Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
1
Nr 53
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
uppbördsförordningen, m. in. jämte motioner.
I en den 31 mars 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 130, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272);
2) förordning om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23
oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter;
3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
4) förordning angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordningen
den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;
5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den
31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;
6) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
7) lag angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;
8) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst;
9) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 410)
med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;
10) lag om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr
319);
11) förordning angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;
12) förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 53
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
13) förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december
1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen om allmän försäkring;
14) förordning om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen den 18
december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.;
15) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen;
16) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21 maj
1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
På grundval av uppbörasutredningens betänkande »Uppbördsfrågor»
(SOU 1965: 23) framläggs i propositionen ett flertal förslag i syfte att förbättra
skatteuppbörden. Bl. a. föreslås att ett allmänt ombud skall förordnas
i varje län för att föra det allmännas talan i vissa uppbördsmål. Vidare
förordas vidgade möjligheter för de skattskyldiga att få anstånd med
skattebetalning. Förslaget innebär bl. a. att anståndsfrågan i tvistiga taxeringsmål
i motsats till vad nu gäller skall bedömas oberoende av taxeringsintendentens
ställningstagande. Ändrade bestämmelser rörande vissa skatteavdrag
föreslås. Avdrag på retroaktiva lönebelopp, ackordsersättningar
o. d. föreslås ske enligt särskild tabell som fastställs av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden. Om skattskyldig inte lämnar debetsedel
på preliminär skatt skall avdrag enligt förslaget i allmänhet göras enligt
preliminärskattetabellen på arbetsgivarens hemort, varvid avdragsbeloppet
förhöjs med 10 %. Lämnas inte debetsedel på kvarstående skatt föreslås
skatteavdrag för sådan skatt skola ske med samma belopp som det samtidiga
avdraget för preliminär skatt. Kvarstående och tillkommande skatt
under 10 kr. föreslås inte skola uttas. Likaså avses överskjutande preliminär
skatt under 10 ler. inte skola återbetalas.
Den nuvarande restavgiften, 4 %, som utgår när skatt inte betalas i rätt
tid och ordning, lämnas i propositionen oförändrad. Som komplettering
till restavgiften framläggs dock förslag om en s. k. tilläggsavgift som skall
utgå när fordran på arbetsgivare för arbetstagares skatt varit obetald längre
tid. För att effektivisera skatteuppbörden föreslås bl. a. möjlighet att ta
ut arbetstagares skatt av den som handlar på arbetsgivarens vägnar. I
förenklande och förtydligande syfte föreslås ändrade regler beträffande
omdebitering, avkortning, restitution och preskription av skatt. Räntefrågor
i samband med debitering av skatt behandlas också i propositionen.
Vidare föreslås bestämmelser om skatteavdrag på konkursgäldenärs in -
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
komst. Även detta förslag grundar sig på ett betänkande av uppbördsutredningen
(Stencil Fi 1966: 7).
I anledning av riksdagens principbeslut år 1963 om övergång till datamaskinsystem
(ADB-system) inom bl. a. taxerings- och uppbördsväsendet föreslås
slutligen ett flertal i huvudsak tekniska ändringar i ett antal andra
författningar som berör taxerings- och uppbördsfrågor.
De ovannämnda författnings för slag en är av följande lydelse.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, dels att 32 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall upphöra att gälla, dels att 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 4 § 1 mom., 7, 10,
12, 22, 23 och 26 §§, 27 § 3 mom., 28, 31, 33, 35, 37 och 38 §§, 39 § 1 mom.,
40 §, 41 § 1 mom., 44 §, 45 § 1 mom., 48 § 1 och 2 mom., 49 och 50 §§, 53 §
1 och 3 inom., 54 §, 56 § 1 och 4 mom., 57 §, 58 § 1 mom., 68 § 1, 2 och 5
mom., 69 §, 70 § 2 mom., 71, 75, 83 och 84 §§, 85 § 1 mom., 86, 87 och 88 §§,
punkt 5 av anvisningarna till 39 §, anvisningarna till 40 och 41 §§, punkt 1
av anvisningarna till 45 § samt anvisningarna till 49 § samma förordning1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till 45 § förordningen
skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., och till 69 § förordningen
skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av nedan angiven lydelse,
och delsatt i nämnda förordning skall införas två nya paragrafer,
betecknade 72 a och 77 a §§, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
2 mom. I denna förordning förstås med
katt: skatt, som slutlig skatt: skatt som på -
debiteras på grund av sådant taxeringsbeslut
eller sådan för debitering
överlämnad handling, som kommit
den lokala skattemyndigheten tillhanda
senast den 20 november under
taxeringsåret;
preliminär skatt:---
kvarstående skatt:---
tillkommande skatt: dels
skatt som debiteras på grund av sådant
taxeringsbeslut, som kommit
den lokala skattemyndigheten tillhanda
efter den 20 november under
taxeringsåret, dels skatt som påföres
på grund av eftertaxering, dels ock
skatt som utöver tidigare påförd
förts vid den årliga debiteringen på
grund av taxeringsnämnds beslut eller
på grund av annat beslut som
enligt gällande föreskrifter skall beaktas
vid sådan debitering;
-----slutlig skatt;
----- — slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt
som skall erläggas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering
sedan påföringen av slutlig
skatt avslutats.
1 Senaste [lydelse av 2 § 2 mom., 44 §, 53 § 1 mom., 57 §, 68 § 1 mom. och 83 § se
1966:243, av''3 § 2 mom., 22, 26, 31 och 35 §§, 48 § 1 och 2 mom. samt 84 § se 1954:340,
av 4 § 1 mom. se 1965:80, av 10 § se 1963:300, av 23 och 33 §§ samt punkt 5 av anvisningarna
till 39 § se 1964:354, av 27 § 3 mom. se 1959:558, av 39 § 1 mom. och anvisningarna
till 40 § se 1962:666, av 40 §, 56 § 1 mom. och 68 § 5 mom. se 1958:300, av 49Jj
1 mom. se 1962:194, av 58 § 1 mom. och 69 § 2 mom. se 1959:174, av 68 § 2 mom., 70 §„2
mom. och 86 § se 1961:314 samt av 69 § 1 mom. se 1960:155.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skatt skall erläggas på grund av beslut
rörande ändrad debitering;
inkomstår: det----- •-----föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden---—----nästföljande år.
3 §■
2 mom. Preliminär skatt----- — preliminär B-skatt.
1. Preliminär A-s katt-— ----bedriven rörelse.
Med tjänst--------— till avdrag.
Preliminär A-skatt skall utgå med Preliminär A-skatt skall utgå enbelopp
som angives i skattetabell, ligt skattetabell, som avses i 4 §, elvarom
i 4 § förmäles, eller med den ler enligt de grunder som angivas i
procent av inkomsten, varom i 7 § 7, 12 eller 40 §. I särskilda fall må
och 40 § andra stycket sägs. I sär- lokal skattemyndighet föreskriva anskilda
fall må lokal skattemyndighet nan beräkningsgrund, exempelvis att
föreskriva annan beräkningsgrund, skatten skall beräknas å viss del av
exempelvis att skatten skall beräknas inkomsten eller å inkomsten minså
viss del av inkomsten eller å in- kad med visst belopp eller att skatten
komsten minskad med visst belopp skall utgå med särskilt angiven proeller
att skatten skall utgå med sär- cent av inkomsten,
skilt angiven procent av inkomsten.
Är den, — —--—--------av tjänst.
Är i--—--— —--—--preliminär A-skatt.
Öretal som uppkommer vid beräkning
av skatteavdrag skall jämnas
till närmast högre hela krontal.
2. Preliminär B-skatt------särskild debitering.
4 §•
1 m o m. Har lokal ------------sådana tabeller.
Skattetabellerna skola —--------— statlig inkomstskatt.
Tabellerna skola icke upptaga
preliminär skatt för belopp, som
motsvarar en till statlig eller kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst,
understigande tvåtusenfyrahundra
kronor, eller till sådan skatt
beskattningsbar inkomst understigande
etthundra kronor. Inkomstbelopp
och skattebelopp skola angivas
i helt antal kronor.
Då inkomst av tjänst icke avser
bestämd tidsperiod eller icke uppbäres
vid regelbundet återkommande
tillfällen, skall preliminär A-skatt,
därest annat icke föreskrivits, utgå
med tjugufem procent av inkomsten
För inkomst av tjänst, som icke avser
bestämd tidsperiod eller icke
uppbäres vid regelbundet återkommande
tillfällen, skall utgå preliminär
A-skatt med trettio procent av
inkomsten.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
och i förekommande fall avrundas
till närmast lägre hela krontal.
Här avsedd skatt skall icke utgå
å lägre belopp än tio kronor.
/ första stycket omnämnd procentsats
skall angivas i skattetabellerna.
(Föreslagen lydelse)
Uppbäres inkomst som avses i
första stycket jämte inkomst, som
avses i i § 1 mom. första stycket,
skall preliminär A-skatt utgå enligt
grunder som fastställas av centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Skatt enligt första eller andra
stycket uttages icke på belopp under
tio kronor.
Att lokal skattemyndighet äger
föreskriva särskilda grunder för uttagande
av preliminär A-skatt framgår
av 3 § 2 mom.
Bestämmelserna i denna paragraf
gälla icke om annat följer av 40 §.
10 §.
Preliminär A-skatt skall icke beräknas---kostnadernas bestridande.
Preliminär A-skatt skall icke utgå---allmän försäkring.
Preliminär A-skatt skall vidare
icke utgå å ersättning, som utbetalas
till person, vilken är i konkurs.
12
I fråga om svensk medborgare,
som tillhör svensk beskickning hos
utländsk makt eller lönat svenskt
konsulat eller beskickningens eller
konsulatets betjäning och som på
grund av sin tjänst är bosatt utomlands,
skall preliminär A-skatt avse
allenast å inkomsten av tjänsten
belöpande statlig inkomstskatt jämte
pensionsavgift samt beräknas enligt
av Kungl. Maj:t fastställda
grunder.
22
Det ankommer på lokal skattemyndighet
:
att angiva hur preliminär A-skatt
skall beräknas för skattskyldiga,
som för inkomståret mantalsskrivits
inom myndighetens tjänstgöringsområde;
att
debitera--------
§•
I fråga om svensk medborgare,
som tillhör svensk beskickning hos
utländsk makt eller lönat svenskt
konsulat eller beskickningens eller
konsulatets betjäning och som på
grund av sin tjänst är bosatt utomlands,
skall preliminär A-skatt avse
endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift,
som belöper på inkomsten
av tjänsten om icke i lokal
skattemyndighet föreskrivit annat.
§•
Det ankommer på lokal skattemyndighet
:
att angiva hur preliminär A-skatt
skall beräknas för den, som för inkomståret
har att erlägga sådan
skatt i kommun inom myndighetens
tjänstgöringsområde;
--33 § förmäles.
Länsstyrelsen medverkar i debiteringsarbetet
enligt föreskrifter
som meddelas av Kungl. Maj:t.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Skatt skall — —----
Uppbördsterminerna under
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
må om särskilda omständigheter
därtill föranleda, efter
generalpoststyrelsens hörande, föreskriva
att uppbördstermin under viss
månad skall infalla under annan tid
än nyss sagts.
26
Preliminär B-skatt skall debiteras
i en gemensam post, därvid skattebeloppet
avrundas till det närmast
lägre hela krontal, vilket utan att
öretal uppkommer är jämnt delbart
med antalet av de uppbördsterminer
varunder skatten skall förfalla till
betalning. Preliminär skatt, som icke
uppgår till sextio kronor i hemortskommunen
eller till tvåhundra kronor
i annan kommun än hemortskommunen,
skall icke påföras med
mindre den skattskyldige så begär.
Preliminär B-skatt
3 in o m. överstiger skattskyldigs
Vad i denna förordning stadgas angående
kvarstående skatt skall, där
icke annat angives, äga motsvarande
tillämpning beträffande i föregående
stycke omförmäld ränta.
under uppbördstermin.
mån förskjutes.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
må om särskilda omständigheter
därtill föranleda, efter
poststyrelsens hörande, föreskriva
att uppbördstermin under viss månad
skall infalla under annan tid än
nyss sagts.
§•
Preliminär B-skatt skall debiteras
i en gemensam post. Skattebeloppet
avrundas till det närmast lägre hela
krontal, som utan att öretal uppkommer
är jämnt delbart med antalet
av de uppbördsterminer under
vilka skatten förfaller till betalning.
Skatt som icke uppgår till trehundra
kronor påföres icke.
under uppbördsåret.
— — efter inkomståret.
Har slutlig eller kvarstående skatt
blivit påförd med oriktigt belopp genom
fel vid debiteringen eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräknad
med felaktigt belopp eller skall
kvarstående skatt av annan anledning
nedsättas, skall ny beräkning
av ränta göras enligt första stycket.
Bestämmelserna i denna förordning
om kvarstående och tillkommande
skatt äga, där icke annat angives,
motsvarande tillämpning beträffande
ränta enligt detta moment.
23 §.
27 §.
28 §.
Kvarstående skatt, som icke uppgår
till minst fem kronor, skall icke
erläggas.
Kvarstående skatt skall förfalla
till betalning:
om skattens belopp uppgår till
högst femtio kronor, under den förs
-
Kvarstående skatt under tio kronor
uttages icke.
Kvarstående skatt förfaller till betalning:
under
den första uppbördsterminen
under uppbördsåret näst efter
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år i967
(Nuvarande lydelse)
ta uppbördsterminen under uppbördsåret
näst efter taxeringsåret;
samt
om skattens belopp överstiger femtio
kronor, med lika belopp under
vardera av de båda första uppbördsterminerna
under nämnda uppbördsår,
dock att belopp, som skall förfalla
under den senare terminen, skall
avrundas till närmast lägre hela antal
kronor, därvid återstoden skall
förfalla under den förra terminen.
31
Debitering av tillkommande skatt
skall ske efter samma grunder, som
gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt, dock att vid debitering
på grund av eftertaxering skall
iakttagas vad i 63 § kommunalskattelagen
finnes stadgat.
Tillkommande skatt---— —
(Föreslagen lydelse)
taxeringsåret, om skatten uppgår till
högst tvåhundra kronor; samt
med lika belopp under vardera av
de båda första uppbördsterminerna
under nämnda uppbördsår, om skatten
överstiger tvåhundra kronor,
dock att belopp, som förfaller under
den förra terminen, avrundas till
närmast lägre hela antal kronor,
varvid återstoden förfaller under den
senare terminen.
§•
Debitering av skatteposter i samband
med uträknande av tillkommande
skatt sker efter samma grunder,
som gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt. Vid debitering
på grund av eftertaxering iakttagas
bestämmelserna i 63 § kommunalskattelagen.
Sänkning av viss skatt vid ändrad
debitering avräknas mot höjning av
annan skatt till följd av ändringen.
Tillkommande skatt under tio kronor
uttages icke.
— -----28 § sägs.
33 §.
För skattskyldig skall utfärdas debetsedel,
särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt samt för tillkommande
skatt. Debetsedel skall
upptaga å uppbördskortet eller i debiteringslängden
angivna uppgifter.
Vid debetsedel skola vara fogade
skatteanvisningar, avsedda för inbetalning
av skatt.
Vid debetsedel, avseende preliminär
skatt, skall därjämte vara fogat
skattekort, upptagande å debetsedeln
angivna uppgifter angående
den skattskyldige och det slag av
skatt, som påförts honom. Upptager
debetsedeln uppgift angående tilllämplig
skattetabell och kolumn i
tabellen, skall jämväl nämnda uppgift
angivas å skattekortet. Vid de
-
För skattskyldig skall utfärdas debetsedel,
särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt och för tillkommande
skatt. Vid debetsedel skola
fogas skatteanvisningar avsedda
för inbetalning av skatt och, om så
är påkallat, skattekort, upptagande
å debetsedeln angivna uppgifter om
den skattskyldige, och skattetabell.
Närmare föreskrifter om debetsedel
och handlingar som skola fogas
till debetsedel meddelas av Kungl.
Maj:t.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
9
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
betsedeln skall i sist angivet fall fogas
ett exemplar av tabellen i fråga.
Debetsedel med---—- ------fastställt formulär.
35
Debetsedel å slutlig skatt skall senast
den 15 december under taxeringsåret
med posten utan kostnad
för den skattskyldige tillställas denne
under adress som är angiven i
mantalslängd, taxering slängd eller
befolkning sregistret eller anmälts
till den lokala skattemyndigheten.
Debetsedel, avseende — -—---
Har skattskyldig tidigare icke haft
inkomst, för vilken preliminär Askatt
skolat utgöras, men börjar han
under inkomståret uppbära sådan
inkomst, skall han ofördröj ligen göra
anmälan därom hos vederbörande
lokala skattemyndighet. Denna har
att under i anmälningen uppgiven
eller eljest känd adress till den skattskyldige
skyndsamt översända debetsedel.
37
Därest skattskyldig som icke senast
fem dagar efter den tidpunkt,
som i 35 § första eller andra stycket
eller i 36 § första stycket angives,
erhållit vederbörlig debetsedel,
hos den lokala skattemyndigheten
gör anmälan härom, åligger det
denna att, om debetsedel bort utfärdas,
under i anmälningen uppgiven
eller eljest känd adress ofördröj ligen
översända sådan till den skattskyldige.
Anmälan, som här avses, bör
göras senast tio dagar efter nyssnämnda
tidpunkt.
38
Skattskyldig äger hos vederbörande
lokala skattemyndighet, då behov
av ytterligare skatteanvisningar föreligger
eller anledning eljest uppkommit,
göra framställning om utfärdande
av duplettdebetsedel. Har
sådan framställning gjorts, skall
duplettdebetsedel skyndsamt över
-
§•
Debetsedel å slutlig skatt skall tillställas
den skattskyldige senast den
15 december under taxeringsåret.
--— under inkomståret.
Uppbär skattskyldig, som tidigare
icke haft inkomst för vilken preliminär
A-skatt uttages, sådan inkomst
under inkomståret, skall han
ofördröj ligen göra anmälan därom
hos vederbörande lokala skattemyndighet.
Denna har att skyndsamt
sända debetsedel till den skattskyldige.
§•
Anmäler skattskyldig hos lokal
skattemyndighet, att han icke erhållit
vederbörlig debetsedel sedan
fem dagar förflutit efter den tidpunkt
som angives i 35 § första eller
andra stycket eller i 36 § första
stycket, skall myndigheten ofördröjligen
tillställa den skattskyldige sådan
debetsedel som bort utfärdas.
Anmälan, som här avses, bör göras
senast tio dagar efter nyssnämnda
tidpunkt.
§•
Skattskyldig äger hos vederbörande
lokala skattemyndighet utfå
duplettdebetsedel, då behov av ytterligare
skatteanvisningar föreligger
eller anledning eljest uppkommit.
Duplettdebetsedel skall skyndsamt
sändas till den skattskyldige.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sändas till den skattskyldige under
i framställningen uppgiven eller eljest
känd adress.
39 §.
1 m o m. Vid utbetalning —--erlägga (skatteavdrag).
Har arbetstagare, vilken har att
vidkännas skatteavdrag för preliminär
A-skatt, att erlägga kvarstående
skatt, som påförts i kommun där
han mantalsskrivits för året näst
före taxeringsåret, är arbetsgivaren
skyldig att vid utbetalning av lön
verkställa skatteavdrag jämväl för
gäldande av sådan skatt. Avdragsskyldighet
föreligger dock icke, därest
anställningen är avsedd att vara
kortare tid än en vecka. För gäldande
av den kvarstående skatten skall
arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle
avdraga belopp, motsvarande
så stor del av den under nästföljande
uppbördstermin förfallande
skatten, som med hänsyn till antalet
utbetalningstillfällen före ingången
av den månad, då nämnda
uppbördstermin infaller, belöper å
utbetalningstillfället. Belopp, som
avdrages vid annat utbetalningstillfälle
än det första, skall dock avrundas
till närmast lägre hela antal
kronor och återstoden avdragas vid
det första utbetalningstillfället.
Kungl. Maj :t----—- ---
Har arbetstagare, vilken har att
vidkännas skatteavdrag för preliminär
A-skatt, att erlägga kvarstående
skatt, som påförts i hans hemortskommun
för året näst före taxeringsåret,
är arbetsgivaren skyldig
att vid utbetalning av lön verkställa
skatteavdrag även för sådan skatt.
Avdragsskyldighet föreligger dock
icke, därest anställningen är avsedd
att vara kortare tid än en vecka.
För betalning av den kvarstående
skatten skall arbetsgivaren vid varje
utbetalningstillfälle avdraga det
belopp, som motsvarar så stor del
av den under nästföljande uppbördstermin
förfallande skatten,
som belöper å utbetalningstillfället
med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen
före ingången av den
månad, då uppbördsterminen infaller.
Belopp, som avdrages vid annat
utbetalningstillfälle än det första,
skall dock avrundas till närmast
lägre hela antal kronor och återstoden
avdragas vid det första utbetalningstillfället.
---stycke sägs.
40 §.
Det åligger arbetstagare, som skall
erlägga preliminär A-skatt, att omedelbart
efter mottagandet av debetsedel
å sådan skatt till arbetsgivaren
överlämna densamma. Har arbetstagare
som nu sagts att gälda kvarstående
skatt, skall han snarast efter
det han mottagit debetsedel å
slutlig skatt överlämna denna eller
vederbörlig del därav till arbetsgivaren.
Tillträder arbetstagaren under
tid, då skatteavdrag skall verkställas,
ny anställning, skall debetsedeln
överlämnas till den nya arbetsgiva
-
1 mom. Arbetstagare, som skall
vidkännas avdrag för preliminär Askatt,
skall överlämna debetsedel å
sådan skatt till arbetsgivaren omedelbart
efter det han mottagit den.
Annan arbetstagare skall snarast för
arbetsgivaren uppvisa debetsedel å
preliminär B-skatt, påförd i hemortskommunen,
eller skattekort å sådan
skatt eller intyg av lokal skattemyndighet,
att han icke har att erlägga
preliminär A-skatt.
Fullgör icke arbetstagare sin skyldighet
enligt första stycket, skall av
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
ren ofördröjligen efter det anställningen
tillträtts.
Arbetstagare, som icke har att gälda
preliminär A-skatt, skall inom i
första stycket angiven tid för arbetsgivaren
uppvisa debetsedel å preliminär
B-skatt, påförd i hemortskommunen,
eller skattekort å sådan
skatt eller intyg av lokal skattemyndighet,
att arbetstagaren icke har
att erlägga preliminär A-skatt. Har
debetsedel, skattekort eller intyg
som nyss sagts ej uppvisats för arbetsgivaren
och har till denne ej
heller överlämnats debetsedel å preliminär
A-skatt eller företetts skattekort
å sådan skatt, skall skatteavdrag
för preliminär A-skatt verkställas
med tjugufem procent av lönebeloppet
vid varje avlöning stillfälle.
Skatteavdrag som nyss sagts skall
vid anställning, avsedd att vara kortare
tid än en vecka, dock icke göras
å dagsinkomst understigande tio
kronor.
Skatteavdrag för kvarstående
skatt verkställes allenast beträffande
skattskyldig, för vilken göres skatteavdrag
för preliminär A-skatt. Har
sådan arbetstagare icke till arbetsgivaren
överlämnat debetsedel å slutlig
skatt eller vederbörlig del av debetsedeln
och har han ej heller för
arbetsgivaren uppvisat debetsedel el
-
(Föreslagen lydelse)
drag för preliminär skatt göras enligt
skattetabellen för den ort, där
arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen
eljest utbetalas, efter följande
grunder, nämligen
1) i fråga om inkomst som avses i
4§ 4 mom.: ett belopp, motsvarande
avdrag enligt skattetabellen för sådan
inkomst jämte tio procent av
nämnda avdrag;
2) i fråga om inkomst som avses
i 7 § första stycket: ett belopp, motsvarande
avdrag för månadslön enligt
den i 4 § 2 mom. första stycket
vid 4) avsedda kolumnen i skattetabellen
jämte tio procent av nämnda
avdrag;
3) i fråga om inkomst som avses
i 7 § andra stycket: ett belopp, motsvarande
avdrag för sådan inkomst
beträffande skattskyldig, som avses
i 4§ 2 mom. första stycket vid 4),
jämte tio procent av nämnda avdrag;
4)
i övriga fall: ett belopp, motsvarande
avdrag enligt den i 4 § 2
mom. första stycket vid 4) avsedda
kolumnen i skattetabellen jämte tio
procent av nämnda avdrag.
Åtnjuter arbetstagaren, förutom
kontant inkomst, naturaförmån som
avses i 8 § första stycket, skall skatteavdraget
enligt andra stycket beräknas
även på naturaförmånens
värde för den tid lönen avser.
Förhöjningen av avdrag som avses
i andra stycket vid 1)—4) skall
utgöra minst en krona för daglön,
fem kronor för veckolön, tio kronor
för halvmånadslön och tvåveckorslön
samt tjugu kronor för månadslön.
2 mom. Arbetstagare, som skall
vidkännas skatteavdrag enligt 1
mom., skall omedelbart efter det han
mottagit debetsedel å slutlig skatt
överlämna den eller vederbörlig del
därav till arbetsgivaren eller för arbetsgivaren
uppvisa debetsedeln eller
vederbörlig del därav eller intyg
av lokal skattemyndighet att han
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
ler del därav som nyss sagts eller intyg
av lokal skattemyndighet att han
icke har att erlägga kvarstående
skatt, skall under tid, då skatteavdrag
för sådan skatt skall verkställas,
dylikt avdrag ske med tjugufem
procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle.
Att skatteavdrag som
nyss sagts icke skall verkställas vid
anställning, som är avsedd vara kortare
tid än en vecka, framgår av 39 §
1 mom.
Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl
naturaförmån, varom i 8 § första
stycket sägs, skall skatteavdrag
enligt andra eller tredje stycket beräknas
jämväl i naturaförmånens
värde för den tid löneutbetalningen
avser.
Det belopp, som skall avdragas
enligt andra eller tredje stycket, avrundas
till närmast lägre hela krontal.
(Se vidare anvisningarna.)
41
1 mom. Vill arbetstagare, att
skatteavdrag för gäldande av preliminär
A-skatt skall under inkomståret
eller viss del därav verkställas
med större belopp än som enligt bestämmelserna
bär ovan skall ske,
och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren,
är denne skyldig att
från och med det avlöningstillfälle,
som infaller näst efter det två veckor
förflutit från det anmälningen skedde,
verkställa det begärda skatteavdraget.
(Föreslagen lydelse)
icke har att erlägga kvarstående
skatt.
Fullgör icke arbetstagare sin skyldighet
enligt första stycket, göres under
tid, då avdrag för kvarstående
skatt skall verkställas, avdrag för
sådan skatt vid varje avlöningstillfälle
med lika stort belopp som skall
avdragas för preliminär A-skatt. Att
skatteavdrag för kvarstående skatt
icke skall verkställas vid anställning,
som är avsedd att vara kortare tid
än en vecka, framgår av 39 § 1 mom.
3 mom. Bestämmelserna om
skatteavdrag när debetsedel icke
lämnats tillämpas icke, om arbetsgivaren
erhållit besked av länsstyrelsen
eller den lokala skattemyndigheten
beträffande vederbörligt skatteavdrag
från arbetstagarens lön. I
sådant fall skall arbetsgivaren göra
skatteavdrag enligt det erhållna beskedet.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
1 m o m. Anmäler arbetstagare
till arbetsgivare att skatteavdrag för
preliminär A-skatt skall göras med
större belopp än som följer av bestämmelserna
i denna förordning eller
eljest föreskrivits, är a\ betsgivaren
skyldig att göra avdrag med det
begärda beloppet från och med det
avlöningstillfälle, som infaller näst
efter det två veckor förflutit från
det anmälningen skedde. Har lokal
skattemyndighet med stöd av 45 §
3 mom. beslutat om minskning av
skatteavdrag, äger arbetsgivaren
dock icke tillmötesgå arbetstagarens
begäran om förhöjt skatteavdrag.
44 §.
Länsstyrelsen skall---enligt bestämmelserna i 39—43 §§.
Det åligger----—---ovannämnda övervakning.
På begäran---av bestämmelserna i 39—43 §§.
Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten
äger på begäran av
arbetsgivare lämna besked beträffande
arbetstagares skatteavdrag.
13
(Nuvarande lydelse)
1 mom. Sedan debetsedel
1) då skattskyldig har att utgöra
preliminär A-skatt och enligt underrättelse
från länsbyrå för folkbokföringen
sådan ändring skett i den
skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn
skall tagas vid taxering under
året näst efter inkomståret;
2) då skattskyldig
3) då skattskyldig
4) då skattskyldig— —
5) då genom
I fall,
Oaktat vad
Erhåller lokal
Innan j ämkning
Jämkning må
(Se vidare anvisningarna.)
48
1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga
på grund av arbetslöshet
eller sjukdom eller eljest
oförvållat blivit nedsatt, må beviljas
anstånd med erläggande av preliminär
B-skatt, kvarstående skatt eller
tillkommande skatt, som förfaller till
betalning under högst två av de uppbördsterminer,
vilka utlöpa närmast
efter det ansökan om anstånd gjorts.
Anståndet må avse hela skatten eller
del därav. Anståndstiden må bestämmas
till längst ett år efter utgången
(Föreslagen lydelse)
fall, nämligen
1) då skattskyldig har att erlägga
preliminär A-skatt och enligt underrättelse
från länsstyrelsen sådan
ändring skett i den skattskyldiges civilstånd,
vartill hänsyn skall tagas
vid taxering under året näst efter inkomståret;
efter
inkomståret;
slutliga skatt;
--tillämpliga; eller
synes påkallad,
sexhundra kronor,
särskild omständighet.
må erfordras,
är obehövligt,
efter inkomståret.
3 mom. Sker avdrag för preliminär
A-skatt för arbetstagare, som
är försatt i konkurs, och kan det antagas
att avdraget är större än som
fordras för att den preliminära skatten
skall motsvara den slutliga skatten,
må den lokala skattemyndigheten
efter ansökan av konkursboet genom
jämkning förordna om minskning
av skatteavdraget och i samband
därmed meddela beslut om utbetalning
till konkursboet av för
mycket innehållen preliminär skatt.
Motsvarande gäller efter ansökan
av utmätningsman när lön tages i
anspråk genom införsel.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga
blivit på grund
av arbetslöshet eller sjukdom eller
eljest oförvållat nedsatt, må av lokal
skattemyndighet erhålla anstånd
med erläggande av preliminär Bskatt,
kvarstående skatt eller tillkommande
skatt, som förfaller
till betalning under högst två av de
uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast
efter det ansökan om anstånd
gjorts. Anståndet må avse hela skatten
eller del därav. Anståndstiden
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
45 §.
14
Bevillningsutskottets
(Nuvarande lydelse)
av den månad, varunder den första
av nyssnämnda terminer infaller.
2 m o in. Värnpliktig, som inryckt
till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga
till följd härav
blivit nedsatt, må beviljas anstånd
med erläggande av preliminär Bskatt,
kvarstående skatt eller tillkommande
skatt, som förfaller till
betalning under uppbördstermin,
vilken helt eller delvis infaller under
tiden för militärtjänstgöringen eller
under tiden därefter, dock senast
under tredje kalendermånaden efter
den då tjänstgöringen upphör. Anståndet
må avse hela skatten eller
del därav. Anståndstiden må bestämmas
till längst ett år efter utgången
av den månad, varunder den
uppbördstermin infaller som anståndet
avser, dock att anstånd därutöver
må beviljas för tiden intill dess
den värnpliktige efter beviljad ledighet
för återgång till civil verksamhet
(hempermittering) eller hemförlovning
tre kalendermånader i följd varit
fri från tjänstgöring.
49
1 mom. Skattskyldig, som anfört
besvär över taxeringsnämnds,
prövningsnämnds eller skattedomstols
beslut rörande taxering, må beviljas
anstånd med inbetalning av
skatt på grund av taxeringen, därest
vederbörande taxeringsintendent i
yttrande över den skattskyldiges
framställning om anstånd förklarat
sig icke hava något att erinra mot
bifall, helt eller delvis, till densamma.
Under enahanda förutsättning
må skattskyldig, som hos prövningsnämnd
gjort ansökan om skatteberäkning
för ackumulerad inkomst
eller som anfört besvär över prövningsnämnds
eller skattedomstols
beslut angående dylik skatteberäkning,
beviljas anstånd med inbetal
-
betänkande nr 53 år 1967
(Föreslagen lydelse)
må bestämmas till längst ett år efter
utgången av den månad, under vilken
den första av nyssnämnda terminer
infaller.
2 m o m. Värnpliktig, som inryckt
till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga
till följd härav
blivit nedsatt, må av lokal skattemyndighet
erhålla anstånd med erläggande
av preliminär B-skatt, kvarstående
skatt eller tillkommande
skatt, som förfaller till betalning
under uppbördstermin, vilken helt
eller delvis infaller under liden för
militärtjänstgöringen eller under tiden
därefter, dock senast under tredje
kalendermånaden efter den då
tjänstgöringen upphör. Anståndet må
avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden
må bestämmas till längst
ett år efter utgången av den månad,
varunder den uppbördstermin infaller
som anståndet avser, dock att anstånd
därutöver må beviljas för tiden
intill dess den värnpliktige efter beviljad
ledighet för återgång till civil
verksamhet (hempermittering) eller
hemförlovning varit fri från tjänstgöring
tre kalendermånader i följd.
§•
1 m o in. Skattskyldig må av lokal
skattemyndighet erhålla anstånd
med inbetalning av skatt eller ränta
1) om taxering sintendenten anfört
besvär över taxering med yrkande
om ändring till den skattskyldiges
förmån: till belopp som betingas av
taxeringsintendentens yrkande,
2) om den skattskyldige anfört
besvär över taxering och taxeringsintendenten,
helt eller delvis, tillstyrkt
besvären eller ansökan om anstånd:
till belopp som betingas av
taxeringsintendentens yttrande,
3) om taxering blivit oriktig på
grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende:
till belopp som betingas av förbiseendet,
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
ning av skatt på grund av taxering,
varigenom den ackumulerade inkomsten
tages till beskattning. Anstånd
må avse skatt till belopp, som
betingas av taxeringsintendentens
yttrande.
Har skattskyldig taxerats å mer
än en ort för samma inkomst, garantibelopp
för fastighet eller förmögenhet,
må anstånd medgivas med inbetalning,
helt eller delvis, av ettdera
eller båda av de skattebelopp,
som påförts i anledning av taxeringen
i fråga.
Anståndet skall gälla till dess två
månader förflutit från dagen för
prövningsnämndens eller vederbörande
skattedomstols beslut i anledning
av besvär eller ansökan som i
första stycket avses.
2 mom. Har dödsbo ansökt om
befrielse från erläggande av skatt,
som påförts den avlidne eller dödsboet,
eller har dödsboet anfört besvär
över beslut i sådan fråga, skall
vad i 1 mom. första och tredje styckena
sägs äga motsvarande tillämpning.
(Föreslagen lydelse)
k) om den skattskyldige taxerats
på mer än en ort för samma inkomst,
garantibelopp för fastighet eller förmögenhet:
till belopp, motsvarande
ettdera av eller båda de skattebelopp
som påförts i anledning av
taxeringen,
5) om skattskyldig gjort ansökan
enligt förordningen den 21 maj 1965
(nr 153) om särskild skatteberäkning
för makar: till belopp som betingas
av ansökningen,
6) om skatt påförts obehörigen
eller med för högt belopp på grund
av fel vid debitering: till belopp som
bettingas av felaktigheten i debiteringen,
7) om preliminär skatt, som enligt
27 § 2 mom. skall gottskrivas den
skattskyldige, kan beräknas överstiga
motsvarande slutliga skatt och
bliva avkortad enligt 65 § samt den
skattskyldige icke erhållit jämkning
inom den i 45 § 1 mom. sista stycket
angivna tiden: till så stor del av
skatten som kan antagas bliva avkortad.
2 m o m. Skattskyldig må av
länsstyrelsen erhålla anstånd med
inbetalning av skatt eller ränta
l) om den skattskyldige anfört
besvär över taxering och erläggandet
av skatt, som påförts i anledning av
den icke lagakraftvunna taxeringen,
skulle för den skattskyldige medföra
betydande skadeverkningar eller eljest
framstå såsom obilligt: till belopp
som betingas av den skattskyldiges
yrkande i fråga om taxeringen,
2) om ansökan gjorts angående
skatteberäkning för ackumulerad inkomst
eller angående befrielse från
erläggande av skatt, som påförts
avliden person eller hans dödsbo,
eller om skattskyldig eller dödsbo
anfört besvär över beslut med anledning
av sådan ansökan: till belopp
som betingas av ansökningen
eller besvären,
3) om ansökan gjorts angående
avkortning enligt förordningen den
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
3 m o m. Gör skattskyldig gällande
att han på grund av fel vid debiteringen
påförts skatt obehörigen eller
med för högt belopp och har han
häri sökt rättelse hos lokal skattemyndighet,
må den skattskyldige beviljas
anstånd med erläggande av
skatten eller del därav. Anståndet
skall gälla till dess en månad förflutit
från dagen för den lokala skattemyndighetens
beslut i anledning av
ansökningen om rättelse i debiteringen.
4 mom. Om den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig, kan beräknas
överstiga motsvarande slutliga
skatt och om det överskjutande beloppet
är helt eller delvis oguldet,
må den skattskyldige, därest han försummat
att begära jämkning inom
den i 45 § 1 mom. sista stycket angivna
tiden, beviljas anstånd med
erläggande av så stor del av nämnda
belopp, som kan antagas bliva
avkortat enligt 65 §.
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser
om begränsning av skatt i
vissa fall eller angående befrielse
enligt 85 § 2 mom. från erläggande
av ränta å kvarstående skatt eller
om besvär anförts över beslut i anledning
av sådan ansökan: till belopp
som betingas av ansökningen
eller besvären.
Anstånd enligt första stycket vid
1) må medgivas endast om den
skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet
hos länsstyrelsen om icke med
hänsyn till anståndstidens varaktighet,
den skattskyldiges förhållanden
och omständigheterna i övrigt kan
antagas, att det belopp som avses
med anståndet ändå kommer att behörigen
erläggas.
3 mom. Anstånd må, utom i fall
som avses i 1 mom. vid 7), meddelas
att gälla längst intill dess två månader
förflutit från dagen för beslut
med anledning av ansökningen eller
besvären. Meddelat anstånd må omedelbart
återkallas, när skäl föreligger.
4 m o m. Den som åtnjutit anstånd
med inbetalning av skatt enligt
2 mom. 1) skall erlägga ränta
efter fem procent för år för den del
av skatten som skall erläggas sedan
anståndet upphört.
Räntan utgår från utgången av det
uppbördsår, då skatten skulle ha erlagts
om anstånd icke medgivits, till
och med den dag då skatten erlägges.
Uppkommer öretal vid ränteberäkningen,
jämnas räntan till närmast
högre hela krontal. Ränta skall ej
utgå, om räntebeloppet skulle understiga
fem kronor. Bifalles den
skattskyldiges besvär, skall erlagd
ränta återbetalas sedan taxeringen
vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i denna förord -
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ning om tillkommande skatt äga
motsvarande tillämpning beträffande
ränta enligt detta moment.
(Se vidare anvisningarna.)
50 §.
Beslut om anstånd, som i 48 och
49 §§ sägs, meddelas, efter skattskyldigs
framställning, av den lokala
skattemyndighet, som utfärdat debetsedel
å den skatt som med anståndet
avses.
Ansökan om —
Beslut om
I fråga —
Beslut om anstånd enligt 48 § och
49 § 1 mom. meddelas av den lokala
skattemyndighet, som utfärdat debetsedel
å den skatt som anståndet
avser.
till prövning.
—----för denne.
--motsvarande tillämpning.
53
1 in o m. Debiterad skatt samt sådan
preliminär A-skatt, som av arbetsgivare
innehållits med ledning av
debetsedel, skall, där ej nedan i denna
paragraf eller i 56 § annorlunda
stadgas, senast under den uppbördstermin,
då skatten förfaller till betalning,
medelst skatteanvisning inbetalas
å fast postanstalt inom riket
eller hos sådan penninginrättning,
varom i 52 § sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på
sätt i nästföljande stycke sägs, må
ock kunna fullgöras sålunda, att
skattebeloppet medelst girering överföres
till postgirokontorets skatteavdelning.
För att dylik inbetalning,
avseende viss uppbördstermin, skall
anses fullgjord under denna termin,
skall försändelse innehållande girokort
jämte skatteanvisning eller
skatteanvisningar ävensom, i sistnämnda
fall, summerad förteckning
över de olika skattebeloppen hava
inkommit till postanstalt senast å
terminens sista dag.
Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare,
beträffande vilken den lokala
skattemyndigheten så förordnat,
skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som innehållits
å arbetstagares lön, sålunda,
att det sammanlagda skattebeloppet
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7
§•
1 in o in. Debiterad skatt samt sådan
preliminär A-skatt, som av arbetsgivare
innehållits med ledning av
debetsedel, skall, där ej nedan i denna
paragraf eller i 56 § annorlunda
stadgas, senast under den uppbördstermin,
då skatten förfaller till betalning,
medelst skatteanvisning inbetalas
å postanstalt inom riket eller
hos sådan penninginrättning, varom
i 52 § sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på
sätt i nästföljande stycke sägs, må
ock kunna fullgöras sålunda, att
skattebeloppet medelst girering överföres
till postgirokontorets skatteavdelning.
För att dylik inbetalning,
avseende viss uppbördstermin, skall
anses fullgjord under denna termin,
skall försändelse innehållande gireringskort
jämte skatteanvisning eller
skatteanvisningar ävensom, i sistnämnda
fall, summerad förteckning
över de olika skattebeloppen hava
inkommit till postanstalt senast å
terminens sista dag.
Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare,
beträffande vilken den lokala
skattemyndigheten så förordnat,
skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som innehållits
å arbetstagares lön, sålunda,
att det sammanlagda skattebeloppet
saml. Nr 53
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
medelst inbetalningskort eller girokort
inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över
de olika skattebeloppen insändas till
skatteavdelningen. Dock äger statlig
myndighet efter anmälan till skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden,
så ock annan arbetsgivare,
om han har minst etthundra
arbetstagare, efter tillstånd av vederbörande
länsstyrelse insända skatteanvisningar
avseende preliminär Askatt
jämte summerad förteckning
över de olika, vid varje uppbördstermin
till skatteavdelningen inbetalda
skattebeloppen allenast en gång om
året i samband med inbetalning av
skatt förfallande till betalning under
uppbördsterminen i januari månad.
I sist avsett fall skall arbetsgivaren
för varje arbetstagare insända allenast
en skatteanvisning på vilken
upptagits sammanlagda beloppet av
de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta
stycke förmäles, må samtidigt
med inbetalning av arbetstagares
skatt inbetala jämväl arbetsgivaren
själv påförd preliminär och kvarstående
skatt. För att inbetalning skall
anses verkställd under uppbördsterminen,
skall inbetalningskortet eller
girokortet ävensom i förekommande
fall försändelsen hava inkommit till
postanstalt senast den 18 i den månad,
under vilken terminen infaller.
Vid inbetalning----— — avräknas härå
3 mom. Då särskilda skäl därtill
äro må Ivungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, generalpoststyrelsen
medgiva dels att viss
arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare
må, utan att gälda sådan
särskild avgift eller restavgift varom
förmäles i 54 eller 58 §, inbetala
arbetstagares under uppbördstermin
förfallande skatt efter utgången av
(Föreslagen lydelse)
medelst inbetalningskort eller gireringskort
inbetalas eller överföres
till särskilt skattepostgirokonto för
länsstyrelsen i länet. Samtidigt skola
skatteanvisningar insändas till länsstyrelsen.
Dock äger statlig eller
kommunal myndighet samt hushållningssällskap
med stadgar, som fastställts
av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer,
och skogsvårdsstyrelse efter anmälan
till länsstyrelsen, så ock annan arbetsgivare,
om han bär minst femtio
arbetstagare, efter tillstånd av länsstyrelsen
insända skatteanvisningar
avseende preliminär A-skatt allenast
en gång om året i samband med inbetalning
av skatt förfallande till betalning
under uppbördsterminen i
januari månad. I sist avsett fall skall
arbetsgivaren för varje arbetstagare
insända allenast en skatteanvisning
på vilken upptagits sammanlagda beloppet
av de för arbetstagaren gjorda
skatteavdragen. Arbetsgivare, varom
i detta stycke förmäles, må samtidigt
med inbetalning av arbetstagares
skatt inbetala jämväl arbetsgivaren
själv påförd preliminär och kvarstående
skatt. För att inbetalning
skall anses verkställd under uppbördsterminen,
skall inbetalningskortet
eller gir e ring skort et ävensom
i förekommande fall försändelsen
hava inkommit till postanstalt senast
den 18 i den månad, under vilken
terminen infaller.
aro
m o in. Då särskilda skäl därtill
må Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden
medgiva dels att viss arbetsgivare
eller viss grupp av arbetsgivare
må, utan att erlägga sådan
särskild avgift eller restavgift som
avses i 54 eller 58 §, inbetala arbetstagares
under uppbördstermin
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
samma termin eller, beträffande arbetsgivare,
som i 1 mom. tredje stycket
sägs, efter den 18 i den månad,
uppbördsterminen infaller, dels ock
att viss arbetsgivare eller viss grupp
av arbetsgivare må inbetala skatt för
arbetstagare i annan ordning än i
denna förordning sägs.
54
Har skattskyldig eller annan arbetsgivare
än i 53 § 1 mom. tredje
stycket sägs försummat att under
uppbördstermin inbetala därunder
förfallande skatt, äger han att senast
den 18 i den månad, under vilken
terminen infallit, å fast postanstalt
inom riket medelst skatteanvisning
erlägga skatten, därvid han tillika
skall gälda särskild avgift, utgörande
för skattebelopp om
högst 20 kronor —
Oavsett om —--
Inbetalas skatt--
Då särskilda---
(Föreslagen lydelse)
förfallande skatt efter utgången av
samma termin eller, beträffande arbetsgivare,
som i 1 mom. tredje stycket
sägs, efter den 18 i den månad,
uppbördsterminen infaller, dels ock
att viss arbetsgivare eller viss grupp
av arbetsgivare må inbetala skatt för
arbetstagare i annan ordning än i
denna förordning sägs.
§•
Har skattskyldig eller annan arbetsgivare
än i 53 § 1 mom. tredje
stycket sägs försummat att inbetala
skatt under rätt uppbördstermin,
äger han att senast den 18 i den månad,
under vilken terminen infallit,
på postanstalt inom riket betala
skatten med skatteanvisning, varvid
han skall erlägga särskild avgift, utgörande
för skattebelopp om
--hundratal kronor.
--etthundra kronor.
----särskilda avgiften.
---denna paragraf.
56
1 m o m. Inbetalas i annat fall än
i 53 § 1 mom. tredje stycket eller
54 § sägs skatt medelst skatteanvisning
under tiden mellan två uppbördsterminer,
skall skatten anses
vara inbetald under den senare av
dessa terminer, såvida icke av anteckning
å inbetalningskort eller
gir okor t eller eljest framgår att inbetalningen
avser skatt, som förfallit
till betalning under en tidigare
uppbördstermin.
4 mom. Skatt, som inbetalas till
centrala skattekontot, skall anses
vara inbetald den dag då inbetalningskort
eller försändelse innehållande
girokort inkommit till postanstalt.
Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet
eller girokortet angivas
den skattskyldiges namn och postadress
ävensom skatteslag, upp
-
§•
1 mom. Inbetalas i annat fall än
i 53 § 1 mom. tredje stycket eller
54 § sägs skatt medelst skatteanvisning
under tiden mellan två uppbördsterminer,
skall skatten anses
vara inbetald under den senare av
dessa terminer, såvida icke av anteckning
å inbetalningskort eller
gir er ing skort eller eljest framgår att
inbetalningen avser skatt, som förfallit
till betalning under en tidigare
uppbördstermin.
4 mom. Skatt, som inbetalas till
centrala skattekontot, skall anses
vara inbetald den dag då inbetalningskort
eller försändelse innehållande
gireringskort inkommit till
postanstalt.
Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet
eller gireringskortet angivas
den skattskyldiges namn, debetsedelsnummer
och postadress
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
bördsår och nppbördstermin, samt,
där så kan ske, den skattskyldiges
födelsetid och mantalsskrivningsadress
samt debetsedelns nummer.
Då arbetsgivare inbetalar genom
skatteavdrag innehållen skatt, skall
därjämte arbetsgivarens namn och
adress angivas. Ej må inbetalningseller
girokort avse mer än en skattskyldig
och en skattepost.
Då arbetsgivare--------
bl
Penninginrättning, varom i 52 §
sägs, postanstalt och postgirokontorets
skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till skatteavdelning
vid postkontor i residensstad i den
ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
Skatteavdelning vid postkontor
skall anteckna inbetald skatt å uppbördskort
samt upprätta restlängd i
den ordning Kungl. Maj :t bestämmer.
(Föreslagen lydelse)
ävensom skatteslag, uppbördsår och
uppbördstermin. Saknas uppgift om
debetsedelsnummer beträffande fysisk
person angives den skattskyldiges
mantalsskrivningsadress och
personnummer eller födelsetid. xJå
arbetsgivare inbetalar genom skatteavdrag
innehållen skatt, skall även
arbetsgivarens namn och adress angivas.
Inbetalnings- eller gireringskort
får ej avse mer än en skattskyldig
och en skattepost.
--tillhandahållen blankett.
§•
Penninginrättning, som avses i
52 §, postanstalt och postgirokontorets
skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall i den ordning
Kungl. Maj :t bestämmer anteckna
inbetald skatt för varje skattskyldig
samt upprätta restlängd.
58
1 m o in. Har skattskyldig eller
arbetsgivare som verkställt skatteavdrag
underlåtit att inbetala skatt
i tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 inom. sägs, skall utgå
restavgift, beräknad efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än en krona. Restavgiften
skall vid öretal över femtio
avrundas uppåt och vid annat
öretal avrundas nedåt till helt krontal.
Vad nu sagts skall i fall, som
avses i 56 § 3 mom. andra stycket,
gälla endast om där angiven inbetalning
icke verkställts senast under
den uppbördstermin, som infaller
närmast efter utgången av den månad,
under vilken skatteavdraget
verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning
från arbetsgivare som avses
i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast
§•
1 mom. Har skattskyldig eller
arbetsgivare som verkställt skatteavdrag
underlåtit att inbetala skatt
i tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 mom. sägs, skall restavgift
utgå, beräknad efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än tio kronor, öretal
som uppkommer vid denna beräkning
skall jämnas till närmast högre
hela krontal.
Arbetsgivare, som avses i första
stycket, skall utöver restavgift erlägga
tilläggsavgift för varje påbörjad
tidrymd av sex månader utöver
den första efter utgången av den
uppbördsmånad, under vilken skatten
rätteligen skolat erläggas, intill
dess skatten inbetalas eller ock fastställes
till betalning av den lokala
skattemyndigheten. Tilläggsavgift
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
den 18 i den månad under vilken
nämnda uppbördstermin infaller.
68
1 m o m. Överstiger erlagd preliminär
skatt motsvarande slutliga
skatt eller har genom skatteavdrag
enligt 40 § tredje stycket innehållits
mer än som svarar mot den skattskyldige
påförd kvarstående skatt,
skall länsstyrelsen i det län, där skatten
debiterats, skyndsamt ombesörja
att det överskjutande beloppet återbetalas
till den skattskyldige utan
kostnad för denne. Restitution skall
dock icke ske av belopp understigande
fem kronor.
Sedan beslut, som i 45 § 2 mom.
avses, inkommit till länsstyrelsen,
skall länsstyrelsen utan kostnad för
den skattskyldige till denne återbetala
det belopp, som han enligt beslutet
äger återbekomma.
Finner Kungl. Maj :t-----
2 m o m. Har vid----—_
Finner länsstyrelsen — —----
Envar, som eljest vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförd
slutlig, kvarstående eller tillkommande
skatt eller berättigas
återbekomma ytterligare överskju
-
(Föreslagen lydelse)
skall för varje sådan tidrymd beräknas
till fyra öre för varje hel krona
av den del av skatten, som icke erlagts,
dock ej mer än tolv öre för hel
krona. Bestämmelserna i denna förordning
om restavgift tillämpas även
i fråga om tilläggsavgift.
Vad i första och andra styckena
sägs skall i fall, som avses i 56 § 3
mom. andra stycket, gälla endast om
där angiven inbetalning icke verkställts
senast under den uppbördstermin,
som infaller närmast efter
utgången av den månad, under vilken
skatteavdraget verkställts, eller,
såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare
som avses i 53 § 1 mom. tredje
stycket, senast den 18 i den månad
under vilken nämnda uppbördstermin
infaller.
§•
1 mom. Överstiger erlagd preliminär
skatt motsvarande slutliga
skatt eller har genom skatteavdrag
enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits
mer än som svarar mot
den skattskyldige påförd kvarstående
skatt, skall länsstyrelsen i det län,
där skatten debiterats, skyndsamt
ombesörja att det överskjutande beloppet
återbetalas till den skattskyldige.
Restitution skall dock icke ske
av överskjutande preliminär skatt
under tio kronor.
Sedan beslut, som avses i 45 § 2
mom., inkommit till länsstyrelsen,
skall länsstyrelsen utbetala i beslutet
angivet belopp. Detsamma gäller
belopp, som angives i beslut enligt
45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.
---- därom förordna.
--mycket erlagts.
---- erlagt belopp.
Den som eljest vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförd
slutlig, kvarstående eller tillkommande
skatt eller berättigas återbekomma
ytterligare överskjutande
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
tande preliminär skatt, äger att genom
länsstyrelsen i det län, där debiteringen
skett, kostnadsfritt återbekomma
vad han för mycket erlagt.
5 m o in. Vad i 3 och 4 mom. sägs
skall äga motsvarande tillämpning,
då den som är berättigad att återbekomma
skatt har att erlägga sjömansskatt.
69
1 m o m. Därest den-----
Ränta som i föregående stycke
sägs skall icke utgå å belopp, varå
i 2 mom. omförmäld ränta tillgodoföres
den skattskyldige.
2 m o m. Den som —-----
Vid beräkning--------
att ränta utgår för skatt, som preliminärt
erlagts under vederbörligt
uppbördsår, från utgången av nämnda
år samt för annan skatt, därest
den erlagts under förra hälften av
ett uppbördsår, från och med den 1
därpå följande september och, därest
den erlagts under senare hälften
av ett uppbördsår, från och med den
1 därpå följande mars;
att, därest--------
(Föreslagen lydelse)
preliminär skatt äger att genom
länsstyrelsen i det län, där debiteringen
skett, återbekomma vad han
erlagt för mycket. Belopp under tio
kronor återbetalas endast när fråga
är om rättelse av felaktighet i debitering
eller avräkning.
5 m o m. Vad i 3 och 4 mom. sägs
äger motsvarande tillämpning, då
den som är berättigad att återbekomma
skatt har att erlägga sjömansskatt
eller bevillningsavgift för särskilda
förmåner och rättigheter eller
kupongskatt.
§•
---preliminär skatt.
Har slutlig eller kvarstående skatt
genom fel vid debiteringen blivit påförd
med oriktigt belopp eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräknad
med felaktigt belopp eller skall slutlig
eller kvarstående skatt av annan
anledning nedsättas, göres ny beräkning
av ränta enligt första stycket.
---den skattskyldige.
Ränta enligt första stycket utgår,
förutom å det skattebelopp som
skall återbetalas, även å det belopp
som beräknas enligt 1 mom. andra
stycket.
— skall iakttagas:
att ränta utgår för skatt som preliminärt
erlagts och för ränta enligt
1 mom. andra stycket från utgången
av taxeringsåret samt för annan"
skatt, därest den erlagts under
förra hälften av ett kalenderår, från
och med den 1 därpå följande juli
och, därest den erlagts under senare
hälften av ett kalenderår, från och
med den 1 därpå följande januari;
beloppet återbetalas.
3 mom. Har beslut, som föranlett
ränta enligt 1 mom. andra stycket
eller 2 mom., ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått
eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen,
är den skattskyldige
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
70
2 m o m. Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd debitering
befunnits, att skatt blivit
från debitering obehörigen utesluten
eller till för ringa belopp påförd eller
att preliminär skatt blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbörande
länsstyrelse underrättas
härom. Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som
må finnas erforderlig, och att, om
förhållande, som nyss sagts, finnes
föreligga, efter hörande av den skattskyldige
fastställa det belopp denne
har att gälda.
Finner länsstyrelsen efter anmälan
av lokal skattemyndighet eller
eljest sådant förhållande vara för
handen, skall länsstyrelsen likaledes,
efter hörande av den skattskyldige,
fastställa det belopp denne har att
erlägga.
71
Åtgärder för uttagande av skatt
må icke vidtagas senare än fem år
efter utgången av det uppbördsår,
under vilket skatten enligt verkställd
debitering skolat erläggas.
(Föreslagen lydelse)
pliktig återbetala vad han sålunda
uppburit för mycket. Bestämmelserna
i denna förordning om tillkommande
skatt äger därvid motsvarande
tillämpning.
§•
2 mom. Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd debitering
befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att preliminär
skatt eller ränta blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbörande
länsstyrelse underrättas härom.
Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som må finnas
erforderlig. Föreligger förhållande,
som nyss sagts, skall länsstyrelsen,
efter hörande av den skattskyldige
när så finnes påkallat, fastställa
det belopp denne har att erlägga.
Finner lokal skattemyndighet efter
anmälan eller eljest sådan felaktighet
som avses i föregående stycke
vara för handen eller att motsvarande
felaktighet föreligger i beslut om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
skatt, skall myndigheten, efter
hörande av den skattskyldige
eller arbetsgivaren när så finnes påkallat,
fastställa det belopp denne
har att erlägga.
§•
1 mom. Åtgärder för uttagande
av skatt må icke vidtagas mot skattskyldig
senare än fem år efter utgången
av det uppbördsår, under vilket
skatten skolat erläggas enligt
verkställd debitering eller, i fråga om
preliminär skatt som avses i 27 §
2 mom. vid 2), fastställts till betalning.
Utan hinder av vad i första stycket
sägs må kammarrättens eller
Kungl. Maj:ts utslag i mål, där anstånd
med betalning av skatt medgivits
i anledning av besvär, verkställas
inom en tid av två år från
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
utgången av det uppbördsår, då utslaget
meddelades.
2 mom. Har arbetsgivare verkställt
skatteavdrag för preliminär
skatt men icke inbetalat det innehållna
beloppet, må lokal skattemyndighet
icke fastställa ansvarighet för
arbetsgivaren senare än fem år efter
utgången av det uppbördsår då sådan
kvarstående skatt skulle ha erlagts,
som svarar mot preliminär skatt för
det inkomstår då skatteavdraget
verkställdes. Avser skatteavdraget
kvarstående skatt, må fastställelsen
icke ske senare än fem år efter utgången
av det uppbördsår, under vilket
skatten skolat erläggas enligt
verkställd debitering.
Åtgärder för indrivning av skatt,
som arbetsgivare innehållit genom
skatteavdrag, må icke vidtagas senare
än fem år efter utgången av det
uppbördsår då beslut om fastställelse
enligt första stycket meddelades.
Har arbetsgivare underlåtit att
verkställa skatteavdrag, må hans ansvarighet
för skatten icke fastställas
och ej heller åtgärder för uttagande
av skatten vidtagas mot honom sedan
arbetstagarens ansvarighet för
skatten upphört enligt 1 mom.
Utan hinder av vad ovan föreskrivits
må kammarrättens eller Kungl.
Maj:ts utslag varigenom arbetsgivare
ålagts ansvarighet för arbetstagares
skatt verkställas inom en tid av två
år från utgången av det uppbördsår
då utslaget meddelades.
72 a §.
Kungl. Maj:t eller myndighet, som
Kungl. Maj:t bestämmer, förordnar i
varje län ett allmänt ombud med
behörighet som nedan sägs samt ersättare
för sådant ombud.
Allmänt ombud äger hos lokal
skattemyndighet yrka att arbetsgivare
alagges ansvarighet för arbetstagares
skatt och må höras över ansökan
eller besvär hos länsstyrelsen
enligt denna förordning. Ombudet
skall yttra sig över besvär i mål en
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967 25
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ligt förordningen hos kammarrätten
och Kungl. Maj:t.
Allmänt ombud skall föra det allmännas
talan och må anföra besvär
till skattskyldigs eller arbetsgivares
förmån. Om allmänt ombuds besvärsrätt
föreskrives i 85 och 86 §§.
75 §.
Underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, utan
skälig anledning att vederbörligen
fullgöra denna skyldighet, är han
jämte arbetstagaren ansvarig för
skatt, vilken skatteavdraget skolat
avse, till belopp som svarar mot vad
han underlåtit att avdraga. Krav på
erläggande av skattebelopp som nu
sagts må följaktligen riktas mot såväl
arbetsgivaren som arbetstagaren,
dock att därest den sistnämnde vistas
å känd ort inom riket arbetsgivaren
må krävas endast om arbetstagaren
underlåtit att efter anmaning
gälda skattebeloppet i fråga.
Efterkommer arbetsgivaren
Arbetsgivare eller
Har lokal skattemyndighet icke
prövat, om arbetsgivare är skyldig
att svara för arbetstagares skatt,
skall utmätningsmannen, därest arbetsgivaren
bestrider sådan skyldighet,
av den lokala skattemyndigheten
i orten inhämta besked, huruvida arbetsgivaren
är att anse såsom ansvarig
för skatten. Denna må hos arbetsgivaren
uttagas endast därest
sistnämnda myndighet finner sådan
ansvarighet föreligga.
Därest arbetsgivare efter besvär
över lokal skattemyndighets beslut
funnits icke vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall länsstyrelsen
till arbetsgivaren återbetala skatt,
som denne erlagt för arbetstagaren,
Underlåter arbetsgivare utan skälig
anledning att vederbörligen fullgöra
sin skyldighet att verkställa
skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren
ansvarig för skatt, vilken
skatteavdraget skolat avse, till belopp
som svarar mot vad han underlåtit
att avdraga. Lokal skattemyndighet
som utfärdat eller haft
att utfärda arbetstagarens debetsedel
beslutar om arbetsgivarens ansvarighet
i nämnda fall.
Sedan beslut fattats enligt första
stycket må krav på erläggande av
skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren
som arbetstagaren. Vistas
arbetstagaren på känd ort inom
riket, må arbetsgivaren krävas endast
om det kan antagas att arbetstagaren
underrättats om sin skyldighet
atf erlägga skattebeloppet.
må beviljas,
erlägga restavgift.
Därest arbetsgivare efter besvär
över lokal skattemyndighets beslut
funnits icke vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall länsstyrelsen
till arbetsgivaren återbetala skatt,
som denne erlagt för arbetstagaren,
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
jämte erlagd restavgift ävensom ränta
efter fem procent för år.
Har arbetstagares------
77
samt erlagd restavgift och ränta efter
fem procent för år. Häftar arbetsgivare
för restförd skatt eller arbetstagares
skatt, för vilken han
funnits ansvarig, äger han dock utfå
endast vad som överstiger det obetalda
skattebeloppet och restavgift.
Förklaras arbetsgivare enligt senare
meddelat beslut helt eller delvis ansvarig
för skatten, är han skyldig
återbetala uppburen ränta i vad den
avser skattebelopp för vilket han befunnits
ansvarig. Därvid äger tredje
stycket motsvarande tillämpning.
--å indrivningskvittot.
§•
Har den som företräder arbetsgivare,
som är juridisk person, verkställt
skatteavdrag men uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåtit
att betala det innehållna beloppet i
tid och ordning som i 77 § sägs, är
han jämte arbetsgivaren betalningsskyldig
för skattebeloppet. Betalningsskyldigheten
må jämkas eller
eftergivas när särskilda skäl föreligga.
Talan om åläggande av betalningsskyldighet
enligt första stycket föres
vid allmän domstol.
Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet
för skattebelopp
som nu sagts må icke framställas
och ej heller åtgärder för indrivning
av beloppet vidtagas sedan arbetsgivarens
ansvarighet för samma
skattebelopp bortfallit på grund av
bestämmelserna i 71 §. Utan hinder
härav må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet
ålagts, verkställas
inom en tid av två år från utgången
av det uppbördsår då domen
vunnit laga kraft.
Den som erlagt skattebelopp på
grund av betalningsskyldighet enligt
första stycket äger söka beloppet
åter av arbetsgivaren. Därvid gälla
i tillämpliga delar bestämmelserna i
76 § om uttagande av skatt som arbetsgivare
betalat för arbetstagare.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
27
(Nuvarande lydelse)
83 §.
(Föreslagen lydelse)
Hörsammar icke skattskyldig anmaning
att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständiga
sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel å
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verkställer
han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad honom
åligger enligt 43 eller 78 §,
äger länsstyrelsen förelägga den
försumlige lämpligt vite.
Om uttagande
Hörsammar icke skattskyldig anmaning
att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständiga
sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel å
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verkställer
han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad honom
åligger enligt 43 eller 78 §,
äger den lokala skattemyndigheten
eller länsstyrelsen förelägga den
försumlige vite. Vite må ej bestämmas
under etthundra eller över femtusen
kronor.
Vite må icke föreläggas staten,
kommun eller annan menighet och
ej heller tjänsteman i tjänsten.
— lokal skattemyndighet.
Har ändamålet med vitet förfallit,
när fråga uppkommer om utdömande
därav, må vitet ej utdömas. Har
vitesföreläggande iakttagits först efter
det anmälan enligt tredje stycket
inkommit, skall ändamålet med vitet
icke anses hava förfallit därigenom.
Vid prövning av anmälan enligt
tredje stycket må även bedömas fråga,
huruvida och med vilket belopp
vitet bort erläggas.
84
Förmenar någon, att slutlig, kvarstående
eller tillkommande skatt
blivit genom fel vid debiteringen
obehörigen eller med oriktigt belopp
honom påförd eller att överskjutande
preliminär skatt, varom i 68 § 1
mom. sägs, tillgodoräknats honom
med för lågt belopp eller att felaktighet
ägt rum vid utskrivandet av
hans debetsedel, äger han att däri
söka rättelse hos den lokala skatte
-
§•
Har slutlig, kvarstående eller tillkommande
skatt debiterats med för
högt belopp eller överskjutande
preliminär skatt tillgodoräknats
med för lågt belopp eller föreligger
annan felaktighet till den skattskyldiges
nackdel i hans debetsedel, äger
den lokala skattemyndighet som
utfärdat debetsedeln vidtaga rättelse.
Föreligger motsvarande felaktig -
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
myndighet, som verkställt debiteringen.
Ansökan om rättelse skall ingivas
till nämnda myndighet inom
ett år efter det sökanden erhållit vederbörlig
debetsedel.
85
1 mom. Den, som-----—
(Föreslagen lydelse)
het i beslut om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt, äger
den lokala skattemyndighet som
meddelat beslutet vidtaga rättelse.
§•
— av beslutet.
Allmänt ombud äger anföra besvär
över lokal skattemyndighets
beslut rörande arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt. Besvären
skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom två månader
från den dag beslutet meddelades.
Talan må ej föras mot beslut varigenom
vite förelagts.
86 §.
Över länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må besvär anföras
hos kammarrätten, dock att
klagan icke må föras över länsstyrelses
beslut rörande preliminär taxering,
sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning
av sådan skatt, verkställande
av skatteavdrag eller anstånd med
inbetalning av skatt. Besvären skola
hava inkommit till länsstyrelsen
inom en månad från den dag, då
klaganden erhöll del av beslutet, vid
påföljd, om den tid försittes, att besvären
icke upptagas till prövning.
Ej må den omständigheten, att besvären
i stället för till länsstyrelsen
ingivits till kammarrätten, utgöra
hinder för deras upptagande till
prövning, därest besvären till kammarrätten
inkommit före utgången
av nyss stadgade besvärstid. I sådant
fall skola besvären av kammarrätten
omedelbart överlämnas till
vederbörande länsstyrelse.
Över länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må besvär anföras
hos kammarrätten. Talan får
dock icke föras över länsstyrelses
beslut rörande preliminär taxering,
sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skatteavdrag,
anstånd med inbetalning av
skatt, framställning om försättande
i konkurs, ackordsförslag, avskrivning
av skatt eller föreläggande av
vite.
Besvären skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom en månad från
den dag, då klaganden erhöll del av
beslutet vid påföljd att de icke upptagas
till prövning. Den omständigheten
att besvären ingivits till kammarrätten
i stället för till länsstyrelsen
utgör ej hinder för deras prövning,
om de inkommit till kammarrätten
före utgången av besvärstiden.
I sådant fall skall kammarrätten
omedelbart sända besvären till vederbörande
länsstyrelse.
Besvärsrätt tillkommer den som
beslutet avser, så ock, när fråga är
om beslut enligt 68 § 2 mom. eller
70 § 2 mom. i anledning av underrättelse
från riksrevisionsverket,
vederbörande revisor.
Sedan besvären-------giva anledning.
29
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
Över kammarrättens utslag må
klagan föras hos Kungl. Maj :t genom
besvär, vilka tillika med bevis
om dagen för utslagets delfående
skola hava inkommit till finansdepartementet
inom två månader från
den dag, då klaganden erhöll del av
utslaget, vid påföljd, om den tid försittes,
att besvären icke upptagas till
prövning.
Vid prövning av besvär över utdömande
av vite må jämväl frågan,
huruvida vitet bort föreläggas, komma
under bedömande.
87
Besvär över beslut enligt denna
förordning eller över taxering befriar
icke klaganden i vidare mån än
i 49 § sägs från att i behörig ordning
erlägga skatt.
(Föreslagen lydelse)
Över kammarrättens utslag får talan
föras hos Kungl. Maj :t genom
besvär, vilka med bevis om dagen
då utslaget delgivits klaganden skola
hava inkommit till finansdepartementet
inom två månader från delgivning
sdagen vid påföljd att besvären
icke upptagas till prövning.
Besvärsrätt tillkommer den som
beslutet eller utslaget avser.
Allmänt ombud äger anföra besvär
över länsstyrelses beslut rörande arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares
skatt, restavgift, ränta å kvarstående
skatt eller iakttagelse vid
riksrevisionsverkets granskning av
verkställd debitering. Ombudet äger
föra talan mot kammarrättens utslag
i mål enligt denna förordning
utan den begränsning som nu sagts.
Ombudet må föra talan även till
skattskyldigs eller arbetsgivares förmån.
§•
Besvär över beslut enligt denna
förordning eller över taxering inverkar
icke på skyldigheten att erlägga
den skatt, som besvären rör.
Åtgärd enligt denna förordning
skall verkställas oavsett att det beslut
eller utslag som föranleder åtgärden
icke vunnit laga kraft. Beslut
eller utslag i taxeringsmål, där taxeringen
fastställts till lägre belopp än
taxeringsintendenten yrkat eller
medgivit, får dock icke föranleda
restitution om taxeringsintendenten
anmält hinder härför. / sistnämnda
fall må länsstyrelsen på ansökan
medgiva restitution, varvid bestämmelserna
i 49 § 2 mom. sista stycket
om ställande av säkerhet tillämpas.
Bestämmelserna i andra stycket
om restitution äga motsvarande tilllämpning
i mål där allmänt ombud
har besvärsrätt.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen Igdelse)
88 §.
Om debitering, uppbörd, indriv- Kungl. Maj:t äger förordna att
ning och redovisning av skatt i uppgift som enligt denna förordning
Stockholm skall gälla, utöver eller i tillkommer länsstyrelse må fullgö
stället
för vad i denna förordning är ras av annan myndighet,
stadgat, vad Kungl. Maj:t därom särskilt
förordnar.
Anvisningar
till
5. Det ankommer-----
till
I 40 § andra och tredje styckena
angivna skatteavdrag med tjugufem
procent av lönebeloppet skola ej
verkställas, då det är för arbetsgivaren
uppenbart att anställningen
hos honom är att anse såsom bisyssla.
Är så ej fallet, må avdrag
underlåtas allenast därest arbetstagaren
med intyg från lokal skattemyndighet
styrker att fråga är om
bisyssla.
Skatteavdrag skall------
Det åligger arbetsgivaren, att senast
en vecka innan i 40 § tredje stycket
angivet avdrag för kvarstående
skatt med tjugufem procent av lönebeloppet
första gången göres genom
skriftlig eller muntlig hänvändelse
till arbetstagaren uppmana denne att
överlämna debetsedel å slutlig skatt
eller vederbörlig del av sådan debetsedel
eller på i sagda paragraf föreskrivet
sätt visa att skatteavdrag för
kvarstående skatt ej skall göras. Därvid
skall arbetsgivaren tillika erinra
arbetstagaren om det skatteavdrag,
som eljest kommer att göras.
39 §.
---skall verkställas.
Nämnden äger medgiva att preliminär
A-skatt, som skall utgå enligt
skattetabell, må beräknas till annat
belopp än som angives i tabellen
under förutsättning att avvikelsen
är ringa.
40 §.
I 40 § 1 mom. andra stycket och
2 mom. andra stycket angivna skatteavdrag
skola ej verkställas, då det
är uppenbart för arbetsgivaren att
anställningen hos honom är att anse
såsom bisyssla. Är så ej fallet, må
avdrag underlåtas allenast därest arbetstagaren
med intyg från lokal
skattemyndighet styrker att fråga är
om bisyssla.
--av anställningen.
Det åligger arbetsgivaren, att senast
en vecka innan i 40 § 2 mom.
andra stycket angivet avdrag för
kvarstående skatt första gången göres
genom skriftlig eller muntlig
hänvändelse till arbetstagaren uppmana
denne att överlämna debetsedel
å slutlig skatt eller vederbörlig
del av sådan debetsedel eller på föreskrivet
sätt visa att skatteavdrag för
kvarstående skatt ej skall göras. Därvid
skall arbetsgivaren tillika erinra
arbetstagaren om det skatteavdrag,
som eljest kommer att göras.
Arbetsgivarens val av skattetabell
för beräkning av förhöjt avdrag enligt
40 § 1 mom. andra stycket bör
godtagas, om skälig anledning får
31
Bevillningsutskottets
(Nuvarande lydelse)
Har genom skatteavdrag jämlikt
40 § andra eller tredje stycket innehållits
större belopp än vad enligt debetsedel,
skattekort eller av lokal
skattemyndighet utfärdat intyg, som
arbetstagaren företett efter det avdraget
gjorts, skall vid närmast följande
uppbördstillfälle inbetalas, må
arbetsgivaren mot kvitto tillhandahålla
arbetstagaren vad sålunda för
mycket innehållits.
Kan det--
Vad i---
betänkande nr 53 år 1967
(Föreslagen lydelse)
anses ha förelegat att tillämpa skattetabellen
i fråga.
Har genom skatteavdrag enligt 40
§ 1 mom. andra stycket eller 2 mom.
andra stycket innehållits större belopp
än vad som skall inbetalas vid
närmast följande uppbördstillfälle
enligt debetsedel, skattekort eller av
lokal skattemyndighet utfärdat intyg,
som arbetstagaren företett efter det
avdraget gjorts, eller erhållet besked
om skatteavdrag, skall arbetsgivaren,
om icke särskilda hinder föreligga,
mot kvitto tillhandahålla ar
inne
-
betstagaren vad som sålunda
hållits för mycket.
--lokala skattemyndigheten.
•---så förordnar.
till 41 §.
Då befrielse till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande
viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarstående
skatt må såsom framgår av 42 §
icke verkställas förrän skatteavdrag
för preliminär skatt till fullo verkställts.
Vid nedsättning av skatteavdraget
för kvarstående skatt på
grund av existensminimum bör den
lokala skattemyndigheten därför taga
hänsyn till dels den skattskyldiges
existensminimum och dels den
preliminära skatt den skattskyldige
har att erlägga. Då särskilda skäl
göra det påkallat, äger den lokala
skattemyndigheten d e 1 s i erforderlig
mån höja det belopp, som enligt
vad nyss sagts skall förbehållas den
skattskyldige, dels ock förordna,
att vid inkomstökning utöver det
förbehållna beloppet skatteavdrag
må verkställas högst med belopp
motsvarande viss angiven kvotdel av
inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarstående
skatt må såsom framgår av 42 §
icke verkställas förrän skatteavdrag
för preliminär skatt till fullo verkställts.
Vid nedsättning av skatteavdraget
för kvarstående skatt på
grund av existensminimum bör den
lokala skattemyndigheten därför taga
hänsyn till dels den skattskyldiges
existensminimum och dels den
preliminära skatt den skattskyldige
har att erlägga. Då särskilda skäl
göra det påkallat, äger den lokala
skattemyndigheten d e 1 s i erforderlig
mån höja det belopp, som enligt
vad nyss sagts skall förbehållas den
skattskyldige, dels ock förordna,
att vid inkomstökning utöver det förbehållna
beloppet skatteavdrag må
verkställas högst med belopp motsvarande
viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
1 fråga om skattskyldig
som är försatt i konkurs
skall efter ansökan av den skattskyldige
eller konkursboet tagas hänsyn
även till vad den skattskyldige har
att avstå till konkursboet av sin lön.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 45 8.
1. Har skattskyldig, som skall erlägga
preliminär A-skatt, enligt underrättelse
från länsbyrå för folkbokföringen
ändrat civilstånd under
förra delen av inkomståret, skall
lokal skattemyndighet utan särskild
anmälan från den skattskyldige vidtaga
den jämkning av nämnda skatt,
som av ändringen må betingas.
Lokal skattemyndighet----
1. Har skattskyldig, som skall erlägga
preliminär A-skatt, enligt underrättelse
från länsstyrelsen ändrat
civilstånd under förra delen av inkomståret,
skall lokal skattemyndighet
utan särskild anmälan från den
skattskyldige vidtaga den jämkning
av nämnda skatt, som må betingas
av ändringen.
----- icke uttages.
till 49 8.
1. Lokal skattemyndighets beslut
i anledning av framställning om anstånd
enligt 49 § 1 mom. första stycket
skall grundas på det yttrande
över framställningen, som det åligger
taxeringsintendent att avgiva.
Denne skall, därest detta med hänsyn
till föreliggande omständigheter
är möjligt, i yttrandet tillkännagiva
sitt ställningstagande till de över
taxeringen anförda besvären. Är utredningen
i besvärsärendet icke avslutad
och anser sig taxeringsintendenten
med hänsyn härtill eller av
annat skäl icke kunna göra något
uttalande rörande sitt framtida ställningstagande
till besvären, skall
detta meddelas den lokala skattemyndigheten,
som i sådant fall har
att avslå framställningen om anstånd
med skattens erläggande.
2. I fall som avses i 49 § 1 mom.
andra stycket bör anståndet avse
skatten enligt den taxering, som kan
beräknas skola undanröjas. Har preliminär,
skatt avräknats å slutlig
skatt enligt nämnda taxering, kan
anstånd beviljas även med betalning
av så stor del av skatten på grund av
den å rätt ort påförda taxeringen,
som motsvaras av nämnda preliminära
skatt.
1. När särskilda skäl föreligga må
lokal skattemyndighet begära yttrande
av taxeringsintendenten över ansökan
om anstånd.
2. I fall som avses i 49 § 1 mom.
vid 4) bör anståndet avse skatten enligt
den taxering, som kan beräknas
skola undanröjas. Har preliminär
skatt avräknats å slutlig skatt enligt
nämnda taxering, kan anstånd beviljas
även med betalning av så stor
del av skatten på grund av den å
rätt ort påförda taxeringen, som
motsvaras av nämnda preliminära
skatt.
3. Till ledning för prövning av ansökan
om anstånd enligt 49 § 2 mom.
första stycket vid 1) angives följande.
Om skattebeloppet är förhållandevis
ringa eller om den skattskyldi
-
33
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ges ekonomi allmänt sett är god, torde
— om förutsättningar för anstånd
eljest föreligga — anstånd ofta kunna
medgivas utan att säkerhet ställes.
Detsamma är förhållandet om det
kan antagas, att besvären över taxeringen
med hänsyn till bestämmelserna
i 89 § taxeringsförordningen
eller av annan anledning komma att
avgöras inom en nära framtid. Om
så anses lämpligt kan anståndstiden
begränsas; förlängning av anståndstiden
medges då först efter förnyad
ansökan och prövning av den skattskyldiges
förhållanden. Anstånd må
begränsas till att avse en del av skattebeloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968, varvid följande skall
iakttagas.
1. Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga
om åtgärder som fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
2. Bestämmelserna i 77 a § gäller icke i fråga om skatt som arbetsgivare
innehållit före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller efter ikraftträdandet i följande hänseenden,
nämligen
a) 27 § 3 inom., 28 §, 68 § 1 mom. och 69 § i fråga om skatt på grund av
taxering år 1967 eller tidigare år,
b) 40 ''§ och anvisningarna till samma paragraf i fråga om avdrag för
kvarstående skatt som förfaller till betalning under uppbördsterminerna i
mars och maj 1968,
c) 53 § 1 och 3 mom. samt 57 § i fråga om skatt som inbetalas senast den
18 januari 1968,
d) 58 § 1 mom. och 71 § i fråga om skatt som förfaller till betalning eller
skulle ha förfallit till betalning före ikraftträdandet, om skatteavdrag gjorts
i behörig ordning,
e) 85 § 1 mom. och 86 § i fråga om besvär över beslut som meddelats före
ikraftträdandet.
4. Utan hinder av vad ovan under 3. sägs gäller från förordningens ikraftträdande
bestämmelserna i 71 § 1 mom. andra stycket. Från ikraftträdandet
gäller den nya lydelsen av 58 § 1 mom. även beträffande skatt som avses
under 3. d) ovan, om skatten fastställes till betalning efter nämnda tidpunkt,
varvid tilläggsavgiften beräknas som om skatten skulle ha betalats i
januari 1968. Vidare gäller bestämmelsen i 71 § 2 mom. sista stycket och
den nya lydelsen av 85 § 1 mom. och bestämmelserna i 86 § om allmänt
ombuds besvärsrätt från ikraftträdandet i mål och ärende som avgöres efter
sistnämnda tidpunkt.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 53
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
2) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908
(nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5 §•
1 mom. I fråga--------— — — i allmänhet.
Har den, som är berättigad att
återfå erlagd bevillningsavgift enligt
denna förordning, i stället att erlägga
skatt som avses i uppbördsförordningen,
skola bestämmelserna i 68 §
3 och 4 mom. sistnämnda förordning
äga motsvarande tillämpning.
Samtidigt med---------— andel därav.
Vid redovisningen------— — dem utbetalta.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1952:360.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
35
3) Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt anvisningarna till 19 och 60 §§ samma lag1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
46
2 m o m. I hemortskommunen —
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,
som påförts den
skattskyldige under året näst före
det taxeringsår varom fråga är,
dels ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest
avgiften under beskattningsåret erlagts
för försäkring, vilken äges av
den skattskyldige själv eller, i förekommande
fall, hans make eller
hans omyndiga barn;
3) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, som
påförts den skattskyldige under året
näst före det taxeringsår varom
fråga är, dels ock premier och
andra avgifter, som skattskyldig erlagt
för försäkringar av följande
slag, vilka ägas av honom själv eller,
i förekommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn, nämligen
kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen
avgift till sjukkassa för begravningshjälp,
som ej avses i 33 § och
som ej utgör sjukförsäkring enligt
2''—4 kap. lagen om allmän försäkring;
samt
1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1966:
av anvisningarna till 60 § se 1957:105.
-----— eller uppfostran;
2) för dels sådan tilläggspensionsavgift,
som påförts den skattskyldige
under året näst före det
taxeringsår varom fråga är, dels
ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften
under beskattningsåret erlagts för
försäkring, vilken äges av den skattskyldige
själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga
barn;
3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår varom fråga är,
dels ock premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas
av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga
barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till
sjukkassa för begravningshjälp, som
ej avses i 33 § och som ej utgör
sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen
om allmän försäkring; samt
274, av anvisningarna till 19 § se 1963:299 och
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)
4) för belopp —---------- varje barn.
Har skattskyldig — — —---- eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig —------nämnda tid.
Avdrag, som---------— — 18 ar.
Anvisningar
till 19 §.
Socialhjälp, begravninghjälp — — --— -—influtna medlemsavgifter.
Utbytes sådan------skattepliktig intäkt.
Bestämmelsen att---- ------sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger------
Näringshjälp, som av allmänna
medel utgår till partiellt arbetsföra
med flera, är icke att hänföra till
skattepliktig inkomst, i den mån näringshjälpen
lämnats till bestridande
av kostnader, för vilka rätt till avdrag
icke föreligger vare sig direkt
såsom omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag.
Skatteplikt föreligger —----
Enligt 46 § —----— och 32
— av motorfordon.
Näringshjälp eller bidrag enligt
57, 58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen
den 3 juni 1966 (nr 368)
är icke att hänföra till skattepliktig
inkomst, i den mån näringshjälpen
eller bidraget lämnats till bestridande
av kostnader, för vilka rätt till avdrag
icke föreligger vare sig direkt
såsom omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag.
— mottagarens utbildning.
§§ •
Till ledning-----
1. Ett aktiebolag----
till 60 §.
följande exempel.
--160 000 kronor.
Om den beskattningsbara inkomsten
uppgår till 8 000 kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av
garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkomsten
fördelas på församlingarna med
1 000 kronor, 3 000 kronor och 4 000
kronor. Överstiger den beskattningsbara
inkomsten summa garantibelopp,
skall det överskjutande beloppet
fördelas enligt bestämmelserna i
56—59 §§.
2. I en------ —
A:s beskattningsbara
3. En person
Om den beskattningsbara inkomsten
uppgår till 6 400 kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av
garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkomsten
fördelas på församlingarna med
800 kronor, 2 400 kronor och 3 200
kronor. Överstiger den beskattningsbara
inkomsten summa garantibelopp,
skall det överskjutande beloppet
fördelas enligt bestämmelserna i
56—59 §§.
140 000 kronor.
på municipalsamhället.
— å municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft såvitt avser anvisningarna till 19 och 60 §§
dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas såvitt avser dessa anvisningar
första gången i fråga om 1967 års taxering. I övrigt träder lagen i
kraft den 1 januari 1968 och tillämpas första gången vid 1968 års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
37
4) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordningen
den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 12 § 1 inom. förordningen den 12
februari 1943 om kupongskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
8 §•
Kupongskattekontoret skall--—■
Vid försummelse------
Efterkommes icke föreläggande att
inbetala kupongskatt och dröjsmålsränta,
äger länsstyrelsen förordna
om uttagande därav hos bolaget i
den ordning som om indrivning av
kronoutskylder finnes stadgat. Därvid
skall iakttagas, att indrivningsavgift
skall erläggas endast för kupongskattens
kapitalbelopp samt att,
därest indrivningsavgiften inom visst
indrivningsdistrikt för ett och samma
bolag överstiger 100 kronor, det
överskjutande beloppet skall tillfalla
staten.
Besvär över---------
(Föreslagen lydelse)
--därtill föranleda.
— motsvarande tillämpning.
Efterkommes icke föreläggande
att inbetala kupongskatt eller dröjsmålsränta,
skall länsstyrelsen förordna
om uttagande därav hos bolaget.
Därvid tillämpas bestämmelserna
i uppbördsför ordning en om indrivning
och restavgift. Restavgift
uttages dock icke på dröjsmålsränta.
efterkomma förordnandet.
12 §.
— innehållna beloppet.
---— slutligen prövad.
Har den, som är berättigad återfå
kupongskatt, i stället att erlägga
skatt, som avses i uppbördsförordningen,
skola bestämmelserna i 68 §
3 och 4 mom. sistnämnda förordning
äga motsvarande tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Vad hittills föreskrivits
i 8 § om statens andel i indrivningsavgift tillämpas vid indrivning, som
verkställes av exekutiv förrättningsman, vilken erhållit rätt attt uppbära
andel i restavgifter efter den 1 januari 1965.
1 Senaste lydelse av 8 § se 1957:66 och av 12 § 1 mom. se 1947:579.
1 mom. Har vid
Ansökan om--
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
5) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den 31 december
1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. förordningen den 31 december 1945
om utdebitering av tingshusmedel1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
2 m o in. Till ledning för tingshusmedlens
bestämmande skall lokal
skattemyndighet varje år efter slutade
taxeringsförrättningar så fort ske
kan till tingshusbyggnadsskyldige genom
länsstyrelsen insända förteckning,
som för varje kommun summariskt
upptager antalet skattekronor
och skatteören som påförts enligt
kommunalskattelagen.
(Föreslagen lydelse)
2 in o m. Till ledning för tingshusmedlens
bestämmande skall länsstyrelsen
senast den 10 augusti varje
år till tingshusbyggnadsskyldige insända
sammandrag över antalet skattekronor
och skatteören, som på
grund av taxeringsnämndernas beslut
påförts inom ting shusby g gnadsskyldiges
område enligt kommunalskattelagen.
Sammandraget skall
upptaga summan för hela området
och hur mycket som belöper på varje
kommun.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Senaste lydelse av 1 § 2 mom. se 1954:156.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
39
6) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1 mom. Från sammanlagda
sådan i slutlig eller tillkommande
skatt ingående allmän kommunalskatt
och, i den mån avdrag icke åtnjutes
enligt nästf oljande stycke,
tilläggspensionsavgift som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår, varom fråga är.
Skattskyldig, som------
Avdrag enligt--------
Har sådan -----------
(Föreslagen lydelse)
eller lotterivinst;
sådan allmän kommunalskatt och,
i den mån avdrag icke åtnjutes enligt
nästf oljande stycke, tilläggspensionsavgift
som påförts den skattskyldige
under året näst före det
taxeringsår, varom fråga är.
kommunalskattelagen sägs.
---6 § 3 mom.
--i fråga.
4 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1967:40.
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
7) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen den 26 oktober 19ol om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1
Avgifter till svenska kyrkan eller
hennes prästerskap, kyrkomusiker
eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas
beslut eller eljest utdebiteras
efter de grunder som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet
äro stadgade, skola efter endast
sextio procent av det belopp för skattekrona
och skatteöre, vilket bestämts
till utdebitering, påföras den,
som är för inkomståret mantalsskriven
här i riket men som vid ingången
av inkomståret icke tillhör svenska
kyrkan.
2
Det åligger----------
Har i stomme till debiteringslängd,
som överlämnats till den lokala skattemyndigheten
från länsbyrå för
folkbokföringen, intagits uppgift att
skattskyldig vid ingången av inkomståret
icke tillhör svenska kyrkan,
skall debiteringen ske i enlighet
med den sålunda lämnade uppgiften.
4
Har rätt till skattenedsättning enligt
1 §, på grund av oriktig uppgift
från länsbyrå för folkbokföringen
eller av annan anledning, icke beak
1
Senaste lydelse av 1 § se 1953:402.
Sådan församlingsskatt enligt lagen
den 2 juni 1961 (nr 436) om
församlingsstyrelse, som efter kyrkofullmäktiges
beslut eller eljest debiteras
efter samma grunder som gälla
för debitering av kommunalskatt,
skall påföras den, som vid ingången
av inkomståret icke tillhörde svenska
kyrkan och som är mantalsskriven
här i riket för inkomståret, efter endast
sextio procent av det för debiteringen
bestämda beloppet.
§•
- — enligt 1 §.
§•
Har rätt till skattenedsättning enligt
1 § icke beaktats vid debiteringen
äger den skattskyldige söka rättelse
hos den lokala skattemyndighet
41
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
tats vid debiteringen äger den skattskyldige
söka rättelse hos den lokala
skattemyndighet som verkställt
debiteringen; och skall därvid vad i
uppbördsförordningen är stadgat angående
rättelse av felaktig debitering
av slutlig eller tillkommande skatt
äga tillämpning.
5 §.
I denna lag förstås med
taxeringsår: det -----—
inkomstår: det------
Vad i denna lag stadgas angående
länsbyrå för folkbokföringen skall
beträffande stad, där det tryckande
registret föres hos den lokala skattemyndigheten,
avse sistnämnda myndighet.
(Föreslagen lydelse)
som utfärdat debetsedeln. Därvid
tillämpas bestämmelserna i uppbördsförordningen
om rättelse av
felaktig debitering av slutlig eller
tillkommande skatt.
verkställes; samt
föregått taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
8) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 30 november 19d1 angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
5
Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,
skall länsstyrelsen meddela förordnande
om avkortning eller, där restitution
skall ske, tillställa den skattskyldige
honom tillkommande belopp
över postgiro.
Å restituerat belopp utgår icke
ränta.
(Föreslagen lydelse)
§•
Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,
skall länsstyrelsen meddela förordnande
om avkortning eller, där restitution
skall ske, tillställa den skattskyldige
honom tillkommande belopp.
Därvid tillämpas bestämmelserna
i 87 § uppbördsförordningen.
Vid restitution utgår icke ränta
enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämnielser
angående ränta gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare
års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
43
9) Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom förordnas, att 3, 4 och 5 §§ förordningen den 6 juni 1952 med
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3 §.
Vid tillämpning av denna förordning
skall, där avkortning kan ske,
sådan i första hand äga rum. Kan
avkortning icke ske eller kan sådan
ske allenast till viss del, skall det enligt
2 § beräknade beloppet, i den
mån det ej kunnat avkortas och det
täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas
till den skattskyldige. Å sålunda
återbetalat belopp utgår icke ränta.
Den som enligt denna förordning
vill åtnjuta avkortning av påförd
skatt eller restitution av erlagd skatt
eller båda dessa förmåner har att
därom göra ansökan hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket han taxerats
till statlig inkomstskatt för det
taxeringsår varom fråga är, eller,
därest han taxerats till sådan skatt
i Stockholms stad, till överståthållarämbetet.
Ansökan skall vara nämnda myndighet
tillhanda före utgången av kalenderåret
näst efter taxeringsåret,
vid äventyr att avkortning eller restitution
enligt denna förordning
icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna
förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution
(Föreslagen lydelse)
Vid tillämpning av denna förordning
skall, där avkortning kan ske,
sådan i första hand äga rum. Kan
avkortning icke ske eller kan sådan
ske allenast till viss del, skall det enligt
2 § beräknade beloppet, i den
mån det ej kunnat avkortas och det
täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas
till den skattskyldige. Å sålunda
återbetalat belopp utgår icke ränta
enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.
§•
Den som enligt denna förordning
vill åtnjuta avkortning av påförd
skatt eller restitution av erlagd skatt
eller båda dessa förmåner har att
därom göra ansökan hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket han taxerats
till statlig inkomstskatt för det
taxeringsår varom fråga är.
Ansökan skall vara länsstyrelsen
tillhanda före utgången av det femte
kalenderåret efter taxeringsåret. Föreligga
de i 2 § angivna förutsättningarna
för åtnjutande av avkortning
eller restitution först efter det
kammarrätten eller Kungl. Maj :t
meddelat utslag angående ifrågava
-
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Maj :t meddelat utslag
angående sökandens taxering
för ifrågavarande år, skall ansökningen
vara myndigheten tillhanda
inom ett år efter det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl.
Maj :ts utslag meddelats.
Ansökan göres — -— -------
5
Finnes ansökning böra bifallas,
skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande
om avkortning eller tillställa
sökanden honom tillkommande
restituerat belopp över postgiro
eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.
(Föreslagen lydelse)
rande taxering eller efter det sökanden
åsatts eftertaxering, skall ansökningen
vara länsstyrelsen tillhanda
inom ett år efter det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl.
Maj :ts utslag meddelats eller eftertaxeringen
skett. Har ansökan icke
inkommit till länsstyrelsen inom nu
angiven tid, upptages den icke till
prövning.
- av riksskattenämnden.
§•
Finnes ansökning böra bifallas,
skall länsstyrelsen antingen meddela
förordnande om avkortning eller,
där återbetalning skall ske, tillställa
sökanden honom tillkommande belopp
eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.
Därvid tillämpas bestämmelserna
i 87 § uppbördsförordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 och gäller även i fråga
om skatt som påförts dessförinnan. Äldre bestämmelser angående ränta
gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
45
10) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)
Härigenom förordnas, att 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
72
Till ledning för landstingsskattens
bestämmande skall lokal skattemyndighet
varje år efter slutade taxeringsförrättningar
så fort ske kan
till förvaltningsutskottet genom länsstyrelsen
insända förteckning, som
för varje kommun summariskt upptager
antalet skattekronor och skatteören,
som påförts enligt kommunalskattelagen.
Förvaltningsutskottet
låter däröver upprätta sammandrag,
upptagande summan för hela
landstingskommunen, samt hur mycket
som belöper på varje kommun.
§•
Till ledning för landstingsskattens
bestämmande skall länsstyrelsen senast
den 10 augusti varje år till förvaltningsutskottet
insända sammandrag
över antalet skattekronor och
skatteören, som på grund av taxeringsnämndernas
beslut påförts inom
landstingskommunens område
enligt kommunalskattelagen. Sammandraget
skall upptaga summan
för hela landstingskommunen och
hur mycket som belöper på varje
kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
11) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. och 20 § förordningen den 16 maj
1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
14
2 mom. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift
utgå med fyra öre för varje hel
krona av den del av skatten, som
icke erlagts i rätt tid. Uppkommer
vid beräkningen öretal, iakttages att
öretal över femtio avrundas uppåt
och annat öretal avrundas nedåt till
helt krontal, dock att restavgift icke
i något fall utgår med mindre än en
krona.
20
Åtgärder för uttagande av sjömansskatt
må icke vidtagas senare
än fem år efter utgången av det år,
under vilket skatteavdrag verkställts
eller skolat verkställas.
(Föreslagen lydelse)
§•
2 mom. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift
och tilläggsavgift utgå beräknade
enligt bestämmelserna i 58 § 1
mom. första, andra och tredje styckena
uppbördsförordningen. Tillläggsavgiften
bestämmes därvid i
förhållande till det antal tidrymder
av sex månader, utöver den första,
som påbörjats efter utgången av den
tidpunkt, då skatten rätteligen skolat
erläggas, intill dess skatten inbetalas
eller revisionskrav fastställes enligt
17 § 2 mom.
§•
Har redare underlåtit verkställa
avdrag för sjömansskatt, må hans
ansvarighet för skatten icke fastställas
och ej heller åtgärder för uttagande
av skatten vidtagas mot honom senare
än fem år efter utgången av det
år, under vilket skatteavdrag skolat
verkställas.
Revisionskrav mot redare i anledning
av att innehållen sjömansskatt
icke inbetalats må icke fastställas senare
än fem år efter utgången av det
år, under vilket skatteavdraget verkställdes.
Åtgärder för indrivning av innehållen
sjömansskatt må icke vidtagas
senare än fem år efter utgången av
det år, under vilket fråga om faststäl
-
47
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lelse av revisionskravet prövats av
s jömansskattenämnden.
Utan hinder av vad ovan föreskrivits
må kammarrättens eller Kungl.
Maj:ts utslag, varigenom redare
ålagts ansvarighet för sjömansskatt,
verkställas inom en tid av två år från
utgången av det uppbördsår då utslaget
meddelades.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
gäller dock i fråga om skatt som innehållits eller rätteligen skulle ha innehållits
genom skatteavdrag före ikraftträdandet. Utan hinder härav gäller
den nya lydelsen av 14 § 2 mom. även i fråga om skatt som nyss nämnts,
om skatten fastställes till betalning efter ikraftträdandet, och bestämmelserna
i 20 § sista stycket i mål och ärende som avgöres efter sistnämnda tidpunkt.
Därvid beräknas tilläggsavgiften som om skatten skulle ha betalats i
januari 1968.
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
12) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen den
1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 55 och 58 §§ förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
55
Skattskyldig, som anfört besvär
över beslut rörande taxering till allmän
varuskatt, må beviljas anstånd
med inbetalning av skatt på grund
av taxeringen. I fråga om sådant anstånd
skola bestämmelserna i 49 §
1 mom. uppbördsförordningen äga
motsvarande tillämpning.
58
Har deklaration ej avgivits och
preliminär allmän varuskatt ej inbetalats
inom föreskriven tid eller
har skattskyldig underlåtit att inom
sådan tid inbetala i avgiven deklaration
angivet belopp, skall restavgift
utgå å icke inbetalat belopp. Vad nu
sagts skall gälla jämväl där preliminär
allmän varuskatt eljest fastställts
till betalning och skatten ej
inbetalats inom i fastställelsebeslutet
angiven tid, så ock där skattskyldig
underlåtit att inbetala kvarstående
eller tillkommande allmän varuskatt
i tid och ordning som i 50
eller 51 § sägs.
Restavgiften utgår efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än en krona. Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrundas
uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal.
Vad i----------
(Föreslagen lydelse)
§•
Bestämmelserna i 49 § 1 mom. vid
1)—3) samt 2 mom. uppbördsförordningen
om anstånd i vissa fält
med inbetalning av skatt skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om
allmän varuskatt.
§-
Har deklaration ej avgivits och
preliminär allmän varuskatt ej inbetalats
inom föreskriven tid eller har
skattskyldig underlåtit att inom sådan
tid betala den skatt som skall utgå
enligt avgiven deklaration, skall
restavgift utgå å icke inbetalat belopp.
Vad nu sagts skall gälla jämväl
där preliminär allmän varuskatt
eljest fastställts till betalning och
skatten ej inbetalats inom i fastställelsebeslutet
angiven tid, så ock där
skattskyldig underlåtit att inbetala
kvarstående eller tillkommande allmän
varuskatt i tid och ordning som
i 50 eller 51 § sägs.
Restavgiften utgår efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än tio kronor. Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrundas
uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal.
— är fråga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
i 58 § andra stycket gäller dock i fråga om skatt som förfaller till betalning
före ikraftträdandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
49
13) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 18 december 1959 angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
8
Har belopp--------- —
Om pensionsgrundande--— —
Pensionsgrundande inkomst som
lokal skattemyndighet bestämt senast
den 20 november under taxeringsåret
skall, därest debetsedel å
slutlig skatt utfärdas för den försäkrade
angivas å debetsedeln. Har
pensionsgrundande inkomst bestämts
efter nämnda tidpunkt, skall
underrättelse härom sändas till den
försäkrade.
Har verkställd------- —
Underrättelse enligt-----
(Föreslagen lydelse)
§•
stycket sägs.
pensionsgrundande inkomsten.
Pensionsgrundande inkomst skall
angivas på debetsedel å slutlig skatt
när så kan ske. I annat fall skall särskild
underrättelse om den pensionsgrundande
inkomst som bestämts
sändas till den försäkrade.
den försäkrade.
— över beslutet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Förordningen omtryckt se 1962:395. Senaste lydelse av 8 § se 1966:244.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 51
50
Bevillningsutskottets betänkande nr o3 ar 1967
14) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. in.
Härigenom förordnas, att 17 och 40 §§ förordningen den 18 december
1959 angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
17
Arbetsgivaravgift uppgående — -Riksförsäkringsverket skall särskilt
för varje uppbördsdistrikt, såvitt
gäller Stockholm före den 1
augusti och i övrigt före den 1 september
under året näst efter utgiftsåret,
lämna vederbörande lokala
skattemyndighet uppgift om de arbetsgivaravgifter
som skola paföras
i samband med slutlig skatt.
(Föreslagen lydelse)
§•
---därtill föreligga.
Riksförsäkringsverket skall lämna
uppgift om de arbetsgivaravgifter,
som skola påföras i samband med
slutlig skatt, enligt föreskrifter som
meddelas av centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden efter samråd
med verket.
40
Tilläggspensionsavgift skall vara
erlagd före den 1 oktober året näst
efter taxeringsåret eller, såvitt gäller
i tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,
inom fyra månader
efter utgången av den månad,
under vilken den sista av de för
skatteinbetalningen bestämda uppbär
dster miner na infallit.
Har tilläggspensionsavgift,---
§•
Tilläggspensionsavgift som ingår i
slutlig skatt skall vara erlagd före
den 1 oktober året näst efter taxeringsåret.
Avgift som icke ingår i
slutlig skatt skall vara erlagd inom
åtta månader efter utgången av den
månad, då underrättelse om debitering
av avgiften meddelades den försäkrade.
— -— stycket stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
gäller dock i fråga om tilläggspensionsavgift som debiteras fore ikraftträ
-
dandet.
1 Förordningen omtryckt se
1962:396. Senaste lydelse av 40 § se 1964:158.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
51
15) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om
finansiering av folkpensioneringen
Härigenom för ordnas, att 2 § lagen den 25 maj 1962 om finansiering av
folkpensioneringen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
2
Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsavgift
för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst, under förutsättning att
han vid utgången av detta år fyllt
minst aderton och högst sextiosex år,
att han varit här i riket mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret
samt att han vid tidpunkten för
tryckningen av stomme till inkomstlängd
för taxeringsåret var svensk
medborgare.
Folkpensionsavgift skall—---
(Föreslagen lydelse)
Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsavgift
för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst, under förutsättning att
han vid utgången av detta år fyllt
minst aderton och högst sextiosex år,
att han varit här i riket mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret
samt att han vid ingången av
året näst före taxeringsåret var
svensk medborgare.
-----före taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser gäller
dock beträffande folkpensionsavgift som påföres för år 1967 eller tidigare
år.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1965:74.
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
16) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21 maj 196<j (nr lo3)
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
Härigenom förordnas, alt 10 § förordningen den 21 maj 1965 om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Bifalles ansökan om skatteberäkning
enligt denna förordning senast
den 20 november under taxeringsåret,
skall skatteberäkningen iakttagas
vid debitering av slutlig skatt.
Bifalles ansökan om skatteberäkning
senare, skall belopp varmed
skatt nedsättcs avkortas eller, där
restitution skall ske, tillställas den
skattskyldige på sätt som anges i
uppbördsförordningen. På restituerat
belopp utgår icke ränta.
Föranleder skatteberäkning, varom
beslut meddelats efter den 20
november under taxeringsåret att ytterligare
skatt skall uttagas, äga uppbörds
förordningens bestämmelserom
tillkommande skatt tillämpning.
(Föreslagen lydelse)
10 §.
Beslut om skatteberäkning enligt
denna förordning skall iakttagas vid
debitering av slutlig skatt, när så
kan ske med hänsyn till tidpunkten
för beslutet och debiteringen.
Har beslut om skatteberäkning
icke iakttagits vid debiteringen av
slutlig skatt, skall belopp, varmed
skatt nedsatts, avkortas och tillkommande
skatt debiteras i den mån ytterligare
skatt skall uttagas på grund
av beslutet. Vid restitution utgår icke
ränta enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
angående ränta gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare
års taxering.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de lilcalydande motionerna I: 865 av herr Enarsson in. fl. samt II: 1070
av herrar Björkman och Lothigius, vari hemställts, »att riksdagen måtte
avslå den föreslagna 77 a § i uppbördsförordningen rörande ställföreträdarens
civilrättsliga ansvar för av arbetsgivare innehållna icke redovisade skattemedel»;
ävensom
53
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
2) de likalydande motionerna 1:866 av herr Tistad och II: 1071 av herr
Werbro, vari hemställts, att riksdagen måtte, med ändring av vad som
föreslås i proposition nr 130, besluta att 48 § 1 mom. uppbördsförordningen
skall ha följande ändrade lydelse:
48 §.
1 in o in. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga blivit nedsatt på
grund av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat eller på grund
av studier, må beviljas anstånd med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående
skatt eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under
högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan
om anstånd gjorts. Anståndet må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden
må bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad,
varunder den första av nyssnämnda terminer infaller.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:159 av herr Lundström och 11:203 av
herr Öhvall, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om utredning rörande förutsättningarna för sådan ändring i gällande
principer om ränta vid skatterestitution, att ränta i möjligaste mån
skall utgå även i fall, som avses i motionerna;
2) de likalydande motionerna 1:331 av herrar Ottosson och Yngve Nilsson
samt II: 424 av herrar Thijlén och Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av möjligheten
för ett vidgat dispensförfarande avseende skatteuppbörd under semesterperiod»
; ävensom
3) de likalydande motionerna 1:615 av herr Harald Pettersson samt
II: 779 av herrar Sundkvist och Josef son i Arrie, vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring i gällande
bestämmelser, att arbetstagare i fall som avses i motionerna äger
företräde till tillgängliga medel och att staten därpå i vanlig ordning må
indriva sin fordran.
1 enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 51 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande proposition och vid riksdagens
början väckta motioner till innevarande års höstsession.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härför
återfinns under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
54 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
Inledning, s. 52—54.
Uppbördsutredningen och remissyttrandena, s. 54—113.
Departementschefen, s. 114—145.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Som motivering för yrkandet i motionerna 1:159 och 11:203 anföres
bl. a. Enligt 10 § förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för
makar utgår inte ränta på belopp som restitueras med anledning av att ansökan
om skatteberäkning enligt förordningens bestämmelser bifallits. Motsvarande
stadgande återfinns i 5 § förordningen angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och i 3 § förordningen med
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.
Riksdagen har åren 1965 och 1966 på förslag av bevillningsutskottet avslagit
väckta motioner om att ränta skall utgå för viss tid vid skatterestitution
enligt förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
Som skäl har anförts att ett införande av rätt till restitutionsränta
uppenbarligen skulle strida mot hittills tillämpade principer, nämligen
att sådan ränta inte utgår när särskild skatteberäkning i någon form är
beroende av ansökan från den skattskyldige. I förra årets betänkande medgav
dock utskottet att principen i vissa fall kunde synas orättvis: »Utskottet
vill i och för sig inte förneka att räntegottgörelse i vissa av de av motionärerna
avsedda fallen kan te sig berättigad från rättvisesynpunkt». Å andra
sidan fann utskottet att det skulle vara förenat med betydande svårigheter
att åstadkomma en för praktiskt bruk lämplig gränsdragning mellan fall,
där restitutionsränta bör utgå och där sådan ränta inte kan anses befogad.
Enligt motionärernas mening bör det vara ett allmänt intresse att undersöka
i vad mån en förändring till det bättre av nuvarande bestämmelser kan
ske. I fjolårets motion påvisades, att det kan gälla många års — i det anförda
fallet 8 års — ränteförlust för den skattskyldige. Grunderna för nu
gällande princip att restitutionsränta i berörda fall inte skall utgå synes
motionärerna oklara och bör närmare utredas. Om svårigheterna vid en
ändring är av sådan storlek, som bevillningsutskottet gjort gällande, torde
även de problem utskottet åberopat böra grundligt penetreras. I
I motionerna I: 331 och II: 424 anföres, att skatteuppbörden under vissa
förhållanden kan bli onödigt betungande på grund av systemet med tvåmånadersperioder,
som inte alltid stämmer överens med företagens verksamhet.
Framför allt gäller detta de företag som på grund av semester har
stängt under en längre period under vilken redovisning av preliminär källskatt
eller omsättningsskatt skall ske. För de flesta företag inträffar detta
under juli månad, vilken torde vara den vanligaste semestermånaden för
företagens anställda. De belopp som betalas under juliuppbörden är mycket
stora. Under perioden september 1965—september 1966 utvisade juli
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967 55
månad det högsta beloppet i fråga om preliminärskatt med 3 921 milj. kr.
Under samma månad inbetalades dessutom 895 milj. kr. i varuskatt, som
under tolvmånadersperioden endast överträffades av januari månad, då
varuskatteuppbörden uppgick till 1 036 milj. kr. De stora summor, som
den sammanlagda skatteuppbörden under juli månad uppgår till, medför
att företagen får stora svårigheter med en förskottsbetalning av skatten
före semestermånadens början. Till detta kommer givetvis att arbetet med
redovisning av preliminär skatt och varuskatt medför en stor arbetsbelastning
för företagens ekonomiavdelningar före semestern. Detta har lett till
en uppdelning av semestertiden för kassapersonalen även på de företag
som i övrigt tillämpar stängning under semestertiden. Då även de statliga
uppbördsmyndiglieterna har personalsvårigheter under semestermånaden
är det enligt motionärernas mening önskvärt från såväl enskild som statlig
synpunkt att åtgärder vidtas för att underlätta företagens redovisning av
denna skatteuppbörd. Det borde icke stöta på oöverstigliga administrativa
svårigheter att härvidlag tillämpa någon form av generös dispens under en
tidsperiod av 30 dagar för de företag, som på grund av semesterstängning
ansöker härom.
Till stöd för yrkandet i motionerna 1: 615 och II: 779 framhålles bl. a.,
att åtskilliga fall förekommer, då arbetsgivaren vid källskatteuppbörden
knappast kan sägas ha obehörigen förfogat över statens medel. Så är förhållandet
om medlen i fråga aldrig funnits hos arbetsgivaren. För arbetsgivare
i likviditetssvåriglieter eller måhända i eller inför likvidation kan det
vara möjligt att uppbringa, ofta genom smålån, just den del av den totala
lönen som skall utbetalas till arbetstagaren. Givetvis kan arbetsgivaren i ett
sådant fall betala en del till arbetstagaren och inleverera skattedelen till
statsverket. Fn sådan åtgärd går emellertid ut över arbetstagaren och står
kanske därjämte i strid mot långivarens önskemål eller kanske t. o. in. mot
dennes villkor.
Här föreligger uppenbarligen en fråga om vem som skall komma i första
hand, den anställde eller staten. Det borde inte råda mer än en mening om
att den anställde bör ha företräde. Den ordning som nu tillämpas ger
emellertid inte arbetstagaren utan staten företräde, varav också följer att
den tredje parten, arbetsgivaren, oförskyllt kommer att framstå som lagöverträdare.
Motionärerna anser det därför påkallat att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om erforderlig rättelse.
Som motivering för yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1070 anföres
bl. a. följande. I propositionen föreslås i 77 a § i förslaget till förordning
om ändring i uppbördsförordningen en bestämmelse av innebörd att om
den, som företräder arbetsgivare vilken är juridisk person, verkställt skatteavdrag
men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det
56 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
innehållna beloppet i tid och ordning, som i 77 § sägs, är han jämte arbetsgivaren
betalningsskyldig för skattebeloppet.
Vid remissbehandlingen av uppbördsutredningens betänkande framförde
bl. a. Näringslivets skattedelegation kritik mot förslaget på denna punkt.
Skattedelegationen framhöll bl. a. att behovet av den av utredningen föieslagna
ansvarigheten för arbetsgivarens ställföreträdare måste anses som
mycket ringa. Som skäl för denna uppfattning framfördes bl. a. dels att en
ställföreträdare som överträder bestämmelserna i aktiebolagslagen eller i
bolagsordningen kan åläggas betala oredovisad skatt som skadestånd till
staten, dels att staten kan uttaga skattebeloppet av arbetsgivaren i flertalet
av de fall då skadeståndsansvar anses böra utkrävas. Vidare framhåller delegationen
att genom kronans förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § andra stycket
handelsbalken skulle den ansvarighet för ställföreträdaren som föreslagits
minska möjligheterna till utdelning för dennes andra borgenärer, varjämte
ställföreträdaren genom användande av sin regressrätt synes kunna åberopa
kronans förmånsrätt och få fördel därigenom framför andra bolagets borgenärer.
Med hänsyn till det anförda avstyrkte delegationen förslaget. Sveriges
hantverks- och industriorganisation anser det icke lämpligt att vid
sidan av aktiebolagslagens och brottsbalkens regler tillskapa särskilda bestämmelser
i uppbördsförordningen. Från skatteindrivningssynpunkt anser
motionärerna mera vara att vinna genom en effektivisering av själva indrivningsförf
arandet. I
I motionerna 1: 866 och II: 1071 framhålles, att i 48 § uppbördsförordningen
finns bestämmelser som möjliggör anstånd med erläggande av preliminär
B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, då den skattskyldiges
skattebetalningsförmåga blivit nedsatt. Anstånd kan medges i två
fall. Det ena gäller skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga blivit nedsatt
på grund av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat. Det andra
gäller värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga
blivit nedsatt till följd därav.
Som villkor för anstånd med erläggande av skatt gäller således, att nedsättningen
i skattebetalningsförmågan skall vara oförvållad. En skattskyldig,
vars skattebetalningsförmåga blivit nedsatt på grund av omständigheter
varöver han själv råder, kan alltså inte beviljas anstånd. En kategori
skattskyldiga som har stor olägenhet därav är studerande. Det är numera
tämligen vanligt, att ungdomar, som varit ute i förvärvslivet en tid,
avbryter sitt arbete för att fortsätta sina studier. Om en sådan studerande
under sin yrkesverksamma tid betalat för låg preliminär skatt, påföres han
kvarskatt, vars erläggande — under uppbördsterminerna i mars och maj —
kan bereda honom avsevärda svårigheter. En kortare tids anstånd med skattebetalningen,
t. ex. över sommaren då han kan skaffa sig inkomster på
feriearbete, skulle betyda en väsentlig lättnad. Så som bestämmelserna nu
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967 57
ar utformade — och propositionen innebär ingen ändring härvidlag_kan
anstånd emellertid inte medges, eftersom studierna inte är oförvållade.
Motionärerna anser det vara skäligt, att skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga
blivit nedsatt på grund av studier, skall kunna beviljas anstånd
med skattebetalning enligt samma grunder som gäller vid arbetslöshet och
sjukdom.
Utskottets yttrande
I den förevarande propositionen framläggs på grundval av uppbördsutredningens
betänkande »Uppbördsfrågor» (SOU 1965:23) olika förslag i
syfte att förbättra och effektivisera skatteuppbörden.
Sålunda föreslås att ett allmänt ombnd och en ställföreträdare för denne
skall förordnas i varje län för att bevaka kronans intressen i vissa uppbördsmål.
Enligt förslaget skall allmänna ombudet äga rätt att anföra besvär
över lokal skattemyndighets och länsstyrelses beslut rörande arbetsgivares
ansvar för arbetstagares skatt samt över länsstyrelses beslut angående
restavgift, ränta på kvarstående skatt och riksrevisionsverkets anmärkningar
mot debitering. Utan ovannämnda begränsningar skall ombudet
även äga rätt att föra talan mot kammarrättens ntslag i uppbördsmål.
Avsaknaden av särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen om vem
som har att företräda det allmänna i uppbördsmål har otvivelaktigt framstått
som cn brist i uppbördssystemet. Utskottet delar därför uppfattningen,
att tillskapandet av särskilda befattningshavare med uppgift att tillvarata
det allmännas intressen i de viktigare uppbördsmålen är en angelägen reform.
Såsom framhållits i propositionen är avsikten med förslaget inte att
införa ett generellt partsförhållande i uppbördsprocessen mellan kronan
och de skattskyldiga eller arbetsgivarna. Allmänna ombudets uppgift skall
1 stället vara att granska och överväga fullföljd i sådana uppbördsmål, där
tillämpningen av bestämmelserna föranlett tvekan eller där avgörandet är
av intresse från prejudikatssynpunkt. Det bör i sammanhanget uppmärksammas
att ombudet enligt uttrycklig bestämmelse också äger rätt att föra
talan till skattskyldigs eller arbetsgivares förmån. Utskottet har för sin del
inte funnit anledning till erinringar mot förslaget och tillstyrker således
bifall till propositionen i denna del.
I propositionen framläggs vidare förslag om vidgade möjligheter för skattskyldig
att erhålla anstånd med betalning av skatt. Anstånd i samband
med taxeringsbesvär skall således — i motsats till vad som nu är fallet —
kunna meddelas oberoende av taxeringsintendentens ställningstagande i
besvärsfrågan. Förutsättningen för anstånd skall vara att erläggandet i behörig
tid av skatten för den skattskyldige medför betydande skadeverkningar
eller eljest framstår som obilligt. Som villkor för beviljandet av an5
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 53
58 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
stånd skall vidare gälla att den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet, om
det inte med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden
och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer
att erläggas i behörig tid. Beslut om anstånd i samband med besvär
över taxering skall meddelas av länsstyrelsen, som även har att för\alta
ställd säkerhet. I övrigt innebär förslaget i fråga om anstånd endast mindre
justeringar. Länsstyrelsen skall sålunda kunna meddela anstånd också när
skattskyldig gjort framställning om tillämpning av den s. k. 80 %-regeln
eller ansökt om befrielse från erläggande av ränta på kvarstående skatt.
Vidare föreslås, att lokal skattemyndighet skall få meddela anstånd, då
taxeringsintendenten anfört besvär till den skattskyldiges förmån och när
taxeringen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende samt när skattskyldig yrkat nedsättning i taxeringen
enligt reglerna för frivillig särbeskattning.
Skattskyldig, som på grund av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat
fått sin skattebetalningsförmåga nedsatt, kan enligt nuvarande bestämmelse
i 48 § 1 mom. uppbördsförordningen erhålla anstånd under
högst ett år med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt och
tillkommande skatt. Enligt 48 § 2 mom. samma förordning kan anstånd
med inbetalning av skatt dessutom meddelas värnpliktig, som inryckt till
militärtjänstgöring och på grund därav tatt sin skattebetalningsförmaga
nedsatt.
I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1: 866 och II:
1071 har hemställts att också skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga blivit
nedsatt på grund av studier skall kunna beviljas anstånd med skattebetalning
enligt samma grunder som gäller vid arbetslöshet och sjukdom.
Enligt uppbördsförordningen gäller som allmän regel, att besvär över
taxering eller yrkande om nedsättning av skatt inte fritar från skyldighet
att i föreskriven tid inbetala den skatt, som debiterats på grund av taxeringen.
Denna regel har uppenbarligen goda skäl för sig. Mot bakgrunden
härav är det enligt utskottets mening nödvändigt, att möjligheterna till anstånd
med skattens betalning blir relativt begränsade. Såvitt utskottet
kunnat finna är de förslag till vidgade anståndsmöjligheter, som framlagts
i propositionen, väl avvägda och ägnade att så långt det är möjligt tillgodose
de krav, som under senare år, bl. a. i motioner i riksdagen, framförts i
syfte att avhjälpa bristerna i nu gällande bestämmelser om anstånd. Med
det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen föreslagna ändringarna
av reglerna om anstånd med inbetalning av skatt och avstyrker således bifall
till motionerna I: 866 och II: 1071.
Propositionen innehåller också förslag till ändrade regler om skatteavdrag
för preliminär A-skatt och kvarstående skatt. I fråga om engångsbelopp
utöver lön, exempelvis ackordsersättning och retroaktiv lön, föreslås
att avdrag för preliminär skatt skall ske enligt särskild tabell som fastställs
59
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden. Avdrag för preliminär
skatt på engångsbelopp i andra fall föreslås höjt från 25 till 30 %. Om debetsedel
på preliminär skatt inte lämnas till arbetsgivaren skall enligt nuvarande
bestämmelser skatteavdrag göras med 25 % av inkomsten. Enligt
förslaget i propositionen skall sådant avdrag på lön för vecka eller längre tid
göras med 110 % av skattebeloppet enligt kolumn 1 i skattetabellen på den
ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas, och vid
korttidsanställning (daglön) med 110 % av tabellbeloppet. I fråga om engångsbelopp
utöver lön skall det ovannämnda skatteavdraget höjas med
10 %, om debetsedel på preliminär skatt inte företes. I stället för avdrag
med 30 % skall avdrag göras med 110 % av skattebeloppet enligt kolumn 1
på övriga engångsbelopp, om debetsedel uteblir. Förhöjningen av det preliminära
skatteavdraget skall dock alltid ske med minst 1 kr. för daglön, 5 kr.
för veckolön, 10 kr. för halvmånadslön och 20 kr. för månadslön. Skattea\drag
för kvarstående skatt, som f. n. görs med 25 % av inkomsten, när
debetsedel på slutlig skatt inte lämnas, skall enligt förslaget göras med
samma belopp som preliminärskatteavdraget utom när fråga är om korttidsanställning.
Vidare föreslås att kvarstående och tillkommande skatt under
10 kr. inte skall uttas och överskjutande preliminär skatt under samma
belopp inte återbetalas. Därjämte förordas höjning av gränsen för påföring
av preliminär B-skatt från nuvarande 60 kr. i hemortskommunen och 200
kr. i annan kommun till generellt 300 kr. samt höjning av gränsen för uppdelning
av kvarstående skatt på två uppbördsterminer från 50 till 200 kr.
En grundläggande princip i det nuvarande uppbördssystemet är att avdrag
för preliminär skatt på inkomsten skall göras i anslutning till inkomstförvärvet
med belopp, som beräknas i så nära överensstämmelse med den
slutliga skatten som möjligt. Av gjorda undersökningar framgår, att arbetsgivarna,
särskilt när det gäller tillfälliga arbetsanställningar, haft svårigheter
att infordra debetsedlar eller skattekort från de anställda. Dessa har
nämligen i många fall på grund av inkomstutvecklingen funnit det fördelaktigt
att erhålla skatteavdrag enligt 25-procentsregeln. Detta har medfört
olägenheter för arbetsgivarna vid skatteredovisningen och för uppbördsmyndigheterna
vid identifieringen av de skattskyldiga. Detta är givetvis
inte tillfredsställande och inte heller att skattskyldiga kan komma i åtnjutande
av en inte avsedd räntefri skattekredit under avsevärd tid genom att
underlåta att uppvisa sina debetsedlar för arbetsgivaren. Utskottet biträder
därför de av departementschefen föreslagna ändringarna av skatteavdragsreglerna.
I detta sammanhang vill utskottet endast tillägga följande. Enligt
den nya bestämmelsen i 40 § 3 mom. uppbördsförordningen skall förhöjt
skatteavdrag inte göras, om arbetsgivaren erhållit besked av länsstyrelsen
eller den lokala skattemyndigheten om vilket avdrag som skall göras från
arbetstagarens lön. Nämnda bestämmelse får också anses tillämplig, om
arbetsgivaren erhållit uppgifter direkt från det av centrala folkbokförings
-
60 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
och uppbördsnämnden fr. o. m. årsskiftet 1967/68 inrättade centrala förfrågningsregistret.
Förslagen om höjda beloppsgränser föranleder inte erinringar
från utskottets sida.
Om skattskyldig eller arbetsgivare underlåter att inbetala skatt i föreskriven
tid och ordning är han enligt gällande bestämmelser skyldig att betala
restavgift med 4 % av det inte inbetalade skattebeloppet. I propositionen
föreslås att arbetsgivare, som inte betalt innehållen skatt skall, utöver restavgift,
erlägga en särskild tilläggsavgift fr. o. in. sjunde månaden efter uppbördsmånaden.
Tilläggsavgiften skall för varje sexmånaderspenod beräknas
till 4 % av det icke inlevererade skattebeloppet. Restavgift och tilläggsavgift
skall dock tillsammans inte överstiga 16 % av den obetalda skatten.
Den straffpåföljd i form av dagsböter eller fängelse, vilken en arbetsgivare,
som försummat att i rätt tid redovisa innehållen skatt kan ådra sig enligt
uppbördsförordningens bestämmelser, har i praktiken inte visat sig
vara ett tillräckligt snabbt verkande påtryckningsmedel för att förmå arbetsgivare
att fullgöra sina skyldigheter. I likhet med departementschefen
anser utskottet det befogat att av sådana försumliga arbetsgivare — utöver
restavgift — utta en särskild tilläggsavgift, som successivt ökar ju längre
dröjsmålet med skatteinbetalningen varar. Mot en på angivet sätt konstruerad
restavgift och tilläggsavgift kan givetvis invändas att årsräntan på det
icke inbetalade skattebeloppet härigenom blir osedvanligt hög. Syftet med
tilläggsavgiften är emellertid inte endast att kompensera det allmänna
för ränteförluster utan också att förmå arbetsgivaren att inbetala den oredovisade
skatten i rätt tid. Avgiften skall även ersätta statsverket för de
extra kostnader, som restföring av skatt m. in. medför. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i berörda del.
En nyhet i propositionen är förslaget att den, som företräder juridisk
person och av uppsåt eller grov oaktsamhet underlåter att redovisa innehållet
skattebelopp skall, på därom särskilt förd talan, kunna förpliktas
att solidariskt med den juridiska personen svara för beloppet. När särskilda
skäl föreligger skall ställföreträdares betalningsskyldighet dock kunna jämkas
eller efterges. För att förmå försumliga arbetsgivare att tillhandahålla
bokföring in. in. förordas dessutom att, förutom länsstyrelse, även lokal
skattemyndighet skall få rätt att förelägga vite.
I motionerna I: 865 och II: 1070 har hemställts om avslag på propositionen
i denna del.
Avsaknaden av bestämmelser i uppbördsförordningen om ekonomisk ansvarighet
för arbetsgivares ställföreträdare vid försummad skatteredovisning
har varit särskilt framträdande i fråga om de s. k. fåmansbolagen. Verkställande
direktören eller annan som företräder sådant bolag kan genom
bristande skatteredovisning ådra sig straffansvar. Trots att bolaget helt
saknat tillgångar har emellertid ställföreträdaren i allmänhet inte kunnat
åläggas att med egna medel ersätta den innehållna men inte inlevererade
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967 61
skatten. En sådan ordning är självfallet inte tillfredsställande. Som departementschefen
framhållit är avsikten med förslaget inte att införa en ny
straffsanktion utan endast att skapa möjlighet för det allmänna att utkräva
ett solidariskt ekonomiskt ansvar av en försumlig ställföreträdare och den
juridiska person, som han företräder. Några allvarligare invändningar från
rättssäkerhetssynpunkt kan enligt utskottets mening inte riktas mot den
föreslagna kompletteringen av lagstiftningen. Utskottet vill dessutom erinra
om att betalningsskyldigheten kan jämkas eller efterges när särskilda skäl
därtill föreligger. Några principiella invändningar kan enligt utskottets
mening inte heller göras mot förslaget att lokal skattemyndighet ges rätt
att förelägga tredskande arbetsgivare vite för att få tillgång till de handlingar,
som erfordras för kontrollen av skatteredovisningen. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen även i dessa delar och avstyrker
således bifall till motionerna I: 865 och II: 1070.
De räntor som utgår enligt uppbördsförordningen är dels ränta på kvarstående
skatt (kvarskatteränta), dels ränta på överskjutande preliminär
skatt, som beräknas vid debitering av slutlig skatt (ö-skatteränta), och dels
restitutionsränta, som tillgodoförs då återbetalning av för mycket inbetald
skatt eljest sker.
I propositionen framläggs förslag till ändrade bestämmelser rörande ränteberäkningen
i syfte att åstadkomma mer enhetliga och rättvisa bestämmelser
än som nu gäller. Bl. a. föreslås ändringar av räntebestämmelserna
vid restitution av skatt i samband med tillämpningen av reglerna i förordningen
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,
förordningen om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen om
särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Enligt gällande bestämmelser
i dessa författningar utgår inte ränta på belopp som restitueras. I propositionen
föreslås att skattskyldig skall tillgodoföras ö-skatteränta men
inte restitutionsränta, när skatten nedsätts med tillämpning av sistnämnda
författningar.
I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 159 och II: 203 har hemställts
om utredning rörande ändrade principer för beräkning av ränta vid
restitution av skatt i sådana fall, då skatterestitutionen är beroende av ansökan
från den skattskyldige.
Genom de ovan redovisade förslagen i propositionen har motionärernas
yrkande delvis blivit tillgodosett. Enligt utskottets mening är det emellertid
inte tillfredsställande att en skattskyldig inte är berättigad till restitutionsränta
i de i motionerna avsedda fallen. Det är inte rimligt att en skattskyldig,
som fått sitt yrkande bifallet, inte skall få kompensation för den ränteförlust
han gör under processtiden. Avsaknaden av bestämmelser om restitutionsränta
är särskilt påtaglig i sådana fall, då fråga är om betydande
skattebelopp och vederbörande taxeringsintendent utan framgång fört talan
i högsta instans för att erhålla ett prejudicerande avgörande. Utskottet
62 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
är medvetet om att det är förenat med vissa svårigheter att göra en lämplig
gränsdragning mellan fall, då restitutionsränta bör utgå, och fall, då sådan
ränta kan anses mindre befogad. Det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet har emellertid fått ökad betydelse genom utvidgningen av tilllämpningsområdet
för förordningen om ackumulerad inkomst och tillkomsten
av bestämmelserna om särskild skatteberäkning för makar. Utskottet
vill därför förorda, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t begär utredning
om ändrade principer för beräkning av ränta vid skatterestitution i
fall, då restitutionen är beroende av ansökan från den skattskyldige. Med
det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna I: 159 och II: 203.
Utöver vad ovan anförts har utskottet inte funnit anledning till erinringar
mot de av departementschefen föreslagna reglerna för beräkning av
ränta och tillstyrker således propositionen i nämnda delar.
På grundval av uppbördsutredningens betänkande »Skatteavdrag på konkursgäldenärs
inkomst» (Stencil Fi 1966: 7) har i propositionen även föreslagits
upphävande av stadgandet i 10 § uppbördsförordningen om förbud
mot avdrag för preliminär A-skatt på konkursgäldenärs inkomst. För att
konkursgäldenären inte skall kunna begära för högt skatteavdrag och därigenom
undandra konkursboet den del av lönen som tillkommer boet föreslås
vidare att lokal skattemyndighet skall kunna minska avdraget på ansökan
av boet, som då äger rätt till den skatt som inbetalts för mycket.
Enligt gällande rättspraxis är konkursgäldenär skattskyldig för arbetsinkomst.
Under remissbehandlingen har allmänt vitsordats att gällande förbud
mot skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst haft otillfredsställande
verkningar för konkursgäldenären, som efter konkursens avslutande blir
skyldig att erlägga hela den skatt, som belöper på hans inkomst under konkursen.
På grund härav och då förslaget innebär en anpassning av uppbördssystemet
till gällande rättspraxis beträffande skattskyldigheten samt
förslaget helt överensstämmer med de uttalanden, som gjorts av lagberedningen
i betänkandet »Utsökningsrätt III» (SOU 1964: 57) har utskottet ansett
sig böra biträda departmentschefens förslag.
De ändringar i uppbördsreglerna av i huvudsak teknisk natur, som föreslås
i anledning av övergången till automatisk databehandling inom uppbördsväsendet
vid årsskiftet 1967/68, liksom övriga i propositionen behandlade
detaljfrågor, vilka av utskottet i det föregående inte närmare berörts,
har inte föranlett erinran eller eljest särskilt yttrande från utskottets sida.
Vid sin granskning av de framlagda författningsförslagen har utskottet
uppmärksammat vissa inadvertenser i bestämmelserna om avjämning av
örelal och föreslår därför i förenhetligande syfte ändringar i 6 § tredje stycket
uppbördsförordningen och 58 § andra stycket förordningen om allmän
varuskatt. Genom departementschefens förslag har vidare vissa hänvisningar
i 35 § andra stycket och 36 § första stycket uppbördsförordningen
blivit överflödiga och bör därför utgå. En bestämmelse om att allmänt om
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
63
bud äger föra talan även till skattskyldigs eller arbetsgivares förmån finns
intagen i den nya 72 a § i uppbördsförordningen. Motsvarande bestämmelse
i 86 § sista stycket samma förordning bör med hänsyn därtill utgå.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även vissa andra vid riksdagens
början motionsvis framförda förslag om ändringar av uppbördsreglerna.
I motionerna I: 331 och II: 424 har hemställts om utredning av möjligheterna
till ett vidgat dispensförfarande vid skatteuppbörd under semesterperiod.
Till stöd för yrkandet har åberopats företagens svårigheter att göra
förskottsinbetalningar av skatt före juli månads ingång och att kvarhålla
personal för skatteredovisningen under semestermånaden.
Enligt 23 § uppbördsförordningen förfaller skatt till betalning under eu
eller flera uppbördsterminer. Dessa omfattar tiden fr. o. m. den 6 t. o. m.
den 13 i månaderna mars, maj, juli, september, november och januari. Då
särskilda skäl föreligger kan jämlikt 53 § 3 mom. uppbördsförordningen
viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare medges rätt att, utan att
erlägga särskild avgift eller restavgift, inbetala arbetstagares skatt, som förfaller
under viss termin, efter utgången av samma termin eller, i fråga om
arbetsgivare med minst två arbetstagare eller därmed likställd arbetsgivare,
efter den 18 i den månad, varunder uppbördsterminen infaller.
Jämlikt bestämmelser i 21 och 46 §§ förordningen om allmän varuskatt
skall skattskyldig efter varje redovisningsperiod, som i regel omfattar två
månader, inbetala den på den skattepliktiga omsättningen belöpande preliminära
skatten. Skatteinbetalningen skall göras senast den 18 i månaden
närmast efter utgången av den redovisningsperiod som skatten avser. För
första redovisningsperioden skall skatten sålunda inbetalas senast den 18
mars, för andra redovisningsperioden senast den 18 maj o. s. v. Kungl.
Maj :t äger i förekommande fall medge att viss skattskyldig eller vissa grupper
av skattskyldiga, utan påföljd av restavgift, får inbetala preliminär allmän
varuskatt efter det skatten förfallit till betalning. Kvarstående allmän
varuskatt förfaller enligt bestämmelse i 50 § förordningen om allmän varuskatt
till betalning den 18 januari året efter taxeringsåret.
Enligt vad utskottet erfarit har man hittills varit mycket restriktiv när
det gällt att meddela dispenser från att inbetala skatt inom föreskriven tid.
En vidgad dispensrätt under den uppbördstermin, som infaller i jub månad,
skulle otvivelaktigt innebära förskjutningar i skatteuppbörden och medföra
avsevärda administrativa svårigheter för uppbördsmyndigheterna. På grund
härav anser utskottet sig inte kunna biträda motionärernas utredningsyrkande
och avstyrker således bifall till motionerna I: 331 och II: 424.
I motionerna I: 615 och II: 779 har framhållits att en arbetsgivare i likviditetssvårigheter
ofta endast har medel att finansiera arbetstagarnas nettolöner
men inte de på lönerna belöpande preliminära skatterna. Under sådana
förhållanden kan arbetsgivaren enligt motionärernas mening knappast
anses ha obehörigen förfogat över statens medel. Motionärerna anser det
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
otillfredsställande att staten i förevarande fall äger företräde framför arbetstagarna
till arbetsgivarens medel och begär därför utredning av detta
spörsmål.
Källskattesystemet bygger på medverkan från arbetsgivarnas sida på det
sättet, att arbetsgivarna i uppbördsförordningen ålagts att verkställa avdrag
för preliminär och kvarstående skatt på arbetstagarnas löner. För att förmå
arbetsgivarna att fullgöra dessa skyldigheter har de, som tidigare nämnts,
ålagts både ett ekonomiskt och ett straffrättsligt ansvar. Den ekonomiska
ansvarigheten innebär, att arbetsgivare, som utan skälig anledning underlåter
att verkställa skatteavdrag, är solidariskt ansvarig med arbetstagaren
för den skatt som rätteligen bort innehållas. Om arbetsgivare underlåter att
redovisa verkställt skatteavdrag, är arbetstagaren däremot fri från betalningsskyldighet
och arbetsgivaren således ensam ansvarig för det innehållna
skattebeloppet.
Ett bifall till motionärernas yrkande skulle innebära ett avsevärt avsteg
från principerna för källeskattesystemet. Om det från samhällets synpunkt
är angeläget, att ett företag i likviditetssvårigheter fortsätter sin verksamhet,
bör enligt utskottets uppfattning stödet till företaget lämnas i form av
direkta bidrag och inte genom att åsidosätta principerna för skatteuppbörden.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:615 och
II: 779.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 130 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och med avslag på de likalydande motionerna
1:865 av herr Enarsson m. fl. samt 11:1070 av
herrar Björkman och Lothigius ävensom de likalydande
motionerna I: 866 av herr Tistad och II: 1071 av lierr Werbro
— måtte antaga följande vid propositionen fogade förslag
till
1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272) med de ändringar och tillägg att
dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
Härigenom förordnas, dels att
32 § uppbördsförordningen den 5
juni 1953 skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 2 mom., 3 § 2 inom.,
(Utskottets förslag)
Härigenom förordnas, dels att
32 § uppbördsförordningen den 5
juni 1953 skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 2 mom., 3 § 2 inom.,
65
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Kungt. Maj.ts förslag)
4 § 1 mom,, 7, 10, 12, 22, 23 och
26 §§, 27 § 3 inom., 28, 31, 33, 35,
37 och 38 §§, 39 § 1 inom., 40 §,
41 § 1 inom., 44 §, 45 § 1 inom.,
48 § 1 och 2 inom., 49 och 50 §§,
53 § 1 och 3 inom., 54 §, 56 § 1 och
4 inom., 57 §, 58 § 1 mom., 68 § 1,
2 och 5 mom., 69 §, 70 § 2 mom., 71,
75, 83 och 84 §§, 85 § 1 mom., 86,
87 och 88 §§, punkt 5 av anvisningarna
till 39 §, anvisningarna till 40
och 41 §§, punkt 1 av anvisningarna
till 45 § samt anvisningarna till 49 §
samma förordning1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges,
dels att till 45 § förordningen
skall fogas ett nytt moment, betecknat
3 inom., och till 69 § förordningen
skall fogas ett nytt moment, betecknat
3 mom., av nedan angiven
lydelse, och dels att i nämnda förordning
skall införas två nya paragrafer,
betecknade 72 a och 77 a §§,
av nedan angiven lydelse.
(Utskottets förslag)
4 § 1 mom., 6, 7, 10, 12, 22, 23 och
26 §§, 27 § 3 mom., 28, 31, 33, 35,
36, 37 och 38 §§, 39 § 1 mom., 40 §,
41 § 1 mom., 44 §, 45 §1 inom., 48 §
1 och 2 inom., 49 och 50 §§, 53 §
1 och 3 mom., 54 §, 56 § 1 och 4
inom., 57 §, 58 § 1 mom., 68 § 1, 2
och 5 mom., 69 §, 70 § 2 mom., 71,
75, 83 och 84 §§, 85 § 1 inom., 86,
87 och 88 §■§, punkt 5 av anvisningarna
till 39 §, anvisningarna till 40 och
41 §§, punkt 1 av anvisningarna till
45 § samt anvisningarna till 49 § samma
förordning1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges, dels
att till 45 § förordningen skall fogas
ett nytt moment, betecknat 3 inom.,
och till 69 § förordningen skall fogas
ett nytt moment, betecknat 3
inom., av nedan angiven lydelse, och
dels att i nämnda förordning skall
införas två nya paragrafer, betecknade
72 a och 77 a §§, av nedan angiven
lydelse.
dels ock att 6, 35, 36 och 86 §§ nämnda förordning erhål
ler följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
6
Preliminär A-skatt-----
Beträffande inkomst-----
År anställningen annan än sådan,
varom i 4 § 4 mom. sägs, skall gälla
att, därest inkomsten avser annan
tidsperiod än som är i skattetabellen
upptagen, först uträknas huru mycket
av inkomsten som belöper på en
i tabellen upptagen tidsperiod av
minst en veckas längd. Skatten beräknas
därefter med utgångspunkt
från det skattebelopp, som skulle utgå
för sådan del av inkomsten, och
efter förhållandet mellan, å ena sidan,
längden av den tidsperiod den
uppburna inkomsten avser och, å
andra sidan, den i tabellen angivna
tidsperiodens längd. Ingår härvid i
skattebelopp öretal, skall beloppet
§•
---fråga är.
---för dagsinkomst.
Är anställningen annan än sådan,
varom i 4 § 4 mom. sägs, skall gälla
att, därest inkomsten avser annan
tidsperiod än som är i skattetabellen
upptagen, först uträknas huru
mycket av inkomsten som belöper
på en i tabellen upptagen tidsperiod
av minst en veckas längd. Skatten
beräknas därefter med utgångspunkt
från det skattebelopp, som skulle utgå
för sådan del av inkomsten, och
efter förhållandet mellan, å ena sidan,
längden av den tidsperiod den
uppburna inkomsten avser och, å
andra sidan, den i tabellen angivna
tidsperiodens längd. Uppbäres vid
anställning varom nu är fråga in
-
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
(Nuvarande lydelse)
avrundas till närmast lägre hela
krontal. Uppbäres vid anställning
varom nu är fråga inkomst för kortare
tidsperiod än en vecka, skall
preliminär skatt icke utgå mer än
en gång i veckan. Därvid skola de
under samma vecka uppburna inkomstbeloppen
sammanräknas och
anses på en gång utbetalda.
(Utskottets förslag)
komst för kortare tidsperiod än en
vecka, skall preliminär skatt icke utgå
mer än en gång i veckan. Därvid
skola de under samma vecka uppburna
inkomstbeloppen sammanräknas
och anses på en gång utbetalda.
(Kungl. Maj:ts förslag)
(Utskottets förslag)
35 §.
Debetsedel å--------
Debetsedel, avseende preliminär
A-skatt, skall i den ordning, som i
nästföregående stycke sägs, översändas
till skattskyldig senast den 18
januari under inkomståret.
Uppbär skattskyldig,------
--under taxeringsåret.
Debetsedel, avseende preliminär
A-skatt, skall översändas till skattskyldig
senast den 18 januari under
inkomståret.
---den skattskyldige.
(Nuvarande lydelse)
36
Debetsedel, upptagande preliminär
B-skatt, skall i den ordning, som
i 35 § första stycket sägs, översändas
till skattskyldig senast den 25
februari under inkomståret.
Debetsedel å---------
(Utskottets förslag)
§•
Debetsedel, upptagande preliminär
B-skatt, skall översändas till
skattskyldig senast den 25 februari
under inkomståret.
--- ske kan.
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
86 §.
Över länsstyrelses---------~ av vlte.
Besvären skola — — — — — — — — vederbörande länsstyrelse.
Sedan besvären--------giya anledning.
Över kammarrättens — --------till prövning.
Besvärsrätt tillkommer---------utslaget avser.
Allmänt ombud----- -------1111 sagts.
Ombudet må föra talan även till
skattskyldigs eller arbetsgivares förmån.
2) förordning om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter;
3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967 67
4) förordning angående ändrad lydelse av 8 § och 12 §
1 mom. förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;
5)
förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen
den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering
av tingshusmedel;
6) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
;
7) lag angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr
691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke
tillhör svenska kyrkan;
8) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den
30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
9) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni
1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning av skatt
i vissa fall;
10) lag om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den
14 maj 1954 (nr 319);
11) förordning angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom.
och 20 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;
12)
förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§
förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
med den ändringen att 58 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
58
Har deklaration------
Restavgiften utgår efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än tio kronor. Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrundas
uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal.
Vad i—-------
(Utskottets förslag)
§•
---51 § sägs.
Restavgiften utgår efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än tio kronor, öretal som
uppkommer vid denna beräkning
skall jämnas till närmast högre hela
krontal.
------är fråga.
13) förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen
den 18 december 1959 (nr 5ol) angående beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring;
-
68 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
14) förordning om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.;
15) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj
1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen;
16) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen
den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar;
B) att riksdagen -— med bifall till de likalydande motionerna
I: 159 av herr Lundström och II: 203 av herr Öhvall
_ måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
rörande ändrade principer för beräkning av ränta vid
skatterestitution i fall, då sådan restitution är beroende av
ansökan från den skattskyldige;
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:331 av herrar Ottosson
och Yngve Nilsson samt II: 424 av herrar Thylén och Nordgren,
ävensom
2) de likalydande motionerna I: 615 av herr Harald Pettersson
samt II: 779 av herrar Sundkvist och Josefson i
Arrie,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 oktober 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
TAGE MAGNUSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Einar Eriksson (s), Yngve Nilsson (h),
Stefanson (fp), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (h), Wirmark (s), Paul
Jansson (s), Sundin (ep), Tistad (fp) och Stadling (s); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Allard* (s),
Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik* (s), fru Nettelbrandt* (fp), herrar
Eriksson i Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s), Carlsson i Västerås
(s) och Carlstein (s).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
69
Reservationer
1) av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h), Sundin (ep), Tistad
(fp). Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep)
och Enskog (fp), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 58, som börjar med orden
»Enligt uppbördsförordningen» och slutar med orden »och II: 1071», bort
ha följande lydelse:
»Med hänvisning till vad som anförts i motionerna tillstyrker utskottet
bifall till motionerna I: 866 och II: 1071.»;
dels ock att utskottet under punkt A 1 hort hemställa,
att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition
nr 130 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
— måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 866 av herr Tistad och II: 1071 av herr Werbro besluta
att 48 § 1 mom. uppbördsförordningen skall ha följande lydelse:
-
48 §.
1 in o in. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga blivit nedsatt på
grund av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat eller på grund av
studier, må av lokal skattemyndighet erhålla anstånd med er läggande av
preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller
till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast
efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse hela skatten
eller del därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter utgången
av den månad, under vilken den första av nyssnämnda terminer infaller.
2) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h),
Tistad (fp), Magnusson i Borås (h), fru Nettelbrandt (fp) och herr Enskog
(fp), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 60 med orden
»Avsaknaden av» och slutar på s. 61 med orden »därtill föreligger.», bort ha
följande lydelse:
»Principiella invändningar kan riktas mot den rättsliga konstruktionen
av den under 77 a § föreslagna bestämmelsen av innebörd, att den, som företräder
arbetsgivare, som är juridisk person, under vissa förutsättningar
kan åläggas ett civilrättsligt personligt betalningsansvar, solidariskt med arbetsgivaren,
för innehållna, ej redovisade källskattemedel. Ett dylikt betalningsansvar
synes i första hand oförenligt med arbetsgivarens rättsliga ställning
inom uppbördssystemet när det gäller dylika medel.
70 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
Det är nämligen att märka att de medel, som en arbetsgivare avdrager som
A-skatt vid utbetalning av lön till anställda, icke blir rättsligen avskilda från
arbetsgivarens egna tillgångar. De står till arbetsgivarens förfogande, kan
användas i företagets drift och ingår i dettas allmänna kassarörelse. Kronan
har allenast en fordran gentemot arbetsgivaren på den innehållna skatten,
och det är med egna medel som arbetsgivaren har att i sinom tid under
vederbörande uppbördstermin varannan månad betala denna kronans fordran.
När arbetsgivaren i samband med källskattesystemets införande ålades
besväret med uppbörden av de anställdas skatter, åberopades uttryckligen
i regeringspropositionen förmånen för arbetsgivaren att få förfoga över
medlen fram till nästa uppbördstermin med rätt att draga ränta å medlen
i fråga som skäl för att särskild ersättning av statsmedel för detta besvär
icke skulle utgå till arbetsgivaren.
Om förslaget genomföres skulle frågan om arbetsgivarens resp. ställföreträdarens
ansvar komma att i praktiken aktualiseras vid uppkomna betalningssvårigheter
för arbetsgivaren och ställas på sin slutliga spets i dennes
konkurs. Av naturliga skäl betalar denne vid försämrad likviditet först de
mest nödvändiga, omedelbart till betalning förfallna utgifterna för driften,
främst de anställdas löner — eftersom de anställda eljest nedlägger arbetet
och driften stoppas — och fakturor å för driften erforderliga råvaruleveranser.
För källskattemedlen åtnjuter arbetsgivaren däremot kredit intill
förfallodagen. Vid inträffad konkurs kan ställföreträdaren till äventyrs —
rättspraxis är här icke alldeles entydig — bli dömd till ansvar för mannamån
mot borgenärer jämlikt 11 kap. 4 § brottsbalken, om han tillgodoser
kronan framför övriga borgenärer. Här föreligger redan nu en kollision mellan
olika lagregler; den accentueras emellertid ytterligare genom den föreslagna
nya regeln. Det är att notera att det — i motsats till vad som föreslås
för källskattemedlens del — icke föreligger något personligt betalningsansvar
för ställföreträdaren när det gäller arbetsgivarens löneskulder till de
anställda.
En viss modifiering i den ovan omnämnda principen, att kronans rätt inskränker
sig till en civilrättslig fordran, inträder förvisso därigenom att arbetsgivarens
underlåtenhet att betala denna kronans fordran under uppbördsterminen
kan vid uppsåt eller grov vårdslöshet för ställföreträdaren
medföra straff jämlikt 80 § uppbördsförordningen. Detta förändrar emellertid
icke den civilrättsliga situationen såsom sådan. I brist på uttryckligt
stadgande har vid brott enligt nämnda lagrum i rättspraxis skadeståndsskyldighet
icke ansetts kunna åläggas ställföreträdaren.
Den föreslagna utvidgningen av det civilrättsliga ansvaret till den som
företräder arbetsgivaren står vidare mindre väl i överensstämmelse med
den grundläggande principen för de juridiska personernas, d. v. s. aktiebolagens
och de ekonomiska föreningarnas rättsliga ställning. Enligt gällande
lagstiftning svarar nämligen de juridiska personerna för sina skulder en
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967 71
dast med de egna tillgångarna, medan däremot något personligt betalningsansvar
för delägare eller anställd icke är för handen.
Det är icke utan vidare klart vilka befattningshavare, som i förevarande
sammanhang innefattas under begreppet ställföreträdare. Av propositionen
framgår icke om begreppet omfattar endast verkställande direktör eller
även avser ekonomidirektör eller kamrer eller annan befattningshavare i
jämställd ställning. Att ställföreträdaren är ekonomiskt intresserad i företaget
förutsättes uppenbarligen icke. Han kan vara enbart anställd.
Gentemot de anförda invändningarna kan visserligen anföras att den ekonomiska
räckvidden av den föreslagna lagregeln i viss mån är begränsad
därigenom att förutsättningen för att vederbörande skall kunna åläggas
personligt betalningsansvar är att uppsåt eller grov oaktsamhet konstaterats.
Men det föreligger oklarhet om vad som i förevarande sammanhang
förstås med uppsåt eller grov vårdslöshet. Anses det subjektiva rekvisitet
enbart vid det förhållande, att arbetsgivarens ekonomiska situation
varit sådan, att han — genom att ha betalt andra skulder — på förfallodagen
faktiskt saknat medel för betalning av innehållna källskattemedel? Detta är
uppenbarligen det vanligaste fallet när staten lider förlust.
Den omständigheten att enligt förslaget betalningsskyldigheten må jämkas
eller eftergivas minskar icke de principiella betänkligheterna. Att en
bestämmelse av sagda innebörd ansetts behövlig illustrerar snarare rättslägets
oklarhet.
Med hänsyn till de anförda principiella betänkligheterna och till de svårbedömbara
praktiska konsekvenserna av den föreslagna lagregeln tillstyrker
utskottet bifall till motionerna I: 865 och II: 1070.»;
dels ock att utskottet under punkt A 1 bort hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr
130 i vad den avser 77 a § i förslaget till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
avseende ställföreträdares personliga ansvar för innehållna,
ej redovisade källskattemedel samt att författningsförslaget
måtte ändras i enlighet härmed.
3) av herrar Einar Eriksson (s), Wärnberg (s), Wirmark (s), Paul Jansson
(s), Stadling (s), Allard (s), Andersson i Essvik (s), Kristenson (s),
Carlsson i Västerås (s) och Carlstein (s), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 61 börjar med orden
»Genom de» och på s. 62 slutar med orden »och II: 203», bort ha följande
lydelse:
»Genom de ovan redovisade förslagen i propositionen har motionärernas
yrkande delvis blivit tillgodosett. Enligt utskottets mening är det inte tillfredsställande
att en skattskyldig, på sätt föreslagits i propositionen, endast
skall vara berättigad till ö-skatteränta men inte till restitutionsränta i
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1967
de i motionerna avsedda fallen. Det är inte rimligt att en skattskyldig, som
fått sitt yrkande bifallet, inte skall få kompensation för den ränteförlust han
gör under processtiden. Avsaknaden av bestämmelser om restitutionsränta
är särskilt påtaglig i sådana fall, då fråga är om betydande skattebelopp.
Utskottet är medvetet om att det är förenat med vissa svårigheter att göra
en lämplig gränsdragning mellan fall, då restitutionsränta bör utgå, och fall,
då sådan ränta kan anses mindre befogad. Det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet har emellertid fått ökad betydelse genom utvidgningen av
tillämpningsområdet för förordningen om ackumulerad inkomst och tillkomsten
av bestämmelserna om särskild skatteberäkning för makar. Departementschefen
har i propositionen uppgivit, att frågan om skyldighet
för lokal skattemyndighet att ex officio göra beräkning av kvarskatteränta
gemensamt för samtaxerade makar kommer att tas upp till prövning av centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden snarast efter ADB-systemets
införande. Utskottet förutsätter att frågan om ändrade principer för ränteberäkning,
när tillämpningen av en speciell författningsbestämmelse är beroende
av särskild ansökan tas upp till prövning i detta sammanhang. Med
det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandet i motionerna I: 159
och II: 203.»;
dels ock att utskottet under punkt B bort hemställa,
att de likalydande motionerna I: 159 av herr Lundström
och II: 203 av herr Öhvall icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
4) av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h) och
Magnusson i Borås (h), vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 331 av herrar Ottosson och Yngve Nilsson samt II: 424
av herrar Thylén och Nordgren — ansett att utskottet under punkt C 1 bort
hemställa,
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: 331 av herrar Ottosson och Yngve Nilsson samt II: 424 av
herrar Thylén och Nordgren, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning av möjligheten för ett vidgat
dispensförfarande avseende skatteuppbörd under semesterperiod.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670028