Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

1

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ökad rättssäkerhet i skatteärenden.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 319 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och II: 402 av fru
Frsenkel in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse til! Ivungl
Maj • t anhålla om utredning och förslag till riksdagen om åtgärder syftande
till att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden».

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 51 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande
års höstsession.

Frågans tidigare behandling

Vid 1964 års riksdag framställdes motionsyrkanden om utredning och förslag
till åtgärder syftande till att förbättra den enskildes rättssäkerhet i
skatteärenden. Utredningsyrkandena avvisades av riksdagen på förslag av
bevillningsutskottet i dess betänkande nr 61. Utskottet uttalade därvid bl. a.
att taxeringstorordmngens regler för taxeringsprocessen fick anses vara tillfredsställande
från rättssäkerhetssynpunkt och alt, i den mån brister i taxeringsnämndernas
handläggning av skatteärenden framkommit, detta berott
på att bestämmelserna inte rätt tillämpats. Utskottet erinrade också om att
pa senare år ett flertal reformer genomförts på beskattningsområdet i syfte
att effektivisera taxeringsarbetet, samtidigt som olika åtgärder vidtagits för
att ytterligare tillgodose de skattskyldigas befogade krav på rättssäkerhet.
Inrättandet av riksskattenämnden, 1956 års reform av taxeringsväsendet
och införandet av den nya stadgan för kammarrätten hade alla varit ägnade
alt i hög grad förbättra den enskildes rättsskydd i taxeringsprocessen. Utskottet
underströk vidare alt pågående eller redan slutfört utredningsarbete
kunde komma att resultera i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten
i förvaltningsärenden. I samband därmed erinrade utskottet om att
besvarsakkunniga i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarande!» (SOU
1964:27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendens
handläggning i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel
och om kostnad i förvaltningsärenden. Särskild betydelse kunde enligt
utskottets mening också tillmätas 1963 års JO-utredning, som hade till
uppgift att överväga möjligheterna att genom förstärkning av JO-ämbetet

1 Bihan g till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 54

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

minska riskerna för rättsintrång inom olika ämnesområden, forvaltmngsdomstolskommittén,
som hade att utreda frågan om den administrativa
rättskipningens omfattning och organisation samt landskontorsutredmngen,
som hl. a. hade att utreda frågan om lämpligheten av taxerings- oc
upphördssektionernas utbrytande ur länsstyrelserna till fristående regionala
myndigheter. Likaså kunde — menade utskottet — övergången til
automatisk databehandling inom uppbördsväsendet komma att medlora
betydande förbättringar inom taxeringsväsendet från effektivitets- och
rättssäkerhetssynpunkt.

I fråga om motionsvis väckt förslag om tillsättande av sarskdda befattningshavare
med uppgift att bevaka de skattskyldigas ratt gentemot taxeringsintendenten
konstaterade utskottet att taxeringsförordmngens regler
om granskning av deklarationer och om prövning av anförda besvär erbjöd
tillräckliga garantier från rättsskyddssynpunkt och att utskottet darior inte
kunde förorda tillsättande av sådana särskilda befattningshavare.

Utskottet kunde heller inte biträda förslag om rätt för enskild till ersättning
för kostnader i taxeringsprocessen och om sådan ändring av uppbördsförordningen,
att bestämmelsen i 85 § 2 inom. om befrielse från kvarskatteränta
för äkta makar skulle av länsstyrelsen iakttas ex oihcio. Utskottet
delade därvid motionärernas uppfattning att ifrågavarande bada
spörsmål förtjänade uppmärksamhet från statsmakternas sida. I fråga om
ersättning för rättegångskostnader förelåg emellertid redan ett för slag från
besvärssakkunniga, vilka i sitt ovan omnämnda betänkande (SOU 1964.-7)
förordat införande av bestämmelser om rätt för enskild till kostnadsersättning
av allmänna medel i förvaltningsärenden. Likaså hade förutsättningarna
för iakttagande ex officio av den berörda bestämmelsen i uppbordsforordningen
redan prövats inom finansdepartementet. Utskottet ansag sig därför
sakna anledning alt för det dåvarande medverka till en förnyad utredning
av frågan.

Frågan om ökat rättsskydd för den enskilde i skatteärenden provades av
bevillningsutskottet också vid 1965 års riksdag. Utskottet tillstyrkte da
(bet. nr 39) bifall till ett motionsyrkande om utredning i ämnet. Riksdagen
biföll emellertid en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson
in. 11., vari framförts synpunkter av i huvudsak samma innehall som i bevillningsutskottets
betänkande nr 61/1964. o

Samma spörsmål aktualiserades ånyo i väckta motioner vid 1966 ars riksdag.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 28 erinrade bevillningsutskottet
om all JO-utredningen i sitt betänkande »Riksdagens justitieombudsmän»
(SOU 1965:64) framlagt förslag till riksdagens ombudsmannaämbetens
framtida organisation. Utredningen ansåg att justitieombudsmannen
borde utöka sin inspektionsverksamhet på skatteväsendets område
och föreslog därför att hos JO skulle inrättas en särskild tjänst som byråchef
för skatteärenden. Utredningen hade vidare framhållit att den rent allmänt
delade den i riksdagsmotioner uttalade uppfattningen att det skydi

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

mot åtal för åtgärder vid taxering och debitering, som enligt § 113 regeringsformen
tillkommer taxerings- och prövningsnämndsledamöter, knappast kunde
anses sakligt motiverat. Då frågan om åtalsskyddets upphävande enligt
utredningens mening inte föll inom dess utredningsuppdrag, hade utredningen
emellertid ansett sig inte böra ta ställning till förevarande spörsmål.
Slutligen hade utredningen — likaledes utan att framlägga konkreta
förslag till åtgärder framhållit att det med hänsyn till skatteinålens ofta
komplicerade beskaffenhet skulle vara från rättssäkerhetssynpunkt av värde
om den enskilde hade möjlighet att i skattemål komma i åtnjutande
av fri rättshjälp. Behovet av sådan skulle enligt utredningens uppfattning
kunna tillgodoses genom att vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud
med uppgift att bevaka de skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsförfarandet
samt att meddela råd och upplysningar i deklarationsfrågor. Enligt utskottets
mening borde de förslag som kunde föranledas av nämnda och övriga
utredningars arbete avvaktas, innan ytterligare utredningsarbete igångsattes.
Utskottet kunde inte heller dela motionärernas uppfattning att man
genom provisoriska beslut borde föregripa de förslag till åtgärder som kunde
väntas från Ivungl. Maj :t.

Frågan om ändrade bestämmelser om ränta på kvarstående skatt för
äkta makar behandlades likaledes i anledning av väckta motioner vid 1966
åis riksdag. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionerna i sitt betänkande
nr 52 under hänvisning till att motionärernas önskemål kunde
förutses bli i huvudsak tillgodosedda efter genomförandet av ADB-system
inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, vilket beräknades ske år 1968.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

I prop. 1967: 32 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen alt pröva vissa förslag
bl. a. de som framlagts av 1963 ars JO-utredning — till omorganisation
av riksdagens ombudsmannaämbeten. Behandlingen av propositionen
har uppskjutits till höstriksdagen.

Slutligen bör erinras om att förvaltningsdomstolskommittén den 30 november
1966 avlämnade ett betänkande om förvaltningsrättskipningen
(SOU 1966: 70), att landskontor sutredningen den 17 april 1967 avlämnade
ett betänkande rörande skatteförvaltningen (SOU 1967: 22) samt att inom
finansdepartementet utarbetats en lag om skatterätt (SOU 1967: 24). Samtliga
dessa betänkande!! är f. n. föremål för remissbehandling

O*

Motionerna

Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna anföres i huvudsak följande.

Tillskapandet av en särskild befattningshavare med uppgift att bevaka
den enskildes rätt i skatteärenden gentemot taxeringsintendenten skulle
enligt motionärernas mening utgöra ett värdefullt komplement till de regler
som ålägger det allmännas organ att ex officio verka till de skattskyl -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1967

digas fördel, om taxeringen finnes vara för hög. I de flesta andra rättsliga
sammanhang anses det principiellt mindre lämpligt att samma befattningshavare
har till uppgift att ensam bevaka såväl det allmännas som de
enskildas intressen.

Sistnämnda spörsmål har tagits upp till behandling av 1963 års JO-ulredning
i dess betänkande »Riksdagens ombudsmän» (SOU 1965: 64). Dari
anföres bl. a. all syftet med det tidigare motionsvis framförda förslaget om
särskilda regionala befattningshavare med anknytning till JO-ämbetet för
förstärkning av allmänhetens rättsskydd bl. a. i fråga om skatteärenden
i och för sig skulle kunna tänkas bli uppfyllt genom att vid länsstyrelserna
inrättades särskilda ombud med uppgift att bevaka de skattskyldigas rättssäkerhet
i taxeringsfrågor samt att meddela praktiska råd och upplysningar
i deklarationsfrågor. Även mot bakgrunden av detta yttrande finner motionärerna
det angeläget att förorda särskilda befattningshavare lör alt tillvarata
allmänhetens rätt i taxeringsfrågor.

Enligt g 113 regeringsformen kan »taxeringsmän, som riksdagens bevillningsföreskrifter
å dess vägnar tillämpa», icke ställas till ansvar »för
debitering och taxering». Till kategorin »taxeringsmän» hänföres i val t
fall ordförande och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna i lägre
instans. Delta stadgande medför att JO inte kan verkställa någon materiell
prövning av de beslut som fattas i taxeringsnämnderna. Stadgandet är ålderdomligt
och har ursprungligen tillkommit för att skydda riksdagens beskattningsmakt
gentemot Kungl. Maj:t och kronan. JO-utredningen har beträffande
detta problem anfört, att det rent allmänt kan göras gällande, all
taxeringstjänstemän i detta hänseende inte bör inta någon annan ställning
än tjänstemän och förtroendevalda ledamöter i andra kommunala
nämnder. De bör alltså vara personligt ansvariga för de taxeringsbeslut de
fattar. JO-utredningen har emellertid inte tagit ställning till berörda problem
eftersom frågan i huvudsak gäller ett skatterättslig! bedömande. Motionärerna
delar för sin del den uppfattning som i ett särskilt yttrande till
JO-utredningen utvecklades av ledamoten herr Svanström, vaii denne föieslog
att grundlagsbestämmelsen om åtalsskydd för taxeringsmän skulle
upphävas.

I motioner till 1965 års riksdag framhölls också att den enskilde ej får
ersättning för kostnader i taxeringsprocess — i första hand gäller det kostnader
för rättshjälp — i de fall han vinner mot kronan. I detta avseende
skiljer sig skatteprocessen från andra processer i svensk rätt. I motionerna
gjordes dessutom erinringar mot skyldigheten för äkta makar att vid påförd
kvarskatteränta för endera maken själv beakta att sådant räntebelopp
inte skulle ha påförts om ränteberäkningen gjorts gemensamt för makarna.
Bestämmelsen leder i praktiken till att makarna går förlustiga sin lått. De
problem som berörts behandlas till större delen inte av någon nu pågående
utredning. De frågor som togs upp av JO-utredningen berördes en -

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

5

dast diskussionsvis och inga förslag framlades. Vissa andra områden, där
ett fortsatt reformarbete är angeläget, är helt eller delvis föremål för utredning.
Problemen angående den enskildes ställning i skatteärenden kan
enligt motionärernas uppfattning bättre och mer koncentrerat belysas av
en utredning med denna speciella uppgift än genom en uppdelning av delfrågor
inom problemkomplexet på flera olika utredningar. Motionärerna förordar
därför en särskild utredning. Denna utredning bör få i uppdrag dels
att i syfte att få en samlad bedömning av den enskildes rättsskydd i skattefrågor
bereda det material som andra aktuella utredningar förebragt dels
att undersöka områden i detta problemkomplex som ännu ej utretts på ett
tillfredsställande sätt.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas utredning och förslag om åtgärder i
syfte att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.

Sedan början av 1950-talet bär ett flertal reformer genomförts i syfte att
höja taxeringsarbetets effektivitet. Reformerna har bl. a. resulterat i en förstärkning
av taxeringsorganisationen, framför allt i första och andra instans,
och en betydande rationalisering av taxeringsarbetet. Skattemyndigheterna
har i vissa hänseenden erhållit ökade befogenheter gentemot de
skattskyldiga, varjämte de enskildas skyldighet att tillhandagå dessa myndigheter
med uppgifter och handlingar av skilda slag ökats. En rad åtgärder
har emellertid också vidtagits för att tillgodose de skattskyldigas befogade
krav på rättssäkerhet i taxeringsförfarandet. Bland dessa kan nämnas
detaljerade bestämmelser om kommunicering med den skattskyldige
samt ändring av prövningsnämndernas ställning till i princip enbart besvärsprövande
instanser. Även den eftergranskning av självdeklarationer,
som verkställes inom länsstyrelsernas taxeringssektioner, har till syfte bl. a.
att uppnå en rättvis och likformig taxering. Vad som framkommit vid
granskningen kan också föranleda ändring av taxeringen till den skattskyldiges
förmån. Vidare kan erinras om den nya stadgan för kammarrätten
och om inrättandet av riksskattenämnden. Denna har till uppgift bl. a. att
genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig
tillämpning av skatteförfattningarna, vilket nämnden fullgör bl. a. genom
handledning åt taxeringsmyndigheterna i taxeringsfrågor och genom information
om uttalanden, som gjorts av JO och JK i samband med prövning
av ärenden rörande skatteväsendet.

h ortfarande försiggår ett omfattande reformarbete, som kan väntas resultera
i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten i förvaltningsärenden.
Sålunda har besvärssakkunniga i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarande!»
(SOU 1964:27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

förvaltningsärendens handläggning i första instans, om besvärsförfarandet,
om särskilda rättsmedel och om kostnader i förvaltningsärenden. Förslaget,
som för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, torde, om
det genomföres, komma att i väsentlig utsträckning tillgodose önskemål av
den art som motionärerna framfört. Utskottet vill också erinra om de förslag
till omorganisation av riksdagens ombudsmannaämbeten, som framlagts
av 1963 års JO-utredning i betänkandet »Riksdagens justitieombudsmän»
(SOU 1965:64). Dessa förslag är f. n. föremål för riksdagens prövning
(prop. 1967: 32). Stor betydelse i förevarande sammanhang torde även
kunna tillmätas de förslag som framlagts i förvaltningsdomstolskommitténs
betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966: 70) och i landskontorsutredningens
nyligen avgivna betänkande »Skatteförvaltningen» (SOU
1967:22) liksom det i anslutning därtill inom finansdepartementet utarbetade
förslaget till lag om skatterätt (SOU 1967: 24).

Enligt utskottets mening är det uppenbart att de resultat, som kan framkomma
av pågående eller slutfört utredningsarbete, är av den största betydelse
för ett ställningstagande till frågan om och i vad mån den av motionärerna
begärda särskilda utredningen kan anses erforderlig.

Vad härefter angår motionärernas önskemål om tillsättandet av en särskild
befattningshavare med uppgift att bevaka den enskildes rätt i skatteärenden
vill utskottet erinra om bestämmelsen i 1 § taxeringsförordningen,
att inkomst- och förmögenhetstaxering skall ske i överensstämmelse med
skatteförfattningarna och med iakttagande av att taxeringarna blir i möjligaste
mån likformiga och rättvisa. Taxeringsintendenten har enligt särskild
föreskrift i 17 § taxeringsförordningen också att verka för en likformig
och rättvis taxering och enligt 74 och 101 §§ äger han anföra besvär till
den skattskyldiges förmån. Vidare må erinras om att enligt 86 § taxeringsförordningen
prövningsnämnden äger rätt att åsätta en lägre taxering än
som yrkats av någondera parten. Granskning av deklarationer och prövning
av besvär skall sålunda ske objektivt och med beaktande av såväl de skattskyldigas
som det allmännas intresse.

Beträffande motionärernas förslag om upphävande av det skydd för taxeringsmän,
som stadgas i § 113 regeringsformen, vill utskottet hänvisa till
att detta spörsmål torde komma att prövas av ämbetsansvarskommittén,
som utreder frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig
tjänst.

Den i motionerna likaledes aktualiserade frågan om skyldighet för lokal
skattemyndighet att ex officio göra beräkning av kvarskatteränta gemensamt
för samtaxerade makar, kommer enligt vad departementschefen uppgivit
i prop. 1967: 130 att tas upp till prövning av centrala folkbokföringsoch
uppbördsnäinnden snarast efter ADB-systemets genomförande vid årsskiftet
1967/68.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:319 av herr Nils-Eric
Gustafsson m. fl. och II: 402 av fru Framkel m. fl. om ökad
rättssäkerhet i skatteärenden icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 oktober 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

TAGE MAGNUSSON

Närvarande:

från första kammaren: fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson
(h), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström
t fp), Hellebladh (s), Paul Jansson (s), Sundin (ep) och Ahlmark* (fp);
samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Allard* (s),
Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar
Kristenson (s), Carlsson i Västerås (s), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping
(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp), Ahlmark
(fp), Magnusson i Borås (h), fru Nettelbrandt (fp) och herr Sterne
(fp), vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 319 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och II: 402 av fru
Fraenkel m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till åtgärder syftande till att förbättra
den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.

KARCUS BOKTR. STHLMI967 670028