Knngl. Maj.ts proposition nr 13i år 1966
1
Nr 134
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4
oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, m. m.;
given Stockholms slott den 21 oktober 1966.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution;
2) förordning om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj
1960 (nr 391);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj
1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall;
4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)
om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i lagstiftningen på tullområdet i
anslutning till ändringar i EFTA-konventionens bestämmelser om tullrestitution.
Sålunda förordas att Kungl. Maj :t får rätt att göra de avvikelser från
gällande regler om tullrestitution och tullfrihet som de nya EFTA-bestämmelserna
ger anledning till. Vidare föreslås införande av straffansvar för
den som lämnar oriktig deklaration rörande sina tullrestitutionsförhållanden.
Ändringarna avses träda i kraft den 31 december 1966. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 134
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 13t år 1966
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution
Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 4 oktober 1929 angående
tullrestitution1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) |
(Föreslagen lydelse) |
13 §. Konungen äger förordna om de av-vikelser från denna förordning som |
Konungen eller,---av tullrestitution.
De föreskrifter — — — av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 31 december 1966.
1 Senaste lydelse av 13 § se 1964:257.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1966
3
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)
Härigenom förordnas, att 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj 1960
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föresingen lydelse)
§•
Konungen äger förordna om de avvikelser
från denna förordning som
föranledas av Sveriges förpliktelser
enligt konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen
eller associationsavtal
slutet i enlighet med konventionens
bestämmelser.
Närmare föreskrifter för tillämpning
av denna förordning och av tulltaxan
samt till förekommande av
missbruk av tullfrihet eller annan
förmån, som är medgiven enligt
nämnda författningar meddelas av
Konungen.
Konungen meddelar de särskilda
föreskrifter, som erfordras för tilllämpning
av denna förordning och
av tulltaxan samt till förekommande
av missbruk av tullfrihet eller annan
förmån, som är medgiven enligt
nämnda författningar.
Denna förordning träder i kraft den 31 december 1966.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1966
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj 1960 (nr 396)
om frihet från införselavgift i vissa fall
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 13 maj 1960 om frihet
från införselavgift i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
2
Restitution av skatt eller annan
avgift, som erlagts till tullverket på
grund av införsel till riket, må, i
den mån återbäring av det erlagda
beloppet icke i annan ordning kan
medgivas, åtnjutas i den utsträckning
restitution av tull med stöd
av 2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution beviljas för
varan eller, i fråga om tullfri vara,
skulle beviljas, därest varan var
tullbelagd.
(Föreslagen lydelse)
§■
Restitution av skatt eller annan
avgift, som erlagts till tullverket på
grund av införsel till riket, må, i
den mån återbäring av det erlagda
beloppet icke i annan ordning kan
medgivas, åtnjutas i den utsträckning
restitution av tull med stöd av
2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution beviljas för varan
eller, i fråga om tullfri vara, skulle
beviljas, därest varan var tullbelagd.
För vara, som utförts till annat
land inom Europeiska frihandelssammanslutningens
område och för
vilken rätt till tullrestitution föreligger,
gälla bestämmelserna i första
stycket, även om restitution ej begärts.
Denna förordning träder i kraft den 31 december 1966.
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1960
5
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)
om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 27 april 1962 om straff i vissa
fält för oriktig ursprungsdeklaration in. m.1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Har någon i deklaration, certifikat
eller annan handling, som hos
myndighet inom eller utom riket
eller hos auktoriserad handelskammare
åberopas till bevis om varas
ursprung eller försändning för ändamål
som avses i konventionen angående
upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen, uppsåtligen
lämnat oriktig uppgift, ägnad
att vid införsel av varan i annan
stat än Sverige inom sammanslutningens
område leda till frihet
från tull eller annan motsvarande avgift
eller till att för låg tull eller avgift
uttages, dömes till dagsböter eller
fängelse i högst ett år. Detsamma
skall gälla om den som tillhandahållit
den åberopade handlingen med
vetskap om att den innehåller sådan
oriktig uppgift. Är brott som nu
sagts grovt, skall dömas till fängelse
i högst två år.
Begår någon av grov oaktsamhet
gärning som i första stycket sägs,
dömes till dagsböter.
Har någon i deklaration, certifikat
eller annan handling, som hos myndighet
inom eller utom riket eller
hos auktoriserad handelskammare
åberopas till bevis för vinnande av
områdesbehandling som avses i konventionen
angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen,
uppsåtligen lämnat oriktig
uppgift, ägnad att vid införsel av vara
i annan stat än Sverige inom sammanslutningens
område leda till frihet
från tull eller annan motsvarande
avgift eller till att för låg tull eller
avgift uttages, dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Detsamma
gäller om den som tillhandahållit
den åberopade handlingen med
vetskap om att den innehåller sådan
oriktig uppgift. Är brott som nu sagts
grovt, dömes till fängelse i högst två
år.
Begår någon av grov oaktsamhet
gärning som i första stycket sägs,
dömes till böter.
Är brott--------— straff dömas.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1966.
1 Senaste lydelse av 1 § se 1964:218.
Bihang till riksdagens protokoll 11)66. 1 samt. Nr 134
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1966
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 16 september 1966.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson,
Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagstiftningsfrågor med anledning
av ändrade bestämmelser om tullrestitution inom Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och anför.
Inledning
Kungl. Maj :t har i prop. 1966: 123 föreslagit riksdagen att godkänna ändringar
i EFTA-konventionens bestämmelser om tullrestitution. Konventionsändringarna
grundas på ett principbeslut av EFTA-rådet på ministernivå
den 28 och 29 oktober 1965 i Köpenhamn, vilket sedermera närmare
utformats av EFTA:s permanenta råd. Beslutet innebär i praktiken att tullfrihet
inte får förenas med rätt till tullrestitution efter det att tullfriheten
för industrivaror genomförts den 31 december 1966.
Med anledning av EFTA-rådets principbeslut framlade på min begäran
generaltullstgrelsen i skrivelse den 24 november 1965 förslag till de lagstiftningsåtgärder
som skulle behövas för svensk del. över styrelsens förslag
har, efter remiss, yttranden avgetts av riksåklagaren, riksskattenämnden,
statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, Kooperativa förbundet, Svensk
industriförening, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges industriförbund.
Sedermera har generaltullstyrelsen i anslutning till att EFTA-rådet
formellt beslutat att ändra konventionen avgett förnyat utlåtande i ärendet.
Styrelsen har härvid beaktat det ytterligare material som framkommit
vid behandlingen av ärendet i rådet och i stort sett tagit hänsyn även till
de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av styrelsens tidigare
skrivelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1966
7
Gällande bestämmelser
EFTA-konventionen. Enligt artikel 3 i EFTA-konventionen i dess nuvarande
lydelse skall medlemsstaterna senast fr. o. m. den 31 december 1966
avskaffa de protektiva tullarna på industrivaror som importeras från annat
land inom frihandelsområdet och har sitt ursprung inom området.
För att lättnader i tullhänseende (områdesbehandling) skall få åtnjutas
krävs enligt konventionens artikel 4 och bilaga B att vissa villkor med avseende
på ursprung och försändning uppfylls.
Områdesbehandling medges för vara som producerats inom EFTA-områdct
när varan härrör helt från området och när material, som använts för
varan, importerats från land utom området eller är av obestämt ursprung
och materialets värde inte överstiger 50 procent av varans exportpris. Områdesbehandling
medges även då en inom området framställd vara undergått
sådan bearbetning som är närmare angiven i särskilda till konventionen fogade
listor (bearbetningslistor). En textilvara skall dock alltid uppfylla de
krav som uppställts på viss bearbetning.
Genom kravet på områdesursprung hindras att tullarna i ett medlemsland
med hög yttre tullnivå kringgås genom att varor importeras från tredje
land till ett medlemsland med låg yttre tullnivå och därifrån sänds vidare till
annat medlemsland med höga yttre tullar.
Bestämmelserna om försändning innebär i princip, att en vara skall ha
avsänts direkt till bestämmelselandet och inte av andra än transporttekniska
skäl lagrats i ett land utom EFTA-området för att få åtnjuta områdesbehandling.
I bilaga B till konventionen finns bl. a. föreskrifter angående den bevisning
i fråga om varas ursprung och försändning som skall lämnas till stöd
för en framställning om områdesbehandling. Bevisningen kan bestå av en
ursprungsdeklaration som avges av den siste producenten av varan eller avett
ursprungscertifikat utfärdat av en statlig myndighet eller ett av staten
auktoriserat organ. Deklaration och certifikat skall om producenten själv
inte svarar för exporten kompletteras med försäkran utfärdad av exportören
av varan.
Rörande kontroll av riktigheten av lämnade uppgifter finns särskilda bestämmelser.
Vidare åtar sig medlemsstaterna att införa bestämmelser om
ansvar för den som i ursprungsdeklaration lämnar i väsentliga hänseenden
oriktiga uppgifter.
Den nu aktuella frågan angående områdesbehandling av vara som vid export
åtnjuter tullrestitution behandlas i artikel 7 i konventionen. Gällande
regler infördes i konventionen vid dess tillkomst men avsågs bli tillämpade
först när tullavvecklingen helt genomförts. Under övergångstiden skulle
gälla vad EFTA :s råd bestämde. Med tullrestitution avsågs återbetalning
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1966
av erlagd tull eller befrielse, helt eller delvis, från tull för material, som
importerats och använts vid exportvarans framställning, dock endast under
förutsättning att samma förmån inte erhållits om varan använts inom landet.
Ett medlemsland skulle enligt artikeln kunna vägra en vara områdesbehandling,
om det i varan ingick importerat material för vilket tullrestitution
medgetts, även om varan i övrigt uppfyllde uppställda villkor. Liknande
bestämmelser skulle gälla för material upptaget i någon av bilagorna D
eller E till konventionen,
År 1961 beslöt EFTA-rådet att tullrestitution skulle få medges till dess
att den allmänna tullsänkningen nått 50-procentnivån och i alla händelser
till den 1 januari 1964. Sedermera beslöt emellertid rådet vid ett ministermöte
i Lissabon i maj 1963 om en närmare utredning om konsekvenserna
av ett beslut att vägra omradesbehandling för EFTA-vara, som åtnjuter tullrestitution
i ett EFTA-land. Nytt beslut i frågan skulle fattas före utgången
av år 1965. Samtidigt förklarade sig samtliga medlemsstater beredda att godta
ett beslut i restitutionsfrågan som svarade mot majoritetens önskemål.
De utredningar som företagits inom EFTA-organisationen i anledning av
nämnda beslut och den principinställning som man från svensk sida tagit
i frågan har redovisats i prop. 1966: 123.
Tullrestitutionsfrågan togs som redan nämnts upp till avgörande vid ett
rådsmöte på ministernivå den 28 och 29 oktober 1965 i Köpenhamn. Därvid
fattades ett principbeslut i frågan, varefter det permanenta rådet den 22
april i år formellt beslöt att ändra konventionens regler om tullrestitution
med verkan fr. o. in. den 31 december i år. Samtidigt fattade rådet vissa
kompletterande beslut i samma fråga.
De ändrade bestämmelserna i konventionen bygger på de äldre reglerna
i denna men är i vissa avseenden mera detaljerade. Enligt konventionen
i dess nya lydelse — såsom den tolkas av rådet genom särskilt beslut _
skall medlemsstat vägra en vara områdesbehandling om tullrestitution begärs
eller utnyttjas i samband med export från medlemsstat där varan senast
bearbetats.
Med tullrestitution förstas enligt konventionsändringen varje anordning,
temporär tullfrihet inbegripen, för återbetalning eller efterskänkande helt
eller delvis av tullar på importerat material under förutsättning att återbetalning
eller efterskänkande sker endast om en vara, som tillverkats av materialet,
exporteras och inte om den används för inhemsk förbrukning. Som
efterskänkande anses även tullbefrielse för material, som införs till frihamnar,
frizoner eller andra platser med liknande tullförmåner. Med tullar förstås
tullar och andra avgifter med motsvarande verkan som uttas för importerat
material med undantag av icke protektionistiska element i sådana
tullar och avgifter.
Undantag från huvudregeln om tullrestitution som hinder mot områdesbehandling
görs dock, om det är fråga om import av resgods och varusänd
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 13t år 1966
ningar av mindre värde, dvs. sändningar med ett exportvärde motsvarande
högst 400 kr. Vidare görs i vissa fall undantag för emballage för transport
eller lagring av varor och material för tillverkning av sådant emballage.
Enligt särskilt beslut skall i vissa särskilt angivna undantagsfall medlemsstat
kunna göra undantag från huvudregeln om tullrestitution som hinder
mot områdesbehandling. Sålunda skall områdesbehandling inte vägras
om det för tullmyndigheterna i export- och importlandet tillfredsställande
kan visas att tullrestitution inte begärts uppsåtligt eller av grov oaktsamhet
och att beviljad restitution återbetalts eller begäran om restitution återkallats.
När det gäller industrivaror tillverkade av varor som är upptagna i bilagorna
D och E till konventionen (jordbruks- och fiskevaror) kan i vissa
fall områdesbehandling beviljas även om tullrestitution medgetts för ifrågavarande
råvaror. Sålunda kan tullrestitution förekomma beträffande
vid tillverkningen använd kondenserad mjölk, mjöl, vissa vegetabiliska
fetter, socker och glukos utan att detta påverkar områdesbehandlingen.
Sverige kan dessutom enligt särskilt rådsbeslut t. o. m. den 30 juni 1967
lämna tullrestitution för vissa fetter och oljor av fisk och havsdäggdjur
(tulltaxenr 15.04) som ingår i exportvaror.
Norsk och portugisisk EFTA-vara får åtnjuta områdesbehandling även
om tullrestitution erhållits, dock endast om restitution avser sådant material
som är underkastat långsammare tullavveckling än övriga EFTA-varor.
Så får ske tills tullavtrappningen är helt genomförd. Liknande regel gäller
enligt särskilt beslut av rådet beträffande finsk EFTA-vara som är underkastad
långsammare tullavveckling.
En begäran om områdesbehandling skall enligt konventionsändringen
styrkas bl. a. med uppgifter om att restitution inte begärts eller erhållits.
Bevisningen kommer i regel att företes i form av en deklaration avgiven av
exportören. Deklarationen avges i samma handling som deklaration rörande
ursprung och försändning. Formulär till sådan handling har fastställts av
EFT A-rådet.
Medlemsstat äger föreskriva att inom dess område utfärdad deklaration
skall bestyrkas av myndighet. I sådant fall kan andra medlemsstater vägra
att godta deklaration som inte har bestyrkts på föreskrivet sätt. Medlemsstat
skall meddela EFTA-rådet vilken kontroll av deklarationerna
som kommer att tillämpas inom dess område.
Svenska bestämmelser. EFTA-konventionens regler har när det gäller
bestämmelser om import gjorts tillämpliga i Sverige på så sätt att Kungl.
Maj :t genom förordningen den 13 maj 1960 (nr 243) angående rätt för
Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m. fått
bemyndigande att meddela bestämmelser om de avvikelser i fråga om tullar
som behövs för alt åtagandena enligt EFTA-konventionen skall kunna upp
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1966
fyllas. Enligt samma förordning äger Kungl. Maj :t vidare fastställa de föreskrifter
som är nödvändiga för bestämmande av varas ursprung, för meddelande
av tullrestitution eller eljest för prövning om och i vilken omfattning
tull skall erläggas. Med stöd av bemyndigandet har Kungl. Maj :t genom
kungörelsen den 13 maj 1960 (nr 245) angående avvikelse i vissa fall från
tulltaxan anpassat tullen för EFTA-varor till konventionens bestämmelser
om högsta tull för sådana varor.
Beträffande exporten från Sverige har Kungl. Maj :t i kungörelsen den
13 maj 1960 (nr 199) om ursprungsbevis enligt konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen meddelat närmare
bestämmelser om ursprungsbevis vid export och om kontroll av sådana bevis.
Lämnar någon i deklaration, certifikat eller annan handling som åberopas
till bevis om varas ursprung och försändning uppsåtligen oriktig uppgift
ägnad att vid tullbehandling av varan i annan medlemsstat än Sverige
leda till frihet från tull eller annan motsvarande avgift eller till att för låg
tull eller avgift uttas blir lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa
fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m. tillämplig.
Utöver nu nämnda författningar och de tillämpningsföreskrifter generaltullstyrelsen
meddelat har särskilda bestämmelser rörande tillämpningen
av EFTA-konventionen i Sverige inte utfärdats.
Tullrestitution regleras närmare i förordningen den 4 oktober 1929 (nr
307) angående tullrestitution. Som tidigare nämnts påverkas emellertid
inte EF f A-behandlingen av alla former av tullrestitution utan endast sådan
restitution som inte motsvaras av samma förmån om varorna används
inom landet. För svenskt vidkommande är följande restitutionsformer
aktuella, nämligen allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution och
särskild restitution. Dessutom är i Sverige även viss tullfrihet enligt 4 § 2
mom. och 5 § 1 mom. e) samt 10 § första punkten tulltaxeförordningen
den lo maj 1960 (nr 391) att jämställa med restitution.
Allmän industrirestitution och varvsindustrirestitution avser restitution
av den tull som belöper på material som använts vid produktion för
expoit eller under vissa förutsättningar — motsvarande materialmängd.
Allmän industrirestitution lämnas i allmänhet även i fråga om reparation,
bearbetning, komplettering och emballering. Varvsindustrirestitution
medges också vid ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av
fartyg m. m. Övervägande delen av de varor som vid export erhållit allmän
industrirestitution är uteslutna från EFTA-behandling. När det gäller varvsindustrirestitution
hindrar endast sadan restitution som lämnats för utländskt
järnfartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder med undantag
för fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av åtta meter eller
däröver EFTA-behandling vid export. Sådan tullfrihet som varvs- och verkstadsföretag
åtnjuter enligt a § 1 mom. e) tulltaxeförordningen för varvs
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966 11
materiel avsedd för nu nämnda slag av fartyg utesluter också EF1 A-behandling.
Inte heller kan anspråk på EFTA-behandling göras för vara som enligt
10 § första punkten tulltaxeförordningen erhållit temporär tullfrihet. Sådan
tullfrihet medges för vara som införs för att repareras, bearbetas,
kompletteras eller emballeras eller för att användas såsom material vid
sådan behandling av exportvara. I fråga om vara för vilken vid införseln
sådan tullfrihet kunnat medges men inte begärts kan vid export särskild
restitution lämnas. Även sådan restitution hindrar EFTA-behandling.
Vidare kan enligt 4 § 2 mom. tulltaxeförordningen tullfrihet under vissa
villkor medges bl. a. för emballage som efter viss tid skall återutföras. Tullfrihet
för detaljhandelseinballage enligt nämnda författningsrum utesluter
också EFTA-behandling.
Ytterligare former av tullrestitution eller tullfrihet i Sverige berörs inte
av konventionsändringen.
Nämnas bör i detta sammanhang att restitution av skatt eller liknande
avgift, som erlagts till tullverket vid införsel enligt förordningen den 13
maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall, även skall
medges när allmän industrirestitution eller särskild restitution lämnas.
På jordbrukets och fiskets områden erläggs för varor som omfattas av
de särskilda regleringar som gäller på dessa områden i vissa fall vid införseln
införsel-, kompensations- och regleringsavgifter. Restitution av sådana
avgifter är i förekommande fall att jämställa med restitution av tull.
Statens jordbruksnämnd är restitutionsmyndighet när det gäller nämnda
avgifter.
Såsom tullrestitution i EFTA-konventionens mening är också att anse
förmåner i vissa fall vid export av varor som tillverkats i svensk frihamn.
Förslaget och remissyttrandena
Generaltullstyrelsens förslag. För att anpassa den svenska lagstiftningen
till ändringarna i EFTA-konventionen föreslår generaltullstyrelsen att förordningen
angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse
från tulltaxan in. in. ändras så att det klart framgår att bemyndigandet i
förordningen medger utfärdande av bestämmelser om tullrestitution vid
export. Enligt styrelsen är det nämligen tveksamt om förordningen i sin
nuvarande lydelse ger möjlighet för Kungl. Maj :t att meddela sådana föreskrifter.
Gencraltullslyrelsen tar i sin framställning upp till närmare behandling
frågor rörande kontrollen av att reglerna om tullrestitution efterföljs.
När det gäller att vid import av EFTA-vara kontrollera om tullrestitution
erhållits kan kontrollen, som tidigare nämnts, bygga på att exportlandet
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1966
förser exportörens deklaration om restitution med officiell bekräftelse eller
också på att exportlandet åtar sig att i efterhand kontrollera deklarationerna.
Systemet med s. k. bekräftade deklarationer förutsätter, framhåller
genei altullstyrelsen, att exportören av EFTA-varor underkastas en systematisk
kontroll. Riktigheten av varje sådan deklaration skall redan vid
exporttillfället bekräftas av tullmyndigheten i exportlandet. För svenskt
vidkommande skulle ett sådant system innebära att klareringen av exporten
blev väsentligt mer arbetskrävande än nu är fallet och i ej ringa omfattning
fördröja exportproceduren. Med hänsyn härtill och med beaktande
av tullverkets personalresurser anser styrelsen att ett sådant system
inte bör komma i fråga för Sveriges del. I stället bör enligt styrelsen systemet
med s. k. obekräftade restitutionsdeklarationer tillämpas. Används
ett sådant kontrollsystem kan tullmyndigheten i importlandet vända sig
till tullmyndigheten i exportlandet med en förfrågan huruvida tullrestitution
åtnjutits eller sökts för den i deklarationen avsedda varan, om riktigheten
av en deklaration ifrågasätts. Det kan givetvis även ifrågakomma,
framhåller styrelsen, att deklarationerna kontrolleras i efterhand genom
stickprovskontroll.
Beträffande anordnandet av restitutionskontrollen anför styrelsen.
Enligt gällande svenska bestämmelser skall en ansökan om restitution
inges, beträffande varor för vilka varvsindustrirestitution ifrågasätts, inom
tre år från det arbetet slutförts och beträffande andra tullrestitutionsformer
inom ett år från det varorna utförts ur riket. Endast i undantagsfall
kan därför en restitutionsansökan tänkas ha ingivits redan vid den tidpunkt,
då en förfrågan från importlandet kan "beräknas inkomma. För
svenskt vidkommande torde svaret på en sådan förfrågan följaktligen i
regel bli, att restitution ännu icke åtnjutits eller sökts. För att i sådant fall
förhindra att restitution medges för exportvaror, beträffande vilka områdesbehandlmg
åtnjutits eller begärts, måste särskilda spärranteckningar
goras i vederbörande restitutionsrättshavares tillståndsbevis, varav en kopia
forvaras lios styrelsen. De förfrågningar, som avser exportörer, vilka
saknar restitutionsrätt, varom här är fråga, torde böra registreras hos styrelsen
pa sadant sätt, att framtida restitution för aktuella exportposter förhindras.
r I
I enlighet med vad EFTA-rådet beslutat anser generaltullstyrelsen att
områdesbehandling i vissa fall skall kunna medges även om tullrestitution
begärts eller beviljats. Områdesbehandlingen bör kunna medges då
det för tullmyndigheterna i export- och importlandet tillfredsställande kan
visas att ansökan om tullrestitution inte gjorts med uppsåt eller av grov
oaktsamhet och att restituerat tullbelopp återbetalts eller restitutionsansökan
återkallats eller avslagits. Ytterligare undantag från huvudregeln bör
enligt styrelsen inte göras.
Generaltullstyrelsen föreslår vidare bestämmelser om att ansökan om
tullrestitution vid export från Sverige skall åtföljas av en av sökanden på
tro och heder avgiven försäkran rörande förhållandena vid exporten. Så
-
13
Kungi. Maj.ts proposition nr 13b ur 1966
lunda bör enligt styrelsen sökanden försäkra att han till annat EFTAland
inte avgett deklaration att tullrestitution ej erhållits för varan och
att ansökan om sådan restitution ej heller kommer att avges. Vad nu sagts
bör, anser styrelsen, i förekommande fall gälla även när belopp som deponerats
för vara, för vilken vid införseln medgetts tullfrihet enligt 4 § 2
mom. eller 10 § första punkten tulltaxeförordningen, återfordras.
För att få till stånd ett kontrollsystem som fungerar är det enligt generaltullstyrelsen
dessutom nödvändigt att en deklaration rörande tullrestitution
i princip betraktas såsom bindande. När särskilda skäl föreligger bör
dock styrelsen, även om deklaration avgetts, kunna medge restitution, om
sökanden för styrelsen tillförlitligt kan styrka att områdesbehandling inte
lämnats för varan i det EFTA-land till vilket den exporterats. Som bevisning
kan enligt styrelsen godtas intyg från tullmyndighet i mottagarlandet eller
annan handling som styrelsen prövar tillförlitlig.
Restitution av de indirekta skatter eller liknande avgifter som tas ut vid
införseln kan erhållas utan men för rätten till områdesbehandling. Detta
medför framhåller styrelsen att förordningen om frihet från införselavgift
i vissa fall bör ändras så att befrielse från eller restitution av sådana
avgifter skall kunna medges utan att det finns något samband mellan
dessa avgifter och restitution av tull.
Vidare föreslår generaltullstyrelsen att den som vid export uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet avger oriktig deklaration rörande sina tullrestitutionsförhållanden
skall kunna ådömas ansvar. Påföljden bör enligt styrelsen
anknytas till motsvarande bestämmelse om oriktig ursprungsdeklaration
i lagen om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration in. m.
Som tidigare nämnts jämställs tullbefrielse för material, som införs till
frihamnar och andra platser med liknande förmån, med tullrestitution i
EFTA-konventionen. Detta innebär i princip, framhåller generaltullstyrelsen,
att ett företag, som tillverkar eller bearbetar varor i frihamn och
försänder dem till EFTA-land, kan deklarera att det inte erhållit tullrestitution
eller liknande förmån endast om det i exportvaran inte ingår något
material, för vilket tullbefrielse erhållits. Om företaget använder sig av
enbart svenskt material eller utländskt material som är tullfritt enligt
tulltaxan eller enligt EFTA-konventionen kan alltså en restitutionsdeklaration
avges. Om däremot från utlandet infört, tullpliktigt gods använts
vid tillverkningen, kan restitutionsdeklaration avges endast om tull betalas
för materialet. Möjlighet att genom en dylik inbetalning av tull neutralisera
en åtnjuten tullbefrielse i frihamn torde, framhåller styrelsen,
enligt nuvarande författningsbestämmelser föreligga endast om tillverkare
i frihamn använder sig av material, som förtullats i frihamn eller också
förtullats i tullinlandet och därefter utförts till frihamn utan att restitution
av tull erhållits eller sökts. Att tillskapa generell möjlighet alt,
sedan vara tillverkats i frihamn, inbetala tidl för i varan ingående mate
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1966
rial anser sig styrelsen inte kunna förorda med hänsyn till de svårigheter
som är förenade med att kontrollera verksamheten i frihamnarna.
Beträffande möjligheterna för tullverket att kontrollera en verksamhet,
som bedrivs i frihamn, anför styrelsen.
Kontrollen måste baseras på exportören-tillverkarens bokföring. Tullverket
har redan nu befogenheter att utöva sådan kontroll. Den bokföringskontroll
i frihamn, som nödvändiggörs i anledning av restitutionsförfrågningar
från mottagarlandet, kommer emellertid att ställa tullverket
inför betydligt större problem än de, som är förknippade med bokföringskontroll
i anledning av ansökningar om tullrestitution. I det senare fallet
ligger det i sökandens intresse att redovisa allt utländskt material, som åtgått
vid tillverkning av exportvaran — härunder inbegripet sådant material
som därvid gått förlorat — för att restitutionsbeloppet skall bli så stort som
möjligt. Vid tillverkning i frihamn efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande
är exportörens intresse det rakt motsatta, dvs. att inbetala så litet tull
som möjligt. Det är därför tänkbart, att tullverket icke kan räkna med samma
beredvilliga medverkan från exportörens sida vid eventuell bokföringskontroll.
Enligt tullrestitutionsförordningen krävs, framhåller styrelsen, i de flesta
fall icke identitet mellan den införda varan och den utförda varan. Det är i
regel till fyllest, att sökanden för avskrivning kan åberopa poster av från utlandet
införda varor av motsvarande myckenhet och beskaffenhet (s. k.
ekvivalens). I relativt stor utsträckning medges även s. k. blandningstillstånd.
Förfarandet innebär, fortsätter styrelsen, att exportören kan erhålla
restitution av tull, även om han vid tillverkningen av exportvaran
använt sig av svenskt material under förutsättning, att han kan åberopa
importposter av material av motsvarande myckenhet och beskaffenhet.
Enligt styrelsens mening torde införande av ett liknande förfarande när
det gäller tillverkningen i frihamnarna bli ganska betungande från kontrollsynpunkt.
Styrelsen anför.
Även om motsvarande ekvivalensregler skulle tillämpas beträffande tillverkning
i frihamn kommer emellertid en efterhandskontroll att bli synnerligen
betungande för såväl tullverket som exportören om ett bestämt
besked på restitutionsförfrågan från importlandet skall kunna lämnas
beträffande exportvarans status i tullrestitutionshänseende. Härför skulle
nämligen erfordras att tullverket kunde konstatera i vad mån tullbefrielse
åtnjutits för varje i exportvaran ingående detalj — med hänsyn jämväl
till uppkommen materialförlust — eller för motsvarande myckenhet detaljer
av samma slag. I fråga om komplicerade, sammansatta varor torde
detta i de flesta fall icke vara möjligt. Svaret på en restitutionsförfrågan
torde därför i regel bli, att svenska tullmyndigheterna icke kunnat konstatera
huruvida tullbefrielse åtnjutits, vilket i sin tur kommer att medföra
att områdesbehandling icke kommer att medges i importlandet.
Svårigheterna att utöva restitutionskontroll i frihamn torde komma att
göra sig gällande även beträffande den tillverkning som är inriktad på
import till tullinlandet.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1966
Remissyttrandena. Generaltullstyrelsens lagstiftningsförslag har vid remissbehandlingen
i princip lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.
I några speciella frågor har dock vissa remissinstanser anfört avvikande
mening i förhållande till vad generaltullstyrelsen anfört.
När det gäller kontroll av att EFTA-konventionens regler om tullrestitution
efterföljs framhåller statens jordbruksnämnd att restitution ombesörjs
dels av tullverket och dels av jordbruksnämnden. Generaltullstyrelsens
förslag avser när det gäller restitutionsreglerna dock enbart tullverkets
verksamhet på området och kan inte direkt, framhåller nämnden, appliceras
på nämndens restitutionsverksamhet. Det är enligt nämnden emellertid
önskvärt att reglerna om restitution av tullar och avgifter i samband med
EFTA-behandlingen av olika varor uniformeras så långt det är möjligt. Generaltullstyrelsens
uppläggning av restitutionskontrollen synes enligt nämnden
praktisk och ändamålsenlig även beträffande nämndens verksamhet.
Från remissinstansernas sida har några erinringar inte anförts mot
generaltullstyrelsens förslag att man i Sverige tillämpar systemet med obekräftade
restitutionsdeklarationer. Sveriges grossistförbund anser dock för
sin del att ett system med officiellt bekräftade restitutionsdeklarationer
principiellt skulle vara att föredra, eftersom godtagbar dokumentation då
kan presteras redan vid förtullningstillfället och importörerna knappast
behöver löpa några risker på grund av felaktiga intyg. Officiellt verifierade
intyg bör nämligen, anser förbundet, alltid ge garanti för EFTA-behandling
av det certifierade partiet. Då emellertid officiellt bekräftade deklarationer
från andra synpunkter — främst risken för onödiga dröjsmål
vad gäller exporten — har betydande nackdelar, blir obekräftade restitutionsdeklarationer
sannolikt dominerande även i fortsättningen, framhåller
förbundet vidare.
Nu nämnda deklarationer bör enligt grossistförbundet i allmänhet godtas
och åtgärder i importlandet inklusive ytterligare utredning i exportlandet
bör kunna påkallas endast vid väl grundad misstanke om falskdeklaration
Deklarationerna bör tillmätas samma grad av tillförlitlighet som övriga vid
förtullningen lämnade handelsdokument såsom fakturor och andra liknande
handlingar, framhåller förbundet.
Grossistförbundet anser dessutom att i de fall när klarhet angående en
varas restitutionsstatus inte kan erhållas vid kontroll i exportlandet, områdesbehandling
bör medges, om uppgifterna i den avgivna restitutionsdeklarationen
inte kan vederläggas. Liknande synpunkter anförs av Sveriges
allmänna exportförening.
Grossistförbundet aktualiserar även frågan om efterdebitering av tull
på grund av felaktig restitutionsdeklaration, när importören varit i god
tro. Förbundet anför.
För EFTA-handeln besvärande konsekvenser kan vidare föranledas i
sådana fall, då en importör vid införseltillfället beviljats områdesbehandling
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 13k år 1966
på basis av ett obekräftat restitutionsintyg, men där tullverkets centrala
granskningsmyndighet först avsevärd tid därefter konstaterar, att ett avgivet
intyg är oriktigt och att restitution för visst material i verkligheten
åtnjutits av exportören. I enlighet med no-drawback-regeln skulle tullverket
i sådant fall uppdebitera fullt tullbelopp för sändningen. Importören,
som förutsätts vara i god tro, kan vid denna tidpunkt emellertid redan
ha försålt varupartiet och därvid kalkylerat med tullfrihet. Möjlighet att
erhålla ersättning från exportören kan av olika skäl ej längre föreligga.
I sådana fall synes det icke rimligt, att importören skall drabbas av en
icke förutsebar tullavgift. Eftersom restitutionsbeslutet i princip skall
gälla även sådana fall, där i varan ingår även obetydliga element, för
vilka tullrestitution åtnjutits, är det sannolikt, att god-tro-fall, särskilt
under en övergångstid, kan väntas bli relativt vanliga. Ministerrådets beslut
förutsätter möjligheter till dispensering från no-drawback-regeln i enskilda
fall, vilket synes innebära, att befrielse från efterdebitering i angivna
fall är väl förenlig med beslutet.
Kommerskollegium, som tagit del av grossistförbundets yttrande, anser
att det, liksom hittills varit fallet, bör ankomma på den som utfärdat en
deklaration att styrka dess riktighet. Kollegiet anför vidare.
Det är angeläget att s. k. »inconclusive reports» blir så få som möjligt
och att, där de förekommer, tullmyndigheterna i importlandet bör kunna
medgiva områdesbehandling om särskild anledning betvivla deklarationens
riktighet inte föreligger.
Tullmyndigheterna bör enligt kollegiets mening ha möjlighet att begära
stickprovskontroll i exportlandet av restitutionsdeklarationer. Att,
såsom grossistförbundet föreslagit, begränsa sådana förfrågningar enbart
till misstänkta fall synes olämpligt bl. a. av det skälet att en besiktning
av varan, fakturagranskning etc. i regel inte torde ge någon bestämd
uppfattning om varans restitutionsstatus.
När det gäller att ta ställning till frågan om tull skall tas ut när en
felaktig restitutionsdeklaration avgetts men importören av varan varit i god
tro finns detta problem redan i dag, framhåller kommerskollegium.
Statens jordbruksnämnd hyser viss förståelse för generaltullstyrelsens
uppfattning att en restitutionsdeklaration i princip bör vara bindande.
När det gäller restitution av jordbruksavgifter kan dock, framhåller nämnden,
förhållandena anses vara något annorlunda än när det gäller restitution
av tull. Enligt nämnden bör därför restitution kunna medges regelmässigt
när en deklaration avgetts men områdesbehandling i importlandet
inte erhållits. Att införa speciella förmåner för vissa slag av varor är enligt
nämnden inte ändamålsenligt. Nämnden anför.
Det restitutionsbelopp som kan uppbäras i exportlandet för sådana varor,
vilka innehåller avgiftsbelagda importerade jordbruksråvaror, kan
många gånger uppgå till eller överstiga tullen mot tredje land på färdigvaran
i importlandet. Själva tullbehandlingen av jordbruks- och livsmedelsprodukter
är vidare ofta svårare för en exportör att på förhand äga
kännedom om än då det gäller andra varor. Ur allmänna synpunkter talar
detta för en mer liberal behandling — i varje fall av livsmedels- och
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966
jordbruksprodukter — än den tullstyrelsen föreslagit i de fall då en exportör,
sedan ursprungsbevis avgivits, väljer att åtnjuta restitution i Sverige
i stället för områdesbehandling i importlandet. Att särskilja olika typer
av varor i detta avseende synes dock icke ändamålsenligt. Den av tullstyrelsen
föreslagna ordningen kan vidare leda till att svenska exportörer kan
ställas i ett sämre läge än konkurrenterna inom EFTA-området på grund av
att de svenska bestämmelserna i berört hänseende är mer rigorösa än övriga
EFTA-länders.
För att restitution skall kunna medges bör dock enligt jordbruksnämnden
exportören med intyg kunna visa att restitutionsdeklaration avgetts
men att den aldrig kommit till användning. Intyget bör vara utfärdat
av tullmyndighet i importlandet men även annan handling, som prövas
tillförlitlig, bör kunna godtas. Det finns skäl anta, framhåller nämnden vidare,
att de fall som uppkommer som en följd av de av nämnden föreslagna
uppmjukade reglerna blir begränsade på grund av de kostnader och besvär
exportören får när det gäller att skaffa fram erforderlig bevisning.
Restitutionskontrollen bör givetvis inte medföra att varuutbytet mellan
medlemsländerna försvåras, framhåller Sveriges industriförbund. Enligt
förbundets uppfattning bör det vara möjligt att medge restitution då exportören
med tillförlitlig bevisning kan styrka att varorna inte erhållit
områdesbehandling i mottagarlandet. Eftersom bevisbördan vilar på exportören,
torde tullmyndigheterna inte komma att oskäligt belastas genom
en sådan bestämmelse. Liknande synpunkter framförs av kommerskollegium,
Sveriges allmänna exportförening och Svensk industriförening.
Beträffande förslaget om att straffbelägga lämnandet av oriktiga uppgifter
i deklaration rörande tullrestitution anser riksåklagarämbetet att
behovet av en sådan straffbestämmelse är uppenbar. Ämbetet finner dock
den föreslagna lagtexten svårtillgänglig och ifrågasätter om det inte skulle
vara till fördel om lagtexten undergick förenkling.
Vad beträffar tillämpningen av restitutionsregeln i svenska frihamnar,
är det enligt kommerskollegium otillfredsställande att författningsenlig
möjlighet att inbetala tull och därigenom rätt att utfärda restitutionsdeklaration
inte skall föreligga, även om tillverkning i större utsträckning
inte äger rum i dessa hamnar.
Sveriges grossistförbund framhåller att det f. n. knappast förekommer
produktion i svenska frihamnar av sådan storlek att man är beroende
av att omedelbart få till stånd en lösning av reslitutionsfrågan. Med hänsyn
till att det finns utländsk konkurrens på området bör problemet dock
framdeles lösas. Förbundet anför.
För frihamnens i Malmö vidkommande råder konkurrens med motsvarande
i Köpenhamn, där åtskillig produktion redan nu förekommer. Det
synes oss därför nödvändigt, att denna fråga utan längre dröjsmål bringas
till en lösning även för svenska frihamnars vidkommande. Spörsmålet
utgör ett exempel på att många av de detaljfrågor, som föranleds av principbeslutet,
måste lösas inom EFTA efter gemensamma principer och
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1966
alltså bör behandlas vid fortsatta överläggningar i frihandelssammanslutningen.
Det är icke godtagbart, att lokalisering av exportproduktion
till svensk frihamn i framtiden förhindras i avsaknad av acceptabla regler
på detta område.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges industriförbund och Svensk
industriförening.
Departementschefen
Etter ingående utredningar av såväl handelspolitisk som tullteknisk art
beslöt EFTA-rådet i oktober förra året att den dubbla förmånen av såväl
tullfrihet som rätt till tullrestitution för industrivaror skulle upphöra samtidigt
som tullavtrappningen för sådana varor helt genomfördes. Motivet var
att ett bibehållande av denna förmån i alltför hög grad skulle snedvrida
olika näringsgrenars konkurrensförhållanden inom frihandelsområdet. Rådets
beslut biträddes från svensk sida under förbehåll för riksdagens godkännande.
Frågan om godkännande har också förelagts riksdagen genom
proposition under årets vårsession (1966:123). Riksdagen har dock ännu
inte fattat beslut i frågan.
Ett genomförande av EFTA-rådets beslut fordrar även vissa ändringar av
gällande lagstiftning. Härvidlag har också författningsförslag framlagts av
generaltullstyrelsen.
I samband med att Sverige ratificerade EFTA-konventionen antog riksdagen
förordningen angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna
om avvikelse från tulltaxan m. m. Härigenom fick Kungl. Maj :t bemyndigande
att besluta om de avvikelser från gällande tullar som var påkallade
av konventionens bestämmelser. Bemyndigandet som alltjämt gäller utformades
relativt vidsträckt och avser även meddelandet av föreskrifter rörande
varors ursprung, tullrestitution in. m. vid import. Med stöd av detta bemyndigande
har Kungl. Maj :t anpassat tullnivån i Sverige till EFTA-konventionens
bestämmelser. För reglering av de nu aktuella restitutionsfrågorna har
generaltullstyrelsen för sin del föreslagit att nyssnämnda förordning ändras
så att Kungl. Maj :t får bemyndigande att meddela föreskrifter även om tullrestitution
vid export och andra med tullrestitution i EFTA-konventionen
jämställda förmåner. Även enligt min mening är de ändringar i gällande bestämmelser
som är påkallade av de nu fattade EFTA-besluten av sådan art
att Kungl. Maj :t bör äga besluta om dem. Erforderligt bemyndigande härtill
bör emellertid införas i författningar som berörs därav, dvs. tullrestitutionsförordningen
och tulltaxeförordningen.
Beträffande kontrollen av deklarationer rörande tullrestitution som avges
av svensk exportör har vid remissbehandlingen någon erinran inte
framförts mot generaltullstyrelsens förslag att tillämpa ett system med
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år W66
s. k. obekräftade deklarationer. Jag anser att detta system bör tillämpas
för vår del. Särskild lagstiftning för genomförande av systemet är emellertid
inte erforderlig.
Generaltullstyrelsens förslag om ändring av förordningen om frihet
från införselavgift i vissa fall m. m. har vid remissbehandlingen lämnats
utan erinran. Jag förordar en ändring av den innebörd styrelsen föreslagit.
Som tidigare nämnts har i en särskild lag upptagits bestämmelser om
straff för den som i deklaration eller liknande handling, vilken åberopas till
bevis om varas ursprung eller försändning lämnar oriktiga uppgifter. En
förutsättning för straffansvar är att den oriktiga uppgiften vid varans införsel
i annan stat än Sverige inom sammanslutningens område skulle kunna
leda till att för låg tull eller avgift uttas. Genom uttrycket sammanslutningens
område är lagen tillämplig även såvitt avser export till Finland.
Omläggningen av tullrestitutionsreglerna medför, att ansvar bör drabba
även den som lämnar oriktig deklaration angående erhållen tullrestitution
för att vinna EFTA-förmån. Generaltullstyrelsens förslag härom har lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Jag tillstyrker att lagen kompletteras
så att straffansvar inträder även i nu nämnda fall.
Som statens jordbruksnämnd i sitt remissyttrande framhållit ombesörjs
restitution av avgifter på jordbrukets och fiskets områden även av
nämnden. Med anledning härav förordar jag att Kungl. Maj :t begär bemyndigande
att vidta sådana ändringar i regleringsförfattningarna på jordbrukets
och fiskets områden som föranleds av förevarande ändringar i EFTAkonventionen.
När det gäller vara som framställts i svensk frihamn av material som
i Sverige är tullbelagt kan sådan vara ges områdesbehandling endast om
tillverkaren betalar in tull för det material som åtgått vid tillverkningen.
Enligt gällande bestämmelser kan sådan förtullning f. n. inte utföras.
Med hänsyn till de svårigheter som är förknippade med en effektiv kontroll
av verksamheten i frihamnarna ifrågasätter generaltullstyrelsen lämpligheten
av att införa en sådan procedur. Från remissinstansernas sida har
emellertid framhållits att det även om tillverkning f. n. inte förekommer i
större utsträckning i våra frihamnar är otillfredsställande att författningsenlig
möjlighet att inbetala tull i efterhand inte skall föreligga.
Frihamnarna betraktas från tullsynpunkt som utländskt område. Att i
enstaka fall ta upp tull där enbart för att ge en vara EFTA-status bör
enligt min mening med hänsyn till att industriell verksamhet får bedrivas
i hamnarna endast i undantagsfall inte ifrågakomma.
Nu förordade författningsändringar torde böra träda i kraft den 31 december
1966.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1966
1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution;
2) förordning om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13
maj 1960 (nr 391);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj
1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall;
4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr
120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.
Författningsförslagen torde som bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa fall
för oriktig ursprungsdeklaration m. m. för det i 87 § regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Hans Ohlsson
1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966
21
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 oktober 1966.
Närvarande:
f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
Lind,
Y. Söderlund,
Åbjörnsson,
Brunnberg.
Enligt lagrådet den 6 oktober 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 16 september 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa fall för oriktig
ursprungsdeklaration m. m.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
departementssekreteraren B. Willart.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1966
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 21 oktober 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 oktober
1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 16 september 1966 remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962
(nr 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.
Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran hemställer
föredraganden, att Kungl. Maj :t i proposition föreslår riksdagen att antaga
de vid statsrådsprotokollet den 16 september 1966 fogade förslagen till
1) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den b oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution;
2) förordning om ändrad lydelse av 16 § tulltaxeförordningen den 13 maj
1960 (nr 391);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 13 maj
1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall;
4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 27 april 1962 (nr 120)
om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Sellvall
MARCUS BOKTR. STHLM 1*66 660540