Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

1

Nr 55

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Vindelälvens
utbyggnad.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 665 av herr Isacson och 11:845 av herr Nilsson i Agnäs hemställes, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t meddela sin uppfattning,
att utbyggnaden av Vindelälven icke mer är aktuell.

Vidare har i de likaledes till allmänna beredningsutskottet hänvisade
likalydande motionerna 1:667 av herr Eric Carlsson m. fl. och 11:833 av
herr Ekström i Iggesund m. fl. hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära förnyad prövning (genom Kungl. Maj :t med riksdagen)
av frågan om Vindelälvens projektering och ev. utbyggnad.

I motionsparet 1: 66o och II: 845 framhålles bl. a. atomenergins ökande
användning för elkraftproduktionen, sårbarheten av elkraftens distributionsvägar
från vattenkraftverken, Vindelälvens stora värde som kvarvarande
orörd älv för turism, fiske och universitetsstaden Umeå, den samlade
befolkningens i Adolf ström bestämda motstånd mot en utbyggnad
samt möjligheterna att lösa sysselsättningsproblemen i den nordliga delen
av Sverige på annat sätt än genom utbyggnad av Vindelälven.

I motionsparet I: 667 och II: 833 framföres samma synpunkter. Särskilt
framhålles Vindelälvens betydelse i outbyggt skick för den vid Umeå universitet
bedrivna forskningen i ekologisk zoologi och ekologisk botanik.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionerna II: 845 och
I: 667.

Gällande rätt

Bestämmelser om tillåtligheten av ett kraftverks- eller ett sjöregleringsföretag
återfinns i vattenlagen. För att ett vattenbyggnadsföretag skall vara
ekonomiskt tillåtligt fordras enligt stadgande i 2 kap. 3 § första stycket
vattenlagen att nyttan av företaget efter avdrag av byggnadskostnaderna
uppgår till ett värde som motsvarar minst tre gånger värdet av skadan och
intrånget på åker och äng samt minst två gånger skadan och intrånget
på annan egendom. Utom den ekonomiska tillåtligheten av ett företag prövar
vattendomstolen även tillåtligheten med hänsyn till vissa allmänna
intressen. Härom stadgas i 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen, vilket
har följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 55

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta
personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning,
varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt
minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande
omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att fiskerieller
annan näring av större betydenhet lider väsentligt förfång, eller att
befolkningen eljest får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade, må
byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde som ovan sagts, icke ske.
Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan
bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad
trevnad för närboende eller betydande förlust från natur skyddssynpunkt
är att befara.

Även om hinder mot företaget skulle möta från ekonomiska synpunkter
eller med hänsyn till nyss angivna allmänna intressen kan tillstånd lämnas
av Kungl. Maj :t i statsrådet. Förutsättning härför är att företaget, trots
skadeverkningarna, prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Om vattendomstolen vid
sin prövning av målet finner att företaget, ehuru otillåtligt enligt angivna
regler, likväl bör tillåtas med hänsyn till dess betydelse för näringslivet,
orten eller eljest från allmän synpunkt skall vattendomstolen hänskjuta
avgörandet till Kungl. Maj :t.

Enligt 4 kap. 13 § vattenlagen äger Kungl. Maj :t, då fråga uppkommer
om utförande av vattenregleringsföretag, under vissa förutsättningar pröva
om hinder möter mot företaget eller särskilda villkor bör föreskrivas för
dess utförande. Denna prövning är obligatorisk, när fråga är om reglering
av någon av landets sex största sjöar. Beträffande annan vattenreglering,
som med hänsyn till dess inverkan på vattnets avrinning är av synnerlig
omfattning, kan Kungl. Maj :t förbehålla sig prövningen och lämna vattendomstolen
besked därom.

Vattendomstolen skall i sådant fall före målets avgörande hänskjuta
detta till Kungl. Maj :t.

Vissa tidigare uttalanden

Då önskemål om att freda vissa sjöar och vattendrag från kraftexploatering
har framförts, har frågan i några fall gällt att skydda någon viss
sjö eller visst vattendrag, där utbyggnad varit aktuell. I andra fall har
förslag väckts om ett mera omfattande urval av skyddsvärda områden.

Redan vid behandlingen av förslaget till 1952 års naturskyddslag gjorde
tredje lagutskottet i sitt utlåtande nr 28/1952 vissa uttalanden om möjligheterna
att i orört skick bevara vattenfall som utmärks för särskild naturskönhet.
Utskottet ansåg att bestämmelserna i naturskyddslagen om
naturminne icke utgjorde något formellt hinder för att även vattenfall inbegripes
i de objekt bestämmelserna kan skydda samt att vattenlagens
regler rörande byggande i vatten i viss utsträckning tillmäter naturskyddsintressena
avseende.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967 3

Mörrumsån

Tredje lagutskottet behandlade 1954 motioner med yrkande om åtgärder
för att skydda laxproduktionen i Mörrumsån vid en planerad utbyggnad.
I sitt utlåtande 34/1954 uttalade utskottet som ett minimikrav att
åtminstone två större laxälvar bevaras i väsentligen orört skick, ett vattendrag
i Norrland och ett i södra Sverige.

Ottsjön

Även Ottsjön i Jämtlands län har varit föremål för yrkanden om undantagande
från reglering och kraftutbyggnad genom motioner föranledda av
att ansökan om reglering av sjön ingivits till vattendomstolen. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 30/1955 uttalade tredje lagutskottet, att
det kan vara naturligt att ansträngningarna ökas att inrikta planerna på
nya vattenbyggnadsföretag på sjöar och vattendrag, som ur naturskyddsoch
kulturskyddssynpunkter kan betecknas som mindre känsliga.

Lilla Lule älv

Vid behandling av motioner angående undantagande från exploateringav
ett representativt urval av sjöar och vattendrag, med särskilda yrkanden
angående Lilla Lule älv, uttalade tredje lagutskottet i utlåtande nr 24/1959
hur önskemålet om att nya utbyggnad splaner inriktas på vattendrag och
sjöar som från naturskydds- och kulturskyddssynpunkter är mindre känsliga
skulle kunna tillgodoses. Detta kan ske genom lagstiftning, genom
gemensamt beslut av Kungl. Maj :t och riksdag om förbud mot exploatering
utan särskilt tillstånd i samma ordning eller genom på frivillig väg åstadkomna
beslut om uppskov med utbyggandet av vissa objekt.

Riksdagens beslut med anledning av tredje lagutskottets utlåtande nr
24/1959 ledde till att förslag till ändringar i vattenlagens tillåtlighetsregler
utarbetades. I prop. 13 till 1961 års riksdag framlades ett lagförslag som
innebar ett ökat skydd för vissa allmänna intressen, bl. a. naturskyddsintresset.
Tredje lagutskottet delade i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 5/1961 departementschefens uppfattning i frågan om undantagande
från exploatering av vissa vattendrag och hade ej någon erinran
mot lagförslagets innehåll.

Överenskommelsen 1961

Redan år 1954 publicerades en »Förteckning över vissa sjöar och vattendrag
vilka bör skyddas mot exploatering för kraftverksändamål». Denna
överlämnades till Kungl. Maj :t av en kommitté på uppdrag av ett antal
frivilliga sammanslutningar. Förteckningen samt en ny reviderad förteckning
låg till grund för överläggningar mellan naturvårdsdelegationen och
representanter för kraftintresset, vilka ledde till en den 5 oktober 1961
träffad överenskommelse rörande planeringen av vattenkraftexploateringen
i vissa norrländska nederbördsområden. Vindelälven berördes i överenskommelsen
men endast vissa smärre områden vid källsjöarna undantogs

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

från utbyggnad. Överenskommelsen förutsatte för sin giltighet att Kungl.
Maj :t icke gjorde någon erinran mot densamma. Överenskommelsen bifogades
propositionen nr 126 till 1962 års riksdag om avsättande av området
Padjelanta till nationalpark. Departementschefen uttalade sin tillfredsställelse
över att överenskommelsen kunnat komma till stånd. Samma uttalande
gjordes även av jordbruksutskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande nr 17/1962.

Vindelälven

Vindelälvsplanen

Vattenfallsverket framlade år 1962 en plan för vattenkraftutbyggnader
i Vindelälven. Efter viss reduktion omfattar planen följande regleringar
och utbyggnader: I Vindelälvens ena huvudgren Laisälven avses källsjöarna
Gautojaure, Mittisjön och Yraf att års- och flerårsregleras med en regleringsamplitud
på 38 m. Härigenom skulle skapas ett regleringsmagasin
om 1 300 Mm3. I anslutning till regleringsdammen planeras ett kraftverk,
Gauto kraftstation med 74 m fallhöjd och en årsproduktion av 190 MkWh.

Ytterligare regleringar planeras av sjön Granselet, belägen i Laisälven
närmast dess sammanflöde med Vindelälven, med en regleringshöjd av
22 m, en magasinsvolym om 450 Mm3 samt en planerad kraftstation med
68 m fallhöjd och en årlig produktion av 260 MkWh. Härjämte planeras
reglering av sjön Storvindeln, belägen i Vindelälven uppströms Sorsele,
med en regleringshöjd av 4 m, en magasinsvolym av 230 Mm3 och sänkningsgränsen
motsvarande normalt lågvattenstånd.

På älvsträckan nedströms Sorsele planeras nio kraftstationer, i vilka
större delen av den på sträckan tillgängliga fallhöjden — 260 m — skall
tillgodogöras, benämnda Krokfors, Rågsfors, Vindel-Grundfors, Vormfors,
Mårdselfors, Trollfors, Strykfors, Vindelfors och Långfors kraftstationer.
Kraftstationen i Rågsfors planeras att få den längsta torrsträckan — omkring
15 km — och en 3,5 km lång avloppstunnel. Vindelfors kraftstation
avses bli den största i älven med en fallhöjd på 53 m och en produktion
av 630 MkWh/år. Den är samtidigt den mest känsligt belägna stationen,
mycket nära Vindelns samhälle, och kommer att förses med en 5 km
lång avloppstunnel. Sammanlagt beräknas dessa kraftstationer ge ett produktionstillskott
av nära 2,4 miljarder kWh/år. Utbyggnadskostnaderna
beräknas uppgå till omkring en miljard kronor och antas ge arbete åt
500—700 människor under en sammanlagt tioårig byggnadstid.

Riksdagsbehandling 1965

Frågan om Vindelälvens utbyggnad har behandlats av allmänna beredningsutskottet
i utlåtande nr 32/1965 med anledning av motioner med yrkande
dels att frågan skulle utredas inom 1964 års naturresursutredning,
dels att förbud mot ingrepp i området skulle meddelas i avvaktan på

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967 5

utredning om möjligheterna att för framtiden bevara älven oreglerad. Utskottet
uttalade att överläggningar pågick mellan vattenfallsstyrelsen och
statens naturvårdsnämnd angående den planerade utbyggnaden samt att
riksdagen i det dåvarande skedet av ärendets handläggning icke borde taga
ställning till frågan om utbyggnad. Beträffande utredningsförslagen anförde
utskottet att dithörande spörsmål skulle ingående penetreras i anslutning
till överläggningarna mellan vattenfallsstyrelsen och naturvårdsnämnden
samt att skäl icke förelåg för särskilda utredningar vid sidan härav.
Utskottet ansåg slutligen att det kunde förutsättas att utbyggnadsplaneringen
skedde med beaktande av de olika därav berörda intressena. Motionerna
avslogs av riksdagen.

Överenskommelsen 1966

Mellan vattenfallsverket och den år 1965 inrättade naturvårdsnämnden
upptogs överläggningar rörande Vindelälven i februari 1965 närmast föranledda
av framställningar till naturvårdsnämnden i syfte att bevara älven
från exploatering, sedan vattenfallsverket meddelat planer på att inge ansökan
till vattendomstol om tillstånd att bygga Långfors kraftverk i Vindelälven.
Överläggningarna avslutades den 2 maj 1966. Resultatet återges
i protokollsanteckningar samma dag undertecknade av vattenfallsverket
och naturvårdsnämnden. Av anteckningarna framgår, att naturvårdsnämnden
icke motsätter sig att 1961 års överenskommelse om planeringen av
Vindelälven fullföljdes sedan vissa modifikationer vidtagits. Dessa innebär
att Vindelälven med biflöden uppströms Storvindeln samt Tärnasjön med
tillflöden jämte Tärnaån ej skall utbyggas utan lämnas helt orörda. Med
hänsyn till att naturvårdssynpunkterna blivit ingående belysta i samband
med överläggningarna mellan naturvårdsnämnden och vattenfallsverket ansåg
nämnden att någon särskild utredning i fråga om Vindelälven icke var
påkallad från dessa synpunkter.

Ansökan till vattendomstol

Till Nedre Norrbygdens vattendomstol har ingivits ansökan om tillstånd
att anlägga Långfors kraftverk i nedre delen av Vindelälven och att bedriva
korttidsreglering vid kraftverket. Vattendomstolen har i dom den 26 juni
1967, vilken dock överklagats, funnit företaget tillåtligt. Vidare har till samma
vattendomstol ingivits ansökan om att få anlägga en kraftstation vid
Laisälvens utlopp ur sjön Gautojaure samt att verkställa års- och flerårsreglering
av vattnet i sjöarna Yraf, Mittisjön och Gautojaure. Vattendomstolen
har ännu inte avgjort tillåtlighetsfrågan men hållit huvudförhandling i
oktober 1967.

Kungl. Maj :t har med stöd av 4 kap. 13 § vattenlagen den 24 februari 1967
beslutat att förbehålla sig tillståndsprövningen av regleringsföretaget i Gauto,
vilket får avgörande betydelse för utbyggnaden av hela Vindelälven.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

Som svar på en enkel fråga i riksdagen den 16 februari 1967 har chefen
för handelsdepartementet uppgivit att de utrednings- och projekteringskostnader
som vattenfallsverket hittills nedlagt för att tillvarata Vindelälvens
vattenkrafttillgångar uppgår till 21 milj. kronor.

Kraftbehov och val av kraftkälla

Elkraftbehovet har i flera decennier ökat med 6 å 7 % per år, vilket innebär
en fördubbling av behovet ungefär vart elfte år. Genom en utbyggnad av
Vindelälven enligt de framlagda planerna skulle erhållas ett produktionstillskott
av omkring 3 miljarder kWh, vilket grovt räknat motsvarar ett års
ökning av elkraftbehovet.

De planerade kraftstationerna skulle komma att tillhöra staten, som
äger 90 % av vattenkraften i Vindelälven.

Det ökade kraftbehovet kan täckas genom olika produktionsmetoder, såsom
genom utbyggnad av outbyggd vattenkraft, genom kärnkraft med naturligt
eller med anrikat uran i reaktorer av olika slag eller slutligen genom
konventionell ångkraft producerad i kondenskraftverk eller mottrycksanläggningar.

Vattenfallsverket framlade i oktober 1965 en utredning om »Lönsamheten
av vattenkraftutbyggnader i Vindelälven». Utredningen utgjorde underlag
för de återupptagna förhandlingarna mellan vattenfallsverket och
dåvarande naturvårdsnämnden om Vindelälvens utbyggnad. Utredningen
redogör för en ekonomisk jämförelse mellan vattenkraftutbyggnad i Vindelälven
och utbyggnad av atomkraft. Den konventionella kondenskraften
beaktades inte vid jämförelsen, eftersom tidigare undersökningar visat att
den med all sannolikhet icke då var förmånligare än atomkraften. Värdet
av vattenkraftutbyggnader i Vindelälven beräknades genom att jämföra det
ekonomiska utfallet vid utbyggnaden av en grupp anläggningar i Vindelälven
med atomkraft till driftåret 1975/76. Med de förutsättningar som då
bedömdes sannolika i fråga om framtida anläggningskostnader för olika
kraftslag, visade undersökningen att Vindelälvens utbyggnad skulle medföra
en kostnadsminskning med cirka 4 Mkr/år.

Utredningen kompletterades i december 1965 och slutsatserna sammanfattades
på följande sätt. Jämförelsen mellan Vindelälven och atomkraften
präglas av viss optimism beträffande den senares utvecklingsmöjligheter.
Det kan eventuellt hävdas att detta innebär ett missgynnande av vattenkraften,
vars kostnader kan beräknas med stor noggrannhet på grund av
långvarig erfarenhet, medan atomkraftkostnaderna är baserade på prisuppgifter
från firmor, som nu är angelägna om att komma in på marknaden.
Man kan även peka på tidigare missräkningar i fråga om atomkraftens kommersiella
utveckling. Med hänsyn till att en större kostnadsökning för atomkraften
skulle innebära att den slås ut av den kom^entionella värmekraften

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967 7

synes dock Vindelälvsutredningen vara rättvisande om än något försiktig i
fråga om vattenkraftutbyggnadernas lönsamhet.

På begäran av naturvårdsnämnden granskades utredningen av Ångpanneföreningen,
som i sin sammanfattning anförde, att den av vattenfallsverket
påstådda lönsamheten av vattenkraftutbyggnader i Vindelälven på
ca 4 Mkr/år kan härledas ur av verket antagna kostnader och utförda kraftbalansberäkningar.
Det bör noteras, att utbyggnaden av Granselet icke synes
bidraga till lönsamheten. För att lönsamheten skall elimineras kräves en
sänkning av atomkraftkostnaden år 1975 till cirka 90 kr/kW/år. Denna
lägre kostnad kan komma att uppnås såväl genom en gynnsammare kostnadsutveckling
än den av vattenfallsverket förutsedda som om den mot Vindelälvens
utbyggnad svarande atomkraften belastas med marginalkostnaden.

Inom Centrala Driftledningen — CDL, ett gemensamt riksorgan för den
svenska kraftindustrin — utfördes år 1962 en studie över hur 1970-talets
kraftutbyggnader borde sammansättas för att uppnå bästa möjliga produktionsekonomi.
Då gjorda antaganden om elkonsumtionen 1975 har redan
visat sig för låga. Vidare har utvecklingen av kärnkraft gått snabbare än
väntat, så att den specifika anläggningskostnaden för kärnkraftverk nu endast
är 20 å 25 % högre än för konventionella ångkraftanläggningar mot
tidigare antagna 50 %. Slutligen kan man nu räkna med lägre oljepriser än
1962 och mycket större omfattning av utbyggnaden av kraftvärmeverk i
städerna. Med anledning av de ändrade förutsättningarna har CDL beslutat
om en översyn av 1962 års kraftbalansstudie. Resultatet av denna, som beräknas
föreligga före årets slut, torde visa att kostnaderna för elkraft erhållen
genom utbyggnad av vattenkraft i Vindelälven och genom kärnkraft
från ett tämligen gynnsamt kärnkraftverk blir ungefär likvärdiga.

För närvarande utbygges ett flertal större värmekraftverk och ytterligare
verk är beslutade eller definitivt planerade. Sålunda kan nämnas Oskarshamns
kärnkraftverk som med beslutad vitbyggnad får en effekt av 400 MW
år 1970; vidare monteras vid Karlshamns oljekraftverk ett aggregat på 320
MW och ett ytterligare lika stort aggregat skall tas i drift år 1971. Stockholms
elverk tar under hösten 1967 i drift ett aggregat på 160 MW i Hässelby och
AB Aroskraft får hösten 1969 ett kraftvärmeverk på 265 MW. Sydkraft
offentliggjorde hösten 1965 sina planer för ett värmekraftverk i Barsebäck
med en effekt av 2 000 å 3 000 MW. Krångede AB planerar till 1975 ett oljekraftverk
i Gävle på till en början 300 MW. Stenungsundsverket, som ägs
av vattenfallsverket, har nu en installerad effekt av nära 600 MW och kommer
1969 att ta i bruk ett aggregat på 275 MW. Tillsammans med Energiverken
i Göteborg planerar vattenfallsverket ett kraftvärmeverk till år 1975
med ett första aggregat på 500 MW och tillsammans med Norrköpings elverk
ett på 230 MW. Det av vattenfallsverket projekterade kärnkraftverket
vid Värö planeras år 1973 ta i bruk det första aggregatet på 600 å 700 MW
och får en slutlig effekt av omkring 3 000 MW.

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

I den jämförande utredningen i oktober 1965 räknade man med en sammanlagd
effekt av 371 MW genom de i första hand aktuella anläggningarna
i Vindelälven.

Vattenfallsverket har i samband med motionernas behandling i utskottet
uttalat följande: bör 10—15 år sedan skulle svaret på frågan om det är
nödvändigt för kraftförsörjningen att bygga ut Vindelälven utan tvekan ha
blivit ja> icke beroende på att man helt saknade alternativa produktionsmöjligheter
utan på att kostnadsskillnaden mellan vattenkraft av Vindelälvens
goda kvalitet och dåtidens värmekraft var mycket stor. — I dag
hai kostnadsskillnaden krympt betydligt och om man gör en bedömning
av läget ytterligare ett antal år framåt i tiden, t. ex. vid mitten av 70-talet,
vilken tid dagens programarbete täcker, och då direkt jämför kostnaden
för vattenkraft i exempelvis Vindelälvens kraftstationer med kostnaden för
kraft från ett modernt värmekraftverk, beräknas en utjämning ha skett.
— För vattenfallsverket, som har till uppgift att på gynnsammaste sätt producera
kraft för sin del av den svenska marknaden, kan jämförelsen dock
icke göras så enkel. Verket måste se på resultatet från hela sin kraftproduktion
och då visar det sig att ett kombinerat system, där såväl vattenkraft
som värmekraft ingår, ger det bästa resultatet. — Vattenkraften har
dessutom vissa påtagliga fördelar i kvalitetsavseende, till vilka hänsyn måste
tagas, då frågan om utbyggnadsprogrammet avgöres. — Främst består dessa
fördelar i mycket stor driftsäkerhet, utomordentligt snabb variationsmöjlighet
i fråga om kraftuttaget, stor erfarenhetsbakgrund för såväl utbyggnads-
som driftkostnader, d. v. s. mycket säkra kostnadsberäkningar, praktiskt
taget helsvenskt utförande, frihet från nedsmutsningsrisker och svårigheter
i fråga om tillvaratagande av bränsleavfall samt förläggning till en
landsända, där utbyggnaden ur arbetssynpunkt, skattesynpunkt och allmän
industrialiseringssynpunkt har stor betydelse. Dessutom tillkommer fördelar
ur beredskapssynpunkt. — Med hänsyn till denna bakgrund anser
vattenfallsverket det vara om icke nödvändigt så dock välmotiverat att föreslå
utbyggnad av Vindelälven.

Sysselsättning

Genom de planerade utbyggnaderna i Vindelälven skulle investeras ett
sammanlagt belopp av omkring en miljard kronor. Med ledning av erfarenheter
från föregående kraftverksutbyggnader kan beträffande den lokalekonomiska
effekten av en utbyggnad konstateras att omkring en tredjedel
av investeringarna eller drygt 300 miljoner kronor skulle komma att
cirkulera inom bygden och utgöra skatteunderlag. Kommunerna skulle härigenom
sammanlagt kunna tillföras 30—35 miljoner kronor i skatteinkomster
under en ungefär tioårig byggnadstid. Under denna tid skulle enligt vattenfallsverkets
beräkningar högst 500—700 man sysselsättas i utbyggnadsarbetena,
om dessa utförs successivt. Till viss del kommer den behövliga
arbetskraften att utgöras av de anläggningsarbetare, som för närvarande är
sysselsatta vid vattenfallsverkets sista utbyggnader i Umeälven. Vid Ajaurebyggena
inom Tärna kommun är nu 250—300 personer anställda. Arbetena

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967 9

beräknas vara slutförda 1970, varefter Ajaure samhälle skulle försvinna,
om arbetstillfällen inte kan beredas på annan plats. Om Vindelälven skall
utbyggas, kommer arbetskraften från Ajaure att användas i första hand.
Sedan utbyggnadsarbetena i Vindelälven avslutats, kan endast ett fåtal
personer beredas arbetstillfällen vid kraftverken. Erfarenheterna från avslutade
kraftverksbyggnader tyder på att man sedan utbyggnader fullbordats
inom en kommun till och med kan räkna med viss nedgång av folkmängden
i förhållande till tiden före utbyggnaden.

Genom de planerade utbyggnaderna i Vindelälven har vattenfallsverket
enligt Vindelälvsplanen preliminärt beräknat att 70 bosättningar måste inlösas
på grund av överdämning eller totalskada. Av dessa berörs 40 bosättningar
i Arjeplogs kommun, 19 i Sorsele och 9 i Degerfors kommun. På fastigheterna
finns sammanlagt 300 bofasta personer, som måste flytta.

De kommuner inom vilka planerade regleringsmagasin är belägna kan,
om Kungl. Maj :t jämlikt 4 kap. 13 § vattenlagen förbehåller sig rätten att
pröva ansökta regleringsföretag, erhålla s. k. särskilda villkorsmedel. Sådana
medel skulle kunna tillfalla Arjeplogs kommun, där Gauto och största delen
av Gransele regleringsmagasin är belägna, samt Sorsele kommun för magasinet
i Storvindeln. De årliga regleringsavgifter, som jämlikt 4 kap. 14 §
vattenlagen bestämmes av vederbörande vattendomstol för medgivna vattenregleringar
med hänsyn bl. a. till regleringens skadeverkningar, kan delvis
komma att tillfalla Arjeplogs och Sorsele kommuner. Dessa avgifter är
avsedda att ersätta sådan skada som vållas av regleringen och som ej kan
ersättas på annat sätt.

Forskning

Om Vindelälvens betydelse för naturvetenskaplig forskning har filosofiska
fakulteten vid Umeå universitet uttalat följande: Den avtrappning,
som sker av en älv vid utbyggnaden av vattenkraften, medför bl. a. en fullständig
förändring av älvens naturliga regim, d. v. s. av vattenströmnings-,
erosions-, transport- och ackumulationsprocesserna. Forskningen på det
fluviatila området har i Sverige nått längre än på de allra flesta håll i världen
men kan dock definitivt inte anses avslutad. Många problem återstår att
lösa, och det är tvivelsutan så, att Vindelälven utgör ett ovanligt gynnsamt
objekt för fortsatta studier. Detta gäller i hög grad problem av geomorfologisk
art. Vindelälvsdalen har sålunda en ovanligt fullständig sekvens av sediment
och dalfyllnadsformer alltifrån de nära kusten förekommande breda
mo- och mjälasedimentplanen samt deltabildningarna och de något längre
uppströms belägna terrasserna, nipbranterna och ravinerna till selsjöavlagringarna
och fj ällrandsj öarnas deltaområden. Så gott som samtliga former
är i Vindelälvsdalen vackert utbildade och är företrädda av goda typfall.
Ingen av de olika formerna är i sig själv unik, men av de kvarvarande
icke utbyggda älvarna torde knappast någon ge lika fullständiga serier. —
Det bör i detta sammanhang påpekas, att det i Umeå och Vindelälven sedan
år 1958 bedrivs strandmorfologiska studier. Utvecklingen i den nu reglerade
Umeälven jämförs med utvecklingen i den oreglerade Vindelälven. Efter -

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

som utvecklingen i morfologiskt avseende sker med lång tidsutdräkt skulle
en reglering av Vindelälven spoliera ett långsiktigt uppföljande av detta
komparativa forskningsobjekt. — Vad den ekologiska forskningen beträffar
kan den förutses få en alltmer ökande betydelse. Den berör för det nutida
samhället så viktiga punkter som miljö- och naturvård, skötsel och
utnyttjande av våra nationella tillgångar av växter, djur, jord och vatten.
Växt- och djurvärldens anpassning till specifika lokal- och mikroklimat,
betingelserna för s. k. ekologiska nischer etc. är ett mycket betydelsefullt
men ännu föga bearbetat ekologiskt forskningsfält, som sannolikt blir ytterst
viktigt i framtiden. — Den ekologiska forskningen har tidigare varit
otillräckligt tillgodosedd i vårt land. På grund av ovanstående fakta har
vid Umeå universitet både botanik och zoologi givits en ekologisk inriktning.
När man nu bygger upp viktiga forsknings- och undervisningsinstitutioner
i Umeå, som drar höga kostnader i byggnad och organisation, så
bör det också vara angeläget att bevara forsknings- och undervisningsmaterial
i form av en naturlig miljö såsom Vindelälvsdalen, välbelägen i förhållande
till universitetet. — Vindelälven är på grund av topografiska och
hydrologiska förhållanden synnerligen rik på specifika växt- och djurmiljöer,
som hyser specialiserade ekosystem av ofta hög produktivitet. Sambandet
mellan ekosystem och miljöer av detta slag är ännu förhållandevis
outforskat och kan förväntas i hög grad bli föremål för morgondagens ekologiska
forskning. — Sammanfattningsvis önskar fakulteten uttala som sin
uppfattning, att man bör ställa mycket höga krav på dokumentationen rörande
lönsamheten av Vindelälvens utbyggnad, innan man eventuellt beslutar
sig för att exploatera de trots allt relativt blygsamma energitillgångarna
i denna älv. Många vägande skäl talar nu mot en utbyggnad: hänsynen
till fiskets och turismens intressen, hänsynen till ännu ej genomförd vetenskaplig
forskning, till behovet av ett för många vetenskapsgrenar betydelsefullt
demonstrationsobjekt, hänsynen till naturskyddsintresset samt
till önskemålet att bevara den landskapstyp, som Vindelälvs- och Laisaälvsdalarna
utgör, av allmänkulturella och rekreationsmässiga skäl.

Konsistoriet vid Umeå universitet har till alla delar instämt i fakultetens
synpunkter.

Vidare har av en zoo-ekologisk forskare vid universitetet i Lund angående
Vindelälvens betydelse ur zoo-ekologisk synpunkt sammanfattningsvis anförts,
att Vindelälven uppvisar en fullständig uppsättning av de biotoper,
som är karakteristiska för en boreal-arktisk flod. Tidigare fanns en motsvarande
rikedom i ett flertal sydnorrländska älvar, men i och med regleringsingripanden
försvinner detta för forskning gynnsamma tillstånd. Alldeles
oavsett om man medelst olika åtgärder lyckas göra älv- och sjömagasinen
i de reglerade älvarna produktiva ur fiskebiologisk synpunkt, kommer
man i dem aldrig att kunna studera den till miljön genom årtusendenas selektion
anpassade organismvärlden. En orörd älv har sin uppenbara vikt i
och för sig, men man måste dessutom hålla i minnet, att den har alldeles
speciell betydelse (även ur rent praktisk synpunkt) som referenspunkt vid
jämförelser med de exploaterade älvarna. Om man mister vår sista orörda
sydnorrländska älv, kommer man att för all framtid undandra forskningen
ett synnerligen betydelsefullt material.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967 11

Övrig inverkan

En utbyggnad av Vindelälven inverkar på bl. a. fiske, turism, renskötsel,
jordbruk, virkesutdrivning och flottning. Om skador i sådana avseenden uppstår
genom den ansökta regleringen av Gautojaure m. fl. sjöar, kommer dessa
att utredas och behandlas i regleringsmålet. Däremot kan vattendomstolen i
regleringsmålet ej uppta sådana skador som kan komma att drabba nämnda
intressen genom övriga planerade utbyggnader eller regleringsföretag i
Vindelälven.

Utskottet

I motionerna I: 665 och II: 845 har i anledning av planerad utbyggnad av
Vindelälven hemställts att riksdagen skall meddela sin uppfattning att utbyggnaden
icke mer är aktuell.

Vidare har i motionerna 1:667 och 11:833 hemställts om förnyad prövning
(genom Kungl. Maj :t med riksdagen) av frågan om Vindelälvens projektering
och ev. utbyggnad.

För en bedömning av frågan om Vindelälven bör utbyggas eller bevaras är
det, med hänsyn till de stora ingrepp i naturen som skulle åstadkommas vid
de planerade kraftverksbyggena och regleringarna, av största vikt att undersöka
om landets kraftför sörj ning kräver krafttillskott i form av utbyggbar
vattenkraft eller om andra konkurrenskraftiga kraftkällor står till buds.
Härjämte bör kostnaderna för utnyttjande av olika kraftkällor jämföras.

Endast till för relativt kort tid sedan rådde knapphet på kraft och alla
möjligheter till förmånlig utbyggnad av vattenkraft måste tillvaratas. Under
normalår torde det för närvarande råda visst överskott av kraft. Igångsatta
^byggnader av vattenkraft och annan kraft tyder på att någon knapphet ej
skulle behöva uppstå under de närmaste åren. Härefter torde, så vitt nu kan
bedömas, kraftbehovet kunna fyllas genom utnyttjande av andra kraftkällor
än vattenkraft t. ex. kondenskraft eller atomkraft. Även behovet av tillskott
av lättreglerad vattenkraft torde kunna tillgodoses genom nu påbörjade eller
planerade företag i älvar som redan till viss del är utbyggda, såsom Partaure,
Rednisjaure, Sädjajaure och Bastusel i Skellefteälven, Satisjaure,
Autajaure och Sitasjaure i Store Lule älv, Skalka och Akkats i Lilla Lule älv
samt Bodenforsarna i Lule älvs nedersta del. Med hänsyn till landets kraftförsörjning
är således en utbyggnad av Vindelälven icke nu nödvändig.

Vad åter angår kostnaderna för att tillfredsställa det framtida kraftbehovet
har situationen redan så ändrats att endast ett fåtal år gamla beräkningar
visat sig vara mindre aktuella. Genom utbyggnad av Vindelälven skulle
kraft kunna erhållas först omkring år 1975. Redan nu synes beräkningar
visa att kostnaderna för sådan kraft blir ungefär likvärdiga med kostnaderna
för kraft producerad i ett atomkraftverk med tämligen god kapacitet. Ej
heller med hänsyn till kostnaderna för den utvunna kraften torde en utbygg -

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967

nåd av Vindelälven vara så fördelaktig, att den nu bör komma till stånd om
vägande skäl av annan art talar häremot.

Genom en utbyggnad av Vindelälven skulle för ungefär tio år skapas arbetstillfällen
i en bygd där på grund av rationalisering av jordbruk och
skogsbruk stort arbetskraftöverskott föreligger, vilket framdeles sannolikt
kommer att öka. En utbyggnad av Vindelälven skulle för denna period sysselsätta
omkring 500 man och efter utbyggnaden skulle ett visst antal erhålla
permanent sysselsättning för underhåll och drift av anläggningarna. Denna
sysselsättningseffekt skulle få stor betydelse och ge rådrum för andra lokaliseringsansträngningar.
Dessutom kan man räkna med att en viss del av
det kapital som frigöres bl. a. genom ersättningar till sakägare på nytt investeras
i varaktiga företag och därmed förstärker bygdens näringsliv. Dessa
omständigheter är positiva i kampen mot en utglesning av bygden och mot
en försämring av sysselsättningsmöjligheterna, särskilt som dessa investeringar
kan ske utan subventioner från det allmännas sida. Å andra sidan
skulle denna utbyggnad få en begränsad betydelse, enär sysselsättningssvårigheterna
och avfolkningen på längre sikt ej därmed skulle kunna hindras.
Enligt utskottets mening bör med tanke på att Vindelälvens bevarande kan
betraktas som en riksangelägenhet önskvärda och bestående lokaliseringspolitiska
åtgärder vidtagas.

Turismen och fritidsfisket torde med en outbyggd älv komma att öka,
även om man ej får överskatta turismens betydelse som inkomstkälla. Tillkomsten
av den nya mellanriksvägen ■— den s. k. Graddisvägen — skapar
förutsättningar för ytterligare utveckling av turism och ger även nya arbetstillfällen.

Även från forskningssynpunkt har Vindelälven stort värde. Endast ett fåtal
svenska älvar är fortfarande outbyggda, nämligen förutom Vindelälven
Pite älv, Kalix älv och gränsälven Torne älv. Vindelälven har helt annan geografisk
karaktär med sydlig prägel än Pite och Kalix älvar som är nordliga
skogsälvar. Frågan om utbyggnad av Torne älv är icke enbart en svensk
angelägenhet utan även beroende av överväganden från finsk sida. Vindelälven
är sålunda den enda kvarvarande outbyggda älven i sitt slag. Den bär
redan och kommer i framtiden att härigenom få allt större betydelse för naturvetenskaplig
forskning såväl för jämförande studier med andra utbyggda
älvar som ekologisk forskning i botanik och zoologi. Också för internationell
forskning har en bevarad älv stor betydelse, då i Europa i övrigt mycket få
ursprungliga naturområden är oexploaterade. Även forskningens intressen
talar sålunda mot en utbyggnad av Vindelälven.

Den förnyade prövningen av Vindelälvens utbyggnad som begäres i motionerna
1: 667 och II: 833, kommer på grund av vattenfallsverkets utfästelse
att ej påbörja någon utbyggnad i Vindelälven förrän tillstånd till reglering
i Gautojaure föreligger, enligt Kungl. Maj :ts tidigare beslut att i viss
mån ske av Kungl. Maj :t efter vattendomstolens behandling av målet om

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1967 13

Gautojaure reglering, som dock utgör endast en del av utbyggnaden av hela
Vindelälven.

Utskottet finner med hänsyn till vad sålunda förekommit att många för
en bedömning av lämpligheten av Vindelälvens utbyggnad väsentliga faktorer
förändrats under loppet av de senaste åren och kan komma att ytterligare
förändras inom den närmaste framtiden. Utskottet anser sålunda att med
hänsyn till det material som för närvarande föreligger, någon utbyggnad av
Vindelälven ej bör komma till stånd.

Med anledning av vad sålunda utretts i ärendet synes motionerna ej påkalla
någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet hemställer,

att riksdagen må anse motionerna 1: 665 och II: 845
samt 1:667 och II: 833 besvarade med vad utskottet i det
föregående anfört.

Stockholm den 22 november 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin (s), Hellebladh (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Oscar Carlsson (s), Axel Kristiansson (ep), Hedlund (s), fru
Hultell (h), herr Nyman (fp), fru Diesen (h), herrar Torsten Hansson (s)
och Johan Olsson (ep);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg (s),
herrar Dickson (h), Lundmark (s), Haglund (s), Rimås (fp), Wikner (s),
Larsson i Rorrby (ep), Nordgren (h), fru Ekroth (s), herrar Johansson i
Växjö (ep)* och From (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sörlin (s), Hellebladh (s), Hedlund (s), Lundmark (s), Haglund