Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

l

Nr 153

Utlåtande i anledning av väckta motioner om samordning av de
civila och militära trafikledningssystemen samt om
inrättande av en gemensam trafikledarskola m. in.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Strandberg och Schött (I: 288) och den andra inom andra kammaren
av herrar Oskarson och Bengtson i Solna (II: 360) har yrkats att riksdagen
hos Kungl. Maj:t måtte hemställa 1) att Kungl. Maj:t ville föranstalta om
åtgärder i syfte att samordna de civila och militära trafikledningsorganisationerna
till en trafikledningsorganisation, på samma sätt som redan skett
i Stockholm och Göteborg; 2) att som konsekvens härav en gemensam och
så småningom utvidgad utbildning av trafikledare sker; 3) att allmänflyget
anpassas till de regler som gäller för det övriga flyget; samt 4) att
det internationella ljusutrustningssystemet successivt införes som standard
på våra flygplatser.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Werbro väckt motion (II:
11) hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla att en utredning
måtte verkställas om inrättande av en gemensam trafikledarskola för
utbildning av trafikledare för den civila och militära luftfarten.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herrar Werbro och Jönsson
i Ingemarsgården väckt motion (II: 240) hemställts att riksdagen hos Kungl.
Maj :t måtte anhålla om att en utredning snarast kommer till stånd beträffande
införandet av ett gemensamt luftrum för all luftfart i landet, indelning
i flygkontrollområden samt om inrättandet av organ för trafikledning inom
trafikkontrollområden.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna I: 288, II: 11 och II: 240.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från luftfartsstyrelsen, chefen för flygvapnet
och 1963 års luftfartsutredning. Därjämte har på utskottets begäran Scandinavian
Airlines System (SAS), Aktiebolaget Linjeflyg och Svensk pilotförening
yttrat sig i ärendet.

Från Svensk flygtrafikledarförening har vidare inkommit en skrift i ämnet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 6 samt. Nr 153

2 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

Luftfartsstyrelsen framhåller beträffande gemensam trafikledarskola för
den civila och militära luftfarten följande.

Frågan om ett närmare samgående mellan luftfartsstyrelsen och flygvapnet
i vad avser utbildning av trafikledningspersonal har under en följd
av år varit föremål för diskussioner och undersökningar. Bland annat gjordes
för några år sedan undersökningar angående möjligheterna att förlägga
flygvapnets skola i anslutning till luftfartsverkets trafikskola på Bromma.
Dessa undersökningar gav vid handen att detta vore möjligt, men med hänsyn
till att flygvapnet redan disponerade lokaler och utrustning för denna
utbildning vid Hägernäs, beslöts emellertid då, att dess skola i stället skulle
förläggas dit.

Utöver i motionen II: 11 nämnda motiv för ett närmare samgående _

att militära trafikledare i ökad omfattning har att leda civil flygtrafik på
militära flygplatser, respektive önskemålet ur beredskapssynpunkt att civila
trafikledare erhåller utbildning i militär trafikledning — torde även kunna
nämnas ekonomiska fördelar. På grund av ett alltmer ökande krav att i utbildningen
realistiskt kunna inöva en modern traifklednings funktioner kräves
synnerligen avancerad utbildningsutrustning i form av bland annat dyrbar
radarsimulatoranläggning; sådan utrustning skulle kunna utnyttjas gemensamt.
Fn gemensam skolning synes även kunna medföra viss besparing
på personalsidan genom ett rationellare utnyttjande av tillgänglig instruktörspersonal.

En viss samordning av utbildningen av civila och militära trafikledare
sker redan i dag på så sätt, att skolorna i viss utsträckning utnyttjar varandras
instruktörer, varjämte eleverna i respektive skolor genomgår kortare
kurser vid den andra skolan för studium av militär respektive civil flvatraifldedning.

Den nära samordning av flygtrafikledningen för civil och militär flygverksamhet,
som för närvarande äger rum, kommer med nödvändighet att
få en alltmer ökad omfattning i framtiden. I insikt härom har luftfartsstyrelsen
i underdånig skrivelse den 2 december 1965 med hemställan att
Kungl Maj :t måtte föranstalta om en utredning i syfte att klarlägga den
civila flygtrafikledningens framtida organisation pekat på angelägenheten
av att ett samgående mellan de civila och militära trafikledningarna undersökes.
I denna skrivelse har luftfartsstyrelsen även framfört att en sådan
utredning bör innefatta en undersökning av förutsättningarna för en gemensam
utbildning av civil och militär trafikledningspersonal.

I fråga om luftrummets indelning framhåller styrelsen.

Det kontrollerade luftrummet består av kontrollzoner samt terminalområden
omkring vissa flygplatser samt luftleder, som förbinder flygplatserna
med varandra. Genom ändring den 1 juli 1965 i luftfartskungörelsen av den
24 november 1961 (nr 558) samt kungörelse den 24 november 1961 (nr 563)
angående trafikregler för luftfarten har begreppet militärt kontrollerat luftrum
introducerats i nämnda kungörelser. Inom flygvapnet upprättade kontrollerade
luftrum utgöres av kontrollzoner och terminalområden omkring
vissa militära flygplatser.

Enligt luftfartsstyrelsens uppfattning är begreppet militärt kontrollerat
luftrum icke entydigt, enär ett antal terminalområden och kontrollzoner står
under såväl civil som militär trafiklednings jurisdiktion. Dessutom lämnar

Statsutskottets utlåtande nr 153 är 1!)(><>

3

den företagna distinktionen mellan de båda typerna av områden eu inkörsport
för skiljaktigheter i såväl trafikregler som trafikledningsbestämmelser
inom civila respektive militära kontrollerade luftrum, vilket med hänsyn till
luftfartens utpräglat internationella karaktär är olämpligt. Vidare är chefens
för flygvapnet rätt att upprätta kontrollerade luftrum av den militära
typen icke reglerad i författningstexten. Luftfartsstyrelsen anser sålunda i
likhet med vad som anföres i motion nr II: 240 att militärt luftrumsstatus
bör klarläggas. Detta klarläggande bör dock inte begränsas enbart till frågans
juridiska sida.

Vid vissa flygplatser och utefter ett antal flygsträckor utanför det kontrollerade
luftrummet har till skydd för den inrikes linjefarten upprättats
trafikzoner, informationsområden och informationssträckor och för dessa
områden och sträckor har särskilda bestämmelser utfärdats.

Informationsområdena och informationssträckorna och för dessa gällande
föreskrifter har ingen förankring i internationella regler, och luftfartsstyrelsens
avsikt är, att vid flygplatserna ersätta trafikzoner och informationsområden
med kontrollzoncr och terminalområden samt i samband härmed ersätta
där bedriven s. k. AFIS-tjänst med konventionell trafikledningstjänst.
Detta kommer att ske så snart tillgången på trafikledare möjliggör detta.

Frågan om upprättande av luftleder som ersättning för informationssträckorna
är av kontroversiell art, i det att olika kategorier av brukare av luftrummet
har skilda synpunkter på densamma och den är av så principiell
betydelse att den bör prövas i samband med en eventuell utredning.

Vad beträffar förslaget i motion 11:240 angående upprättande av kontrollområden
täckande hela luftrummet erbjuder ett realiserande av detsamma
många tekniska problem, vartill kommer att kostnaderna härför sannolikt
skulle bli höga. Därest upprättande av kontrollområde täckande hela
flyginformationsregionerna begränsas endast till det övre luftrummet, d. v. s.
området över 6 000 meter, vilken åtgärd för övrigt rekommenderades vid ett
nyligen avhållet ICAO-möte avseende Europa-Medelhavsregionen, torde förslaget
vara lättare realiserbart.

I detta sammanhang finnes en annan fråga av kontroversiell art, som i
likhet med den förenämnda har direkt inflytande på trafikledningens organisation,
nämligen trafikföreskrifternas utformning. Luftfartsstyrelsen har,
i medvetande om att den s. k. se-och-bli-sedd-principen inte alltid erbjuder
ett tillräckligt skydd mot kollisionsrisk, infört vissa begränsningar i fråga
om den rätt, som de grundläggande internationella trafikreglerna erbjuder,
att utföra VFR-flygning (— flygning enligt visuellflygreglerna) inom kontrollerat
luftrum utan kontroll från trafikledningens sida. Sålunda har luftfartsstyrelsen
bestämt, att all flygning i luftlederna med undantag för korsning
av lederna under 6 000 meter även under dager och i god sikt skall ske
enligt IFR (= instrumentflygreglerna), vilket innebär att all sådan flygning
sker under trafikledningens kontroll.

Dihang till riksdagens protokoll 1966. 6 saml. Nr 153

4

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

Inom Stockholm, Göteborg och Malmö terminalområden samt kontrollzoner
i anslutning till dessa gäller också obligatorisk IFR för de flygplan, som
är utrustade och bemannade härför. Dessutom är inom dessa områden även
VFR-flyget underkastat viss kontroll, vilken i första hand syftar till skydd
för IFR-trafiken.

Det har hävdats från allmänflygarnas sida att ovannämnda bestämmelser
innebär onödiga restriktioner för VFR-flyget, och jämförelser har i samband
härmed gjorts med andra länder med avsevärt större flygtrafik än i Sverige
där man inte funnit motsvarande bestämmelser erforderliga. Å andra sidan
kräves från trafikflygets sida, såsom framhålles i motion 11:240, ytterligare
kontroll från trafikledningens sida, så att trafiken från start till
landning alltid kan operera utan hänsyn till se-och-bli-sedd-principen. Även
i ovanstående principiellt viktiga fråga är det önskvärt att en eventuellt blivande
utredning tar ställning.

Vad beträffar trafikledningens organisation framhåller styrelsen att stor
överensstämmelse föreligger beträffande organisation och förfaranden på
den civila och militära sidan och att samarbetet mellan de båda trafikledningsorganisationerna
av bland annat dessa skäl fungerar bra.

I flera länder med väl utvecklad luftfart har man emellertid numera funnit
det lämpligt att helt integrera civil- och militär trafikledning inom en
organisation. Styrelsen anser det därför önskvärt att — såsom i det föregående
anförts — en av Ivungl. Maj :t tillsatt utredning får i uppdrag att undersöka
förutsättningarna för en sådan integrering även i vårt land. Därest
en integrering inte skulle anses motiverad, bör utredningen föreslå riktlinjer
beträffande fördelningen mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet av
trafikledningsansvaret för det svenska luftrummet.

Luftfartsstyrelsen förklarar sig vidare dela uppfattningen, att det civila
internationella ljusutrustningssystemet hör införas vid samtliga svenska
flygplatser, där linjefart bedrives. Flygvapnets inflygningsbelysning är ett
centerlinjesystem, som kompletterats för att kunna ge ledning även för de
moderna svenska krigsflygplan, som utför inflygning för landning med
högt nosläge, varigenom centerlinjen blir skymd för föraren.

Genom att flygvapnets system inte överensstämmer med internationellt
antagna normer har överenskommelse träffats med chefen för flygvapnet,
att centerlinjesystemet skall kompletteras på de militära flygplatser, som
utnyttjas för civil linjefart. Den komplettering som anses nödvändig för att
civilflygets krav skall tillfredsställas är huvudsakligen dels att centerlinjen
förses med ett större antal ljusenheter samt dels att särskilda s. k. »crossbars»
anordnas.

Sammanfattningsvis framhåller styrelsen att den i princip delar motionärernas
uppfattning, att en utredning bör komma till stånd rörande samordning
mellan den civila och militära flygsäkerhetstjänsten och härmed sammanhängande
frågor. Styrelsen önskar emellertid framhålla, att de resultat,

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

vartill 1963 års nu arbetande luftfartsutredning kan komma i fråga om kostnader
och kostnadstäckning för den civila luftfarten i viss man kan komma
att påverka tänkbara lösningar för den samordning av flygsäkerhctsljänsten
in. in., varom nu är fråga.

Chefen för flygvapnet redogör i sitt yttrande för nuvarande organisation
samt gällande bestämmelser på tillhörande område.

Beträffande trafikledur utbildningen framhålles härefter följande.

Kravet på trafikledare för militär resp. civil flygtrafik är i väsentliga avseenden
olika. Detta avvikande kompetenskrav får ses mot bakgrunden utav
flygverksamhetens olika karaktär och flygplanens olika bemanning. Inom
den civila reguljära luftfarten föreligger krav på att två förare skall ingå i
flygplanets besättning, medan de militära flygplanen vanligen är bemannade
med en förare. Då förarens och trafikledarens aktiviteter integreras i eu
mängd funktioner medför skillnaden i bemanning att trafikledare som leder
ett militärt flygplan övertager sådana funktioner, som av kapacitets- och
flygsäkerhetsskäl ej kan åläggas den militära föraren. Sålunda måste incidenter
under extrema flygförhållanden samt tekniska och navigatoriska felfunktioner
kunna, så långt möjligt, kompenseras av kunnighet och initiativförmåga
hos den militära trafikledaren. Stora krav måste därför ställas på
dennes kännedom om prestandaegenskaper hos såväl flygplan som förare.
Detta inte minst med hänsyn till att de militära förarna befinner sig i olika
utbildningsstadier.

De militära flygplanens små bränslemarginaler vid landning medför att
väntningsförfaranden endast i mycket begränsad utsträckning kan tillämpas,
vilket ställer krav på militära trafikledare att organisera ett trafikflöde
med starkt reducerade separationer.

För den militäre trafikledaren tillkommer även den speciella typ av flygtrafikledning
som erfordras vid ledning av flygtrafiken under krig och krigsövningar,
såväl som integrerande del i stridsledningsorgan som i skilda befattningar
vid flygbaser. M. h. t. dessa senares olika grad av utbyggnad och
varierande standard med avseende på hjälpmedel in. in. krävs av trafikledaren
inte sällan ett stort mått av improvisationsförmåga och initiativ för
att med små resurser skapa ett smidigt trafikflöde utan avkall på flygsäkerheten
vare sig fråga är om fredsmässiga övningar eller verkliga krigsförhållanden.
Endast genom personlig erfarenhet av den speciella slags flygtjänst
som flygning med krigsflygplan utgör samt regelbundet återkommande övningar
i denna sorts trafikledningstjänst kan erforderliga färdigheter och
rutin bibehållas. En likriktad trafikledarutbildning för civil och militär personal
är av hl. a. beredskapsskäl önskvärd. Den civila fredsmässiga rutinen
är dock av den arten att den har relativt liten anknytning till de speciella
problem som en militär trafikledare ställs inför vid tillämpade övningar. Inhämtade
grundkunskaper måste befästas genom ofta återkommande praktiska
övningar. Möjligheterna härtill är dock begränsade av personella och
organisatoriska skäl. Det har därför bedömts som mest rationellt att civila
och militära trafikledare specialutbildas var och en inom sitt område. De
civila trafikledarnas krigsbefattningar får i stället väljas med hänsyn till de
individuella förutsättningarna att tjänstgöra i olika krävande militära positioner
— självständigt eller som assistenter till militära trafikledare.

6 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

Skiljaktigheterna mellan militär och civil flygtrafikledning återspeglas
aven i de olika grundkrav, som ställes vid anställning som trafikledare. Sålunda
krävs för anställning som trafikledare vid flygvapnet genomgången
fullständig flygutbildning såsom flygförare vilket ej är fallet för anställning
vid luftfartsverket.

Dessa skiljaktigheter i utbildningsmål och personalunderlag påverkar enligt
mitt bestämda förmenande utbildningen till trafikledare på ett avgörande
sätt.

Emellertid föreligger även förenande faktorer i den militära och civila
flygtrafikledningen. För att tillgodose de krav som ställes för den reguljära
cUiia flygtrafiken på militära flygplatser och för tjänsten vid gemensamma
civil/militära kontrollorgan erfordras en i grundläggande avseenden likartad
utbildning.

^ En god samverkan sker därför mellan befintliga trafikledarskolor på
Bromma för luftfartens behov och vid Hägernäs för flygvapnets behov med
utnyttjande av både lärarkrafter och utrustning för den totala flygtrafikledningsutbildningen.
Flygtrafikledningens utveckling och utbyggnad kommer
att medföra ett utökat utbildningsbehov för personal tjänstgörande i
flygtrafikledningens olika tjänstegrenar samt förbättrade och mera omfattande
utbildningsanläggningar. Inför utbyggnaden av erforderliga utbildningsresurser
bör utredas i vad mån annan än nuvarande form av samverkan
kan vara mera ekonomisk och ge bättre utbildningsresultat.

I fråga om inflijgningsljusanluggning framhålles att med hänsyn till det
militära flygplanets utformning — siktförhållanden, landningshastigheter,
ensitsighet in. in. — belysningsanläggningens inflygningsdel måste vara
längre och avsevärt bredare än den civila. Den civila anläggningstypen kan
över huvud taget icke ses från förarplatsen i t. ex. flygplan 35, Draken. Den
militära anläggningens utformning är anpassad dels till det operativa regulai
itetskravet för F\ -baser och dels till möjligheterna att inom den ekonomiska
ramen förse samtliga FV-baser med flygplatsbelysning. Avkall på
flygsäkerhetskraven har icke gjorts.

Framförda förslag att som standard införa det internationella ljusutrustningssystemet
på saväl civila som militära baser med civil flygverksamhet
kan av angivna skäl icke accepteras från flygvapnets sida.

På de militära flygplatser där även civil flygverksamhet bedrives kan den
civila normen integreras i den militära inflygningsljusanläggningen.

Sammanfattningsvis anför chefen för flygvapnet

att vid flygvapnet utarbetad »Plan för utbyggnad av flygtrafikledningen
vid krigsmakten» (PUFYL) lämpligen kan utgöra grunden för vidare åtgärder
i syfte att utbygga flygtrafikledningen med god samverkan mellan den
civila och militära flygtrafikledningen. PUFYL bör därvid kompletteras med
de åtgärder som kan bedömas erforderliga sett från civil sida.

att utbildningen av flygtrafikledare för den civila och militära luftfarten
icke kan ske gemensamt annat än till vissa delar varvid samordningen eventuellt
kan drivas längre än nu samt

att kravet på inflygningslj^anläggningar är olika för militär och civil

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

7

flygning. På militära flygplatser kan de eivila kraven tillgodoses genom
komplettering med ljusenheter i likhet med vad som kommit till utförande
vid Ängelholms flygplats.

1963 urs luf tf artsutredning erinrar om att luftfartsverkets kostnader för
den civila flygtrafikledningen utgör en betydande del av verkets totala kostnader.
Det är av denna anledning angeläget att alla möjligheter till besparingar
inom flygtrafikledningen tillvaratas. Luftfartsutredningen är därför
positivt inställd till att eu särskild utredning kommer till stånd om samordning
av de civila och militära trafikledningsorganisationerna och om utbildningen
av trafikledare. Frågan härom är emellertid av förhållandevis
stor räckvidd. Bl. a. med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att luftfartsutredningens
verksamhet snart beräknas komma att avvecklas, har
utredningen inte funnit sig ha möjlighet att själv ta upp den till mera ingående
granskning. Det framhålles emellertid, att luftfartsverket i sin skrivelse
den 20 september 1965 med beräkning av underskott på luftfartsfonden
för budgetåret 1966/67 föreslagit Kungl. Maj :t att tillsätta en särskild utredning
för en fullständig översyn av frågan om flygsäkerhetsorganisationen
för den civila och militära luftfarten. De spörsmål motionerna berör är
således i viss utsträckning redan föremål för övervägande inom Kungl.
Maj :ts kansli.

I nyssnämnda skrivelse framhöll luftfartsverket bl. a. att den civila luftfartens
betydande expansion och den samtidiga utvecklingen inom militärflyget
medför stora trafikledningstekniska problem, varigenom avsevärda
krav måste ställas på personalen inom flygsäkerhetstjänsten. I anslutning
härtill föreslog verket, förutom viss utökning av personalen inom trafikbyrån,
24 nya trafikledartjänster inom flygplatsorganisationen under budgetåret
1966/67. Därutöver förutsåg verket behov av ytterligare ca 24 nya
trafikledartjänster under vart och ett av de efterföljande fyra budgetåren.
Med anledning härav anmälde luftfartsutredningen i remissyttrande till chefen
för kommunikationsdepartementet den 15 oktober 1965 att utredningen
hade för avsikt att närmare undersöka behovet av utbyggnad inom trafikledningstjänsten
på något längre sikt. I syfte att söka närmare undersöka
de förhållanden, på vilka luftfartsverket grundat sina förslag till ökning av
trafikledningspersonalen, beslöt luftfartsutredningen att inom sig tillsätta
en särskild arbetsgrupp med uppdrag att studera frågan om behovet av trafikledare
för de närmaste åren. Utredningen avser att inom kort överlämna
denna arbetsgrupps rapport till chefen för kommunikationsdepartementet.

SdS säger sig starkt vilja framhäva den uppfattningen, att all flygverksamhet
med trafikflygplan skall försiggå inom kontrollerat luftrum. De nuvarande
informationsområdena och informationssträckorna måste därför
snarast upphöjas till kontrollzoner och luftleder. Analogt därmed måste på

8

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

de flygplatser, där endast flyginformationstjänst (AFIS) tillhandahålles,
full flygkontrolltjänst snarast införas.

För att kunna uppnå ovanstående mål är det enligt SAS nödvändigt, att
de civila och militära trafikledningsorganisationerna sammanslås till en trafikledningsorganisation.
I ett flertal länder gäller samma bestämmelser för
civil och militär flygverksamhet och kontrollen utövas av ett gemensamt
trafikledningsorgan.

Bolagets erfarenheter från de gemensamma civila och militära trafikledningscentralerna
i Stockholm och Göteborg säges vara goda.

En framtida gemensam trafikledningsorganisation täckande hela landet
innebär enligt bolaget att en gemensam utbildning av civila och militära
trafikledare blir nödvändig. Då emellertid den nuvarande flygtrafiken inom
den civila och militära sektorn alltmer måste samordnas, torde det vara av
stor betydelse, om en gemensam trafikledarskola redan i dag kunde upprättas.

SAS anser vidare att det civila internationella ljusutrustningssystemet
skall införas på alla svenska flygplatser, där linjefart bedrives.

SAS tillstyrker därför att av motionärerna yrkade utredningar snarast
kommer till stånd, då de berör för luftfarten vitala intressen.

Aktiebolaget Linje fly g som anfört liknande synpunkter framhåller följande.

Med den allt mer ökande totala flygintensiteten i landet omfattande såväl
militär som civil flygtrafik med ett antal verksamhetsgrenar ställs allt
större krav på trafikövervakning och trafikledning. De olika verksamhetsgrenarna
inom den totala flygtrafiken i landet ställer var för sig välgrundade
och förståeliga krav för sina respektive verksamhetsområden, vilket
hittills i stort sett varit möjligt att tillfredsställa emedan trafiken varit relativt
sett måttlig och flygplanens farter samt prestanda i övrigt medgett
måttliga utrymmesbehov. Vi anser emellertid att det nu är nödvändigt att
samordna den militära trafikens krav på exklusiva luftområden för rent
militär trafik med det civila reguljära flygets krav på övervakning och
skydd mot annan flygtrafik samt allmänflygets krav på stor frihet i form
av obundenhet vid val av flygvägar och flyghöjder m. m. Vi anser att tiden
nu är mogen att angripa problemkomplexen innan de vuxit sig för stora
och blivit svårbemästrade trafik- och säkerhetsproblem.

Bolaget vill därvid hävda följande uppfattningar:

Flygverksamhet med reguljär trafik skall försiggå övervakat, lett och
kontrollerat.

AFIS-tjänsten på de flygplatser där sådan tjänst utövas skall ersättas
med full flygkontrolltjänst.

De nuvarande informationssträckorna där endast flyginformationstjänst
utövas skall upphöjas till luftleder eller på annat sätt kontrolleras så att
flygkontrolltjänst kan utövas.

De militära och civila trafikledningsorganisationerna bör sammanslås till
en trafikledningsorganisation. I ett flertal länder gäller samma bestämmelser
för civil och militär flygverksamhet och kontrollen utövas av ett gemen -

Statsutskottets utlåtande nr löd ur 1966

9

samt trafikledningsorgan. Erfarenheterna från de integrerade civil/inilitära
trafikledningscentralerna i Stockholm och Götehorg är goda.

En framtida gemensam trafikledningsorganisation täckande hela landet
innehär att en gemensam utbildning av trafikledare blir nödvändig. Nödvändigheten
av gemensam utbildning gäller dock redan i dag genom de allt
mer framträdande kraven på samordning av militär och civil trafik.

Beträffande ljusanläggningssystein, liksom även banbredd och hinderfrihet
vid flygplatser, anser bolaget det i hög grad önskvärt att de av ICAO
rekommenderade anläggningarna och principerna blir normgivande även
för militära flygplatser med tanke på att reguljär flygtrafik, men även annan
civil flygverksamhet, möj liggöres på allt flera militära flygplatser.

Bolaget har tidigare dels till luftfartsstyrelsen i samband med yttrande
över investeringsmedel för budgetåret 1966/67 (skr. 26/3 196o) samt till
kommunikationsdepartementet i yttrande över luftfartsstyrelsens utredning
rörande trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder (skr. 22/10 1965) ifrågasatt
om inte luftfartsstyrelsens och flygvapnets resurser i vad avser trafikledarutbildning
borde sammanslås till en gemensam trafikskola. Bolaget
har även i samma skrivelse till kommunikationsdepartementet framhållit
att möjligheterna till integrering av civil och militär trafikledning borde
utredas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker bolaget att motionärernas
föreslagna utredningar kommer till stånd.

Svensk pilotförening framhåller i huvudsak följande.

I samband med att de militära flygplatserna öppnades för den civila luftfarten
år 1957 uppkom snabbt problem, närmast av juridisk karaktär, tveksamhet
och rådvillhet om vilka bestämmelser och regler som gällde vid
civil luftfart på militära områden. Nu gällande luftfartslag trädde i kraft
den 6 juni 1957 och luftfartskungörelsen, den s. k. tillämpningskungörelsen,
den 24 november 1961. Samma datum har kungörelsen beträffande
trafikregler för luftfarten.

Förhållandet att den inrikes luftfarten snabbt expanderade utan att erforderliga
författningar trätt i kraft skapade problem. Serier av överläggningar
ägde rum mellan luftfartsstyrelsen (Lfs) och flygvapnet (FV) varvid
även skilda intressegrupper deltog, utan att enighet kunde nås. Under
hand tillkomna författningar tolkades och tillämpades olika av Lfs och
FV. Flygbolag och pilotföreningen nådde ej gehör för uppfattningen, att
luftrummet måste kontrolleras av ett organ och att bestämmelser för denna
kontroll måste vara ensartade oavsett luftfartens karaktär. Myndigheternas
oförmåga att lösa frågan ledde till att pilotföreningen i en skrivelse den
14 april 1964 till Lfs för sina berörda medlemmar avsade sig ansvaret för
eventuella haverier vid civil luftfart på militära flygplatser, om en utredning
visade att avsteg från den civila luftfartens regler bidragit till haveriet.
Någon tid senare, den 20 november samma år, inträffade Ängelholmsolyckan.
Länsåklagaren har nyligen uttalat, att grund för åtal mot någon
person ej förefinnes enär författningarna på området är otydliga,.

Kungl. Maj:t genomförde den 14 maj 1965 smärre ändringar i luftfartskungörelsen
och i kungörelsen om trafikregler för luftfarten. Dessa ändringar
hade till syfte att klarlägga förhållandet, att vid civil luftfart, oavsett
på vilken flygplats inom landet, de civila bestämmelserna och reglerna
skulle gälla. Vid ett sammanträde med Lfs den 11 juni 1965 visade det

10 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

sig, att trots nämnda ändringar oklarheten om vad som gällde fortfarande
var stor. Lfs har hos Kungl. Maj :t den 2 december 1965 hemställt om, att
en utredning måtte igångsättas rörande gemensam flygtrafikledning m. m.

Den juridiska sidan avseende upprättandet av civilt resp. militärt kontrollerat
luftrum måste klarläggas.

Vid krigstillstånd eller krigsfara skall all luftfart, militära såväl som
civila transporter, underställas Centrala Civila Transportkommittén (CCT).
En sadan eventuell omställning maste förutsätta en enhetlig organisation
och ensartade regler för all luftfart även i fredstid.

Såväl den civila som den militära luftfarten utgör funktioner i samhället
och som sådana måste de anpassa sig till de krav som finns i form av författningar,
konventioner etc. Vårt land är alltför litet för att ha råd med
två från varandra helt skilda system av flyg.

Det är icke obekant, att i en mängd andra länder den civila och militära
luftfarten följer samma regler och bestämmelser vid uppträdandet i kontrollerat
luftrum och att en trafikledning omhänderhar kontrollen. Vidare
har man kunnat enas om gemensamma, ensartade inflygningsanläggningar.

Sverige torde icke kunna anses vara i någon unik situation i detta hänseende.
Med tillräcklig vilja och samhällsförståelse borde en rimlig samverkan
ha kunnat uppnås för länge sedan.

Under hänvisning till det anförda yrkar pilotföreningen bifall till de fyra
motionerna.

Utskottet. I sitt yttrande över förevarande motioner framhåller luftfartsstyrelsen
bl. a. att den nära samordning av flygtrafikledningen för civil och
militär flygverksamhet, som för närvarande äger rum, med nödvändighet
kommer att få en alltmer ökad omfattning i framtiden. I insikt härom har
styrelsen i skrivelse den 2 december 1965 — med hemställan att Kungl.
Maj :t måtte föranstalta om en utredning i syfte att klarlägga den civila
flygtrafikledningens framtida organisation — pekat på angelägenheten av
att ett samgående mellan de civila och militära trafikledningarna undersöks.

I denna skrivelse har styrelsen även framhållit att en sådan utredning bör
innefatta en undersökning av förutsättningarna för en gemensam utbildning
av civil och militär trafikledningspersonal. Styrelsen anser vidare att militärt
luftrums status bör klarläggas. Vad beträffar trafikledningens organisation
framhåller styrelsen att stor överensstämmelse föreligger beträffande
organisation och förfaranden på den civila och militära sidan och att samarbetet
mellan de båda trafikledningsorganisationerna av bland annat dessa
skäl fungerar bra. I flera länder med väl utvecklad luftfart har man emellertid
numera funnit det lämpligt att helt integrera civil och militär trafikledning
inom en organisation. Styrelsen anser det därför önskvärt att en av
Kungl. Maj :t tillsatt utredning får i uppdrag att undersöka förutsättningarna
för en sådan integration även i vårt land. Därest en integration inte
skulle anses motiverad, bör utredningen föreslå riktlinjer beträffande fördelningen
mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet av trafikledningsansvaret
för det svenska luftrummet. Styrelsen förklarar sig vidare

Statsutskottets utlåtande nr 7/3.1 år

11

dela uppfattningen, att det civila internationella ljusutrustningssystcmet
bör införas vid samtliga svenska flygplatser, där linjefart bedrives. Styrelsen
framhåller slutligen att de resultat, vartill 1963 års luftfartsutredning
kan komma i fråga om kostnader och kostnadstäckning för den civila luftfarten,
i viss mån kan komma att påverka tänkbara lösningar för den samordning
av flygsäkerhetstjänsten in. m., varom nu är fråga.

Chefen för flygvapnet anför sammanfattningsvis att vid flygvapnet utarbetad
»Plan för utbyggnad av flygtrafikledningen vid krigsmakten»
(PUFYL) lämpligen kan utgöra grunden för vidare åtgärder i syfte att utbygga
flygtrafikledningen med god samverkan mellan den civila och militära
flygtrafikledningen, att utbildningen av flygtrafikledare för den civila
och militära luftfarten icke kan ske gemensamt annat än till vissa delar,
varvid samordningen eventuellt kan drivas längre än nu, samt att kravet på
inflygningsljusanläggningar är olika för militär och civil flygning. På militära
flygplatser kan de civila kraven tillgodoses genom komplettering med
ljusenheter i likhet med vad som kommit till utförande vid Ängelholms flygplats.

Luftfartsutredningen säger sig vara positivt inställd till att en särskild
utredning kommer till stånd om samordning av de civila och militära trafikledningsorganisationerna
och om utbildningen av trafikledare. Utredningen
framhåller emellertid att luftfartsverket i sin skrivelse den 20 september
1965 — med beräkning av underskottet på luftfartsfonden för budgetåret
1966/67 — föreslagit Kungl. Maj :t att tillsätta en särskild utredning för en
fullständig översyn av frågan om flygsäkerhetsorganisationen för den civila
och militära luftfarten. De spörsmål motionerna berör är således i viss utsträckning
redan föremål för överväganden inom Kungl. Maj ds kansli.

SAS, Linjeflyg och Pilotföreningen tillstyrker helt motionärernas förslag.

Utskottet har vid sin prövning av motionärernas yrkanden i likhet med
flertalet remissinstanser funnit starka skäl tala för en utredning av hithörande
spörsmål. Såsom luftfartsstyrelsen framhållit har emellertid vissa av
de berörda frågorna redan aktualiserats genom styrelsens förenämnda skrivelse
till Kungl. Maj d. Vidare har 1963 års luftfartsutredning nyligen avgivit
ett betänkande, benämnt Luftfartsverkets ekonomi och organisation
(SOU 1966: 34), vari vissa härmed sammanhängande frågor upptagits. Slutligen
har chefen för kommunikationsdepartementet genom beslut av Kungl.
Maj d den 11 november 1966 bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga
med uppdrag att utreda flygtrafikledningens organisation och därmed sammanhängande
spörsmål.

Enligt meddelade direktiv har utredningen bl. a. att klarlägga förutsättningarna
för ökad samordning eller sammanslagning av de militära och civila
flygtrafikledningsuppgifterna samt föreslå de åtgärder i fråga om den
organisatoriska uppbyggnaden som anses böra vidtas på grund av dessa
överväganden. Eventuella frågor om gränsdragning mellan civil och militär
trafikledningsverksamhet bör likaledes belysas. Således bör undersökas om

12 Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1966

den nuvarande indelningen av luftrummet bör behållas eller om ändringar
bör vidtas.

Utredningen bör även kartlägga de olika trafikledningsorganens och trafikledningspersonalens
arbetsuppgifter och klarlägga det framtida behovet
av trafikledningspersonal. Möjligheterna till arbetskraftsbesparande åtgärder
inom och mellan de olika funktionerna bör särskilt beaktas. Utredningsarbetet
bör avse dels möjligheterna till bättre samordning och ökad integration
av de civila och militära trafikledningsverksamheterna, dels frågan om
en för civil och militär flygtrafik gemensam trafikledningsorganisation. Utredningen
bör emellertid behandla även andra frågor inom flygsäkerhetstjänsten,
som har betydelse för att nå en rationell civil/militär trafikledning.

Utredningen bör undersöka förutsättningarna för en samordnad utbildning
inom trafikledningen som i princip skall syfta till likartat utbildade
trafikledare för betjäning av såväl civila som militära flygplan med tillämpning
av i huvudsak samma regler. Förutsättningarna för en gemensam lokalisering
eller sammanslagning av luftfartsverkets och flygvapnets trafikskolor
bör prövas.

Utredningen bör slutligen vara oförhindrad att ta upp även andra frågor,
som sammanhänger med trafikledningen och som kan aktualiseras under
utredningsarbetets gång.

Med beaktande av det anförda och då motionärernas yrkanden i allt väsentligt
synes tillgodosedda torde anledning icke längre föreligga att från
riksdagens sida göra en särskild framställning i ämnet hos Kungl. Maj :t.

Utskottet hemställer,

1) att motionerna I: 288 och II: 360 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 11 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

3) att motionen II: 240 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 29 november 1966

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Axel Andersson,
Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Fritz Persson, Per Jacobsson,
Svensson, Söderberg, Nils Theodor Larsson, Eric Gustaf Peterson,
Hjorth, Åkerlund och Strandberg; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Ståhl,
Almgren, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fröken Elmén, fröken Olsson,
herrar Nihlfors, Lindholm, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby,
Cassel, Lindahl och Alemyr.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660027