Statsutskottets utlåtande nr H3 år 1966

1

Nr 143

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1965 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av
statsverket, i vad berättelsen hänvisats till statsutskottet.

(l:a—5:e avd.)

Revisorernas berättelse har hänvisats till statsutskottet belräftande §§
4—17, 19—20, 25—26, 30—32 och 34—36.

l:o) Viss utrustning i utlandsrepresentationens fastigheter. Under utrikesdepartementet,
§ 5, har revisorerna framhållit önskvärdheten av en vidgad
utställningsverksamhet i utrikesförvaltningens lokaler (Del I, s. 37 43).

Utlåtande har avgivits av chefen för utrikesdepartementets administrativa
avdelning, som bifogat en i samråd med byggnadsstyrelsen, Svenska
institutet och Sveriges allmänna exportförening utarbetad promemoria i
ämnet (Del II, s. 44—46).

Utskottet anser i likhet med revisorerna, att det är både lämpligt och i
överensstämmelse med beskickningarnas allmänna uppgifter att svenska
industriprodukter och alster av bildande konst in. in. kommer till synes i
av dessa myndigheter disponerade lokaler. Såsom i förenämnda promeria
upplysts är denna fråga också föremål för uppmärksamhet vid den
alltmer omfattande möblerings- och utrustningsverksamhet, som bedrives
av byggnadsstyrelsen i samråd med utrikesdepartementet. Utskottet vill
i sammanhanget erinra om att frågor rörande inredning av utrikesförvaltningens
lokaler utomlands fr. o. in. den 1 juli 1963 överflyttats från utrikesdepartementets
ekonomibyrå till byggnadsstyrelsens utrikesavdelning.
Skäl synes utskottet tala för att denna verksamhet fullföljes och utvecklas
i den mån medel härför finnes tillgängliga.

Utskottet har inhämtat, att utrikesministern med stöd av Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 11 mars innevarande år tillkallat särskilda sakkunniga
för att vara rådgivande organ i frågor rörande inredning och möblering av
utlandsmyndigheternas kanslier och av bostäder åt utsända tjänstemän
tillhörande utrikesförvaltningen. Enligt direktiven skall dessa sakkunniga
stå till förfogande då mera omfattande inredningsplaner utarbetas samt
vid utformningen av utrustningsnormer (såsom normer för kvalitet och
standard) och vid övervägandet av princip- och funktionsfrågor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 6 samt. Nr 143

2

Statsutskottets utlåtande nr H3 år 1966

Utskottet anser med hänsyn till vad sålunda förekommit någon särskild
åtgärd från riksdagens sida i anledning av den av revisorerna aktualiserade
frågan icke vara påkallad.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.

2:o) Den till försvarets civilförvaltning förlagda specialrevisionen. Under
försvarsdepartementet, § 6, har revisorerna uttalat, att frågan om ett slopande
av försvarets civilförvaltnings specialrevision och dithörande arbetsuppgifters
inordnande under riksrevisionsverket snarast bör upptagas till
närmare prövning (Del I, s. 44—47).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning samt gemensamt
av statskontoret och riksrevisionsverket (Del II, s. 47—49).

Utskottet. Statskontoret och riksrevisionsverket har i sitt gemensamma
remissyttrande erinrat om att i riksrevisionsverkets egen regi påbörjats
en översyn angående verkets framtida arbetsuppgifter och organisation
samt formerna för dess verksamhet. Härvid torde även frågan om specialrevisionernas
ställning i förhållande till riksrevisionsverket komma att upptagas.
Med hänsyn härtill bör enligt de båda ämbetsverkens mening för närvarande
icke någon särskild utredning verkställas angående den av revisorerna
aktualiserade frågan.

Utskottet anser att med närmare överväganden av nu ifrågavarande
spörsmål bör anstå i avvaktan på resultatet av den pågående översynen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.

3:o) Revisionsverksamheten vid försvarets materielförvaltande ämbetsverk.
Under försvarsdepartementet, § 7, har revisorerna förordat ett överförande
till försvarets civilförvaltning av den revisionella verksamheten vid
försvarets materielförvaltande ämbetsverk (Del I, s. 48—62).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret och
riksrevisionsverket (Del II, s. 49—53).

Utskottet. Revisorerna har funnit sig kunna konstatera, att de revisionella
arbetsuppgifter, som ålagts försvarets materielförvaltande ämbetsverk,
å ena sidan, och försvarets civilförvaltning, å andra sidan, i hög
grad griper in i varandra och att det i praktiken föreligger en dubblering
av kontrollverksamheten. Revisorerna har därför ansett, att frågan om ett

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1966

3

överförande till försvarets civilförvaltning av all revisionell verksamhet på
förevarande område bör prövas.

Statskontoret har i sitt remissyttrande framhållit, att samma slag av
verksamhet i princip endast bör bedrivas på ett ställe men att det underlag,
varpå revisorerna grundat sitt uttalande, icke fullt klarlägger frågan rörande
arten av det revisionsarbete, varom här är fråga. Enligt statskontorets
mening skulle den av de materiellörvaltande verken bedrivna revisionella
granskningen — bortsett från viss förekommande rent kameral granskning
_ icke utan allvarliga olägenheter kunna överflyttas till försvarets

civilförvaltning.

Utskottet har liksom riksrevisionsverket funnit svårt att på det av revisorerna
redovisade underlaget draga några slutsatser angående omfattningen
av förekommande dubbelarbete. Det synes utskottet dock i likhet
med nämnda ämbetsverk motiverat, att — lämpligen genom försvarets civilförvaltnings
försorg — en undersökning företages för att utröna, vilka
kamerala revisionsuppgifter som innebär dubbelarbete och som utan olägenhet
skulle kunna överföras till försvarets civilförvaltning. Utskottet
förutsätter, att sådan undersökning kommer att ske utan särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.

4:o) Tillhandahållande av varmbad åt personal vid försvaret. Under försvarsdepartementet,
§ 9, har revisorerna framställt vissa erinringar mot
bestämmelserna rörande försäljningen av badbiljetter till försvarets personal
(Del I, s. 68—71).

Utlåtanden har avgivits av överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,
försvarets intendenturverk, fortifikationsförvaltningen och riksrevisionsverket
(Del II, s. 58—63).

Utskottet. Revisorerna har ifrågasatt, om icke de nuvarande invecklade
bestämmelserna om försäljning av badbiljetter till försvarets personal samt
de i anslutning därtill meddelade omfattande redovisningsföreskrifterna
bör slopas. De relativt obetydliga belopp, som inflyter av biljettförsäljningen,
torde enligt revisorerna icke ens förslå att täcka de administrationskostnader,
som är förenade med försäljningen.

Remissmyndigheterna har i allmänhet tillstyrkt, att de nuvarande bestämmelserna
på området omarbetas. Fortifikationsförvaltningen har uttalat,
att först ett klarläggande av förhållandena på olika orter kan ge underlag
för ett bedömande av frågan om ett generellt slopande av det nuvarande
systemet.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 6 samt. \r 143

4

Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1966

Utskottet, som anser den av revisorerna väckta frågan värd uppmärksamhet,
vill erinra om att fortifikationsförvaltningen och försvarets intendenturverk
omhänderhar de anslag, från vilka kostnader för bad bestrides.
Med hänsyn härtill och till vad dessa båda myndigheter anfört kan det
förutsättas, att revisorernas förslag blir närmare prövat utan någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.

5 :o) Utbetalning av pension till svärdsman och svärdsmedaljörer. Under
försvarsdepartementet, § 10, har revisorerna behandlat frågan om utbetalning
av svärdspensioner (Del I, s. 72 och 73).

Utlåtande har avgivits av försvarets civilförvaltning (Del II, s. 64 och 65).

Utskottet. Revisorerna har erinrat om att Ivungl. Maj:t år 1850 i samband
med instiftandet av svärdstecknet och svärdsmedaljen förordnat, att ett
visst antal svärdspensioner årligen skulle utgå till underofficerare och manskap
efter erhållet avsked och sedan viss levnads- och tjänsteålder uppnatts.
Genom beslut av Kungl. Maj :t den 11 maj 1956 skall svärdspension
dock icke längre beviljas den som efter nämnda dag tilldelats dessa utmärkelser.
Det ankommer på försvarets civilförvaltning att utfärda pensionsbrev
och att översända detsamma till vederbörligt militärt förband,
som sedan har att vidarebefordra pensionsbrevet till den pensionsberättigade
samt att varje år utbetala pensionen.

Revisorerna har funnit enklast och mest praktiskt, att det överlåtes åt
försvarets civilförvaltning att i fortsättningen centralt ombesörja allt det
administrativa arbete, som sammanhänger med de ifrågavarande pensionerna.

Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande framhållit, att ämbetsverket
icke har något att erinra mot att Kungl. Maj :t lämnar verket sådant
medgivande. Mot bakgrund härav synes det kunna förväntas, att vad revisorerna
anfört kommer att beaktas utan någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.

6:°) Enhetlig lottauniform. Under försvarsdepartementet, § It, har revisorerna
förordat en närmare undersökning om införande av en enhetli"
lottauniform för de tre försvarsgrenarna (Del I, s. 74_76).

5

Statsutskottets utlåtande nr H3 år 1!)66

Utlåtanden har avgivits av överbefälhavaren, försvarets intendenturverk
och Riksförbundet Sveriges lottakårer (Del II, s. 65 och 66).

Utskottet. Försvarets intendenturverk har i sitt remissyttrande tramhållit,
att ämbetsverket den 18 oktober 1965 hos Kungl. Maj :t hemställt om
fastställelse av cn för marinen och flygvapnet gemensam lottauniform, som
i fråga om modell och tygkvalitet överensstämmer med arméns lottauniform.
Därvid har emellertid förutsatts att marinens och flygvapnets uniformer
alltjämt skall tillverkas i mörkblått tyg. Intendenturverket har vidare
framhållit, att de besparingar, som revisorerna åsyftat, åstadkommes
om ifrågavarande förslag vinner Kungl. Maj :ts gillande.

Utskottet har inhämtat, att Kungl. Maj:l genom generalorder den 27
april 1966 utfärdat föreskrift rörande gemensam uniform för kvinnlig frivillig
personal vid marinen och flygvapnet. Detta beslut innebär en fastställelse
av intendenturverkets förenämnda förslag.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del till handlingarna.

7 ;0) Beräkningen av statsmyndigheternas omkostnadsanslag. Undei finansdepartementet,
§ 25, har revisorerna framhållit angelägenheten av att
skärpt uppmärksamhet ägnas frågan om beräkningen av myndigheternas
omkostnadsanslag (Del I, s. 194—205).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskonloret och
riksrevisionsverket (Del II, s. 130—133).

Utskottet. I förevarande paragraf har revisorerna framlagt resultatet av
en av dem företagen undersökning av statsmyndigheternas omkostnadsanslag,
vilken utvisar att de av riksdagen anvisade anslagen i stor utsträckning
överskridits. De härav uppkommande merutgifterna hänför sig till ett
stort antal myndigheter; för budgetåret 1964/65 har sålunda anslagsöverskridanden
förekommit hos drygt 140 myndigheter, varvid dock icke medräknats
fall då överskridandet ansetts vara av mera begränsad omfattning.
Revisorerna har vidare konstaterat att merbelastningen av omkostnadsanslaget
för många myndigheter är icke en tillfällig utan en tämligen regelbundet
återkommande företeelse.

Utskottet anser i likhet med revisorerna angeläget att frågan om beräkningen
av myndigheternas omkostnadsanslag ägnas skärpt uppmärksamhet
i syfte att ernå en så god överensstämmelse som möjligt mellan anvisade
anslag och faktiska utgifter. Särskilt när det gäller tillgodoseende av
helt nya medelsbehov, vilka inte kunnat förutses vid anslagsberäkningen,
finner utskottet att frågan om medelsanvisning hör underställas riksdagens

6

Statsutskottets utlåtande nr U3 år 1966

prövning i vanlig ordning eller i vart fall anmälas för riksdagen i sådana
särskilda fall då riksdagsbeslut ej ansetts kunna avvaktas. På grund av det
anförda och under hänvisning till vad i övrigt uttalats av revisorerna samt
i de avgivna remissyttrandena föreslår utskottet att riksdagen ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört. Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet beträtfande riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del anfört.

8:o) Statsmyndigheternas resekostnader. Under finansdepartementet, §
26, har revisorerna understrukit vikten av att kostnaderna för tjänsteresor
hålls nere under samtidigt beaktande av att effektiviteten i förvaltningsverksamheten
inte härigenom efter sätts (Del I, s. 206—211).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning och riksrevisionsverket
(Del II, s. 133—135).

Utskottet. I förevarande paragraf konstaterar revisorerna att de totala
kostnaderna för tjänsteresor inom statsförvaltningen ökat starkt och nu
betydligt överstiger 100 milj. kronor om året. Några proportionellt sett
särskilt stora överskridanden av för ändamålet anvisade belopp har emellertid
inte påvisats, varför en tämligen god överensstämmelse mellan begärda
och förbrukade belopp ansetts föreligga.

Utskottet instämmer med revisorerna i fråga om den betydelse tjänsteresor
allmänt sett har för statsförvaltningens effektivitet. Samtidigt är utskottet
ense med revisorerna om att kostnaderna för tjänsteresor numera
nått sådan storlek att frågan om användningen av till förfogande ställda
medel bör ägnas skärpt uppmärksamhet. På sätt revisorerna framhållit
bör alla möjligheter tillvaratas att genom noggrann planering, samordning
och rationaliseringsåtgärder i övrigt hålla kostnaderna för tjänsteresorna
nere, under samtidigt beaktande av att effektiviteten i förvaltningsverksamheten
inte härigenom eftersätts. Utskottet föreslår att riksdagen ger
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört och hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet beträffande riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del anfört.

9:o) Statens provningsanstalt. Under handelsdepartementet, § 34, har
revisorerna framhållit att det vid provningsanstalten tillämpade redovisningssystemet
bör överarbetas i syfte att erhålla klarare och mera överskådliga
reglei för kostnadernas fördelning mellan verksamhetsgrenarna
(Del I, s. 281—288).

Statsutskottets utlåtande nr H3 år

7

Utlåtanden har avgivits av statskontoret och statens provningsanstalt
(Del II, s. 194—199).

Utskottet. I förevarande paragraf tar revisorerna först upp frågan om
samarbete mellan olika inom den statliga provningsverksamheten arbetande
institutioner, hl. a. i syfte att fördela kostnaderna för instrumentanskaffning
och undvika dubbelarbete. Frågan har ytterligare belysts i de avgivna remissyttrandena
från statskontoret och statens provningsanstalt. Utskottet
vill för egen del uttala sin anslutning till vad sålunda anförts i detta ämne.

Revisorerna berör vidare frågan om kostnadsredovisningen vid provningsanstalten.
Av statskontorets remissyttrande i ärendet framgår att revisorernas
önskemål härutinnan får anses i stort sett tillgodosett genom
den programbudget som numera utarbetats.

Utskottet ansluter sig till den av revisorerna uttalade och av statskontoret
biträdda uppfattningen att ersättning bör utges för all sådan vid provningsanstalten
bedriven provningsverksamhet som ej avser forskning och
utvecklingsarbete, oberoende av om uppdragsgivaren är statlig myndighet
eller ej.

Slutligen vill utskottet fästa uppmärksamheten vid vad statskontoret i
sitt remissyttrande anfört angående åstadkommande av enhetliga regler
för kalkylering och taxesättning beträffande provningsuppdrag.

Utskottet, som anser att riksdagen bör ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört, hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet beträffande riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del anfört.

10:o) Utnyttjandet av AB Atomenergis anläggningar. Under handelsdepartementet,
§ 35, bar revisorerna framhållit angelägenheten av att frågan
om utnyttjandet på längre sikt av anläggningen i Studsvik på ett tidigt
stadium av bolaget upptas till övervägande (Del I, s. 289—300).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret, universitetskanslersämbetet
(med bifogande av en promemoria angående licentiandutbildning) och AB
Atomenergi (Del II, s. 199—207).

Utskottet. I förevarande paragraf har revisorerna tagit upp frågan om
utnyttjandet av AB Atomenergis anläggning i Studsvik, vilken krävt mycket
betydande investeringar och enligt uppgift f. n. är landets största samlade
forskningsenhet. Revisorerna anser det vara av synnerlig vikt att anläggningens
möjligheter kommer till användning även för andra statliga ändamål
eller för landets industri och näringsliv över huvud. I sitt remissyttrande
i ärendet har AB Atomenergi anslutit sig till revisorernas uppfatt -

8

Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1966

ning och förklarat sig förutsätta, att den i årets statsverksproposition aviserade
utredningen angående riktlinjerna för statens insatser på atomenergiområdet
även kommer att behandla möjligheterna att utnyttja resurserna
i Studsvik också för andra ändamål än atomtekniska.

Utskottet vill erinra om att särskilda sakkunniga tillkallats för utredning
angående organisation av och statligt stöd åt industriell teknisk forskning.
Enligt direktiven för nämnda utredning skall bl. a. undersökas vilka
uppgifter olika statliga institutioner kan åta sig inom kollektiv industriforskning
och uppdragsforskning, en fråga som berör även AB Atomenergi.
Vidare har särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda statens fortsatta
insatser på atomenergiområdet m. in. Av direktiven för sistnämnda utredning
framgår att utredningen bör undersöka förutsättningar, former och
villkor för det fulla utnyttjandet av atombolagets resurser för tekniskt utvecklingsarbete,
även för andra syften än atomtekniska. Utskottet vill i anledning
av revisorernas uttalanden i nu ifrågavarande del anföra, att utskottet
förutsätter att den av revisorerna upptagna frågan om utnyttjandet
av atombolagets anläggningar kommer under prövning i samband med
de pågående utredningarna inom förevarande område och föreslår att riksdagen
ger Kung], Maj :t till känna vad utskottet här anfört. Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet beträffande riksdagens revisorers berättelse
i förevarande del anfört.

11 :o) Förening av tjänst med vissa uppdrag. Under civildepartementet,
§ 36, har revisorerna till behandling upptagit vissa fall av tjänsts förenande
med uppdrag (Del I, s. 301—303).

Utlåtanden har avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse, riksrevisionsverket
och karolinska mediko-kirurgiska institutet (med bifogande av vissa
yttranden) (Del IT, s. 208—213).

Utskottet. De av revisorerna under förevarande paragraf behandlade särskilda
fallen rörande förening av tjänst med visst uppdrag synes ha tillräckligt
förklarats i de avgivna remissyttrandena och föranleder inte något
uttalande från utskottets sida. I övrigt vill utskottet i detta sammanhang
endast erinra om att, sedan revisorernas berättelse avgavs, en särskild
sakkunnig tillkallats för alt överse de bestämmelser som reglerar rätten
för statstjänstemän m. fl. att inneha bisysslor. Utskottet hemställer,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i törevarande del till handlingarna.

9

Statsutskottets utlåtande nr U3 är 1966

12:o) Övriga till statsutskottet hänvisade frågor. Beträffande följande
paragrafer i riksdagens revisorers berättelse, nämligen

§ 4 Utrikesförvaltningens befattning med vissa ärenden rörande utländsk
rätt,

§ 8 Arbetstidsreglering för militär och civilmilitär personal,

§ 12 Vissa statsägda enfamiljshus i Karlsborg,

§ 13 Riksförsäkringsverkets inspektionsverksamhet in. in.,

§ 14 Vissa beslutsformer inom de allmänna försäkringskassorna,

§ 15 Försäkringskasseförbundet,

§ 16 Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget,

§ 17 Byggnadsstyrelsens avtal med arkitekter och konsulter,

§ 19 Statens järnvägars knutpunktstrafik för styckegods,

§ 20 Restaurangrörelsen på tågfärjelederna över Öresund,

§ 30 Administrativa problem inom skolväsendet,

§ 31 Inköp av dentalmateriel in. in. och

§ 32 Uthyrning av vissa lokaler vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
och Lunds universitet

har utskottet, med hänsyn till vad som i avgivna förklaringar eller i övrigt
framkommit, funnit vad berättelsen innehåller inte föranleda något utskottets
uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må lägga riksdagens revisorers berättelse
i förevarande delar till handlingarna.

Stockholm den 22 november 1966

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herr Näsström, fröken Andersson, herrar
Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Fritz Persson, Svensson,
fru Wallentheim, herrar Söderberg, Harry Carlsson, Rönnberg, Åkerlund,
Nyman, Karl-Erik Eriksson och Johan Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Blidfors,
Almgren, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken
Elmén, herrar Nihlfors, Johansson i Norrköping, Björkman, Nelander, Blomkvist,
Nilsson i Kristianstad och Sjönell.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660027