Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1966
11
Nr 150
Utlåtande i anledning av väckt motion angående inrättande av
interna abonnentväxlar vid statens anläggningar.
(5: e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Enskog väckt motion (11:356) har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t vill ge till känna att interna
abonnentväxlar i regel inte bör anordnas vid statens anläggningar.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från rikspolisstyrelsen, statens järnvägars centralförvaltning,
telestyrelsen och statskontoret. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Av de över motionen avgivna remissyttrandena framgår att det
i vissa fall kan vara praktiskt med interna teleanläggningar, som medger
både snabba förbindelser på arbetsplatsen och avlastning av en ofta hårt
ansträngd telefonväxel för externa förbindelser. Å andra sidan framgår
av telestyrelsens yttrande att i de fall behov föreligger av en automatisk
telefonväxel med anslutning till televerkets nät det i regel icke torde
vara rationellt att samtidigt anskaffa en internväxel. Enligt utskottets mening
bör ifrågavarande spörsmål ordnas på det mest ändamålsenliga sättet,
efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Något förbud mot
anordnande av interna abonnentväxlar vid statens anläggningar anser sig
utskottet inte böra förorda. Utskottet hemställer därför,
att motionen II: 356 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 22 november 1966
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 148.
12
Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1966
Bilaga
Yttranden över motionen II: 356
Rikspolisstyrelsen (28.9.1966)
I samband med byggandet av nya polishus har det hittills visat sig att nya
rikstelefonväxlar måste installeras, emedan till de befintliga växlarna som
regel ej kan anslutas erforderligt antal anknytningar. I kostnadsbesparande
syfte inkluderas oftast nämligen också polishusets övriga hyresgäster, då de
utgöres av åklagar- och kronofogdemyndigheterna. Abonnemangen sker hos
televerket och lämplig växel väljes med hänsyn till den under den närmaste
femårsperioden förväntade expansionen.
Rikstelefonväxlarna är av så god teknisk standard som hittills kunnat begäras.
Televerket har dock för avsikt att ytterligare förbättra dem med olika
tillsatsanordningar för t. ex. direktval, personsökning, automatiskt återanrop
m. in., vilka dock ej kan levereras förrän om några år. Transport av samtal
eller förfrågningsmöjlighet till annan ledig anknytning inom växeln över
interna snörlinjen eller förfrågningsmöjlighet över centralledning till annan
abonnent kan redan nu ske på de flesta växeltyper.
Antalet interna samtalsmöjligheter är dock begränsat till ett av televerket
optimalt beräknat behov för ett visst normalfall. Det är styrelsens uppfattning
att de tre nämnda myndigheterna, polis-, åklagar- och kronofogdemyndigheterna,
ej kan hänföras till kategorien med normal telefonbelastnfng.
Det föreligger oftast större behov av kopplingsorgan för såväl externa som
interna samtal för att ge bästa service åt allmänheten respektive rationalisera
de inre kommunikationsmöjligheterna.
Styrelsen anser att krav måste ställas på anlitande av tekniska hjälpmedel
för att spara tid och personal, då arbetsbelastningen är mycket stor. Trots
rikstelefonväxlarnas förtjänster har det inom ett polishus visats fördelaktigt
att även installera snabbtelefonväxel, som i förekommande fall även betjänar
åklagar- och kronofogdemyndigheterna. Installationen sker restriktivt
och principen är att ge polismästaren, polisintendenter, polissekreterare och
avdelningschefer samt chefspersoner inom åklagar- och kronofogdemyndigheterna
möjlighet att snabbt få kontakt med underlydande inom kanslier,
centralregister, vaktlokal, lunchrum, motionshall och garage.
En modern snabbtelefonanläggning ger möjlighet till s. k. allanrop eller
gruppanrop, vilket utnyttjas för t. ex. vakthavande befäl vid brådskande inkallelse
av innevarande piketstyrka, som kan uppehålla sig i skilda lokaler.
Vid akut brådskande fall sparas tid om polismästaren via allanrop kan inkalla
sina avdelningschefer för överläggning. I snabbtelefonväxlarna finns
redan nu även möjlighet att inordna optisk personsökning, ett annat värdefullt
hjälpmedel är ökad rationalisering. Samordning av dessa funktioner
förbilligas härigenom. Noggrann planering göres från fall till fall så att val
av apparater sker med hänsyn till sekretess och miljö.
o Såväl högtalande apparater med direktinslag och utan direktinslag som
lågtalande, dvs. endast med handmikrotelefon, sam kombinationen däremellan
— högtalande med handmikrotelefon — bör förekomma. Snabbtelefonapparaterna
lämpar sig också utmärkt för inkoppling till polisens kom
-
13
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1 !)<>(>
munika t ionsradioanjäggn ing, då behov föreligger för temporärt övertagande
av radiokommandot till högre polisbefäl eller inkoppling av mera allmänna
radiötclefonsanital.
I polisarbetet’ har tidsfaktorn så stor betydelse att en intern snabb kommunikatiöiismöjllghct
vid sidan av rikstelefonanläggningen bedomes som
nödvändig. Ärenden av stor vikt och av brådskande natur skall kunna ges
möjlighet till snabba besked utan tidsutdräkt, vilket med dagens rikstelefonväxlar
ej uppnås om de interna kopplingsorganen är upptagna av samtal.
Den nackdel som kän uppstå av att ett snabbtelefonsamtal inkommer till
någon samtidigt som pågående samtal i växelanknytning är fullt tolerabel i
betraktande av att liieddelandet kan ha preferens. Vid rätt disciplineiad användning
är eu snabbteleifonanläggning ur tids- ocli personalbesparande synpunkt
ett synnerligen gott instrument. ....
Rikspolisstyrelsen får med det ovan sagda framföra, att det för polisverksamhetens
rationella bedrivande skulle vara till skada om möjligheterna till
anläggande av snabbtelefonväxlar inom sådana polislokaler, där styrelsen
finner Starka skäl därtill föreligga, framdeles skulle inskränkas eller bortfalla.
Statens järnvägars centralförvaltning (30.9.1966)
I likhet med de flesta utländska järnvägsförvaltningar har även för statens
järnvägars verksamhet anordnats egna teleförbindelser. Från början
byggdes enbart telegrafförbindelser. 1 slutet av 1800-talet tillkom de första
telefonförbindelserna. Statens järnvägars nuvarande telenät är i huvudsak
utformat efter de riktlinjer som angivits av 1940 års telefonkommitte, tillsatt
av statens järnvägar och sammansatt av representanter för statens järnvägar
och televerket. ...
Statens järnvägar har nu teleförbindelser längs praktiskt taget alla järnvägslinjer.
I stor utsträckning har stolplinjer och kabelnät byggts gemensamt
för statens järnvägar och televerket, varigenom båda verken gjort
stora besparingar. ..
Statens järnvägar har f. n. 138 automatiska telefonväxlar vilka ar sta
tens
järnvägars egendom.
Samtliga växlar är anslutna till statens järnvägars eget telefonnät och ger
i stor utsträckning möjlighet till automatisk uppkoppling av samtal mellan
statens järnvägars centrala, regionala och lokala enheter.
De växlar som är placerade inom centralförvältningen och vid distriktshuvudorterna
(11 st) är anslutna till rikstelefonnätet och fungerar följaktligen
även som abohnentväxlar, med möjlighet till förfrågningar och transport
av samtal.
På vissa orter har telefonanläggningarna kompletterats med snabbteietonutrustningar.
I dylikå fall är samtliga teleutrustningar i regel placerade i
samma lokal. Rördragningen för framförande av teleledningarna är gemensam
för anläggningarna. . ,
Underhållet av statens järnvägar tillhörig telemateriel utfores i egen regi.
Telestyrelsen (5.10.1966)
1 motionen anförs att vissa nya anläggningar — t. ex. inom statens verksamhetsområde''—
har försetts med eller håller på att förses med två telefonväxlar,
en som abonnéras hos televerket och en rent intern växel som inköps
från annat håll. Det påpekas att man härigenom av flera skäl får
14
Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1966
mycket stor ökning dels av investeringskostnaderna, dels av driftkostnaderna.
Motionären uttalar — sedan exempel lämnats på vissa förhållanden och
möjligheter som föreligger vid en hos televerket abonnerad automatisk växel
- att några skäl för att ha två växlar inte finns och föreslår att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ville ge till känna att interna växlar i regel inte
bör anordnas vid statens anläggningar.
Frågan om en internväxel som komplettering till en hos televerket abonnerad
växel kommer då och då upp till diskussion, särskilt när det gäller
större anläggningar. Fördelar med dubbla växlar anses vara dels större
driftsäkerhet vid två skilda telefonsystem, dels bättre möjligheter att få kontakt
med mycket upptagna personer. Televerkets moderna automatiska
abonnentväxlar är emellertid mycket driftsäkra och särskilt upptagna personer
kan om så verkligen skulle anses lämpligt tilldelas två anknytningar
i den abonnerade växeln. Över huvud taget kan naturligtvis de enbart interna
sam talsmöjligheter, som kan erhållas med en separat internväxel, också
erhållas genom eu viss utbyggnad av den abonnerade automatväxeln och anslutning
till denna av s. k. spärrade anknytningsapparater, dvs. anknytningsapparater
för vilka samtalsmöjligheterna på teknisk väg begränsas till endast
interna samtal. Televerkets automatiska abonnentväxlar ger vidare möjligheter
till nyansering av samtalsmöjligheterna för olika anknytningar allt
efter behovet. Sålunda kan vid sidan av helt öppna anknytningar (för alla
slag av interna och externa samtal) och helt spärrade anknytningar (för enbart
interna samtal) anordnas halvspärrade anknytningar (för interna
samtal och ankommande externa samtal) samt genom komplettering avväxeln
med viss tillsatsutrustning även riksspärrade anknytningar (för alla
slag av- interna samtal och externa samtal inom eget riktnummerområde men
utan möjlighet till automatisk koppling av avgående samtal till andra riktnummerområden
eller med möjlighet till automatisk koppling av avgående
samtal endast till vissa riktnummerområden). I televerkets moderna växlar
finns även möjlighet till s. k. preferens, dvs. möjlighet att göra upptagen
anknytning uppmärksam på att annat samtal väntar.
Televerket följer fortlöpande näringslivets och den offentliga verksamhetens
behov av telekommunikationer och inhämtade erfarenheter ligger
till grund för utvecklingsarbetet. På området för abonnentväxlar har målsättningen
varit och är alltjämt att medelst endast en telefonapparat kunna
fylla de skiftande krav i telefoneringshänseende, som kan ställas vid varje
apparatplats. Med endast en telefonapparat undviks även de rent praktiska
olägenheter, som är förenade med tvåväxelsystemet och som uppkommer
då två telefonapparater i olika system måste placeras hos vissa befattningshavare.
Dessa två telefonapparater kanske får fingerskivor med olika numrering
och ofta har de två växlarna olika nummerserier, vilket medför helt
skilda anropsnummer till en och samma person, när man ringer i den ena
eller den andra växeln.
Telestyrelsen har uppfattningen, att ehuru tidigare åtskilliga abonnenter
kompletterade en hos televerket abonnerad växel med en särskild internväxel,
detta numera blir alltmer ovanligt. Exempel finns också på att abonnenter
går ifrån tvåväxelsystemet och går över till enbart en hos televerket
abonnerad automatväxel.
Vad ovan sagts gäller icke sådana mindre snabbtelefonanläggningar, som
anskaffas för att effektivisera kommunikationerna inom i allmänhet mindre
grupper eller avdelningar. En sådan snabbtelefon kan vara föga kostnads
-
Statsutskottets utlåtande nr 150 är !!)(>(>
15
krävande. Televerket marknadsför emellertid sedan några år en typ av
snabbtelefonanläggning, som för en mindre organisation kan tylla behovet
såväl av externa telefoneringsmöjlighetcr som interna snabbkommunikationsmöjligheter.
En sådan anläggning kan även användas som en sekundäranläggning
till en större automatisk abonnentväxel och därvid för en grupp
eller avdelning fylla behovet såväl av telefoneringsmöjlighetcr över den
automatiska abonnentväxeln som snabbkommunikationsbehovet inom gruppen
eller avdelningen.
Med hänvisning till det anförda anser sig telestyrelsen som expertorgan
på telekommunikationsområdet kunna stödja motionens syfte, innebärande
att i de fall det föreligger ett behov av en automatisk telefonväxel med anslutning
till televerkets nät, dvs. eu hos televerket abonnerad automatisk
telefonväxel, det i regel icke torde vara rationellt att samtidigt anskaffa en
internväxel. Styrelsen anser dock för sin del att ett tillkännagivande av en
sådan uppfattning i en form, som kan tolkas som ett förhud mot anordnande
av internväxlar inom statlig verksamhet, icke är behövligt eller ändamålsenligt.
I själva verket torde det böra vara en skyldighet för var och en, som är
ansvarig för telekommunikationerna inom en myndighet eller ett företag, att
förutsättningslöst pröva vilken lösning av telckommunikationsbehovet, som
är lämpligast från ekonomiska och effektivitetssynpunkter. Det symes dock
vara naturligt, att då behov av en telefonanläggning med anslutning till televerkets
nät föreligger det icke samtidigt skall planeras en internyäxel utan
att dessförinnan anbud begärs hos televerket beträffande möjligheterna
och kostnaderna för att utvidga den hos televerket abonnerade anläggningen,
så att den kan tillgodose även det rent interna kommunikationsbehovet.
Telestyrelsen vill slutligen nämna, att det i vissa fall — t. ex. i samband
med järnvägsdrift — kan föreligga sådana tekniska krav eller förhållanden
i erforderliga telefonsystem, att de icke är förenliga med televerkets normer
för abonnentanläggningar. I sådana fall kan givetvis ingen erinran riktas
mot anordnande av internväxlar.
Statskontoret (28.9.1966)
Inom statens verksamhetsområde anordnas varje år ett antal nya kontor
i regel utrustade med automatiska telefonväxlar. Hos vissa myndigheter inrättas
samtidigt med denna växel, som levereras av televerket, även en interntelefonväxel
som levereras från annat håll. I motionen framhålls att detta
leder till dubbla investeringar, inte endast för två telefonapparater utan även
för två växlar med åtföljande krav på erforderliga dubbla utrymmen. Kostnaderna
för dragning av extra kabelnät och telefonledningar ökas likaså i
motsvarande grad. Vad gäller den löpande driften framhålls att driftkostnaderna
ökar väsentligt vid användande av både en intern och en externintern
telefonväxel.
Statskontoret instämmer i stort med i motionen framförda synpunkter
rörande ökade investeringskostnader.
I fråga om mycket stor ökning av driftkostnaderna kan dock inte utan
ingående parallella kostnadsjämförelser annat antas än att kostnader för
drift av en lokaltelefonanläggning till viss del motsvaras av ökade kostnader
för en till motsvarande kapacitet utökad abonnerad extern-intern automatväxelutrustning.
Sålunda utgår bl. a. abonnemangsavgift (reducerad) för telefon
anknuten till sådan senare växel, även om telefonen är spärrad och
16 Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1966
därmed inte försedd med möjlighet att ringa externa samtal för vilka samtalsavgift
utgår.
Den verksamhet som bedrivs av statliga myndigheter är ytterst varierande
till sin karaktär. Vissa myndigheter kan ha rena servicefunktioner gentemot
andra myndigheter och allmänheten. Vissa andra myndigheter har utåtriktad
verksamhet av mindre omfattning men större behov av intern kommunikation.
Andra åter har verksamhet med höga krav på såväl externt som
inteknt kommunikationssystem.
Härvid bör även framhållas att stor extern kommunikation ofta medför
större krav på intern sådan.
Någon generalisering vid val av kommunikationssystem torde sålunda inte
kunna göras. Liksom vid val av andra kontorstekniska hjälpmedel bör en
anpassning i varje enskilt fall ske med hänsyn till det aktuella behovet.
I motionen framförda synpunkter avser nvinrättande av automatiska telefonväxlar
i nyinrättade kontor. Härvid bör tillvaratas alla möjligheter till
ingående penetrering och planering av hela kommunikationskomplexet som
inom myndigheterna bör beaktas sasom en helhet. Alla olika kommunikationsmedia
som skall användas maste komplettera varandra och kunna inlemmas
i ett integrerat, funktionellt system.
En sådan planering bör påbörjas redan före projekteringsstadiet och vara
långsiktig med aVseende på anpassningsmöjligheter till förändringar i verksamhet
och storlek samt omflyttningar i lokaler.
Ed behovsanalys bör bl. a. grundas på en objektiv kartläggning av samtalsfrekvensen
genom trafikmätning på den externa växeln. Sådan utförs
av televerket som även i övrigt i ett tidigt skede bör kontaktas vid anläggningsplaneringen
speciellt beträffande de möjligheter till förbättrad, intern
snabbkommunikation som moderna automatiska abonnentväxlar kan erbjuda.
Trafikmätningen bör kompletteras medelst en blankettstyrd samtalsrapportering
från befattningshavarna avseende antal samtal, samtalslängd, fördelning
på externa och interna samtal, upptagetfrekvens, etc.
Vid den slutgiltiga bedömningen bör sedan kostnadsaspekten huvudsakligen
vara avgörande för om myndigheten bör anskaffa ett eller flera kommunikationssystem.
Avsteg från denna grundregel måste likväl kunna göras
då verkligt behov av separat intern kommunikationsanläggning synes föreligga,
trots att den inte kan direkt ekonomiskt motiveras.
Såsom exempel på sådant behov kan anföras inrättande av intern telefon
där krav på mycket snabb kommunikation och framför allt tillgång till
dubbla förbindelser föranleds av sekretesskrav, säkerhetskrav eller där
dubbla samtalsnät erfordras på vissa avdelningar inom sjukhusen. Kommunikationsbehovet
för dessa och liknande ändamål, liksom vid avskilda arbetsgrupper,
är dock oftast sådant att endast mindre, separata anläggningar
kommer i fråga.
Sammanfattningsvis ma framhållas att hithörande frågor bör ägnas större
uppmärksamhet än hittills varit fallet. Ämbetsverket utgår från att före
inrättandet av interna abonnentväxlar myndigheterna ingående undersöker
sitt kommunikationsbehov. I det arbetet bör televerket medverka med sin
sakkunskap genom lämnande av erforderlig teknisk rådgivning för myndigheterna
att bedöma vilket eller vilka system som bör väljas med hänsyn till
organisations-, funktions- och kostnadssynpunkter.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660D27