Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1966

1

Nr 153

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
skyldighet för kommun att bidraga till pensionskostnad
för personal som övergått till statstjänst; given Stockholms
slott den 4 november 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till lag om skyldighet för kommun att bidraga till pensionskostnad
för personal som övergått till statstjänst.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Efter statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet samt
vissa städers domstols-, åklagar-, exekutions- och uppbördsväsende m. m.
åligger det kommunerna att gentemot statsverket svara för en del av dess
kostnader för pension åt viss sådan personal inom dessa verksamhetsgrenar
som övergått till statstjänst. Kapitalvärdet av kommunernas sammanlagda
andelar av pensionskostnaderna utgör f. n. drygt 550 milj. kr. I propositionen
föreslås att kommunerna, i stället för att betala sina andelar vid varje
pensionsfall, skall erlägga engångsbidrag till statsverket enligt schablonmässiga
beräkningar. Det kan med valfrihet för varje kommun ske genom
engångsbetalning senast år 1970 eller avbetalning senast fr. o. m. år 1970
med lika stora årliga belopp under högst 15 år.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 153

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1966

Förslag

till

Lag

om skyldighet för kommun att bidraga till pensionskostnad för ''personal som

övergått till statstjänst

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Statsverket svarar för kostnaderna för pensioneringen av personal som
övergått från kommunal till statlig tjänst med anledning av att staten övertagit
ansvaret för polisverksamheten eller vissa städers ansvar för domstols-,
åklagar-, exekutions- eller uppbördsverksamhet eller förvaring av
häktade. Enligt bestämmelserna i denna lag skall kommun bidraga till statsverkets
kostnader för pensioneringen till den del pensionerna grunda sig.
på tjänstetid före övertagandet.

2 §.

Kommuns bidrag till pensionskostnaderna utgör i fråga om

personal inom polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt stadshäktesorganisationen
201 procent av de kostnader för löner som ingå i grundbeloppet
enligt 8 § lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser
i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m.,

personal inom domstolsväsendet 208 procent av de kostnader för löner
som ingå i grundbeloppet enligt 2 § lagen den 11 december 1964 (nr 829)
om skyldighet för vissa städer att bidraga till statsverkets kostnader för
domstolsväsendet,

personal inom uppbördsförvaltningen 144 procent av de kostnader för
löner som ingå i grundbeloppet enligt 2 § lagen den 27 maj 1966 (nr 241)
med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet
för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer.

Från skyldighet att bidraga till pensionskostnaderna för personal inom
polisväsendet undantages kommun i sådant polisdistrikt som närmast före
den 1 januari 1965 ägde pensionsförsäkra sådan personal i statens personalpensionsverk.

3 §•

Ränta på bidrag utgår årligen med fyra procent under de två första åren
från och med den dag staten övertagit huvudmannaskapet och därefter
med sex procent. För år då bidrag skall betalas beräknas ränta som om
hela betalningen under året skulle ske den 1 juli.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1966

4 §.

Bidrag jämte ränta betalas antingen med hela beloppet senast år 1970
eller med flera lika stora årliga belopp under högst femton år från och
med år 1970.

5 §•

Kommun skall anmäla till riksrevisionsverket hur den med tillämpning
av 4 § vill fullgöra sin betalningsskyldighet. Anmälan skall göras senast
den 1 juli året innan betalning första gången skall ske. När anmälan gjorts
fastställer riksrevisionsverket det eller de belopp som skola betalas.

6 §•

I fråga om uppbörd av bidrag och besvär över riksrevisionsverkets beslut
äga 10 § första och andra styckena samt 12 § lagen med vissa bestämmelser
i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m. motsvarande tillämpning.

7 §•

De föreskrifter som behövas för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Kommun får betala bidrag
redan under år 1967 trots att anmälan ej gjorts inom den tid som anges i 5 §.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 153

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1966

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 4 november 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Hermansson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga om kommuns skyldighet att bidra till pensionskostnaderna
för viss personal som övergått till statstjänst och anför.

Inledning

Enligt statsmakternas beslut åren 1962 (prop. 148, SU 183, rskr 387)
och 1964 (prop. 101, L‘U 28, rskr 291) skall kommun bidra till statsverkets
kostnader för det förstatligade polis-, åklagar- och exekutionsväsendet under
fem år från förstatligandet den 1 januari 1965. Denna bi dragsskyldighet,
som har reglerats i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser
i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet
in. m., omfattar bl. a. sådana kostnader för den övertagna personalens pensionering
som hänför sig till anställningstid hos staten efter förstatligandet.
Motsvarande bidragsskyldighet åvilar kommun med anledning av rådhusrätternas
förstatligande den 1 januari 1965 enligt lagen den 11 december
1964 (nr 829) om skyldighet för vissa städer att bidraga till statsverkets
kostnader för domstolsväsendet och med anledning av förstatligandet av
uppbördsväsendet m. m. den 1 januari 1967 enligt lagen den 27 maj 1966
(nr 241) med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av
huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer.

Vid förstatligandereformerna har staten övertagit den kommunalanställda
personal inom verksamhetsgrenarna som har önskat gå över till motsvarande
statstjänst. Gentemot den övertagna personalen svarar staten för
betalning av pensioner även till den del pensionerna grundas på anställning
hos kommun före förstatligandet. Enligt 1957 års polisutrednings förslag
i betänkandet »Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m.» (SOU 1961: 34)
skall kommun emellertid i princip betala — utöver generella bidrag som

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1966

jag nyss har nämnt — även den del av pensionskostnaden som hänför sig
till kommunal anställningstid inom polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet.
Beräkningen och betalningen av kommunens andel i pensionskostnaden
skall enligt förslaget ske för varje enskilt pensionsfall efter förstatligandet.
Eftersom staten betalar hela pensionen till den anställde, får kommuns
betalning av andel i kostnaden formen av ett kommunalt pensionsbidrag till
staten. Bidraget skall betalas fortlöpande så länge pensionen utgår.

Polisutredningens förslag har godtagits av statsmakterna i samband med
beslutet om förstatligandet år 1962. Någon reglering av kommuns skyldigheter
i detta hänseende har emellertid inte kommit till stånd. Orsaken är
att 1962 års polisberedning i sitt betänkande nr 10 anmälde att fråga hade
tagits upp att avlösa kommuns skyldighet att betala dessa särskilda pensionsbidrag.

I avbidan på resultatet av dessa överväganden har motsvarande fråga
inte heller reglerats i anslutning till rådhusrätternas och uppbördsväsendets
förstatligande.

På grundval av visst material i ämnet som polisberedningen har överlämnat
till inrikesdepartementet har överläggningar hållits med Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet om avlösning av kommuns
ifrågavarande bidrag. Enighet har därvid nåtts om en ordning som innebär
att de särskilda bidragen för varje enskilt pensionsfall ersätts med engångsbidrag
som kommunen betalar under ett begränsat antal år.

1962 års principbeslut m. m.

Före förstatligandet av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
var den kommunalanställda personalen inom dessa verksamhetsgrenar underkastad
statliga eller kommunala pensionsbestämmelser. Statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (SPR) den 28 maj 1959 (nr 287) gällde för lönegradsplacerad
polisman som polislönereglementet den 14 maj 1954 (nr 226)
ägde tillämpning på och som var anställd hos polisdistrikt som helt eller
delvis bestod av annan kommun än stad eller köping. För övrig personal
gällde antingen normalpensionsreglementet för arbetstagare hos kommuner
anslutna till Svenska stadsförbundet (NPR) eller normalpensionsreglementet
för arbetstagare hos kommuner anslutna till Svenska landskommunernas
förbund (PRL) eller 1951 års pensionsreglemente för Stockholms
kommunalstyrelse (P 51).

Beträffande fördelningen mellan stat och kommun av pensionskostnader
för personal med såväl kommunal som statlig anställningstid inom de ifrågavarande
verksamhetsgrenarna föreslog polisutredningen i sitt
betänkande (s. 145) följande.

För tjänsteman som omedelbart före förstatligandet var ansluten eller
hade kunnat anslutas till statens pensionsanstalt (SPA, numera statens

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 153 år 1966

personalpensionsverk) har staten hela pensionsansvaret, om kommunen har
betalat vederbörliga avgifter. Tjänsteman som före SPA-tiden har NPR-tid
bör tillgodoräknas denna tid inom SPR mot överlåtelse av NPR-fribrevet.
NPR används här som samlingsbeteckning för alla de kommunala pensionsreglementena.

Tjänsteman som omedelbart före förstatligandet hade pensionsrått enligt
NPR skall enligt förslaget tillgodoräknas NPR-tiden. Kostnaden fördelas
mellan staten och kommunen i princip i förhållande till antalet år under
vilka tjänstemannen har varit underkastad SPR eller tidigare gällande statligt
pensionsreglemente resp. NPR. Om en polisman t. ex. pensioneras 23 år
efter förstatligandet och bär tio NPR-år före förstatligandet, fördelas kostnaden
i princip i proportionen 23/3s och 10/3s. Av administrativa skäl anses
önskvärt att kommunens andel låses till den pensionsnivå som gällde omedelbart
före förstatligandet. Med pensionsnivå avses bruttonivå enligt det
kommunala pensionsreglementet. Med sådan låsning behöver kommunens
bidrag inte räknas om när t. ex. pensionstillägget ökas eller samordning
med allmän pension skall sättas in eller ändras. Utredningen räknar inte
med att kommunala fondmedel skall föras över till staten vid förstatligandet
utan utgår från att kommunens andel av pensionskostnaden betalas
först fr. o. m. tiden för pensionsfallet.

Om NPR-tiden är fördelad på två eller flera kommuner gäller utredningens
uttalanden hela NPR-tiden. Utredningen förutsätter att den kommun
som tjänstemannen var anställd hos sist skall svara för att kostnadsreglering
kommer till stånd kommunerna emellan. Föregås NPR-tiden av
SPA-tid anses sistnämnda tid som statlig tid. Härvid bör iakttas vad utredningen
enligt vad som anmärkts tidigare föreslagit i fråga om inte erlagd
avgift.

Att polisman har tjänstgjort vid statspolisen bör enligt utredningen inte
föranleda avvikelse från den föreslagna fördelningsprincipen. Tjänstgöringsår
vid statspolisen räknas som NPR-år, eftersom staten har gottgjort kommunen
för pensionskostnaden.

Avgår tjänsteman efter förstatligandet med rätt till uppskjuten livränta
anser utredningen att kostnadsfördelningen i princip kan ske enligt huvudregeln
med viss reservation för eventuell ändring av livränte- och fribrevsreglerna.

Vid remissbehandlingen av polisutredningens betänkande godtogs
förslaget om pensionskostnadens fördelning av så gott som alla remissinstanser,
bl. a. de båda kommunförbunden. Förslaget biträddes också i
princip propositionen om förstatligandet (prop. 1962: 148 s. 175).

I utlåtande (1962: 183) över princippropositionen hade statsutskottet
ingen erinran mot den fördelning som polisutredningen hade föreslagit.
•På en punkt förordade utskottet dock en förenkling. Efter att ha erinrat
om att staten skall bära hela pensionsansvaret för tjänsteman som omedel -

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1966

bart före förstatligandet var ansluten eller hade kunnat anslutas till SPA
betonade utskottet att ett villkor för statens ansvar är att huvudmännen
har erlagt vederbörliga avgifter för sådan tjänsteman. Denna ordning medför
att individuell beräkning av engångsavgifter krävs i vissa fall. Ett från
administrativ synpunkt enklare förfarande hade, erinrade utskottet, förordats
av SPA-utredningen. Denna hade föreslagit en generell uppräkning
av löpande avgifter till SPA för ifrågavarande personal under åren 1962—
1964. Härigenom erhölls en schablonmässigt lika stor summa som om engångsavgifter
erlagts. Enligt utskottets mening borde det ankomma på
Kungl. Maj :t att besluta om de åtgärder som behövdes i anledning av vad
SP A-utredningen hade förordat. Riksdagen anslöt sig till utskottets
uttalanden (rskr 387).

Efter beslut av Kungl. Maj:t den 28 december 1962 har den omläggning
av avgifterna till SPA som statsutskottet förordade kommit till stånd.

Som jag har sagt förut gick man vid 196 4 års behandling av
frågan om förstatligande av polisväsendet m. m. förbi
frågan om reglering av fördelningen av pensionskostnaden i väntan på de
överväganden som då pågick om avlösning av kommuns skyldighet att betala
andel i kostnaden (prop. 1964: 101 s. 156). För domstolsväsendets
och uppbördsväsendets del har hänvisats till den lösning
motsvarande spörsmål får i samband med förstatligandet av polis-, åklagaroch
exekutionsväsendet (prop. 1964: 157 s. 61, prop. 1966: 67 s. 37).

överläggningar om förenklad betalning av särskilda kommunala pensionsbidrag

Överläggningarna med kommunförbunden har gått ut på att förenkla och
tidsbegränsa den kommunala bidragsbetalningen men i princip behålla den
kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna som polisutredningen
föreslagit och statsmakterna godtagit.

Vid överläggningarna har hänsyn måst tas till vissa ändringar som gjorts
i de statliga och kommunala pensionsreglementena efter det att polisutredningen
lämnade sitt betänkande år 1961. Då var nuvarande samordning av
pensionsförmåner vid övergång mellan statlig och kommunal tjänst ännu
inte införd. I SPR-pensioneringen har särskilda regler införts om hur tid i
föregående kommunal anställning skall tillgodoräknas efter övergång i statstjänst
och hur det skall förfaras med pensionsrätt, som då eventuellt medförts.
I NPR-pensioneringen finns motsvarande regler för övergång från
statlig till kommunal tjänst. I huvudsak behandlas dessa fall lika i berörda
pensionsreglementen. Med utgången av 1964 har förordningen den 6 juni
1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid
polisväsendet rätt till lön och pension m. in. blivit upphävd i fråga om den
som därefter innehar anställning inom polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet
eller vid häkten (SFS 1964: 788).

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1966

Vid överläggningarna har i fråga om tid före förstatligandet förutsatts
att tillgodoräkning sker enligt nämnda regler i SPR, att överföring till staten
av NPR-förmån, som grundas på sådan tillgodoräknad tid, inte skall
äga rum samt att polislöneförordningens upphävande innebär att kommun
inte skall belastas med andra kostnader för pension på grund av kommunal
polismansanställning än som ingår i de ifrågavarande kommunbidragen.

En utgångspunkt bar varit det samlade kapitalvärdet (nuvärdet) av kommunernas
pensionsandelar Aid tidpunkterna för de olika verksamhetsgrenarnas
förstatligande. Med viss avvikelse från polisutredningens förslag
har kapitalvärdesberäkningen av praktiska skäl grundats inte på 1964 och,
för uppbördsväsendet, 1966 års löner exakt utan på de lönekostnader som
ligger till grund för beräkning av de pensionskostnader som enligt vad jag
nämnt i inledningen ingår i de femåriga övergångsbidragen. Vissa schablonberäkningar
har gjorts i fråga om pensionsåldrar, antal intjänade år, dödlighet
m. m. Vid kapitalvärdesberäkningarna har i nära överensstämmelse
med praxis på tjänstepensionsförsäkringens område tillämpats ränteantagandet
4 %.

Landskommunerna, för vilka endast polisväsendets förstatligande i detta
sammanhang har intresse, kunde före den 1 januari 1965 pensionsförsäkra
polispersonal i statens personalpensionsverk. Lönekostnaden för denna personal
skall därför inte läggas till grund för beräkningen av kommunernas
bidrag till de ifrågavarande pensionskostnaderna. I lönesumman kan vidare
med den angivna schablonmetoden i dessa kommuner ingå lön till personal
som saknat pensionsrätt i den kommunala anställningen eller inte övergått
till statstjänst. Inte heller lönen till sådan personal bör läggas till grund
för pensionskostnadsbidrag till statsverket. Dessa förhållanden har vid
överläggningarna funnits böra medföra att kommuner i sådana polisdistrikt
som kunnat pensionsförsäkra polispersonal i statens personalpensionsverk
helt befrias från bidragsskyldighet till pensionskostnaderna för personal
inom polisväsendet. Vid överläggningarna har från statens personalpensionsverk
inhämtats att alla ifrågavarande polisdistrikt utnyttjat denna möjlighet
till pensionsförsäkring.

Kommunbidragens kapitalvärden, dvs. kommunernas kostnader vid engångsbetalning
som antas ske vid tidpunkterna för förstatligandet, blir
med de angivna schablonmässiga beräkningarna följande, uttryckta i procent
av den förut nämnda lönekostnad som ligger till grund för de femåriga
övergångsbidragen:

polisväsendet (dvs. polis-, åklagar- och exekutionsverksamheten samt

stadshäktesorganisationen) ................................. 201 %

domstolsväsendet ............................................ 208 %

uppbördsväsendet ............................................ 144 %

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1966

Det sammanlagda beloppet av kapitalvärdena beräknas utgöra drygt
550 milj. kr. Härav belöper, i runda tal, 460 milj. kr. på polisväsendet m. m.
{år 1965), 56 milj. kr. på domstolsväsendet (år 1965) och 36 milj. kr. på
uppbördsväsendet (år 1967).

Vid överläggningarna om sättet för betalning av kommunbidragen har
enighet nåtts om att möjlighet bör finnas till betalningsfrihet under de
fem första åren efter förstatligandet, i fråga om uppbördsväsendet dock
endast de tre första åren, dvs. i samtliga fall till utgången av år 1969. Kommunerna
bör vidare få rätt att fullgöra sin betalningsskyldighet antingen
genom engångsbetalning senast år 1970 eller genom betalning av lika stora
årliga belopp under högst 15 år fr. o. m. år 1970. För de två första åren efter
förstatligandet på resp. verksamhetsområde skall löpa ränta med 4 % och
för tid därefter med 6 %.

Föredraganden

Den 1 januari 1965 förstatligades polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
■samt rådhusrätterna. Den 1 januari 1967 förstatligas uppbördsförvaltningen
i de städer där den hittills varit kommunal.

Frånsett den beräknade pensionskostnad, som ingår i de bidrag kommunerna
skall betala under fem år enligt de inledningsvis nämnda lagarna,
har kostnadsansvaret för pensioneringen på de verksamhetsområden som
berörs av förstatligandet delats upp på stat och kommun enligt följande.
Kommunerna svarar för pension som är helt grundad på tid före förstatligandet
och staten för pension som är helt grundad på tid därefter. För
pension som är grundad på tid både före och efter förstatligandet
det fall som i detta sammanhang har intresse — fördelas kostnaden mellan
staten och kommunen i proportion till tiden för statligt resp. kommunalt
ordnad pensionering. I detta fall svarar staten emellertid helt för
pensionernas bestämmande och utbetalning. Kommunen skall bidra till
kostnaden vid Ararje enskilt pensionsfall enligt den förut nämnda princip
■som polisutredningen föreslog och statsmakterna godtagit. Principen har
emellertid inte omsatts i detaljbestämmelser, och några kommunala bidrag
till staten för pensioner som börjat löpa efter ingången av år 1965 har
inte betalats. Skälet härtill är att det av polisutredningen tänkta betalningssystemet
ansetts bli onödigt komplicerat och långvarigt. Det skulle nämligen
innebära att varje berörd befattningshavares pension behandlades för
■sig i fråga om dels bidragsbeloppets beräkning när pensionsfallet inträffar,
dels betalning av detta belopp månads- eller årsvis så länge befattningshavaren
eller hans pensionsberättigade efterlevande är i livet.

Nuvärdet av de bidrag som kommunerna skall betala till staten har beräknats
till drygt 550 milj. kr.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1966

De överläggningar som ägt rum i syfte att förenkla den kommunala
bidragsgivningen har lett fram till enighet om en ordning som innebär att
kostnadsfördelningen enligt statsmakternas principbeslut behålls men att
systemet med bidrag av kommunen vid varje enskilt pensionsfall ersätts med
engångsbidrag från kommunen till kostnaderna för samtliga pensionsfall
som berör kommunen. Detta innebär en betydande förenkling som har blivit
möjlig genom vissa schablonberäkningar. Den avvägning mellan olika intressen
som därvid varit nödvändig har enligt min mening givit ett för både
staten och kommunerna rimligt ekonomiskt resultat. Den ordning som man
enats om ger också kommunerna utrymme för vidsträckt valfrihet i fråga
om betalningstiden. Skilda kommuners olika betingelser för finansiering av
kommunala pensioner kan till följd härav beaktas.

Jag föreslår således att denna ordning för betalning av kommunernas
bidrag till kostnaderna för ifrågavarande pensioner läggs till grund för lagstiftning
i ämnet.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till lag om skyldighet för kommun att bidraga till pensionskostnad
för personal som övergått till statstjänst. 1 fråga om de särskilda paragraferna
i den föreslagna lagen vill jag anföra.

1 §•

Staten övertog den 1 januari 1965 huvudmannaskapet för de här nämnda
verksamhetsområdena utom uppbördsväsendet i vissa städer för vilket
huvudmannaskapet övertas den 1 januari 1967. Detta innebär bl. a. att staten
övertagit ansvaret för kostnaderna för pensioneringen av personal som
övergått i statstjänst i samband med förstatligandet. Enligt de uppgörelser
som träffats med kommunerna i samband med förstatligandet skall de bidra
till kostnaderna för de enskilda pensionsfallen till den del pensionerna
grundar sig på tjänstetid före förstatligandet. Det är denna bidragsskyldighet
som regleras i förevarande lag, som alltså inte behandlar förhållandet
mellan den enskilde samt staten och kommunerna. Därutöver åligger det
kommunerna att övergångsvis bidra till statsverkets kostnader för de övertagna
verksamhetsgrenarna enligt de lagar som anges i 2 §. I grundvalarna
för beräkningen av dessa bidrag ingår också en viss pensionskostnad.

2§.

De lönekostnader som ingår i grundbeloppen enligt de tre angivna lagarna
finns redan uträknade i samband med att de femåriga övergångsbidragen
fastställts. Det är därför lätt för varje berörd kommun att räkna ut sin andel
av pensionskostnaden.

I fråga om bestämmelsen i andra stycket hänvisar jag till redogörelsen
i det föregående för överläggningarna med kommunförbunden.

II

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1966

3 §.

Ränta utgår även för tiden innan kommunen måste betala bidrag enligt
4 §, således också vid engångsbetalning av de bidrag som i 2 § angivits till
201, 208 resp. 144 % av lönekostnaderna. Ränta för visst år skall läggas
till bidraget och ingår därmed i underlaget för beräkningen av ränta för
följande år.

Av hänvisningen i 6 § till 1964 års lag följer att betalning, även i form
av engångsbetalning enligt 4 §, skall fullgöras genom avdrag på kommunalskattemedlen
vid sex olika tillfällen under ett år. Mot denna bakgrund
har för enkelhetens skull bestämts att räntan för år då bidrag skall betalas
skall beräknas som om betalningen sker den 1 juli.

4§.

Av paragrafen framgår att kommunerna har viss valfrihet. Sker betalning
under flera år, skall amortering och ränta beräknas så att lika stort
belopp betalas varje år. En kommun som har börjat betala enligt en sådan
beräkning är givetvis oförhindrad att, efter anmälan till riksrevisionsverket,
betala hela det återstående beloppet under ett år.

5§.

Det åligger riksrevisionsverket att på grundval av det betalningssätt kommunen
inom lagens ram har valt räkna ut bidragets storlek enligt 2 §, ränta
enligt 3 § och, i förekommande fall, årliga belopp enligt 4 §.

6§.

Som nämnts förut innebär hänvisningen till 1964 års lag att betalning
under ett visst år sker genom avräkning vid sex tillfällen mot de förskott på
kommunalskatt som kommunerna uppbär av statsverket. Denna fråga
handläggs av länsstyrelsen.

Hemställan

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t genom proposition
föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om skyldighet för kommun
att bidraga till pensionskostnad för personal som övergått till statstjänst.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten