Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967

1

Nr 57

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av motion om rätt till skattefri
avsättning av medel till egen pensionsfond.

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, 11:701, av herrar Björkman och
Magnusson i Borås, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära, att Kungl. Maj :t, med beaktande av vad i motionen II:747 anförts, företar
utiedning och framlägger förslag om rätt för arbetsgivare att — utöver de årliga
avgifterna för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond
i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt säkra.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda yrkandet,
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen 11:747.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 51 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande motion till innevarande års höstsession.

Genom beslut av 1967 års vårriksdag har en fullständig omläggning skett av reglerna
för pensionering i företagens egen regi. De nya bestämmelserna gäller fr. o. m.
1969 års taxering och innebär i korthet följande.

De nuvarande pensionsstiftelserna av reverstyp avskaffas och ersätts med en särskild
skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd Avsatt till pensioner. Härigenom
kommer 7 000 av f. n. totalt ca 9 000 pensionsstiftelser att försvinna. Alla
arbetsgivare, således även enskilda företagare, äger rätt att genom skuldredovisning
i räkenskaperna trygga pensionsutfästelser, vilka ingår i central överenskommelse
mellan arbetsmarknadens parter (s. k. allmän pensionsplan). Aktiebolag, ömsesidiga
försäkringsbolag, ekonomiska föreningar och liknande rättssubjekt samt — efter
dispens av Kungl. Maj:t — också annan arbetsgivare kan, med rätt till skatteavdrag,
härutöver reservera medel i bokföringen för i princip all skuld för privata
pensioner. Skuldföringssystemet får även användas av familjebolag då det gäller att
trygga pension åt huvuddelägare. Förutsättning härför är dock att pensionen ingår
i allmän pensionsplan.

Pensionsstiftelser med andra tillgångar än reversfordran (realstiftelser) skall bestå
och nya sådana får också bildas. Avsättning till sådan stiftelse får dock inte ske
genom överlämnande av revers. Dock har arbetsgivaren, om betryggande säkerhet
ställs, möjlighet att återlåna medel från stiftelsen. Avsättning till pensionsstiftelse
får även ske för att trygga utfästelse till huvuddelägare i familjebolag. Den utfästa
pensionen får emellertid inte överstiga vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare
med motsvarande uppgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 sand. Nr 57

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967

De nya bestämmelserna innebär som synes en inte oväsentlig utvidgning av rätten
till avdrag för pensionskostnader. I kommunalskattelagen har bestämmelserna utformats
på följande sätt.

Om posten Avsatt till pensioner är större än motsvarande post vid utgången av
föregående beskattningsår, äger arbetsgivaren rätt till avdrag för skillnaden mellan
de båda beloppen. Överstiger posten vid beskattningsårets utgång pensionsreserven
skall avdraget dock minskas med överskjutande belopp (disponibla pensionsmedel).
Detta belopp skall enligt särskild föreskrift återföras till beskattning, dock inte i
vidare mån än som svarar mot vad som under året avsatts till pensionsstiftelse och
vad som erlagts i engångspremie för pensionsförsäkring jämte en tiondel av disponibla
pensionsmedel vid beskattningsårets ingång. Avtappning kan givetvis inte ske
med större belopp än som motsvarar disponibla medel vid beskattningsårets utgång.

Arbetsgivare är berättigad till avdrag för medel, som avsatts dels till personalstiftelse
och dels till pensionstiftelse för att uppbringa stiftelsens tillgångar till vad
som motsvarar kapitalvärdet av intjänad pensionsrätt, som stiftelsen skall trygga.

Gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare erhåller från pensions- eller
personalstiftelse skall liksom f.n. utgöra skattepliktig intäkt för arbetsgivaren i den
förvärvskälla, i vilken avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits. Har avdrag inte
erhållits för avsättning till stiftelsen, skall det gottgjorda beloppet dock inte upptas
som intäkt. Finns i stiftelsen medel, för vilka avdrag inte medgivits vid taxeringen,
skall dessa medel i första hand tas i anspråk, när stiftelsen lämnar gottgörelse. Uttrycket
”vid första tillfälle” i 19 § och 28 § 1 mom. kommunalskattelagen innebär
således att, så snart beskattade medel finns i pensions- eller personalstiftelse eller
under posten Avsatt till pensioner i balansräkningen, dessa medel skall användas för
pensionsändamål före obeskattade medel.

Ersättning, som en arbetsgivare erhåller, när han övertar ansvaret för pensionsutfästelser
i samband med övertagande av näringsverksamhet, skall utgöra skattepliktig
intäkt. Att överlåtaren är berättigad till avdrag för den ersättning han lämnat efterträdaren
för att denne övertar pensionsskulden har ansetts så självklart, att särskilt
stadgande därom inte intagits i kommunalskattelagen. Efterträdaren äger med avdragsrätt
vid taxeringen göra avsättning i bokföringen eller till pensionsstiftelse för
hela den pensionsskuld han övertagit från företrädaren.

Om posten Avsatt till pensioner i balansräkningen är mindre än motsvarande post
vid utgången av föregående beskattningsår, skall skillnaden upptas som intäkt.

Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet eller om arbetsgivaren
träder i likvidation eller dödsbo efter honom skiftas, skall disponibla pensionsmedel
samma år tas till beskattning. Upphör arbetsgivaren med sin verksamhet utan att
ansvaret för pensionsutfästelserna överflyttas på efterträdaren, är arbetsgivaren skyldig
att trygga upplupen del av pensionsutfästelserna genom att köpa pensionsförsäkringar.
Kostnaderna härför utgör självfallet avdragsgilla omkostnader i näringsverksamheten.
Övertar efterträdaren företrädarens pensionsutfästelser, blir alla de
medel som finns på posten Avsatt till pensioner hos företrädaren disponibla pensionsmedel.
Dessa återförs då till beskattning hos företrädaren men denne erhåller,

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967

som ovan framhållits, avdrag för den ersättning han lämnat efterträdaren för att
denne övertagit pensionsutfästelserna.

En arbetsgivare, som har anställda i jordbruk, i annan fastighet eller i rörelse, kan
trygga pensionsutfästelse genom att redovisa skuld på posten Avsatt till pensioner
eller genom att göra avsättning till pensionsstiftelse. Detta gäller oberoende av om
arbetsgivaren redovisar inkomsten av förvärvskällan enligt bokföringsmässiga grunder
eller enligt kontantprincipen. Med hänsyn härtill har föreskrivits att bestämmelserna
i 28 § 1 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
i fråga om rörelse skall äga tillämpning vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
och av annan fastighet.

1966 ars bevillningsutskott, som hade att pröva samma motionsyrkande som det
nu förevarande, avstyrkte detta i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 20.
Utskottet hänvisade därvid bl. a. till innehållet i pensionsstiftelseutredningens betänkande
”Pensionsstiftelser II” (SOU 1965:41), vilket legat till grund för de nya
bestämmelserna om företagspensionering.

Motiveringen för yrkandet i motionen 11:701 återfinns i motionen 11:747.

Häri framföres ett förslag till blandat system med delvis centraliserad och delvis
decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Motionärerna erinrar om att den obligatoriska
tilläggspensioneringen bygger på fördelningsprincipen, innebärande att
varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster som belöper på
året. Farhågorna för att ett strikt tillämpande av fördelningsprincipen skulle leda till
ett avsevärt sparandebortfall har gjort att man för åren till och med 1969 beslutat
och för framtiden planerat avgifter som kan beräknas leda till en högst betydande
central fondering. Uppenbarligen innebär en sådan central fondering en oerhörd
maktkoncentration. Den enskilda kapitalmarknaden skulle i huvudsak förlora sin betydelse,
och näringslivet för sin framtida utveckling och rationalisering i det väsentliga
vara i händerna på de tillfälligt makthavande.

Motionärerna framhåller att tidigare lagstiftning medgivit företagen möjligheter
att till särskilda pensionsfonder avsätta en del av årets vinst för att säkerställa sådana
utfästelser om framtida pension som företagen gjort. Denna fondering har nu
måst upphöra, och dessutom måste en minskning av fonderna i vissa fall göras
genom den s. k. avtappningsregeln. En uppbyggnad av ett pensionssparande — utöver
det som sker inom AP-fonderna — förekommer dock genom det s. k. PRI-systemet.
Därigenom kommer det väsentliga av nysparandet att stanna kvar hos företagen
under den tid då behovet av utbetalningar enligt systemet inte är så stort. Systemet
bygger även på en kollektiv säkerhet i det att de i försäkringen samgående företagen
gemensamt ansvarar för pensioner inom sådana företag som eventuellt inte blir i
stånd att fullgöra sina förpliktelser. Enligt motionärernas mening borde prövas,
huruvida icke ett liknande system skulle kunna tillämpas i fråga om ATP-pensionerna
och deras fondering. Systemet skulle innebära att den del av fastställda avgifter,
som icke erfordras för täckande av AP-fondernas utgifter under året, skulle på ett

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967

betryggande sätt avsättas inom företagen för att tagas i anspråk vid den tidpunkt
då AP-fondernas utgifter stigit. Det föreslagna systemet skulle innebära a ena sidan
samma totala sparande och å andra sidan samma trygghet för pensionstagarna som
enligt nuvarande system. Den jättestora ansamlingen av medel som nuvarande ordning
innebär skulle undanröjas.

Enligt motionärernas mening är det av yttersta vikt att pensionssystemet kompletteras
med åtgärder som ger detta en högre grad av säkerhet. I detta syfte förordas
att arbetsgivare — inom såväl större som mindre företag — får rätt att till egen pensionsstiftelse
göra avsättningar upp till visst maximibelopp per år. Maximibeloppet bör
vara den mot pensionsförpliktelserna svarande genomsnittliga verkliga årskostnaden
enligt försäkringsmatematiska beräkningar och avsättningen under året kunna uppgå
till skillnaden mellan detta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren har att
inbetala för sina anställda. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och dessas
säkerställande bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga om pensionsavsättningar
inom eget företag.

För genomförande av en sådan ordning talar främst följande omständigheter.
Företagssparandet spelar för närvarande en mycket stor roll och skulle vid den
föreslagna fondbildningen utan tvivel påverkas i gynnsam riktning. Genom att på
detta sätt främja företagssparandet skulle man underlätta lösningen av vissa av företagens
kreditproblem och skapa förutsättningar för en större produktionsökning med
därav följande standardökning i samhället. För de anställda skulle en frivillig fondering
inom företagen innebära att pensionsutfästelserna gjordes säkrare. Högre
avgiftsbelopp skulle finnas avsatta, samtidigt som den ökade produktionen skulle
förstärka säkerheten. Företagen skulle få möjligheter till en såväl för företagen
själva som för samhället lönande resultatutjämning. På grund härav får man förutsätta,
att företagen skulle finna det förenligt med sina intressen att i största möjliga
utsträckning begagna rätten till frivillig avsättning till egen pensionsfond. Den övervältring
av kostnaderna för pensionerna som förekommer i nuvarande system är från
såväl principiella som rättvisesynpunkter i högsta grad otillfredsställande.

Det föreslagna systemet kan ej genomföras utan utredning. Det är bl. a. angeläget
att en realistisk beräkning med hänsynstagande till uppskattad dödlighet, produktionsutveckling,
ränteläge m. m. göres angående de verkliga genomsnittliga årskostnaderna
för de utfästa pensionsförpliktelserna.

Utskottet

Motionärerna har i en till bankoutskottet hänvisad motion (11.747) förordat ett
system med delvis centraliserad, delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen,
innebärande att skillnaden mellan de faktiska avgifter företagen hai att erlägga
för ATP och de avgifter som behövs för att täcka AP-fondernas utgifter under visst
år skall få avsättas inom företagen för att tas i anspråk vid den tidpunkt då APfondernas
utgifter stigit. Enligt motionärernas mening är det av största vikt att
denna avsättning kan ske på ett betryggande sätt och att pensionssystemet erhåller

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967

den högsta grad av säkerhet. De har därför i den till bevillningsutskottet hänvisade
motionen 11:701 framställt ett utredningsyrkande, som syftar till införande av en
bestämmelse om rätt för arbetsgivare inom såväl större som mindre företag att —
utöver de årliga avgifterna till ATP — skattefritt avsätta medel till egen pensionsstiftelse.
Avsättningen bör maximeras till skillnaden mellan å ena sidan den mot
pensionsstiftelserna svarande genomsnittliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska
beräkningar och å andra sidan de ATP-avgifter arbetsgivaren har att betala
för sina anställda.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har genom beslut vid
årets vårriksdag skett en så gott som fullständig omläggning av reglerna för den
privata tjänstepensioneringen. Bestämmelserna skall gälla fr. o. m. 1969 års taxering
och innebär i förhållande till kommunalskattelagens nuvarande regler en viss utvidgning
av rätten till avdrag för pensionskostnader. F. n. krävs för sådant avdrag
att arbetsgivaren bildar en pensionsstiftelse och dit avsätter erforderliga medel antingen
genom utfärdande av revers eller genom överlämnande av andra tillgångar.
I fortsättningen skall alla arbetsgivare — således även enskilda företagare — genom
en särskild spärrad skuldpost i bokföringen kunna, med rätt till avdrag vid beskattningen,
reservera medel för pension som ingår i en central överenskommelse mellan
arbetsmarknadens parter (allmän pensionsplan). Aktiebolag, ekonomisk förening
och liknande rättssubjekt samt — efter dispens av Kungl. Maj: t — även annan arbetsgivare
skall härutöver genom en sådan skuldföring i räkenskaperna kunna reservera
medel för i princip all skuld för privata pensioner. Skuldföringssystemet får
användas även av familjebolag för att trygga pension åt huvuddelägare, förutsatt
att pensionen ingår i allmän pensionsplan.

Systemet med skuldföring i räkenskaperna ersätter de nuvarande reversstiftelserna.
Härigenom kommer ca 7 000 pensionsstiftelser att försvinna. Däremot skall
realstiftelserna, d.v.s. pensionsstiftelser med andra tillgångar än reversfordringar,
bestå, och nya sådana stiftelser får också bildas. Avsättning till sådan stiftelse får inte
ske med revers. Avsättningen får emellertid avse tryggande även av pension till
huvuddelägare i familjebolag. Härvid gäller endast den begränsningen att den utfästa
pensionen inte får överstiga vad som kan anses sedvanligt för en arbetstagare
med motsvarande arbetsuppgifter. Om bankmässig säkerhet ställs äger arbetsgivare
återlåna medel som avsatts till pensionsstiftelse.

Den nya lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. innebär enligt utskottets
mening en avsevärd förenkling i förhållande till nu gällande regler, inte minst därigenom
att bestämmelserna om skuldföring av pensionskostnader i räkenskaperna och
om avsättning till pensionsstiftelse utformats på ett sådant sätt att de kan tillämpas
också på beskattningsområdet. Härigenom kommer de olikheter som f. n. föreligger
mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv i princip att försvinna, och
detta i sin tur kan underlätta fusioner och andra former av samgående mellan
företag. Samtidigt skapas ett bättre underlag för myndigheternas tillsyn och kontroll.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang framhållit att den omständigheten, att
finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen uppbyggts på den s. k. för -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967

delningsprincipen, innebär att ett företag som inte utfäst sig att betala pensioner
vid sidan av ATP inte kan anses ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt
föreskrivna avgifterna för denna pensionering. Motionärerna anser att arbetsgivarna
bör tillerkännas rätt att — utöver de årliga avgifterna till ATP — skattefritt
avsätta medel till egen pensionsfond.

Ett bifall till detta yrkande förutsätter att rådande olikheter mellan civilrättslig
och skatterättslig pensionsreserv skall bestå och avdrag för pensionskostnader medges
med belopp, som väsentligt överstiger vad som enligt civilrättsliga regler bör
erfordras för tryggande av ett företags pensionsutfästelser.

Som framgår av det föregående kan enligt de nya bestämmelserna pension åt
huvuddelägare i ett företag tryggas såväl genom skuldföring i räkenskaperna som
genom avsättning till pensionsstiftelse. Härigenom har en av de väsentligaste olägenheterna
med nu gällande bestämmelser undanröjts.

De möjligheter till återlån ur pensionsstiftelse som en arbetsgivare har enligt de
nya reglerna är enligt utskottets mening ägnade att tillgodose önskemål av den art
som motionärerna framfört i motionen II :747.

På grund av det anförda och då enligt utskottets uppfattning gällande skattelagstiftning
erbjuder företagen tillräckliga möjligheter till konsolidering och självfinansiering
avstyrker utskottet motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:701 av herrar Björkman och Magnusson i Borås
om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

TAGE MAGNUSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Einar Eriksson (s), Yngve Nilsson (h), Stefanson
(fp), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (h), Wirmark (s), Paul Jansson (s),
Sundin (ep), Tistad (fp) och Stadling* (s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s), Vigelsbo
(ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora*
(ep), Forsberg (s), Enskog (fp), Kristenson (s) och Carlsson i Västerås (s).

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1967 7

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h) och Magnusson i Borås (h),
vilka — under åberopande av innehållet i motionen 11:747 — ansett, att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionen II: 701 av herrar Björkman
och Magnusson i Borås, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj :t, med beaktande av vad i motionen
11:747 anförts, låter företaga utredning och för riksdagen framlägger
förslag om rätt för arbetsgivare att — utöver de årliga avgifterna
för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta medel till
egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt säkra.

2) av herrar Stefanson (fp), Sundin (ep), Tistad (fp), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Enskog (fp).