Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
1
Nr 129
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny organisation
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, m. m.; given
Stockholms slott den 23 september 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Olof Palme
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs — på grundval av ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen
framlagt betänkande (SOU 1965:47) — förslag fram
till ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte vissa ändringar
i väg- och vattenbyggnadsverkets regionala organisation. Verksamheten
inom den centrala administrationen föreslås fördelad på fem avdelningar,
nämligen driftavdelningen, byggnadsavdelningen, tekniska avdelningen,
ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen. Under driftavdelningen
sorterar vägförvaltningarna och tre projekteringskontor, vilka
motsvaras av de nuvarande tre planeringsavdelningarna. För väg- och brobyggnadsverksamheten
föreslås en regional organisation med tills vidare tre
byggnadsdistrikt, omfattande sammanlagt nio län.
Verket föreslås få en lekmannastyrelse bestående av fem ledamöter med
generaldirektören som ordförande. Verket föreslås få namnet ändrat till
statens vägverk med den nuvarande styrelsen som centralförvaltning.
1 — Pihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 129
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 23 september 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler —
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående
ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, m. m., och
anför.
I prop. 1966: 51 angående anslag till avlöningar och omkostnader för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret 1966/67 anmälde jag att ett förslag
till vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och vägförvaltningarna hade utarbetats inom kommunikationsdepartementet
på grundval av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen
framlagda betänkandet Statens vägverk (SOU 1965:47). Förslaget
hade föranlett förhandlingar med personalorganisationerna rörande
vissa tjänster i den tilltänkta organisationen. Någon förhandlingsöverenskommelse
hade emellertid dittills inte uppnåtts. Sedermera har sådan
överenskommelse träffats. Beredningen av ärendet har nu avslutats och,
jag anhåller att nu få redogöra för den närmare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
3
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets organisation
I. Inledning
1. Utredningsuppdraget m. m.
För att verkställa översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation
tillkallade dåvarande departementschefen den 28 juni 1963, med stöd
av ett av Kungl. Maj :t samma dag lämnat bemyndigande, särskilda sakkunniga,
nämligen direktören i Svenska riksbyggen Erik Severin, tillika ordförande,
direktören Lars Lokrantz samt generaldirektören Ingmar Wetterblad.
De sakkunniga, som antagit benämningen väg- och vattenbgggnadsstgrelseutredningen,
har den 17 juni 1965 överlämnat betänkandet Statens
vägverk (SOU 1965: 47) i vilket föreslås ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jämte vissa ändringar i den regionala organisationen för
väg- och vattenbyggnadsverket.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens
väginstitut, statens geotekniska institut, statens biltrafiknämnd, statens
trafiksäkerhetsråd, statskontoret, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, skogsstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,
länsförvaltningsutredningen, länsindelningsutredningen, personalutbildningsberedningen,
1964 års transportforskningsutredning, vägplaneutredningen,
1960 års vägsakkunniga, centrala civila transportkommittén (CCT),
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska vägföreningen,
Svenska konsulterande ingenjörers förening, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Ingeniörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission, Länsvägnämndernas
förbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets
trafikdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska
vägarbetareförbundet samt Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund
(SVR). Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i
Örebro och Norrbottens län och distriktslantmätaren i Uddevalla södra
distrikt samt skogsstyrelsen från skogsvårdsstyrelserna i Örebro och Gävleborgs
län. Vidare har överståthållarämbetet och ett antal länsstyrelser bifogat
yttranden från bl. a. vägförvaltningar, länsvägnämnder, länsarkitekter, städer
och kommuner. Härjämte har riksarkivet i särskild skrivelse framfört
vissa synpunkter.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
De förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster, som redovisas i det
följande, har varit föremål för förhandlingar mellan statens avtalsverk och
berörda personalorganisationer. Avtal har sedermera träffats angående
löneställningen för de i förslaget ingående tjänsterna. Kungl. Maj :t och
riksdagens löncdelegation har godkänt avtalet.
2. Väg- och vattenbyggnadsverkets nuvarande organisation och arbetsuppgifter m. m,
Väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter och kompetensområde
regleras genom instruktionen den 3 december 1965 (nr 688) för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna. Enligt instruktionen är
styrelsen central förvaltningsmyndighet för ärenden om allmänna vägar
och gator, enskilda vägar, vägtrafiken samt vatten- och avloppsanläggningar.
Styrelsen utövar även viss kontroll över enskilda järnvägar och
spårvägar. Vidare är styrelsen chefsmyndighet för statens bilinspektion.
Vägförvaltning har inom sitt verksamhetsområde hand om den allmänna
väghållningen på landsbygden. Dessutom handlägger vägförvaltning ärenden
om väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare
samt ärenden om enskilda vägar.
De viktigaste författningarna som reglerar väg- och vattenbyggnadsverkets
verksamhet är lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar,
vägstadgan den 30 juni 1943 (nr 437), lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om
vägnämnder och länsvägnämnder, förordningen den 27 maj 1960 (nr 374)
om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa städer och stadsliknande
samhällen, lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar samt
kungörelsen den 19 september 1952 (nr 793) angående statsbidrag till enskild
väghållning.
Väghållningen omfattar byggande och underhåll. Väghållare är på landet
kronan och inom stads område staden. Kronan kan dessutom vara väghållare
inom visst område av stad eller inom staden i dess helhet. Vidare kan
köping eller annat samhälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser för
stad äger tillämpning (stadsliknande samhälle), vara väghållare inom sitt
område.
Väghållningen inom de områden där kronan är väghållare ombesörjs
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av vägförvaltningarna i länen.
I planläggningen av vägbyggnadsverksamheten deltar väg- och vattenbyggnadsverket
tillsammans med länsstyrelser, städer, länsvägnämnder och vägnämnder.
Planläggningen innefattar beträffande de områden inom vilka
kronan är väghållare dels förberedande utredning om behovet av väg, dels
upptagande av vägföretaget i flerårsplan i den ordning som betingas av dess
angelägenhetsgrad, dels upprättande och fastställande av arbetsplan. Flerårsplan
upprättas för varje län och redovisar de vägföretag som beräknas
komma till utförande under en femårsperiod.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Väg- och vattenbyggnadsverket utför förutom ordinarie vägbyggnadsarbeten
även sådana beredskapsarbeten, som inte verkställs genom arbetsmarknadsverkets
försorg. Arbetena utförs i egen regi eller som entreprenader.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har som chef en generaldirektör som,
med vissa undantag, ensam beslutar i frågor i vilkas prövning han deltar.
Vidare finns hos styrelsen en överdirektör som är generaldirektörens ställföreträdare.
Inom styrelsen finns följande nio byråer, nämligen administrativa
byrån, vägbyrån, konstruktionsbyrån, byggnads- och underhållsbyrån,
förråds- och verkstadsbyrån, trafikbyrån, vatten- och avloppsbyrån, juridiska
byrån och försvarsbyrån. Dessutom finns en rationaliseringsavdelning
och en sakkontrollavdelning. Förråds- och verkstadsbyrån förestås av en
förrådsdirektör, var och en av administrativa byrån, juridiska byrån och
försvarsbyrån av en byråchef samt var och en av övriga byråer av en överingenjör.
Hos styrelsen är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning
samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
En tablå över väg- och vattenbyggnadsverkets nuvarande organisation
torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga 1).
I fråga om de olika byråernas och avdelningarnas verksamhet och organisation
gäller i huvudsak följande.
Vägbyrån handlägger ärenden rörande översiktlig planering och projektering
i vad avser de områden där kronan är väghållare samt ärenden angående
statsbidrag till byggande och underhåll av vägar och gator i städer
och samhällen, som är väghållare, och till enskilda vägar. Byrån sammanställer
vidare styrelsens årliga framställning om anslag till väghållningen.
Konstruktionsbyrån handlägger ärenden rörande broar och andra konstbyggnader.
Byggnads- och underhållsbyrån svarar för ledningen av byggnads- och
underhållsverksamheten inom de områden där kronan är väghållare. Inom
byrån handläggs även frågor rörande arbetarpersonal, arbetarskydd och
utbildningsverksamhet.
Förråds- och verkstadsbyrån handlägger ärenden rörande verkets maskiner
och förråd. Verksamheten omfattar upphandling och förvaltning av vägväsendets
fastigheter, maskiner, motorfordon, grustag och effektförråd.
Under byrån sorterar i tekniskt och ekonomiskt avseende tretton depåverkstäder
och fyra centralförråd.
Trafikbyrån handhar ärenden avseende trafiksäkerheten såväl från vägteknisk
som från fordonsteknisk synpunkt. Byrån svarar även för ärenden
om kontroll över enskilda järnvägar och spårvägar.
Vatten- och avloppsbyrån svarar för bl. a. planerings-, utvecklings- och
normarbete på vatten- och avloppsområdct. Inom byrån handläggs även
ärenden angående statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.
Administrativa byrån handlägger personalärenden beträffande tjänstemannapersonalen
inom verket, dock med undantag av frågor som rör utbild1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 129
6
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
ningsverksamheten. Byrån har även hand om verkets medelsredovisning
och informationstjänst samt frågor rörande kontorsdriften inom styrelsen.
Vidare utarbetas styrelsens årliga framställning om anslag till avlöningar
och omkostnader inom byrån.
Juridiska byrån handhar ärenden angående skadereglering, entreprenadtvister
och konkurser samt vattenrättsliga och allmänt juridiska frågor.
Vidare har byrån hand om ärenden avseende förvärv av mark för vägföretag
samt ersättning för skada och intrång på fastighet i samband med utförande
av sådana företag.
Försvarsbyrån handlägger ärenden som berör totalförsvaret samt förmedlar
samråd mellan styrelsen och andra myndigheter inom totalförsvaret.
Byrån är huvudansvarig för verkets krigsorganisation samt för planläggning
och utbildning för verksamheten i krig.
Genom samarbetsdelegationen för vägväsendet har styrelsen kontinuerligt
samråd med vissa myndigheter och organisationer rörande uppföljande
och genomförande av 1957 års vägplan. I delegationen ingår representanter
för byggnadsstyrelsen, jordbruket, skogsbruket, näringslivet i övrigt, Svenska
vägföreningen, Svenska stadsförbundet, Länsvägnämndernas förbund samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I varje län finns en vägförvaltning med en vägdirektör som chef. Den
regionala organisationen inom väg- och vattenbyggnadsverket omfattar
vidare 23 länsingenjörskontor för vatten- och avloppsfrågor. Dessa kontor
sorterar under styrelsen. Bilinspektionen består av 15 bilinspektionsdistrikt.
Förutom de nämnda enheterna finns regionalt för vissa projekteringsuppgifter
tre planeringsavdelningar, som är underställda styrelsens vägbyrå.
Vägförvaltning är i de flesta fall organiserad på fyra avdelningar och en
fristående sektion, nämligen en projekteringsavdelning, en byggnadsavdelning,
en underhållsavdelning, en kansliavdelning samt en sektion för enskilda
vägar.
För verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket anvisar riksdagen
årligen anslag på riksstaten. Kostnaderna för såväl administrationen som
väghållningen bestrids från anslag på driftbudgeten. För uppförande av
garage- och förrådsanläggningar samt anskaffning av bl. a. motorfordon
och vägmaskiner anvisas investeringsanslag på kapitalbudgeten. Nämnda
tillgångar redovisas på en särskild kapitalfond, benämnd väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond.
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
7
IT. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen
1. Allmänt om verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket
Utredningen har antagit att den totala årliga byggnadsvolymen inom hela
väg- och gatuområdet i förhållande till den nuvarande produktionen —
uttryckt i 1965 års penningvärde — under den närmaste tioårsperioden
kommer att stiga från en omslutning av 1 miljard kr. till ungefär 1,5 miljard
kr., vilket innebär en produktionsökning med 3 ä 4 % per år. I fråga om
underhållsverksamheten anför utredningen att anslagen på riksstaten budgetåret
1965/66 till väg- och gatuunderhållet uppgår till ca 600 milj. kr.
Med utgångspunkt från de av väg- och vattenbyggnadsverket beräknade
underhållsbehoven anser utredningen att de årliga underhållskostnaderna
relativt snart skulle komma att uppgå till 1 miljard kr. räknat i 1965 års
penningvärde.
Mot bakgrund av bl. a. den expansion som kan väntas på väg- och gatubvggandets
område samt nuvarande organisatoriska förhållanden har utredningen
funnit att verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket i fortsättningen
måste ges en mera ekonomisk inriktning än hittills. Särskilt gäller
detta för verkets huvuduppgift att svara för landsbygdens allmänna
väghållning men även de övriga verksamhetsgrenarna bör i viss omfattning
ha en sådan inriktning. Med hänsyn till att verket inte uppbär intäkter i sin
verksamhet bör den ekonomiska inriktningen i första hand syfta till en
noggrann uppföljning av kostnadsutvecklingen. Samtidigt gäller det att
finna metoder för uppskattning av intäktssidan, så att verkets bedömningar
i mesta möjliga mån kan grundas på ett principiellt krav om samhällelig
lönsamhet.
Då expansionen inom vägväsendet kommer att i högre grad än f. n. bli
beroende av tillgången på arbetskraft är det nödvändigt att fortlöpande
rationalisera och utveckla verksamheten samt att på ett optimalt ekonomiskt
sätt engagera tillgänglig arbetskraft. De interna redovisningsmetoder, som
förutsätts för det ekonomiskt inriktade verket, bör ge underlag för kontinuerlig
bedömning av den egna produktiviteten och rationaliseringseffekten
samt för engagemang av utomstående. Utredningen är medveten om att
den angivna inriktningen kan synas svår att kombinera med en ursprungligen
för förvaltande uppgifter avvägd ämbetsverkstradition. EU annat dilemma
ligger i att lönsamheten inte är entydigt mätbar. Det förra problemet
måste bemästras genom organisatoriska och administrativa åtgärder, som
syftar till att göra miljön så företagsekonomiskt betonad som möjligt, och
det senare genom en värdering av produktionen. Denna värdering kan
uttryckas genom sådana begrepp som samhällsnytta och trafikantnytta.
Som väg- och vattenbyggnadsverkets allmänna målsättning bör gälla
att de interna bedömningarna skall grundas på lönsamhetskalkyler. Denna
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
målsättning skall enligt utredningen vara generellt vägledande i alla valsituationer
och på samtliga nivåer inom verket. I konsekvens härmed skall för
sådana verksamheter som projektering, konstruktion och byggande gälla
att de utförs i egen regi eller av utomstående beroende på vilken utförandetorm,
som vid det aktuella tillfället är mest fördelaktig från totalkostnadssynpunkt.
Utredningen anser emellertid att verket alltid skall ha vissa minimiresurser
inom de angivna områdena.
Enligt utredningen kan den ekonomiska inriktningen inte gälla på samma
sätt vid handläggningen av frågor rörande väg- och gatuhållningen i städerna
och enskilda vägar. Ett accepterande av denna inriktning innebär
emellertid att motsvarande krav i princip ställs på handläggningen av ärenden
inom de nämnda verksamhetsområdena.
I den företagspolitik som krävs för att fullfölja den angivna målsättningen
måste bl. a. ingå att man skapar en självständig långtidsplanering och ett
ekonomisystem som är koordinerat med denna. Med utgångspunkt härifrån
anlägger utredningen följande synpunkter på uppläggningen av verkets
egen långtidsplanläggning och på dess deltagande i den översiktliga
planeringen.
Den översiktliga planeringen avser att för en längre tidsperiod förutse
behoven inom väg- och gatuväsendet på grundval av prognoser för utvecklingen
inom olika sektorer av samhällslivet. Den bedömning av samhällets
resurser, som därvid måste göras, medför att den översiktliga väg- och
gatuplaneringen ligger utanför verket. Däremot bör det direkta utredningsoch
sammanställningsarbetet utföras inom detta. Den översiktliga planeringen
måste med jämna mellanrum sammanfattas i vägplaner för längre
tidsperioder under medverkan av verket och andra organ.
Enligt utredningens mening skall verket såsom ansvarigt sainhällsföretag
för väg- och gatuväsendet kontinuerligt följa förändringarna inom de
för vägväsendets översiktliga planering viktiga områdena. Denna verksamhet
bör inriktas på sådana problem som uppföljning av i vilken grad den
senaste vägplanen kan uppfyllas, bedömning av de aktuella prognosernas
tillförlitlighet, studium av frågor om detaljändringar på grund av de faktiska
förhållandena m. m. En väsentlig del av arbetsuppgifterna skall avse
att skaffa fram och bearbeta trafikstatistik samt annat underlag för kommande
vägplaneöversyner så att dessa i stigande omfattning kan baseras på
i förväg framtaget material.
Långtidsplanläggningen avser enligt utredningens mening att inom ramen
för den vägpolitik statsmakterna utformar tillgodose verkets behov av handlingsprogram.
Tekniskt sett antas långtidsplanläggningen redovisa särskilt
angivna företag som anses aktuella för utbyggnad eller andra åtgärder
inom en relativt begränsad tidsperiod.
I fråga om långtidsplanläggningen av det allmänna vägnätets utbyggnad
anför utredningen, att nuvarande former för denna planläggning inte utan
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
vidare kan kombineras med den ekonomiska inriktning som angetts i det
föregående. Den nuvarande långtidsplanläggningen beträffande vägbyggandet
sker huvudsakligen inom flerårsplanernas ram. Utredningen anser att
det blir nödvändigt för väg- och vattenbyggnadsverket att utforma en självständig
planläggning som komplement till den nuvarande flerårsplanläggningen.
För en samordnad inriktning av planläggningen och en effektivare
utnyttjning av tillgängliga resurser bör enligt utredningen långtidsplanläggningen
avse större områden än län. Resultatet av planläggningen inom varje
område bör redovisas i särskilda produktionsprogram, vilka bör avse såväl
byggande som underhåll och andra verksamhetsgrenar.
Planläggningen bör vara rullande och varje år omprövas och kompletteras
på verksledningsnivå. Verksledningen bör få egna resurser för de utredningar
som behövs för det årliga arbetet med översiktlig planering och långtidsplanläggning.
Utredningen förordar att landet indelas i sex planläggningsområden. Därvid
bör bl. a. eftersträvas att erhålla näringsgeografiskt sammanhängande
områden med i möjligaste mån enhetliga transport- och trafikförhållanden.
Den närmare avgränsningen av planläggningsområdena bör utredas.
Liksom för större delen av statsförvaltningen gäller för väg- och vattenbyggnadsverket
att bokföring och redovisning hänför sig till de kassamässiga
in- och utbetalningarna. Eftersom bl. a. kapitaltjänstkostnader och
andra kalkylmässiga kostnader över huvud taget inte bokförs och någon
kostnadsfördelning på projekt inte sker lämnar redovisningen inte direkt
uppgift om totalkostnaden för ett visst verksamhetsområde. Därmed ger den
inte heller enligt utredningens mening tillräckligt underlag för de avvägningar
som ett ekonomiskt inriktat väg- och vattenbyggnadsverk måste göra.
I fråga om de statliga kapitalfonderna har statsbokföringen efter hand
kompletterats med kostnadsredovisning parallellt med den kassamässiga
redovisningen. Inom väg- och vattenbyggnadsverkets område gäller sådan
redovisning för verkets förrådsfond.
Statsmakternas styrning av verksamheten inom verket sker i första hand
genom ställningstaganden till de årliga anslagen för bl. a. underhåll och byggande
av vägar och gator. En sekundär styrning sker genom att statsmakterna
beviljar anslag till avlöningar och omkostnader. Möjligheten att styra
verksamheten via sistnämnda anslag begränsas dock enligt utredningen
väsentligt av att lönekostnaderna för ungefär hälften av de regionalt placerade
tjänstemännen och för all arbetarpersonal inte redovisas under avlöningsanslagen
utan direkt belastar anslagen till byggande eller underhåll.
Utredningen anser att verkets framtida system för redovisning av kostnader
och prestationer i första hand blir avgörande för i vad mån den
i det föregående redovisade inriktningen av verksamheten kan realiseras.
Utformningen av ekonomisystemet och uppbyggnaden av verkets nya organisation
bör därför enligt utredningens mening ske med sikte på att man
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
skall få så klart avgränsade befogenhets- och ansvarsförhållanden som
möjligt och bygga på principen att chefen för en organisationsenhet inför
sin överordnade har ett ansvar som helt täcker enhetens verksamhetsområde.
Detta innebär att chefen inom givna riktlinjer har ansvar inte bara
för verksamheten som sådan utan även för ekonomi, personal, anläggningar,
materiel, organisation m. m. Ekonomifunktionen i det nya verket bör enligt
utredningen koordineras med den föreslagna långtidsplanläggningen samt
med lagstiftningens regler för flerårsplanläggning och ekonomiska avvägningar.
Primärt bör ekonomisystemet avse verkets egen väghållningsuppgift
men utredningen förutsätter, att det även byggs ut för övriga arbetsuppgifter,
bl. a. bidragsgivningen till byggande och underhåll av vägar och
gator i städer och samhällen som är väghållare.
Grundläggande för utformningen av ekonomisystemet måste vara att
kostnader och prestationer, inberäknat kalkylmässiga kostnader, fördelas
på lämpliga kostnadsbärare enligt en bestämd kontoplan. Den interna redovisningen
måste vara så uppbyggd, att den samtidigt på ett enkelt sätt ger
material för den vanliga statsbokföringen.
Väg- och vattenbyggnadsverkets ekonomiska redovisning granskas av
riksrevisionsverket. Då det nya ekonomisystemet förutsätter att den vanliga
statsbokföringen samordnas med den interna kostnadsredovisningen bör
enligt utredningen verket i framtiden vid sidan av den nuvarande externa
revisionen bedriva egen kameral revision. Inom verket bör även bedrivas
sakrevisionell verksamhet.
Utredningen anser att det förordade ekonomisystemet inom sig kan rymma
den särskilda redovisning som f. n. sker av verkets maskin- och förrådsrörelse.
Verkets kostnadsavvägningar bl. a. i fråga om val av utförande i
egen regi eller genom utomstående torde därmed kunna ske oberoende av
den särskilda fondredovisningen. Enligt utredningens mening synes denna
redovisning kunna avvecklas.
2. Synpunkter på ny organisation
Arbetsuppgifter
Väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter omfattar numera i huvudsak
väg- och gatufrågor. Ytterligare renodling av arbetsuppgifterna synes
bli aktuell inom de närmaste åren. I den av riksdagen godkända prop.
1965:97 (JoU 16, rskr 255) har Kungl. Maj :t angett vissa riktlinjer föY
vatten- och luftvårdens organisation. Sålunda avses vatten- och avloppsbyrån
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte statens vatteninspektion
och statens luftvårdsnämnd fr. o. m. den 1 juli 1967 sammanföras med statens
naturvårdsnämnd till ett centralt organ för hela naturvårdsområdet.
Länsingenjörskontoren avses vid samma tidpunkt inordnas i länsstyrelserna.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
Bilförarutredningen har i sitt gemensamt med körtidsutredningen avgivna
betänkande Statens trafikverk (SOU 1965: 43) föreslagit att det i direktiven
till bilförarutredningen skisserade trafikverket bör komma till stånd. För
att genomföra detta förslag erfordras regler för gränsdragningen mellan
nämnda verk och väg- och vattenbyggnadsverket i fråga om handläggningen
av trafiksäkerhetsfrågorna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen anser att de framtida arbetsuppgifterna
för väg- och vattenbyggnadsverket bör begränsas till väg- och
gatuväsendet. Vid utformningen av organisationsförslaget har utredningen
därför utgått från att följande arbetsuppgifter bör åligga verket.
1. Ansvaret för den allmänna väghållningen på landsbygden.
2. Handläggning av ärenden angående väg- och gatuhållningen i städer
och samhällen som är väghållare samt angående enskilda vägar.
3. Deltagande inom väg- och gatuområdet i samhällsplanering och trafiksäkerhetsarbete
samt planering och utförande av beredskapsarbeten.
Företagsform
Väg- och vattenbyggnadsverkets utpräglat tekniska och ekonomiska verksamhet
med en ökande total budgetomslutning inklusive beredskapsarbeten
i egen regi inom väg- och gatuväsendets område av f. n. ca 1,6 miljard kr.
utgör enligt utredningens mening en betydande samhällsekonomisk faktor
som i och för sig skulle kunna anföras som motiv för att ombilda verket
till affärsdrivande verk. Enligt utredningens åsikt är dock en sådan ombildning
inte lämplig främst av den anledningen att verket inte uppbär
intäkter. Som ytterligare skäl för att behålla nuvarande företagsform anges
att verket har kvar en del uppgifter av offentlig-rättslig natur. Utredningen
anser att man genom olika administrativa och organisatoriska åtgärder
kan ge verket möjligheter att handla företagsmässigt inom ämbetsverkets
ram. Bl. a. innebär de av utredningen föreslagna riktlinjerna för ekonomisk
styrning och kontroll ökade möjligheter till företagsmässigt uppträdande.
Verkets ledning
Utredningen har närmare övervägt lämpligheten av att införa beslutande
lekmannastyrelse för verket. Liksom i fråga om verkets företagsform kan
prövningen av vissa ämbetsverksuppgifter enligt utredningens mening anföras
som argument mot att en sådan styrelse införs. Utredningen anser
emellertid att beslut i sådana ärenden liksom hittills kan träffas inom den
centrala företagsledningen. Utredningen understryker betydelsen av att det
framtida verket genom en lekmannastyrelse får nära kontakter med ledande
representanter för övrig allmän förvaltning och enskilt näringsliv. De vidgade
utblickar som en lekmannarepresentation ger, bör bli särskilt värdefulla
för det organisatoriska och administrativa nyskapande som erfordras
för att göra verket till ett incra ekonomiskt inriktat samhällsföretag. Enligt
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
utredningens mening talar även motiven vid införandet av lekmannastyrelser
inom de affärsdrivande verken för att det framtida väg- och vattenbyggnadsverket
erhåller en sådan styrelseform.
Den direkta ledningen av verket bör utövas av generaldirektören med
biträde av cheferna för huvudenheterna. Om den nuvarande fackmannastyrelsen
ersätts med en lekmannastyrelse bör de omedelbara kontakterna
mellan generaldirektören och de närmaste cheferna ske inom ramen för
en direktion, bestående av generaldirektören och cheferna för huvudenheterna.
Inom direktionen bör tas upp frågor av principiell betydelse som
berör flera huvudenheter.
Organisationens uppbyggnad
Utredningen har bedömt det vara nödvändigt att angripa organisationsproblemet
utan bundenhet till vad som f. n. gäller i fråga om organisatorisk
uppbyggnad. Därvid har eftersträvats en organisationsform som utan principiella
förändringar kan anpassas till väsentligt vidgad arbetsvolym.
Utredningen har vid sina överväganden om ny organisation funnit det
lämpligt att indela den utåtriktade verksamheten i linjeuppgifter och ämbetsverksuppgifter.
Till de förra räknas projektering, byggande och underhåll
av landsbygdens allmänna vägnät samt förvaltning av maskiner, grustag,
verkstads- och garagebyggnader m. m. Till ämbetsverksuppgifterna hänförs
t. ex. översiktlig planering samt bidragsgivning till väg- och gatuhållning
i städer och till enskilda vägar. Bland sistnämnda uppgifter ingår även den
administrativa behandlingen av arbetsplaner. Likaså är verkets deltagande
i samhällsplanering och trafiksäkerhetsarbete samt dess handläggning av
frågor rörande normer och anvisningar för konstruktion av vägar, gator och
broar att anse som ämbetsverksuppgifter. Förutom dessa uppgifter har verket
att handlägga företagsadministrativa frågor, som omspänner hela företaget.
Hit räknas de centrala ekonomi- och personalfunktionerna, den juridiska
verksamheten, utbildningsfrågorna, informationstjänsten, gemensamma
organisationsfrågor samt sakrevision och kameral revision.
Det allmänna kravet att organisationen skall byggas upp med så väl
avgränsade verksamhetsområden som möjligt kommer att leda till olika
storlek och varierande inflytande för enheter på samma organisationsnivå.
Hänsyn härtill måste tas vid lönesättningen för de olika enheternas chefer.
Utredningen har funnit att verkets framtida organisation kan tänkas uppbyggd
på i första hand två principiellt olika sätt. Det första alternativet
grundas på en genom hela organisationen tillämpad vertikal uppdelning
av arbetsuppgifterna mellan huvudenheter för resp. linjeuppgifter, ämbetsverksuppgifter
och företagsadministrativa frågor. Det andra alternativet
baseras på att i första hand linjeuppgifterna uppdelas i en central och en
regional del, vardera bestående av ett antal huvudenheter som lyder direkt
under verkschefen. Formellt är verkets nuvarande organisation av denna
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 196G
karaktär. Utredningen har funnit att det första alternativet erbjuder möjligheter
till en väsentligt effektivare organisation än den som skulle följa
av det andra alternativet och har därför valt förstnämnda alternativ till
utgångspunkt för utformningen av organisationsförslaget.
Den viktigaste linjeuppgiften för väg- och vattenbyggnadsverket är att
direkt svara för den allmänna väghållningen på landsbygden. Med hänsyn
till att denna uppgift särskilt från ansvarssynpunkt är avgränsad från verksamheten
i övrigt, bör den enligt utredningens mening hänföras till en
huvudenhet. Till denna bör även knytas ansvaret för de övriga linjeuppgifterna,
såsom förvaltning av verkets fordons- och maskinpark in. m. Häremot
kan invändas att en sådan organisationsenhet blir alltför omfattande och
dominerande. Dessutom kan anföras att enheten blir tung att administrera
med hänsyn till att väghållningen på landsbygden är verkets regionala
uppgift.
Utredningen har funnit att den dominerande ställningen inte kan anföras
såsom skäl mot att ansvaret för väghållningen på landsbygden ligger samlat
hos en huvudenhet. Snarare torde det vara fördelaktigt att större delen av
verksamheten kan ske under likartade företagsmässiga former. Huvudenhetens
verksamhetsvolym kan emellertid reduceras utan att dess ansvarsställning
principiellt förändras. Sålunda synes väg- och brobyggnadsverksamheten
i egen regi och på entreprenad kunna överlåtas till en fristående
huvudenhet.
För att ansvarsförhållandet mellan de två huvudenheterna skall definieras
tillfredsställande erfordras närmare regler för fördelningen av ansvaret.
Dessa regler skall grundas på att väghållningsenheten såsom beställare,
byggherre eller förvaltare görs huvudansvarig för landsbygdens väg- och
gatunät. Byggnadsenhetens ekonomiska och tekniska ansvar såsom verkets
interne byggnadsentreprenör är däremot i princip begiänsat till att endast
avse enhetens delaktighet i varje väg- eller broprojekt för sig. Utredningen
har även funnit att exempelvis projektering och konstruktion av broar är
verksamhetsgrenar som inte behöver utföras inom väghållningsenheten.
I handläggningen av frågor rörande projektering av allmänna vägar ingår
fastställelse av arbetsplaner såsom en uppgift av ämbetsverkskaraktär. I detta
avseende är uppdelningen mellan linjeuppgifter och ämbetsverksuppgifter
inte konsekvent iakttagen såsom princip för avgränsning av väghållningsenhetens
verksamhetsområde. Eftersom denna svarar för väghållningen
på landsbygden skall vägförvaltningarna såsom närmast regionalt ansvariga
för denna uppgift lyda under väghållningsenheten.
Enligt utredningen finns motiv för att sammanföra ämbetsverksuppgifterna,
med undantag för fastställelse av arbetsplaner, till en huvudenhet.
Det bör vidare vara lämpligt att denna enhet samordnar verkets tekniska
utvecklingsarbete. De olika underenheterna inom denna huvudenhet avses
att i egenskap av specialister inom olika områden i varierande omfattning
2* — Bihang till riksdagens protokoll 19GG. 1 sand. Nr 129
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
fungera såsom konsulter åt i första hand väghållningsenheten med underlydande
organ.
Utredningen har beträffande de företagsadministrativa frågorna funnit
att ekonomifrågorna bör få en självständig ställning inom en egen huvudenhet.
Avgörande för utredningens ställningstagande har varit att de ekonomiska
bedömningarna avses få en så framträdande roll inom det nya verket
att ekonomifunktionen måste ges en häremot svarande organisatorisk ställning.
Till en administrativ huvudenhet hänförs alla övriga frågor av företagsadministrativ
art såsom den centrala personalfunktionen, den juridiska
verksamheten, utbildningsfrågorna, informationstjänsten och gemensamma
organisationsfrågor. Beträffande den sakrevisionella verksamheten och den
kamerala revisionen anser utredningen det lämpligt att dessa båda uppgifter
förs till en särskild enhet direkt under verkschefen.
Med hänsyn till länsstyrelsens centrala uppgift att främja länets utveckling
fäster väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen stort avseende vid
den regionala anknytningen av vägväsendets planläggning, vilken även framdeles
bör ske inom vägförvaltningarna i samråd med länsmyndigheterna.
Underhållet av det befintliga vägnätet är en viktig regional uppgift för
vägväsendet. För att lösa denna på ett rationellt sätt föreligger i och för sig
inget behov av direkt koordinering över länsgränserna. Utredningen anser
därför att länet även i fortsättningen bör utgöra det regionala området
för vägunderhållet.
I viss utsträckning utförs projektering av större vägföretag genom arbetsenheter
utanför vägförvaltningarna. F. n. finns tre sådana för flera län
gemensamma planeringsavdelningar placerade i Stockholm, Göteborg och
Växjö. Utredningen har funnit fördelarna med sådana enheter så väsentliga
att det bör ske en utbyggnad av denna organisation. Arbetsområdena för
enheterna bör sammanfalla med de förut berörda områdena för långtidsplanläggningen.
Ifrågavarande enheter för vilka föreslås benämningen projekteringsavdelningar,
avses vara självständigt inordnade i väghållningsenheten.
Huvuddelen av byggandet i egen regi och på entreprenad bör enligt utredningens
mening kunna ske genom en regional byggnadsorganisation som
är skild från vägförvaltningen och inordnad i huvudenheten för byggandet.
Arbetsområdena för den regionala byggnadsverksamheten bör sammanfalla
med planläggningsområdena. Mellan vägförvaltningarna och den regionala
projekterings- resp. byggnadsorganisationen skall i fråga om ekonomiskt
och fackmässigt ansvar principiellt gälla liknande förhållanden som f. n.
råder mellan beställaren/vägförvaltningen och utomstående konsulter eller
entreprenörer.
Genom den angivna fördelningen av de regionala arbetsuppgifterna behålls
länsinflytandet på planläggningen av det allmänna vägnätets utform
-
15
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
ning och utbyggnad samtidigt som det skapas förutsättningar för tekniskt
och personellt specialinriktade regionala enheter för direkta projekteringsuppdrag
samt för upphandling och utförande av kvalificerade byggnadsuPPg*fter.
Den föreslagna uppdelningen bör vidare öka möjligheterna för
vägförvaltningarna att aktivt delta i länets och de i detta ingående städernas
planeringsfrågor. Uppläggningen av den regionala organisationen är
även sådan att den kan anpassas till eventuellt ändrade områden för den
statliga regionala förvaltningen.
Såvitt utredningen funnit har det regionala samarbetet beträffande
gatufrågorna i stort sett fungerat tillfredsställande. Utredningen uttalar
sig för att väg- och vattenbyggnadsverket i framtiden med hänsyn till den
nya målsättningen får vidgade möjligheter att på tidigt stadium medverka
i städernas planläggning för utbyggnad av trafiklederna. Verket bör sålunda
kunna ta initiativ till utredningar och t. o. m. ges möjligheter föranstalta
om långsiktig planering inom städernas områden. Bidragsgivningen till
städerna bör på lämpligt sätt inordnas i verkets nya ekonomisystem och
förutsättningarna för ett flerårigt planläggningssystem — liknande den
föreslagna långtidsplanläggningen för landsbygdens väghållning — för de
bidragsberättigade väg- och gatuarbetena närmare undersökas.
3. Förslag till ny organisation
Verksledning in. in.
Med hänsyn till att verksamheten i framtiden torde bli begränsad till
enbart väg- och gatuområdet föreslår utredningen att den statliga organisationen
inom väg- och gatuväsendet benämnes Statens vägverk. Termen
styrelse bör reserveras för verkets egentliga styrelse. Den nuvarande namnformen
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom beteckning för den centrala
administrationen bör därför bytas ut mot benämningen Statens vägverks
centralförvaltning. Vidare föreslås att de nuvarande vägförvaltningarna
i fortsättningen benämnes vägdistrikt.
Utredningen förordar att vägverket ställs under ledning av en kollegialt
beslutande styrelse och en generaldirektör såsom chef. I styrelsen bör ingå
fem ledamöter. I denna bör verkets generaldirektör vara självskriven som
ledamot och ordförande. De övriga fyra ledamöterna bör representera annan
allmän förvaltning och enskilt näringsliv. Styrelsen bör benämnas Kungl.
vägstyrelsen.
Under vägstyrelsen skall den direkta ledningen av vägverket utövas av
generaldirektören med biträde av cheferna för huvudavdelningarna. Utredningen
föreslår alt generaldirektören och cheferna för dessa avdelningar
tillsammans bildar en direktion. Denna förutsätts få ställning som samrådsorgan
med uppgift att utforma verkets praktiska företagspolitik och
samordna relationerna till utomstående myndigheter och organ.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
Huvudavdelningarna
Utredningen föreslår att verksamheten delas upp på fem huvudavdelningar,
nämligen en för drift och förvaltning, en för byggnadsproduktion,
eu teknisk huvudavdelning, en för ekonomi samt en för administration.
Organisationsenheten Drift och förvaltning föreslås bli huvudavdelning
för den allmänna väghållningen på landsbygden med underlydande regional
organisation bestående av vägdistrikt och fristående projekteringsavdelningar.
Under Byggnadsproduktion avses sortera större delen av den egentliga
byggnadsverksamheten i egen regi och på entreprenad med underlydande
regional organisation bestående av byggnadsdistrikt.
Tekniska huvudavdelningen föreslås bli huvudavdelning för vissa specialfrågor
av teknisk-administrativ natur, vilka i princip åligger vägverket
såsom ämbetsverk, samt samordnande enhet för verkets tekniska utvecklingsfrågor.
Huvudavdelningen Ekonomi blir den centrala enheten för ekonomifunktionen
och för samordning av inköps- och förrådsverksamlieten.
Till Administration föreslås förläggas företagsadministrativa frågor rörande
bl. a. personal, juridik, utbildning, organisation och information.
Cheferna för de olika huvudavdelningarna föreslås få tjänstetitlarna tekniska
direktörer resp. ekonomidirektör och administrativ direktör.
För den interna sakrevisionen och kamerala granskningen föreslås en
revisionssektion direkt under generaldirektören. I administrativt avseende
bör sektionen betjänas av den administrativa huvudavdelningen.
En tablå över utredningens förslag till organisation för vägverket torde
såsom bilaga (Bilaga 2) få fogas till statsrådsprotokollet.
I fråga om organisationen inom huvudavdelningarna anför utredningen
bl. a. följande.
Utredningen föreslår, att huvudavdelningen för drift och förvaltning
delas in i fyra sektioner, nämligen program-, projekterings-,
drift- och maskinsektionerna samt en fristående försvarsavdelning.
Programsektionen avses vara det centrala samordnings- och beredningsorganet
för den nya långtidsplanläggningen inom huvudavdelningens verksamhetsområde,
inklusive uppföljning i kostnadshänseende av i första hand
byggnads- och underhållsverksamheten, samt för flerårsplanläggningen av
vägnätets utbyggnad på landsbygden. Den skall vara samordnande, rådgivande
och i begränsad omfattning utredande organ för ekonomifunktionen
inom huvudavdelningen samt ansvarig för de tekniska underlagen till
anslagsäskandena beträffande den allmänna väghållningen på landsbygden.
Till ett sekretariat inom sektionen hänförs huvudavdelningens administrativa
ärenden.
Projekteringssektionen skall vara rådgivande organ för vägdistrikt och
projekteringsavdelningar i frågor om projektering — inklusive inventering
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
och utredning — av ny- och ombyggnader på landsbygdens allmänna vägnät
samt kontrollera denna verksamhet och granska upprättade förslag till
arbetsplaner. Vidare skall sektionen införskaffa material och föra centralt
register över trafikens struktur och omfattning in. m. samt vägnätets
beskaffenhet.
Driftsektionen skall ge anvisningar och utöva kontroll beträffande underhållet
av vägar och gator, färjetrafik samt inom vägdistrikten förekommande
byggnadsarbeten. Sektionen bör dessutom ha motsvarande arbetsuppgifter
beträffande arbetarskyddet och vara huvudavdelningens organ för
frågor rörande arbetarpersonal och trafiksäkerhet samt för rationalisering
inom underhållet och verkstadsrörelsen.
Maskinsektionen skall dels förvalta och övervaka skötseln av motorfordon,
maskiner, färjor, fastigheter och husbyggnader för stadigvarande
bruk samt grustag och andra fyndigheter, dels vara verkets specialorgan
för maskin- och verkstadsfrågor. Sektionen skall vidare inom sitt område
svara för det tekniska underlaget till verkets framställningar om investeringsanslag
för förrådsfonden.
Försvarsavdelningen har att initiera och samordna vägväsendets krigsplanläggning
och förbereda vägverkets krigsorganisation. Vägväsendets
krigsförberedelsearbete m. in. bör helt åvila vägverket. Chef för försvarsavdelningen
bör därför vara verkets egen tjänsteman. Vid vägverket bör
dock utanför verkets organisation finnas en militär befattningshavare med
uppgift att svara för kontakten mellan verket och krigsmakten samt att
tillhandahålla militär sakkunskap.
Den regionala organisationen under huvudavdelningen för drift och förvaltning
bör enligt utredningens förslag bestå av 24 vägdistrikt samt fristående
projekteringsavdelningar till ett antal, som anpassas efter behovet.
Vägdistrikten skall vart och ett inom sitt län ha det regionala ansvaret
för den allmänna väghållningen på landsbygden och i städer där kronan
är väghållare. I de fall länet ingår i arbetsområde för en projekteringsavdelning
skall distriktet som regel utföra projektering endast av mindre
omfattande vägprojekt. Utredningen har funnit, att organisationen för ett
vägdistrikt i regel kan utgöras av en planeringsavdelning, en driftavdelning,
en kansliavdelning och ett fristående kontor för enskilda vägar.
Vidare anser utredningen att antalet fristående projekteringsavdelningar
f. n. bör begränsas till tre och föreslår, att de nuvarande planeringsavdelningarna
i Stockholm, Göteborg och Växjö ombildas till fristående projekteringsavdelningar.
Den centrala organisationen för huvudavdelningen för byggnadsproduktion
föreslås bestå av två sektioner och två fristående avdelningar,
nämligen planerings- och produktionssektionerna samt kalkyl- och
sekretariatavdelningarna.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
Planerings sektionen skall ge råd och anvisningar i fråga om förplanering
av byggnadsföretag och detaljplanering av företag, som skall utföras i egen
regi. Sektionen skall vidare ha hand om rationaliseringsverksamheten inom
huvudavdelningen och svara för utgivning av verkets produktionstekniska
anvisningar. Den skall slutligen samordna huvudavdelningens deltagande
i verkets långtidsplanläggning.
Produktionssektionen avses vara det centrala rådgivande och kontrollerande
organet i fråga om byggnadsverksamheten. Sektionen bör handlägga
ärenden rörande arbetarpersonalen inom vägbyggnadsverksamheten
samt arbetarskyddsfrågor. Vidare skall sektionen granska program- och
entreprenadhandlingar samt bereda större upphandlingsärenden.
Kalkylavdelningen skall vara huvudavdelningens enhet för ekonomifrågor,
innefattande kostnadskontroll, budgetering samt för- och efterkalkylering.
Sekretariatavdelningen skall handlägga huvudavdelningens, inklusive
byggnadsdistriktens, administrativa ärenden samt utföra mindre utredningar.
Den regionala organisationen under huvudavdelningen för byggnadsproduktion
bör bestå av sex byggnadsdistrikt. Arbetsområde för byggnadsdistrikt
skall sammanfalla med planläggningsområde.
Byggnadsdistrikt skall åt de vägdistrikt, som ingår i dess arbetsområde,
på beställning utföra byggnadsföretag i egen regi eller på entreprenad.
Utredningen föreslår, att tekniska huvudavdelningen
skall ha fem sektioner och en fristående avdelning, nämligen trafik-,
väg-, bro-, gatu- och specialsektionerna samt sekretariatavdelningen.
Trafiksektionen skall vara vägverkets specialorgan för den översiktliga
planeringen. Inom sektionen skall ske samordning av verkets insatser för
att skapa trafiksäkra vägar. Trafiksektionen skall ha tillgång till eller
hos projekteringssektionen inom huvudavdelningen för drift och förvaltning
kunna beställa komplettering av de trafikstatistiska uppgifter som
sektionen behöver. Dessa båda sektioners arbetsområden måste klart avgränsas
från varandra.
Vägsektionen skall utarbeta tekniska normer och anvisningar samt vara
konsultorgan inom de väggeometriska, vägbyggnadstekniska och geotekniska
områdena.
Brosektionens uppgift skall vara att utarbeta tekniska normer och anvisningar
samt att verka såsom rådgivande organ i frågor om broar.
Gatusektionen skall handha frågor om statsbidrag till väg- och gatuhållningen
i städer och samhällen, som är väghållare, och handlägga ärenden
rörande planfrågor såväl inom städerna som på landsbygden. Sektionen
skall vidare ha överinseendet rörande det bidragsberättigade väg- och
gatunätet i Stockholms stad. I frågor om bidrag till övriga städer som är
väghållare och planfrågor i dessa städer sorterar vägdistrikten direkt under
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
gatusektionen. Sektionen skall vidare utarbeta det tekniska underlaget för
verkets framställningar om anslag till väg- och gatuhållningen i städerna.
Specialsektionen avses i första hand för de uppgifter som f. n. åligger
avdelningen för fotogrammetri och automatisk databehandling inom vägbyrån.
Sekretariatavdelningen skall svara för huvudavdelningens administrativa
frågor samt för den centrala handläggningen av ärenden rörande den enskilda
väghållningen.
Huvudavdelningen för ekonomi föreslås bestå av tre sektioner och
en fristående avdelning, nämligen redovisnings-, budget- och förrådssektionerna
samt datacentralavdelningen.
Redovisningssektionen skall handha den del av verkets ekonomifunktion
som omfattar den vanliga statsbokföringen.
Budgetsektionen skall centralt ha hand om och samordna verkets interna
ekonomifunktion.
Förrådssektionen skall centralt samordna inköpspolitik och lagerhållning
samt handha upphandling och försäljning i den mån inte genom styrelsens
beslut annan enhet erhållit sådan befogenhet.
Datacentralavdelningen skall ombesörja den automatiska databehandlingen
på det administrativa området. Närmare regler erfordras för avgränsning
gentemot den databehandling, som åligger specialsektionen inom
tekniska huvudavdelningen.
Huvudavdelningen för administration föreslås innefatta två sektioner
och tre fristående avdelningar, nämligen personalsektionen och juridiska
sektionen samt avdelningarna för utbildning, organisation och information.
Personalsektionen skall svara för utformningen av verkets personalpolitik
och den centrala handläggningen av personalfrågor. Sektionen skall även
ha hand om kontorsdriftfrågorna för verkets centralförvaltning samt lämna
underlag för anslagsäskanden beträffande avlöningar och omkostnader.
I personalärenden företräder sektionen verket utåt t. ex. gentemot andra
myndigheter, organisationer och företag.
Juridiska sektionen skall handlägga frågor rörande skaderegleringar samt
mera omfattande vattenmål och marklösenfrågor. Vidare skall sektionen
företräda verket och bevaka dess rätt inför förlikningsnämnder, domstolar
och andra myndigheter.
Utbildningsavdelningen skall samordna verkets utbildningsverksamhet.
Organisationsavdelningen skall utföra utredningar och undersökningar
rörande vei''kets kontorsorganisation och administrativa rutiner.
Informationsavdelningen skall samordna den interna information som är
av allmänt intresse för personalen och svara för den utåtriktade upplysningst
jänsten rörande vägväsendet.
Revisionssektionen skall dels från allmänt ekonomiska synpunkter gran -
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
ska ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder och kontrollera att verksamheten
bedrivs enligt fastställda riktlinjer, dels utföra den kamerala
granskningen av verkets räkenskaper.
Utredningen understryker, att i och med införandet av en ansvarig lekmannastyrelse
för vägverket och en mera aktiv informationstjänst de kontakter,
som f. n. upprätthålls inom ramen för den s. k. samarbetsdelegationen
för vägväsendet, i fortsättningen i stället bör ske på ett informellt sätt.
Utredningen föreslår därför att samarbetsdelegationen avvecklas.
4. Personalfrågor
Mot bakgrund av de synpunkter och förslag som redovisats i det föregående
och särskilt med hänsyn till att vägverket framdeles skall uppträda
på ett mera företagsmässigt sätt bör enligt utredningens mening ekonomiska
överväganden fortsättningsvis mera än tidigare tjäna som underlag för
bedömningar, beslut och handlande i personalfrågor.
En väsentlig uppgift inom personaladministrationen är att verka för en
riktig avvägning av de personella resurserna. Som förutsättning härför
gäller, att verket kan anskaffa och behålla erforderlig personal samt kontinuerligt
analyserar och prövar vad olika befattningar kräver i fråga om teoretisk
och praktisk utbildning. I personalarbetet ingår vidare att effektivt
ufnyttja redan befintlig personal och tillse att denna i lämplig mån kommer
i åtnjutande av vidareutbildning samt att de anställdas erfarenheter, kunskaper
och vilja att göra en insats tillvaratas. För den skull bör rullande
personalprognoser baserade på verkets nya system för långtidsplanläggning
utarbetas och en systematisk, individuell planering för de anställdas utveckling
och fortsatta tjänstgöringsförhållanden vid verket övervägas.
Vägverket kommer även fortsättningsvis att ha behov av högt meriterade
tekniker. Analys och omprövning av befattningarnas verkliga innehåll kan
leda till att viss teknisk utbildning inte befinnes vara ett nödvändigt krav i
samma utsträckning som f. n. Verket bör emellertid ha möjlighet att i de
fall högre teknisk utbildning bedöms erforderlig kunna erbjuda konkurrenskraftiga
anställningsvillkor så att det på arbetsmarknaden kan rekrytera
tjänstemän med lämplig erfarenhet. Kontraklsanställning bör därvid utnyttjas
mera än som hittills varit fallet. Vad som nämnts om rekrytering av
tekniker gäller principiellt även för andra personalkategorier. På grund
av vägverkets arbetsuppgifter och struktur samt med hänsyn till nuvarande
förhållanden på arbetsmarknaden är emellertid problemen för dessa personalgrupper
ej lika framträdande.
Enligt utredningens uppfattning blir det av vikt för vägverket att med kort
varsel kunna anpassa personalkostnaderna till ändrade betingelser. Framför
allt kommer verket att ha behov av följsam anpassning till arbetsmarknadens
villkor för personal inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
21
och vid de andra verksenheter, som avses arbeta i viss konkurrens med enskilda
företag. En detaljerad reglering av användningen av de medel verket
disponerar på personalområdet torde försvåra möjligheterna att förverkliga
den ekonomiska inriktning som angetts i det föregående. Även i betraktande
av de omfattande arbetsuppgifter som verket ålagts att sköta självständigt
framstår en detaljerad reglering som mindre ändamålsenlig. Utredningen
finner det därför motiverat att befogenheterna och ansvaret inom
personalområdet ökas så att handlingsfriheten inom detta område kommer i
paritet med vad som gäller för verket vid fullgörandet av dess uppgifter
inom projektering, byggande och underhåll av landsbygdens vägar.
Utredningen anser sålunda att den nuvarande uppdelningen i sakanslag
och anslag till avlöning av löneplansanställd personal resp. till omkostnader
slopas. Enligt utredningen synes det möjligt att framdeles överlåta åt
verket att avdela erforderliga medel för avlöningar och omkostnader från
sakanslagen. Liksom de af färs drivande verken bör verket för varje budgetår
inkomma till Kungl. Maj :t med en avlönings- och omkostnadsstat för fastställelse.
Vidare föreslås att verket i fråga om befogenheter och ansvar
på personalområdet principiellt jämställs med de affärsdrivande verken. En
förutsättning för nämnda förändringar bör vara att verket skapar sådana
instrument, att verkningarna av olika ställningstaganden kan överblickas.
5. Utbildningsverksamhet
Utbildningsverksamhetens betydelse och nära samhörighet med övriga
administrativa funktioner motiverar enligt utredningen att utbildningsavdelningen
organisatoriskt inplaceras direkt under chefen för huvudavdelningen
för administration. Utvecklingen på vägväsendets område ger anledning
räkna med att behovet av utbildning för vägverkets personal blir
relativt betydande, framför allt vad gäller introduktion av tekniska hjälpmedel
och metoder. Yrkesutbildningen i skolor och andra läroanstalter måste
i tilltagande grad betraktas såsom en grundläggande utbildning vilken
behöver kompletteras. Specialintressen får i allmänhet tillgodoses genom
att företagen själva arrangerar kurser för de anställda, bidrar till kostnaderna
för självstudier eller kombinerar dessa åtgärder. Angivna förhållanden
jämte det faktum alt den inom statlig förvaltning centralt bedrivna
utbildningsverksamheten endast i liten utsträckning berör eller väntas
komma att beröra vägverket innebär, att vägande skäl föreligger för att
verket i egen regi inom ramen för givna ekonomiska resurser skall svara
för personalens vidareutbildning.
Utbildningen av personalen vid vägverket bör syfta till att öka verkets
förmåga alt fullgöra sina arbetsuppgifter. Utbildningsverksamheten skall
vara ett bland flera hjälpmedel att nå fram till en förbättrad effektivitet.
Med hänsyn till att verkets arbetsuppgifter till övervägande del är av teknisk
•‘5* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 129
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
art bör utbildningen i huvudsak inriktas på att meddela fackkunskaper
i tekniska ämnen.
Någon formel för utbildningsverksamhetens optimala omfattning eller
utbildningsbehovens storlek torde inte kunna presenteras. Det synes i det
praktiska arbetet ej heller vara möjligt att alltid tillgodose de anställdas
stora intresse för utbildning. Avgörande för utbildningsverksamhetens omfattning
och inriktning måste vara resultatet av en noggrann prövning av
verkets behov att utbilda sin personal och utfallet av jämförelser med andra
alternativa effektivitetshöjande lösningar.
6. Rationalisering och utveckling
Rationaliseringsverksamheten inom vägverket bör delas upp på huvudavdelningarna
och enheterna inom dessa efter vars och ens verksamhetsområde.
Särskilt huvudavdelningarna för drift och förvaltning och för
byggnadsproduktion bör utrustas med specialenheter för tekniskt inriktad
rationalisering.
Rationaliseringsenheten inom huvudavdelningen för drift och förvaltning
föreslås ingå i avdelningens driftsektion. För vart och ett av planläggningsområdena
bör finnas en arbetsstudiegrupp. Dessa grupper bör utnyttjas av
vägdistrikten för bestämda uppdrag på konsultbasis men organisatoriskt
underställas den centralt placerade rationaliseringsenheten.
Inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion föreslås rationaliseringsenheten
ingå i planeringssektionen. Ett nära samarbete bör ske med de regionala
arbetsstudiegrupperna inom huvudavdelningen för drift och förvaltning,
vilka som regel bör utföra de praktiska arbetsstudierna inom byggnadsområdet
och bearbetningarna av därvid erhållet material. Rationaliseringsenheten
skall i första hand ägna sig åt verkets byggnadsverksamhet i
egen regi.
Organisationsavdelningen inom huvudavdelningen för administration
skall i samarbete med andra verksenheter eller särskild expertis utföra utredningar
och undersökningar för rationalisering av organisationen och
de administrativa rutinerna inom hela verket. Även rationaliseringsenheterna
inom huvudavdelningarna för drift och förvaltning och byggnadsproduktion
bör i mån av behov och tillgång på resurser kunna utföra uppdrag åt
andra huvudavdelningar.
Då det gäller utvecklingsverksamheten är det enligt utredningens mening
inte lämpligt att organisera särskilda interna specialenheter. Liksom för
metodförbättringar genom rationaliseringar bör det åligga varje organisationsenhet
att ta initiativ till insatser rörande utveckling, då detta bedöms
ekonomiskt motiverat eller framtvingas av exempelvis säkerhetsföreskrifter
och författningar.
Utredningen har uppmärksammat att det under senare år bedrivits ett
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
på vissa områden framgångsrikt tekniskt utvecklingsarbete inom verket
utan att verket disponerat egna forskningsresurser. Detta utvecklingsarbete
har varit inriktat på att utarbeta nya praktiska metoder och lösningar
genom att utnyttja kända forskningsresultat eller material som erhållits
i samband med målforskningsuppdrag till utomstående. Enligt utredningens
mening bör utvecklingsarbetet även i fortsättningen bedrivas på detta sätt.
Den framtida utvecklingsverksamheten inom vägverket bör i stigande
omfattning inriktas på sådana uppgifter som snabbt kan ge ekonomiska
resultat. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt arbetskraftsbesparande
metoder. Samordningen och planläggningen av allt tekniskt utvecklingsarbete
inom verket och samrådet med institutionerna för utvecklings- och
forskningsuppdrag bör ske genom tekniska huvudavdelningen. Motsvarande
samordning, planläggning och övervakning på de administrativa och ekonomiska
områdena bör ske inom huvudavdelningarna för administration
och ekonomi.
Tekniska huvudavdelningens sektion för fotogrammetri och automatisk
databehandling (specialsektionen), som f. n. har sin direkta motsvarighet
inom vägbyrån, bör lämpligen tills vidare ägna sig åt komplettering av projekteringsmetodiken
samt åt automatisk databehandling inom det tekniska
området. Sektionen bör efter band befrias från rutinmässig verksamhet och
i stället tilldelas nya utvecklingsinriktade uppgifter.
Enligt utredningens förslag skall arbetena med vägbyggnadstekniska och
väggeometriska normer och anvisningar utföras av vägsektionen inom tekniska
huvudavdelningen. Genom att inordna även de geotekniska frågorna
i vägsektionen blir denna verkets specialorgan för de ämnesområden, som
bestämmer vägarnas konstruktiva utformning. Sammanförandet av de vägtelcniska
ämnesområdena till vägsektionen ger enligt utredningens mening
möjligheter att intensifiera arbetet med rationella normer och anvisningar.
Forskning och andra specialundersökningar på vägområdet bör även i fortsättningen
ske inom statens väginstitut resp. statens geotekniska institut
eller genom enskilda konsultföretag.
Behovet av ekonomisk inriktning med därav föranledda organisationsförändringar
samt nya ekonomiska och administrativa system motiverar enligt
utredningens mening en allmän kontroll av att verksamheten inom vägverket
bedrivs på ett ändamålsenligt, effektivt och ekonomiskt sätt samt i
enlighet med fastställda riktlinjer och gällande regler för befogenheter och
ansvar. Denna interna sakrevisionella granskning skall för hela verkets
räkning utföras inom den fristående revisionssektionen, som är direkt
underställd generaldirektören. Sektionens uppgift blir bl. a. att genom sin
kontrollerande verksamhet rikta uppmärksamheten på behovet av undersökningar
i rationaliseringssyfte.
24
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
7. TrafiksäkerheUfrågor
Bilförarutredningen har i sitt gemensamt med körtidsutredningen avgivna
betänkande Statens trafikverk (SOU 1965:43) förordat att statens
bilinspektion och statens biltrafiknämnd sammanförs till ett trafikverk.
Huvuduppgifterna för den av utredningen föreslagna myndigbeten blir att
svara för albnänna trafiksäkerhetsfrågor, att bedriva kontrollerande verksamhet
med avseende på motorfordon, förare och förarutbildning, att svara
för utbildning av personal inom motorfordonstrafikens område, att utöva
av trafiksäkerhetshänsyn betingad arbetsinspektion, att vara centralt ledningsorgan
i fråga om den yrkesmässiga fordonstrafiken samt att ansvara
för beredskapsplanläggningen inom landsvägstransportområdet.
Den av bilförarutredningen föreslagna avgränsningen av trafikverkets
uppgifter innebär att vägverket även framdeles skall svara för de delar av
trafiksäkerhetssektorn som har direkt anknytning till verkets ställning
såsom ansvarig myndighet för vägarnas tekniska utformning. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelseutreaningen är av principiellt samma uppfattning.
Enligt utredningens mening ingår trafiksäkerheten såsom ett betydande
inslag i vägverkets ansvar för vägtrafikens fasta anläggningar.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslår, att vägverkets ansvar
för trafiksäkerheten skall hänföra sig till vägen som sådan. Denna
avgränsning bör i förekommande fall tillämpas såväl i förhållande till det
föreslagna trafikverket som gentemot andra myndigheter och organ som är
engagerade i trafiksäkerhetsfrågor. Den angivna regeln innebär exempelvis
att vägverket genom anvisningar skall upplysa trafikanterna om avvikelser
i vägens karaktär samt att verket skall bestämma hur vägnätet får
utnyttjas med hänsyn till axel- och boggitryck. Då det gäller trafikreglerande
åtgärder medför begränsningen till vägen som sådan att vägverket
uteslutande svarar för åtgärder som sammanhänger med tillåten belastning
på sistnämnda väg- och gatunät. Med hänsyn till det självklara samband som
råder mellan vägen, fordonet och människan bör vägverkets trafiksäkerhetsarbete
inom ramen för den föreslagna principiella avgränsningen ske
i samverkan med andra organ som är verksamma inom trafiksäkerhetssektorn.
Den föreslagna avgränsningen av ansvaret för trafiksäkerhetsfrågorna
innebär vidare att i princip alla trafikärenden som f. n. handläggs på trafikbyråns
avdelning för sådana ärenden skall åligga vägverket. Därmed avses
bl. a. dispenser för tunga transporter samt utformningen av vägmärken.
Likaså skall vägverket sätta upp och underhålla vägmärken längs vägar och
gator för vilka staten är väghållare oavsett om uppsättandet beslutats av
vägverket eller av annan behörig myndighet. Beträffande sådana ärenden
inom verkets nuvarande trafiksäkerhetsavdelning som avser fordons utrustning
anser väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen att dessa framdeles
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
bör handläggas inom trafikverket. Däremot bör frågor rörande vägbelysning
i den omfattning de f. n. har ligga hos vägverket.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslår dessutom, att trafikbyråns
avdelning för järnvägsärenden överförs till trafikverket. Enligt utredningens
mening bör detta även göras till allmänt inspektionsorgan för
fordonstrafik och trafiksäkerhet.
Utredningen har föreslagit, att samordningen av vägverkets insatser för
att skapa trafiksäkra vägar skall ske inom tekniska huvudavdelningens
trafiksektion i sammanhang med dess arbete rörande den översiktliga planeringen.
I denna sektion bör för den skull ingå en särskild enhet för de
trafiksäkerhetsärenden som kan särskiljas som självständiga uppgifter.
I övrigt bör bedömning av trafiksäkerhetsfrågor ske i direkt samband med
de olika verksenheternas normala arbetsuppgifter.
8. Genomförandet av ny organisation m. m.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen anser det angeläget, att förslaget
till organisation och arbetssätt för statens vägverk snarast genomförs.
Såsom ett första led i omorganisationen bör lekmannastyrelsen tillsättas,
så att uppbyggnaden av det nya verket kan ske under dess ledning och ansvar.
Därest riksdagen beslutar i ärendet under våren 1966 bör lekmannastyrelsen
träda i funktion den 1 juli samma år. Huvudavdelningarna bör
vara organiserade den 1 januari 1967 med reservation för den regionala
organisationen inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion. Hela omorganisationen
bör vara genomförd den 1 juli 1967. Det är angeläget att
ställning vid den tidpunkten även tagits till de förslag som framkommer
genom de kompletterande utredningar, vilka berörs i det följande. Särskild
expertis bör ställas till förfogande för utförande av dessa utredningar.
Utredningens förslag om en mera ekonomisk inriktning av verksamheten
inom vägverket förutsätter bl. a. införandet av ett nytt ekonomisystem för
redovisning, budgetering och kalkylering m. in. Utformningen av systemet
bör ske med utgångspunkt från de förslag, som lagts fram av utredningen.
Ett nära samband med det nya ekonomisystemet har den långtidsplanläggning,
som erfordras för att tillgodose verkets behov av handlingsprogram
för verksamhetens olika grenar. Projekteringsplaneringen, underhållsplanläggningen
in. m. bör sålunda snarast inordnas i ett nytt system för långtidsplanläggning
av verksamheten i princip enligt riktlinjer som angetts i
det föregående. Eu utredning för detaljutformning av detta system är därför
nödvändig. Till uppgifterna för denna bör bl. a. även höra att föreslå
avgränsning av planläggningsområdena samt att ange behovet av fristående
projekteringsavdelningar.
I samband med utredningarna om ekonomifunktionen och planläggningssystemet
m. m. kan ytterligare undersökningar visa sig erforderliga
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
inom. det administrativa området. Delvis torde dessa komma att ligga
inom ramen för den närmare utformningen av verkets målsättning och
företagspolitik.
Det i betänkandet framlagda förslaget till organisation inom huvudavdelningarna
hänför sig till de högre nivåerna inom dessa. Utformningen av
organisationen i övrigt bör inom ramen för vad utredningen föreslagit ske
efter en detaljerad genomgång av arbetsuppgifterna inom respektive huvudavdelningar.
Med hänsyn till vad som föreslagits i fråga om vägverkets arbetssätt
anser utredningen att en viss förstärkning bör ske med personal för planering,
ledning och utveckling. Redan i samband med genomförandet av den
nya organisationen blir enligt vad utredningen funnit viss rekrytering av
personal för såväl dessa arbetsuppgifter som för uppgifter inom det ekonomiska
området och rationaliseringsverksamheten nödvändig. Efter hand
torde dock den väntade ökningen av arbetsvolymen för väg- och gatusektorn
kunna ske utan nämnvärd utökning av den inom hela denna
sektor sysselsatta arbetskraften.
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
27
III. Yttrandena
Utredningens synpunkter på målsättningen för väg- och vattenbyggnadsverket
och företagspolitiken inom verket biträds allmänt av remissinstanserna.
Järnvägsstyrelsen finner det sålunda betydelsefullt att
alla statliga verk inom kommunikationsområdet ges en sådan ekonomisk
inriktning att varje trafikgrens kostnadsförhållanden kan följas upp. Ur
denna synvinkel finner styrelsen det riktigt att utredningen tillgodosett
kravet på en självständig intern långtidsplanering och ett därmed koordinerat
ekonomisystem för vägverket. Statskontoret anlägger liknande synpunkter
och uttalar att de framlagda förslagen väl ansluter sig till modernt
företagsekonomiskt tänkande.
Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att vägverket bör ges en
mer ekonomisk inriktning och att beslut i väghållningsfrågor regelmässigt
bör grundas på lönsamhetskalkyler. Styrelsen erinrar om att en rad svårbedömbara
faktorer måste tas med i prioriteringskalkylerna varför styrelsen
anser det vanskligt att i större utsträckning låta lönsamhetsberäkningar bli
avgörande för prioriteringen mellan olika objekt. Tills vidare bör vid sidan
av lönsamhetsberäkningar hänsyn tas till att en tillfredsställande transportförsörjning
måste upprätthållas även för skogsnäringen. Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser det angeläget att t. ex. trafiksäkerhetsfrågor samt
försvars- och sociala faktorer inte förbises i den del ekonomiskt värde inte
anses kunna beräknas för desamma. Byggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna
i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län
anlägger liknande synpunkter. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför att
de för vägmyndigheten väsentligaste argumenten måste utgöras av det
ekonomiska resultatet av olika åtgärder. Man måste emellertid först analysera
till vilken nivå en på renodlat ekonomiska grunder baserad prioritering
är realistisk samt hur de ekonomiska argumenten skall samordnas med
motiv av annat slag. Svenska konsulterande ingenjörers förening framhåller
att den ekonomiska inriktningen måste gälla utan inskränkning också
vid handläggningen av frågor rörande väg- och gatuunderliåll i städerna
och de enskilda vägarna inom ramen för på verket ankommande ansvar och
befogenheter.
SVR uppfattar utredningens uttalande om principiellt krav på samhällelig
lönsamhet mer som ett pedagogiskt grepp för att få verket genomsyrat
av kostnadsmedvetande än som ett mål som i nuvarande läge kan tänkas
förverkligat. Själva konstaterandet av verkets strävan kan inrymma positiva
effekter genom att det kan tänkas påverka inriktningen av verksamheten.
Sett ur detta perspektiv delar SVR utredningens målsättning om samhällelig
lönsamhet.
28
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Vad utredningen föreslagit i fråga om verkets behov av långtidsplanläggning
har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av länsstyrelserna
i Östergötlands, Jönköpings, Västmanlands, Västerbottens och
Norrbottens län, Länsvägnämndernas förbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska konsulterande
ingenjörers förening, Svenska vägföreningen och TCO. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anför att den relativt långa tidsperiod under vilken
ett vägbyggnadsföretag inryms i verkets handlingsprogram medför
ett betydande behov av långsiktig planering. Denna bör omfatta såväl
prioritering av vägföretag och åtgärder av byggnads- eller underhållskaraktär
som program för utnyttjande av verkets person- och maskinresurser.
Eftersom en smidig anpassning av trafikplaneringen till samhällets utveckling
från flera synpunkter är önskvärd måste långtidsplanen utformas
med möjligheter till rullande planering. För att kunna styra och
behärska den framtida trafiksituationen och dess utveckling måste man
åstadkomma ett intimare samspel mellan trafikplanering och samhällsplanering
i övrigt. Då resultaten av region-, general- och stadsplanering är väsentliga
faktorer för utvecklingen av trafiksituationen understryker styrelsen
kraftigt trafikplaneringens roll i samhällsplaneringen. Indelningen av landet
i planläggningsområden med särskilda produktionsprogram gör det
enligt styrelsens uppfattning lättare att utnyttja ekonomiska prioriteringsargument
i långtidsplanläggningen. Införandet av en planeringsnivå mellan
länsplanet och riksplanet medger en lämplig avvägning mellan lokalkännedom
och överblickbarhet som underlättar bedömningarna av olika handlingsalternativ.
Indelningen i planläggningsområden försvårar inte heller
en anpassning till en ändrad länsindelning. Då de företag som ingår i långtidsplanens
närmaste period även ingår i flerårsplanerna kan den föreskrivna
revideringen av dessa utföras i samband med och underlättas av
den årliga revideringen av långtidsplanen. Länsstyrelsen i Västerbottens län
påpekar härjämte vikten av att nuvarande system med lagfäst flerårsplanering
bibehålls och länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer det som ett
oeftergivligt villkor att länsstyrelsen får tillfälle att följa planläggningen
kontinuerligt.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det orealistiskt att tänka sig större
områden än län som planeringsenheter för vägsektorn. Detta skulle förutsätta
att man inrättade högre regionala organ för hela samhällsplaneringen.
Med nu rådande regional organisation baserad på länen skulle de föreslagna
planläggningsområdena sväva i luften. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
kan inte finna annat än att den långtidsplanläggning som utredningen föreslår
väl kan tillgodoses med bibehållande av länen som enhet. Något praktiskt
hinder för erforderligt samråd över länsgränsen anses inte föreligga.
Lantbruksstyrelsen påpekar att utredningen inte behandlat de organisa -
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1966
toriska problem som torde uppkomma för vägväsendets del vid genomförandet
av en ny kommunindelning enligt den fastställda kommunblocksindelningen.
I frågan om att i konsekvens med den ekonomiska inriktningen fördela
verksamheten mellan egen regi och konsulter eller entreprenörer
ansluter sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till utredningens
uppfattning att fördelningen bör grundas på vad som är mest fördelaktigt
från totalkostnadssynpunkt. Beträffande projekteringsverksamheten bör
verkets resurser i första hand koncentreras på de inventerande och utredande
stadierna. Verkets egna resurser bör enligt styrelsens mening i varje
läge vara så dimensionerade att kostnadsutvecklingen behärskas.
Svenska konsulterande ingenjörers förening och Svenska byggnadsentreprenörföreningen
vill kraftigt understryka betydelsen av att en verklig
konkurrens kommer till stånd mellan egna projekterande och byggande enheter
å ena sidan, samt konsulter och entreprenörer å den andra. Varken
från samhällets eller verkets egen synpunkt kan det vara ett intresse i sig
självt att egenregiverksamheten blir av större omfattning. Det primära
måste i stället vara att effektivt utnyttja samhällets resurser och att genom
olika åtgärder skapa en kvalitets- och kostnadsmässigt effektiv, rationaliseringsfrämjande
konkurrens inom de aktuella områdena. En effektiv egenregiverksamhet
kan därvid utgöra ett verksamt inslag. Dess omfattning bör
emellertid inte vara större än vad som krävs för att man skall kunna nå
det angivna syftet. Det finns därför all anledning att varna för riskerna av att
verkets egenregiverksamhet tills vidare ges en större omfattning än f. n.
Härigenom kan verket komma att binda sig vid från totalekonomisk synpunkt
omotiverat stora egenregiresurser som kan vara svåra att avveckla.
Näringslivets trafikdelegation anser att egen regi och entreprenad bör
ges möjlighet att konkurrera på lika villkor och att det förfarande i princip
skall användas som ger den mest ekonomiska lösningen. Motororganisationernas
samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen framför liknande
synpunkter. Även Svenska vägarbetareförbundet ansluter sig till principen
att totalkostnaderna skall avgöra om projektering, konstruktion och byggande
skall utföras i egen regi eller av utomstående. Förbundet poängterar
att verkets egna resurser måste avvägas så att även större vägbyggnadsföretag
skall kunna utföras i de fall egenregiformen visar sig fördelaktigast.
Om inte verkets resurser ökas kraftigt så att även större företag kan göras
i egen regi och jämförelsematerial erhållas, kommer utredningens målsättning
om bedömning av totalkostnaderna i varje särskilt fall att stanna på
papperet.
Beträffande förslaget till nytt ekonomisystem anför SVR att systemet
är av den typ som är vanlig och lämplig för stora privata företag. Därmed
skapas också möjligheter att jämföra kostnaderna för verkets prestationer
med motsvarande kostnader inom den enskilda sektorn så att man
30 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
kan avgöra om vissa tjänster skall upphandlas utifrån eller utföras i verkets
egen regi.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser att utredningen på ett riktigt sätt
observerat och bedömt de svårigheter som verket har att med tillämpning
av gällande redovisningsregler och organisationsform styra verksamheten
på ett för det ekonomiska utfallet gynnsamt sätt. Styrelsen delar utredningens
uppfattning att den särskilda redovisningen av verkets maskin- och förrådsrörelse
bör rymmas inom det föreslagna ekonomisystemet men anser
det inte lämpligt att avveckla fondredovisningen förrän ekonomisystemet
är fullt genomfört. Statskontoret anser det i och för sig motiverat att avveckla
fondredovisningen när ett nytt ekonomisystem genomförts.
Riksrevisionsverket avstyrker för sin del förslaget om att avveckla fonden,
som enligt dess mening fyller en viktig funktion.
Utredningens förslag om verkets arbetsuppgifter godtas av de
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.
Förslaget om ver k sform anses av Svenska konsulterande ingenjörers
förening och Länsvägsnämndernas förbund vara välgrundat. Även SVR
delar denna uppfattning eftersom det inte gäller att få samhällets vägsektor
att fungera med största möjliga vinst utan i stället att optimera totalinsatsen
av samhällsresurserna.
Järnvägsstyrelsen anser att den företagsekonomiska inriktningen kan
synas svar att förena med nuvarande företagsform. Genom administrativa
och organisatoriska åtgärder kan man eliminera nackdelarna med ämbetsverksformen.
Härför fordras vissa förändringar även i fråga om verkets förhållande
till Kungl. Maj :t, bl. a. ytterligare delegering av befogenheter.
Domänstyrelsen är av den uppfattningen att vägverket kommer att ha
begränsade möjligheter att bedriva den företagspolitik utredningen föreslår
såvida inte verket i fråga om främst personalpolitik och upphandlingsverksamhet
erhåller en befogenhet som i huvudsak motsvarar tankegångarna
bakom den nya företagsform som benämnts tredje formen.i Först då torde
förutsättningar vara för handen för en snabb och följsam företagsekonomisk
anpassning till skiftande konjunkturer och utbud på marknaden.
Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen
vill inte motsätta sig den föreslagna företagsformen men anser att den inte
bör vara slutgiltig. I likhet med Näringslivets trafikdelegation framhåller
dessa organisationer att det hade varit värdefullt om utredningen mer ingående
redovisat för- och nackdelar med ämbets- och affärsverksform.
Förslaget rörande verksledning tillstyrks eller lämnas utan erinran
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge
och Västerbottens län, Näringslivets trafikdelegation, Motororganisationernas
samarbetsdelegation, Svenska vägf öreningen och SVR. Järnvägs
-
1 Den s.k. tredje formen är närmare presenterad av Erik W. Höjer i skriften Ny organisationsform
för domänverket. (Kungl. domänstyrelsen 1964)
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
styrelsen anser att införandet av en beslutande lekmannastyrelse bör underlätta
delegeringen av befogenheter och ytterligare accentuera verkets likhet
med affärsverken.
Svenska vägarbetareförbundet ifrågasätter om det inte, med hänsyn till
de viktiga avsnitt av den statliga verksamheten som verket skall svara för,
är befogat att antalet lekmän blir högre än fyra. Länsvägnämndernas förbund
understryker angelägenheten av att antalet styrelseledamöter utökas
till sju för att styrelsen bättre skall kunna representera de kommunala intressena
och trafikkonsumenterna. Skogsstyrelsen förutsätter att skogsnäringen
blir representerad i den nya styrelsen liksom i den hittillsvarande
samarbetsdelegationen. Länsstyrelsen i Stockholms lön anser att en representant
för landets länsstyrelser bör ingå i styrelsen. TCO föreslår att företagsledningen
kompletteras med någon form av direktionssekretariat.
Förslaget beträffande organisationens uppbyggnad tillstyrks
eller lämnas utan erinran av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Motororganisationernas
samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation och Svenska
vägföreningen. Länsvägsnämndernas förbund anser att utredningen på
ett förtjänstfullt sätt dragit upp riktlinjerna för den nya organisationen och
för verkets arbetsinriktning. Järnvägsstyrelsen bedömer den föreslagna organisationen
överensstämma med den allmänna målsättningen och den företagsekonomiska
inriktningen av verksamheten. Genom den vertikala uppdelningen
torde man åstadkomma en klarare ansvars- och befogenhetsfördelning
och dessutom göra det möjligt att ytterligare delegera befogenheter
inom verket vilket inte minst från effektivitetssynpunkt kan vara önskvärt.
Styrelsen grundar denna uppfattning bl. a. på erfarenheter av SJ nya organisation
som i väsentliga avseenden är byggd på samma principer. Byggnadsstyrelsen
anser att det är ytterst betydelsefullt i ett tekniskt verk att på det
föreslagna sättet åstadkomma balans mellan de tekniska samt de ekonomiska
och administrativa funktionerna. Statskontoret bedömer den organisatoriska
uppbyggnaden i stort vara väl avvägd. Fördelningen av göromålen mellan
de olika huvudavdelningarna får dock inte betraktas som definitiv. Då det
gällt att bygga upp verkets organisation har utredningen enligt Svenska
byggnadsentreprenörföreningens mening haft eu målsättning som från näringslivets
sida ter sig föredömlig. Det resultat utredningen kommit till kan
dock inte förbehållslöst godtas till alla delar. Enligt föreningens mening bör
den reella ansvarsfördelningen mellan å ena sidan byggherre/beställare och
å andra sidan interna projekterande respektive byggande enheter preciseras
klarare. I synnerhet bör byggnadsdistriktens funktioner avseende upphandling
omprövas.
Även länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län biträder utredningens
uppfattning om fördelarna med en organisation som tillåter
vertikal uppdelning av arbetsuppgifterna. Uppdelningen synes också kunna
förenas med länsintressena. Då den föreslagna koncentrationen av bygg
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
nadsverksamheten och projekteringen av större vägföretag till större regionala
enheter får anses innebära tekniska och ekonomiska fördelar och då
planläggning och projektering liksom hittills skall skötas på länsplanet har
länsstyrelsen i Jämtlands län inte någon allvarlig erinran mot utredningens
förslag. Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar att erfarenheterna av den i
Växjö placerade projekteringsenhetens hittillsvarande verksamhet har varit
mycket goda varför länsstyrelsen för sin del reservationslöst kan tillstyrka
en vidare utbyggnad av denna organisation.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Svenska stadsförbundet och Näringslivets
trafikdelegation finner det väsentligt att städerna skall kunna räkna med
aktiva insatser från vägverkets sida i projekterings- och byggnadsfrågor
men betonar att det här måste vara fråga om en ömsesidig påverkan. Från
städernas synpunkter ter det sig angeläget att utvecklingen av trafiknätet
både innanför och utanför städernas gränser blir så väl infogad som möjligt
i den allmänna samhällsutbyggnad som kommunerna har ett huvudansvar
för.
Länsförvaltningsutredningen anser att det från teknisk-ekonomiska synpunkter
finns goda skäl för de fristående projekterings- och byggnadsenheterna
som omfattar flera län. Även länsindelningsutredningen förutsätter
att de större regionala områdena för planläggning, projektering och byggande
geografiskt kommer att omfatta ett eller flera hela län såväl enligt
nuvarande som framtida länsindelning.
Svenska konsulterande ingenjörers förening anser att utredningens förslag
till organisatorisk uppbyggnad av vägverket inte bör genomföras utan
vissa omarbetningar. Bl. a. finns det anledning att överse och renodla
uPPSiftsfördeIningen mellan centralförvaltningens organisationsenheter, att
ompröva vägdistriktens organisatoriska ställning samt alt närmare och mer
otvetydigt precisera var ansvaret skall ligga vid val mellan utförande i egen
regi och anlitande av externa resurser. Det servicegivande ekonomiorganet
behöver inte ha huvudavdelningsställning då det inte är detta organ som
skall göra de betydelsefulla ekonomiska bedömningarna. Vägdistrikten
bör linjärt sortera direkt under verkschefen och resp. vägdistriktschef skall
inför denne ha det samlade ansvaret för vägdistriktets verksamhet. Cheferna
för centralförvaltningens huvudavdelningar utövar därvid var och en inom
sitt ansvarsomrade »funktionell» ledning av vägdistrikten.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att betydande olägenheter alltid
är förknippade med att införa nya administrativa nivåer mellan riks- och
länsplanen. De speciella distriktsindelningar som förekommer inom de affärsdrivande
verken ger belägg härför vad gäller verksamheten såväl i
fred som — och i ännu högre grad -— i krig.
Domänstyrelsen befarar att begreppen självständighet och självförsörjning
i den nya organisationen medför risk för dubbelarbete. Exempelvis
finns det både inom huvudavdelningarna för drift och förvaltning och bygg
-
33
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
nadsproduktion organ för teknisk rationalisering och båda huvudavdelningarna
har var för sig hand om kollektivavtal och arbetarskydd. Styrelsen
anser att i det nya vägverket, som i personalhänsende blir ett stort företag,
bör finnas en huvudavdelning enbart för personalfrågor omfattande både
tjänstemän och arbetare.
Järnvägsstyrelsen anser att den regionala verksamheten inom drift och
förvaltning med 24 vägdistrikt och 3 projekteringsavdelningar från ledningssynpunkt
förefaller omfattande och svåradministrerad. En koncentration
till färre distrikt skulle sannolikt medföra att de kvalificerade personella
resurserna utnyttjas bättre. Uppdelningen på väg- och byggnadsdistrikt
förutsätter klart definierade gränser för verksamhetsgrenarna men
erbjuder även påtagliga fördelar genom att en klar ansvarsfördelning mellan
cheferna för huvudavdelningarna blir möjlig. Dessutom skapas viss balans
i den centrala administrationen. Med hänsyn till att man inom andra
områden strävar efter större organisationsenheter finner länsstyrelsen i
Malmöhus län det anmärkningsvärt att nuvarande 27 regionala enheter
föreslås bli utökade till 33 å 36. Vidare ifrågasätts om det är rationellt att
för så många enheter ha särskild personal för kamerala uppgifter, personalfrågor,
marklösen o. d.
Länsstyrelsen i Hallands län befarar att den nya regionala organisationen
skall försvaga banden mellan länen och vägförvaltningarna vilket innebär
så betydande olägenheter att nyorganisationen inte bör genomföras utan
att garantier skapas för att det nuvarande utomordentligt goda samarbetet
bevaras. Då förslaget inte lämnar sådana garantier nödgas länsstyrelsen
avstyrka att det i denna del läggs till grund för beslut i ämnet. I detta sammanhang
vilt länsstyrelsen liksom även länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätta
om man bör införa en ny regional indelning på vägväsendets område
innan man utarbetat förslag till ny länsindelning. Även länsstyrelsen
i Skaraborgs län avstyrker att den regionala organisationen genomförs eftersom
den inte låter sig väl förena med planeringsorganens ställning.
Beträffande huvudavdelningen för drift och förvaltning påpekar
överbefälhavaren i fråga om den centrala organisationen att en instans tillkommer
mellan vägstyrelsens chef och försvarsfunktionen vilket kan innebära
risk för att chefen personligen inte blir lika delaktig av försvarsärenden
som nu. överbefälhavaren förutsätter att viktigare försvarsärenden avgörs
av generaldirektören och att denne kontinuerligt orienteras om vägverkets
krigsplanläggning och beredskap. CCT för fram liknande tankegångar.
På grund av försvarsfrågornas betydelse för planering och dritt
anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län
att enheten härför bör få ställning av sektion.
Svenska konsulterande ingenjörers förening ifrågasätter om inte ansvaret
för flerårsplanläggningen av vägnätets utbyggnad bör ligga inom den tek
-
34
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
niska huvudavdelningen på den sektion som skall vara verkets specialorgan
för den översiktliga planeringen och därmed sammanhängande behovsutrednings-
och prioriteringsfrågor. Drift och förvaltnings uppgiftsområde i
vad avser vägunderhållet, dvs. driftsektionen, maskinsektionen och huvuddelen
av försvarsavdelningen bör brytas ut och sammanföras med huvudavdelningen
för byggnadsproduktion till en särskild huvudavdelning. Önskemålet
att ge byggnadsverksamheten en självständig organisatorisk ställning
bör kunna tillgodoses jämväl inom ramen för en så sammansatt huvudavdelning.
Förbättrade förutsättningar för att rationellt utnyttja resurserna
för exempelvis arbetsstudier, maskinfrågor, kollektivavtalsfrågor och arbetarskydd
torde kunna anföras som en fördel. Samma modifikationer rekommenderas
av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
Med hänsyn till behovet av intim och omfattande samverkan mellan den
regionala organisationen och totalförsvarets högre regionala organisationer
både i fred och krig finner överbefälhavaren det angeläget att de geografiska
gränserna för planläggningsdistrikten och byggnadsdistrikten sammanfaller
med totalförsvarets högre regionala indelning i militärområden, civilområden,
järnvägsområden m. m. Civilförsvarsstyrelsen och CCT anlägger
samma syn.
Länsstyrelsen i Örebro län menar att den föreslagna projekteringsorganisationen
ger utrymme för önskvärt samråd med olika myndigheter och
instanser inom länen och bör kunna anpassas till de förändringar som kan
förväntas vid en blivande länsstyrelsereform. Näringslivets trafikdelegation,
Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen och
Länsvägnämndernas förbund tillstyrker utredningens förslag att projekteringen
av större vägf öretag byggs ut med särskilda projekteringsenheter
som sammanfaller med planläggningsområdena. Organisationerna förutsätter
härvid att projekteringsenheterna inriktar sin verksamhet på riksvägnätet
och att distrikten med hänsyn bl. a. till lokalkännedom får hand om
projekteringen av länsvägnätet och sådana delar av riksvägnätet som är av
betydelse för den regionala trafiken. Organisationerna erinrar om att vägförvaltningarna
redan nu i de flesta fall har sådan fotogrammetrisk utrustning
att de är likställda med projekteringsavdelningarna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker i huvudsak den föreslagna
regionala organisationen men kan inte acceptera att projekteringsavdelningarna
övertar så gott som hela projekteringsvolymen inom berörda planläggningsområden.
Den mest betydande delen av samhällsplaneringen måste
utföras genom den regionala organisationen, vägdistrikten, och detta torde
inte vara rationellt eller ens möjligt utan tillgång till egen projekteringskapacitet.
Den föreslagna utbyggnaden av projekteringsavdelningar för de
mera komplicerade projekteringsföretagen torde dock inte motverka länsintressena
eftersom organen får ställning som konsultföretag åt vägdistrikten.
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Överståthållarämbetet befarar liksom länsstyrelserna i Södermanlands och
Malmöhus län att länsmyndigheternas möjligheter att påverka planläggningen
inom länen allvarligt försämras genom att projekteringsavdelningarna
föreslagits få en ställning som i praktiken innebär att de kommer att
bli dominerande i förhållande till vägdistrikten i såväl organisatoriskt, personellt
som tekniskt hänseende. Enligt ämbetets mening bör tyngdpunkten
i planläggnings- och projekteringsarbetet liksom hittills vila hos vägförvaltningarna.
Den väntade nya länsindelningen medför automatiskt en förbättrad
och mer rationell indelning av landet i vägdistrikt. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att nuvarande system med projekteringsavdelningar
som ställs till vägförvaltningarnas förfogande vid projektering av större
vägföretag bör bibehållas.
Projekteringsavdelningarnas ställning som konsultorgan för vägdistrikten
bör enligt länsstyrelserna i Älusborgs och Värmlands län betonas samt
utnyttjas så att vägdistrikten bereds möjlighet att i ökad utsträckning delta
i länets och städernas planeringsfrågor. Vägdistrikten bör sålunda utföra
projektering huvudsakligen i samma omfattning som hittills och de särskilda
projekteringsavdelningarna endast speciella, mycket stora projekt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den väsentliga delen av projekteringsarbetet
måste ligga hos vägdistrikten. Genomförandet av förslaget
att förlägga den huvudsakliga delen av detta arbete till ett fåtal projekteringsavdelningar
skulle utan tvekan innebära en stor olägenhet. I övre Norrland
kan man inte räkna med behov av motorvägar annat än i mycket begränsad
utsträckning, varför speciella projekteringsavdelningar inte erfordras där
inom överskådlig tid. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner vägande skäl
föreligga att motsätta sig den nya organisationen avseende särskilda projekteringsavdelningar
om inte dessas verksamhet inskränks till att avse specialuppdrag
som motorvägar eller komplicerade vägprojekt i anslutning till
större tätorter.
Med hänsyn till verksamhetens lokala och ringa omfattning på Gotland
ifrågasätter länsstyrelsen i Gotlands län om inte byggandet och projekteringen
kan ligga kvar under vägförvaltningen. För planläggning av vissa
sysselsättningsarbeten för underhållet och för handläggning av ärenden
avseende samhällsplaneringen fordras att vägförvaltningen har tillgång till
egen projekteringskapacitet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker bestämt att benämningen
vägförvaltning ändras till vägdistrikt. Benämningen vägförvaltning klargör
enligt styrelsens mening på ett bättre sätt organisationsenhetens funktion
bl. a. i relation till centralförvaltningen samtidigt som risken för förväxling
med byggnadsdistrikt undviks. Dessutom är namnet »vägförvaltning» välkänt
av allmänheten. Denna ståndpunkt intar även statskontoret, 17 länsstyrelser,
Länsvägnämndernas förbund, SVR och 7 CO.
Beträffande huvudavdelningen för byggnadsproduktion anför
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
väg- och vattenbyggnndsstyrelsen att byggnadsdistrikten bör organiseras sä
att möjligheterna till samverkan över distriktsgränserna inte försvåras. Eftersom
det förutsätts att byggnadsdistrikten skall uppträda helt fristående
från vägdistrikten bör deras administrativa och kamerala organisation inte
kombineras med vägdistriktens verksamhet.
Länsstyrelsen i Blekinge län vill inte motsätta sig tillkomsten av sex
byggnadsdistrikt förutsatt att dessas uppgifter begränsas till att avse entreprenadverksamhet.
Det synes nämligen kunna vara förenat med fördelar
om stora arbeten, som kräver samlade insatser av personal och maskiner,
handhas av enheter med större arbetsområden än länen. Uppdelningen i
byggnadsdistrikt torde enligt länsstyrelsen i Västerbottens län kunna bli en
ändamålsenlig organisation under förutsättning att omslutningen blir tillräckligt
stoi och att verksamheten i huvudsak begränsas till de större arbetsobjekten.
Näringslivets trafikdelegation bär ingen erinran mot att ledningen
a'' byggen läggs på tekniska enheter som inte är direkt bundna av länsgränserna.
Trafikarbetet tar inte hänsyn till länsgränser och även om det är angeläget
att man inte går ifrån länsindelningen i onödan är det enligt delegationens
mening minst lika angeläget att man låter hänsynen till funktionell
samhörighet överväga då kvalificerade projekterings- och byggnadsuppgifter
utförs.
De större byggnadsenheterna bedöms av länsstyrelserna i Uppsala och
Södermanlands län vara rationella men länsstyrelserna anser det nödvändigt
att en viss byggnadsverksamhet bibehålls hos vägförvaltningarna för
att underhallsresurserna skall kunna utnyttjas rationellt i anläggningsarbeten
och för att man skall kunna utjämna de kraftiga variationerna i underhållsverksamheten.
Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser att vägförvaltningarna
bör ha hand om byggandet av mindre vägprojekt. Länsstyrelsen
i Örebro län anser att de föreslagna byggnadsdistrikten kan medföra
vissa besvärligheter genom att snabba beslut och åtgärder som kräver samråd
av olika art ävensom resor kan fördröjas. Detta kan fördyra och försena
speciellt mindre företag. Länsstyrelsen anser därför att viss byggande verksamhet
även i fortsättningen bör ombesörjas av länsorganisationerna. De
stora vägbyggnadsprojekten däremot bör byggnadsdistrikten omhänderha
ungefär som entreprenörer för stora vägbyggen. Inrättandet av byggnadsdistrikten
anser Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska
vagföreningen innebära fördelar ur flera synpunkter. Fördelarna koncentreras
främst till de stora byggnadsprojekten eftersom distrikten måste ha en
rörlig kontrollorganisation för entreprenadarbeten och bättre kan disponera
små resurser för den verksamhet som utförs i egen regi. Under alla förhållanden
bör emellertid en viss byggnadsverksamhet ske inom vägdistrikten
for att man skall få en jämn sysselsättningsnivå för arbetare som är sysselsatta
i underhållet. Även Länsvägnämndernas förbund anser att en viss
byggnadsverksamhet bör ske inom vägdistrikten.
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Enligt länsstyrelsen i Kalmar län talar vägförvaltningarnas erfarenheter
för att det ur samordningssynpunkt är viktigt att ett visst byggnadsföretag
planeras, projekteras och byggs av personal inom samma organisation.
Följaktligen bör ett byggnadsföretag som projekteras av ett vägdistrikt i
regel också byggas av personal inom samma vägdistrikt. Däremot syns
det lika angeläget att de stora byggnadsföretag som projekteras av de fristående
projekteringsavdelningarna också byggs under ledning av de fristående
byggnadsdistrikten.
Då ett nära samband mellan planering, projektering och vägbyggande
är nödvändigt avstyrker länsstyrelsen i Stockholms län att landet indelas
i särskilda byggnadsdistrikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att förslaget
att vägbyggandet avhänds vägförvaltningarna och helt underställs
sex byggnadsdistrikt måste få olyckliga konsekvenser för länen. Inrättandet
av byggnadsdistrikt i övre Norrland med dess stora avstånd och därmed
behov av tidskrävande resor kan inte rimligen medföra att den tekniska
personalen utnyttjas rationellt. Om centraliserade byggnadsdistrikt anses
böra inrättas bör dessas arbetsuppgifter begränsas till större, synnerligen
komplicerade företag vars utförande erfordrar exklusivt kunnande, t. ex.
motorvägar. I övrigt vill länsstyrelsen på det bestämdaste avstyrka förslaget
om att inrätta särskilda byggnadsdistrikt.
I fråga om den tekniska huvudavdelningen framhåller
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som sin uppfattning att väggeometrisk,
vägbyggnadsteknisk, geoteknisk och trafiksäkerhetsteknisk verksamhet bör
ingå i vägsektionen. Vidare föreslår styrelsen i likhet med statskontoret,
järnvägsstyrelsen och rikets allmänna kartverk att databehandlingen koncentreras
till specialsektionen inom den tekniska huvudavdelningen. Även
domänstyrelsen anser att det inte bör råda någon tvekan om att det inom
en arbetsorganisation av det nya vägverkets karaktär och storlek endast
bör finnas en datacentral för såväl administrativ som teknisk-vetenskaplig
databehandling. Enligt Svenska konsulterande ingenjörers förening torde
specialsektionens uppgifter vad avser det fotogrammetriska området helt,
och ifråga om området teknisk databehandling till övervägande del vara
inriktade på metodutveckling och central service inom vägprojekteringsfunktionen.
Dessa uppgifter bör därför ligga på drift och förvaltning. Vidare
är den alldeles övervägande delen av brosektionens uppgifter med undantag
för arbetet med tekniska normer och anvisningar typiska linjeuppgifter
och dessutom till sin karaktär synnerligen besläktade med drift och förvaltningsuppgifter
inom vägprojekteringsområdet. Därför bör de också hänföras
till sistnämnda huvudavdelning.
Vägplaneutredningen understryker det angelägna i att det lämnas utrymme
inom den nya organisationen för den av väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen
föreslagna särskilda centrala enheten för översiktlig
vägplanering.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Överståthållarämbetet delar Stockholms stadskollegiums synpunkt att
gatuavdelningen bör vara en huvudavdelning. Likaså finner ämbetet det
betänkligt att överföra den järnvägstekniska expertisen till det föreslagna
trafikverket.
I fråga om verksamheten på den ekonomiska huvudavdelningen
anser riksrevisionsverket i likhet med utredningen att såväl sakrevision
som kameral revision bör förekomma och sammanföras till en enhet.
Beträffande den administrativa huvudavdelningen anför vägoch
vattenbyggnadsstyrelscn bl. a. följande. För att man skall kunna lösa
samordningsproblem smidigt och därigenom erhålla en effektivare personalplaneringsfunktion
anser styrelsen att utbildningsverksamheten bör ingå
som en avdelning inom personalsektionen, varigenom en gemensam planeringsdetalj
för dessa båda aktiviteter kan skapas. Enligt styrelsens uppfattning
bör kontorsdriftsfrågorna ingå i organisationsavdelningen som därigenom
får direkta möjligheter att praktiskt prova sina förslag till förändringar
och förbättringar i bl. a. kontorsrutinerna.
Domånstgrelsen anser att avdelningen för administrativ rationalisering
bör inordnas i en fristående ekonomiavdelning. Den juridiska sektionen
torde lämpligen ställas i nivå med huvudavdelningarna.
I fråga om personalsektionens ställning och funktioner erinrar TCO om
vikten av att en verksmyndighet i sitt förhållande till personalorganisationerna
kan företrädas av representanter med full kompetens att utöva
arbetsgivarefunktionen såväl centralt som lokalt.
Väg- och vattcnbyggnadsstijrelsen anser sig kunna biträda utredningens
förslag att avveckla samarbetsdelegationen för vägväsendet. Därest behov
av samråd med vissa intresseorgan uppkommer bör styrelsen ha möjlighet
till informell kontakt.
Länsvägnämndernas förbund, Näringslivets trafikdelegation, Motororganisationernas
samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen och SVR hävdar
att arbetet inom samarbetsdelegationen för vägväsendet får ses som en
fortsättning på de erfarenheter som vanns när delegationen för översiktlig
vägplanering utarbetade 1957 års vägplan för Sverige. Ett viktigt informationsutbyte
har härigenom ägt rum inom delegationen. Den nya styrelsen
för verket får väsentligen andra uppgifter än samarbetsdelegationen haft
och ledamöterna i denna kan inte rimligen väntas fullgöra sådan informationstjänst
och andra liknande uppgifter som samarbetsdelegationens ledamöter
påtagit sig. Det kan heller inte anses att en utvidgad informationstjänst
får avsedd verkan om den inte regelbundet upprätthålls med viktiga
intressegrupper bland vägtrafikanterna. Ett fast organiserat samarbete i
minst samma omfattning som under senare år bör därför enligt organisationernas
åsikt bibehållas, överståthållarämbetet anser liksom Svenska konsulterande
ingenjörers förening att samarbetsdelegationen inte bör avvecklas
eftersom den även i fortsättningen har en betydelsefull uppgift som
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
kontaktorgan, särskilt om den görs gemensam för väg- och trafikverken. För
domänstyrelsen förefaller det betänkligt när utredningen föreslår att samarbetsdelegationen
för vägväsendet skall avvecklas eftersom en styrelse av
föreslagen storlek näppeligen kan inrymma en allsidig representation för
näringslivet.
Beträffande personalfrågor framhåller SVR att det nya vägverket
måste ges möjligheter till en marknadsanpassad personal- och lönepolitik.
Den omständigheten att lönekostnaderna kan komma att stiga
innebär inte på något sätt att totalkostnaderna behöver göra det. Väsentligt
i detta sammanhang är att anslagsuppdelningen slopas.
Även Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen,
Svenska konsulterande ingenjörers förening och TCO anser i likhet med
utredningen det möjligt att förenkla anslagstekniken bl. a. genom att slopa
uppdelningen i sakanslag och anslag till avlöning av löneplansanställd personal.
TCO tillägger att skäl talar för att vägverket på personalområdet
principiellt jämställs med de affärsdrivande verken. Järnvägsstyrelsen ansluter
sig till förslaget att löne- och omkostnadsstater skall fastställas av
Kungl. Maj :t på samma sätt som sker för affärsverken.
Statskontoret och riksrevisionsverket anser sig i avvaktan på resultatet
av programbudgetutredningen inte f. n. kunna ta ställning till frågan om
ändrad anslagsteknik.
Utredningens starka betoning av utbildningsfrågorna i
vägverket, vilket föranlett att en utbildningsavdelning med tämligen självständiga
arbetsuppgifter tagits upp i organisationsplanen, överensstämmer
med arbetsmarknadsstyrelsens och TCO:s uppfattning i dessa frågor.
Med hänsyn till uppgiften om det relativt stora antalet tjänstemän som
deltar i korrespondensundervisning finner personalutbildningsberedningen
det önskvärt att denna utbildningsform vidmaktshålls och om möjligt utvecklas
ytterligare. Verkets egen utbildning skall enligt utredningen i huvudsak
vara inriktad på att meddela fackkunskaper i tekniska ämnen som
kommer det praktiska arbetet tillgodo. Såvitt gäller rent tekniska kunskaper
synes tanken på att verket självt bör ombesörja utbildningen i huvudsak
riktig. Reservation bör endast göras för att vei’ket inte skall driva samma
utbildning som samhället driver inom det allmänna yrkesutbildningsväsendet.
Såvilt gäller allmänt administrativ utbildning synes en principiell isolering
av vägverket inte rekommendabel. Den s. k. chefsutbildning som
förekommit i verkets egen regi och i betydande utsträckning omfattat allmänt
personaladministrativa och arbetsledande spörsmål ligger enligt beredningen
tvivelsutan på en kvalitetsmässigt — ehuru kanske inte kostnadsmässigt
-— lägre nivå än den utbildning för högre statstjänstemän som
personalutbildningsnämnden anordnat.
Beträffande rationaliscringsverks a mheten delar TCO
utredningens uppfattning om eu direktanknytning mellan rationaliserings
-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
uPP§ifter och chefsansvar särskilt beträffande de huvudavdelningar som har
linjefunktion. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker utredningens
förslag men ifrågasätter om det inte för rationaliseringsverksamheten inom
huvudavdelningen för drift och förvaltning bör finnas en särskild sektion.
Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vågföreningen liksom
även Länsväg snämndernas förbund anser att utvecklings- och rationaliseringsarbetet
har så stor betydelse att en särskild sektion bör upprättas
för att översiktligt leda detta och tillse att anvisningar utfärdas och att vunna
erfarenheter blir tillämpade. Byggnads- och vägdistrikten måste stå i
regelbunden kontakt med centralorganisationen i utvecklingsarbetet. Organisationerna
vill ifrågasätta om inte också utvecklingsarbetet på datamaskinområdet
måste samordnas med övrigt utvecklingsarbete.
Domänstyrelsen hävdar att enheterna för teknisk rationalisering inom
drift och förvaltning och byggnadsproduktion bör slås ihop och underställas
tekniska huvudavdelningen.
Beträffande trafik säkerhetsfrågorna biträder 1964- års
transportforskningsutredning i princip de av väg- och vattenbyggnadsstyrelseut
redningen framförda synpunkterna och förslagen i denna del. På
nuvarande stadium av transportforskningsutredningens arbete står det
klart att transport- och trafiksäkerhetsforskningen inom vägområdet i
princip bör vara fristående från de myndigheter och organ som svarar för
trafikmedlens och trafikledernas byggnad och drift.
NTF och överståthållarämbetet rekommenderar ett permanent samrådsorgan
för väg- och trafikverken i trafiksäkerhetsfrågor.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller betydelsen av att det finns ett
regionalt expertorgan med omfattande erfarenhet beträffande trafikreglerande
åtgärder som beslutas av länsstyrelser och trafiknämnder samt anser
att vägdistrikten bör kunna överta den uppgift som vägförvaltningarna f. n.
har i detta hänseende. Statens trafiksäkerhetsråd framhåller att det är nödvändigt
att det i varje vägdistrikt finns en välutbildad trafiksäkerhetsman.
TCO finner förslaget att vägverkets ansvar för trafiksäkerheten skall
hänföra sig till vägen som sådan inte helt entydigt då det inte framgår
i vad mån byggnader, bensinstationer, reklamskyltar m. m. i anslutning
till vägområdet täcks in i nämnda begrepp. TCO utgår ifrån att avgränsningen
i uppgifter mellan vägverket och det föreslagna trafikverket blir
föremål för ytterligare överväganden.
Beträffande tidsplanen för genomförandet av omorgan i*
sationen understryker TCO vikten av att utredningens förslag genomförs
snabbt och enligt angivet tidsschema.
Statskontoret anför att även om omläggningen till högertrafik i väsentliga
avseenden anförtrotts högertrafikkommissionen måste trafikreformen
dock komma att intimt beröra det nya vägverket. Under tiden för denna
kommer nya administrativa rutiner att tillskapas, personalomsättningen kan
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
komina att öka osv. Nämnda förhållanden kan enligt statskontoret inverka
menligt på det nya verkets effektivitet. Det är därför angeläget att problematiken
studeras närmare innan tidsplanen för omorganisationen av väg- och
vattenbyggnadsverket fastläggs.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus lön samt Örebro län förordar
att omorganisationen uppskjuts tills omläggningen till högertrafik genomförts.
Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig tveksam huruvida det är
praktiskt möjligt och lämpligt att den nya organisationen skall vara klar
redan den 1 juli 1967. Länsstyrelsen i Västerbottens län delar utredningens
åsikt att en ny organisation bör genomföras snarast möjligt men staller
sig tveksam till de föreslagna tidpunkterna. Åtskilligt utredningsarbete synes
ännu behöva göras och många detaljer är oklara. Erforderliga kompletterande
utredningar löper risken att bli ofullständiga om tiden för dessa
tillmäts för knapp.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
B. Departementschefen
Vag- och vattenbyggnadsstyrelse utred ningen har i sitt förslag till ny huvudorganisation
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgått från att verkets
arbetsuppgifter begränsas till att avse frågor rörande väg- och gatuväsendet.
Utredningen anser vidare att expansionen på väg- och gatuområdet
medför att verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket måste
ges en mer ekonomisk inriktning än f. n. Prioriteringen mellan olika vägky§Sna(isföretag
och sättet för deras utförande bör sålunda enligt utredningen
avgöras på grundval av ekonomiska kalkyler och bedömningar så
långt detta är möjligt. Den långsiktiga planläggningen inom verket bör
utvidgas och samordnas med ett nytt ekonomisystem för redovisning och
kostnadskontroll.
För att den skisserade målsättningen skall kunna uppfyllas föreslår utredningen
relativt omfattande förändringar i den nuvarande organisationen.
Ledningen av verket, vars namn föreslås ändrat till statens vägverk,
bör enligt utredningen utövas av en lekmannastyrelse. Nuvarande byråer
anses böra ersättas med en huvudavdelning för drift och förvaltning, en
för byggnadsproduktion, en teknisk huvudavdelning samt huvudavdelningar
för ekonomi och administration. Nuvarande regionala organisation
föreslås bli underställd resp. huvudavdelning alltefter funktion. Under huvudavdelningen
för drift och förvaltning skall således sortera 24 vägdistrikt
och 3 proj ekteringsavdelningar, vilka i huvudsak motsvarar de nuvarande
vägförvaltningarna och särskilda planeringsavdelningarna. Byggnadsverksamheten
föreslås bli koncentrerad till sex byggnadsdistrikt under huvudavdelningen
för byggnadsproduktion.
Utredningsförslaget har remissbehandlats. De drygt 60 myndigheter och
organisationer som yttrat sig är i stort sett positiva till huvudpunkterna i
utredningens förslag.
Jag övergår nu till att närmare behandla de spörsmål som utredningen
tagit upp.
I fråga om målsättningen för verket har utredningen, mot bakgrunden
av den väntade fortsatta expansionen på väg- och gatuområdet och
de stegrade krav som bl. a. på grund därav torde komma att ställas, förordat
att verksamheten skall ges en mer ekonomisk inriktning än f. n. Bedömnmgar,
rådgivning och beslut skall grundas på lönsamhetskalkyler i största
möjliga utsträckning. I konsekvens härmed bör det avgörande för frågan
om exempelvis ett arbete avseende projektering, konstruktion eller byggande
skall utföras i egen regi eller av utomstående vara vad som vid” varje
tidpunkt är fördelaktigast från totalkostnadssynpunkt. Ett motsvarande
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
krav på ekonomisk inriktning skall i princip gälla även för frågor rörande
bidragsgivningen till den kommunala och enskilda väghållningen.
I likhet med utredningen anser jag det angeläget att verksamheten inom
vägverket ges en mera ekonomisk inriktning och jag ansluter mig i huvudsak
till de synpunkter som framförts. De svårigheter som utredningen och
några remissinstanser pekat på då det gäller att väga samman renodlat ekonomiska
argument med sådana faktorer som trafiksäkerhet, tillfredsställande
transportförsörjning och försvarshänsyn får inte minska verkets
strävan att anlägga ett ekonomiskt betraktelsesätt. Verket bör fr. o. m. budgetåret
1967/68 benämnas statens vägverk.
Utredningen har ansett det nödvändigt att verket som ett komplement
till flerårsplaneringen utformar en självständig rullande planläggning för
bl. a. byggande och underhåll om den ekonomiska målsättningen skall kunna
uppnås. I anslutning härtill har utredningen funnit att planläggningen
bör avse större områden än län. Den föreslår därför en indelning av
landet i sex planläggningsområden. Dessa har inte avsetts bli utrustade med
egna planeringsresurser utan utgör endast en områdesindelning vid styrelsens
planeringsarbete. De arbetsområden som bestäms för byggnadsdistrikten
och projekteringsavdelningarna avses sammanfalla med planläggningsområdena.
I fråga om långtidsplanläggningen inom verket sker redan nu en relativt
långtgående samordning genom de riktlinjer som styrelsen utfärdar för
författningsenlig revision av flerårsplanerna. I likhet med flertalet av de
remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag det angeläget att planläggningen
resulterar i att givna resurser kan på bästa sätt utnyttjas. Enligt
min mening bör samordningen av planläggningen i huvudsak ske på
det nuvarande sättet genom riktlinjer från styrelsens sida. Den av utredningen
föreslagna indelningen i planläggningsområden torde därvid böra
uppfattas endast som en intern områdesindelning vid fördelningen av arbetsuppgifterna
inom verket. Länsstyrelsernas inflytande på planläggningen
av vägnätet kommer liksom hittills att vara reglerat genom bestämmelserna
i väglag och vägstadga. .Tåg vill i detta sammanhang understryka utredningens
uttalande om att verket på ett tidigt stadium medverkar i städernas
planläggning för utbyggnad av trafiklederna.
För alt den mer ekonomiska inriktningen skall kunna genomföras har
utredningen funnit det nödvändigt att verket erhåller ett härför avpassat
ekonomisystem. Utformningen av detta bör såsom utredningen framhållit
ske inom verket med sikte på att alla kostnader och prestationer redovisas
fördelade på kostnadsbärare enligt en bestämd kontoplan. I likhet med
statskontoret och riksrevisionsverket anser jag mig dock inte kunna biträda
utredningens förslag alt slopa den särskilda redovisning av bl. a. verkets
maskiner som nu sker inom väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
I konsekvens med namnändringen bör fonden fr. o. m. budgetåret 1967/68
benämnas statens vägverks förrådsfond.
Utredningen har ansett att verkets arbetsuppgifter bör begränsas
till väg- och gatuväsendet. I fråga om vatten- och avloppsorganisationen
har utredningen förutsatt att vatten- och avloppsbyrån fr. o. in.
den 1 juli 1967 överförs till ett centralt organ för naturvårdsområdet i enlighet
med riktlinjerna i prop. 1965: 97, vilken godkänts av riksdagen (JoU
16, rskr 255). Från samma tidpunkt beräknas länsingenjörskontoren kunna
inordnas i länsstyrelserna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen ansluter
sig vidare till bilförarutredningens förslag (SOU 1965:43) att huvuddelen
av de uppgifter, som nu utförs inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
trafikbyrå, skall överföras till ett särskilt trafikverk. Följande uppgifter
bör enligt utredningen åligga vägverket, nämligen dels den allmänna
väghållningen på landsbygden, dels handläggningen av ärenden angående
väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare samt
angående enskilda vägar, dels deltagande inom väg- och gatuområdet i
samhällsplanering och trafiksäkerhetsarbete samt planering och utförande
av beredskapsarbeten.
Allmänt sett bör det vara till fördel att verkets uppgifter avser ett så
enhetligt verksamhetsområde som möjligt. Härigenom torde större likformighet
kunna tillämpas vid ärendenas handläggning samtidigt som samordningen
gentemot andra myndigheter förenklas. Den avgränsning av arbetsuppgifterna
som utredningen föreslagit synes från nämnda synpunkter
lämplig. Remissbehandlingen av förslaget om att inrätta ett särskilt trafikverk
har relativt nyligen avslutats och ärendet bereds f. n. inom departementet.
Jag är med hänsyn härtill inte beredd att nu ta ställning till frågan
om en ändrad fördelning av ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet på olika
myndigheter. Jag föreslår därför att den nuvarande trafikbyrån jämte bilinspektionens
15 distrikt bibehålls inom verket med i princip oförändrade
arbetsuppgifter. Vatten- och avloppsorganisationen skall enligt statsmakternas
tidigare uttalanden överföras till ett naturvårdsverk den 1 juli 1967.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen har vid sina överväganden
lörande företagsform för vägverket funnit att ämbetsverksformen
bör bibehållas. Enligt utredningen är en ombildning till affärsdrivande verk
olämplig främst pa grund av att verket inte uppbär intäkter. Som ytterligare
skäl mot en sådan ombildning anför utredningen att verket har att handlägga
vissa frågor av offentligrättslig natur. Utredningen anser att man genom
olika administrativa åtgärder kan ge verket möjligheter att handla
företagsmässigt inom ämbetsverkets ram.
Jag har intet att erinra mot utredningens synpunkter i fråga om verkets
organisationsform. Arbetsuppgifterna är i betydande utsträckning av den
art att ekonomiska överväganden bör utgöra grunden för verkets beslut.
Gällande riktlinjer för den statliga trafikpolitiken medför också ett behov
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
för verket att i vidgad omfattning kunna basera sina beslut på kalkyler
rörande det ekonomiska resultatet av olika handlingsalternativ. De förslag
jag kommer att redovisa i det följande syftar bl. a. till att åstadkomma en
sådan inriktning av verksamheten.
Enligt utredningen bör verkets ledning utgöras av en kollegialt
beslutande lekmannastyrelse och en generaldirektör som chef. I styrelsen
bör ingå fyra ledamöter jämte verkets generaldirektör, som föreslås vara
självskriven som ledamot och ordförande.
Några remissinstanser har förordat att antalet ledamöter bör vara fler
än fyra. Kungl. Maj :t bör äga besluta härom. Vid mina överväganden i
frågan har jag ansett mig f. n. böra biträda utredningens förslag. Antalet
ledamöter bör bestämmas till fem, inberäknat generaldirektören som självskriven
ledamot och ordförande.
Benämningarna på verkets centrala administration bör på sätt utredningen
föreslagit fr. o. in. budgetåret 1967/68 ändras till statens vägverks
centralförvaltning. I konsekvens härmed bör lekmannastyrelsen benämnas
styrelsen för statens vägverk.
Till utgångspunkt för uppbyggnaden av organisationen har utredningen
valt att dela upp vägverkets arbetsuppgifter i linjeuppgifter, ämbetsverksuppgifter
samt företagsadministrativa uppgifter. I enlighet med
denna indelning har utredningen föreslagit att uppgifterna fördelas på fem
huvudavdelningar, varvid linjeuppgifterna tilldelas en avdelning för drift
och förvaltning och en för byggnadsproduktion, ämbetsverksuppgifterna
en teknisk huvudavdelning samt de företagsadministrativa uppgifterna
en huvudavdelning för ekonomi och en för administration. Den nuvarande
regionala organisationen föreslås bli inordnad i resp. huvudavdelning alltefter
funktion. Vägförvaltningarna och planeringsavdelningarna skall därvid
lyda under huvudavdelningen för drift och förvaltning. Byggnadsverksamheten
skils ut från de nuvarande vägförvaltningarna och förläggs till
sex byggnadsdistrikt under huvudavdelningen för byggnadsproduktion.
Remissinstanserna har i huvudsak ställt sig positiva till den föreslagna
organisationen men vissa erinringar har gjorts mot förslaget att ändra på
vägförvaltningarnas nuvarande funktion. Vidare har ifrågasatts om det
finns behov av en fristående ekonomisk huvudavdelning och om inte personalfrågorna
i stället för att ingå i resp. huvudavdelningar borde sammanföras
till en särskild huvudavdelning. Man har även förordat att nuvarande
försvarsbyrån och juridiska byrån får ställning i nivå med huvudenheterna.
För egen del ansluter jag mig i allt väsentligt till utredningens förslag.
Begränsningen av antalet huvudenheter och den vertikala indelningen av
organisationen synes sålunda väl ägnade att ge verket ökade möjligheter
att uppfylla den ekonomiska målsättning som redovisats i det föregående.
Den föreslagna organisationen medför klara gränser för ansvar och befo
-
46
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966
genheter mellan enheterna. Jag delar utredningens och flertalet remissinstansers
uppfattning att ekonomifrågorna och den ekonomiska inriktningen
av verket är så betydelsefulla att det är motiverat med en särskild huvudenhet
för ekonomi.
Verksamheten bör således fördelas på fem huvudenheter på sätt utredningen
föreslagit. Dessa bör benämnas driftavdelningen, byggnadsavdelningen,
tekniska avdelningen, ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen.
Härjämte bör det såsom utredningen funnit inrättas en revisionssektion
för kameral revision och sakrevision som är direkt underställd
verkschefen. Den nuvarande vatten- och avloppsbyrån samt länsingenjörskontoren
bör kvarstå oförändrade direkt under generaldirektören till den
1 juli 1967, då vatten- och avloppsorganisationen enligt vad som tidigare
anlörts överflyttas till den planerade naturvårdsorganisationen. Den nuvarande
trafikbyrån bör ingå som en särskild sektion i tekniska avdelningen.
Vägförvaltningarna och de särskilda planeringsavdelningarna i Stockholm,
Göteborg och Växjö bör underställas driftavdelningen som regional organisation.
Namnet vägförvaltning bör bibehållas. Däremot torde planeringsavdelningarna
i fortsättningen lämpligen kallas projekteringskontor. Kungl.
Maj :t bör liksom hittills äga inrätta ytterligare särskilda projekteringskontor
vid behov.
Förslaget att förlägga byggnadsverksamheten till särskilda byggnadsdistrikt
torde, som utredningen och många remissinstanser framhållit, ge
goda möjligheter till rationell och effektiv byggnadsverksamhet. Genom
en indelning i tillräckligt stora distrikt erhålles ökade möjligheter att utjämna
fluktuationer i arbetsvolymen och vidare skapas möjligheter till en
ökad konkurrens även i fråga om större byggnadsprojekt. Det synes därför
angeläget att vägverket anpassar sin organisation på byggnadssidan så att
de möjligheter till rationaliseringar tillvaratas, som utvecklingen mot större
produktionsenheter innebär. Jag vill i detta sammanhang erinra om att denna
fråga berörts även i betänkandet Vägväsendets distriktsorganisation
(SOU 1962: 46).
Innan slutlig ställning tages till hur många byggnadsdistrikt, som skall
inrättas bör bl. a. frågorna om avgränsningen av distriktens arbetsområden,
ekonomiska omslutning och stationeringsort bli föremål för närmare överväganden
inom verket. Vidare bör i detta sammanhang även undersökas om
viss mindre byggnadsverksamhet bör ligga kvar hos vägförvaltningarna på
sätt åtskilliga remissinstanser förordat. Jag har av chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erfarit att styrelsen f. n. undersöker den lämpliga
byggnadsdistriktsindelningen på längre sikt och därmed sammanhängande
frågor och att man i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår avser
att framlägga förslag om hur byggnadsdistrikten successivt bör inrättas.
Redan nu bör emellertid, utan att därigenom föregripa organisationen i
stort, inrättas ett antal byggnadsdistrikt för att praktiska erfarenheter av
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
organisationen skall kunna vinnas så snart som möjligt. Efter samråd med
verkschefen vilt jag förorda att tre byggnadsdistrikt inrättas fr. o. m. den
1 juli 1967. Av dessa bör det ena omfatta Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Skaraborgs län. Stationeringsorten för detta bör vara Göteborg.
Det andra bör omfatta Värmlands, Örebro och Kopparbergs län
och ha Karlstad som stationeringsort. Det tredje slutligen bör omfatta
Västerbottens och Norrbottens län med Luleå som stationeringsort. I övriga
län bör vägförvaltningarnas nuvarande byggnadsavdelningar tills vidare
bibehållas. De bör i fortsättningen benämnas byggnadskontor. Sådant kontor
bör inte längre sortera under vägförvaltningen utan vara direkt underställt
verkets byggnadsavdelning. De administrativa göromålen inom såväl byggnadsdistrikt
som byggnadskontor bör i största möjliga utsträckning utföras
av kanslienheten Aid vägförvaltningen på resp. stationeringsort.
Genom att trafikbyrån föreslås bilda en sektion under tekniska avdelningen
kommer denna avdelning även att få en regional organisation omfattande
de 15 bilinspektionsdistrikten.
Avgränsningen av arbetsuppgifterna mellan och inom avdelningarna samt
sektionsindelningen av avdelningarna synes lämpligen kunna ske i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag. De organisatoriska enheterna
inom avdelningarna bör på central nivå benämnas sektioner eller
kontor och på regional nivå kontor. Jag har erfarit, att verket i anslutning
till sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 avser att lägga fram
förslag till sektionsindelning. I detta sammanhang vill jag emellertid ifrågasätta
om inte databehandlingen, som enligt utredningen föreslagits delad
mellan den tekniska och den administrativa avdelningen, bör förläggas till
endast en sektion. Det synes vidare böra övervägas att sammanföra förhandlings-
och avtalsfrågor till en sektion inom administrativa avdelningen
så att verket kommer att företrädas med önskvärd enhetlighet i dessa frågor.
På sikt bör den föreslagna organisationen leda till kostnadsbesparingar
och ökad effektivitet. Till en början torde dock vissa ökade kostnader eller
ökat personalbehov uppkomma.
Jag vill slutligen betona att ett bibehållande av den särskilda fondredovisningen
av verkets maskin- och förrådsrörelse har endast redovisningsteknisk
betydelse. Ansvaret för t. ex. verkets maskinpark, som huvudsakligen
omfattar maskinell utrustning för vägunderhållet, bör således ligga bos
driftavdelningen.
För cheferna för avdelningarna bör som utredningen föreslagit inrättas
tre tjänster som teknisk direktör, en som ekonomidirektör och en som administrativ
direktör. I enlighet med den förhandlingsöverenskominelse som
träffats och som godkänts av riksdagens lönedelegation och Kungl. Maj :t
bör samtliga tjänster placeras i lönegraden G 8. Anställningsformen bör
vara extra ordinarie med möjlighet dock att förordna den, som redan tidigare
innebar förordnandetjänst pa viss tid. böljande tjänster bär utgå ur
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
organisationen, nämligen en som överdirektör och souschef i Cp 3, en som
förrådsdirektör i Cp 2, tre som överingenjör i Cp 2, en som byråchef i Co 1,
en som överingenjör i Co 1 samt en som byråchef i Ce 1.
Utredningen har föreslagit att samarbetsdelegationen för vägväsendet
avvecklas i anslutning till att verket ställs under ledning av en lekmannastyrelse.
Vissa av de myndigheter och organisationer som är representerade
i delegationen har uttalat sig för att den skall bibehållas. Enligt min mening
föreliggei vid bifall till det förslag till organisation av ledningen för verket
som framläggs inte längre behov av att ha kvar delegationen.
Kungl. Maj :t bör i den utsträckning som fordras i samband med genomförandet
av de av mig i det föregående förordade förslagen äga föra
tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.
Utredningen har även behandlat vissa anslagsfrågor, utbildningsverksamhet,
rationalisering och utveckling samt trafiksäkerhetsfrågor. Remissinstanserna
har endast i begränsad omfattning tagit upp dessa avsnitt till
granskning och endast smärre erinringar har framförts.
Som ett led i den avsedda omläggningen mot ökad ekonomisk inriktning
av verksamheten bör avlöningar och omkostnader i likhet med vad som
numera genomförts för sjöfartsverket i princip belasta skilda aktiviteter.
Jag överväger att framgent föreslå att ett för verket gemensamt förslagsanslag
för förvaltningskostnader uppföres under vilket personalkostnader
och omkostnader som ej utan vidare låter sig fördelas bör upptas. Under
detta anslag skulle redovisas sådana inkomster som inte tas till uppbörd
på riksstatens inkomstsida och som inte heller hänför sig till verkets övriga
anslag. Verkets personalförteckning bör i dess helhet redovisas under detta
anslag. Det nya anslaget bör i sin helhet avräknas mot automobilskattemedlen
sedan vatten- och avloppsbyrån utgått ur verkets organisation. Jag har
erfarit att verket i sin anslagsframställning för nästa budgetår kommer att
lämna en närmare redovisning för hur personalkostnaderna bör fördelas
på skilda aktiviteter och föreslå de åtgärder som fordras från Kungl. Maj :ts
och riksdagens sida.
Vad utredningen föreslagit om utbildningsverksamheten föranleder ingen
erinran från min sida. Den utbildning som i första hand torde komma i
fråga hänför sig till det tekniska området. Det är angeläget att verket anpassar
och samordnar sin utbildning med de möjligheter i övrigt som finns
inom samhället. Verket bör således i princip inte självt ordna sådan utbildning
som samhället ombesörjer i annan ordning.
Utredningens förslag i fråga om rationaliseringsverksamheten innebär
att denna fördelas på de olika avdelningarna. Några remissinstanser har
riktat vass kritik mot denna uppdelning. För egen del anser jag mig kunna
biträda vad utredningen föreslagit. Frågan om den närmare inpassningen
av rationaliseringsarbetet i den nya organisationen torde få övervägas i samband
med verkets förslag till sektionsindelning m. m.
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Jag har tidigare behandlat verkets uppgifter i trafiksäkerhetsfrågor. I
övrigt föranleder utredningens uttalanden i de nu behandlade avsnitten inte
några erinringar från min sida.
I fråga om tidpunkten för genomförandet av den nya organisationen
har utredningen föreslagit att lekmannastyrelsen skulle
träda i funktion den 1 juli 1966 samt att huvudenheterna borde vara organiserade
den 1 januari 1967, med reservation för den regionala organisationen
inom byggnadsavdelningen. Hela omorganisationen borde enligt utredningen
vara genomförd den 1 juli 1967.
Enligt min mening är det angeläget att den nya organisationen genomförs
så snart som möjligt. I några remissyttranden har uttalats tveksamhet
rörande möjligheten och lämpligheten av att genomföra de organisatoriska
förändringarna i den takt utredningen föreslagit. Bl. a. bär anförts att
omorganisationen kommer att ske under den tid förberedelsearbetet för
högertrafikomläggningen pågår. Vägverket kommer självfallet att som ansvarig
myndighet för den statliga väghållningen få betydande arbetsuppgifter
i anslutning till omläggningen till högertrafik. Huvuddelen av de
på verket ankommande uppgifterna torde emellertid komma att utföras
inom vägförvaltningarna vilka endast i mindre omfattning berörs av omorganisationen.
Verket bör emellertid ägna särskild uppmärksamhet åt
tidsplaneringen av de åtgärder som erfordras för att genomföra trafikomläggningen
och omorganisationen. Uppstår svårigheter i något fall bör
arbetsuppgifter avseende omläggningen till högertrafik få företräde.
Jag föreslår att lekmannastyrelsen inrättas fr. o. m. den 1 januari 1967.
Avdelningarna bör vara organiserade den 1 april 1967. Indelningen i sektioner
och kontor bör i huvudsak vara klar den 1 juli 1967. Jag har som
nämnts erfarit, att verket i sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68
ilägger fram närmare utarbetade förslag till indelningen i enheter inom
avdelningarna. Eventuella merkostnader till följd av den nya organisationen
kan under budgetåret 1966/67 bestridas från verkets avlönings- resp. omkostnadsanslag
som är förslagsvis betecknade.
En tablå över det av mig förordade förslaget till organisation för statens
vägverk torde såsom bilaga 3 få fogas till statsrådsprotokollet.
50
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
C. Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
I. godkänna de riktlinjer jag föreslagit för omorganisation
av väg- och vattenbyggnadsverket;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att ifråga om chefstjänstemännen
ändra personalförteckningen för verket i enlighet
med vad jag föreslagit i det föregående;
III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar
som fordras i anledning av omorganisationen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fredrik Björkman
Tablå över väg- och vattenbyggnadsverkels organisation (den 1 april 1965)
GENERALDIREKTÖR
tö
&
a
ÖVERDIREKTOR
CENTRAL
ORGANISATION
165 tjänstemän |
KONSTRUKTIONS- BYRAN 108 tjänstemän |
BYGGNADS- OCH 68 tjänstemän |
FÖRRADS- OCH 105 tjänstemär. |
trafikbyrAn 40 tjänstemän |
VATTEN- OCH 27 tjänstemän |
ADMINISTRATIVA BYRAN 106 tjänstemän |
JURIDISKA BYRAN 14 tjänstemän |
FÖRSVARS- byrAn 10 tjänstemän |
|
81 tjm |
Entreprenad- o. |
Byggnads- avd. 15 tjm |
Maski n- avd. 60 tjm |
Trafiksäkerhets-frågor 4 tjm |
Tekniska vd. 10 tjm |
Personal-avd. 37 |
Allmänna avd. 5 tjm |
Milltär- avd. |
3 tjm |
17 tjm |
Konstruktions-avd. 11 ''i" |
Vägunderhälls-avd. 11 ’im |
Förvaltnings-avd. 12 tjm |
Trafik-ärenden ''5 tjm |
Bidrags- avd. 6 tjm |
Kamerala avd. 20 tjm |
_E 11 |
Beredskaps- avd. |
4 tjm |
Gatucvd. 13 tjm |
ings- o. |
Beläggnings- ^ |
Upphandlings-avd. 14 tjm |
Bilinspek-tionen 10 tjm |
Sekretariat 8 tjm |
Kontorsdrift-avd. 44 tjm |
Expedition 2 |
Expedition |
2 tjm |
Fotogrammetri, |
Sforbro- cvd. 3 tjm |
Geotekniska avd. * »jm |
Sekretariat 18 tjm |
Järnvägs-ärenden 2 tjm |
Planerlngs- avd. 2 tjm |
Pr''ss,la"!"" 4,jm |
|||
Sekretariat 12 tjm |
forskningsevd. 4 tjm |
ärenden 4 tjm |
Expedition 8 |
||||||
Stälkontroll- avd. 5 tjm |
Utbildnings- avd. 10 tjm |
||||||||
Ritkontor 37 tjm |
Sekretariat 20 tjm |
REGIONAL ORGANISATION |
|||||||
3 planerings-avd. |
Sekretariat 17 tjm |
15 Bilinspektions-distrikt |
23 Länsingenjörs-kontor för |
24 Väg-förvaltningar |
RATIONALISERINGS- SAKKONTROLL
AVD.
27 tjm AVD. 3 *im
Anm.
Överdirektören tjänstgör för närvarande utanför verket.
Antalsuppgifterna "för tjänstemännen avser antalet lönegradsplocerade
tjänster, kontraktsanställda och arvodesanställda
den 1 april 1965.
Projekterings
avd.
Byggnads
avd.
Underhålls
avd.
Kansli
avd.
Sekt. för
enskilda vägar
Tablå över väg- och vattenbyggnadsslyrelseutredningens förslag till organisation för statens vägverk
CENTRAL
ORGANISATION
REGIONAL
ORGANISATION
Datacentralavd
Sekretariatavd.
Sekretariatavd.
Kalkylavd.
Försvarsavd.
Informationsavd.
Utbildningsavd.
Planeringssekt.
Brosekt.
Budgetsekt.
Vägsekt.
Maskinsekt.
Gatusekt.
Programsekt.
Trafiksekt.
Redovisningssekt.
Förrådssekt.
Driftsekt.
Personalsekt.
Projekterings
sekt.
Produktionssekt.
Revisionssekt.
24 Vägdistrikt
6 Byggnadsdistrikt
Specialsekt.
BYGGNADS PRODUKTION -
ADMINISTRATION
EKONOMI
TEKNISKA
HUVUDAVDELNINGEN
DRIFT OCH
FÖRVALTNING
GENERALDIREKTÖR
VÄGSTYRELSEN
N)
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
Tablå över departementschefens förslag till organisation för statens vägverk
Generaldirektören
Tekniska
avdelningen
Byggnads avdelningen -
Drift avdelningen -
Revisions sektionen -
24 Vägförvaltningar -
Ekonomi avdelningen -
3 Projekteringskontor -
15 Bilinspektions
distrikt
Administrativa
avdelningen
Styrelsen för statens vägverk
Regional
byggnadsorganisation
t. v.
bestående
av 3 byggnadsdistrikt
och
i övrigt
byggnadskontor
hos
vägförvaltningarna
-
o m
Cw oj
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966
Register
Säd.
A. Väg-och vattenbyggnadsverkets organisation.......................... 3
I. Inledning...................................................... 3
1. Utredningsuppdraget m. m................................... 3
2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nuvarande organisation och arbetsuppgifter
m. m........................................... 4
II. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen....................... 7
1. Allmänt om verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket... 7
2. Synpunkter på ny organisation................................ 10
3. Förslag till ny organisation ................................... 15
4. Personalfrågor............................................... 20
5. Utbildningsverksamhet....................................... 21
6. Rationalisering och utveckling................................. 22
7. Trafiksäkerhetsfrågor......................................... 23
8. Genomförandet av ny organisation m. m........................ 25
III. Yttrandena.................................................... 27
B. Departementschefen................................................ 42
C. Hemställan........................................................ 50
Bilagal. Tablå över väg-och vattenbyggnadsverkets organisation.......... 51
Bilaga 2. Tablå över väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningens förslag till
organisation för statens vägverk................................ 52
Bilaga 3. Tablå över departementschefens förslag till organisation för statens
vägverk..................................................... 53
ESSELTE AB. STMLM M
914572