Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1066

1

Nr 39

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation;
given Stockholm den 11 mars 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed till riksdagen
överlämna redogörelse för Nordiska rådets fjortonde session i Köpenhamn
den 28 januari—den 2 februari 1966.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 39

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Utdrag av protokollet över utrikesdepartemcntsärenden hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga om redogörelse till riksdagen för Nordiska
rådets fjortonde session och anför.

Nordiska rådets fjortonde session ägde rum i Köpenhamn den 28 januari—den
2 februari 1966. Vid denna session antog rådet 31 rekommendationer,
riktade till regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har med skrivelse den 24 februari
1966 lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets fjortonde session. Skrivelsen
och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Göte Magnusson

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådels svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets fjortonde session i Köpenhamn den 28 januari—2 februari
1966 jämte en bilaga.

Stockholm den 24 februari 1966

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

1 / , 5 in i\

''n: i (• t?

■

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 3!) år 1066

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets fjortonde session
i Köpenhamn den 28 januari—2 februari 1966

I. Organisation in. in.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter: statsminister

Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Eric Holmqvist,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Olof Palme

och följande valda medlemmar:
riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,
andre vice talman Leif Cassel,
f. d. ombudsman Sigrid Ekendahl,
typograf Lars Larsson,
lantbrukare Einar Gustafsson,
advokat Ingrid Gärde Widemar,
bankofullmäktig Yngve Holmberg,
kriminalkommissarie Ragnar Lassinantti
redaktör Birger Lundström,
professor emeritus Bertil Ohlin,
skyddskonsulent Georg Pettersson,
rektor Dagmar Ranmark,
journalist Ingrid Segerstedt Wiberg,
f. d. statsrådet Gösta Skoglund,
lantbrukare Sven Sundin,
talman Fridolf Thapper.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:
chefredaktör Folke Björkman,
chefredaktör Allan Hernelius.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Till rådets president vid sessionen valdes förre partisekreterare Harald
Nielsen, Danmark, samt till vice presidenter generaldirektör Karl-August Fagerholm,
Finland, chefredaktör Siguröur Bjarnason, Island, redaktör Trygve
Bratteli, Norge och andre vice talman Leif Cassel, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet
(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska
utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska
utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

fru Gärde Widemar,
herrar Lassinantti,

Georg Pettersson,

fröken Ranmark,

herr Thapper,

fru Segerstedt Wiberg,

herr Birger Andersson (vice förman),

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårby,

herrar Cassel,

Lundström
Skoglund,
herrar Holmberg,

Lars Larsson (ersättare för herr Geijer, förman),
Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog i juridiska utskottet statsrådet Kling, i kulturutskottet statsrådet
Edenman, i trafikutskottet statsrådet Palme och i ekonomiska utskottet
statsminister Erlander, statsrådet Lange och statsrådet Holmqvist.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar
väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-salter), berättelser
(s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 §
stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare
beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående
session kvarstod 29 i rådet anhängiga A-saker. Under tiden intill fjortonde
sessionen hade väckts ytterligare 43 nya medlemsförslag, därav 9 tilläggsförslag.
Därjämte hade 1 nytt regeringsförslag tillkommit. Sammanlagt 14

Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 39 är 1966

7

berättelser överlämnades av regeringarna i anledning av fjortonde sessionen
till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,
Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt
samarbete, Nordiska arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet
för atomenergifrågor, Nordiska hälsovårdshögskolan, Nordiska kontaktorganet
för jordbruksspörsmål och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål.
Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare
rekommendationer hade givit upphov till 119 D-saker. Vid tidpunkten
för sessionen var sålunda i rådet anhängiga 72 A-saker, 1 B-sak, 14 Csaker
och 119 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade arbetsformer
beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker till
utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten, som
fördelat inkomna saker på utskotten. Förberedelserna av sakerna har därefter
omhänderhafts av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden
med förslag till rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa
färdigbehandlats av utskotten. Härjämte hade utskotten för presidiet föreslagit
vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter
presidiet — efter att ha inhämtat regeringarnas mening — uppgjort ett
slutgiltigt förslag till saklista för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen
för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under sessionen saklistan,
varvid rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan
för sessionen. Denna kom att omfatta 49 A-saker (av vilka 20 anhängiggjorts
redan före trettonde sessionen), 1 B-sak, 8 C-saker och 50 D-saker.
Rådet bemyndigade utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden
och berättelser, som avgivits till sessionen men icke upptagits å saklistan.

Beträffande 27 av A-sakerna, 1 B-sak och 12 av D-sakerna förelåg av
respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.
Dessa saker kunde företagas till omedelbar behandling i rådets plenum
med undantag av 3 saker, vilka på förslag av arbetsutskotten återförvisades
vid sessionen till respektive utskott för förnyad behandling, nämligen det
nämnda regeringsförslaget och 2 av medlemsförslagen. I dessa tre liksom i
de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda
sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Vid ett möte mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska
rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade beslutats, att en
rapport om under tiden sedan föregående rådssession gjorda framsteg i
det nordiska samarbetet skulle sammanställas. Rapporten hade ombesörjts
av rådets presidium på grundval av material, som regeringarna tillhandahållit.
Vidare hade enligt 22 § arbetsordningen för rådet presidiet utarbetat
en rapport rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session. De båda rapporterna utgjorde underlag för en allmän de -

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

batt i rådet vid sessionens början, den s. k. generaldebatten; beträffande
denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna
till handlingarna. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén
för Nordisk Kontakt, vilken lades till handlingarna efter behandling
i kulturutskottet.

Vid sessionen antogs 31 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande
annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits
enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen
deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 31 av valda medlemmar väckta förslag
samt 1 regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Europarådsdomstolens för de mänskliga rättigheterna behörighet m. m.

Juridiska utskottet hade bl. a. att behandla ett spörsmål, som stått på

rådets dagordning ända sedan 1960, nämligen frågan om erkännande av
Europarådsdomstolens för de mänskliga rättigheterna behörighet. När förslaget
1960 väcktes hade Danmark och Island erkänt denna domstols kompetens.
Medlemsförslaget, väckt av bl. a. herr Rylander, med krav om erkännande
riktade sig därför enbart till Norge och Sverige. Norges erkännande
kom under 1964 och vid sessionen upplystes, att även svenska regeringen
numera beslutat framlägga proposition om Sveriges erkännande av
domstolens behörighet. På juridiska utskottets förslag beslöt rådet därför
att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Utskottet hade vidare att behandla ett till sessionen av fru Gärde Widemar
väckt ändringsförslag om Europarådets konvention om de mänskliga
rättigheterna. Förslaget syftade till en aktivering av de nordiska ländernas
medverkan vid spridandet och levandegörandet av de grundsatser, som innefattas
i konventionen. Utskottet konstaterade, att all lagstiftning i Danmark,
Norge och Sverige uppfyller konventionens krav. På utskottets förslag
beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av ändringsförslaget.

2. Det nordiska samarbetets metodik

Relativt stor uppmärksamhet ägnades frågan om det nordiska samarbetets
metodik. Under flera år har på rådets initiativ utredningar utförts
avseende lämplig uppbyggnad av nordiska gemensamma institutioner i
Norden (Nordisk Udredningsserie 1960: 2 och 1964: 8), av vilka det senaste
betänkandet närmast gäller personalen vid sådana institutioner. I ett av
fru Gärde Widemar väckt tilläggsförslag hemställdes, att regeringarna måtte
rekommenderas att vid planering av gemensamma institutioner i möjligaste
mån följa de förslag, som framlagts i senast angivna betänkande (Nordisk
Udredningsserie 1964: 8).

0

Knngl. Maj:ts skrivelse nr 39 är 1966

Juridiska utskottet konstaterade, att de synpunkter som framförts i de
ovannämnda betänkandena är av värde vid upprättandet av nya gemensamma
institutioner men att de naturligtvis också kan giva anledning till
revision av statuterna för redan upprättade dylika institutioner. På utskottets
förslag antog rådet en rekommendation (nr lä), vari regeringarna uppmanades
att vid planläggningen av gemensamma institutioner i största möjliga
utsträckning följa de förslag, som framlagts i de båda ovannämnda
betänkandena.

Utskottet hade vidare att behandla ett av fru Gärde Widemar och herr
Kellgren väckt medlemsförslag om nordiska observatörer i nationella utredningar.
I detta förslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att framgent låta nordiska representanter ingå i nationella utredningsorgan
av större vikt.

Enligt utskottet vore det opraktiskt att uppställa en ovillkorlig regel av
föreslaget innehåll. Utskottet förutsatte emellertid, att rådets presidium
skulle rikta ländernas uppmärksamhet på värdet av att observatörer från
nordiska grannländer, där så är önskvärt, medverkar i nationellt utredningsarbete
av central betydelse. På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget och att betrakta den tidigare
rekommendationen nr 31/1962 angående administration av gemensamma
institutioner såsom för dess del slutbehandlad.

3. Nordisk språkkonvention

Vittgående syftning hade ett av fyra presidiemedlemmar, däribland herr
Ohlin, väckt medlemsförslag om ingående av en nordisk språkkonvention.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i de
nordiska länderna att utarbeta förslag till en nordisk konvention om rätt
för nordbo att utan särskild kostnad använda det av de nordiska ländernas
språk, han räknar som sitt, i handlingar ingivna till domstol eller annan
statlig myndighet i Norden i de fall, då han har svårighet att bruka myndighetens
eget eller egna språk. Förslaget har framför allt praktisk betydelse
för den talrika finskspråkiga befolkningen i Sverige.

Utskottet konstaterade, att förslaget mött förståelse av remissinstanserna,
men fann det lämpligt, att man först undersökte de praktiska och ekonomiska
problemen förbundna med en dylik konvention, omfattande språken
i alla de nordiska länderna, även färöiskan och grönländskan. Samtidigt
borde övervägas, om en dylik konvention kunde utvidgas till att omfatta
hänvändelser till kommunala myndigheter.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 29), vari regeringarna
uppmanas att genom en undersökning av de praktiska och
ekonomiska problemen utreda förutsättningarna för en konvention avseende
alla nordiska språk, enligt vilken varje nordisk medborgare har rätt
att utan särskild kostnad för sig själv bruka det nordiska språk, han räk -

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

nar som sitt, i sina kontakter med domstol eller annan offentlig myndighet
i Norden, allt förutsatt att han har svårigheter att bruka myndighetens eget
språk.

J. Utlänningslagstiftningen

Till sessionen hade bl. a. herr Edström och fru Gärde Widemar väckt ett
medlemsförslag om förenhetligad utlänningslagstiftning. I förslaget hemställdes,
att regeringarna måtte rekommenderas att utreda förutsättningarna
för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning och en samstämmig
nordisk utlänningspolitik.

Juridiska utskottet fann för sin del, att man nu borde utreda förutsättningarna
för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning. Som en del i denna
utredning borde undersökas möjligheterna att vinna ytterligare enhetlighet
i fråga om reglerna för utlännings rättsskydd. För att ernå större
samstämmighet beträffande den på lagstiftningen grundade utlänningspolitiken,
borde utredningen också avse sådana frågor som visum, uppehållstillstånd
och arbetstillstånd. Självfallet måste därvid de skilda ländernas
speciella problem vinna beaktande. På utskottets förslag beslöt rådet antaga
en rekommendation (nr 22), vari regeringarna uppmanades att utreda
förutsättningarna för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning och en
samstämmig nordisk utlänningspolitik.

5. Skadeståndsrätt

Utskottet hade här att taga ställning till två olika medlemsförslag. I det
ena, som väckts till rådets tolfte session av bl. a. fru Gärde Widemar, hemställdes,
att regeringarna måtte rekommenderas att gemensamt införa likartade
bestämmelser i de nordiska länderna om barns skadeståndsansvar
baserat på ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring. I det andra förslaget,
som också väckts av bl. a. fru Gärde Widemar, hemställdes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna att — innan samarbetet på skadeståndsrättens
område fortsättes — för rådet lägga fram en allmän plan för
detta samarbete angivande efter vilka huvudprinciper en kodifiering av skadeståndsrätten
bör läggas upp.

Utmärkande för båda förslagen var att förslagsställarna var ovilliga att
godtaga culpa-principen som normerande för stora delar av skadeståndsrätten.
När det gäller barns skadeståndsansvar, var förslagsställarna inne
på tanken på ett strikt ansvar för av barn vållade skador, kompletterat med
obligatorisk försäkring. Även beträffande andra områden inom skadeståndsrätten
ställde sig förslagsställarna skeptiska till möjligheten att inom ramen
för culpa-principen på en gång tillgodose den skadelidandes behov av
ersättning och sociala rättfärdighetskrav vad avser skadevållarens ekonomiska
ställning. Förslagen hade mottagits välvilligt på åtskilliga håll men
också mött mycket starkt motstånd i andra kretsar.

11

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1900

Juridiska utskottet konstaterade, att på det nordiska skadeslåndsrättsliga
arbetsprogrammet för närvarande står spörsmålet alt utreda bl. a. reglerna
för skadeståndets beräknande i vissa situationer. Utskottet begränsade
sig därför till att föreslå eu rekommendation till regeringarna om att förelaga
en rättssociologisk undersökning av försäkringens verkningar inom
skadeståndsrätten. Rådet antog enhälligt en dylik rekommendation (nr 5).

0. .i klens k a p s lags ti fl rt ing

Underlaget för utskottets behandling av denna fråga var dels regeringarnas
meddelanden om rekommendation nr 12/1955 angående revision av
den nordiska äktenskapslagstiftningen, dels ett av bl. a. fru Gärde Widemar
till sessionen väckt tilläggsförslag om likartad nordisk äktenskapslagstiftning.
I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet matte rekommendera regeringarna
att på grundval av avgivna betänkanden söka åstadkomma ytterligare
enhetlighet i den nordiska lagstiftningen om äktenskaps ingående och
upplösning och att härvid särskilt eftersträva överensstämmelse mellan
skilsmässobestämmelserna, så att den nuvarande enhetligheten på detta
område ej går förlorad.

Vad gäller tilläggsförslaget anmälde utskottet allenast för rådet att arbetet
med förslaget fortsätter inom utskottet. På utskottets förslag beslöt
rådet att betrakta den äldre rekommendationen nr 12/1955 såsom slutbehandlad.

7. Alkoholmissbruk i luftfart

I denna fråga förelåg dels regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 8/1962 angående likartade bestämmelser mot alkoholmissbruk i
luf tf artslagstiftningen, dels ett till sessionen av bl. a. herr Lars Larsson
väckt tilläggsförslag om förenhetligad lagstiftning rörande alkoholmissbruk
i luftfart. I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att snarast möjligt låta förenhetliga reglerna om nykterhet
i lufttrafik.

Utskottet utgick ifrån att — i överensstämmelse med tidigare avgivna
regeringsmeddelanden — samnordiska överläggningar mellan trafikministrarna
skulle komma till stånd i frågan och att man därvid ånyo sökte
uppnå enhetliga nordiska lagbestämmelser. Mot denna bakgrund ansåg utskottet,
att det inte förelåg tillräckliga skäl för att antaga en ny rekommendation
i frågan. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga
sig något i anledning av tilläggsförslaget.

S. D jurskydds- och jaktlagstiftning

Till utskottets behandling förelåg dels regeringarnas meddelanden om
rekommendation nr 1/1958 angående samordnade fridlysnings- och jakttider
för vissa djurarter, dels meddelanden om rekommendation nr 7/1963

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

angående ändrade principer för djurskydds- och jaktlagstiftningen, dels
ock ett till sessionen av herr Lassinantti väckt tilläggsförslag rörande enhetliga
jakttider. I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att utarbeta en redogörelse för i vilka avseenden
bestående olikheter i jakt- och fridlysningstider i Norden innebär olägenhet
för den politik som de olika länderna vill föra beträffande det vilda.
Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 1/1958 framgick,
att det på expertplanet rådde enighet om att föreslå upprättandet av ett
nordiskt kollegium för viltforskning. På utskottets anmodan hade vidare
det svenska jordbruksdepartementet utarbetat en översikt över vissa jakttider
i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Behandlingen av tilläggsförslaget
fortsätter i utskottet.

9. Skattefrågor

Bl. a. herr Edström hade väckt ett medlemsförslag om beskattning av
nordiska stipendier, vari det hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att låta utforma enhetliga regler vad gäller beskattning av forskningsstipendiater
vid nordiska institutioner eller andra forskningsinstitutioner
med nordisk inriktning.

Utskottet konstaterade, att bedömningen av nordiska forskningsstipendiaters
skattemässiga ställning är beroende av tolkningen av bestämmelser,
som inte är enhetliga i de nordiska länderna, men att man i praxis
nått fram till skattefrihet för dylika stipendier. Det syntes utskottet rimligt
att framgent olika tolkningar omöjliggöres genom att skattebestämmelserna
i de nordiska länderna förenhetligas på denna punkt. På utskottets
förslag beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 13) till regeringarna
att utforma enhetliga regler för beskattning av forskningsstipendiater
vid nordiska institutioner eller andra forskningsinstitutioner på nordisk
basis.

Till utskottet hade även hänvisats regeringsmeddelandena om rekommendation
nr 10/1964 angående multilaterala dubbelbeskattningsavtal. Av
meddelandena framgick, att frågan för närvarande vilar i avvaktan på
resultatet av pågående överläggningar om ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal
mellan EFTA-länderna. Under detta arbete, som påbörjats 1964
och i vart fall kommer att pågå under hela 1966, upprätthåller de nordiska
länderna kontakt med varandra och söker att intaga en gemensam nordisk
ståndpunkt till de tekniska skattefrågorna. På utskottets förslag beslöt
rådet att betrakta rekommendationen såsom för sin del slutbehandlad.

10. Institut för komparativ rätt

Redan 1964 hade bl. a. fru Gärde Widemar väckt ett medlemsförslag om
upprättandet av ett nordiskt institut för komparativ rätt. I förslaget hemställdes,
att regeringarna i de nordiska länderna måtte rekommenderas att

13

Kungl. Maj.ts skrivelse nr H!) dr 1 !)66

vidtaga nödiga åtgärder för alt upprätta ett sådant institut. I förslaget framhölls
bl. a., att inom Norden större institutioner för komparativ rättsforskning
saknas. I Tyskland finns exempelvis de s. k. Max Planck-instituten
med stora personella och ekonomiska resurser för både privaträtt och offentlig
rätt samt för rättshistoria. I England och Amerika finns också ett
flertal stora institutioner, vilka sysslar med komparativa rättsstudier.

Juridiska utskottet konstaterade, att en utredning i ämnet borde företagas
och att därvid de experter, som blivit utsedda att inträda i Europarådets
motsvarande expertgrupp på området, samtidigt gemensamt kunde
överväga den nordiska frågan. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation
(nr 4), vari regeringarna rekommenderades att undersöka det
ändamålsenliga och möjliga i att inrätta ett nordiskt institut för komparativ
rätt.

11. Övriga saker

Utskottet anmälde för rådet att dess behandling av ett av bl. a. herr Ohlin
väckt medlemsförslag om enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande
i radio och TV fortsätter bl. a. i avbidan på en inom de nordiska
radioföretagen föranstaltad undersökning i ämnet. Likaså fortsätter utskottet
arbetet beträffande det danska regeringsförslaget om godtrosförvärv
av lösöre.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 23/1965 angående
främjande av Nordiska straffrättskommitténs arbete framgick, att
kommittén nu erhållit förstärkning av sitt sekretariat i enlighet med innehållet
i rekommendationen. På utskottets förslag beslöt därför rådet att
för sin del betrakta denna såsom slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 15/1963 angående undersökning av boxningssportens
skadeverkningar. Av regeringarnas meddelanden och muntligen inhämtade
upplysningar framgick, att de för frågans behandling tillkallade sakkunniga
avhållit ett möte i maj månad 1965 men att de saknat överblick över
de vetenskapliga rönen om boxningens medicinska skadeverkningar och
över de för minskning av riskerna vid boxning i de olika länderna beslutade
åtgärderna. Ett nytt möte skulle hållas i februari 1966. Utskottet hade vidare
erfarit, att de sakkunniga antagligen inom ett år skulle kunna avgiva
en preliminär redogörelse, som kunde läggas till grund för rådets vidare
behandling av saken. Rådet beslöt därför avvakta nya meddelanden i
saken.

Av meddelanden angående rekommendation nr 36/1965 framgick, att regeringarna
utarbetat likalydande förslag till ny patentlag och att förslagen
väntades föreläggas parlamenten under 1966. Norska regeringen hade emellertid
därutöver meddelat att frågan om genomförande av en ordning med
nordiska patentansökningar borde göras till föremål för ytterligare över -

14

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

väganden. Enär man först hade att beakta behovet av en gemensam nordisk
klagoinstans för patentmål borde ikraftträdandet av tredje kapitlet i lagförslaget
anstå tills vidare. Utskottet pekade på att det skulle vara mycket
önskvärt att berörda parlamentsutskott i de fyra länderna förhandlar inbördes
om lagarnas utformande så att den nuvarande överensstämmelsen
mellan lagutkasten bevaras.

B. Saker förberedda av kulturutskottet
1. Nordiska kulturfonden

Underlaget för kulturutskottets behandling av kulturfondsfrågan var
dels regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 28/1965
angående nordisk kulturfond, dels ett i anledning av meddelandena av
bl. a. fröken Ranmark, fru Segerstedt Wiberg och talman Thapper väckt
tilläggsförslag om nordisk kulturfond. Av meddelandena framgick, att den
nordiska kulturfonden inrättats och inlett sin verksamhet den 1 januari
1966 samt att de nordiska ländernas undervisnings- och kulturministrar
överenskommit, att fonden under sitt första verksamhetsår skall förfoga
över ett sammanlagt anslag av 600 000 d. kr. Vidare framgick, att dessa
medel beviljats i samtliga länder samt att undervisnings- och kulturministrarna
i samråd med rådets kulturutskott utarbetat en interimistisk
förvaltningsordning för fonden att tillämpas intill dess den slutliga förvaltningsordningen
utarbetats. I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna
måtte rekommenderas dels att snarast möjligt och senast den 1 januari
1967 höja den nordiska kulturfondens medel till sammanlagt 3 milj.
d. kr. dels att i skyndsam ordning och i samråd med Nordiska rådet utarbeta
en permanent förvaltningsordning för fonden.

Utskottet framhöll, att det belopp som anvisats för fonden under dess
första verksamhetsår endast utgör en femtedel av det i rekommendation
nr 28/1965 förutsatta beloppet. Utskottet anslöt sig helt till de i tilläggsförslaget
framförda synpunkterna och ansåg, att fondens medel med det
snaraste och senast den 1 januari 1967 borde höjas till det ursprungliga
förutsatta beloppet av 3 milj. d. kr. Efter att ha tagit del av den genom
presidiets försorg införskaffade sakkunnigutredningen om parlamentariska
representanters möjligheter att taga del i kulturfondens förvaltning,
fann utskottet, att det borde vara möjligt för parlamentariska representanter
att deltaga i fondens förvaltning, såvida ifrågavarande representanter
utses av rådet. Utskottet förutsatte, att frågan utreddes i samband
med den förestående utredningen om den permanenta förvaltningsordningen
för fonden.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28), vari regeringarna
uppmanades dels att snarast möjligt och senast den 1 januari

15

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 är ll)C>(i

1967 höja den nordiska kulturfondens medel till sammanlagt 3 milj. d. kr.,
dels att i skyndsam ordning och i samråd med Nordiska rådet utarbeta
en permanent förvallningsordning för fonden. På utskottets förslag beslöt
rådet att för sin del betrakta rekommendationen nr 28/1965 såsom slutbehandlad.

2. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Till rådets elfte session hade bl. a. herrar Braconier och Osvald väckt ett
medlemsförslag om nordisk tentamensgiltighet. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera dels regeringen i Danmark att vidtaga åtgärder
för utfärdande av tillämpningsföreskrifter för genomförande av
en nordisk tentamensgiltighet motsvarande dem som redan gäller i Finland,
Norge och Sverige, dels samtliga regeringar att snarast vidtaga åtgärder
i syfte att sprida kännedom bland studenterna i Norden om de
möjligheter att förlägga studierna till annat nordiskt land än hemlandet
som den nordiska tentamensgiltigheten öppnar. Behandlingen av saken
hade tidigare ställts i bero i avvaktan på införandet av det vid det nordiska
undervisnings- och kulturministermötet i januari 1964 beslutade generella
förenklade tentamensgiltighetssystemet. Sedan bestämmelser i enlighet
med detta införts eller väntades bli införda inom den närmaste
framtiden, hade utskottet återupptagit saken till behandling.

Kulturutskottet hälsade med tillfredsställelse, att formella bestämmelser
om den nordiska tentamensgiltigheten införts i Danmark, Finland och
Norge och synbarligen snart skulle införas i Sverige. Utskottet konstaterade,
att en etapp på vägen mot ett i studiehänseende enhetligt Norden
därmed uppnåtts. Utskottet underströk emellertid kraftigt, att de nu uppnådda
resultaten endast angav riktningen och ett framkomligt tillvägagångssätt
för det fortsatta arbetet med saken. Utskottet nämnde särskilt
att allmän nordisk tentamensgiltighet hittills införts endast i fråga om de
filosofiska fakulteterna och i ett par länder utsträckts att gälla även de
statsvetenskapliga. Enligt utskottets mening borde förutsättningar finnas
att åstadkomma en nordisk tentamensgiltighet även på andra områden,
t. ex. det samhällsvetenskapliga. Utskottet underströk vidare behovet av
fortsatt information samt framhöll angelägenheten av att de olika hinder
av ekonomisk och studentsocial art, som för den enskilde studenten försvårar
en vistelse i annat land, elimineras eller i varje fall minskas.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 1), i vilken
regeringarna uppmanas dels att utreda förutsättningarna för att utvidga
den nordiska tentamensgiltigheten att gälla övriga härför lämpade studieområden,
dels att verka för att genom ett väl utbyggt stipendiesystem och
nödiga åtgärder på det studentsociala området underlätta de studerandes
möjligheter att utnyttja de fördelar, den nordiska tentamensgiltigheten

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

erbjuder, dels atl vidtaga åtgärder i syfte att sprida kännedom bland studenter
i Norden om de möjligheter att förlägga studierna till annat nordiskt
land än hemlandet, som den nordiska tentamensgiltigheten öppnar.

Kulturutskottet hade vidare att behandla ett till tolfte sessionen av herr
Osvald väckt förslag om samarbete i fråga om forskning och utbildning på
vattenvårdens område. I förslaget hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att ställa nödiga medel till förfogande för inrättandet av ett
nordiskt institut för vattenvårdsforskning vid limnologiska institutionen i
Uppsala. I förslaget framhölls bl. a. att, då den nämnda institutionens utrymme
på grund av personalbrist ej fullt kunde utnyttjas för nationell
forskning, det var naturligt, att möjligheterna att utnyttja den för samnordisk
forskning på ifrågavarande område undersöktes.

Utskottet framhöll att, även om vattenvårdens organisation och vattenvårdsforskningen
i de olika länderna bör vila på det enskilda landets speciella
förutsättningar, förhållandena i de nordiska länderna dock är så besläktade
att en nordisk samordning är väl motiverad. Utskottet poängterade,
att någon gemensamt organiserad permanent forsknings- och utbildningsverksamhet
omspännande hela det aktuella fältet hittills inte förekommit.
Då emellertid utskottet erfarit, att de för vattenvården i de nordiska länderna
ansvariga organen inom sin egen krets nyligen skapat en samarbetsform,
ansåg utskottet att det inte fanns anledning att tillskapa ett nytt samarbetsorgan
på området.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2), i vilken regeringarna
uppmanas att skyndsamt åstadkomma ett effektivt samarbete
mellan de nordiska länderna på vattenvårdens och vattenvårdsforskningens
område.

Före rådets trettonde session hade herrar Braconier och Gillström väckt
ett förslag om inrättande av ett nordiskt institut för elementarpartikelfysik.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att tillsätta
en arbetsgrupp för att i detalj genomgå föreliggande planer för ett gemensamt
nordiskt institut för elementarpartikelfysik och förbereda ett avgörande
av frågan. I förslaget hänvisades till ett betänkande som en nordisk
fysikerkommitté avgivit (NU 1964:3). Enligt detta borde ett gemensamt
nordiskt institut för forskning och undervisning inom elementarpartikelfysiken
inrättas och förläggas till någon av de nordiska universitetsstäderna.
Institutet skulle utrustas med en högenergiaccelerator. En avancerad hjälputrustning
innefattande detektor- och databehandlingssystem skulle även
uPPbyggas yid institutet. Samtidigt borde enligt förslaget verksamheten inom
elementarpartikelfysiken kraftigt utvidgas vid de nordiska ländernas
universitet och högskolor. En nordisk arbetsgrupp av acceleratorexperter
skulle tillsättas för att i detalj förbereda projektet.

17

Kungl. Maj:Is skrivelse nr 3!) år 1966

Kulturutskottet ansåg del angeläget, att en samnordisk sakkunniggrupp
snarast tillsattes med uppgift att utreda, på vilket sålt den ifråga\ aiande
forskningen i de nordiska länderna effektivast kunde upprustas oeh behovet
av en ökad utbildning av nordiska forskare på området tillgodoses. Utredningen
borde, enligt utskottets mening, bedrivas i förutsättningslös anda i
syfte att finna den lösning, som ur såväl vetenskaplig som ekonomisk synpunkt
vore den fördelaktigaste. Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att verkställa en utredning angående formerna för och
omfattningen av ett nordiskt samarbete på elementarpartikelfysikens område.
Rådet antog en dylik rekommendation (nr 3).

Vid sessionen förelåg ett av bl. a. fru Segerstedt Wiberg väckt tilläggsförslag
om samarbete i fråga om freds- och konfliktforskning. I förslaget hemställdes,
att regeringarna måtte rekommenderas att etahlera ett samarbete
beträffande forskning i internationell politik i enlighet med de förslag, som
framlagts i betänkandet Forskning af international politik (NU 1965: 4). I
betänkandet föreslås, alt ett vidgat nordiskt samarbete på området skall
etableras i fyra etapper. Under etapp I skall upprättas en permanent nordisk
samarbetskommitté för internationell politik inklusive konflikt- och fredsforskning
med uppdrag att koordinera samarbetet mellan de olika ländernas
nationella institutioner. Under etapp II skall inrättas stipendier för utbyte
av forskare. Under etapp III skall samarbetskommittén ombildas till ett
forskningsråd med uppgift att bl. a. fördela medel till gemensamma forskningsuppgifter.
Under den sista etappen IV skall samarbetet utbyggas inom
ramen för ett permanent nordiskt institut. Utskottet hade vidare att behandla
regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 15/1962 angående
nordiskt institut för konfliktforskning. Av meddelandena framgick, att
den nämnda expertkommitténs betänkande av de nordiska undervisningsoch
kulturministrarna funnits realistiskt och värdefullt och att beslut fattats
om att påskynda sakens behandling på det nationella planet. Från dansk sida
hade i oktober 1965 utsänts förslag till instruktioner för samarbetskommittén.

Utskottet framhöll att det aktuella forskningsområdet väl lämpade sig för
nordiskt samarbete. Utskottet hemställde, att samtidigt som åtgärder vidtogs
för genomförande av etapp I och II förberedelser även inleddes för genomförande
av etapp III vid härför läglig tidpunkt. Frågan om inrättandet av ett
nordiskt institut (etapp IV) borde däremot ställas på framtiden, till dess erfarenheter
erhållits av samarbetet under de tre första etapperna. Utskottet
hade vidare uppmärksammat de svenska planerna att inrätta ett internationellt
fredsforskningsinstitut i Sverige. Enligt vad utskottet erfarit, skulle
detta instituts verksamhet få en helt internationell inriktning. Vid sådana
förhållanden ansåg utskottet, att det planerade institutet borde ses som ett
välkommet tillskott i den nordiska forskningsmiljön. På utskottets förslag

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 39

18

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 1966

antog rådet en rekommendation (nr 9), i vilken regeringarna uppmanas att
snarast etablera ett samarbete om forskning i internationell politik innefattande
freds- och konfliktforskning i enlighet med det förslag, som framlagts
i betänkandet Forskning af international politik (NU 1965: 4).

På utskottets förslag beslöt rådet vidare att för sin del betrakta rekommendation
nr 15/1962 såsom slutbehandlad.

Vad beträffar regeringsmeddelandena om rekommendation nr 11/1960 angående
forskning i arktisk medicin samt rekommendation nr 17/1964 angående
forskning i arktisk medicin konstaterade utskottet, att saken inte avancerat
sedan föregående session. Utskottet förutsatte, att åtgärder vidtogs för
att aktivera den nordiska samarbetskommissionens för arktisk medicin
verksamhet i och för slutförande av den pågående utredningen om formerna
för ett permanent nordiskt samarbete på området. Utskottet hänvisade
till att vid mötet med de nordiska ländernas statsministrar och rådets presidium
den 29—30 oktober 1965 i Imatra beslut fattats om att anmoda den
nordiska samarbetskommissionen att med det snaraste inkomma med konkret
förslag om ett samnordiskt forskningsinstitut.

3. Skolfrågor

Kulturutskottet hade att taga ställning till regeringarnas meddelanden om
rekommendation nr 20/1964 angående anslag till studieutbytesresor mellan
nordiska skolor. Av meddelandena framgick, att ökade medel anvisats för
nordiska skolelevsutbyten. Med hänvisning till att erfarenheterna av den
hittills etablerade skolrese- och utbytesverksamheten varit synnerligen positiva,
uttryckte utskottet förhoppningen, att verksamheten med hjälp av kontinuerligt
ökade anslag successivt skulle kunna utbyggas till att gälla allt
större elevgrupper. Härvid borde särskilt möjligheterna att engagera kommunala
organ och sammanslutningar utredas.

4. Samarbete på formgivningens område

1 ill sessionen hade bl. a. fröken Ranmark väckt ett förslag om samarbete
på formgivningens område. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att gemensamt överväga förutsättningarna och formerna
för statligt stöd åt strävandena att bibehålla och ytterligare befästa
de nordiska ländernas ledande ställning på formgivningens område. Förslaget
avsåg i första hand ekonomiskt stöd för den utvidgade aktivitet, som planerades
av de nordiska brukskonst- och turistorganisationerna inom ramen
för deras gemensamma verksamhetsform Scandinavian Design Cavalcade,
genom vilken nordisk design redan under ett tiotal år i Norden presenterats
för utlänningar. Enligt planerna skall verksamheten årligen i oktober månad
kulminera i en i de nordiska länderna i tur och ordning anordnad utställning
av nordisk formgivning som ett kulturellt och prestigebetonal evenemang.
Denna skall sedan följas upp av producenterna och handeln med
mer kommersiellt upplagda arrangemang.

19

Kuntjl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 19(U>

Kulturutskottet konstaterade, alt de i ärendet hörda remissinstanserna
över lag tillstyrkt en avsevärt intensifierad informationsverksamhet inom
ramen för Scandinavian Design Cavalcade. Utskottet, som anslöt sig till denna
ståndpunkt, ifrågasatte emellertid, om inte hasen för den utåtriktade informationsverksamheten
borde breddas. Eu del av verksamheten kunde exempelvis
förläggas till de nordiska ländernas främsta exportmarknad i utlandet.
Dessutom borde övervägas en vidare målsättning än hittills i fråga
om vilka alster av formgivning som skall presenteras. På utskottets förslag
antog rådet en rekommendation (nr 20) till regeringarna att gemensamt utreda
förutsättningarna och formerna för statligt stöd åt såväl till Norden
som till de nordiska ländernas främsta exportmarknader i utlandet förlagda
strävanden att bibehålla och ytterligare befästa de nordiska ländernas starka
ställning på formgivningens område.

ö. Radio-, televisions- och filmfrågor

I ett av bl. a. fröken Ranmark väckt medlemsförslag om samarbete beträffande
skolfilm och skol-TV hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att taga initiativ till ett nordiskt samarbete beträffande produktion
och distribution av skolfilm och skol-TV-program. I förslaget framhölls,
att de enskilda nordiska länderna var för sig utgör alltför små marknadsområden
med hänsyn till kostnaderna för produktion av skolfilm och
skol-TV-program. Samproduktion och gemensam distribution av dylika program
för hela Norden skulle därför erbjuda avsevärda fördelar.

Kulturutskottet framhöll, att en förutsättning för ett väl utbyggt samarbete
på området är, att både de organisatoriska och de anslagsmässiga förutsättningarna
ordnas i samtliga länder. Enligt idskottet borde skolfilmfrågan
utredas av en samnordisk expertutredning. Med hänsyn till den starkt ökade
betydelse televisionen och särskilt skol-TV inom de närmaste åren kan förutsättas
erhålla, underströk utskottet betydelsen av att vederbörande organ
erhåller bästa tänkbara förutsättningar och resurser att bedriva samarbete
på området. Enligt utskottets uppfattning borde vidare en planerings- och
försöksverksamhet i samnordisk regi inledas vad gäller möjligheterna att i
skol-TV använda bandade utsändningar. På utskottets förslag antog rådet en
rekommendation till regeringarna om att vidtaga åtgärder i syfte att etablera
ett effektivt nordiskt samarbete beträffande produktion och distribution
av skolfilm och skol-TV-program (nr 6).

Utskottet hade vidare att behandla ett av hl. a. herr Gillström och talman
Tliapper väckt förslag om vuxenundervisningen i radio och TV. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att utreda förutsättningarna
och formerna för ett nordiskt samarbete i fråga om utbyggnaden
av utbildningen på vuxenundervisningens område i radio och TV.

Utskottet ansåg, alt en dylik utredning snarast borde igångsättas. De
i Sverige vunna erfarenheterna på området borde, enligt utskottets förme -

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

nande, kunna tjäna som en värdefull erfarenhetsbas. På utskottets förslag
antog rådet en rekommendation till regeringarna att utreda förutsättningarna
och formerna för ett nordiskt samarbete i fråga om utbyggnad av utbildningen
på vuxenundervisningens område i radio och TV (nr 7).

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1963
angående utbildning av lärare och andra ungdomsledare i film- och televisionskunskap
fann kulturutskottet, att man i de olika nordiska länderna arbetar
på att utveckla undervisningen i film- och televisionskunskap på skolans
olika områden ävensom att kursmässig utbildning i ifrågavarande ämnen
i viss utsträckning anordnas bl. a. för lärare. Utskottet underströk vikten
av att den i rekommendationen förutsatta samnordiska utredningen om
förutsättningarna för att vid de ifrågakommande lärarutbildningsanstalterna
införa utbildning i film- och televisionskunskap företogs.

6. Utlandsupplysning

Bl. a. fru Segerstedt Wiberg hade väckt ett medlemsförslag om utlandsinformationen
om nordiskt samarbete. I förslaget hemställdes, att regeringarna
måtte rekommenderas att närmare utreda dels förutsättningarna för att
antingen årligen eller över en längre tidsperiod bevilja anslag att gemensamt
brukas för nordisk utlandsinformation, dels den lämpligaste formen för en
samfälld administration av dylika medel.

Kulturutskottet underströk, att en samnordisk information i utlandet erhåller
en betydligt större tyngd och genomslagskraft än om den bedrivs uteslutande
nationellt. Utskottet framhöll, att genomförandet av — ofta med
kort varsel anmälda —- samnordiska informationsprojekt mången gång stöter
på stora svårigheter, emedan lätt tillgängliga medel vanligen inte finns
att tillgå. Särskilda medel som kan disponeras med kort varsel borde därför
reserveras för ändamålet. Vad gäller organisationen av verksamheten fäste
utskottet uppmärksamheten å det mellan de nordiska ländernas press- och
informationschefer etablerade samarbetet. Enligt utskottets mening borde
verksamheten i varje fall till en början kunna baseras på denna redan existerande
samarbetsform. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation
till regeringarna att anvisa erforderliga medel för samnordisk utlandsinformation,
särskilt för genomförande av gemensamma företag, där snabba
åtgärder är av behovet påkallade (nr 8).

7. Övrigt

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1961 angående
Nordens folkakademi framgick, att medel för uppförandet av den nordiska
folkakademien i Kungälv ställts till förfogande i samtliga länder samt att
förberedelserna för arbetenas inledande beräknades bli slutförda våren 1966.
Utskottet uttryckte förhoppningen afl byggnadsarbetena snarast kunde inledas.

21

Kungl. Maj.ts skrivelse nr it!) år l!)(i(i

Utskottet behandlade vidare regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 2/1964 angående gemensam arbetsmarknad för bibliotekarier.
Utskottet underströk, att frågan om biblioteksutbildningen är under snabb
utveckling i de nordiska länderna, varför det borde tillses, att biblioteksutbildningen
i länderna ej blir mer avvikande än vad som hittills varit fallet.
Enligt utskottets mening erbjöd situationen tvärtom möjligheter att i detta
hänseende åstadkomma ett närmande, varigenom bättre förutsättningar
kunde skapas för en nordisk arbesmarknad på området.

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1964 angående
biblioteksersättning till författare upplystes, att inom den närmaste framtiden
representanter för undervisnings- och kulturministerierna i de nordiska
länderna skall klarlägga förutsättningarna för att vidtaga erforderliga åtgärder
bl. a. av lagstiftningsinässig art. Utskottet underströk den betydelse, som
även ett partiellt genomförande av rekommendationen skulle äga för det litterära
utbytet i Norden.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 18/1964 angående
utbildning av navigationsskollärare framgick, att samarbete på ifrågavarande
område i viss utsträckning etablerats genom att fyra sjökaptener från
Finland beretts möjlighet att deltaga i en av skolöverstyrelsen i Sverige anordnad
två terminer lång kurs för blivande navigationsskollärare. På basis
av inhämtade informationer konstaterade utskottet, att små möjligheter för
närvarande funnes att åstadkomma en samnordisk utbildning av navigationsskollärare
på bred bas, emedan grundutbildningen i de olika länderna
än så länge är alltför olikartad. Däremot torde det i en framtid, sedan den
nationella utbildningen blivit mer likartad, bli möjligt att etablera samnordisk
vidareutbildning på området. På utskottets förslag beslöt rådet att för
sin del betrakta rekommendationen såsom slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla rapporten från redaktionskommittén
för Nordisk Kontakt. Utskottet framhöll, att det enligt dess mening är av
stor betydelse för det nordiska samarbetet att aktuell och vederhäftig information
om detta och om förhållandena och utvecklingen i de olika länderna
sprids till så många som möjligt som har användning för detta material i sin
verksamhet. Åtgärder borde därför vidtagas för att öka Nordisk Kontakts
spridning. Utskottet pekade särskilt på behovet av att sprida tidskriften inom
den statliga förvaltningen såväl till de ledande ämbetsmännen som till
de talrika befattningshavare på olika nivåer på nationellt plan, som behandlar
och bereder frågor vilka sammanhänger med eller har sin upprinnelse i
det nordiska samarbetet.

22

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 1966

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

/. Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg

Betydande uppmärksamhet har utskottet under året ägnat frågan om Nordiska
hälsovårdshögskolans verksamhet. I ett till sessionen väckt medlemsförslag
hemställde bl. a. herrar Birger Andersson, Bergman och Nilsson i
Tvärålund, att rådet måtte rekommendera regeringarna att planlägga utbyggnaden
av Nordiska hälsovårdshögskolan, så att den erhåller nödiga
lokala och personella resurser att fullgöra alla de viktiga utbildnings- och
forskningsuppgifter inom hygienens och sjukhusväsendets område, som
lämpligen bör läggas på nordisk nivå. Utskottet påpekade angelägenheten
av att en utbyggnad av hälsovårdshögskolan icke endast skulle ske med
hänsynstagande till skolans nu aktuella verksamhet utan med beaktande
även av högskolans framtida behov för att från början undvika en underdimensionering
av hela institutionen. Såsom uppgifter naturliga för en nordisk
hälsovårdshögskola, utöver den verksamhet som redan förekommer,
nämnde utskottet utbildning av sjukhusadministratörer, sjukhusingenjörer
och högre utbildning av sjuksköterskor. En samordning av den nordiska
hälsovårdsstatistiken till högskolan ansågs även önskvärd. För utskottet
stod det klart, att det snarast borde göras en fullständig inventering av de
medverkande ländernas behov av utbildning på de områden, inom vilka
högskolan nu bedriver undervisning, och tillika ett överslag över behovet
av utbildning inom närliggande områden, där en koncentration av utbildningen
i Norden till högskolan ter sig rationell. Utifrån sådana förarbeten
fann utskottet sedan en realistisk värdering av utbyggnadsbehoven kunna
ske.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 12) till regeringarna
att planlägga utbyggnaden av Nordiska hälsovårdshögskolan
så, att den erhåller nödiga lokala och personella resurser att fullgöra alla de
viktiga utbildnings- och forskningsuppgifter inom hygienens och sjukhusväsendets
område, som lämpligen bör läggas på nordisk nivå.

2. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Bl. a. fru Ekendahl hade väckt ett medlemsförslag om nordiskt sjukhusfysikersamarbete.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete.
Utskottet fann i likhet med vad som anförts i medlemsförslaget
ett gemensamt utnyttjande av de nordiska resurserna på radioterapiens
område väl motiverat och värt allt stöd. En internordisk standardisering av
vissa mät- och registreringsmetoder inom den kliniska radiofysiken skulle
i hög grad underlätta erfarenhetsutbyte sjukhusfysiker emellan, menade
utskottet, som vidare underströk behovet av ekonomiska resurser för förverkligande
av ett ändamålsenligt nordiskt samarbetsprogram på ifrågava -

Kungl. Maj:ls skrivelse nr it!) är 1!)6(>

23

rande område. Utskottet fann skäl föreligga för afl man vid en undersökning
av möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete även beaktade
frågan om eu gemensam nordisk utbildningsform på detta speciella
område. På förslag av utskottet antog rådet eu rekommendation (nr 16)
till regeringarna att undersöka möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

Med anledning av rådets rekommendation nr 26/1962 angående specialistkompetens
för läkare hade tillsatts en nordisk kommitté, som år 1964
avgivit förslag till nordisk överenskommelse om enhetliga regler rörande
specialistkompetens för läkare. I anslutning härtill hade ett tilläggsförslag
väckts av fru Ekendahl med hemställan till rådet att rekommendera regeringarna
att ingå en nordisk överenskommelse om gemensamma principer
för läkares vinnande av specialistkompetens inom olika medicinska specialiteter.
Utskottet fann förslaget värdefullt för utvecklingen av en gemensam
nordisk arbetsmarknad inom sjukvården. Genom förslagets förverkligande
skulle tjänstgöring inom Norden för kvalificering till specialistkompetens
tillerkännas samma värde i samtliga länder och förvärvad
specialistbehörighet i ett land erkännas i annat nordiskt land.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 21) till regeringarna
att ingå en överenskommelse om gemensamma principer för
läkares vinnande av specialistkompetens inom olika medicinska specialiteter.
Samtidigt beslöt rådet på förslag av utskottet anse rekommendationen
nr 26/1962 vara för sin del slutbehandlad.

Ett tilläggsförslag hade väckts av bl. a. fru Ekendahl angående nordisk
utbildning av sjukhusadministratörer. På grund härav fann utskottet någon
dess vidare åtgärd icke påkallad med anledning av rekommendation
nr 1/1963 angående utbildning av sjukhusadministratörer. På förslag av
utskottet beslöt rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

Ett medlemsförslag om samarbete beträffande ambulanstjänst inom
Nordkalotten hade väckts av bl. a. herr Lassinantti. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige
att utreda förutsättningarna för ett samarbete beträffande ambulanstjänsten
inom Nordkalotten. Utskottet fann i likhet med remissinstanserna det
vara av vikt, att åtgärder vidtages över gränserna för att giva sjuka och
skadade inom Nordkalottområdet ökade möjligheter till läkarvård. Enligt
utskottets mening syntes det värdefullt att närmare undersöka förutsättningarna
för ett samarbete beträffande ambulanstjänsten i dess helhet inom
Nordkalottområdet, d. v. s. ambulansbiltjänst, ambulansflygtjänst och
larmsystem. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 11)
till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att utreda förutsättningarna
för ett samarbete beträffande ambulanstjänsten inom Nordkalotten.

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

3. Arbetsmarknadsfrågor

Vissa arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats av
utskottet.

Arbetet med rekommendation nr 14/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för farmaceuter, vilket av olika skäl fördröjts under ett flertal
år, har nu förts ett steg närmare rekommendationens förverkligande. Av regeringarnas
meddelanden framgick, att ett förslag till nordisk överenskommelse
om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter, vilket utarbetats inom
det danska Indenrigsministeriet, av samtliga berörda länder förklarats
kunna läggas till grund för en nordisk överenskommelse i ämnet. Från vissa
norska remissorgan hade ifrågasatts, huruvida icke förslaget till överenskommelsen,
som omfattade personer med motsvarande svensk apotekarexamen,
skulle kunna utvidgas till att omfatta all farmaceutisk personal
med expeditionsrätt. Beträffande frågan om en sådan utvidgning av överenskommelsen
hade från dansk sida upplysts, att en sådan knappast skulle
kunna låta sig göra för Danmarks del. I Sverige var frågan under övervägande.

Ett tilläggsförslag hade väckts i ämnet av bl. a. fru Ekendahl med hemställan
till rådet att ingå en nordisk överenskommelse om gemensam arbetsmarknad
för farmaceuter på grundval av föreliggande förslag till överenskommelse
i ämnet. I tilläggsförslaget anfördes, att det förhållandet, att
en utvidgning av förslaget kunde bli aktuell, inte borde utgöra hinder för
att redan nu antaga föreliggande förslag. På utskottets förslag antog rådet
också en rekommendation (nr 25) till regeringarna att ingå en nordisk
överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter på grundval
av föreliggande förslag till överenskommelse i ämnet. Vidare beslöt rådet
på utskottets förslag att anse rekommendationen nr 14/1958 såsom
slutbehandlad för rådets del.

Rekommendation nr 19/1958 avser gemensam arbetsmarknad för veterinärer.
Av de danska och svenska meddelandena framgick, att den del av
rekommendationen, som icke genomförts för Danmarks och Sveriges del,
avsåg en harmonisering av ländernas veterinärutbildning. Finlands regering
uttalade tveksamhet inför frågan om genomförande av en samnordisk
arbetsmarknad för veterinärer men stödde däremot strävandena att förenhetliga
utbildningen. Den danske landbrugsministern upplyste utskottet
om att uppdrag skulle lämnas den danska veterinärhögskolans styrelse att
taga initiativ till och ansvara för att arbetet med en harmonisering av de
nordiska ländernas veterinärutbildning kom till stånd. Med anledning av
att utskottet icke hade närmare kännedom om den norska regeringens
ståndpunkt till saken, fann utskottet det lämpligt att avvakta ytterligare
meddelanden i spörsmålet till nästa ordinarie session.

25

Kungl. Maj:Is skrivelse nr 69 ur 1966

Ytterligare en arbetsmarknadsfråga har under det gångna året varit föremål
för utskottets uppmärksamhet, nämligen rekommendation nr 8/1961
angående gemensam arbetsmarknad för sjöfolk, som studerats ingående
av utskottet. Av regeringarnas meddelanden till sessionen framgick, att
några överläggningar med anledning av rekommendationen icke förekommit
sedan november 1964. Utskottet fann av den utredning, som gjorts i
saken, och av vad eljest kommit utskottet till del, att någon formell överenskommelse
beträffande någon grupp av sjöfolk icke kommit till stånd.
Utskottet konstaterade, att en gemensam nordisk arbetsmarknad däremot
i praktiken i det väsentliga blivit genomförd i ett vart av de nordiska länderna,
som en följd av de undersökningar och det nordiska samarbete, vartill
rekommendationen givit anledning. Utskottet, som noterade att resultat
icke kunnat nås i den utsträckning som rekommendationen avsåg, menade
dock, att man i saken åtgjort vad som för närvarande kunde anses
möjligt på nordisk nivå. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet
för sin del slutbehandlat.

4. Lokaliseringspolitiska åtgärder in. m.

Stort intresse har ett medlemsförslag om vissa lokaliseringspolitiska åtgärder
m. in. tilldragit sig. I förslaget, väckt av bl. a. herrar Kellgren och
Sundin, hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna 1) att
utreda förutsättningarna för vidtagande av gemensamma lokaliseringspolitiska
åtgärder i enlighet med vad som närmare angivits i medleinsförslaget
samt 2) att undersöka möjligheterna för samarbete beträffande forskning
angående de lokaliseringspolitiska förutsättningarna. Utskottet hade
även att behandla ett från ekonomiska utskottet återremitterat tilläggsförslag,
väckt av herr Lassinantti, med hemställan till rådet att rekommendera
regeringarna i Finland, Norge och Sverige att gemensamt inventera
konkreta ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalottområdet. Utskottet
betonade vikten av att det lokaliseringspolitiska samarbete, som
redan existerar mellan de nordiska länderna, fördjupas och stimuleras och
att samarbetet inriktades på praktiska projekt av värde för befolkningen
i berörda områden, varvid uppmärksamhet särskilt borde riktas mot gränstrakterna.
Utskottet fann vid en allmän bedömning av de i medlemsförslaget
väckta frågorna, att ett mera långtgående samarbete på det lokaliseringspolitiska
området måste föregås av ett omfattande forsknings- och utredningsarbete.
Beträffande tilläggsförslaget uttalade utskottet, att det syntes
motiverat med hänsyn till näringslivets struktur och rådande arbetskraftsöverskott
inom Nordkalotten att en undersökning av de konkreta ekonomiska
samarbetsmöjligheterna kom till stånd inom detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) 1) till
Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar att intensifiera del
inledda samarbetet på det lokaliseringspolitiska området och 2) till Fin -

26

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

lands, Norges och Sveriges regeringar att gemensamt kartlägga konkreta
ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalottområdet och 3) till Danmarks,
Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar att föranstalta
om forskning kring och en inventering av allmänna förutsättningar för en
nordisk lokaliseringspolitik.

5. Sommartid

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 16/1963 angående
sommartid utvisade, att sommartidsordningen skulle upphöra i Norge
från och med 1966 samt att Sveriges regering med hänsyn till att från dansk
sida uttalats, att införande försöksvis av sommartid icke kunde omfatta
Danmark, icke funne förutsättningar föreligga att efter enhetliga regler genomföra
sommartid i de nordiska länderna. Denna sak fick sålunda nedläggas
och på förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del
slutbehandlat.

6. Näringsforskning

Av meddelandena i anledning av rekommendation nr 18/1965 angående
samarbete på näringsforskningens område framgick, att frågan vilade i
avbidan på resultat av en svensk utredning rörande vissa medicinska utbildningsfrågor.
Den del av utredningen, som behandlade frågor på näringslärans
område och där även möjligheterna att utveckla det nordiska samarbetet
på näringsforskningens område skulle beröras, förväntades bli avslutad
i mitten av året. Utskottet uttalade, under påpekande av att lång
tid förflutit sedan frågan första gången togs upp i rådet samt att behandlingen
tidigare fördröjts på grund av nationella utredningar, sin förhoppning
om att arbetet med denna fråga skulle skyndsamt föras framåt.

7. Sjömäns sociala rättigheter m. m.

Betydande arbete har utskottet under året ägnat åt rekommendation nr
32/1958 angående nordisk konvention om sjömäns rättsställning och gemensam
hälsotjänst för sjömän m. m. samt rekommendation nr 2/1962 angående
nordiska sjömäns sociala rättigheter in. m.

Den förstnämnda rekommendationens punkt 1 avser att få till stånd en
överenskommelse, som tillförsäkrar nordiska sjömän, anställda å fartyg
från annat nordiskt land, samma rättsställning som fartygets hemland tillförsäkrar
landets egna medborgare inom ramen för gällande sjömanslagstiftning.
Av regeringarnas meddelanden framgick, att rekommendationen i
denna del förverkligats för Danmarks, Finlands och Sveriges del. Beträffande
denna rekommendation i övrigt — gemensam hälsotjänst för sjömän
och försäkringsskydd för sjömän — konstaterade utskottet, att viss del av
spörsmålet saknade aktualitet, att vissa resultat uppnåtts samt att ytterligare
resultat torde vara att vänta. På förslag av utskottet beslöt rådet att

27

Kungl. Mnj.ts skrivelse nr 39 år 1966

anse rekommendationen nr 32/1958, såvitt angick punkterna 2 och .i, såsom
slutbehandlad. Beträffande rekommendationens punkt 1 fann utskottet
del värdefullt att även fortsättningsvis erhålla meddelanden från Norge för
att följa ett just påbörjat revisionsarbete av den norska sjömanslagen.

Beträffande rekommendation nr 2/1962, som avser likställighet för nordiska
sjömän i förhållande till nationell sociallagstiftning, utvidgat konsulärt
bistånd till nordiskt sjöfolk samt likformighet i fråga om sociala rättigheter
för sjömän i framtida lagstiftning, konstaterade utskottet, att resultat
icke hade kunnat uppnås i den omfattning, som rekommendationen
avsåg. Utskottet ansåg det för närvarande icke vara möjligt att nå längre i
denna sak. På förslag av utskottet beslöt rådet därför anse spörsmålet för
sin del slutbehandlat.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

7. Trafiksäkerhetsforskning och transportekonomisk forskning

I ett före trettonde sessionen väckt medlemsförslag av bl. a. herr Cassel
föreslogs, att regeringarna skulle rekommenderas att undersöka möjligheterna
att genom samarbete effektivisera kampen mot trafikolyckor och i
samband därmed lämpligheten av att upprätta ett nordiskt kontaktorgan
för planering av forskningsarbetet m. m. Nordiska rådet antog 1959 en rekommendation
nr 7/1959 om samarbete på trafiksäkerhetsområdet. Som en
följd av denna har möten hållits mellan representanter för vederbörande
organ, i Sverige Statens trafiksäkerhetsråd. De organ i de nordiska länderna,
som sysslar med trafiksäkerhetsupplysning och propaganda, har bildat
ett särskilt samarbetsorgan, Nordiska trafiksäkerhetskommittén. I förslaget
framhölls att det som en följd av rekommendationen från 1959 inledda samarbetet
varit mycket värdefullt men att tiden nu vore kommen att överväga
huruvida ett fastare organisatoriskt samarbete kunde etableras, eventuellt
genom upprättande av ett nordiskt kontaktorgan med uppgift att utarbeta
ett program för trafiksäkerhetsforskning av gemensamt intresse och om så
befanns lämpligt planlägga och tillrättalägga varje lands forskningsuppgifter.
Eu grundförutsättning för ett fruktbart samarbete i framtiden vore
emellertid enligt förslagsställarna att nödvändiga medel ställes till förfogande
i samtliga länder.

Trafikutskottet konstaterar, att avsaknaden av nationella forskningsorgan
var ett skäl till att ovannämnda rekommendation inte kom att få särskilt
stora praktiska resultat. Sedan nationella organ skapats hade också
förutsättningarna för ett nordiskt samarbete på detta område förbättrats.
I anslutning till remissuttalandena ville utskottet framhålla att de danska,
norska och svenska organ, som är anslutna till Nordiska trafiksäkerhetskommittén,
har till uppgift upplysning och propaganda och att det därför
knappast var lämpligt att låta denna kommitté leda ett forskningsarbete.

28

Kungl. Maj ds skrivelse nr 39 år 1966

Utskottet föreslog att rådet måtte rekommendera regeringarna att upprätta
ett nordiskt samarbetsorgan för trafiksäkerhetsforskning. Rådet antog
en sådan rekommendation (nr 17).

I ett likaledes redan före trettonde sessionen väckt medlemsförslag av
herr Lundström hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att
upprätta ett nordiskt sainarbetsutskott för transportekonomisk forskning i
enlighet med det förslag, som framlagts i Nordiska transportforskningskoinmitténs
utredning av den 4 november 1964 (NU 1965: 1). I utredningen
konstaterades, att de transportekonomiska problemen inom Norden har
inånga likheter och gemensamma drag, att forskningen och utredningsarbetet
i stort har samma målsättning samt bygger på samma grundförutsättningar
och ofta använder samma metoder men att den faktiska utvecklingen
delvis följt olika spår. Ett samarbete mellan de nordiska länderna
kan därför minska risken för dubbelarbete och öka effektiviteten samt genom
kontakter, ömsesidiga impulser, specialisering och arbetsdifferentiering
föra forskningen framåt. Bland de olika former, som enligt utredningens
mening kunde komma i fråga för organisationen av ett utvidgat
nordiskt samarbete på detta område, befanns den lämpligaste vara ett nordiskt
samarbetsutskott för transportekonomisk forskning, bestående av ett
tåtal representanter för transportforskningen och myndigheterna i deras
egenskap av transportforskningskonsumenter. I konsekvens härmed föreslogs
i betänkandet tillskapandet av ett dylikt utskott.

Trafikutskottet instämde i de positiva remissuttalandena, enligt vilka
upprättandet av ett nordiskt samarbetsutskott för transportekonomisk forskning
är en rationell lösning, som kan medföra effektivisering och snabbare
resultat av de olika ländernas nationella forskningsinsatser. Utskottet fann
sig på nuvarande tidpunkt, då övervägandena om den framtida organisationen
av transportekonomisk forskning i Danmark och Sverige ännu icke
avslutats, icke i stånd att taga ställning till frågan om sammansättningen av
ett nordiskt samarbetsutskott. Tillsättandet av utskottet borde emellertid inte
uppskjutas till dess dessa överväganden avslutats. Med hänvisning till förekomsten
av det stora antalet aktuella och ekonomiskt krävande trafikinvesteringar
föreslog trafikutskottet, att vederbörande departement och ministerier
skulle inleda förhandlingar i syfte att överenskomma om tillsättande
av ett nordiskt samarbetsutskott för transportforskning. Representanterna
för Danmark och Sverige kunde därvid utses för kortare tid och eventuellt
avlösas, när det nationella arbetet fått sin slutliga organisationsform. Vid
upprättande av ett forskningsutskott och fastställande av riktlinjerna för
dettas arbete borde departementen i största möjliga utsträckning taga hänsyn
till de i utredningen (NU 1965: 1) påpekade förhållandena och framlagda
förslagen.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 18) till rege -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr .VI år 1961> 29

ringarna att upprätta ett nordiskt samarbetsutskott för transportekonomisk
forskning.

2. Mellanriksvägar

Strax före trettonde sessionen väckte herr Lassinantti ett tilläggsförslag
om en rekommendation till regeringarna i Norge och Sverige att tillse att
de mellanriksvägar, som föreslås i betänkandet NU 1965: 3, nämligen Umbukta-vägen
och Graddis-vägen, bygges snarast möjligt. — Till förslaget
väckte sedermera bl. a. herr Lundström ett ändringsförlsag, vari hemställdes,
att nämnda regeringar måtte rekommenderas att fatta beslut om byggande
även av mellanriksvägen Kiruna—Nordnorge snarast möjligt.

Till fjortonde sessionen förelåg även ett meddelande från norska och
svenska regeringarna rörande rekommendation nr 14/1963 angående upptagande
av kontakt mellan regeringarna i Norge och Sverige för samordning
av byggandet av mellanriksvägar. Utskottet fann att sådan kontakt etablerats
och på utskottets förslag avskrev rådet rekommendationen som slutbehandlad.

Det i tilläggsförslaget åberopade NU-betänkandet (1965:3) utarbetades
av ett av regeringarna särskilt tillsatt kontaktutskott, som hade avslutat
sitt uppdrag genom framläggandet av betänkandet. Medlemmarna i detta
kontaktutskott har emellertid sedermera utsetts att fortsätta arbetet med
undersökningarna i samband med en mellanriksväg Kiruna—Nordnorge.
Tilläggsförslaget hade ej remissbehandlats. Av mottagna upplysningar framgår
dock, att i Norge stortinget fattat principbeslut den 26 maj 1965 om
utbyggnaden och Umbukta-vägen före utgången av 1971 och byggande av en
mellanriksväg över Graddis före 1974. I Sverige är dessa två vägar upptagna
i vägförvaltningarnas flerårsplaner.

Ändringsförslaget innehåller svenska respektive norska synpunkter, som
talar för byggandet av en mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. Bl. a. hänvisas
till uttalandet i ovannämnda utredning (NU 1965: 3) om att Kiruna-vägen
har det största befolkningsunderlaget och förmodligen också den största
Irafikpotentialen. I förslaget nämnes också, att svenska regeringen den 29
april 1965 förklarat att från militär synpunkt hinder icke föreligger mot
utbyggnad av den i gällande flerårsplan redovisade vägen Kiruna—Rensjön.
1 fråga om utbyggnad på svensk sida av mellanriksvägen Kiruna—Nordnorge
i övrigt uppdrogs åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i samråd
med militära myndigheter verkställa en översiktlig utredning rörande möjligheterna
att tillgodose de försvarspolitiskt betingade önskemålen i fråga
om vägens sträckning och utformning in. in. Sedan denna utredning slutförts
skall den svenska regeringen fatta beslut i fråga om utbyggnaden.

På möten i Kiruna—Narvik—Setermoen den 23—25 augusti 1965 hade
trafikutskottet tillfälle att med lokala representanter närmare underrätta
sig om föreliggande önskemål och om behovet av en mellanriksväg.

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

Utskottet fann att remissuttalandena i anledning av ändringsförslaget om
Kiruna-vägen gav uttryck för en positiv inställning. En stor del av instanserna
kunde omgående och utan förbehåll ansluta sig till förslaget och för
de flesta övriga, som yttrat sig syntes inställningen vara den, att man icke önskade
att taga slutlig ställning innan de pågående undersökningarna avslutats.
I några fall uttrycktes önskemål om ett snabbt genomförande av undersökningen.
Utskottets uppfattning var att en mellanriksväg mellan Kiruna
och Nordnorge borde byggas.

Utskottet föreslog, att regeringarna i Norge och Sverige måtte rekommenderas
att a) snarast möjligt bygga Graddis- och Umbukta-vägarna och

b) att påskynda den pågående utredningen av problem i samband med anläggande
av en väg mellan Kiruna och Nordnorge för att möjliggöra att det
snarast fattas principbeslut om byggande av denna mellanriksväg. Rådet
antog denna rekommendation (nr 10).

3. Lotsplikt för mindre fartyg

Till elfte sessionen hade herr Lundström väckt ett tilläggsförslag om upphävande
av lotsplikten i Norge för mindre danska och svenska fartyg. Bakgrunden
till förslaget är att lotsplikt infördes i Norge från den 1 augusti
1962 för icke-militära utländska fartyg på över 50 bruttoregisterton vid
gång inom vissa områden längs den norska kusten. Denna åtgärd upphävde
till viss del den i anledning av rekommendation nr 26/1957 genomförda
rättsliga likställigheten mellan nordiska medborgare i fråga om rätten att
driva kustfart. De norska bestämmelserna drabbar bl. a. danska och svenska
fiskefartyg.

Sedan trafikutskottet haft frågan under observation under de gångna
åren, kunde utskottet nu på grundval av mottagna upplysningar föreslå
att rådet ej skulle företaga sig något med anledning av tilläggsförslaget,
vilket även blev rådets beslut.

4. Öresundsfrågor

Liksom vid föregående session visades ett betydande intresse för Öresundsfrågorna
även vid denna session.

Flygplatsfrågan

Till trafikutskottet hade hänvisats dels meddelanden om rekommendation
nr 34/1965 angående en gemensam lösning av flygplatsproblemen i öresundsregionen,
i första hand placering av en storflygplats på Saltholm,
dels ett i anslutning härtill av bl. a. herr Cassel väckt tilläggsförslag om
planering för civilflygets ordnande inom Öresundsregionen.

Av meddelandena framgick, att man från de övriga ländernas sida ansåg
att undersökningen om byggande av en storflygplats på Saltholm eller
annan plats i Danmark var en dansk angelägenhet. Man önskade därför

Knngl. Maj:Is skrivelse nr 39 år 1966 Öl

icke deltaga i den pågående danska undersökningen av flygplatsproblemcn,
som tidigast kan väntas bli färdig under I9(i(i. Vidare framgick att
planer är långt avancerade att ersätta Bulltofta flygplats med eu ny nationell
flygplats för Malmö-området, där jetflyg kan tas emot, och alt
man från svensk sida har förklarat sig beredd att i samarbete med del
danska trafikministeriet verka för erforderlig flygteknisk samordning av
de olika flygplatsfrågorna inom öresunds-området.

I tilläggsförslaget framhölls, alt den ovannämnda rekommendationen
hade syftat längre än till flygteknisk samverkan mellan regeringarna i
Danmark och Sverige. Avsikten hade varit att de berörda regeringarna —
och däri innefattade man även de övriga regeringarna i den mån dessa
berördes av storflygplatsens förläggning — gemensamt skulle planera för
civilflygets ordnande inom regionen. Malmö-områdets lokala flygfältsfråga
borde därvid inordnas och samordnas under det större perspektivet.

Trafikutskottet uttalade som sin uppfattning, att den storflygplats, som
skall svara för den interkontinentala trafiken till och från de nordiska
länderna, bör ligga inom Norden och att det icke kan bli aktuellt att placera
en sådan flygplats någon annanstans än i öresunds-området. Detta
område har redan på grund av befolkningsunderlag och näringslivsstruktur
ett stort lokalt transportbehov, och en flygplats där skulle få en god geografisk
belägenhet som transithamn för lufttrafiken mellan de övriga
nordiska länderna och omvärlden. Utskottet ansåg det därför alltjämt lämpligt
att de nordiska ländernas regeringar gemensamt undersöker möjligheterna
för en lösning av flygplatsproblemen i Öresundsregionen, i alla
händelser såvitt angår byggande av en nordisk storflygplats. Om regeringarna
i Finland, Island och Norge icke önskar deltaga i alla detaljundersökningar,
bör regeringarna i Danmark och Sverige hålla övriga regeringar löpande
orienterade.

I anledning av tilläggsförslaget föreslog utskottet, att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark och Sverige att inpassa planläggningen
av lokala flygplatser i öresunds-området i den allmänna plan för
ordningen av den civila luftfarten inom området, som de nordiska länderna
i överensstämmelse med ovan nämnda rekommendation gemensamt
skulle utarbeta.

En rekommendation av detta innehåll (nr 27) antogs av rådet.

Fast förbindelse över Öresund

Utskottet har behandlat dels meddelanden om rekommendation nr 33/
1965 angående principbeslut om en fast förbindelse mellan Köpenhamn och
Malmö, dels ett av bl. a. herr Cassel väckt tilläggsförslag om fast Öresundsförbindelse.

Av meddelandena framgick, alt bottenundersökningarna avslutats såväl
i HH-leden som i KM-leden och att bottenförhållandena på båda ställena

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

är goda för anläggande av en fast förbindelse. Vidare framgick att Öresundsgruppen,
som har till uppgift att revidera och komplettera delar av
det av öresundsdelegationerna framlagda materialet, har en del undersökningsarbete
kvar men beräknar att kunna framlägga definitiv rapport
i slutet av 1966. Bland de frågor som ännu inte färdigbehandlats av öresundsgruppen
märks:

a) utarbetande av nya förslag till väg- och järnvägsanslutningar,

b) beräkning av byggnadskostnaderna vid 1965 års prisnivå,

c) utarbetandet av nya trafikprognoser på grundval av bl. a. nytt statistiskt
material, som insamlats, samt

d) upprättande av nya kostnads- och intäktskalkyler.

I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna i Danmark och Sverige
vid det förberedande undersökningsarbetet rörande olika alternativ till
fast förbindelse även måtte taga öresundsbrokonsortiets förslag om bro i
KM-leden och järnvägstunnel i HH-leden i beaktande. Det s. k. öresundsbrokonsortiet,
som består av tre danska och tre svenska byggnadsfirmor,
har lagt fram olika förslag till en fast förbindelse över Öresund, första
gången 1936. Konsortiets senaste förslag gällde ett samtidigt byggande
av en vägförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö via Saltholm samt en
järnvägstunnel mellan Helsingör och Hälsingborg till en sammanlagd kostnad
av 1 279 miljoner svenska kronor.

Utskottet konstaterade, att en väsentlig del av de undersökningar, som
skulle företagas till komplettering av öresundsdelegationernas betänkande,
var färdig och uttalade som sitt önskemål att tillräcklig arbetskraft ställes
till öresundsgruppens förfogande för slutförandet av arbetet, så att gruppens
rapport så snart som möjligt kan överlämnas till regeringarna i Danmark
och Sverige.

I fråga om tilläggsförslaget framgick av handlingarna och uttalanden av
regeringsrepresentanter att öresundsbrokonsortiets förslag mottagits av
Öresundsgruppen, som i sin rapport till regeringarna också skulle beröra
konsortiets förslag. Med hänsyn härtill fann utskottet en rekommendation
av föreslaget innehåll obehövlig. Rådet beslöt också att inte företaga sig
något i anledning av tilläggsförslaget.

5. Tullfri införsel av resgods
Resandes rätt till tullfri varuinförsel

Vid sessionen behandlades ett av herr Lassinantti väckt medlemsförslag
om att rådet måtte rekommendera regeringarna att genomföra enhetliga
och liberala regler beträffande resandes rätt att tull- och avgiftsfritt medföra
varor för personligt bruk. Genom det tidigare arbetet på detta område
hade viss enhetlighet mellan de nordiska länderna uppnåtts. I förslaget

33

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.9 är 1 !)(>(>

pekades på att Finlands regering ensidigt infört avvikande och strängare
bestämmelser om tullfri varuinförsel under åberopande av valutaskäl. 1 förslaget
hänvisades också till Helsingforsavtalet, särskilt artikel 37, och den
betydelse som reglerna om tullfri införsel har för gränshandeln inom vissa
delar av Norden, hl. a. runt Bottniska viken och i Tornedalen.

Utskottet framhöll, att möjligheten att vid inresa i ett land tull- och avgiftsfritt
kunna medföra förnödenheter för eget bruk och dessutom en viss
mängd varor för vardagslivets behov alltid betraktats som naturlig i det
internationella umgänget. Utskottet hänvisade till att man genom internationella
överenskommelser försökt fastställa en ininimivärdegräns, inom vilken
de resande fritt kan medföra varor vid inresa till annat land. Gränsen
har satts till US $ 50, d. v. s. ca 275 kr., och de nordiska länderna har infört
denna värdegräns i förhållande till andra än landets egna medborgare. I
praktiken gäller — bortsett från vissa särregler i Finland -— likartade
nordiska regler, så att resande hemmahörande i ett nordiskt land vid inresa
till bosättningslandet får medföra samma varumängd som resande
hemmahörande i andra länder.

Trafikutskottet ansåg det önskvärt att det fastslås att alla som är bosatta
i de nordiska länderna har samma rätt till tull- och avgiftsfri införsel av
varor såväl vid inresa till hemlandet som vid resa till annat nordiskt land.
Utskottet fann det därför naturligt att de nordiska länderna ingår en överenskommelse
om att varje land förpliktar sig att tillåta resande hemmahörande
i nordiskt land, inklusive de i landet bosatta, att tull- och avgiftsfritt
införa varor av ett visst värde. Det var utskottets uppfattning att reglerna
om resandes rätt till tullfri varuinförsel för privat bruk i trafiken mellan
de nordiska länderna borde vara så liberala som möjligt och värdegränsen
i den nordiska resandetrafiken lägst den som nu gäller i Danmark, Norge
och Sverige. Genom en överenskommelse rörande de resandes rätt till tullfri
införsel i den internordiska trafiken kunde man undgå att ett enskilt land
ensidigt avviker från de gemensamma reglerna.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att ingå
en överenskommelse om en gemensam minimivärdegräns för de resandes
rätt att tull- och avgiftsfrtt införa varor. Rådet antog en sådan rekommendation
(nr 23).

Införsel av sprit och tobak

I ett av herrar Björkman och Cassel till sessionen väckt medlemsförslag
hemställdes, att rådet rekommenderar regeringarna att införa enhetliga
bestämmelser för resandes rätt till tullfri införsel av sprit och tobak av sådant
slag, att en fortsatt utveckling av resandetrafiken mellan de nordiska
länderna ej hindras. Detta spörsmål utgör en del av den större frågan om
tullfrihet för resgods, som behandlats ovan. I förslaget hänvisades till arbetet
inom den nordiska ämbetsmannakommitté, som haft till uppgift att se

3 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 39

34

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

över bestämmelserna om resandes rätt att tullfritt medföra sprit och tobak.
Från kommitténs möte den 8 och 9 november 1965 hade meddelats till pressen,
att enighet uppnåtts på tjänstemannaplanet om att villkoret för att
resande tullfritt skulle få medföra vissa kvantiteter sprit och tobak till sitt
eget land borde vara att uppehållet i utlandet varit av viss varaktighet, som
de svenska, norska och danska ledamöterna föreslog till tre dygn, d. v. s.
den tidgräns som nu gäller för danska medborgare vid återresa till Danmark.

I förslaget betonades också att det å ena sidan är ett intresse att motverka
rena »spritresor» men å andra sidan angeläget att ej en i och för
sig önskvärd livlig resandetrafik mellan länderna motverkas. För vissa behövliga
båt- eller färjelinjer var fartygens provianteringsfrihet en viktig förutsättning
för trafikens bedrivande och borttagande av denna förmån skulle
med säkerhet leda till höjda biljettpriser, som i sin tur avsevärt skulle inskränka
resandetrafiken. Enligt förslaget syntes det vara en viktig uppgift
för Nordiska rådet att här finna den riktiga balansen.

Trafikutskottets principiella ståndpunkt var att likartade och liberala regler
i de nordiska länderna med hänsyn till de resandes möjlighet till tullfri
införsel av sprit, vin och tobak, som medföres som resgods för privat bruk,
var i sig självt önskvärda och av betydelse för en snabb och gnisselfri gränspassage.
Utskottet ville dock erkänna det berättigade i att man genom restriktioner
söker stävja missbruk (provianteringsresor). I fråga om trafiken
mellan de nordiska länderna är särskilda begränsningar för korta och medellånga
rutter väl motiverade enligt utskottets uppfattning.

Trafikutskottet hade tidigare övervägt om en regel som är mindre restriktiv
än den nuvarande 3-dygnsregeln skulle kunna förhindra provianteringsresor
och man hade stannat för 1) en 24-timmars-regel, 2) krav på övernattning,
3) krav på ett bestämt antal timmars uppehåll i utlandet frånsett själva
restiden, och 4) en avståndsregel (t. ex. mellan bostad och resmål). Utskottet
beklagade, att det under sessionen icke hade varit möjligt att diskutera
ämbetsmannarapporten, men uttalade en förhoppning om att finansministrarna
söker åstadkomma likartade och liberala regler för den egentliga
resetrafiken och om att denna fråga förelägges rådet ånyo, så att det blir
tillfälle till överläggningar mellan representanter för rådet och finansministrarna,
innan nya regler träder i kraft. Ett möte i trafikutskottet med finansministrarna
har sedermera ägt rum den 18 februari 1966.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att införa
likartade bestämmelser om resandes rätt till tullfri införsel av sprit och tobak,
att göra dessa bestämmelser så enkla och liberala, att en fortsatt utveckling
av den egentliga resetrafiken mellan de nordiska länderna inte
hindras, och att förelägga Nordiska rådet frågan innan nya regler sättes i
kraft.

Två reservationer avgavs, en av herr Skoglund och en av den finländska

35

Kungl. Maj:Is skrivelse nr 3!) är 1966

medlemmen herr Lahtela, vilka båda hade avseende å frågans formella behandling
efter sessionen. I debatten i rådet frånföll båda reservanterna sina
yrkanden, varefter rådet antog utskottets förslag till rekommendation (nr
24) med 53 röster mot 3; en medlem avstod från att rösta.

6. Övriga saker

Med hänsyn till de upplysningar, som lämnades i meddelanden om rekommendation
nr 24/1963 angående enhetliga sjötrafikregler, beslöt rådet
på utskottets hemställan att för sin del betrakta rekommendationen som
slutbehandlad.

Av meddelandena om rekommendation nr 30/1965 angående beslutande
organ för luftfartstekniska frågor framgick, att rekommendationen efter att
ha varit föremål för övervägande inom vederbörande departement behandlats
på ett nordiskt trafikministermöte i Köpenhamn i maj 1965. Enighet förelåg
där om att det icke fanns behov för ett samarbetsorgan på detta område
med beslutande myndighet. Trafikutskottet uttalade, att frågan om upprättande
av nordiska organ med beslutande myndighet, som även aktualiserats
i andra av rådets saker, lämpligen kunde tagas upp till en samlad principiell
diskussion och ville därför icke för sin del uttala sig närmare om regeringarnas
uppfattning att det icke — i varje fall inte för närvarande —
vore lämpligt att giva ett eventuellt samarbetsorgan beslutanderätt. Med
hänsyn till rekommendationens första led, upprättande av ett gemensamt
organ för luftfartstekniska frågor, fann utskottet, att det i meddelandet från
Finlands regering föreslagna samarbetet noga borde övervägas och etableras
på alla områden, där länderna har gemensamma intressen. Utskottet ansåg
inte att ett utvidgat nordiskt samarbete skulle utgöra något hinder mot att
Danmark, Norge och Sverige upprätthåller ett närmare samarbete i fråga om
SAS.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som tilldrog sig det största intresset vid sessionen, gällde möjligheterna
till ett vidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. Utgångspunkten
var vid detta tillfället en rad olika dokument. Dels hade Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete avgivit berättelse om arbetet inom ministerkommittén
och Nordiska ekonomiska samarbetsutslcottet, till vilken
berättelse som bilagor fogats redogörelser för samarbetet i internationella
organisationer — EFTA, GATT och UNCTAD — och för den nordiska samhandelns
utveckling efter 1963 samt en utredning rörande frågan om liberalisering
av kapitalrörelserna i Norden. Dels förelåg regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 25/1965 angående nordiskt samarbete inom
EFTA. Dels hade på saklistan för sessionen uppförts fem i rådet anhängiga

36

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

medlemsförslag inom sektorn för nordiskt ekonomiskt samarbete, nämligen
ett om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om yrkesfiske,
ett om gemensam nordisk jordbruksmarknad, ett om likartad näringslagstiftning,
ett om organisationen av nordiskt handelspolitiskt samarbete och
ett om harmonisering av de yttre tullarna.

I förslaget om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om yrkesfiske,
vilket väckts av bl. a. herr Helén redan före rådets trettonde session,
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka
möjligheterna för att uppnå rättslig likställighet för nordiska medborgare
i fråga om yrkesfiske efter de i medlemsförslaget förordade riktlinjerna. I
förslaget om gemensam nordisk jordbruksmarknad, vilket också väckts redan
före rådets trettonde session, hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna att skapa en gemensam marknad
för jordbruksvaror och i samband därmed förutsättningarna för ett nordiskt
samarbete vid export av sådana varor. I förslaget om likartad näringslagstiftning,
väckt av fröken Andersson och herr Hernelius inför rådets trettonde
session, hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att undersöka
förutsättningar för att skapa en nordisk rättsgemenskap på näringslagstiftningens
område, innefattande enhetliga regler för rätten att driva näring
i vart och ett av de nordiska länderna. I förslaget om organisationen av
nordiskt handelspolitiskt samarbete, som väckts av bl. a. herr Kellgren och
fru Segerstedt Wiberg, hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att omforma Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet till ett permanent
heltidsarbetande samarbetsorgan med uppgift att under Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete arbeta för att få till stånd ett gemensamt
handelspolitiskt uppträdande samt att effektivt stärka de nordiska
ländernas konkurrensförmåga i det internationella handelsutbytet. I förslaget
om harmonisering av de yttre tullarna, som väckts av bl. a. fröken Andersson
och herrar Ohlin och Sundin, hemställdes, att regeringarna måtte
rekommenderas att skyndsamt utreda möjligheterna att harmonisera de
nordiska ländernas tullsatser och upptaga underhandlingar rörande överenskommelser
i detta avseende.

Med utgångspunkt i rådets rekommendation nr 25/1965 om nordiskt samarbete
inom EFTA hade Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete
uppdragit åt Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet att arbeta
med punkt 2 i den nämnda rekommendation, vari regeringarna uppmanas
»å fortsette bestrebelsene på å utvide det nordiske pkonomiske samarbeid
innen EFTA:s ramme». Under detta arbete hade samarbetsutskottet behandlat
de spörsmål som berördes i de aktuella medlemsförslagen. Sedan samarbetsutskottet
redovisat sitt arbete för ministerkommittén vid dennas möte
i Stockholm den 16 december 1965, hade även ministrarna ingått på dessa
frågor. Ministerkommittén fann därvid, att ett ställningstagande till ett vidgat
nordiskt samarbete på de berörda områdena skulle underlättas, om

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr .‘I!) år llHUi

en samlad plan uppgjordes, vilken balanserar för och nackdelar för de olika
länderna. Ministrarna hade emellertid inte kunnat enas om en utredning
syftande till utarbetandet av en sådan plan. Enligt samarbetsministrarna
borde med hänsyn härtill de politiska förutsättningarna för ett sådant vidgat
samarbete på angivna områden belysas närmare vid rådets förestående
session.

Ekonomiska utskottet ansåg sig för sin del icke kunna taga ställning till
frågan om metoder för att stärka och utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet,
förrän förutsättningarna närmare klarlagts för eu utvidgning av
den ekonomiska integrationen i Norden. Utskottet föreslog därför att rådet
-— utan att slutbehandla medlemsförslagen — måtte rekommendera regeringarna
att — under hänsynstagande till strävandena att nå fram till en
europeisk marknad omfattande så många europeiska länder som möjligt
— snarast klarlägga förutsättningarna för en samlad utbyggnad av det nordiska
ekonomiska samarbetet beträffande den yttre tullnivån, jordbruksoch
fiskeripolitiken, näringslagstiftningen, kapitalförsörjningen och handelspolitiken
samt att vidare klarlägga, om denna utbyggnad av samarbetet
kan ske på ett sådant sätt att fördelar och nackdelar balanserar för varje
enskilt land. Under detta utredningsarbete skall man enligt rekommendationen
bl. a. dels söka etablera en procedur, som säkrar en snabb och grundlig
undersökning av konkreta fall, som ett nordiskt land kan komma att
uppmärksamma i anledning av svårigheter föranledda av snedvridning av
handeln, som har sin grund i olikheter i de nordiska ländernas tullsatser
gentemot tredje land, dels igångsätta en undersökning av möjligheterna —
med särskilt beaktande av ett vart nordiskt lands behov av kompletterande
import — att vidtaga åtgärder för en ökning av den nordiska handeln med
lantbruksvaror (inklusive frukt, grönsaker och bearbetade produkter) genom
multilaterala eller bilaterala avtal samt igångsätta en undersökning av
möjligheterna till ett nordiskt samarbete vid export av lantbruksvaror till
tredje länder, dels undersöka möjligheterna att på grundval av multilaterala
eller bilaterala avtal mellan de nordiska länderna genomföra en ytterligare
liberalisering av handeln med fisk, dels ock att genomföra en undersökning
av eventuella åtgärder för att åstadkomma bättre överensstämmelse beträffande
konkurrensvillkor för de nordiska ländernas industrier på de områden,
där behov föreligger av att komplettera det pågående EFTA-samarbetet.

Efter debatt antog rådet en dylik rekommendation (nr 26).

2. Liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden in. in.

I regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 16/1964 angående
liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden hänvisades till den
rapport i saken, som utarbetats av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottets
utskott för finansiella frågor. Av rapporten framgick bl. a. att OECD:s
kapitalkod den 28 juli 1964 utvidgats så starkt, att medlemsländernas libe -

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

raliseringsförpliktelser omfattar alla de viktigaste av de vanligast förekommande
kapitalrörelserna samt att kapitalkoden, vars regler gäller för Danmark,
Island, Norge och Sverige och som även Finland söker efterleva,
starkt begränsar möjligheterna för att skapa en samnordisk kapitalmarknad.
Enligt rapporten förelåg för närvarande mycket begränsade möjligheter
för en utbyggnad av det nordiska samarbetet på området.

Trots att det sålunda för närvarande förelåg små möjligheter alt libcralisera
kapitalrörelserna inom Norden, borde enligt utskottet regeringarna
fortsätta att undersöka vilka möjligheter som kan finnas för en vidareutveckling
av kapitalliberaliseringen såsom ett led i en utvidgning av det
nordiska ekonomiska samarbetet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 27/1965 angående
upplåning på den internationella kapitalmarknaden framgick, att frågan
var föremål för behandling i nordiska utskottet för finansiella frågor på
uppdrag av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.

3. Skogstekniskt utvecklingsarbete

Före sessionen hade bl. a. herr Sundin väckt ett medlemsförslag om skogstekniskt
utvecklingsarbete. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att pröva
lämpligheten av gemensamt stöd åt nordiskt skogstekniskt utvecklingsarbete
efter i medlemsförslaget förordade riktlinjer. I likhet med såväl förslagsställarna
som remissinstanserna ansåg utskottet, att det samarbete, som sedan
länge bedrivits inom ramen för Nordiska skogsarbetsstudiernas råd
(NSR) borde utvidgas samt att en dylik utvidgning borde möjliggöras genom
statligt stöd till NSR. Medel borde enligt utskottets mening ställas till förfogande
dels för forskarstipendier för forskningsobjekt av grundläggande
karaktär och gemensamt intresse, dels för nordiska forskarkonferenser,
dels för stipendier för möjliggörande av ett nordiskt forskarutbyte. Enligt
utskottets mening borde ett vidgat samarbete på området enligt ovannämnda
riktlinjer möjliggöras genom att regeringarna i Danmark, Finland, Norge
och Sverige årligen beviljar NSR anslag. De enskilda ländernas bidrag, kunde,
enligt utskottets mening, lämpligen beräknas utifrån deras innehav avproduktiv
skogsmark. Utskottet föreslog därför, att de nämnda regeringarna
måtte rekommenderas att årligen bevilja medel till NSR för nordiskt
skogstekniskt utvecklingsarbete. Rådet beslöt antaga en dylik rekommendation
(nr 19).

i. Skattesamarbete

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 27/1964 angående
harmonisering av huvudformerna för indirekt beskattning framgick,
att omedelbara förutsättningar för ett införande inom alla de fem nordiska

39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 är 1966

länderna av system för indirekt beskattning av i rekommendationen ifrågasatt
mervärdeskattetyp för närvarande ej syntes föreligga men alt lörhållandena
kunde komma att påverkas av eventuella beslut på området inom
andra grupper av stater, främst EEC-länderna. Genom den nära kontakt,
som hålles mellan de nordiska ländernas regeringar, torde enligt meddelandena
svårigheter ej föreligga att åstadkomma fortsatt gemensam information
och diskussion om mervärdeskattefrågan.

Regeringarna hade även avgivit meddelanden om rekommendation nr 28/
1964 om harmonisering av vissa skatter och avgifter. Enligt dessa hade en
särskild nordisk kommitté med representanter för skattemyndigheterna i de
nordiska länderna behandlat saken. Av kommitténs rapport framgick, att
förutsättningarna för att uppnå några mer betydelsefulla resultat på området
måste bedömas såsom begränsade.

Ekonomiska utskottet framhöll, att rådets presidium beslutat anordna
en konferens i Köpenhamn den 25—26 april 1966 rörande skattepolitiska
och skatterättsliga spörsmål av gemensamt nordiskt intresse i syfte att utröna
möjligheterna för ett vidgat nordiskt samarbete på detta område. Vid
konferensen skulle bl. a. behandlas frågan om harmonisering av den allmänna
omsättningsavgiften (mervärdeskattefrågan) samt frågan om harmonisering
av särskilda skatter och avgifter. Utskottet uttalade, att det hade
för avsikt att vid ett senare sammanträde taga upp de aktuella frågorna till
diskussion mot bakgrund av vad som framkommit vid skattekonferensen.

5. Atomenergisamarbete

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats såväl berättelsen från Nordiska
kontaktorganet för atomenergifrågor som ett i anledning av denna väckt
tilläggsförslag om vidgat samarbete på atomenergiforskningens område. I
tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att låta utarbeta en redogörelse för resultaten av det samarbete, som hittills
har bedrivits mellan de nordiska atomenergikommissionerna och deras
underorgan, för de planer som föreligger för detta samarbetes vidare utbyggnad
samt för de besparingar och den ökade effektivitet, som kan uppnås
vid en arbetsfördelning eller andra former för utvidgat samarbete mellan
de nordiska länderna på detta område. I tilläggsförslaget framhölls
bl. a., att i kontaktorganets årliga berättelser översiktliga upplysningar lämnas
om det samarbete, som bl. a. på kontaktorganets föranstaltning bedrivs
mellan de nationella atomenergiinstitutionerna och deras stationer, men att
man av berättelserna ej kan skapa sig någon fullständig bild av samarbetets
art eller av de möjligheter som kan föreligga för en vidare utveckling
av detta, lika litet som man kan bedöma om det genom ett utvidgat nordiskt
samarbete och en mer genomförd arbetsfördelning kan uppnås större resultat
av de mycket stora anslag som används till atomenergiforskning.

Utskottet ansåg, att det bl. a. med hänsyn til! den snabba utvecklingen

40

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 1966

på atomenergiområdet vore värdefullt att erhålla en utförlig redogörelse av
det slag som ifrågasattes i tilläggsförslaget. Utskottet hemställde därför, att
rådet måtte antaga en rekommendation av den föreslagna lydelsen. Rådet
antog en sådan rekommendation (nr 31).

6. Tulladministrativt samarbete

Rekommendationen nr 31/1965 angående heslutande organ för tulltekniska
frågor har enligt regeringarnas meddelanden behandlats av Nordiska
tulladministrativa rådet. De centrala tulladministrationerna i de nordiska
länderna har enligt detta råd för närvarande en normgivande kompetens
av mycket varierande innehåll och räckvidd. Då den ifrågasatta beslutanderätten
måste utövas inom ramen för den kompetens, som enligt gällande
lagar och författningar i de olika nordiska länderna tillkommer alla de centrala
tulladministrationerna, skulle denna minsta gemensamma nämnare för
närvarande giva rådet tämligen obetydliga befogenheter. Enligt tulladministrativa
rådets mening skulle den ifrågasatta beslutanderätten därför för
närvarande inte mer påtagligt främja effektiviteten i det nordiska tullsamarbetet.
Regeringarna ansåg därför att det inte fanns anledning att nu närmare
pröva frågan. På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendation
nr 31/1965 såsom för dess del slutbehandlad.

7. Samarbete beträffande utrikestjänsten m. m.

Berättelsen om samarbete beträffande utrikestjänsten utvisar, att frågan
om ett vidgat samarbete mellan utrikesförvaltningarna diskuterats av såväl
utrikesministrarna som av administrationscheferna vid utrikesministerierna.
De senare hade beslutat instruera utrikesrepresentationerna om att
utnyttja alla förefintliga möjligheter till ett praktiskt nordiskt samarbete
samt enats om ett antal områden, där möjligheter förefinnes att etablera
ett nordiskt samarbete beträffande konkreta arbetsuppgifter. Vad gäller
det konsulära samarbetet utarbetas för närvarande instruktioner från de
nordiska utrikesministerierna till representationerna.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 23/1963 angående
utbildning av deltagare i internationellt samarbete framgick, att frågan
ännu inte var färdigutredd i alla de nordiska länderna men att det rådde
stark skepsis gentemot förslaget. Enligt utskottets mening syntes det
under dylika omständigheter för närvarande vara föga ändamålsenligt att
fortsätta arbetet med saken. På utskottets förslag beslöt rådet därför att
betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

Regeringarna upplyste i meddelandena om rekommendation nr 3/1961
angående samordning av hjälpen till utvecklingsländerna att arbetet med
det gemensamma nordiska projektet i Tanzania väntades vara fullt utbyggt
under loppet av år 1967 samt att planläggningen beträffande ett nytt
samnordiskt projekt i samma land påbörjats.

41

Kungl. Maj:Is skrivelse nr II!) är 1966

S. Konsnltationsregeln i Helsingforsavtalet

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett av hl. a. herr Hernelius och
fru Segerstedt Wiberg väckt medlemsförslag avseende konsnltationsregeln
i Helsingforsavtalet. 1 förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera
regeringarna att föranstalta om att artikel 30 i Helsingforsöverenskommelsen
erhöll följande lydelse: »De fördragsslutande parterna skola i de fall
detta är möjligt och lämpligt rådgöra med varandra i frågor av gemensamt
intresse, som behandlas i internationella organisationer och vid internationella
konferenser.» I medlemsförslaget framhölls, att då Helsingforsöverenskommelsen
fick sin slutgiltiga gestaltning några artiklar gavs förpliktande
form såsom »skallx-satser, medan andra fick rekommendationens
form såsom »bör»-satser. Under förarbetet med avtalet förekom önskningar
om att konsultationsbestämmelsen i artikel 30 skulle givas en förpliktande
formulering; av försiktighetsskäl fick regeln 1962 dock karaktären av en
rekommendation. Förslagsställarna ansåg, att den senare tidens erfarenhet
pekade i den riktningen att en förändring av bestämmelsen måste ifrågasättas.

Utskottet underströk angelägenheten av att de nordiska länderna i största
möjliga utsträckning följer praxis att rådgöra med varandra i frågor av gemensamt
intresse före och under internationella konferenser. Utskottet ansåg
det nödvändigt att understryka betydelsen av att tillräcklig hänsyn tas
till artikel 30 i Helsingforsavtalet så att artikelns syfte uppnås. Utskottet ansåg
emellertid inte, att den föreslagna ändringen av artikeln skulle medföra
den förstärkning av konsultationsprincipen som medlemsförslaget åsyftade.
Den föreslagna ändringen ansågs därför inte behövlig. På utskottets förslag
beslöt rådet icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

9. Stöd till föreningarna Norden

I ett av presidiets medlemmar, däribland herr Ohlin, väckt medlemsförslag
om stöd till föreningarna Norden hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att lämna Föreningarna Nordens förbund och dess nationella
delföreningar ökat stöd i deras ur samarbetssynpunkt viktiga arbete
för nordisk upplysning. I förslaget framhölls bl. a., att den opinionsbildande
verksamhet, som föreningarna Norden bedriver, är omistlig såväl för rådets
eget arbete som för hela det nordiska samarbetets utveckling. Enligt förslagsställarna
tedde det sig därför naturligt att staterna, i den mån de ser
ett nordiskt samarbete som ett väsentligt led i sin politik, också stöder föreningarna
Norden i deras arbete. Det fanns enligt förslaget ej anledning för
Nordiska rådet att gå närmare in på hur föreningarna Norden och deras
förbund bäst borde stödjas av det allmänna. Däremot borde det te sig naturligt
för rådet att giva klart uttryck för sin allmänna mening att föreningarnas
verksamhet är betydelsefull för det nordiska arbetet och från de synpunkter,
som rådet har att företräda, är förtjänt även av det allmännas stöd
i den form som i varje särskilt fall är lämpligt.

42

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Ekonomiska utskottet delade förslagsställarnas uppfattning att föreningarna
Nordens verksamhet är av största betydelse för utvecklingen av det
nordiska samarbetet. Utskottet hemställde, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att lämna Föreningarna Nordens förbund och dess nationella
delföreningar ökat stöd i deras ur samarbetssynpunkt viktiga arbete för
nordisk upplysning. Rådet antog en sådan rekommendation (nr 30).

10. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om utredning angående
bibehållande av Norden som kärnvapenfritt område. I medlemsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att tillsätta en
samnordisk kommitté för att utreda genom vilka åtgärder och garantier
det nuvarande kärnvapenfria tillståndet i Norden kunde göras permanent.

Utskottet framhöll, att rådet vid både nionde och tolfte sessionerna haft
att behandla medlemsförslag om upprättande av en atomvapenfri zon i
Norden, vilka förslag till sitt innehåll nära anslutit sig till det aktuella medlemsförslaget.
Ekonomiska utskottet uttalade med anledning av förslaget
till nionde sessionen, att det visserligen i och för sig ej låge utom rådets
kompetens att behandla medlemsförslag av denna karaktär men att rådet
likväl borde fortsätta hittillsvarande praxis att icke behandla utrikespolitiska
problem, som har förbindelse med säkerhets- och militärpolitiska
spörsmål. Ett liknande uttalande gjordes av utskottet vid tolfte sessionen.
Den omständigheten att förevarande medlemsförslag gick ut på tillsättande
av en nordisk kommitté ansåg utskottet inte föranleda avsteg från tidigare
praxis som tillämpats vid behandling av dessa spörsmål. Utskottet erinrade
vidare om att de nordiska ländernas utrikesministrar normalt håller möten
två gånger om året, varvid frågor av här ifrågavarande art i mån av behovkan
tagas upp till behandling. Utskottet föreslog därför, att rådet icke
skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Däremot reserverade
sig en medlem av utskottet, som önskade att rådet skulle antaga
en rekommendation i enlighet med medlemsförslaget. Rådet förkastade
rekommendationsförslaget med 53 röster mot 7 ja-röster. Samtliga svenska
medlemmar röstade nej. Rådet beslöt härefter att icke företaga sig något
i anledning av medlemsförslaget.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg i
nordiskt samarbete under 1965 och presidiets rapport om dess verksamhet,
deltog vid årets session 33 olika talare med sammanlagt 48 inlägg. Av svenska
regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick under
sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt statsrådet Lange.

43

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 dr 1966

Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida av herrar Birger
Andersson, Cassel och Ohlin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition
kom en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt de ekonomiska sainarbetsfrågorna
och då närmast frågan om en samfälld lösning av i rådet
anhängiga medlemsförslag om rättslig likställighet för nordiska medborgare
i fråga om yrkesfiske, om gemensam jordbrukspolitik, om likartad
nordisk näringslagstiftning, om organisationen av nordiskt handelspolitiskt
samarbete samt om harmonisering av de yttre tullarna. Bland annat
berördes denna fråga av statsrådet Lange och herr Ohlin.

Flera talare kom in på frågan om resultaten av Nordiska rådets arbete
och rådets ställning i det nordiska samarbetet. Dessa frågor diskuterades
bl. a. av statsminister Erlander och herrar Birger Andersson och Cassel.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisorer för
tidskriften omvaldes herr Cassel och nyvaldes herr Lassinantti; till revisorssuppleant
nyvaldes herr Sundin.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Helsingfors 1967 vid
tidpunkt som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 30 januari 1966 utdelades Nordiska rådets litteraturpris
för år 1966 till den svenska författaren Gunnar Ekelöf, vilken dock
var frånvarande.

44

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets fjortonde session i Köpenhamn
antagna rekommendationerna

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

1. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

1. utreda förutsättningarna för att utvidga den nordiska
tentamentsgiltigheten att gälla alla härför lämpade studieområden,

2. verka för att genom ett väl utbyggt stipendiesystem samt
nödiga åtgärder på det studentsociala området underlätta de
studerandes möjligheter att utnyttja de fördelar, den nordiska
tentamensgiltigheten erbjuder, samt

3. vidtaga åtgärder i syfte att sprida kännedom bland studenterna
i Norden om de möjligheter att förlägga studierna
till annat nordiskt land än hemlandet, som den nordiska tentamensgiltigheten
öppnar.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt
åstadkomma ett effektivt samarbete mellan de nordiska länderna
på vattenvårdens och vattenvårdsforskningens område.

3. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verkställa en
utredning angående formerna för och omfattningen av ett
nordiskt samarbete på elementarpartikelfysikens område.

4. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge hensigtsmsessigheden
af og muligheden for åt indrette et nordisk institut
for komparativ ret.

5. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt lade foretage en retssociologisk
underspgelse af forsikrings virkninger på erstatningslovgivningen.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
i syfte att etablera ett effektivt nordiskt samarbete beträffande
produktion och distribution av skolfilm och skolTV-program.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
och formerna för ett nordiskt samarbete i fråga
om utbyggnad av utbildningen på vuxenundervisningens område
i radio och TV.

8. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att anvisa erforderliga
medel för samnordisk utlandsinformation, särskilt för
genomförande av gemensamma företag, där snabba åtgärder
är av behovet påkallade.

9. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast etablera
ett samarbete om forskning i internationell politik, innefattande
freds- och konfliktforskning, i enlighet med de förslag,
som framlagts i betänkandet »Forskning af international
politik» (NU 1965:4).

45

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr li.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.
Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Kungl. Mnj:ts skrivelse nr 39 är 1966

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Norge og Sverige

a) snarest muligt åt hygge Graddis- og Umbukta-vejene og

b) åt fremskynde den igangvserende udredning af problenierne
i förbindelse med bygning af en vej mellem Kiruna og
Nordnorge mest muligt med lienblik på, åt der snarest kan
traeffes principbeslutning om bygning af denne mellemrigsvej.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att utreda förutsättningarna för ett samarbete beträffande
ambulanstjänsten inom Nordkalotten.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att planlägga
utbyggnaden av Nordiska hälsovårdshögskolan så att den erhåller
nödiga lokala och personella resurser att fullgöra alla
de viktiga utbildnings- och forskningsuppgifter inom hygienens
och sjukhus väsendets område, som lämpligen bör läggas
på nordisk nivå.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt lade udforme ensartede
regler med hensyn til beskatning af forskningsstipendiater
ved nordiske institutioner eller andre forskningsinstitutioner
på nordisk basis.

Nordiska rådet rekommenderar

1. Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar att
intensifiera det inledda samarbetet på det lokaliseringspolitiska
området;

2. Finlands, Norges och Sveriges regeringar att gemensamt
kartlägga konkreta ekonomiska samarbetsmöjligheter inom
Nordkalottområdet; samt

3. Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar
att föranstalta om forskning kring och en inventering
av allmänna förutsättningar för en nordisk lokaliseringspolitik.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne ved planlajgningen af
faelles institutioner i muligt omfång åt f0lge de förslag, som
er fremlagt i betsenkningerne: Fadlesinstitutioner i Norden
(NU 1960:2) og Personaleforhold ved faellesinstitutioner i
Norden (NU 1964: 8).

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete.
Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande åt
oprette et nordisk samarbejdsorgan for trafiksikkerhedsforskning.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande åt
oprette et nordisk samarbejdsudvalg for transportpkonomisk
forskning.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att årligen bevilja medel till Nordiska
skogsarbetsstudiernas råd (NSR) för nordiskt skogstekniskt
utvecklingsarbete.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt
utreda förutsättningarna och formerna för statligt stöd åt såväl
till Norden som till de nordiska ländernas främsta exportmarknader
i utlandet förlagda strävanden att bibehålla och

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

ytterligare befästa de nordiska ländernas starka ställning på
formgivningens område.

Rek. nr 21. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ingå en* överenskommelse
om gemensamma principer för läkares vinnande
av specialistkompetens inom olika medicinska specialiteter.

Rek. nr 22. Nordiska rådet hemställer hos regeringarna att utreda förutsättningarna
för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning
och en samstämmig nordisk utlänningspolitik.

Rek. nr 23. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt indgå en overenskomst
om en faelles minimumsvaerdigraense for de rejsendes
adgang til told- og afgiftsfrit åt indfpre varer,.

Rek. nr 24. Nordisk Råd henstiller til regeringerne

1. åt indfpre ensartede bestemmelser vedrprende rejsendes
adgang til toldfri indfprsel af spiritus og tobak,

2. åt fastsaette disse bestemmelser så enkle og liberale, åt
en fortsat udvikling af den egentlige rejsetrafik mellem de
nordiske lande ikke hindres, og

3. åt forelaegge spprgsmålet for Nordisk Råd inden nye regler
saettes i kraft.

Rek. nr 25. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ingå en nordisk
överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter
på grundval av föreliggande förslag till överenskommelse
i ämnet.

Rek. nr 26. Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å klarlegge snarest
— under hensyntagen til bestrebelsene for å nå "fram til et
europeisk marked omfattende flest mulig av de europeiske
land — forutsetningene for en samlet utbygging av det nordiske
pkonomiske samarbeid vedrprende det ytre tollnivå,
jordbruks- og fiskeripolitikken, naeringslovgivningen, kapitaltilfprslene
og handelspolitikken, samt å klarlegge om denne utbygging
av samarbeidet kan skje på en slik måte åt fordeler
og ulemper balanserer for hvert enkelt land. Herunder skal
man bl. a.

1. spke etablert en prosedyre, som sikrer hurtig og grundig
underspkelse av de konkrete saker et nordisk land måtte reise
i anledning av vanskeligheter som kan oppstå på grunn av
forvridning av handelen, som skyldes forskjell i de nordiske
lands tollsatser overfor tredjeland,

2. iverksette en underspkelse av mulighetene for — saerlig
under hensyntagen til de nordiske lands suppleringsbehov —
å gjennomfpre foranstaltninger til en pkning av den nordiske
handelen med landbruksvarer, (inklusiv frukt, grpnnsaker, og
bearbeidete produkter) på grunnlag av multilaterale eller bilaterale
avtaler, samt iverksette en underspkelse av mulighetene
for et nordisk samarbeid om eksport av landbruksvarer til
tredjeland,

3. underspke mulighetene for gjennom multilaterale eller
bilaterale avtaler mellom de nordiske land å gjennomfpre en
ytterligere liberalisering av handelen med fisk,

4. gjennomfpre en underspkelse av mulighetene for å ta
skritt til å etablere mer like konkurransevilkår for de nordiske

47

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Rek. nr 27.

Rek. nr 28.

Rek. nr 29.

Rek. nr 30.

Rek. nr 31.

lands industrier på de områder hvor det måtte va;re behov
for å supplere det pågående EFTA-samarbeid.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige
åt indpasse planlaigningen af lokale flyvepladser inden for
0resunds-området i den generelle plan for ordningen af den
civile flyvetrafik inden for området, som de nordiske lande
i overensstemmelse med rekommandation nr. 34/1965 skulle
udarbejde i fsellesskab.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

1. snarast möjligt och senast den 1 januari 1967 höja den
nordiska kulturfondens medel till sammanlagt 3 miljoner
danska kronor och

2. i skyndsam ordning och i samråd med Nordiska rådet
utarbeta en permanent förvaltningsordning för fonden.
Nordisk Råd henstiller til regeringerne gennem en unders0gelse
af de praktiske og pkonomiske problemer åt udrede forudssetningeme
for indgåelse af en konvention, som omfatter
alle de nordiske sprog, og hvorefter enhver nordisk borger
har ret til uden saerlige omkostninger åt anvende det nordiske
sprog, som han anser for sig eget, ved lienvendelse til domstol
eller anden offentlig myndighed i Norden, forudsat åt han
har vanskelighed ved åt bruge myndighedens eget sprog.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att lämna Föreningarna
Nordens förbund och dess nationella delföreningar
ökat stöd i deras ur samarbetssynpunkt viktiga arbete för nordisk
upplysning.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta utarbeta
en redogörelse för resultaten av det samarbete, som hittills
har bedrivits mellan de nordiska atomenergikommissionerna
och deras underorgan, för de planer som föreligger för detta
samarbetes vidare utbyggnad samt för de besparingar eller
den ökade effektivitet, som kan uppnås vid en arbetsfördelning
eller andra former för utvidgat samarbete mellan de nordiska
länderna på detta område.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660240