Nr 147—150

Statsutskottets utlåtande nr 147 av 1!)G6

\

Nr 147

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
folkrörelsernas arkiv.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Dahlberg in. fl. (1:186) och den andra inom andra kammaren av
fröken Sandell m. fl. (11:256), har hemställts att riksdagen hos Kungl.
Maj :t måtte anhålla om en utredning beträffande folkrörelsearkivens ställning
och framtida organisation och hur sådana arkiv genom statliga bidrag
skall sättas i stånd att själva lösa sina arkivförvaringsproblem.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen 11:256.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från riksarkivet som anfört följande.

Riksarkivet har i skrivelse den 21 mars 1966 till landsarkiven samt stadsarkiven
i Stockholm, Malmö, Borås, Eskilstuna och Västerås infordrat deras
yttrande över motionerna. Från samtliga har inkommit yttranden, vilka
härmed bilägges.1

Ehuru begreppet »folkrörelser» utgör en term, om vars omfattning och
exakta betydelse det inte råder full enighet, torde som folkrörelser kunna
i princip räknas sådana stadigvarande företeelser i vårt samhälle som har
till uppgift att bevaka ett folkligt intresse och som omfattar ett så stort antal
medlemmar, att de är uttryck för folkets önskningar (Harald Elldin,
»Våra folkrörelser», 1946). En folkrörelse bör sålunda »vara demokratisk,
ha social karaktär och äga ett mötesliv». Det s. k. folkrörelseprojekt, »Klasssamhällets
funktioner, folkrörelserna», som upplagts av historiker och litteraturhistoriker
vid Uppsala universitet, definierar »folkrörelser» som grupper
inom det svenska samhället alltifrån 1800-talets senare hälft och framåt,
vilka kännetecknas av stor frivillig anslutning, arbetar på lång sikt och
har starka ideella och dynamiska inslag.

Som viktiga folkrörelser kan, i överensstämmelse med vad motionärerna
framhållit, räknas pietisternas efterföljare evangeliska fosterlandsstiftelsen,
svenska missionsförbundet, metodister, baptister, frälsningsarmén, pingstvänner
in. fl.; vidare skytterörelsen och andra nationella rörelser, idrottsrörelsen,
folkbildningsrörelsen och nykterhetsrörelsen, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen
in. fl. politiska rörelser, kooperationen, jordbrukets föreningsrörelse,
tjänstemannarörelsen m. fl.

Folkrörelsernas bevarade handlingar förvaras f. n. på olika sätt. Dels är
de naturligtvis Oftast omhändertagna av arkivbildarna själva, t. ex. cen 1

Här uteslutna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196G. 6 samt. Nr 147—ISO

2

Statsutskottets utlåtande nr Itf år 1966

tralorganisation, baptistförsamling, fackförening eller av någon förtroendeman
inom rörelsen, dels kan de ha omhändertagits av arkivinstitution,
arkivdepå eller institution av annat slag, som även förvarar arkivalier. Som
exempel på institution, som förvarar folkrörelsehandlingar, kan nämnas
landsarkiv, stadsarkiv, folkrörelsearkiv, länsbibliotek och hembvgdsmuseum.

Till de stora samlarna av folkrörelsearkiv hör i främsta hand landsarkiven,
i synnerhet landsarkiven i Göteborg och Härnösand, stadsarkiven i
Stockholm, Malmö, Borås, Eskilstuna och Västerås, arbetarrörelsens arkiv
i Stockholm samt några av de speciella depåerna för folkrörelsearkiv, särskilt
det äldsta av dem, folkrörelsearkivet i Karlstad.

De egentliga »folkrörelsearkiven» är av mycket växlande storlek, från
det nämnda arkivet i Karlstad till någon enstaka depå vid hembygdsmuseum
eller liknande institution. Bland dessa depåer för folk- eller arbetarrörelsearkiv
utom Stockholm må ytterligare som exempel nämnas folkrörelsernas
arkiv för Dalarna i Borlänge, arbetarrörelsens arkiv i Enköping, folkrörelsernas
arkiv i Göteborg och Halmstad, depå hos Hola folkhögskola, arbetarrörelsens
arkiv i Hälsingborg och Kalmar, depå hos folkets hus i Katrineholm,
arbetarrörelsens arkiv i Kristianstad och Landskrona, folkrörelsernas
arkiv i Lidköping, folkrörelsernas arkiv i Norrbotten, Luleå, depå hos arbetarrörelsens
kulturhistoriska förening i Malmö, arbetarrörelsens arkiv i
svenska cellulosaaktiebolagets arkivdepå i Merlo, Sundsvall, samt arbetarrörelsernas
arkiv i Uppsala, Ängelholm och Österbybruk.

Vid sidan av landsarkiv och stadsarkiv torde f. n. inemot 40 institutioner
av skilda slag kunna betecknas som »folkrörelsearkiv».

Riksarkivet har på senare tid haft flera tillfällen att framhålla vikten av
att sådana handlingar i enskild ägo, vilka är av betydelse vid studiet av det
moderna samhällets uppkomst, snarast inventeras, förtecknas och vid behov
omhändertages för framtida vård. I underdånigt yttrande den 2 augusti
1965 över kommissionens för riksinventering av de enskilda arkiven hemställan
om anslag till sin verksamhet (bil. l'')1 har riksarkivet sålunda understrukit
vikten av att bl. a. folkrörelsernas bevarade handlingar snarast
inventeras och tillvaratages. Dessa arkiv är, framhåller riksarkivet i nämnda
yttrande, numera föremål för stor uppmärksamhet från den moderna
forskningens sida; ett omfattande forskningsprojekt med betydande anslag
från det humanistiska forskningsrådet är sålunda under verkställighet vid
Uppsala universitet. Samtidigt löper emellertid just folkrörelsernas handlingar
f. n. stor fara att förskingras och förstöras. Rörelserna ändrar karaktär
eller ebbar ut, pioniärerna dör och de efterlevande saknar inte sällan
möjlighet eller förmåga att ta hand om efterlämnad skriftlig kvarlåtenskap.

Riksarkivet understryker vidare i yttrandet betydelsen av att en central
ledning och central registrering av folkrörelsernas bevarade arkiv liksom av
andra enskilda arkiv skapas. I en av riksarkivet i samråd med statskontoret
verkställd organisationsutredning, vilken bilades riksarkivets anslagsframställning
för budgetåret 1966/67, framhålles motsvarande synpunkter. Riksarkivet
begärde att fr. o. m. den 1 juli 1966 bli satt i stånd att i riksarkivet
etablera central ledning och central registrering av inventeringsarbetena.
Kungl. Maj :t behjärtade i årets statsverksproposition i princip helt dessa
önskemål (statsverksprop. 1966, bil. 10: ecklesiastikdepartementet, ss. 52—

1 Här utesluten.

Statsutskottets utlåtande nr l''i7 år 1966

3

54 och 56—57), och dessa har numera också vunnit riksdagens bifall. Riksarkivets
sektion för enskilda arkiv upprustas och en rådgivande nämnd föi
inventeringsarbetet nyskapas.

Riksarkivet har vidare, i underdånigt yttrande den 5 augusti 1965 över
anslagsframställning från folkrörelsernas arkiv i Norrbotten, Luleå (bil.

2)1, framhållit att det även önskar verka för ett samarbete mellan riksarkivet
och andra myndigheter och institutioner, som inventerar och samlar
enskilda arkiv, t. ex. folkrörelsearkiven. Inventeringsarbetet är så omfattande,
att riksarkivet med underlydande sju landsarkiv inte självt förmår
ombesörja detta. Alla villiga och tillgängliga krafter hör anlitas för ändamålet.
Riksarkivet har t. ex. under innevarande vår i så mån bedrivit dylikt
samarbete, att riksarkivarien besökte och höll föredrag på folkrörelsernas
arkivs för Värmland årsmöte i Karlstad den 17 sistlidna april och att
riksarkivet stod hland initiativtagarna till den konferens »operation folkbildningsminnen»,
som anordnades i Uppsala den 20 april d. å. I sistnämnda
konferens deltog ca 100 deltagare, bl. a. ett flertal representanter för
folkrörelsearkiv i landet.

Riksarkivet ansluter sig sålunda helt till den bedömning av behovet att
snarast uppspåra och säkra folkrörelsernas bevarade papper, som göres i
de aktuella motionerna. Ett mycket betydande arbete har redan nedlagts
på att rädda folkrörelsearkiven men hittills har resurserna varit för små
och verksamheten i stort sett alltför sporadisk. Eldsjälar har på sina håll
gjort storverk men efter deras bortgång har ej sällan risk för dessa verks
bestånd uppstått. De nuvarande depåerna för folkrörelsearkiv täcker endast
en del av vårt land; de vita fläckarna är många.

Enligt riksarkivets mening är det önskvärt

1) att rörelsernas centrala och lokala organisationer animeras att själva
tillvarata och vårda sina arkiv, ev. genom upprättande av egna centrala eller
regionala depåer. Riksarkivet har i sådant syfte nyligen haft kontakt med
t. ex. TCO och lantbruksförbundets föreningsrörelse. En särskilt viktig uppgift
har här, vad avser arbetarrörelsens organisationer, det fr. o. m. den 1
juli 1966 förstärkta arbetarrörelsens arkiv, vars verksamhet är inriktad på
hela landet;

2) att landsarkiven och i förekommande fall stadsarkiven sättes i stånd
att intensifiera sitt arbete med att inventera och vid behov insamla de folkrörelsearkiv,
som organisationerna ej själva önskar eller kan behålla. Härvid
bör även landsarkivens lokalbehov beaktas;

3) att befintliga depåer för folkrörelsearkiv ekonomiskt stödes (statliga,
kommunala eller enskilda bidrag);

4) att initiativ tages för upprättande av depåer för folkrörelsearkiv, där
sådana nu saknas, och att ekonomiskt stöd gives;

5) att områdena för de i inventeringsarbete engagerade institutionernas
verksamhet fixeras, så att konkurrens och dubbelarbete undvikes;

6) att samarbete åstadkommes mellan landsarkiven och folkrörelsearkiven
(depåerna) i syfte att sätta de senare i stånd att enligt vedertagna arkivprinciper
förteckna, registrera och vårda sina samlingar och att bevara kontinuiteten
i verksamheten. Detta kan bl. a. ske genom att landsarkiven får
i fall av statsbidrag till depåerna viss inspektionsrätt, annars viss konsulterande
uppgift;

7) att föreståndarna för folkrörelsernas arkivdepåer samlas vid kontinu -

1 Här utesluten.

4

Statsutskottets utlåtande nr lb7 år 1966

''•f?U r # i * - . * ? ... r ,

erligt anordnade centrala eller regionala konferenser för att diskutera gemensamma
problem, ev. i anslutning till de landsarkivariemöten, som då
och då brukar anordnas;

8) att erforderliga arkivhandböcker till hjälp åt depåernas tjänstemän
utarbetas.

Riksarkivet har med det ovan sagda inte velat föregripa en eventuell utredning
utan endast tillåtit sig redovisa de önskemål, som ur verkets synpunkt
ter sig aktuella på området. Till följd av de nuvarande folkrörelsearkivens
(depåernas) skiftande storlek och karaktär (t. ex. skilda slag av huvudmän)
är problemet rörande deras ställning, framtida organisation och
bättre finansiering komplicerat. En utredning av detta problem ter sig synnerligen
önskvärd med hänsyn till arkivmaterialets stora värde och de påtagliga
risker, för vilket detta f. n. är utsatt. Utredningen bör enligt riksarkivets
uppfattning syfta till att söka skapa en ändamålsenlig fördelning och
organisation av inventerings- och insamlingsverksamheten i hela landet, garantier
för att dénna sker i enlighét med vedertagna arkivprinciper, tillräckliga
arkivutrymmen samt större stabilitet och kontinuitet åt verksamheten,
bl. a. genom att statsmedel ställes till de berörda institutionernas förfogande.

Riksarkivet tillstyrker för sin del motionärernas hemställan.

Utskottet biträder den i motionerna uttalade uppfattningen om folkrörelsearkivens
betydelse för den framtida forskningen och angelägenheten
av en insats från samhällets sida för samordning av och ekonomiskt
stöd till arkiven, så att det värdefulla källmaterial dessa omfattar inte går
förlorat. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandena och hemställer,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I; 186 och
11: 256, i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla om en utredning
beträffande folkrörelsearkivens ställning och framtida
organisation.

Stockholm den 22 november 1966

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 148.

''• aiitli:'' ■ . ■ •••! ’ !!'' I • 1 •