Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1967

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av ett statligt
institut för den psykiska folkhälsan.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:376 av herr Sörenson in. fl. och 11:471 av herr Svensson i Kungälv
in. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla
om utredning gällande inrättande av ett statens institut för den psykiska
folkhälsan.

I motionerna anförs, att nervösa åkommor, stressreaktioner, hjärtattacker
och många andra psykiska och psykosomatiska rubbningar förekommer i
mycket stor utsträckning. Man räknar med att mellan 5 och 10 % (ca 400 000
—750 000 personer) av befolkningen lider av så svåra psykiska störningar,
att de allvarligt handikappas. Dessa psykiska rubbningar innebär dels personliga
lidanden, dels en begränsning av de psykiskt stördas arbetsinsats
med allvarliga personliga och samhällsekonomiska konsekvenser.

Motionärerna uttalar, att människans anpassning till de nya levnadsförhållanden
som det moderna samhället ställer henne inför är lika väsentlig som
ekonomisk progressivitet i samhällsbyggandet.

Motionärerna anför, att mentalvårdens resurser inte räcker för att möta
de krav som bör ställas på den förebyggande vården, den psykiska hälsovården
(mentalhygienen). De begränsade resurserna kommer under lång
tid framöver att verka tillbakahållande på en utbyggnad av mentalsjukvården.
Det är därför också i högsta grad angeläget att vårdbehov i möjligaste
män begränsas, vilket effektivast sker genom en utbyggnad av den psykiska
hälsovården.

Då det gäller kroppsliga sjukdomar kan sjukvård knappast mäta sig i
effektivitet med hälsovård (hygieniska initiativ och förebyggande åtgärder).
I princip råder liknande förhållanden i fråga om mentalsjukdomarna. Förebyggande
vård, d. v. s. psykisk hälsovård, är väl så viktig som mentalsjukvård.
Detta förhållande gäller alla grader av nervösa rubbningar och stressreaktioner.
Effektiv hälsovård minskar behovet av omfattande sjukvård.

I motionerna uttalas vidare, att offentliga insatser för den psykiska hälsovården
har varit av begränsad omfattning och att de statliga bidragen
till enskilda organisationer har varit ringa. Det anförs även att arbetsmedicinska
institutet inte synes ägna de mentalhygieniska faktorerna någon
större uppmärksamhet, trots att de flesta fall av arbetshämning torde ha
psykologiska och inte kroppsliga orsaker.

Den i motionerna antydda problematiken är gemensam för en stor del
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 49

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4.9 år 1067

av den västerländska kulturkretsen. Skilda initiativ har också tagits i olika
länder. Sålunda finns i Finland och Schweiz professurer med inriktning på
mentalhygien. I Norge (Oslo) har inrättats ett institut för psykoterapi, och
i England (London) och Frankrike (Paris) finns institut för mentalhygien.
I USA är intresset för mentalhygien stort. Den kraftigt expanderande »Community
Mental Health Movement» är ett exempel härpå.

För Sveriges del finner motionärerna det vara angeläget att ett statens
institut för psykisk hälsovård upprättas med uppgift att samla och ena de
krafter som arbetar med här aktuella frågor. Inte minst gäller detta tvärvetenskaplig
forskning som berör exempelvis psykologi, psykiatri, psykoterapi,
rehabilitering, stressproblematik, neuroslära och de psykologiska
aspekterna på trafikproblemen. Personliga trivsel- och samlevnadsfrågor
i hem, skola och samhälle hör också hit liksom frågor om stöd åt akut
psykiskt störda människor. Givetvis kan ett dylikt institut upprättas först
sedan en utredning penetrerat organisationsfrågor och institutets målsättning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 376.

Utskottet har inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen samt berett Ericastiftelsens
Läkepedagogiska Institut och S:t Lukasstiftelsen tillfälle att yttra
sig. Därjämte har arbetsmedicinska institutet inkommit med en skrift.

Medicinalstyrelsen instämmer i motionärernas uppfattning att det är högst
önskvärt att på ett så tidigt stadium som möjligt ingripa mot psykiska störningstillstånd
och att helst vidtaga preventiva åtgärder. De öppna mottagningarna
vid sjukhus och kliniker för psykiatrisk vård liar bland annat till
uppgift att söka bistå personer med psykiska störningstillstånd. Vidare
lämnas rådgivning och hjälp i öppen vård vid exempelvis alkoholpolikliniker
och byråer för familjerådgivning. Resurserna inom den psykiatriska sektorn
är emellertid för närvarande inte så stora, att omedelbart bistånd kan
lämnas alla hjälpsökande. Bristande personella resurser, framför allt på
läkarsidan, begränsar möjligheterna samtidigt som kraven på hjälp vid
psykiska störningstillstånd alltmer har ökat på grund av samhällets tekniska
och sociala omvandling. Trots dessa svårigheter har emellertid eu
markant utveckling mot bättre vårdmöjligheter kunnat noteras under senare
år, bland annat genom vissa nya läkemedel och differentieringen av
vården på olika specialgrenar.

Styrelsen finner det inte vara orealistiskt att räkna med att de nya huvudmännen
— landstingskommunerna — kommer att ägna utbyggnaden
av den öppna psykiatriska sjukvården och även den förebyggande vården
stor uppmärksamhet. Huvudmannaskapsreformen har medfört att medicinalstyrelsen
kommer att kunna ägna betydligt mera tid än hittills åt frågor
rörande bland annat den psykiska hälsovården. Det synes därför
mest naturligt att frågor rörande den psykiska folkhälsan handlägges inom

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1967 3

medicinalstyrelsen, där medicinsk och annan erforderlig expertis finns att
tillgå. Styrelsen erinrar om att dess hälsovårdsupplysningsdelegation bedriver
en tämligen omfattande hälsovårdsupplysning som bl. a. berör mentalhygieniska
frågor. Om ökade anslag för ändamålet kan erhållas, kommer
styrelsen att utvidga denna verksamhet.

Styrelsen meddelar vidare, att hela programmet vid ett länsläkarmöte
den 6—8 mars 1967 ägnats åt mentalhygieniska frågor.

Enligt styrelsens mening finns för närvarande inte behov av att inrätta
det av motionärerna föreslagna institutet. Utvecklingen inom den öppna
vårdsektorn inom sjukvårdsområdena bör avvaktas, och först efter den förestående
omorganisationen av medicinalstyrelsen kan man överblicka de
möjligheter, som styrelsen får att bedriva en ökad hälsovårdsupplysning.

Ericastiftelsens Läkepedagogiska Institut understryker angelägenheten
av att ett centralt organ för de mentalhygieniska frågorna kommer till stånd.
Institutet framhåller, att man ofta möter missuppfattningen att ordnandet
av landets mentalvård också inbegriper mentalhygienen, vilken gäller förebyggande
vård för friska människor och innefattar alla de åtgärder som kan
vidtagas för att förhindra uppkomst av psykiska rubbningar. Ytterst litet
bär gjorts i vårt land inom detta område. De initiativ som har tagits av
enskilda organisationer och människor har i avsaknad av egentligt samhälleligt
stöd och intresse blivit punktinsatser utan större räckvidd. En samordnande
central institution eller organisation har påtagligt saknats.

Individuella mentalhygieniska åtgärder är i en del fall beroende av samhälleliga
resurser till den enskilda människans hjälp men sker dock på
hennes eget initiativ. Allmänna åtgärder är i detta sammanhang viktigare
därför att de måste innebära väsentliga samhälleliga insatser för hela landet.
Man kan härvid särskilja forskning, undervisning och utbildning, folkupplysning
samt speciella åtgärder inom olika verksamhetsområden.

Något centrum för mentalhygienisk forskning existerar inte i vårt land.
Forskningsresultat har i brist på ett samordnande och förslagsställande organ
inte alltid kommit till praktisk användning. Ett centralt organ skulle
bl. a. kunna samordna större projekt och stimulera till forskning inom nya
fält.

I fråga om undervisning och utbildning uttalar institutet att behovet av
mentalhygieniska experter är oerhört stort. Det behövs akademiskt utbildade
specialister men också lärare och föreläsare som kan utbilda skilda
yrkeskategorier för mentalhygienisk upplysning. Institutet anför härvid att
grundskolan saknar egentlig undervisning i mentalhygien. Vidare skulle
människor som avser att gifta sig behöva upplysning om äktenskapets psykiska
hälsovård, och unga föräldrar borde genom barnavårdscentralerna få
upplysning även om uppfostran, att handha avvänj ning, renlighetsfostran
och talträning.

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Folkupplysning betraktar institutet som det kanske viktigaste fältet inom
mentalhygienen. Institutet erinrar härvid om insatser av Sveriges Radio,
Svenska föreningen för psykisk hälsovård och medicinalstyrelsen.

Som exempel på behovet av speciella åtgärder inom olika verksamhetsområden
anför institutet att en betydande mentalhygienisk verksamhet skulle
behövas inom industrin och att studier i trivselfrågor borde utföras i
större utsträckning än som redan skett. Inom skolans värld behövs betydligt
ökad undervisning för alla lärare i den psykologiska effekten och eventuellt
sjukdomsalstrande effekten av vissa åtgärder och attityder.

Institutet uttalar, att mentalhygienen har beröringspunkter med praktiskt
taget alla verksamhetsområden inom samhället. Detta medför dock inte
att mentalhygienen ej skulle kunna avgränsas som ett självständigt ämnesområde.

Institutet betonar angelägenheten av en statlig utredning med uppgift
att penetrera problematiken inom det mentalhygieniska området, att göra
en gränsdragning gentemot sjukvård och andra verksamhetsområden och
att utreda frågan om behovet av ett institut, som skulle syssla med tvärvetenskaplig
forskning beträffande förutsättningarna för en bättre mental hälsa
i vårt land och därjämte vara en central för utbildning av lärarkrafter, som
kan verka i upplysande syfte.

S:t Lukas stift elsen anför, att den bl. a. har till uppgift att hjälpa människor
vilkas svårigheter och nedsatta hälsa har sin grund i psykiska konflikt-
och svaghetstillstånd. Stiftelsen driver rådgivningsinstitut på ett tiotal
platser i landet. Till institutet i Stockholm har knutits ett utbildningsinstitut
för personer med människovårdande arbetsuppgifter.

Genom rådgivningsinstituten kan stiftelsen ofta bidra med sådana mentalhygieniskt
verkande insatser, som förhindrar uppkomsten av svåra psykiska
sjukdomar, motverkar självmord och självmordsförsök och underlättar
förståelse och samarbete individer emellan i familjer och på arbetsplatser.

Stiftelsen uttalar, att mentalvårdens resurser är helt otillräckliga att möta
det stora behovet av samtalsterapi och psykologisk rådgivning till redan
sjuka personer. Det är helt klart, att en mångfald anpassningsproblem och
svårigheter endast erhåller en mycket ytlig terapeutisk påverkan genom traditionell
psykofarmakologisk terapi och andra klassiskt psykiatriska behandlingsmetoder.
Psykoterapi, samtal sbehandling, psykologisk rådgivning
och liknande metoder framstår här som riktiga och verkningsfulla.

Stiftelsen finner det utomordentligt viktigt, att samhället försöker åstadkomma
ett betydligt rikare register av profylaktiskt effektiva åtgärder. Våra
kunskaper om verksamma förebyggande åtgärder och metoder är emellertid
synnerligen bristfälliga. Det finns ett mycket stort utrymme för forskning
och praktiskt verksamma insatser.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1967 5

Alla åtgärder, som syftar till att påverka individens psykiska funktioner
och sociala anpassning, måste utföras i samarbete mellan företrädare för
olika vetenskapsområden och utbildningslinjer.

Stiftelsen framhåller starkt värdet av att en utredning om inrättande av
ett statens institut för den psykiska folkhälsan snarast kommer till stånd.

Stiftelsen framhåller slutligen angelägenheten av ett starkare ekonomiskt
stöd från samhället till de organisationer och institutioner, som är verksamma
på det rådgivande, psykoterapeutiska och mentalhygieniska området.

Arbetsmedicinska institutet erinrar om att man vid riksdagsbehandlingen
år 1966 av frågan om institutets inrättande efterlyste resurser för arbetspsykologi
men att lösningen av detta problem ställdes på framtiden för att
institutet inte i början skulle få allför omfattande uppgifter.

Institutets nu drygt ettåriga verksamhet har visat, att tillgång till arbetspsykologisk
expertis vid stora forskningsprojekt och uppdragsundersökningar
är absolut nödvändig för en allsidig bedömning av människan i
arbetet. I anslagsäskanden för budgetåret 1968/69 har föreslagits, att institutet
tillföres en — till en början mindre — psykologisk avdelning, bestående
av en psykolog, en biträdande psykolog och en assistent. Behovet av en
sådan avdelning har även understrukits i institutets långtidsbedömning för
budgetåren 1968/69—1972/73.

Utskottet

I motionerna hemställes om utredning angående inrättande av ett statens
institut för den psykiska folkhälsan.

Som motionärerna framhållit drabbas ett mycket stort antal människor
av psykiska störningar, insufficienstillstånd och psykosomatiska sjukdomar.
Det är därför en angelägen samhällsfråga, att olika organ för psykisk
hälsovård ges tillfredsställande betingelser för sitt arbete att söka förebygga
eller motverka sådana tillstånd och sjukdomar.

De resurser som nu står till förfogande för mentalhygienisk verksamhet
måste betraktas som klart otillräckliga. Både humanitära och samhällsekonomiska
synpunkter talar starkt för att denna sektor bygges ut och att
den psykiska vården mera orienteras mot förebyggande åtgärder.

Mentalhygienen har beröringspunkter med många skilda verksamhetsområden,
och på motsvarande sätt bygger den på forskningsresultat från
olika medicinska och samhällsvetenskapliga discipliner. För den psykiska
hälsovårdens utveckling är det av vikt, att sådana resultat kan samordnas
och effektivt föras ut för praktisk tillämpning och likaså att behovet av
initiativ till tvärvetenskapliga undersökningar med inriktning på mentalhygieniska
problem blir tillgodosett.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i9 år 1967

Arbetsmedicinska institutet kan vid en fortsatt utbyggnad komma att tillföras
vissa resurser för arbetspsykologi och arbetssociologi, men institutets
verksamhet kan förutsättas bli i första hand inriktad på andra frågor än
de av motionärerna avsedda. Enligt utskottets mening synes det ändamålsenligt,
att forsknings- och utvecklingsarbete på det mentalhygieniska området
anförtros ett särskilt statligt organ. Utskottet vill därför tillstyrka
motionärernas yrkande om en utredning. I denna torde även frågan om
utbildning av personal för psykisk hälsovård böra beaktas.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 376 och II: 471 måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla
om utredning gällande inrättande av ett statens institut för
den psykiska folkhälsan.

Stockholm den 9 november 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin (s), Oscar Carlsson (s), Axel
Kristiansson (ep), Hedlund (s), Yngve Persson (s), fru Hultell (h), herr
Helge Karlsson (s), fru Diesen (h) samt herrar Torsten Hansson (s), Svanström
(ep)*, Sörenson (fp)* och Wirtén (fp);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herr Skoglösa
(ep)*, fru Jäderberg (s), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Dickson (h)*, Lundmark
(s), Rimås (fp), Wikner (s), Larsson i Borrby (ep)*, fru Ekroth
(s) samt herrar Nilsson i Agnäs (h) och Hansson i Piteå (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Sörlin (s), Oscar Carlsson (s),
Hedlund (s), Yngve Persson (s), Helge Karlsson (s), Torsten Hansson (s),
fru Jäderberg (s), herrar Lundmark (s) och Wikner (s), fru Ekroth (s)
samt herr Hansson i Piteå (s), vilka ansett att utskottets utlåtande och
hemställan bort ha följande lydelse:

»I motionerna hemställes om utredning angående inrättande av ett statens
institut för den psykiska folkhälsan.

Utskottet avgav föregående år utlåtande (nr 49) i anledning av motioner
om åtgärder mot psykiska störningstillstånd och behandlade därvid bl. a.

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Irågan om ett forskningsinstitut av liknande art som det nu föreslagna. Tre
av de fyra remissinstanser som yttrade sig i denna fråga — socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen och universitetskanslersämbetet — ställde sig tveksamma
eller avvisande till förslaget om ett sådant institut. Utskottet anslöt sig
till dessa myndigheters uppfattning och framhöll bl. a., att en allsidigt
orienterad forskning i de ämnen som avsågs bli företrädda inom institutet
redan var organiserad vid våra universitet och högskolor. Enligt utskottets
mening borde forskningsresurserna inte splittras genom en sådan utbrytning
ur organisationen av forskning beträffande vissa speciella frågor som
motionärernas förslag innebar, särskilt som planer förelåg för utökning och
effektivisering av forskningsarbetet och utbildningen av personal — psykiater,
psykologer och kuratorer in. fl. — för olika arbetsuppgifter.

Medicinalstyrelsen har i sitt i år avgivna yttrande uttalat, att det enligt
styrelsens mening för närvarande inte finns behov av att inrätta det av
motionärerna föreslagna institutet.

Utskottet finner inte skäl att frångå sin förra året intagna ståndpunkt och
anser sig således ej böra tillstyrka motionsyrkandet.

Utskottet hemställer därför

att de likalydande motionerna I: 376 och II: 471 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.»