Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

1

Nr 58

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätten till avdrag vid beskattningen för
resor med egen bil till arbetsplatsen m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 315 av herr Karl-Erik Eriksson och II: 396
av herr Andersson i Örebro, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att förbättra avdragsmöjligheterna
Md inkomstbeskattningen i vad gäller avdrag för bilkostnader i samband
med resor mellan bostad och arbetsplats så att avdraget bättre motsvarar
de faktiska kostnaderna;

2) de likalydande motionerna I: 333 av fröken Ranmark in. fl. och II: 401
av herr Eskel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag om lämpliga åtgärder
för att underlätta för glesbygdens arbetstagare att vid arbete på
annan ort bo kvar i hemorten;

3) de likalydande motionerna I: 573 av fru Elvy Olsson och herr Svanström
samt II: 731 av herrar Persson i Heden och Sundkvist, vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
provning av grunderna för avdrag dd inkomsttaxeringen för resor till och
från ai betsplatsen med bil för utformande av sådana bestämmelser att
ett mera rättvisande avdrag kan medges för de verkliga bilkostnaderna i enlighet
med motionernas syfte;

4) motionen II: 503 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla,
vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam prövning av grunderna för avdrag vid inkomsttaxeringen
för resor till och från arbetsplatsen med bil för utformande av sådana
bestämmelser att ett mera rättvisande avdrag kan medges för de
verkliga bilkostnaderna i enlighet med motionens syfte; ävensom

5) motionen II: 744 av herrar Åkerlind och Hedin, vari hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, att skattskyldig äger rätt
att från intäkt av tjänst avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen
med maximalt belopp, även i de fall då antalet körda mil per år
överstiger 1 000 mil.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 58

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 51 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till
innevarande års höstsession.

Gällande bestämmelser

I punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen föreskrivs
att skattskyldig äger rätt att avdra skälig kostnad för resor till och från
arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad,
att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Den
nämnda anvisningspunkten i kommunalskattelagen har kvarstått i oförändrat
skick alltsedan år 1928. Med uttrycket skälig kostnad avses enligt förarbetena
till lagstiftningen (jfr departementschefens uttalanden i prop.
1920: 191 och 400) regelmässigt kostnaden för billigaste färdmedel.

Då såsom skälig kostnad ansetts kostnaden för billigaste färdsätt var
praxis tidigare synnerligen restriktiv när det gällde avdrag för resor med
bil mellan bostad och arbetsplats. Den ökade bilismen medförde dock att
de skattskyldiga i allt större utsträckning använde bil för sina resor till och
från arbetsplatsen och därvid framställde krav på att kostnaderna för dessa
resor skulle få räknas som en avdragsgill skälig kostnad. Taxeringsmyndigheterna
ställde sig i början tveksamma till dessa yrkanden, särskilt med
hänsyn till den gängse uppfattningen att avdrag som regel skulle grundas
på kostnaderna vid begagnande av billigaste möjliga färdsätt. Bedömningen
blev av naturliga skäl olikartad. I detta läge fyllde de av riksskattenämnden
utfärdade första anvisningarna i ämnet (nr 1/1958 p. 2) ett påtagligt
behov och bidrog i väsentlig mån till större enhetlighet i rättstillämpningen
än vad tidigare varit fallet. Skäligt avdrag för kostnad för resor med bil
mellan bostad och arbetsplats ansågs i de nämnda anvisningarna utgöra
en krona 70 öre för körd mil. Anvisningarna erhöll med tillämpning fr. o. in.
1962 års taxering så till vida ändrad lydelse (nr 1/1962 p. 2) att såsom skäligt
avdrag för ifrågavarande bilkostnader borde anses en krona 80 öre för
körd mil. Beräkningen grundades på viss av riksrevisionsverket tillhandahållen
utredning angående genomsnittlig kostnad per mil vid körning med
bil av »typen Volkswagen». I de nya anvisningarna intogs också den rekommendationen
att, om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen var
osedvanligt stort och avdraget, därest det beräknades i enlighet med anvisningarna,
skulle bli oproportionerligt högt särskilt i förhållande till
tjänsteinkomstens storlek, avdrag borde medgivas allenast med ett i skälig
mån reducerat belopp. Denna rekommendation godtogs av regeringsrätten
(jfr BÅ 1962 not. Fi314).

Enligt de nu gällande anvisningarna i ämnet (nr 7/1965 p. 4) bör skäligt
avdrag för bilkostnader medges, om vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen
uppgår till minst en halv mil samt om användandet av bil i

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967 3

stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst
a\ minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan. Vid
herakningen av tidsvinsten skall hänsyn bl. a. tagas till tid för uppsökande
av parkeringsplats och till trafikintensitet. Vidare bör för skattskyldig
med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass per dygn som
tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom användandet
av bil för resorna. Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder
bil, bör medges avdrag för ifrågavarande bilkostnader oavsett avstånd
och tidsvinst. Likaså bör, om allmänt kommunikationsmedel saknas,
skattskyldig, som använder bil för resor mellan bostad och arbetsplats,
medgivas skäligt avdrag för bilkostnader oavsett tidsvinsten, under förutsättning
att avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst
två kilometer. Som skäligt avdrag för bilkostnad bör i regel anses två kronor
för körd mil intill 1 000 mil per år och en krona 20 öre för mil för
korsträckor däröver. Den omständigheten, att den skattskyldige eventuellt
använder större bil för ifrågavarande resor, medförande att hans kostnanei
av denna anledning blir liögre än de angivna beloppen, bör regelmässigt
inte medföra, att avdrag medges med större belopp. Vid samåkning bör
avdraget i skälig mån reduceras. Om skattskyldig på grund av ålder, sjukdom,
lyte eller liknande anledning är nödsakad att använda bil för färd till
och fi ån arbetet bör avdrag, oavsett avstånd eller tidsvinst, medges med
\ad av de totala faktiska bilkostnaderna under året belöper på resorna till
och från arbetsplatsen. Avslutningsvis understryker riksskattenämnden att
de gjorda uttalandena inte har avseende på frågan om avdrag för kostnader
för egentliga tjänsteresor med bil.

De nu gällande riksskattenämndsanvisningarna bar — i vad avser begränsning
av avdraget vid körsträckor överstigande 1 000 mil — tillämpats
av regeringsrätten bl. a. i ett år 1964 avgjort mål gällande 1960 års taxering
(jfr RÅ 1964 not. Fi 520).

Enligt kungörelsen den 12 december 1952 (nr 780) angående resekostnadsersattning
vid tjänsteresa med egen bil in. in. i dess nu gällande lydelse
(SFS 356/1966) utgår ersättning för hållande av egen bil i tjänsten
efter en i förhållande till ökad våglängd fallande skala. Ersättningen varierar
i fråga om mindre bil (tjänstevikt under 1 100 kg) mellan 46 öre och
23 öie per kilometer. I fråga om större bil utgör ersättningen högst 66 öre
och lägst 29 öre per kilometer.

Frågans tidigare behandling

1966 års bevillningsutskott, som hade att pröva ett motionsvis framställt
utredningsyrkande avseende enhetliga skatteregler i fråga om kostnader
för bilresor till och från arbetsplatsen, uttalade i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 51 bl. a. att de av riksskattenämnden utfärdade anlt
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 58

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

visningarna otvivelaktigt bidrar till större enhetlighet i rättstillämpningen
och att de därför är av stort värde för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.
Utskottet underströk att någon principiell skillnad
i den skattemässiga behandlingen av å ena sidan statsanställdas och å
andra sidan privatanställdas bilresor till och från arbetsplatsen inte föieligger
och att de ersättningar som utgår till statstjänstemän för hållande av
bil i tjänsten i princip avser endast egentliga tjänsteresor, för vilka även
privatanställda äger rätt till avdrag enligt helt andra normer än som gäller
för resor till och från arbetsplatsen.

Utskottet erinrade också om att beskattningsmyndigheterna torde vara
oförhindrade att beräkna bilkostnadsavdraget på annat sätt än enligt anvisningarna
om i enstaka fall tillämpningen av den av riksskattenämnden
anvisade schablonen skulle leda till ett materiellt otillfredsställande resultat.

Motionerna

Enligt motionerna 1:315 och 11:396 är det uppenbart att de av riksskattenämnden
anvisade bilkostnadsavdragen inte svarar mot de verkliga
kostnaderna för användning av bil mellan bostad och arbetsplats. Speciellt
för dem som har långt avstånd mellan bostad och arbetsplats är resekostnaden
en kännbar utgift. Det är enligt deras mening rimligt att också den,
som av skilda anledningar inte kan använda allmänt kommunikationsmedel
utan är hänvisad till bil som enda fortskaffningsmedel, erhåller avdrag
med belopp motsvarande verkliga kostnaden. Detta skulle i någon mån
göra det mer ekonomiskt möjligt för personer bosatta i glesbygd att bo
kvar där trots att de har arbetsplatsen i tätort.

Liknande synpunkter framföres i motionerna 1:333 och II: 40 L Motionärerna
framhåller att den i vårt land pågående utflyttningen från glesbygden
i första hand är föranledd av svårigheten att erhålla arbete inom
den egna kommunen och att detta förhållande vållar stora problem för
den avflyttande och för glesbygdskommunen, vilken bl. a. därigenom har
att se fram mot ett sjunkande skatteunderlag. I många fall har vederbörande
skattskyldig byggt eu god bostad åt sig, som han även i fortsättningen
önskar utnyttja för sig och familjen, en bostad som eljest kommer att sta
oanvänd eller i bästa fall nyttjad som fritidsbostad.

Förutsättningen för att vederbörande skattskyldig skall kunna bo kvar
i hemorten är generösare skatteavdrag vid resor tdl och från arbetsplatsen.
I stället för skatteavdrag vid resor till och från arbetsplatsen kan man enligt
motionärernas mening tänka sig ett av arbetsmarknadsmyndigheterna
utbetalat kontantbidrag.

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 är 1967 5

Motionärerna i motionerna I: 573 och II: 731 framhåller att bilismen under
en relativt kort tid i grunden förändrat förutsättningarna för boende
och sysselsättning. Arbetskraften är nu även i områden där de kollektiva
kommunikationsmedlen är svagt utvecklade regionalt sett mycket rörligare
an tidigare. Arbetsmarknaden har som följd härav fått ökad flexibilitet och
delta gäller också de delar av vårt land som har ett relativt ensidigt näringsliv.
b ördelarna med denna utveckling är enligt motionärernas mening uppenbara.
Arbetare som t. ex. friställs från jordbruket kan, sedan han övergått
till annan näring, utnyttja sin tidigare bostad men med bilens hjälp
vara yrkesverksam på annan ort, där sysselsättningstillfällen av annan art
kan erbjudas.

Som en följd av denna utveckling torde reseavstånden under senare år i
genomsnitt kraftigt ha ökat. I vissa glesbefolkade delar av vårt land torde
det inte vara ovanligt med dagliga bilresor till och från arbetet på sammanlagt
10 å 15 mil. Från såväl den enskildes som samhällets synpunkt måste
det sägas vara angeläget att denna form av anpassning till strukturutvecklingen
inom näringslivet inte försvåras utan på allt sätt underlättas.

Nu gällande bestämmelser om skatteavdrag för bilkostnader anser motionärerna
vara föråldrade. Enligt det statliga resereglementet torde — framhåller
de avdragen i de flesta fall bli väsentligt högre än för arbetslagarna
i enskild och kommunal tjänst och detta kan enligt deras mening inte anses
tillfredsställande. För den enskilde arbetstagaren kunde det från många
synpunkter vara skäligt att avdraget per körd mil kompletterades med ett
fast avdrag, eftersom förvärvet av en bil för resor till arbetet utgör eu
grundinvestering av relativt betydande omfattning med därav följande stoia
fasta kostnader. Det nu gällande skatteavdraget synes i huvudsak endast
ta hänsyn till de rörliga kostnaderna för bilhållningen. Från andra
synpunkter kunde det vara efterstävansvärt med så enhetliga normer som
möjligt, och därvid torde det enligt motionärernas mening vara angeläget
att ansluta till vad som nu gäller för anställda i statens tjänst.

Till stöd för yrkandet i motionen II: -t03 har åberopats i huvudsak samma
motivering som den i motionerna I: 575 och IT: 731.

I motionen II: 7U framhåller motionärerna att personer som av (»lika skäl
tvingas vara bosatta på stort avstånd från arbetsplatsen och inte kan använda
sig av reguljära trafikmedel blir missgynnade till följd av riksskattenämndens
anvisningar i fråga om bilkostnadsavdrag vid resor till och
t rån arbetet. Bilkostnaderna beräknas av motororganisationerna till betydligt
högre belopp än de som riksskattenämnden ansett skäliga och stämmer
alltså inte med den kostnad som får dras av enligt riksskattenämndens
anvisningar trots att kommunalskattelagens uttryck är »skälig kostnad».
Såväl i glesbygder som i storstadsområden tvingas många arbetstagare all
lesa långa sträckor varje dag till och från arbetsplatsen. Brist på bostäder

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

men även brist på lämpliga arbetstillfällen inom bostadsorten äi den främsta
orsaken till detta. Då statsmakterna i andra sammanhang arbetar för att
få en större rörlighet på arbetsmarknaden i syfte att på ett bättre sätt utnyttja
befintlig arbetskraft, borde det enligt motionärernas mening vara
rimligt att avdrag för resekostnaderna fick göras med ett belopp som mera
överensstämde med den verkliga kostnaden.

Utskottet:

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen ägei
skattskyldig rätt att från intäkt av tjänst avdraga »skälig kostnad» för
resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd
från hans bostad att lian behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.
Till ledning för taxeringsmyndigheterna har riksskattenämnden
meddelat anvisningar enligt vilka — under särskilda betingelser
skattskyldig bör tillerkännas avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats,
beräknat efter 2 kr. för mil intill 1 000 mil per ar och efter 1 ki. 20
öre för mil för körsträckor däröver.

De förevarande motionerna innehåller utredningsyrkanden, vilka alla
syftar till att förbättra möjligheterna till avdrag för kostnader för bilresor
mellan bostad och arbetsplats. Motionärerna i motionerna I: 315 och II: 396,
I: 573 och II: 731 samt i motionen II: 403 anser att avdraget bör höjas till
en nivå, som bättre motsvarar de verkliga bilkostnaderna. Enligt motionärerna
i motionen II: 744 bör avdrag medges med »maximalt belopp» även
i de fall då antalet körda mil per år överstiger 1 000. I motionerna I: 333
och 11:401 slutligen hemställer motionärerna om lämpliga åtgärder för att
underlätta för glesbygdens arbetstagare att vid arbete på annan ort bo kvar
i hemorten. Delta kan enligt motionärernas mening ske antingen genom
införande av generösare skatteavdrag vid resor till och från arbetsplatsen
eller genom att arbetsmarknadsmyndigheterna erhåller medel för utbetalning
av ett till färdvägen anpassat kontantbidrag.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna värda beaktande.
Som flera av motionärerna framhållit har på relativt kort tid bilismen
helt förändrat förutsättningarna för boende och sysselsättning i vårt land.
Arbetskraften är, även i områden där de kollektiva kommunikationerna är
svagt utvecklade eller i det närmaste indragna, betydligt rörligare än tidigare.

Denna rörlighet måste enligt utskottets mening anses vara förenad med
avsevärda fördelar. Arbetstagare som till följd av rationaliseringar, företagsnedläggelser
eller liknande tvingas vara yrkesverksamma på annan ort
kan med bilens hjälp utnyttja sin bostad i hemorten och leva kvar i sin
gamla miljö. Som en följd av denna utveckling torde reseavstånden under
senare år i genomsnitt kraftigt ha ökat, och det torde numera inte vara
ovanligt med dagliga bilresor till och från arbetet på 10 mil eller mera. Från

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

7

såväl den enskildes som samhällets synpunkt måste det anses angeläget att
denna form av anpassning till strukturutvecklingen inte försvåras utan på
allt sätt underlättas. Ett sätt att underlätta denna boendeform är att införa
regler om generösare avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats.

Riksskattenämndens anvisningar har riksomfattande räckvidd och är avsedda
att medverka till en såvitt möjligt rättvis och likformig taxering. I
sin nuvarande utformning innebär de emellertid en diskriminering av i
synnerhet sådana skattskyldiga, som är bosatta på ett större avstånd från
arbetsplatsen och som inte har tillgång till eller på grund av sina arbetsförhållanden
saknar möjlighet att använda reguljära trafikmedel. Inte minst
torde den reduktion av bilkostnadsavdraget som enligt nämndens anvisningar
bör ske i fråga om körsträckor överstigande 1 000 mil ofta leda till
alltför kraftiga begränsningar av bilkostnadsavdragen. Enligt utskottets
mening kan också ifrågasättas om det belopp på 2 kr. för mil som riksskattenämnden
beräknat för körsträckor intill 1 000 mil är tillräckligt för
att i skälig mån täcka bilresekostnaderna. Utskottet vill erinra om att de
nu gällande anvisningarna i ämnet är dagtecknade den 15 november 1965
och att sedan dess såväl bilaccisen som den allmänna varuskatten och bensinskatten
höjts.

Med det anförda biträder utskottet förslaget om en utredning av frågan
om avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen. Denna utredning
bör enligt utskottets mening ha till ändamål att söka åstadkomma bestämmelser
av innehåll att »skäligt avdrag» för bilkostnader av ifrågavarande
slag i högre grad än nu skall motsvara de faktiska kostnaderna för sådana
resor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — dels med bifall till de likalydande motionerna
1:315 av herr Karl-Erik Eriksson och 11:396 av
herr Andersson i Örebro, de likalydande motionerna I: 573
av fru Elvy Olsson och herr Svanström samt II: 731 av
herrar Persson i Heden och Sundkvist ävensom motionen
II: 403 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla,
dels i anledning av de likalydande motionerna I: 333
av fröken Ranmark m. fl. och 11:401 av herr Eskel m. fl.

samt motionen 11:744 av herrar Åkerlind och Hedin -_

måtte i skrivelse till Kungi. Maj :t begära utredning i syfte
att åstadkomma sådana regler om avdrag för kostnader för
bilresor mellan bostad och arbetsplats, att ett mera rättvisande
avdrag kan medges för de verkliga bilkostnaderna.

Stockholm den 19 oktober 1967

På bevillningsutskottets vägnar:
TAGE MAGNUSSON

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

Närvarande:

från första kammaren: fröken Ranmarlc (s), herrar Yngve Nilsson
(h), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström
(fp), Hellebladh (s), Paul Jansson (s), Sundin (ep) och Ant mark* (fp);
samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Allard* (s),
Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar
Kristenson (s), Carlsson i Västerås (s), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping
(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Paul Jansson (s), Allard
(s), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Kristenson Os) och Carlsson i Västerås
(s), vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden
»Utskottet finner» och slutar på s. 7 med orden »sådana resor» bort ha
följande lydelse:

»Enligt de av riksskattenämnden först utfärdade anvisningarna till ledning
för beräkning av bilkostnadsavdrag vid resor till och från arbetet (RN
nr 1/1958 p. 2) borde avdrag medges med visst belopp för mil oavsett körsträckans
längd. I anvisningarna intogs med tillämpning fr. o. m. 1962 års
taxering (RN nr 1/1962 p. 2) den rekommendationen, att avdraget borde
reduceras i de fall då avståndet mellan bostad och arbetsplats var osedvanligt
stort och det yrkade avdraget oproportionerligt högt, särskilt i förhållande
till tjänsteinkomstens storlek. Denna rekommendation visade sig
emellertid svårtillämpad i praktiken och ersattes därför i de anvisningar
som riksskattenämnden utfärdade att gälla fr. o. m. 1964 års taxering (RN
1/1964 p. 4) med ett uttalande av innebörd att viss reduktion av avdraget
i stället borde ske när den årliga körsträckan mellan bostad och arbetsplats
översteg 1 000 mil.

Från taxerings- och förenklingssynpunkt måste det enligt utskottets uppfattning
vara till fördel, att reglerna om avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen
så långt möjligt schabloniseras. De av riksskattenämnden utfärdade
anvisningarna bidrar otvivelaktigt till större enhetlighet i rättstilllämpningen
och torde därför vara av stort värde för såväl de skattskyldiga
som taxeringsmyndigheterna. Självfallet är det svårt att ge en schablon, berörande
ett så stort antal skattskyldiga som det här gäller, en utformning
som både tillfredsställer dessas berättigade krav på att få skäliga kostnader
för resorna till och från arbetet ersatta och inte ger utrymme för missbruk.

Enligt utskottets mening är det emellertid tveksamt om en tillämpning

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967 9

av riksskattenämndsschablonen i dess nuvarande utformning ger ett från
rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat. Utskottet är medvetet om att
befogade invändningar i och för sig knappast kan riktas mot riksskattenämndens
rekommendation om reduktion av bilkostnadsavdraget vid längre
körsträckor. För en sådan reduktion talar redan den omständigheten att
avskrivnings- och räntekostnader liksom kostnader för försäkring, skatt och
garagehyra är lägre vid längre än vid kortare körsträckor. Med hänsyn till
den fortgående urbaniseringen och strukturomvandlingen inom näringslivet
kan det emellertid ifrågasättas om 1 000 mil bör vara en en gång för alla
fastlåst gräns vid vilken bilkostnadsavdraget bör reduceras. Likaså kan enligt
utskottets mening ifrågasättas om reduktionen bör ha den av riksskattenämnden
uttalade omfattningen och om grundbeloppet 2 kr. är till fyllest
som en kostnadsnorm för de först körda 1 000 milen. Utskottet vill erinra
om att de nu gällande anvisningarna i ämnet (RN 7/1965 p. 4) är daterade
den 15 november 1965. Med hänsyn inte minst till att sedan dess såväl bilaccisen
som den allmänna varuskatten och skatten på bensin höjts är enligt
utskottets mening en uppräkning av schablonbeloppen motiverad.

Självfallet kan en schablon — hur den än utformas — inte ge ett i alla
lägen tillfredsställande resultat. Driftkostnaderna för bil varierar avsevärt
inom skilda delar av landet. Inom de områden där dessa kostnader är särskilt
höga kan de skattskyldiga komma att missgynnas. Detsamma kan inträffa
i de fall den skattskyldige dagligen måste färdas mycket långa sträckor
till och från arbetet. Utskottet vill erinra om att riksskattenämndens
anvisningar inte är för taxeringsmyndigheterna ovillkorligen bindande. De
är avsedda att ge upplysning om hur bilkostnadsavdraget »i regel» bör beräknas.
Taxeringsnämnderna är således oförhindrade att beräkna bilkostnadsavdraget
på annat sätt än enligt anvisningarna. Inte minst från rättvisesynpunkt
måste det anses angeläget att taxeringsnämnderna med sin
lokalkännedom avviker från schablonen där det kan anses påkallat och
medger avdrag enligt grunder som mera anpassats till omständigheterna
i det enskilda fallet.

Enligt utskottets mening bör den i motionerna yrkade uppräkningen av
bilreseavdraget inte åstadkommas inom ramen för en särskild utredning.
Motionernas syfte torde enklast och snabbast kunna tillgodoses genom av
riksskattenämnden utfärdade anvisningar. Enligt vad utskottet erfarit är
frågan om avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats f. n. föremål
för prövning inom nämnden. Det torde kunna förutsättas att de av motionärerna
framförda synpunkterna därvid kommer alt beaktas.»

dels att utskottet bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 315 av herr Karl-Erik
Eriksson och II: 396 av herr Andersson i Örebro angående
rätten till avdrag vid beskattningen för resor med egen bil
till arbetsplats,

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

2) de likalydande motionerna 1:333 av fröken Ranmark
in. fl. och II: 401 av herr Eskel in. fl. om underlättande för
glesbygdens arbetstagare att vid arbete på annan ort bo
kvar i hemorten,

3) de likalydande motionerna 1:573 av fru Elvy Olsson
och herr Svanström samt II: 731 av herrar Persson i Heden
och Sundkvist angående rätten till avdrag vid beskattningen
för resa med bil till arbetsplats,

4) motionen II: 403 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och
Franzén i Träkumla angående rätten till avdrag vid beskattningen
för resor med egen bil till arbetsplatsen, ävensom 5)

motionen II: 744 av herrar Åkerlind och Hedin angående
rätten till avdrag vid beskattningen för resor till arbetsplats,

måtte — i den män de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört — av riksdagen lämnas utan
åtgärd.

2) av herr Hellebladh (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670028