderelationer.

De spörsmål rörande proportionering av anskaffningskostnaden som kan
uppkomma vid beräkning av realisationsvinst vid försäljning av delar av
fastighet är inte närmare reglerade i lagstiftningen. Det har förutsatts att
riksskattenämnden kommer att utfärda anvisningar härom till ledning för
taxeringsmyndigheterna. Departementschefen har emellertid uttalat, att
anskaffningskostnaden enligt hans mening bör proportioneras med utgångspunkt
från den ursprungliga värdenivån, således den tidpunkt till
vilken kostnaden hänför sig, d. v. s. i allmänhet inköpsåret resp. det år förbättringar
bekostats. Utskottet ansluter sig till den av departementschefen
uttalade uppfattningen, som överensstämmer med gällande rätt. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 918 och II: 1123 även i
denna del.

Frågan om skattefrihet vid vissa tvångsförsäljningar har aktualiserats i
flera motioner. Sålunda yrkas i motionerna 1:919 av herr Wallmark samt
II: 1124 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nordgren att realisationsvinster,
som uppkommit vid expropriation eller liknande tvångsavyttring,
skall vara helt undantagna från beskattning.

Den nuvarande skattefriheten för realisationsvinster vid expropriation
eller annan tvångsförsäljning är motiverad av att ägaren kunnat undvika
beskattning, om han själv fått välja tidpunkten för avyttringen. Denna
grund för skattefriheten bortfaller vid en evig realisationsvinstbeskattning

68 Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967

och några andra skäl därför kan enligt utskottets mening inte åberopas. Av
det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna bifalla yrkandet i
motionerna I: 919 och II: 1124.

I motionerna I: 920 av herrar Wallmark och Strandberg samt II: 1132 av
herrar Ringaby och Nordstrandh hemställs att schablontaxerade villafastigheter
skall vara undantagna från realisationsvinstbeskattning, och i motionerna
I: 915 av herrar Thorsten Larsson och Svanström samt II: 1129
av herr Larsson i Borrby yrkas att vinst vid försäljning av villafastighet
orsakad av påtvingad förflyttning inte skall beskattas, om reinvestering i
sådan fastighet görs på annan ort. Motionärerna i motionerna 1: 909 av
herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin m. fl. begär att Kungl. Maj :t
framlägger förslag att vinst vid försäljning av villafastighet på grund av
ägarens förflyttning inte skall beskattas, om inom viss tid ny fastighet anskaffas
på den nya bostadsorten.

Genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader
kommer vinster, som enbart hänför sig till penningvärdeförsämringen, inte
att bli föremål för realisationsvinstbeskattning. Måttliga värdestegringsvinster
därutöver på egnahem och villafastigheter kommer inte heller att
drabbas av beskattningen på grund av de fasta tilläggen. Därtill kommer att
i normalfallet endast 75 % av den på angivet sätt reducerade vinsten blir
inkomstbeskattad. Att mera betydande vinster vid försäljning av fastigheter
i vissa tätortsområden blir föremål för beskattning är en följd av de
markpolitiska strävanden, som utgjort målsättningen vid beskattningsreglernas
utformning. Eftersom en villaägare vid försäljning i anledning av
flyttning inte annat än undantagsvis drabbas av en beskattning, som hindrar
honom från att anskaffa en annan likvärdig fastighet på den nya bostadsorten,
har varken markvärdekommittén eller departementschefen ansett
speciella undantagsregler erforderliga i reinvesteringsfallen. Utskottet
delar uppfattningen alt tillräcklig hänsyn tagits till dessa fall genom lagstiftningens
utformning och kan därför inte biträda lagstiftningsyrkandena
i motionerna I: 915 och II: 1129 samt I: 920 och II: 1132 eller utredningsyrkandet
i motionerna I: 909 och II: 1130.

I prop. 1967: 167 har förslag framlagts till vissa ändringar i jorddelningslagen,
som syftar till ökade möjligheter att genom ägoutbyte eller vid laga
skifte överföra mark från en fastighet till en annan mot ersättning i pengar.
Metoden är avsedd att användas i stället för köp, avstyckning och sammanläggning
när fastighet skall utvidgas med del av annan fastighet.

Enligt gällande rättspraxis anses ägoutbyte inte utgöra ett realisationsvinstgrundande
fång. I den förevarande propositionen föreslås emellertid
att ägoutbyte enligt de ovan föreslagna bestämmelserna skall jämställas
med avyttring av fastighet och således inte medföra skattefrihet vid realisationsvinstbeskattningen.

Tredje lagutskottet har i framställning till talmanskonferensen anhållit

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 69

om uppskov med behandlingen av prop. 1967: 167 till nästa års riksdag.
Med hänsyn härtill förordar utskottet att den i den förevarande propositionen
föreslagna nya bestämmelsen i första meningen av punkt 4 av anvisningarna
till 35 § kommunalskattelagen utgår. När slutlig ställning tagits
till de i prop. 1967: 167 framlagda förslagen torde det få ankomma på
Kungl. Maj :t att på nytt framlägga förslag till de ändringar i skattelagstiftningen
som kan bli nödvändiga.

Enligt nuvarande bestämmelser likställs engångsersättning vid nyttjanderätts-
eller servitutsupplåtelse av fastighet på obegränsad tid med avyttring
av fastighet. I propositionen föreslås att skillnad vid beskattningen
skall göras mellan engångsersättningar för sådana upplåtelser, som innebär
ett totalt ianspråktagande av mark, och andra engångsersättningar. Det
förstnämnda slaget av engångsersättningar skall såsom f. n. anses jämställda
med avyttring av fastighet och beskattas efter samma regler, som kommer
att gälla för realisationsvinster vid avyttring av fastighet. Engångsersättningar
för sådana upplåtelser, som innebär att fastighetsägaren alltjämt
kan förfoga över marken med viss begränsning, skall däremot betraktas
som avyttring av vanlig lös egendom. Detta medför att dylika ersättningar
blir helt skattefria efter utgången av en femårsperiod från fastigh
et s förvärvet.

Den skillnad i beskattningen, som föreslås för olika slag av engångsersättningar,
har ansetts motiverad med hänsyn bl. a. till svårigheterna att
proportionera anskaffningskostnaden vid realisationsvinstberäkningen. Det
torde inte råda delade meningar om att beskattningsreglerna bör vara så
enkla och lättillämpade som möjligt för att underlätta taxering och kontroll.
Lämpligheten av alltför långtgående förenklingar kan emellertid ifrågasättas
i förevarande fall. Utskottet har nämligen uppmärksammat att vissa
engångsersättningar enligt naturvårdslagen kommer att falla under den
gynnsammare beskattningsregeln. Dessa ersättningar uppgår i vissa fall till
mycket betydande belopp och torde närmast vara jämförbara med expropriationsersättningar,
vilka enligt förslaget alltid kommer att bli beskattade.
Det bör därför övervägas antingen att beskatta alla engångsersättningar
i enlighet med nuvarande principer eller att på lämpligt sätt komplettera
bestämmelserna, så att de påtalade inadvertenserna i lagstiftningen försvinner.
Under den korta tid som stått till buds för behandlingen av propositionen
har utskottet inte haft möjlighet att närmare utreda och ta definitiv
ställning till detta komplicerade spörsmål. Utskottet förutsätter därför att
Kungl. Maj :t ägnar frågan fortsatt uppmärksamhet och i lämpligt sammanhang
framlägger förslag till de ändringar, som de fortsatta övervägandena
kan leda till.

I motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin in. fl.
yrkas att förordningen om ackumulerad inkomst i tillämpliga delar skall

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

gälla i fråga om realisationsvinst vid försäljning av fastighet, om fastigheten
innehafts minst fem år. Skatteberäkningen skall därvid ske som om
inkomsten hänfört sig till tre år. Motsvarande yrkande framställs i motionerna
I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121 av herr Bohman m. fl.,
dock utan de i de förstnämnda motionerna gjorda inskränkningarna beträffande
innehavstiden och skatteberäkningen.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har i likhet med departementschefen
delat markvärdekommitténs uppfattning att reglerna om särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst liksom hittills i princip
inte bör vara tillämpliga på realisationsvinster. Såsom kommittén framhållit
uppkommer värdestegringen ofta språngvis, varför det kan vara förenat
med avsevärda svårigheter att avgöra om ackumulerad inkomst föreligger
eller ej. Härtill kommer att rena inflationsvinster, som uppkommit under
en följd av år, på grund av bestämmelsernas utformning inte blir beskattade.
På grund därav finner utskottet inte skäl frångå förslaget i propositionen,
som på denna punkt innebär att förordningen om ackumulerad inkomst
skall äga tillämpning på realisationsvinster vid försäljning av fastighet
endast i de fall då återvunna värdeminskningsavdrag utgör en större
del av den framräknade realisationsvinsten. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till motionerna I: 909 och II: 1130 samt I: 912 och II: 1121 även
i berörda hänseende.

Enligt gällande principer för slcogsbeskattningen skall endast skogens
tillväxt efter förvärvet beskattas. I detta sammanhang är endast de skogsbeskattningsregler,
som gäller vid avyttring av växande skog i samband
med marken, av intresse. Bestämmelserna härom innebär i huvudsak följande.
Vid avyttring av skogsfastighet skall den del av försäljningspriset
för fastigheten, som belöper på den växande skogen, upptas som bruttointäkt
av jordbruksfastighet. Den skattskyldige är emellertid berättigad till
A''ärdeminskningsavdrag på skog med belopp, som i princip motsvarar värdet
av det virkesförråd, som fanns på fastigheten vid förvärvet, i förekommande
fall reducerat med de värdeminskningsavdrag på skog, som åtnjutits
under innehavstiden. Skillnaden mellan bruttointäkt av skog och värdeminskningsavdrag
utgör således värdet av det ursprungliga skogskapitalets
tillväxt under innehavstiden. I detta sammanhang bör uppmärksammas
att en av de metoder, som den skattskyldige äger tillämpa, vid beräkningen
av värdeminskningsavdraget vid fastighetsför sälj ning, den s. k. förrådsmetoden,
är så utformad att den värdeökning, som det ursprungliga
skogsförrådet varit utsatt för under innehavstiden, inte blir beskattad.

Om realisationsvinst vid avyttring av skogsfastighet i sin helhet blir beskattad
skall någon beskattning av virkesförrådets tillväxt inte ske i inkomstkällan
jordbruksfastighet. I de fall då vinst vid fastighetsförsäljningen
enligt nuvarande bestämmelser endast delvis beskattas som realisationsvinst
kan jämväl taxering för intäkt av skogsbruk äga rum. Om nettoin -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

71

täkten av skogsbruk på grund av avyttringen överstiger den skattepliktiga
realisationsvinsten skall nämligen det överskjutande beloppet beskattas som
inkomst av jordbruksfastighet. Detta kan sägas innebära att skogens tillväxt
redan enligt hittills gällande bestämmelser är underkastad »evig» beskattning.

I propositionen föreslås endast den ändringen beträffande skogsbeskattningen,
att den s. k. skyldenransregeln även skall äga tillämpning när fångesmannen
förvärvat fastigheten genom gåva från skyldeman eller genom
bodelning från make.

I motionerna I: 910 av herrar Enarsson och Sveningsson samt II: 1131 av
herr Ringaby m. fl. yrkas bl. a. avslag på propositionen såvitt avser beskattningen
av växande skog.

Några ändringar av nuvarande principer för skogsbeskattningen i samband
med införandet av en till tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning
av fastighet föreslås inte i propositionen. Beträffande den föreslagna
ändringen av skyldemansregeln får utskottet anföra följande. För närvarande
fordras för skyldemansregelns tillämpning vid skogsbeskattningen
att fångesmannens förvärv är av onerös karaktär. Är däremot fånget benefikt
kan regeln inte åberopas. Detta förhållande har stundom utnyttjats
för att undgå den med regeln avsedda beskattningseffekten. Det finns bl. a.
exempel på att bodelningsförrättningar företagits enbart i sådant syfte. Genom
den föreslagna ändringen uppnås full överensstämmelse mellan skyldemansregelns
tillämpning vid realisationsvinstbeskattningen och skogsbeskattningen.
För att regeln inte skall leda till ett från rättvisesynpunkt
otillfredsställande resultat vid skogsbeskattningen förordar utskottet emellertid,
att en spärregel införes av innebörd att ingångsvärdet på skogen vid
tillämpning av skyldemansregeln aldrig skall bestämmas till lägre belopp
än det värde, varmed växande skog kan anses ha ingått i det taxeringsvärde,
som gällde för fastigheten tjugo år före avyttringen. Med det anförda
anser utskottet sig ha motiverat sitt tidigare avstyrkande av motionerna
I: 910 och II: 1131 i denna del.

I nämnda motioner hemställs vidare att en utredning får i uppgift att
dels samordna skogs- och realisationsvinstbeskattningen och dels förenkla
skogsbeskattningen.

Såsom framhålles i motionerna är reglerna för beskattningen av skog för
närvarande föremål för översyn inom skogsskattekommittén. Utskottet har
inledningsvis framhållit angelägenheten av att de föreslagna bestämmelserna
rörande beskattning av realisationsvinst blir föremål för överarbetning
och samordning med de förslag som är att vänta bl. a. från skogsskattekommittén.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka
skrivelseyrkandet i motionerna I: 910 och II: 1131.

I propositionen har föreslagits en skatteflijktsbestämmelse i 35 § 3 mom.
av följande innehåll. Om fastighet överlåtits efter den 31 december 1967 på

72 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari säljaren bär ett dominerande
inflytande, skall realisationsvinst vid senare försäljning av aktie
eller andel i bolaget eller föreningen beräknas som om försäljningen avsett
en motsvarande andel av fastigheten.

I motionerna I: 911 av herr Einar Eriksson och II: 1122 av herr Brandt
framhålles att ett stort antal mer eller mindre formella fastighetsöverlåtelser
ägt rum, sedan innehållet i propositionen offentliggjordes, för att undgå
beskattningskonsekvenserna av den nya lagstiftningen. För att förhindra
sådana transaktioner förordar motionärerna, att den i propositionen föreslagna
skatteflyktsbestämmelsen skall äga tillämpning, om fastighet överlåtits
genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967, d. v. s.
den dag propositionen bordlädes. Motionärerna föreslår vidare att i 35 §
2 mom. kommunalskattelagen intas en bestämmelse av i huvudsak följande
innehåll. Försäljning, som skett före den 1 januari 1968 till aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, vari säljaren har ett dominerande inflytande,
eller till familjemedlem (föräldrar, far- och morföräldrar, make,
avkomling eller avkomlings make) skall accepteras vid realisationsvinstbeskattningen
endast om lagfart på fånget sökts den 8 november 1967 eller
tidigare. Har lagfart sökts senare bortses vid framtida realisationsvinstbeskattning
från köpeskillingen vid 1967 års fång, och ingångsvärdet beräknas
som om 1967 års säljare alltjämt ägt fastigheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör finnas möjlighet
att ingripa mot sådana transaktioner, som före lagstiftningens ikraftträdande
gjorts i uppenbart syfte att undkomma eller väsentligt mildra verkningarna
av en framtida realisationsvinstbeskattning. Vissa fördelar är otvivelaktigt
förenade med att knyta avgörandet till dagen för ingivande av
lagfartsansökan. Bestämmelsen kan emellertid i vissa fall leda till att den
nya lagstiftningen får retroaktiv verkan i större utsträckning än motionärerna
avsett. Köparen kan nämligen av rent legitima skäl ha underlåtit att
omedelbart söka lagfart på fånget. Utskottet föreslår därför en komplettering
av den föreslagna bestämmelsen innebärande att lika med lagfartsansökan
skall anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med
åberopande av fångeshandlingen. Härmed avser utskottet exempelvis ansökan
om förvärvstillstånd eller fastställelse av lantmäteriförrättning. För
att tillräcklig bevisning skall kunna anses förebragt bör fordras att fångeshandlingen
i original eller avskrift finns bevarad hos myndigheten. Med hänsyn
till svårigheten att i författningstexten närmare ange de fall, då skatteflyktsregeln
inte är avsedd att tillämpas, förutsätter utskottet att tillämpningen
blir så välvillig som möjligt utan att syftet med bestämmelsen äventyras.
Utskottets förslag föranleder vissa ändringar i 35 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Den av motionärerna föreslagna bestämmelsen i 35 § 2 mom.
nämnda lag bör — med den av utskottet ovan förordade kompletteringen
—• intas i övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrker således bifall till

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 73

motionerna I: 911 och II: 1122 med de ändringar av författningstexten, som
ovan föreslagits.

I motionerna 1:909 av herr Dahlén m. fl. och 11:1130 av herr Ohiin
m. fl. begärs riksdagsskrivelse av innehåll att skattemyndigheterna bör beakta
bevissvårigheterna när bevisningen avser tid före ikraftträdandet.

Enligt departementschefens uttalande i propositionen bör tämligen höga
krav ställas på bevisningen i fråga om förbättringskostnader efter ikraftträdandet.
För tid dessförinnan bör fordras att det görs sannolikt att förbättringskostnaden
uppgått till minst 3 000 kr.

Motionärerna hemställer också om riksdagsskrivelse med begäran att
Kungl. Maj :t ålägger länsstyrelse att besvara de skattskyldigas frågor om
metoderna för skatteberäkningen vid fastighetsförsäljning.

Till taxeringsnämndsordförandenas skyldigheter hör enligt 7 § taxeringsförordningen
att lämna de skattskyldiga de upplysningar som erfordras för
deklarationsskyldighetens fullgörande. Vidare brukar de skattskyldiga erhålla
råd och upplysningar av länsstyrelsernas tjänstemän. Den som önskar
förhandsbesked i en fråga har dessutom enligt 18 § taxeringsförordningen
möjlighet att erhålla sådant efter hänvändelse till riksskattenämnden. På
grund härav finner utskottet inte skäl tillstyrka det begärda skrivelseyrkandet.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 909 och
II: 1130 i nu berörda hänseenden.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna angående beskattningen
av tomtrörelse innebär i huvudsak följande. Sådan rörelse skall i
första hand anses föreligga när markförsäljning för bebyggelse sker från
fastighet, som uppenbarligen förvärvats för att ingå i yrkesmässig tomtrörelse,
exempelvis när fastigheten förvärvats av ett tomtbolag e. d. eller
när förvärvet avsett fastighet, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan
är avsedd för bebyggelse.

I övrigt skall tomtrörelse anses föreligga, om den skattskyldige ensam
eller tillsammans med sin make under loppet av tio år sålt minst 15 byggnadstomter.
Med försäljning likställs markupplåtelse för bebyggelse, dock
ej kommuns upplåtelse av tomträtt. Överlåtes fastighet genom oneröst fång
eller genom gåva till anhörig eller till juridisk person, i vilken överlåtaren
ensam eller tillsammans med anhörig har ett bestämmande inflytande, skall
vid bedömningen av tomtförsälj ningens omfattning överlåtar ens och den
nye ägarens tomtavyttringar sammanläggas.

Om den skattskyldige och hans make under tio år i följd inte sålt någon
byggnadstomt, skall försäljning av tomt som därefter sker inte anses utgöra
fortsättning på en tidigare bedriven rörelse, såvida inte tomten ingår i fastställd
stads- eller byggnadsplan. Denna bestämmelse skall dock inte äga
tillämpning i fråga om tomtrörelse, som redan från början varit av yrkesmässig
karaktär.

74 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Vid slutför sälj ning av markområde, som utgjort lagertillgång i sådan
tomtrörelse som bedrivits av annan än s. k. tomtbolag och liknande, skall
enligt förslaget den del av försälj ningsvinsten, som inte belöper på mark
vilken ingår i fastställd stads- eller byggnadsplan, beskattas som realisationsvinst.

Om en fastighet som utgör lagertillgång i tomtrörelse förvärvats innan
rörelsen påbörjats, skall ingångsvärdet vid tiden för rörelsens påbörjande
beräknas på samma sätt som vid beräkning av realisationsvinst. Det ingångsvärde
för fastigheten, som godtagits vid första taxeringen efter rörelsens
början, skall även ligga till grund för inkomstberäkningen vid senare
års taxeringar.

Kommunalskattelagens nuvarande, mycket knapphändiga bestämmelser
om beskattning av tomtrörelse har länge varit föremål för kritik. F. n.
saknas uttryckliga författningsbestämmelser för bedömning av frågan när
tomtförsäljningsverksamhet skall anses ha rörelsekaraktär. Detta har föranlett
en mängd skatteprocesser och framställningar till riksskattenämnden
om förhandsbesked, men den rättspraxis, som utbildat sig på området,
har varit svår att överblicka, inte minst för de skattskyldiga. På grund härav
begärde 1964 års riksdag på förslag av bevillningsutskottet i betänkande
nr 19 en utredning i ämnet.

Vid avgörandet av om yrkesmässig eller icke yrkesmässig tomtförsäljning
föreligger tvingas man enligt nuvarande praxis till en mängd olika bedömningar
av omständigheterna i det enskilda fallet. Genom »15-tomtersregeln»
har en klar och entydig bestämmelse tillskapats, som otvivelaktigt
måste vara till fördel inte bara för enskilda och kommuner utan också för
beskattningsmyndigheter och skattedomstolar. I sitt ovannämnda betänkande
uttalade utskottet, att man vid prövning av olika förslag till lösningar
av tomtrörelseproblemet inte borde söka åstadkomma lättnader i gällande
beskattningsregler, så som de tillämpas av regeringsrätten. De i propositionen
föreslagna bestämmelserna kan visserligen förefalla generösa i förhållande
till nuvarande rättspraxis. Sedda mot bakgrunden av förslaget
om evig realisationsvinstbeskattning av fastighet och med beaktande av de
markpolitiska strävandena att främja utbudet av mark anser utskottet sig
emellertid kunna acceptera den lindring i beskattningen som de föreslagna
bestämmelserna i vissa fall medför.

Vid sin granskning av förslaget till beskattning av tomtrörelse har utskottet
endast funnit anledning till erinringar mot en detaljbestämmelse. Departementschefen
föreslår att ett företags försäljning av tomter till anställda
för bostadsändamål inte skall beaktas vid bedömningen av antalet
tomtförsäljningar enligt »15-tomtersregeln». Samma regel bör enligt utskottets
mening gälla då en fysisk person, exempelvis en jordbrukare, säljer till
anställda. Utskottet föreslår därför att den nya punkten 2 tredje stycket av
anvisningarna till 27 § kommunalskattelagen ändras i överensstämmelse
härmed. Med företag i nämnda lagrum avses uppenbarligen företag, som

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967 75

inte driver yrkesmässig tomtförsäljning. Författningstexten har emellertid
av förbiseende utformats så att bestämmelsen äger tillämpning på företag
som driver kvalificerad tomtrörelse. Utskottet föreslår också en härav betingad
ändring av författningstexten.

Utskottet behandlar härefter de föreslagna övergångsbestä mmelserna.
I propositionen föreslås att de nya bestämmelserna rörande
beskattningen av realisationsvinst skall träda i kraft den 1 januari 1968.
Äldre bestämmelser skall dock gälla i fråga om avyttring av fastighet, som
ägt rum under år 1967 eller tidigare år.

1 motionerna I: 912 av herr Holmberg in. fl. och II: 1121 av herr Bohman
in. fl. yrkas att vinst vid försäljningar under åren 1968 och 1969 av fastighet,
som vid ikraftträdandet innehafts minst tio år eller av annan anledning
enligt nuvarande bestämmelser kunnat försäljas skattefritt, inte skall beskattas.
Om sådan fastighet försäljs efter år 1969 skall till köpeskillingen
vid förvärvet läggas 40 000 kr. varjämte vid tillämpning av 20-årsregeln
ifrågavarande taxeringsvärde skall förhöjas med 100 % i stället för 50 %.
Motionärerna i motionerna I: 914 av herr Thorsten Larsson och II: 1127 av
herr Josefson i Arrie yrkar att vid tillämpning av 20-årsregeln taxeringsvärdet
under en övergångsperiod av tio år skall höjas med 100 % vid försäljningar
som enligt nuvarande regler är skattefria. Vidare hemställs i
motionerna I: 918 av herr Sundin m. fl. och II: 1123 av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl. att det faktiska eller enligt alternativregel beräknade ingångsvärdet
under en övergångstid av fem år skall höjas med 40 000 kr. för fastigheter
som vid ikraftträdandet är skattefria.

Utskottet vill erinra om att när skattepliktsgränsen för strömfall år 1951
utsträcktes från tio till femton år ansågs särskilda övergångsbestämmelser
inte erforderliga. Såsom markvärdekommittén framhållit är det en genomgående
princip vid realisationsvinstbeskattningen att värdeökningen — även
i vad avser förfluten tid — inte beskattas förrän fastigheten avyttras.
Övergångsbestämmelser av den art motionärerna föreslagit kan dessutom
befaras leda till skatteflyktstransaktioner. På grund härav och med hänsyn
till de förmånliga reglerna för realisationsvinstberäkningen anser utskottet
inte sådana övergångsbestämmelser som motionärerna föreslagit nödvändiga.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1:912 och 11:1121,
I: 914 och II: 1127 samt I: 918 och II: 1123 även i denna del.

I propositionen föreslås att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om
expropriation eller liknande förfarande om talan i expropriationsmålet
väckts före den 1 januari 1968 eller om den exproprierande tagit egendomen
i besittning före denna dag.

I motionen II: 1128 yrkar herr Jönsson i Ingemarsgården att äldre bestämmelser
skall gälla i fråga om all ersättning på grund av tvångsförfarande,
om talan i målet väckts före den 1 januari 1968 eller om egendomen
eller rättigheten tagits i besittning före nämnda dag. Till stöd för yr -

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

kandet anföres att det av författningstexten inte klart framgår, om bestämmelsen
endast avser ianspråktaganden enligt expropriationslagen eller
om den också äger tillämpning på tvångsförfaranden enligt exempelvis vattenlagen
och lagen om allmänna vägar.

I likhet med motionären anser utskottet att ifrågavarande bestämmelse
bör äga tillämpning även på sådana tvångsförfaranden som avses i motionen.
Har sökanden tagit egendomen i besittning bör bedömningen bli
densamma som om talan i målet väckts. Utskottet föreslår därför i förtydligande
syfte en ändring av punkt 3 av övergångsbestämmelserna till ändringarna
i kommunalskattelagen. Härigenom torde yrkandet i motionen
II: 1128 vara tillgodosett.

Ändringarna i taxeringsförordningen liksom övriga i propositionen behandlade
frågor, vilka utskottet i det föregående inte närmare berört, har
inte föranlett erinran eller eljest särskilt yttrande från utskottets sida,
bortsett från vissa redaktionella ändringar av 25 b § i förslaget till förordning
om ändring i taxeringsförordningen och i förslagen till förordning angående
upphävande av 23 § förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning
och till förordning angående upphävande av 9 § förordningen
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild
nyanskaffningsfond, m. m.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — dels med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 153 icke kunnat av
riksdagen oförändrad antagas, dels med avslag på motionen
I: 913 av herr Hiibinette samt de likalydande motionerna
I: 910 av herrar Enarsson och Sveningsson samt II: 1131
av herr Ringaby m. fl., såvitt avser punkten 1 i motionernas
hemställan, ävensom motionen II: 1126 av herr Hermansson
in. fl., i vad motionen innefattar yrkande om avslag
på propositionen, dels med bifall till motionen II:
1128 av herr Jönsson i Ingemarsgården, dels ock i anledning
av de likalydande motionerna 1:911 av herr Einar
Eriksson och II: 1122 av herr Brandt samt I: 918 av herr
Sundin in. fl. och II: 1123 av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl. — måtte antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar och tillägg att 35 §
3 mom., punkt 4 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 av anvisningarna
till 27 §, punkt 4 av anvisningarna till 35 §

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

77

samt punkt 1 av anvisningarna till 36 § ävensom punkt 3
av övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse samt att till övergångsbestämmelserna
fogas en ny punkt, betecknad 7, med nedan
angiven lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

35

3 m o in. Avyttras aktie, — — —

Avyttrar skattskyldig — -—--—

Kan tillämpning--------

Har egendom -— ----• —---

Bestämmelsen i----- ----

Från skatteplikt-------

Har fastighet överlåtits på aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk
förening efter den 31 december 1967
av någon som har ett bestämmande
inflytande över bolaget eller föreningen,
beräknas realisationsvinst
vid hans avyttring av aktie eller andel
i bolaget eller föreningen som
om avyttringen avsett mot aktien
eller andelen svarande andel av fastigheten.
Vad nu sagts får icke föranleda
att realisationsvinst beräknas
lägre eller att realisationsförlust beräknas
högre än enligt reglerna i
detta moment. Bestämmelserna i
detta stycke gälla endast om sådan
fastighet utgör bolagets eller föreningens
väsentliga tillgång. De gälla
dock icke vid avyttring av aktie i sådant
bostadsaktiebolag eller andel i
sådan bostadsrättsförening som avses
i 24 § 3 mom., om avyttringen
avser endast rätt till viss eller vissa
men ej alla bostadslägenheter i fastigheten.

—- — 25 % av vinsten

— — —• detta stycke.

—- avyttringen sker.
för avyttringen.

— detta moment.

— lös egendom.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk
förening genom fång på vilket lagfart
sökts efter den 8 november 1967
av någon som har ett bestämmande
inflytande över bolaget eller föreningen,
beräknas realisationsvinst
vid hans avyttring av aktie eller andel
i bolaget eller föreningen som
om avyttringen avsett mot aktien
eller andelen svarande andel av fastigheten.
Vad nu sagts får icke föranleda
att realisationsvinst beräknas
lägre eller att realisationsförlust beräknas
högre än enligt reglerna i
detta moment. Bestämmelserna i
detta stycke gälla endast om sådan
fastighet utgör bolagets eller föreningens
väsentliga tillgång. De gälla
dock icke vid avyttring av aktie i sådant
bostadsaktiebolag eller andel i
sådan bostadsrättsförening som avses
i 24 § 3 mom., om avyttringen
avser endast rätt till viss eller vissa
men ej alla bostadslägenheter i fastigheten.
Lika med lagfartsansökan
anses annan ansökan hos myndighet
om viss åtgärd med åberopande av
fångeshandlingen.

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Anvisningar

till 22 §.

4. Har skog -— ------— --

Med skogs ingångsvärde förstås
det värde, varmed växande skog kan
anses hava ingått i fastighetens värde
vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade
fastigheten. Har egendom,
som skattskyldig erhållit såsom gåva
av make eller skyldeman, av givaren
förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall i
berörda hänseende sistnämnda fång
vara avgörande. Motsvarande skall
gälla, om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnda make
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Har även den
skattskyldiges fångesman erhållit
egendomen såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
av skogens ingångsvärde ske, som om
avverkningen eller avyttringen av
skogen verkställts av den som närmast
före den skattskyldiges fångesman
förvärvat egendomen på annat
sätt än genom sådan gåva eller bodelning.

gällande ingångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås
det värde, varmed växande skog kan
anses hava ingått i fastighetens värde
vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade
fastigheten. Har egendom,
som skattskyldig erhållit såsom gåva
av make eller skyldeman, av givaren
förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall i
berörda hänseende sistnämnda fång
vara avgörande. Motsvarande skall
gälla, om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnda make
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat
genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Har även den skattskyldiges
fångesman erhållit egendomen
såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
av skogens ingångsvärde ske, som
om avverkningen eller avyttringen
av skogen verkställts av den som
närmast före den skattskyldiges fångesman
förvärvat egendomen på annat
sätt än genom sådan gåva eller
bodelning. Dock får ingångsvärdet
härigenom icke bestämmas till lägre
belopp än det värde, varmed växande
skog kan anses ha ingått i det taxe -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 79

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

ringsvärde som gällde för fastigheten
tjugo år före avyttringen.

Såsom fastighetens--—--—--nämnda likvid.

Med ingående---------motsvarande tillämpning.

Vare sig------------—• ursprungliga ingångsvärdet.

År det —---------- samma tid.

Om avdrag--------av skogen.

Om moderbolag -— ---------övertagande föreningen.

Exempel å----■ — — ingående virkesförråd:

A. försäljer-----—--- erlagda köpeskillingen.

Det för---------—--— 10 200 kronor.

Exempel å -— -----i ingångsvärde:

B. försäljer--------- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har----—---det ursprungliga.

till 27 §.

2. Tomtrörelse anses-------— för bebyggelse.

I övrigt--—----— femtonde byggnadstomten.

Tomtrörelse föreligger icke, när Försäljning av byggnadstomt för
företag som har till ändamål att dri- att av anställda huvudsakligen anva
tomtrörelse, byggnadsrörelse eller vändas för gemensamt ändamål elhandel
med fastigheter, avyttrar ler till anställd för att bereda honom
byggnadstomt till anställd för att be- bostad anses ej utgöra tomtrörelse,
reda honom bostad eller avyttrar om icke försäljningen göres av skattbyggnadstomt
som är avsedd att hu- skyldig som avses i första stycket
vudsakligen användas av de anställ- eller av skattskyldig som driver
da för gemensamt ändamål. byggnadsrörelse eller handel med

fastigheter.

Säljes byggnadstomt-----—-— huvudsakliga verksamheten.

Har skattskyldig---------- nu nämnts.

Avyttrar skattskyldig--—----obehörig skatteförmån.

Frågan om -—--- —----verkställt avyttringen.

till 35 §.

4. Lika med avyttring av fastighet
anses marköverföring enligt 8 kap.
4 a § eller 13 kap. 2 b § lagen den 18
juni 1926 (nr 326) om delning av
jord å landet. Upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet
för obegränsad tid mot engångsersättning
anses som avyttring av

4. Upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till fastighet för obegränsad
tid mot engångsersättning
anses som avyttring av fastighet när
upplåtelsen framstår som ett fullständigt
ianspråktagande av mark,
t. ex. upplåtelse av mark till väg. I
övriga fall anses upplåtelsen som av -

80

Bevillningsutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag)

fastighet när upplåtelsen framstår
som ett fullständigt ianspråktagande
av mark, t. ex. upplåtelse av mark
till väg. I övriga fall anses upplåtelsen
som avyttring av lös egendom.
Engångsersättningen är att betrakta
som köpeskilling (jfr punkt 5 andra
meningen av anvisningarna till 21 §).

betänkande nr 64 år 1967

(Utskottets förslag)

yttring av lös egendom. Engångsersättningen
är att betrakta som köpeskilling
(jfr punkt 5 andra meningen
av anvisningarna till 21 §).

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den avyttrade
egendomen. Avdrag får —
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gälla beträffande fastighet
— ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för
erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m.
Hit räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan
fastighet eller i förekommande fall
del därav beräknats enligt 24 § 2 eller
3 inom., nedlagts på reparation
och underhåll av fastigheten eller
fastighetsdelen, i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav
vid avyttringen befunnit sig i bättre
skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag
för värdeminskning av skog eller annan
naturtillgång på avyttrad fastighet,
skall å andra sidan omkostnadsbeloppet
minskas med sådant avdrag.
På samma sätt minskas omkostnadsbeloppet
med avdrag som
för tidigare beskattningsår åtnjutits

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den
avyttrade egendomen. Avdrag får —
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gälla beträffande fastighet —
ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för
erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m.
Hit räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan
fastighet eller i förekommande fall
del därav beräknats enligt 24 § 2 eller
3 mom., nedlagts på reparation
och underhåll av fastigheten eller
fastighetsdelen, i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid
avyttringen befunnit sig i bättre
skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag
för värdeminskning av skog eller annan
naturtillgång på avyttrad fastighet
eller för värdeminskning av
skogsvägar eller täckdikning sanläggningar,
skall å andra sidan omkostnadsbeloppet
minskas med sådant
avdrag. På samma sätt minskas om -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

81

(Kungl. Maj:ts förslag)
för värdeminskning av byggnad och
sådana inventarier vilkas värde inräknas
i fastighetens taxerade byggnadsvärde,
dock icke för år då åtnjutet
avdrag understigit 3 000 kronor.
I intet fall skall dock omkostnadsbelopp
minskas med avdrag för
värdeminskning som åtnjutits för
år före år 1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt
punkt 2 första eller andra stycket på
grundval av visst års taxeringsvärde
minskas omkostnadsbeloppet endast
med värdeminskningsavdrag för
skog, byggnader m. in. som åtnjutits
från och med nämnda år. Har den
skattskyldige tidigare åtnjutit avdrag
för värdeminskning eller dylikt
av lös egendom, minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag,
i den mån vid avyttringen återvunna
avskrivningar icke skola upptagas
som intäkt av rörelse. Vad som förstås
med i beskattningsavseende åtnjutet
värdeminskningsavdrag framgår
av 29 § 1 mom. andra stycket.
Vidare får vid vinstberäkningen den
skattskyldige åtnjuta avdrag för
under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest
dessa ej böra hänföras till annan
förvärvskälla.

(Utskottets förslag)
kostnadsbeloppet med avdrag som
för tidigare beskattningsår åtnjutits
för värdeminskning av byggnad och
sådana inventarier vilkas värde inräknas
i fastighetens taxerade byggnadsvärde,
dock icke för år då åtnj
utet avdrag understigit 3 000 kronor.
I intet fall skall dock omkostnadsbelopp
minskas med avdrag för
värdeminskning som åtnjutits för år
före år 1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt punkt 2
första eller andra stycket på grundval
av visst års taxeringsvärde minskas
omkostnadsbeloppet endast med
värdeminskningsavdrag för skog,
byggnader in. in. som åtnjutits från
och med nämnda år. Har den skattskyldige
tidigare åtnjutit avdrag för
värdeminskning eller dylikt av lös
egendom, minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i den mån
vid avyttringen återvunna avskrivningar
icke skola upptagas som intäkt
av rörelse. Vad som förstås med
i beskattningsavseende åtnjutet värdeminskningsavdrag
framgår av 29 §

1 mom. andra stycket. Vidare får vid
vinstberäkningen den skattskyldige
åtnjuta avdrag för under beskattningsåret
utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest dessa ej böra
hänföras till annan förvärvskälla.

Övergångsbestämmelserna

(Kungl. Maj:ts förslag)

3. Äldre bestämmelser gäller även
i fråga om expropriation eller liknande
förfarande om talan i expropriationsmålet
väckts före den 1 ja -

(Utskottets förslag)

3. Äldre bestämmelser gäller även
i fråga om expropriation eller liknande
förfarande om talan i målet
väckts före den 1 januari 1968 eller

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 64

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

nuari 1968 eller om den exproprie- om egendomen tagits i besittning
rande tagit egendomen i besittning före nämnda dag.
före nämnda dag.

7. Har skattskyldig förvärvat fastighet före ingången av år 1968 genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång och har lagfart på fånget sökts efter
den 8 november 1967 och har därjämte

antingen den skattskyldige förvärvat fastigheten från föräldrar, fareller
morföräldrar, make, avltomling eller avkomlings make eller från aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige ensam
eller tillsammans med sådana personer, direkt eller indirekt, på grund av det
samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande inflytande,
eller fastigheten genom fånget övergått på aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, vari säljaren ensam eller tillsammans med nämnda
personer, direkt eller indirekt, har ett sådant inflytande, eller på dödsbo,
vari säljaren eller sådan person är delägare,

skall fastigheten vid framtida realisationsvinstbeskattning anses förvärvad
genom det köp, byte eller därmed jämförliga fång som närmast dessförinnan
skett från annan än här angiven person. Lika med lagfartsansökan
anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av
fångeshandlingen.

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den
23 november 1956 (nr 623) med den ändringen att 25 b §
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

(Kungl. Maj. ts förslag)

25

Har den skattskyldige under beskattningsåret
avyttrat fastighet,
skall han vid självdeklarationen foga
erforderlig utredning på fastställt
formulär för beräkning av skattepliktig
realisationsvinst. Detsamma
gäller, om skattskyldig under beskattningsåret
överfört eller upplåtit
egendom under sådana förhållanden
att överföringen eller upplåtelsen
enligt 35 § 2 mom. sista stycket
eller punkt 4 sista stycket av anvisningarna
till 35 § kommunalskattelagen
är i fråga om realisationsvinst
jämställd med fastighet.

(Utskottets förslag)

§•

Har den skattskyldige under beskattningsåret
avyttrat fastighet,
skall han vid självdeklarationen foga
erforderlig utredning på fastställt
formulär för beräkning av skattepliktig
realisationsvinst. Detsamma
gäller, om skattskyldig under beskattningsåret
överfört eller upplåtit
egendom under sådana förhållanden
att överföringen eller upplåtelsen
enligt 35 § 2 mom. sista stycket
eller punkt 4 av anvisningarna till
35 § kommunalskattelagen är i fråga
om realisationsvinst jämställd
med fastighet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 83

3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272);

4) förordning om ändrad lydelse av 3 § 4 inom. förordningen
den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

5) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
till fond för återanskaffning av fastighet;

6) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt
1 av anvisningarna till 2 § förordningen den 8 april 1960
(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst; 7)

förordning angående upphävande av 23 § förordningen
den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning med den ändringen att förordningen
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen
den 27 maj 1955 om investeringsfonder
för konjunkturutjämning
skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1967. Den upphävda
förordningen skall dock fortfarande
tillämpas i fråga om sådan avyttring
av fastighet som skett dessförinnan.

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen
den 27 maj 1955 om investeringsfonder
för konjunkturutjämning
skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1967. Den upphävda
paragrafen skall dock fortfarande
tillämpas i fråga om sådan avyttring
av fastighet som skett dessförinnan.

8) förordning angående upphävande av 9 § förordningen
den 7 april 1967 (nr 96) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till särskild nyanskaffningsfond, m. m., med
den ändringen att förordningen erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen
den 7 april 1967 om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning
till särskild nyanskaffningsfond,
m. in. skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1967. Den upphävda
förordningen skall dock fortfarande
tillämpas i fråga om sådan
avyttring av fastighet som skett
dessförinnan.

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen
den 7 april 1967 om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning
till särskild nyanskaffningsfond,
m. m. skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1967. Den
upphävda paragrafen skall dock
fortfarande tillämpas i fråga om sådan
avyttring av fastighet som skett
dessförinnan.

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 6A år 1967

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 907 av herr Svenungsson
och II: 1120 av herr Oskarson: m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl.
och II: 1130 av herr Ohlin in. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 910 av herrar Enarsson
och Sveningsson samt II: 1131 av herr Ringaby m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 911 av herr Einar Eriksson
och II: 1122 av herr Brandt,

5) de likalydande motionerna I: 912 av herr Holmberg
in. fl. och II: 1121 av herr Bohman m. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 914 av herr Thorsten
Larsson och II: 1127 av herr Jösefson i Arrie,

7) de likalydande motionerna 1:915 av herrar Thorsten
Larsson och Svanström samt II: 1129 av herr Larsson i
Borrby,

8) de likalydande motionerna 1:916 av herr Yngve
Nilsson m. fl. och II: 1134 av fru Sundberg,

9) de likalydande motionerna 1:917 av herrar Yngve
Nilsson och Sveningsson samt II: 1133 av fru Sundberg,

10) de likalydande motionerna 1:918 av herr Sundin
in. fl. och II: 1123 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.,

11) de likalydande motionerna 1:919 av herr Wallmark
samt II: 1124 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Nordgren,

12) de likalydande motionerna 1:920 av herrar Wallmark
och Strandberg samt II: 1132 av herrar Ringaby och
Nordstrandh,

13) motionen I: 908 av herr Ahlmark,

14) motionen II: 1125 av herrar Hedin och Nordgren,

15) motionen II: 1126 av herr Hermansson in. fl., ävensom 16)

motionen II: 1128 av herr Jönsson i Ingemarsgården,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 6 december 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

TAGE MAGNUSSON

85

Bevillningsutskottets betänkande nr 6A år 1967
Närvarande:

från första kammaren: herrar Einar Eriksson (s), Yngve Nilsson
(h), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström
(fp), Wirmark (s), Erik Filip Petersson (fp), Paul Jansson (s) och Sundin
(ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), Forsberg (s), Kristenson (s), Carlsson
i Västerås (s), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping
(ep).

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Magnusson i
Borås (h), vilka anfört följande:

»Inledningsvis vill vi betona, att vi för fastighetsförsäljningars del godtager
kapitalvinstbeskattning som princip.

Vi vill därefter, i anslutning till behandlingen av proposition nr 153 och
därtill väckta motioner, erinra om och understryka vissa grundläggande
principer för vår rättsstat, principer vilka enligt vår uppfattning också bör
föranleda en del ändringar i propositionens förslag.

I svensk lagstiftning är den enskilde medborgarens skyldigheter gentemot
samhället och gentemot andra medborgare fastställda. Däri är också
fastslagna hans rättigheter, i förhållande till samhället och i förhållande
till andra medborgare. Det står var och en fritt att söka verka för ändringar
i gällande lag. Intill dess sådan ändring genomförts i den ordning våra
grundlagar stadgar, har emellertid även den med viss lagstiftning missnöjde
att finna sig i vad lagen föreskrivit liksom i den påföljd ett överträdande
av bestämmelserna kan leda till. Lika oeftergivligt som detta krav på laglydnad
från medborgarens sida måste i ett rättssamhälle stå kravet på den
enskildes rätt att utan sanktionsåtgärder från samhällets sida så förfara
som är tillåtet enligt gällande lagars anda och ordalydelse. Vill sålunda lagstiftaren
ålägga medborgaren nya skyldigheter, skall detta ske genom att
iiy lag fastställes i vederbörlig ordning, att träda i kraft efter det lagen antagits.

Lagstiftarens skyldigheter skall sålunda icke vara mindre än medborgarens.

Den rättsprincip vi här velat ge uttryck för kan sammanfattas i följande
tes:

Lagstiftning skall ej ges retroaktiv verkan

De ändringar i fråga om beskattningen som föreslås i propositionen är,
som framhållits i motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121
av herr Bohman m. fl., i principiellt avseende av omvälvande natur. De in -

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

nebär nämligen att frågan huruvida förvärvssyfte förelegat vid avyttring
av en fastighet i framtiden helt saknar betydelse för avgörande av skattepliktsfrågan.
Beskattning skall äga rum oavsett att vinsten må vara att betrakta
som kapitalvinst. Därtill kommer att den nya realisationsbeskattningen
skall grunda sig på förhållanden som kan ligga årtionden tillbaka
i tiden och på åtgärder som kan ha vidtagits av helt andra personer än de
nuvarande ägarna. Ytterligare vill vi framhålla, att utredning beträffande
verkningarna i avseende på fastigheter utanför den egentliga tätortsbebyggelsen,
alltså framför allt skogsfastigheter och jordbruksfastigheter, helt
saknas. Dessa olika omständigheter manar till återhållsamhet vid den nya
skattens utformning.

Yrkanden om ytterligare utredning har framförts i ett flertal motioner.
I motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121 av herr Bohman
m. fl. erinras om att beskattningen av växande skog är föremål för utredning
inom den 1964 tillsatta skogsskattekommittén, vilken ännu ej avslutat
sitt arbete. Trots detta och trots att frågan ej belysts av skoglig expertis föreslår
departementschefen att växande skog skall omfattas av den nya lagstiftningen.
Motionärerna hyser farhågor för att denna lagstiftning skall få
en så dominerande plats i den enskilde skogsägarens ekonomiska värderingar
att skogsvården får sitta emellan. Med hänsyn även till att en betydande
ökning av antalet skattetvister kan bli en följd av den nya lagstiftningen,
synes det motionärerna lämpligt att undersöka, huruvida ej försäljning
av växande skog kunde undantagas från förevarande lagstiftning
utan men för dess syfte. I en utredning bör även, enligt motionärernas mening,
ingå att på ett bättre sätt tillgodose önskemålen rörande den yttre rationaliseringen
inom såväl jordbruk som skogsbruk. Ytterligare har i motionerna
framförts önskemålet att frågan om förlustavdrag underkastas
förnyad prövning — dels med avseende å sättet för förlustens framräknande,
dels vad gäller rätten att åtnjuta avdrag för sådan förlust — varjämte
uttalas, att den förevarande skattens speciella natur gör det motiverat att
beskatta den framräknade skattepliktiga vinsten efter en fast skattesats i
stället för en progressiv, varvid skatten måhända borde tillfalla kommunerna.

Vi delar de uppfattningar som här redovisats och förordar, att snara utredningar
rörande berörda frågor vidtages. Däri bör även ingå att beakta
det i motionerna 1:916 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 1134 av fru
Sundberg framförda yrkandet rörande förslag till 1968 års riksdag om införande
av en särskild justeringsfaktor till skydd mot överbeskattning av
effektiva jordbruksenheter. Likaså bör beaktas det samband som finnes
mellan den nya realisationsvinstbeskattningen samt arvs- och gåvobeskattningen.

Med vad ovan anförts anser vi oss ha besvarat även yrkandet i motionerna
I: 910 av herrar Enarsson och Sveningsson samt II: 1131 av herr
Ringaby m. fl., såvitt avser utredningsyrkande.

87

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Den föreslagna lagstiftningen är i princip framåtsyftande. Meningen är
alltså icke i och för sig att nu beskatta kapitalvinster som framkommit under
gången tid och då ej varit skattepliktiga. Varje nödig åtgärd för att
förhindra retroaktiv beskattning är därför angelägen. Ett flertal olika förslag
i propositionen kan sägas tjäna detta syfte. För vår del finner vi dessa
dock icke vara tillräckliga. Utöver vad som må framkomma vid utredning
av de spörsmål vi ovan berört finner vi nedan förordade ändringar motiverade
av önskemålet och angelägenheten att freda den enskilde mot retroaktiv
beskattning.

I propositionen föreslås, att nominella vinster som endast har sin grund
i penningvärdeförsämringen skall undantagas från beskattning genom att
ingångsvärdet liksom årliga förbättringar vilka överstigit 3 000 kr. skall
uppräknas med utgångspunkt från levnadskostnadsindex resp. konsumentprisindex
med 1914 som basår. Vi finner denna metod ha väsentliga
fördelar framför den av markvärdekommittén föreslagna ordningen
med en fast procentsats för den årliga uppräkningen. Att förbättringar under
3 000 kr. ej får medräknas, kan anses utgöra en nackdel som emellertid
får vägas mot att årliga värdeminskningsavdrag upp till samma belopp ej
skall, bortsett från växande skog, återföras till beskattning. Vidare tillkommer
att för byggnad, som i huvudsak är avsedd för bostadsändamål, vid
vinstberäkningen skall få göras ett fast tillägg till ingångsvärdet på 3 000 kr.
per år.

I motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121 av herr Bohman
m. fl. yrkas att, om flera bostadsbyggnader finns på fastigheten, tillägget
skall ökas med 1 000 kr. för varje sådan byggnad utöver en. Motionärerna
åberopar i detta sammanhang bl. a. de olägenheter den nya lagstiftningen
medför med avseende å den yttre rationaliseringen genom sammanslagning
av intill varandra liggande jordbruksfastigheter.

Vi delar motionärernas uppfattning i denna fråga och tillstyrker ifrågavarande
motionsyrkande.

Att även benefika fång vid avyttring av fastigheten skall föranleda beskattning,
varvid ingångsvärdet skall räknas med utgångpunkt från närmast
föregående onerösa fång kan — som tidigare antytts — leda till att
förhållanden som ligger många årtionden tillbaka i tiden blir avgörande
för beskattningen. För att förhindra alltför obilliga resultat i bl. a. sådana
fall föreslås vissa alternativregler för beräkning av ingångsvärdet. Den skattskyldige
äger sålunda att i stället för köpeskillingen vid förvärvet såsom
ingångsvärde välja,

om fastigheten innehafts mer än 20 år, 150 % av fastighetens taxeringsvärde
20 år före avyttringen,

om fastigheten förvärvats 1914 eller tidigare, 150 % av fastighetens taxeringsvärde
1914 eller,

om fastigheten förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodel -

88 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

ning i anledning av makes död, 150 % av fastighetens taxeringsvärde året
före dödsfallet.

I motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121 av herr Bohman
in. fl. hemställes härutinnan bl. a., att indexberäkningen skall ske från det
år då den allmänna fastighetstaxering äger rum, på vilken ifrågavarande
taxeringsvärde grundar sig. Förslaget sammanhänger med att taxeringsvärdet
återspeglar prisläget just fastighetstaxeringsåret. Eftersom allmän
fastighetstaxering äger rum med minst 5 års mellanrum — mellan de två
senaste allmänna fastighetstaxeringarna skilde 8 år — kan taxeringsvärdet
ibland ge ett högst otillfredsställande resultat. Vi förordar detta motionärernas
förslag liksom vad därmed sammanhänger i avseende å fast tillägg, avdrag
för förbättringskostnad samt återförande till beskattning av åtnjutna
värdeminskningsavdrag.

Även med dessa förbättringar kan, såsom samma motionärer framhållit,
taxeringsvärdet te sig otillfredsställande. Särskilt kan detta under en följd
av år framåt bli fallet beträffande skogsfastigheter. Vid 1957 års allmänna
fastighetstaxering tillämpades för dessa fastigheter en helt ny värderingsmetod,
som ledde till höjningar av skogsvärdet långt över vad penningvärdeförsämringen
kunde motivera. Höjningar på 50 å 100 % var ganska vanliga
och höjningar på mer än 100 % ej direkt ovanliga. Därtill kommer att
taxeringsvärdet å växande skog är avsett att återspegla skogens värde vid
s. k. uthålligt skogsbruk. I motsats till vad som gäller fastigheter i övrigt
skall sålunda skogsvärdet ej anknyta till ett beräknat sakvärde.

Risk föreligger alltså att realisationsvinstbeskattningen kommer att innehålla
ett betydande mått av retroaktivitet, om ej ytterligare ett alternativ
tillskapas för bestämmande av ingångsvärdet. Detta ter sig så mycket mer
angeläget som det här icke rör sig om den s. k. oförtjänta markvärdestegring
som väsentligen beror på samhällets egna insatser. I likhet med motionärerna
anser vi, att den skattskyldige skall som ingångsvärde kunna
välja även taxeringsvärdet enligt 1965 års allmänna fastighetstaxering och
tillstyrker alltså bifall till ifrågavarande förslag i motionerna I: 912 och
II: 1121.

Utöver de olika alternativen för fastställande av en fastighets ingångsvärde
föreslog markvärdekommittén övergångsbestämmelser, enligt vilka
vinst vid försäljningar under 1968 och 1969 av fastigheter, som vid utgången
av 1967 innehafts 10 år eller mer eller av annan anledning enligt nuvarande
bestämmelser kunnat försäljas skattefritt, inte skulle beskattas. Om sådan
fastighet försåldes efter 1969 skulle till köpeskillingen vid förvärvet få läggas
40 000 kr., varjämte vid tillämpning av 20-årsregeln ifrågavarande taxeringsvärde
skulle förhöjas med 100 i stället för 50 %.

I motionerna I: 912 av herr Holmberg in. fl. och II: 1121 av herr Bohman
m. fl. föreslås, att propositionens förslag till övergångsbestämmelser skall
kompletteras med vad markvärdekommittén sålunda förordat.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64- år 1967 89

Syftet med detta kommitténs förslag var uppenbarligen, som framhålles
i motionerna I: 912 och II: 1121, att skattskyldiga med äldre förvärv skulle
beredas rådrum att förfoga över sina fastigheter på sådant sätt, att den
retroaktiva verkan som trots övriga modifikationer kunde ligga inbyggd i
den föreslagna lagstiftningen skulle kunna undvikas. Från en del remissinstanser
har anförts att en övergångstid på två år är i underkant.

För vår del vill vi ånyo understryka angelägenheten av att den nya lagstiftningen
icke får uppenbart retroaktiva verkningar. Det bör stå klart att
tiden fram till årsskiftet är för kort för de skattskyldiga i allmänhet att
ens nödtorftigt sätta sig in i denna lagstiftning och söka bedöma dess verkningar
med avseende å den egna fastigheten. I stort sett torde det endast
vara sådana fastighetsägare som i rent spekulationssyfte förvärvat mark
lämplig för bebyggelse liksom sådana som eljest har tillgång till kvalificerad
juridisk expertis som snabbt kunnat sätta sig in i frågan och bedöma dess
verkningar. De torde å andra sidan redan innan propositionen lades fram
ha vidtagit nödiga dispositioner. För flertalet fastighetsägare gäller emellertid
att de varken har nödig egen kunskap eller äger tillgång till juridiskt
biträde. Utan särskilda övergångsbestämmelser skulle därför många av dessa
komma att på grund av okunnighet drabbas av retroaktiv beskattning.
Vi tillstyrker därför bifall till förevarande motionsförslag.

Enligt propositionen skall bestämmelserna angående ackumulerad inkomst
vara tillämpliga vid beskattning av realisationsvinst i samband med
avyttring av fastighet blott i de fall då vinsten till mer än hälften utgöres
av återvunna avdrag för värdeminskning av den avyttrade fastigheten. I
bl. a. motionerna I: 912 av herr Holmberg m. fl. och II: 1121 av herr Bohman
m. fl. anses —- såsom också anförts av en del remissinstanser — att
denna restriktivitet är obillig. Resultatet måste bli att presumtiva säljare
i många fall söker fördela försäljningen under flera år för att i möjligaste
mån mildra de hårda verkningarna av skatteprogressionen. Sådana möjligheter
står dock knappast öppna för säljare överlag.

Det torde vara ostridigt att den värdestegring som tages till beskattning
endast undantagsvis uppkommit under beskattningsåret och i allmänhet
hänför sig till en följd av år, ej sällan ett mycket stort antal år. De normala
kriterierna för att skatteberäkningen skall få ske såsom för ackumulerad
inkomst föreligger alltså. Vi förordar därför bifall till nämnda motionärers
förslag att bestämmelserna angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst skall göras tillämplig å vinst vid avyttring av fastighet.

Ytterligare utredning

2) av herrar Lundström (fp), Erik Filip Petersson (fp), Sundin (ep), Vigelsbo
(ep), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping
(ep), vilka

7 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 61

90

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

dels anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén in. fl. och II: 1130 av
herr Ohlin in. fl. samt i motionen I: 908 av herr Ahlmark begärs en undersökning
av hur kapitalvinstbeskattningen lämpligen bör ske. Liknande synpunkter
framfördes vid remissbehandlingen av markvärdekommitténs betänkande
från flera håll. Den samordning, som då efterlystes, avsåg i främsta
rummet markvärdebeskattning och aktievinstbeskattning. Behovet av en
sådan samordning framstår klart redan vid en jämförelse mellan aktievinstbeskattningen
och den föreslagna markvinstbeskattningen. De båda
systemen är i helt centrala avseenden konstruerade på olika sätt och kommer
också att ge olika skattemässiga resultat — det räcker med att här
nämna att vid aktievinstbeskattningen hänsyn inte tas till inflationseffekterna.
Föredragande departementschefen säger också i prop. 1967: 153, att
det genom att systemen för beskattning av markvinster och aktievinster är
olika blir svårt att avväga skatteuttaget så, att beskattningen blir neutral
från kapitalplaceringssynpunkt. Neutralitet bör enligt vår mening där eftersträvas.
Den skyndsamma utredning vi förordar för att utarbeta förslag om
denna samordning bör också uppmärksamma förhållandena mellan kapitalvinstbeskattning
och förmögenhets- respektive arvs- och gåvobeskattningen.

Det betonas vidare med kraft i ovan nämnda motioner att realisationsvinstbeskattningen
med hänsyn till det samhällsekonomiska intresset inte
får utformas så att den försvårar en motiverad strukturrationalisering. Denna
principiella grundsyn har naturligtvis giltighet för såväl industri- som
för jord- och skogsbruksfastigheter. I propositionen föreslås en särskild förordning
med möjlighet för rörelseidkare, som avyttrar fastighet i rörelsen,
att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till återanskaffningsfond.
Fonden skall sedan kunna användas vid avskrivning på byggnad,
som inom viss tid anskaffas i stället för den avyttrade fastigheten. I de
ovan nämnda motionerna påpekas att denna förordning inte tar hänsyn till
de fall, där en försäljning är klart motiverad av strukturrationaliseringsskäl
men där säljaren ej avser att göra någon sådan reinvestering. Förordningen
gäller ej heller vid försäljning av jordbruksfastighet — den avser
endast fastighet i rörelse.

Motionärerna erinrar om att departementschefen själv anser att denna
särskilda förordning endast bör ses som ett provisoriskt arrangemang, som
det kan vara anledning att senare ompröva. Vi delar den uppfattning, som
motionärerna givit till känna, att den utredning, som bör tillsättas för att
bl. a. undersöka möjligheterna att åstadkomma en lämplig samordning av
kapitalvinstbeskattningen vid fastighets- och aktieförsäljning, även bör
fästa stor vikt vid kapitalvinstbeskattningens samhällsekonomiska verkningar
— och då inte minst vid att strukturrationaliseringar inte motverkas.

dels ansett, att utskottet i anledning av de likalydande motionerna I: 909
av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin m. fl. samt motionen I: 908
av herr Ahlmark bort hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 91

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
att en utredning tillsättes med uppgift dels att framlägga
förslag om lämplig samordning av olika typer av kapitalvinstbeskattning,
dels att uppmärksamma såväl förhållandena
mellan kapitalvinstbeskattningen samt förmögenhets-,
arvs- och gåvobeskattningen som kapitalvinstbeskattningens
verkningar på samhällsekonomi och strukturrationalisering.

3) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Magnusson i
Borås (h), vilka under hänvisning till innehållet i reservationen 1 ansett,
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om skyndsam utredning rörande realisationsvinstbeskattningens
omfattning och utformning m. m. med beaktande
särskilt av skogsbrukets och jordbrukets förhållanden
samt i övrigt under iakttagande av vad i reservationen
1 anförts.

Indexberäkning, fast tillägg, ytterligare alternativregler, m. in.

4) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Magnusson i
Borås (h), vilka under hänvisning till innehållet i reservationen 1 ansett,
att utskottet under punkten A 1 bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) med de ändringar av punkterna
1—3 av anvisningarna till 36 § som nedan angives.

Anvisningar
till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst upptages, utom i fall som avses i 35 §
3 mom. andra stycket, såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade
egendomen. Avdrag får — med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter
som enligt punkt 2 nedan gäller beträffande fastighet — ske för alla
omkostnader för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling,
för vad som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m. Hit räknas jämväl kostnad,
som under tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande
fall del därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom. nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än
vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning
av skog eller annan naturtillgång på avyttrad fastighet, eller

92 Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

för värdeminskning av skogsvägar eller täckdikningsanläggningar, skall å
andra sidan omkostnadsbeloppet minskas med sådant avdrag. På samma
sätt minskas omkostnadsbeloppet med avdrag som för tidigare beskattningsår
åtnjutits för värdeminskning av byggnad och sådana inventarier vilkas
värde inräknas i fastighetens taxerade byggnadsvärde, dock icke för år då
åtnjutet avdrag understigit 3 000 kronor. I intet fall skall dock omkostnadsbelopp
minskas med avdrag för värdeminskning som åtnjutits för år
före år 1914. Beräknas anskaffningskostnad för fastighet enligt punkt 2 första,
andra eller tredje stycket på grundval av visst års taxeringsvärde minskas
omkostnadsbeloppet endast med värdeminskningsavdrag för skog, byggnader
m. in. som åtnjutits från och med året för den allmänna fastighetstaxering,
eller i förekommande fall särskilda fastighetstaxering, på vilken
taxeringsvärdet grundar sig. Har den skattskyldige tidigare åtnjutit avdrag
för värdeminskning eller dylikt av lös egendom, minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag i den mån vid avyttringen återvunna avskrivningar
icke skola upptagas som intäkt av rörelse. Vad som förstås med i beskattningsavseende
åtnjutet värdeminskningsavdrag framgår av 29 § 1 mom.
andra stycket. Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta
avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor,
därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

2. Har fastighet--- — åsatta taxeringsvärde.

Har avyttrad--— sista meningen.

Den skattskgldige må, i stället för köpeskillingen eller ett med stöd av de
två närmast föregående styckena framräknat värde, avdraga 150 procent
av fastighetens taxeringsvärde enligt 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — antingen detta utgör köpeskillingen
vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen, taxeringsvärdet
för år 1914, taxeringsvärdet året före dödsfallet eller motsvarande
värde eller taxeringsvärdet 1965 — liksom de förbättrings- eller därmed
jämförliga reparations- och underhållskostnader, för vilka avdrag får ske,
skola omräknas till de belopp vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna
prisläget under det år då avyttringen skedde. Vad därvid angår taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen så ock taxeringsvärdet året före dödsfallet
skall omräkningen ske med utgångspunkt från året för den allmänna fastighetstaxering,
på vilken taxeringsvärdet grundar sig, eller, om värdet
åsatts vid särskild fastighetstaxering, från året för närmast föregående allmänna
fastighetstaxering.

Omräkningen sker----- årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd
att användas för bostadsändamål, avdrages ytterligare visst belopp för varje
påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden
funnits å fastigheten, dock icke för tidigare år än år 1914. Sådant
belopp skall utgöra 3 000 kronor jämte 1 000 kronor för varje bostads -

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 93

byggnad utöver en. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen enligt första stycket ovan eller från taxeringsvärdet
året före dödsfallet enligt andra stycket ovan eller motsvarande
värden eller från taxeringsvärdet enligt 1965 års allmänna fastighetstaxering,
får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare år än året för den
allmänna eller särskilda fastighetstaxering, på vilken ifrågavarande taxeringsvärde
grundar sig.

Förbättringskostnad eller därmed jämförlig reparations- och underhållskostnad,
som den skattskyldige haft för den avyttrade fastigheten under
innehavstiden, inräknas i de avdragsgilla omkostnaderna enligt punkt 1
ovan endast för år då de nedlagda kostnaderna uppgått till minst 3 000 kronor.
Avdrag för förbättringskostnad får icke i något fall tillgodoräknas för
tid före år 1914. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen enligt första stycket ovan eller från taxeringsvärdet
året före dödsfallet enligt andra stycket ovan eller motsvarande
värden eller från taxeringsvärdet enligt 1965 års allmänna fastighetstaxering,
får avdrag ej ske för förbättringskostnad som uppkommit tidigare än
året för den allmänna eller särskilda fastighetstaxering, på vilken ifrågavarande
taxeringsvärde grundar sig.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och
underhållsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgått,
beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden
överstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits
med större belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller
följande. Fastighetens ingångsvärde, uppräknat enligt fjärde och sjätte
styckena till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen
och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället
ligger återstoden av det uppräknade ingångsvärdet till grund för uppräkning
enligt fjärde stycket.

3. Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får avdragas
vid inkomstberäkningen i enlighet med punkt 4 nedan. Realisationsförlust
skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna
1 och 2. Vid förlustberäkningen får dock fastighets ingångsvärde icke beräknas
på grundval av taxeringsvärde enligt punkt 2 första, andra eller
tredje stycket. Ej heller får omräkning göras enligt punkt 2 fjärde stycket
eller tillägg enligt punkt 2 sjätte stycket. Har den med förlust avyttrade
egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället uppstått vid
avyttringen, endast del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst,
medgives avdrag endast för motsvarande del av förlusten. I
fall då motsvarande realisationsvinst skulle ha beräknats med tillämpning
av 35 § 3 mom. andra stycket får dock ingen del av förlusten avdragas.

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

5) av herrar Lundström (fp), Erik Filip Petersson (fp), Sundin (ep),
Vigelsbo (ep), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping
(ep), vilka

dels anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av
herr Ohlin m. fl. föreslås en ytterligare alternativregel för beräkning av anskaffningskostnad
utöver den som återfinns i propositionen. Regeln, som
skulle vara av övergångskaraktär, innebär att som anskaffningskostnad får
användas 150 % av taxeringsvärdet vid den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande
med sedvanlig indexbehandling. Vi ansluter oss till motionärernas
huvudlinje. Alternativregeln bör dock endast få utnyttjas för fastigheter
med ett taxeringsvärde av högst 150 000 kr.

En alternativregel av den innebörden skulle medverka till att reducera
med den föreslagna lagen sammanhängande utredningssvårigheter. Detta
gäller i särskilt hög grad de fastigheter som innehafts kortare tid än tjugo
år.

dels ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen — i anledning av de
likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén in. fl. och II: 1130 av herr
Ohlin m. fl. — måtte besluta att för fastigheter med ett taxeringsvärde av
högst 150 000 kronor som ingångsvärde får väljas ett belopp motsvarande
150 % av taxeringsvärdet vid den nya lagens ikraftträdande, och att således
utskottet under punkten A 1 bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande förslag till ändring
av övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370).

1. Denna lag--— års taxering.

2. Äldre bestämmelser---tidigare år.

3. Har fastighet — med ett taxeringsvärde icke överstigande 150 000 kronor
— vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande innehafts mindre än
tjugo år, får den skattskyldige vid vinstberäkningen, i stället för köpeskillingen
vid förvärvet, avdraga ett belopp motsvarande 150 procent av det
taxeringsvärde som gällde för fastigheten vid förstnämnda tidpunkt. Detta
ingångsvärde skall omräknas på sätt framgår av tredje och fjärde styckena
av punkt 2 av anvisningarna till 36 §.

4. Äldre bestämmelser---(— utskottet punkt 3) — ---nämnda

dag.

5. Den som---( = prop. punkt 4) —--års taxering.

6. Den som---(= prop. punkt 5)---nya bestämmelserna.

7. Har skattskyldig---( = prop. punkt 6)---av fastigheten.

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967 95

Förvärv från nära anförvant

6) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h), Sundin (ep), Magnusson
i Borås (h), Vigelsbo (ep) och Börjesson i Falköping (ep), vilka
— under åberopande av innehållet i motionerna I: 917 och II: 1133 samt
I: 918 och II: 1123 — ansett, att utskottet under punkten A 1 bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
1:917 av herrar Yngve Nilsson och Sveningsson samt
II: 1133 av fru Sundberg ävensom de likalydande motionerna
I: 918 av herr Sundin m. fl. och II: 1123 av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl. — måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med den ändringen att
punkt 2 av anvisningarna till 36 § erhåller följande lydelse:

Anvisningar
till 36 §.

2. Har fastighet---åsatta taxeringsvärde.

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling
eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående
köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i stället för ett med stöd av
föregående stycke framräknat värde, avdraga 150 procent av fastighetens
taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i
arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter
år 1914. Fanns sådant taxeringsvärde ej åsatt får motsvarande värde uppskattas
på sätt som angives i första stycket sista meningen. Vad nu sagts
skall jämväl äga tillämpning då avgttrad fastighet genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång förvärvats av fångesmannens make, barn, styvbarn
eller avkomling till fångesmannens barn eller styvbarn.

Det för---avyttringen skedde.

Omräkningen sker---årligen omräkningstalen.

Har avyttring ---före dödsfallet.

Förbättringskostnad eller--— före dödsfallet.

Kostnad för---- tredje stycket.

Reinvestering i villafastighet

7) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp),
Erik Filip Petersson (fp), Sundin (ep), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo
(ep), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping (ep),
vilka

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

dels anfört följande:

De skattemässiga olägenheter, som uppkommer för en villaägare som flyttar
från en ort och där säljer sin bostad för att i stället köpa en ny villa
på en ny bostadsort, har inte undanröjts genom propositionens utformning.
Detta problem har berörts från delvis olika utgångspunkter i flera motioner
— bl. a. i de likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl. och
II: 1130 av herr Ohlin m. fl. samt i de likalydande motionerna I: 915 av
herrar Thorsten Larsson och Svanström samt II: 1129 av herr Larsson i
Borrby.

Även om i de flesta hithörande fall någon skattepliktig vinst inte uppkommer,
befarar vi att »lagstiftningens grundläggande utformning» inte resulterar
i skattefrihet i samtliga fall där ett egethem säljes på grund av flyttning
till annan ort och motsvarande reinvestering sedan sker. Helt oberoende
av om flyttningen beror på driftsinställelse eller på annan orsak, stämmer
det illa med den föreslagna lagstiftningens syfte — åtminstone som
vi uppfattar det — att realisationsvinstbeskattning i dessa fall skall kunna
ifrågakomma. En beskattning motverkar här dessutom direkt den rörlighet
på arbetsmarknaden, som är ett av syftena med arbetsmarknadspolitiken.

Vi vill därför förorda, att Ivungl. Maj:t återkommer till riksdagen med
förslag att vinst som uppkommer vid försäljning av egethem på grund av
ägarens flyttning från orten inte skall vara skattepliktig, om han inom viss
tid på den nya orten köper nytt egethem. Om den nyanskaffade fastigheten
är avsevärt mindre eller av sämre kvalitet kan övervägas om endast reduktion
i beskattningen bör ske.

dels ansett, att utskottet i anledning av de likalydande motionerna I: 909
av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin m. fl. samt de likalydande
motionerna I: 915 av herrar Thorsten Larsson och Svanström samt II: 1129
av herr Larsson i Borrby bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
förslag till riksdagen att vinst, som uppkommer vid försäljning
av villa på grund av ägarens flyttning från orten,
inte skall beskattas om han inom viss tid på den nya orten
köper ny bostadsfastighet.

Ackumulerad inkomst

8) av herrar Lundström (fp), Erik Filip Petersson (fp), Sundin (ep),
Vigelsbo (ep), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping
(ep), vilka

dels anfört följande:

Departementschefen förordar att förordningen om ackumulerad inkomst
inte skall vara tillämplig vid markvärdebeskattningen. Som framhålles i de
likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr
Ohlin m. fl. innebär detta, att den inkomsttagare, som regelmässigt har

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

97

mycket små inkomster, kommer att träffas med full kraft av den progressiva
beskattningen det år han med vinst avyttrar sin fastighet. Det är enligt vår
mening inte förenligt med den progressiva beskattningens uppgift att i ett
sådant fall ej låta den ackumulerade inkomsten fördelas över flera beskattningsår.

Vår principiella uppfattning är alltså, att förordningen om ackumulerad
inkomst bör göras tillämplig på realisationsvinst vid fastighetsförsäljning.
Till denna principståndpunkt kommer — vilket under remissbehandlingen
framhållits av Näringslivets skattedelegation — att man med propositionens
regler måste räkna med att presumtiva säljare söker fördela försäljningen
under flera år för att undvika de starkt progressiva verkningarna av inkomstbeskattningen,
som skulle inträda om hela fastigheten försåldes under
ett beskattningsår. Detta kan verka hämmande på markutbudet och motverka
kommunernas markförvärv.

Att genom inflationsskyddet endast reella vinster tas till beskattning kan
vi inte se som ett skäl att ej tillämpa förordningen om ackumulerad inkomst
vid markvinstbeskattningen. Även om värdestegring på fastighet inte
sällan uppkommer språngvis, torde i ett alldeles övervägande antal fall med
stor säkerhet kunna påstås att vinsten dock uppkommit under flera år och
alltså är en ackumulerad inkomst. De svårigheter som föreligger att avgöra
till vilket antal år en ackumulerad inkomst vid markförsäljning hänför sig
är ej heller skäl nog att motsätta sig tillämpning av förordningen i föreliggande
fall. Den presumtionsregel, som finns i förordningen om ackumulerad
inkomst — innebärande att inkomsten skall betraktas som hänförlig till tre
år då utredning inte kan förebringas om det faktiska antal år som inkomsten
hänför sig till — kan för ifrågavarande fall göras till enda regel. Som
betonas i de ovan nämnda motionerna blir tillämpningen av förordningen
mer komplicerad ju fler år realisationsvinsten skall spridas över. Vi föreslår
därför att förordningen om ackumulerad inkomst skall i tillämpliga delar
gälla vid försäljning av fastighet som innehafts i fem eller flera år, dock att
skatteberäkningen skall ske som om inkomsten hänfört sig till tre år.

dels ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen —- med bifall till de likalydande motionerna
I: 909 av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin
m. fl. i denna del —- måtte besluta att förordningen om ackumulerad
inkomst i tillämpliga delar skall gälla i fråga
om realisationsvinst vid försäljning av fastighet som innehafts
i fem eller flera år, därvid skatteberäkningen dock
bör ske som om inkomsten hänfört sig till tre år och att
utskottet således under punkten A 4 bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande

98

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § och 3 § 4 mom. förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 1 § och 3 § 4 mom. förordningen den 30 november
1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 §•

Har fysisk ----tio år.

Kan tillförlitlig---tre år.

/ fråga om realisationsvinst vid försäljning av fastighet, som innehafts
fem år eller mera, skall skatteberäkningen alltid ske som om inkomsten
hänfört sig till tre år.

Skatt å---till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

4 m o m. I fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
gälla förordningens bestämmelser, såvitt avser realisationsvinst, dels
intäkt genom vinst vid avyttring av fastighet, som innehafts fem år eller
mera, dels intäkt genom sådan vinst vid avyttring av fastighet som till mer
än hälften utgöres av återvunna avdrag för värdeminskning av den avyttrade
fastigheten, dels ock intäkt genom vinst, beräknad enligt 35 § 3 mom.
andra stycket kommunalskattelagen, vid avyttring av aktie eller andel i bolag
vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på
sätt som anges i 54 § tredje stycket nämnda lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Förordningen äger
icke tillämpning beträffande realisationsvinst som uppkommit under tidigare
beskattningsår än det för vilket taxering i första instans verkställes år
1969.

9) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Magnusson i
Borås (h), vilka under hänvisning till innehållet i reservationen 1 ansett
att utskottet under punkten A 4 bort hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

99

att riksdagen måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § 4 mom.
förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
med den ändring som nedan anges.

3 §•

4 mom. I fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksam4i
e t gälla förordningens bestämmelser, såvitt avser realisationsvinst, endast
intäkt genom vinst, beräknad enligt 35 § 2 mom. kommunalskattelagen vid
avgttring av fastighet, samt vinst, beräknad enligt 3 mom. andra stycket
samma paragraf, vid avyttring av aktie eller andel i bolag vars aktier eller
andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på sätt som anges
i 54 § tredje stycket nämnda lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Skatteflgktsbestämmelse

10) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp),
Erik Filip Petersson (fp), Sundin ("ep), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo
(ep), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping (ep),
vilka

dels ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 71 rad 2 nedifrån
börjar med »I propositionen» och slutar på s. 73 råd 2 uppifrån med
»ovan föreslagits.», bort ha följande lydelse:

»De i motionerna 1:911 av herr Einar Eriksson och II: 1122 av herr
Brandt föreslagna övergångsbestämmelserna till förekommande av skatteflykt
innebär en vittgående retroaktivitet i beskattningen och står i olika
hänseenden i strid med vedertagna rättssäkerhetsprinciper. Starka betänkligheter
från såväl juridisk som fiskal rättvisesynpunkt kan anföras mot
bestämmelserna i fråga. Motionärerna tar uttryckligen sikte uteslutande på
försäljningar som är ’mer eller mindre formella och inte syftar till en egentlig
avhändelse av egendomen’. Mot denna målsättning är i och för sig intet
att erinra. Den föreslagna lagregeln kommer däremot att träffa även före
den 8 november 1967 skedda fastighetsöverlåtelser, som alls icke tillhör
nämnda kategori, och till och med sådana som ligger åtskilligt tillbaka i tiden.
Medan svensk skatterätt hittills byggt på den ostridiga regeln att äganderätten
till en fastighet övergått dagen för köpets undertecknande, knyter
motionärerna den skatterättsliga effekten till ingivandet av ansökan om lagfart
eller annan ansökan hos myndigheterna dvs. rent registrativa företeelser,
som hittills varit av underordnad betydelse i förevarande sammanhang.
Enligt lagfartsförordningen skall ansökan om lagfart ingivas till inskrivningsdomaren
inom sex månader resp. tre månader från köpets avslutande
och det händer t. o. m. ej sällan att ansökan av fullt legitima skäl ingives

100

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

väsentligt senare. Skulle motionärernas förslag vinna riksdagens bifall kan
säljare och köpare av fastigheter, som varit i fullständigt god tro, komma
i en helt oförutsedd ny skattemässig situation. Förslagets retroaktivitet ter
sig från rättssäkerhetssynpunkt så mycket mera stötande som den föreslagna
lagregeln icke föreslagits i själva propositionen av den 8 november
utan motionsvis först 15 dagar senare.

En märklig effekt inträder även vid helt lojala försäljningar genom att
den beskattningsbara realisationsvinsten hänför sig icke till vederbörande
säljares eget inköpspris utan till den närmast föregående fångesmannens
ingångsvärde vid förvärv från närstående person eller bolag. Det blir med
andra ord den närmaste säljaren i framtiden, som får en latent skatteskuld
hängande över sig och som drabbas av realisationsvinstbeskattningen —
icke den nu aktuelle säljaren, som haft den ekonomiska vinningen av affären.

De ekonomiska förutsättningarna för fastighetsaffären blir alltså härigenom
i grund förändrade, men köparen är trots detta rättsligen bunden av
det ingångna köpekontraktet. Arvsrättsliga konsekvenser kan också komma
alt uppstå.

Då motionärernas utgångspunkt synes vara att i de avsedda fallen släktrelationer
resp. intressegemenskaper skulle såsom sådana öppna vägen för
skatteflyktstransaktioner, mot vilka samhället nödgas ingripa, måste framhållas
att, även om klandervärda skatteflyktstransaktioner förvisso torde
ha förekommit, utgör dessa säkerligen ett försvinnande ringa antal i förhållande
till totalantalet av försäljningar, som inför den stundande markvärdeskatten
ägt rum. Övervägande flertalet av dessa försäljningar torde ha
haft från samhällssynpunkt fullt godtagbara motiv, men de kommer genom
retroaktivitetsregeln att få skattemässiga verkningar, som eljest icke skulle
ha förekommit. Framför allt kommer helt legitima släktförsäljningar från
far till son att kunna hårt drabbas av retroaktiviteten.»

dels ansett att utskottet under punkten A 1 bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta avslå de likalydande motionerna
I: 911 av herr Einar Eriksson och II: 1122 av herr
Brand! och att till följd därav de av utskottet föreslagna
ändringarna av 35 § 3 mom. lagen om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) ävensom punkten
7 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall
utgå.

Rådgivning av länsstgrelserna

11) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp),
Erik Filip Petersson (fp), Sundin (ep), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo
(ep), Larsson i Umeå (fp), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping (ep),
vilka

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

101

dels anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 909 av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av
herr Ohlin m. fl. föreslås att allmänheten åtminstone tills vidare skall ha
rätt att få enklare och för skatteexperter mer rutinmässiga frågor om den
nya lagens konstruktion och om de nya metoderna för beräkning av skatten
besvarade hos länsstyrelserna. Vi delar motionärernas uppfattning, att
den lagstiftning som nu föreslås i många avseenden är komplicerad. Det är
en fiktion att tro, att fastighetsägare själva utan bistånd av sakkunniga vanligen
skall kunna tränga in i den nya lagstiftningen.

Som framhålles i motionerna skall givetvis inte frågor av principiell räckvidd
eller av komplicerad natur ställas till länsstyrelserna. För sådana problem
är riksskattenämnden rätt forum. Redan i dag brukar de skattskyldiga
erhålla råd och upplysningar av länsstyrelsernas tjänstemän. Denna
hittillsvarande sedvänja — dock ej alltid tillämpad — anser vi för den nya
lagstiftningen åtminstone tills vidare böra ges karaktär av skyldighet för
länsstyrelserna.

dels ansett att utskottet med bifall till de likalydande motionerna I: 909
av herr Dahlén m. fl. och II: 1130 av herr Ohlin m. fl. i denna del bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
att Kungl. Maj :t ålägger länsstyrelserna att besvara frågor
från de skattskyldiga om metoderna för beräkning av skatten
vid fastighetsförsäljning enligt denna lag.

Övergångsbestämmelserna

12) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Magnusson i
Borås (h), vilka under hänvisning till innehållet i reservationen 1 ansett att
utskottet under punkten A 1 bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) med de ändringar av övergångsbestämmelserna
som nedan angives.

1. Denna lag----års taxering.

2. Äldre bestämmelser — — — tidigare år.

3. Äldre bestämmelser gäller även i fråga om expropriation eller liknande
förfarande om talan i målet väckts före den 1 januari 1968 eller om egendomen
tagits i besittning före nämnda dag.

4. Har den skattskyldige före ikraftträdandet innehaft fastighet tio år eller
mera eller eljest förvärvat fastighet genom sådant fång att, vid avyttring av
fastigheten före denna lags ikraftträdande, uppkommen vinst ej skolat beskattas,
skall vinst, som uppkommer vid avyttring av fastigheten under 1968
eller 1969, icke beskattas. Avyttras sådan fastighet senare, skall till erlagd

102

Bevillningsutskottets betänkande nr 64 år 1967

köpeskilling för fastigheten, utöver tillägg enligt punkt 2 fjärde eller sjätte
styckena av anvisningarna till 36 §, läggas ett belopp av 40 000 kronor, varjämte
vid tillämpning av första stycket av nämnda anvisningspunkt beräkningen
skall grundas på där avsett taxeringsvärde, förhöjt med 100 procent
i stället för med hälften.

5. Den som---(= prop. punkt 4) •—• — — års taxering.

6. Den som — — — (= prop. punkt 5)---nya bestämmelserna.

7. Har skattskyldig---(= prop. punkt 6)---av fastigheten.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670028