Nr 45—46 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av motion om inrättande av en ungdomens
bostadsrättsorganisation.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 587 av
herrar Larsson i Borrby och Boo hemställes, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående inrättande
av en ungdomens bostadsrättsorganisation i enlighet med vad som i motionen
anförs.
Motionärerna anför inledningsvis, att avsikten med motionen är att söka
förbättra den förvärvsarbetande ungdomens bostadssituation. De framhåller,
att ungdomens efterfrågan på direktupplåtna bostäder har ökat och
väntas öka ytterligare. Härtill bidrar bl. a. de stora födelsekullarna från
1940-talet, inkomsthöjningarna, ungdomens ökade frigörelse från föräldragenerationen
och rörligheten på arbetsmarknaden. De unga torde vara den
grupp, som snabbast utvecklar en ökad bostadsefterfrågan, och bristen på
bostäder drabbar dem i särskilt hög grad. Då upplåtelse av bostäder förknippats
med sociala hänsynstaganden blir följden att de unga regelmässigt
ställs sist i bostadskön. Detta återverkar även på produktionens inriktning.
Motionärerna anför, att vissa bostadspolitiska åtgärder är avsedda för
klart avgränsade konsumentgrupper, t. ex. studerande ungdom. Speciella
samhällsinsatser görs också för bl. a. pensionärer. Den förvärvsarbetande
ungdomen är däremot i praktiskt taget alla avseenden eftersatt på bostadsmarknaden.
Ungdomen torde främst efterfråga s. k. smålägenheter, som inte är lämpliga
som familjebostäder.
Många ensamstående ungdomar med förvärvsarbete har goda inkomster
i förhållande till sitt för sörj ningsansvar, och många är beredda till betydande
ekonomiska uppoffringar för att få en egen bostad. Kunde bostadsönskemålen
förverkligas på ett tillfredsställande sätt kan det antagas att
det skulle leda till ett ökat, mera regelbundet och varaktigt sparande från
ungdomen, som enligt motionärerna i allmänhet torde ha goda förutsättningar
att stå för det ökade sparande, som fordras för en ökning av den
totala bostadsproduktionen.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 45—46
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
Motionärerna föreslår utredning om inrättande av en landsomfattande
organisation »Ungdomens bostadsrättsorganisation» (Ubo), baserad på insatser
av ungdomen, av stat och kommun, av intressenterna på bostadsmarknaden
och av kreditinstituten.
Motionärerna föreslår bl. a. följande allmänna riktlinjer.
Medlemskap skall vinnas genom regelbundet bostadsrättssparande i organisationen.
Andel i Ubo skall ge preciserad rätt till bostad genom organisationens
försorg. Reglerna bör utformas så att ungdomar med kapitaltillgångar
inte ställs i bättre läge än de som regelbundet sparar av sin lön.
Staten bör svara för erforderliga rättsregler. Kommunerna, som lokalt
svarar för samhällets insatser för bostadsförsörjningen och upprättar bostadsbyggnadsprogram,
bör vara den lämpligaste basen för Ubos lokala
organisation.
Genom att på skäliga villkor få del av det kapital, som står till Ubos förfogande,
stimuleras byggherrarna att uppföra och upplåta ungdomsbostäder.
Kreditinstituten bör få till uppgift att förvalta de medel, som inflyter genom
ungdomens bostadsrättssparande. Innan bostadsrätt infrias bör kreditinstituten
disponera medlen så att de kommer bostadsmarknaden till
godo.
Ubo bör främst hyra bostäder för att upplåta dem till unga människor
men bör även kunna äga och förvalta bostäder.
På många orter i landet finns redan organisationer där även ungdomen
kan bostadsspara. Detta är dock enligt motionärernas uppfattning inte tillräckligt
motiv för att inte pröva nya former. Inom de existerande formerna
har man för små möjligheter att påverka användningen och fördelningen
av det kapital man sparat ihop.
I princip skall konkurrens med pensionärer — vilka till viss del efterfrågar
samma slags bostäder som ungdomen — inte behöva uppkomma även
om Ubo ges möjlighet att hyra och förvalta också äldre bostäder, eftersom
tilldelningen av en äldre lägenhet till en Ubo-medlem ändå innebär att sparkapitalet
kommer bostadsföretaget till del och det därigenom blir möjligt
att tillgodose någon annan med bostad.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet bär inhämtat yttrande från bostadsstyrelsen samt berett Svenska
Riksbyggen och Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars
Riksförbund u. p. a. (HSB) tillfälle att yttra sig.
Bostadsstgrelsen anför bl. a., att ungdomens efterfrågan på egna bostäder
har ökat och väntas öka ytterligare. Denna ökade efterfrågan har kunnat
tillgodoses i betydande, dock ej tillräcklig omfattning. Styrelsen belyser med
nedanstående tablå att den andel av de yngre ogifta som har egen lägenhet
har ökat väsentligt mellan 1945 och 1960. Utvecklingen fram t. o. m. 1965
torde med all sannolikhet visa en fortsatt ökning.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
3
Lägenhetsinnehavare i % av hela folkmängden
i respektive grupp (hushållskvoter)
åren
1945 |
1960 |
|
Ogifta män 20—24 år |
4 |
11 |
25—29 » |
13 |
27 |
30—39 » |
22 |
38 |
Ogifta kvinnor 20—24 » |
8 |
17 |
25—29 » |
17 |
37 |
30—39 » |
23 |
50 |
I vilken grad de förvärvsarbetande ensamstående ungdomarna — |
i jäm- |
förelse med andra folkmängdsgrupper — inte har kunnat realisera sin bostadsefterfrågan
torde dock vara mycket svårt att bedöma.
Styrelsen instämmer i motionärernas uttalande, att ungdomens ökade
bostadsefterfrågan inte kan helt tillgodoses utan en ökning av såväl den
totala bostadsproduktionen som produktionen av för ungdom lämpliga bostäder.
En av förutsättningarna för en ökad bostadsproduktion är ett ökat
personligt sparande. Styrelsen anser det emellertid inte vara rimligt, att
den, som i någon form »bostadssparar», på av motionärerna föreslaget sätt
genom samhälleliga åtgärder skall ges förtur framför andra bostadssökande
med kanske mera angelägna bostadsbehov men med begränsade möjligheter
att spara.
Som antyds i motionen bör behovet av bostäder, lämpliga för ungdom,
uppmärksammas vid upprättandet av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.
I tillämpningsföreskrifterna till kungörelsen om kommunala bostadsbyggnadsprogram
understrykes att det är en kommunal angelägenhet
att beakta olika boendekategoriers behov av bostäder och att kommunerna
i sin planering av bostadsförsörjningen bör fästa större uppmärksamhet
vid de ensamståendes bostadsbehov. Det bör kunna förväntas, att såväl kommunerna
som byggherrarna beaktar dessa behov.
Det synes styrelsen uppenbart, att en organisation av den art motionärerna
föreslagit skulle ge upphov till många administrativa komplikationer, bl. a.
när det gäller överflyttningen av kapital mellan kreditinstitut, olika byggherrar
och — när den sparande inte längre tillhör kategorin förvärvsarbetande
ungdom — den som äger kapitalet.
Styrelsen erinrar om att fullmäktige i riksgäldskontoret i skrivelse i
februari 1967 förordat ytterligare utredning med anledning av förslag om
ett av staten premierat bostadssparande. Enligt fullmäktige bör denna utredning
ske mot bakgrunden av en mer allmän bedömning av de lämpliga
formerna för att främja sparandet.
Bostadsstyrelsen finner ej skäl för en särskild utredning angående inrättande
av en ungdomens bostadsrättsorganisation.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 45—46
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ko år 1967
Svenska Riksbyggen anför, att man i många sammanhang understrukit
behovet av ett ökat sparande med bostaden som sparmål och att man ser
det som en väsentlig angelägenhet att medverka till ett ökat bostadssparande.
Sedan 1959 bedriver Riksbyggen tillsammans med sparbankerna ett
organiserat bostadssparande, som nu omfattar omkring 12 000 sparare, vilka
tillsammans har en sparbehållning på 30 miljoner kronor. Tillsammans med
dem som via bostadssparandet fått riksbyggelägenhet uppgår antalet till
24 000 och det totala sparbcloppet till 84 miljoner kronor. Sparandets omfattning
har ökat varje år med i runt tal 3 000 sparare netto. De som varje
år fått lägenhet via bostadssparandet har tagit i anspråk mellan en tredjedel
och uppemot hälften av Riksbyggens produktion. Det är uppenbart att
det finns ett stort outnyttjat utrymme för bostadssparande.
På orter utan bostadsförmedling kan Riksbyggens samtliga lägenheter
fördelas till bostadssparare. På övriga orter bestäms genom överenskommelse
mellan förmedlingen och Riksbyggen hur stor andel av företagets
lägenheter som skall få fördelas till bostadssparare. Denna andel, som växlar
mellan 20 och 100 procent, disponerar då Riksbyggen och sparbanken medan
resten fördelas av förmedlingen.
Svårigheterna att öka antalet sparare är huvudsakligast dels att man på
vissa platser inte kunnat nå överenskommelser med bostadsförmedlingarna
om rätt för Riksbyggen att disponera viss del av sin bostadsrättsproduktion
för bostadssparare, dels ock att Riksbyggen på vissa platser inte får möjlighet
att bygga i bostadsrättsform.
Det är uppenbart att åtgärder från samhället, främst kommunerna, har
avgörande betydelse i detta sammanhang. Riksbyggen anser att ökade möjligheter
att bygga i bostadsrätt är den viktigaste åtgärden för att nå ett
ökat sparande.
Riksbyggen har inget särskilt ungdomssparande men understryker den
betydelse som ungdomslönsparandet har. Av de 170 000 som ungdomslönsparar
torde en mycket stor del använda sitt sparande till bostaden.
Riksbyggen anför vidare att motionärernas förslag förefaller mindre lämpligt
från vissa administrativa synpunkter och med hänsyn till finansieringssystemet.
Enligt Riksbyggens uppfattning tillgodoses den grundtanke som motionen
ger uttryck åt bättre inom ramen för det organiserade bostadssparande,
som nu bedrivs av bostadskooperationen, sparbankerna och andra.
HSB anför, att behovet av smålägenheter för bl. a. yngre ensamstående
personer även i fortsättningen bör tillgodoses inom ramen för den allmänna
bostadsbyggnadsverksamheten. Denna grupp har samma möjligheter som
andra befolkningsgrupper att genom bostadssparande bidra till önskad bostadsproduktion.
Inom HSB deltar ett stort antal yngre ensamstående personer
i bostadssparande. I förmedlingshänseende behandlas de på samma
sätt som övriga bostadssökande.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967 5
HSB erinrar om att bostadspolitiska åtgärder planeras som bl. a. avser
att stimulera rörligheten på bostadsmarknaden. Genomförs dessa planer
skulle yngre ensamstående personers efterfrågan av smålägenheter sannolikt
kunna tillgodoses i större utsträckning än för närvarande.
Den av motionärerna skisserade organisationen synes inte avse att ge
medlemmarna-bostadsspararna inflytande över lägenheternas förvaltning.
Den som genom egen kapitalinsats möjliggjort bostadsproduktion bör ha
rätt till de fördelar i detta hänseende, som de bostadskooperativa principerna
garanterar. Riksförbundet anser inte något behov föreligga av den
skisserade organisationen.
Utskottet
1 motionen hemställes om utredning angående inrättande av en bostadsrättsorganisation
för yngre ensamstående personer med förvärvsarbete. Motionärerna
avser att man genom denna organisation skall ge möjlighet att
snabbare tillgodose behovet av bostäder för ungdom och stimulera till ett
ökat sparande, som skulle komma bostadsmarknaden till godo.
Statsmakterna har förra året i fråga om bostadsproduktionens inriktning
på olika lägenhetstyper uttalat, att den fördelning mellan små och stora
bostäder som utvecklat sig under senare år i allt väsentligt bör bibehållas
de närmaste åren (SU 1966:38). Innevarande års riksdag har i anledning
av motioner med olika förslag om ändrad produktionsinriktning godkänt uttalande
av statsutskottet (nr 100) att anledning inte föreligger till ändrat
ställningstagande i frågan.
I de av bostadsstyrelsen 1966 utfärdade tillämpningsföreskrifterna till
kungörelsen om kommunala bostadsbyggnadsprogram har bl. a. understrukits,
att kommunerna i sin planering av bostadsförsörjningen bör fästa
uppmärksamhet vid de ensamståendes bostadsbehov.
Riksdagen har i år i huvudsak godkänt förslag i propositionen nr 100
att länsbostadsnämnd på framställning av kommun skall kunna föreskriva
som villkor för bostadslån att låntagaren förbundit sig att låta kommunal
bostadsförmedling förfoga över rätten att anvisa sökande till lägenheterna.
Riksdagen har emellertid ansett att möjligheterna att från den kommunala
förmedlingen undanta bostäder som förmedlas till dem som bedrivit organiserat
bostadssparande borde prövas av Kungl. Maj :t.
I samma proposition har framlagts förslag i fråga om anvisningsnormer
att anknytas till förmedlingsvillkor i syfte att en rimlig avvägning mellan
olika bostadssökandes intressen skall nås. Utskottet finner ej skäl att man
skall frångå sådana generella fördelningsregler.
I den nya bostadslånekungörelse som utfärdats efter riksdagens beslut i
anledning av propositionen har föreskrivits, att kommun kan göra undan
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
tag från förmedlingsvillkor för bostadslån bl. a. i fråga om bostäder som
upplåtes till personer som sparat till bostad genom regelbundna insättningar
i kreditinrättning, vilken anordnar bostadssparande för allmänheten eller
sina medlemmar.
Ensamstående ungdomar har samma möjligheter som andra befolkningsgrupper
att genom bostadssparande förvärva bostadsrätt inom den ram
som bestäms av produktionens inriktning på olika lägenhetstyper. I vilken
utsträckning denna form för bostadsupplåtelse totalt kan komma att tilllämpas
bestäms emellertid främst av kommunernas egna bostadspolitiska
avvägningar. Utskottet finner mot denna bakgrund inte skäl till att någon
viss kategori av bostadssparare genom statens medverkan skall försättas i
ett gynnsammare konkurrensläge i fråga om bostadsrättslägenheter som
upplåtes utan bostadsförmedlingens medverkan.
Ett ökat sparande synes kunna uppnås i de former som nu tillämpas.
Utskottet vill emellertid även framhålla, att ett av lönsparkommittén framlagt
och av fullmäktige i riksgäldskontoret med eget yttrande i februari detta
år överlämnat förslag om premiering av ett långsiktigt bostadssparande i
nära anslutning till ungdomslönsparandet och det allmänna lönsparandet
övervägs inom Kungl. Maj :ts kansli.
Utskottet finner med hänsyn till vad ovan anförts inte skäl tillstyrka motionsyrkandet
utan hemställer,
att motionen II: 587 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 24 oktober 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin (s), Hellebladh (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep), Hedlund (s), Yngve Persson* (s),
fru Elvy Olsson (ep), herr Helge Karlsson (s), fru Diesen (h), herrar Blomquist
(h) och Wirtén (fp);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv* (s), Lundmark (s),
Haglund (s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Hyltander
(fp), Nordgren (h), Johansson i Växjö (ep) och Wiklund i Härnösand* (s).
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
7
Reservation
av herr Axel Kristiansson (ep), fru Elvy Olsson (ep) samt herrar Larsson
i Borrby (ep) och Johansson i Växjö (ep), vilka anfört
dels att den mening i utskottets utlåtande som börjar med orden »Utskottet
finner» och slutar med ordet »fördelningsregler» bort utgå,
dels ock att utskottets utlåtande fr. o. m. det avsnitt som börjar med orden
»Ensamstående ungdomar» samt utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»De unga torde vara den grupp, som snabbast utvecklar en ökad bostadsefterfrågan
och bristen på bostäder drabbar dem i särskilt hög grad. Då
upplåtelse av bostäder förknippats med sociala hänsynstaganden blir följden
att de unga regelmässigt ställs sist i bostadskön.
Vissa bostadspolitiska åtgärder är avsedda för klart avgränsade konsumentgrupper,
t. ex. studerande ungdom. Speciella samhällsinsatser görs också
för bl. a. pensionärer. Den förvärvsarbetande ensamstående ungdomen
är däremot i praktiskt taget alla avseenden eftersatt på bostadsmarknaden.
Många ensamstående ungdomar med förvärvsarbete har goda inkomster
i förhållande till sitt försörjningsansvar, och det är känt att många är beredda
till betydande ekonomiska uppoffringar för att få en egen bostad.
Väntetiden i bostadsköerna är emellertid lång, särskilt i de stora städerna.
Kunde bostadsönskemålet förverkligas snabbare skulle det, enligt utskottets
mening, leda till ett mera regelbundet och varaktigt ungdomssparande. Ett
inrättande av en ungdomens bostadsrättsorganisation, i enlighet med i motionen
angivna riktlinjer, skulle verksamt kunna bidraga till den ökning av
sparandet som fordras för en ökning av den totala bostadsproduktionen.
Utskottet vill sålunda tillstyrka motionen och hemställer,
att riksdagen med bifall till motionen II: 587 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående
inrättande av en ungdomens bostadsrättsorganisation
i enlighet med vad som i motionen anförs.»
Särskilt yttrande
av herr Eric Gustaf Peterson (fp), fru Diesen (h) samt herrar Blomquist
(h), Hamrin i Kalmar (fp), Hyltander (fp) och Nordgren (h).
Behovet av bostäder för ensamstående är ett problem som snarare ökat än
minskat. Framför allt är det naturligtvis ett problem som berör den ungdom
som nu för första gången söker en bostad. De i den föreliggande motionen
aktualiserade problemen är väl värda uppmärksamhet. Det torde således
med skäl kunna ifrågasättas om man inte i det framtida bostadsbyggandet
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
i högre grad än vad som nu är fallet även måste taga hänsyn till behovet av
mindre bostäder för ensamstående. Svårigheten att åstadkomma detta samtidigt
som det allmänna bostadsbyggandet måste inriktas på att tillgodose
familjebostäder är uppenbar.
De enda vägar som hittills prövats då det gällt att lösa ungdomens speciella
bostadsproblem har varit de s. k. ungdomshotellen. Alltför få ungdomshotell
har emellertid hittills byggts för att det aktuella behovet skall kunna tillfredsställas.
Ungdomshotellen löser emellertid endast problemen för de yngre åldersgrupperna.
Det vore därför lämpligt om ungdomshotellen kunde byggas i
större omfattning. Det vore också befogat att ompröva de maximiåldersgränser
som vanligen gäller för de boende.
Beträffande motionärernas önskemål om eu speciell form av bostadssparande
synes det angeläget att poängtera att målsparande i skilda former
naturligtvis är av utomordentlig betydelse. Men det torde knappast föreligga
behov av en särskild konstruktion av ungdomens bostadssparande.
De nuvarande formerna för bostadssparande ger goda möjligheter för ungdomar
som önskar spara till bostad. Ungdomens lönsparande är ju också en
särskilt förmånlig form för ungdomens målsparande.