Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

1

Nr 152

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om vissa intrång i Stora
Sjöfallets nationalpark; given Stockholms slott den
i november 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställs om riksdagens medgivande till vissa begränsade
intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för att möjliggöra den s. k.
fjärde suorvaregleringen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 152

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
på Stockholms slott den 4 november 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om intrång
i Stora Sjöfallets nationalpark och anför.

Inledning

I skrivelse den 16 juni 1965 har Övre Norrbygdens vattendomstol — till
efterrättelse av Kungl. Maj :ts beslut den 11 februari 1965 med stöd av 4
kap. 13 § vattenlagen — hemställt om Kungl. Maj :ts prövning av fråga om
ytterligare reglering — den fjärde i ordningen — av Suorvasjöarna inom
Norrbottens län. Häröver har remissyttranden avgetts av kammarkollegiet,
länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av vederbörande förste konsulent
inom lappväsendet och lappbyar samt Jokkmokks kommun och länsorganet
för vattenkraftfrågor, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter hörande
av lantbruksnämnden i Norrbottens län, fiskeristyrelsen efter hörande
av vederbörande fiskeriintendent, statens vatteninspektion, chefen
för försvarsstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI), riksantikvarieämbetet, statens naturvårdsnämnd,
Sveriges geologiska undersökning (SGU), renbetesmarksutredningen,
Lule älvs flottningsförening och Svenska samernas riksförbund.
Vidare har lantbruksstyrlsen avlämnat en särskild utredning om den
avsedda regleringens inverkan på renskötseln, vilken utredning varit föremål
för viss remissbehandling.

I skrivelse den 30 juni 1965 har statens vattenfallsverk hemställt om
Kungl. Maj:ts tillstånd att för berörda fjärde reglering av Suorvasjöarna
få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark m. m., som blivande
tillstånd enligt vattenlagen kan innebära, över skrivelsen har remissytt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

3

randen avgetts av kammarkollegiet, kommerskollegium, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen efter hörande av rennäringsnämnden, statens naturvårdsnämnd
efter hörande av Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,
Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård, länsstyrelsen
i Norrbottens län efter hörande av vederbörande förste konsulenter
vid lappväsendet och lappbyar, länets hushållningssällskap och naturvårdsråd
samt Jokkmokks kommun och länsorganet för vattenkraftfrågor,
fiskeristyrelsen efter hörande av sötvattenslaboratoriet och vederbörande
fiskeriintendent, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telestyrelsen,
riksantikvarieämbetet, SMHI, SGU, renbetesmarksutredningen och Svenska
samernas riksförbund.

Tidigare regleringar rörande Stora Sjöfallets nationalpark

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom riksdagsbeslut år 1909 i
syfte att bevara ett liögnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd. Nationalparken
är belägen kring Stora Lule älvs översta lopp. I norr omfattar
den delar av sjöarna Satisjaure, Kakerjaure, Pätsats, Teusajaure, Suorkijaure
och Autajaure. Dessa tillhör nederbördsområdet för älven Vietasjokk.
Nationalparkens areal var ursprungligen 1 500 km2. Ett större område,
inneslutande främst sjöarna längs parkens mitt från Lilla Sjöfallet väster
ut — gemensamt benämnda Suorvasjöarna — jämte erforderligt byggnadsområde
undantogs emellertid från parken enligt beslut år 1919 för
att möjliggöra reglering av dessa sjöar.

Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar efter tillstånd
av vederbörande vattendomstol åren 1927, 1939 resp. 1963. Genom de första
och andra regleringarna av Suorvasjöarna tillkom dämningsgränser vid
+ 428,98 m resp. + 435,78 m. Genom den tredje Suorvaregleringen höjdes
dämningsgränsen till -j- 438,86 m.

I samband med sistnämnda reglering och reglering av sjön Satisjaure
medgav 1962 års riksdag (prop. 126, JoU 17, rskr 200) vissa intrång i nationalparken,
dock utan att någon ändring av parkens gränser tills vidare
skulle företas. Samtidigt bemyndigade riksdagen Kungl. Maj :t att, om så
senare kunde anses motiverat, medge intrång i nationalparken genom anläggande
av en kraftstation vid Vietas och därmed sammanhängande tilloch
avloppsleder in. m. Sedan övre Norrbygdens vattendomstol därefter i
deldom den 17 juni 1964 meddelat tillstånd för vattenfallsstyrelsen att anlägga
nämnda kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den 27 juli samma
år medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades för att
berörda tillstånd skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivandet
har Kungl. Maj:t föreskrivit, att från sjön Suorvajaure till Stora Sjöfallet
varje sommar skall ske en minimitappning av 100 milj. m3 vatten eller

lf liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. AV 7,52

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

den större vattenmängd som Kungl. Maj :t för viss tid av särskilda skäl
kunde komma att föreskriva. I beslutet har uppdragits åt vattendomstolen
att efter ytterligare utredning inkomma till Kungl. Maj :t med förslag angående
handhavandet av tappningen till Stora Sjöfallet.

Till följd av utbrytningen år 1919 och den tredje Suorvaregleringen har
av nationalparken ca 100 km2 — varav övervägande delen utgörs av vattenområde
— tagits i anspråk.

För nationalparken gäller reglemente den 28 oktober 1960 (nr 662). I
fråga om det från parken år 1919 utbrutna området gäller av Kungl. Maj :t,
med stöd av riksdagens bemyndigande, i skrivelse till Vetenskapsakademien
den 26 september 1919 meddelade föreskrifter. Enligt dessa skulle
inom området få utföras de arbeten som erfordrades för då tillämnad reglering.
I övr igt skulle de för nationalparker gällande bestämmelserna i allt
väsentligt äga motsvarande tillämpning. Beträffande till byggnadsområde
för Satisjaure- och Vietasföretagen avsatta delar av nationalparken har
Kungl. Maj :t genom beslut den 18 maj 1962 resp. den 27 juli 1964 meddelat
vissa bestämmelser. Dessa innebär att intrång inte får ske i större
omfattning än vattendomstolen anser behövligt för att utföra nämnda företag
eller — i den mån behovet av intrång inte prövas av domstolen — vattenfallsverket
i samråd med domänstyrelsen bestämmer.

Förslag rörande ytterligare reglering m. m.

Vattenmålet. I den tidigare nämnda skrivelsen den 16 juni 1965 har övre
Norrbygdens vattendomstol underställt Kungl. Maj :t frågan om hinder möter
mot Suorvasj öarnas fjärde reglering.

Det begärda regleringstillståndet avser rätt för vattenfallsverket att dels
medelst tre dammar belägna strax nedströms nuvarande dammar uppdämma
Suorvasjöarna till höjden -j- 453,0 m och att sänka vattenståndet i sjöarna
till -f- 423,0 m, dels i Vietas kraftstation få tillgodogöra sig den genom
regleringen utökade fallhöjden, dels ock i vattenvägarna till Vietas kraftstation
få utföra de kompletteringsarbeten som är nödvändiga för utnyttjandet
av den högre fallhöjden. Regleringen är avsedd att bedrivas som års- och
flerårsreglering. Vattenfallsverket önskar att med iakttagande av vissa vattenhushållningsbestämmelser
variera vattenytan mellan nyss angivna höjder
och fritt handha tappningen från magasinet.

Vattenföringen i Stora Sjöfallet skall omfatta, förutom den lokala tillrinningen,
den genom Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 27 juli 1964
föreskrivna vattenmängden av 100 milj. m3 per år eller den större vattenmängd
som Kungl. Maj :t för viss tid och av särskilda skäl må komma att
föreskriva. Regleringsmagasinets bruttorymd blir 5 900 milj. m3.

Vattendomstolen beräknar bruttonyttan av regleringen till 275 milj. kr.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Sedan byggnadskostnader, inberäknat kostnader för skadeförebyggande åtgärder,
samt skador på egendom frånräknats utgör nyttoöverskottet enligt
domstolens beräkning 198,8 milj. kr.

Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket
vattenlagen inte utgör hinder mot regleringen.

Vid prövning av företagets tillåtlighet enligt andra stycket samma paragraf
har domstolen ansett, att företagets inverkan i annat avseende än på
rennäringen ej utgör hinder emot dess genomförande. De skador och olägenheter
som kan komma att drabba rennäringen, vilken enligt domstolens mening
måste anses utgöra näring av större betydelse, uppskattas till 3,5 milj.
kronor och bedömes vara av sådan omfattning att denna näring kommer
att lida väsentligt förfång. Domstolen har därför funnit hinder mot företaget
föreligga enligt 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen.

Enligt stadgande i 2 kap. 20 § 3 mom. vattenlagen skall vattendomstol,
som anser att tillämnad byggnad bör tillåtas trots att hinder möter enligt 2
kap. 3 § första och andra styckena vattenlagen, hänskjuta frågan om företagets
tillåtlighet till Kungl. Maj:t. Vattendomstolen har i skrivelsen till
Kungl. Maj :t åberopat stadgandet i 2 kap. 20 § 3 mom. vattenlagen. Domstolen
har därvid förklarat sig förutsätta, att företagets inverkan på nationalparken
löses och har vidare föreslagit, att domstolen ges befogenhet att tilllåta
resp. att ålägga vattenfallsverket att utföra åtgärder inom nationalparken
för att förebygga och minska skador på renskötseln.

Genom regleringen kommer enligt domstolen ytterligare 22,7 km2 av
Stora Sjöfallets nationalpark att överdämmas. Även områden ovan dämningsgränsen
kan behöva disponeras, tillfälligt eller permanent, för åtgärder
i skadeförebyggande syfte. På vissa ställen avser vattenfallsverket att
utta massor för utförande av regleringsanordningarna. Nämnda arbeten,
som är nödvändiga för att genomföra regleringsföretaget, är inte tillåtna enligt
det för nationalparken gällande reglementet.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse angående
frågan om regleringsföretagets tillåtlighet enligt vattenlagen har
från vissa håll gjorts erinringar och framförts förslag om särskilda villkor
för företagets genomförande till skydd för nationalparksintresset.

Vetenskapsakademiens naturskijddskommitté framhåller att växt- och
djurlivet kommer att utsättas för total förstörelse inom elt mycket stort
område som inte eller endast obetydligt berörts av tidigare botaniska och
zoologiska undersökningar. Enligt kommittén bör eu mångsidig och grundlig
dokumentarisk undersökning av växt- och djurvärlden inom det nya
dämningsområdet företas före dämningens genomförande. Dessutom bör
dämningsområdets geologiska och naturgeografiska förhållanden undersökas.
På grund av områdets stora utsträckning måste dessa fältundersökningar
påbörjas i god tid före dämningen och fortgå under flera år.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Kommittén beräknar kostnaderna för undersökningarna till sammanlagt
260 000 kr. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. statens naturvårdsnämnd
och kammarkollegiet, vilka förordar att som särskilt villkor
för företaget föreskrivs skyldighet för vattenfallsverket att bekosta nyssnämnda
undersökningar.

Svenska naturskyddsföreningen understryker bl. a. nödvändigheten av
att Stora Sjöfallet under turisttid får en så riklig vattenföring som möjligt
och att även under resten av året viss vattenmängd framgår genom fallet.
SGU finner det likaledes viktigt att i vattenhushållningsbestämmelserna för
suorvaregleringen föreskrivs en sådan minsta vattenframsläppning under
högsommartid till Stora Sjöfallet att fallets naturliga utseende i någon män
bevaras.

I en utredning i målet, vilken åberopats av lantbruksstyrelsen, anförs
bl. a., att den undersökning, som företagits om inverkan på rennäringen
inom Sörkaitums och Sirkas lappbyar, därest Suorvasjöarnas fjärde reglering
kommer till stånd, inte gett anledning till antagande att företaget
skulle orsaka väsentligt intrång i näringen som sådan. En skadereglering i
målet som tar sikte på ett stöd för en utveckling av rennäringen mot en mera
rationell och därmed även ekonomisk form torde i stor utsträckning
kunna eliminera befarat intrång.

Vattenfallsverkets framställning. I den i inledningen nämnda skrivelsen
den 30 juni 1965 har statens vattenfallsverk anhållit om Kungl. Maj :ts tillstånd
att för byggnadsarbeten, skadeförebyggande åtgärder samt för uppdämning
få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark resp. inom det
från nationalparken år 1919 utbrutna byggnadsområdet som föranleds av
den fjärde suorvaregleringen.

Regleringen medför enligt vattenfallsverket att ytterligare ca 23 km3 av
nationalparken överdäms. De avsedda regleringsanordningarna kommer
att ligga helt inom förenämnda byggnadsområde. För massuttag och vägar
till dessa kommer dock intrång att behöva göras i nationalparken på vissa
platser som inte omfattas av tidigare tillstånd till byggnadsarbeten för
Satisjaure- och Vietasföretagen.

I remissyttrandena över vattenfallsverkets framställning uttalas
i huvudsak att intrånget bör få komma till stånd under förutsättning
att det förenas med vissa villkor.

Domänstyrelsen framhåller, att i samband med 1961 års överenskommelse
mellan vattenfallsstyrelsen och naturvårdens representanter diskuterades
även frågan om en ökad reglering av Suorvasjöarna. I enlighet med
de överväganden som då gjordes vill domänst yreisen ej motsätta sig den
tjärde suorvaregleringen.

Statens naturvårdsnämnd framhåller, att regleringen genom överdämningen
av betydande arealer med nödvändighet medför en mycket menlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

7

inverkan på landskapsbilden samt naturförhållandena i övrigt. Som särskilt
allvarliga framstår härvid skadorna till följd av flerårsregleringen. Under
tider då flerårsmagasinet utnyttjas torde området, innan magasinet på nytt
fyllts, bli ytterst svårtillgängligt och förfulat genom stora torrlagda strandplan
samt ha mycket litet att erbjuda en besökare. Enligt 1961 års överenskommelse
mellan naturvårdsdelegationen och vattenfallsstyrelsen tillhör
Suorvasjöarna den grupp av vattendrag mot vilkas exploatering för kraftändamål
naturskyddet ej skulle framställa erinran. Den nu föreslagna, ytterst
hårda regleringen av Suorvasjöarna innebär ett väsentligt krafttillskott.
Härtill kommer att regleringen drabbar vattendrag som till följd av tidigare
ingrepp i stor utsträckning förlorat sin ursprungliga karaktär. Därest
den föreslagna regleringen kommer till stånd bör detta enligt naturvårdsnämndens
mening öka möjligheterna att undantaga andra ännu ej utbyggda
sjöar och/eller delar av vattendrag från exploatering. Med hänsyn härtill
vill nämnden ej yrka att regleringen på grund av naturvårdsintresset skall
begränsas under förutsättning dock att ett tillstånd förenas med vissa av
nämnden angivna villkor. Enligt nämnden är den av sökanden föreslagna
röjningen inom uppdämningsområdet otillfredsställande. Röjningen bör göras
mera fullständig. Vidare bör medel ställas till förfogande för naturvetenskapliga
undersökningar inom nationalparken.

Några remissinstanser avstyrker massuttag från tre av de i framställningen
angivna täktområdena, betecknade A 25, B 2 och B 8. Området
A 25 är beläget på tröskeln till Stora Sjöfallet. Området B 2 ligger intill
gränsen för det år 1919 utbrutna byggnadsområdet i anslutning till det s. k.
skvalränneområdet. Området B 8 omfattar Rissajokks mynningsområde vid
Järtajaure.

Beträffande området A 25 erinrar statens natnrvårdsnämnd om att nämnden
i andra sammanhang, då fråga väckts om intrång i Stora Sjöfallets
nationalpark, strävat efter att i största möjliga utsträckning bevara miljön
kring falltröskeln, som utgör kärnan i nationalparken, fri från bebyggelse
och andra ingrepp. Härtill kommer enligt nämnden vissa geologiska synpunkter.
Området B 2 har ett betydande kvartärgeologiskt intresse. Vattenfallsverket
har genom beslut av Kungl. Maj :t den 13 november 1964
vägrats att utföra förberedande undersökningar för massuttag inom området.
Som en konsekvens härav bör enligt nämnden ej heller täkt få
förekomma där. Nämnden finner det mycket önskvärt att även området
B 8 undantas från täkt.

Då det ännu inte med större säkerhet kan avgöras om uttag inom angivna
områden verkligen kommer att behövas föreslår kammarkollegiet, att
framställningen vad gäller dessa täktplatser f. n. inte skall föranleda
någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Beträffande övriga täkter framhåller kammarkollegiet
önskvärdheten av att uttagen koncentreras till så få områden
som möjligt. Kollegiet föreslår, att domänstyrelsen får i uppdrag att i sam -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

råd med naturvårdsnämnden närmare bestämma i vilken ordning och
omfattning täktplatserna får tas i anspråk.

Vidare erinrar kammarkollegiet om att ifrågavarande marker omfattas
av 56 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i
Sverige (nr 309). Upplåtelse av grustäkt får därför ske endast mot avgift
som skall användas till förmån för lapparna eller verksamhet på den
mark upplåtelsen avser. Generellt bemyndigande att meddela upplåtelser
enligt renbeteslagen av bl. a. grustäkt har lämnats länsstyrelserna, varvid
intäkterna från upplåtelserna tillgodogörs statens lappfond. För nationalparkerna
gäller emellertid särskilda bestämmelser. Enligt 4 § kungörelsen
den 11 december 1964 om tillämpning av naturvårdslagen (nr 825)
skall intäkter av en nationalpark tillföras nationalparkens kassa. Enligt
kollegiets mening bör grustäktsavgifterna i förevarande fall lämpligen användas
till något renskötseln närliggande ändamål, t. ex. till anläggande
av en väg från Suorvadammen söderut till trakten av Niavve, vilket föreslagits
av Sirkas lappby. Kollegiet hemställer att Kungl. Maj :t — i samband
med att domänstyrelsen ges bemyndigande att meddela de grusupplåtelser
som erfordras — förklarar att medel som inflyter genom upplåtelserna
skall enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj :t framdeles vill
meddela användas för att tillgodose utgifter inom parken som särskilt gagnar
renskötseln. Svenska samernas riksförbund hävdar likaså att nyss berörda
ersättningar bör tillföras samerna.

Kammarkollegiet föreslår, att som villkor för nationalparksin t rånget
föreskrivs att vattenfallsverket skall vara skyldigt att till Stora Sjöfallet
varje sommar framsläppa en vattenmängd av i genomsnitt 400 milj. m3.
Liksom skedde i Kungl. Maj :ts beslut den 27 juli 1964 angående Vietas
kraftstation är det enligt kollegiet lämpligt att det uppdrages åt vattendomstolen
att efter ytterligare utredning inkomma till Kungl. Maj :t med förslag
angående tappningen.

Ingen av remissinstanserna har ifrågasatt att de områden inom nationalparken
som påverkas av regleringsföretaget skall brytas ut ur parken.

Departementschefen

Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom beslut av 1909 års riksdag
i syfte att bevara ett högnordisk t fjällandskap i dess naturliga tillstånd. För
att göra det möjligt att reglera sjöarna längs nationalparkens mitt från Lilla
Sjöfallet väster ut —- de s. k. Suorvasjöarna — utbröts dessa sjöar jämte
vissa uppdämningsområden och erforderligt byggnadsområde ur nationalparken
enligt beslut av 1919 års riksdag. I anslutning härtill meddelade
Kungl. Maj :t vissa föreskrifter angående tillämpning av för nationalparker
gällande bestämmelser inom de utbrutna områdena.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1H66

Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar enligt beslut
av vattendomstol åren 1927, 1939 och 1963. För att möjliggöra den tredje
suorvaregleringen — genom vilken dämningsgränsen höjdes över den nivå
som förutsatts vid utbrytningen år 1919 — och reglering av sjön Satisjaure
medgav 1962 års riksdag vissa intrång i nationalparken, dock utan att
någon ändring av parkens gränser tills vidare skulle företas. Vidare bemyndigade
riksdagen Kungl. Maj :t att, om så senare kunde anses motiverat,
medge intrång i nationalparken för en kraftstation vid Vietas och
därmed sammanhängande till- och avloppsleder samt för tillfartsvägar och
kraftledningar. Sedan övre Norrbygdens vattendomstol därefter genom deldom
den 17 juni 1964 lämnat vattenfallsstyrelsen tillstånd att på vissa
villkor anlägga Vietas kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den
27 juli 1964 medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades
för att tillståndet skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivandet
har Kungl. Maj :t föreskrivit bl. a., att det varje sommar skall ske en
minimitappning från Suorvajaure till Stora Sjöfallet av 100 milj. m3 vatten
eller den större vattenmängd som Kungl. Maj :t för viss tid av särskilda
skäl kan komma att föreskriva. I samband därmed har Kungl. Maj :t
uppdragit åt vattendomstolen att efter ytterligare utredning inkomma till
Kungl. Maj :t med förslag angående handhavandet av tappningen till Stora
Sjöfallet.

Till följd av utbrytningen år 1919 och den tredje suorvaregleringen har ca
160 km2 av nationalparkens areal om ursprungligen 1 500 km2 tagits i anspråk.
övervägande delen av den i anspråk tagna arealen utgörs av vattenområde.
På grund av Satisjaures reglering och anläggandet av Vietas kraftstation
samt därtill hörande väg och kraftledningar kommer enligt beräkningar
av vattenfallsverket ytterligare ca 32 km2 av nationalparken att tas i
anspråk förutom vattenområde.

Såsom förut framgått har vattendomstolen funnit, att den fjärde suorvaregleringen
bör tillåtas under förutsättning att frågan om intrång i nationalparken
löses. Vad som framkommit vid remissbehandlingen av domstolens
skrivelse föranleder inte annat bedömande av tillståndsfrågan än det
domstolen kommit till. Förutsättningar synes alltså föreligga att medge
regleringen, om frågan om intrång i nationalparken löses. Klart är emellertid
att ett medgivande måste förknippas med åtskilliga villkor, avsedda att
begränsa och kompensera de skador en reglering otvivelaktigt kan åstadkomma.
Vilka villkor som kan bli behövliga kan dock f. n. inte bedömas,
bl. a. emedan vattenfallsverket enligt uppgift ännu inte slutfört förhandlingar
om ersättningar till mer än den ena av de två samebyar, vilkas näringsutövning
berörs av regleringsföretaget. Då utformningen av villkoren för
ett tillstånd till regleringen bl. a. är direkt avhängig av resultatet av de pågående
förhandlingarna, är det inte lämpligt att nu gå in på frågan om vilka
villkor som bör knytas till ett regleringstillstånd. Något beslut av riksdagen i

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

fråga om tillstånd till regleringen samt villkoren härför fordras emellertid
inte. Jag ämnar återkomma till Kungl. Maj :t i dessa frågor.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen kommer genom regleringen
intrång i Stora Sjöfallets nationalpark att behöva göras. Vattendomstolen
har förutsatt att frågan om regleringens inverkan på nationalparken löses.
Denna fråga bör enligt min mening redan nu underställas riksdagen.

Till följd av regleringen kommer enligt gjorda beräkningar ytterligare ca
23 km2 av nationalparken att överdämmas. Vidare fordras vissa skadeförebyggande
åtgärder inom nationalparken. Dessutom blir det nödvändigt att i
viss utsträckning utnyttja parken för uttag av massor som fordras för regleringsanordningarna
liksom att anlägga vägar till massuttagen. Regleringsanordningarna
kommer att ligga helt inom det år 1919 från nationalparken
utbrutna området.

Genom de av statsmakterna medgivna tidigare ingreppen i nationalparken
har Suorvasjöarna och Stora Sjöfallet i väsentlig mån redan förändrat sin
ursprungliga karaktär. Vid min bedömning av huruvida ytterligare intrång
bör få ske har jag tagit hänsyn till föreliggande behov av elektrisk kraft och
till att nyttoöverskottet av denna reglering beräknas vara osedvanligt stort,
omkring 200 milj. kr. I likhet med bl. a. naturvårdsnämnden och domänstyrelsen
anser jag, att naturvårdsintresset i föreliggande situation inte bör
utgöra hinder för regleringen. Jag förordar därför, att Kungl. Maj :t inhämtar
riksdagens bemyndigande att medge intrången. Någon ändring av nationalparkens
gränser anser jag ej behövas. Utöver vad i vattenmålet kan komma
att föreskrivas sjmes mig för företaget böra gälla följande.

Massuttag inom nationalparken bör begränsas till så få områden som
möjligt. Domänstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsnämnd
närmare besluta om i vilken ordning och omfattning täktplatserna
får tas i anspråk och om erforderliga vägar till dessa. Grustäktsavgifter
som uttas på grund av massuttagen bör enligt Kungl. Maj :ts närmare
bestämmande användas för att tillgodose utgifter inom nationalparken
som särskilt gagnar renskötseln.

Kammarkollegiet har föreslagit att minimitappningen i Stora Sjöfallet
höjs väsentligt. Med anledning härav får jag anföra följande. Kungl. Maj :t
har såsom villkor för anläggande av Vietas kraftstation redan föreskrivit
att minimitappningen i Stora Sjöfallet, 100 milj. m3, kunde komma att för
viss tid höjas om särskilda skäl härför ansågs föreligga. Vidare har Kungl.
Maj :t uppdragit åt vattendomstolen att efter utredning avge förslag om
hur tappningen i fallet skall handhas. Frågan om vattenframsläppningen i
Stora Sjöfallet kommer sålunda att prövas av Kungl. Maj:t. Den avvägning
mellan krattintressena, å ena sidan, och naturvårds- och turistintressena,
å den andra, som kan bli påkallad, bör emellertid anstå till dess domstolen
avgett sitt förslag.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1966

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att medge de intrång i Stora
Sjöfallets nationalpark som enligt vad som framgått av det
föregående föranleds av den fjärde suorvaregleringen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MABCUS BOKTB. STHLM 1966 660567