Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
trafikstopp och trafikförbud i samband med övergången
till högertrafik in. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 14 oktober 1966 dagtecknad proposition, nr 133, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden velat inhämta riksdagens yttrande i
fråga om befogenhet för Kungl. Maj :t att besluta rörande dels trafikstopp
och trafikförbud i samband med övergången till högertrafik, dels de hastighetsbegränsningar
som är påkallade av övergången.

I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av
densamma väckta likalydande motionerna 1:769 av herrar Skårman och
Tistad och II: 941 av herr Westberg.

Propositionen

I propositionen redovisas förslag av högertrafikkommissionen till särskilda
åtgärder med avseende på trafiken i samband med övergången till
högertrafik. Därjämte inhämtas riksdagens yttrande i fråga om befogenhet
för Kungl. Maj:t att besluta rörande dels trafikstopp och trafikförbud i
samband med övergången, dels de hastighetsbegränsningar som är påkallade
av övergången.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anför bl. a.
följande.

Riksdagen beslöt år 1963 för sin del om övergång till högertrafik och
bemyndigade samtidigt Kungl. Maj :t att bestämma tidpunkten för övergången
(prop. 58, L3U 23, rskr 210).

Kungl. Maj :t har den 18 december 1964 bestämt att övergången till
högertrafik skall ske söndagen den 3 september 1967. Klockslaget för övergången
har ännu ej bestämts. Vidare måste föreskrifter meddelas om de
särskilda åtgärder med avseende på trafiken i samband med övergången
som krävs för att trafikomläggningen skall kunna genomföras och trafiksäkerheten
tillgodoses.

Statens högertrafikkommission har i skrivelse den 6 juli 1966 lämnat för 1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 56

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

slag till åtgärder i nyss angivna hänseenden. Kommissionen föreslår att
övergången skall ske kl. 5 på morgonen den 3 september, att stopp i princip
skall råda för fordonstrafiken under 10 minuter närmast före övergången,
att inskränkningar skall ske i trafiken under timmarna kring övergången
samt att vissa hastighetsbegränsningar skall genomföras under tiden närmast
efter övergången.

Det föreslagna klockslaget för övergången har kommissionen valt med
beaktande av att dagsljus bör råda och transportbehovet vara ringa så att
nödvändiga trafikinskränkningar kommer att vålla minsta olägenheter.

Ett stopp i fordonstrafiken under 10 minuter före övergången har kommissionen
funnit nödvändigt, dels på grund av de risker som följer av
att alla klockor inte visar exakt tid eller avläses rätt, dels för att förare
av fordon, för vilka trafikinskränkningar ej gäller under timmarna kring
övergången, skall kunna inta utgångsläge för högertrafik. Utöver det undantag
från trafikstoppet som ligger i att fordonen skall inta läge för högertrafik
bör enligt förslaget vissa fordon undantas från stoppet. Detta
bör gälla utryckningsfordon när det används vid utryckning, annat fordon
när det används vid eldfara eller av polis- eller tullpersonal, läkare,
barnmorska eller veterinär i brådskande tjänsteutövning eller av polispersonal
som övervakar trafiken.

De trafikinskränkningar kommissionen avser är dels ett generellt förbud
mot trafik med motorfordon i hela landet, dels lokala trafikförbud för
sådana fordon. Det generella förbudet föreslås gälla mellan kl. 1 och 6 den

3 september. Timmarna före kl. 5 skall vägmärken flyttas, vissa körbanemarkeringar
målas om, trafiksignaler ändras m. m., och ett förbud är nödvändigt
för att den personal som är sysselsatt med dessa göromål skall få
arbeta så ostört som möjligt och risken för olyckor minska. Omställningsarbetena
i fråga kommer enligt kommissionen att klaras på 5 timmar på
de flesta platser i landet. Kommissionen anser det fördelaktigt att förbudet
sträcker sig en timme efter klockslaget för övergången med hänsyn till
väghållarnas behov av rådrum för kontroll innan trafiken börjar igen. Det
föreslagna generella förbudet kommer, såsom nyss antytts, inte att vara tillräckligt
på platser där mer omfattande omställningsarbeten krävs. Kommissionen
föreslår därför att möjlighet öppnas för länsstyrelse att besluta om
lokala trafikförbud utöver det generella. De lokala trafikförbudens längd
får bestämmas, anför kommissionen, med hänsyn till hur lång tid som
oundgängligen behövs. Som trafikintensiteten inom större tätorter, varom
här är fråga, är förhållandevis låg efter kl. 15 på lördagar och under söndagsförmiddagar
anser kommissionen lämpligt att de lokala förbud av olika
varaktighet som kan fordras förläggs mellan kl. 15 på lördagen och samma
klockslag på söndagen. Kommissionen anser emellertid troligt att trafiken
måste inskränkas redan från kl. 10 på lördagen i vissa delar av Stockholm,
Göteborg och Malmö. Genom områden där lokalt trafikförbud råder bör

’Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966 3

enligt kommissionens mening vissa leder hallas öppna sa att genoinfartstralik
inte hindras. — Kommissionen anser att tratikförbuden behövei gälla
endast för trafik med motorfordon men framhåller samtidigt att viss trafik
med sådana fordon av olika skäl måste tillåtas. Enligt kommissionens mening
måste från förhuden undanlas — förutom fordon som används vid
omställningsarbetena — utryckningsfordon, polisens fordon i övrigt, fordon
som används av personal med övervakningsuppgifter i samband med
trafikomläggningen, taxifordon, bussar i linjetrafik, sjukvårdsfordon, fordon
som används av post-, tele- och tullverken in. tl. hordon som framförs
endast på järnvägs- eller fabriksområde eller annat inhägnat område
bör också undantas. Kommissionen föreslår i denna del slutligen att
dispens skall kunna lämnas för andra fordon än dem som allmänt undantas
och nämner därvid särskilt mjölktransportfordon, lordon som transporterar
material till industrier med kontinuerlig drift, tidningsdistributionsbilar
och bärgningsbilar. Dispens bör ges av polismyndigheten i fordonets
hemort och utfärdas i form av körlicens.

I fråga om hastighetsbegränsningar förordar kommissionen att man
under de första tre dygnen efter övergången inte tillåter högre hastighet
än 30 km/tim. inom tättbebyggt område och 60 km/tim. utanför sådant
område. Därefter bör enligt kommissionens mening de tillåtna hastigheterna
höjas till 40 resp. 70 km/tim. Inom tättbebyggt område bör enligt
kommissionen under båda perioderna högre hastighet kunna medges
genom lokal trafikföreskrift. För motorväg föreslås under hela tiden en
högsta tillåten hastighet av 90 km/tim. Kommissionen anför att tidpunkten
för avvecklingen av de hastighetsbegränsningar som fastställs för den
första tiden i högertrafik efter de tre inledande dygnen helt bör bero avtrafik-
och olycksutvecklingen. Man bör enligt kommissionen inte räkna
med kortare giltighetstid än en månad. En längre period bör å andra sidan
inte ifrågakomma utan starka skäl, eftersom det skulle innebära påfrestningar
för bl. a. den kollektiva trafiken. Kommissionen framhåller
avslutningsvis att det är angeläget att åtgärder vidtas för att möjliggöra
en snabb och säker uppföljning av trafik- och olycksutvecklingen efter
övergången till högertrafik. Kommissionen har vidtagit vissa åtgärder
för detta och förbereder andra.

Kommissionens förslag till hastighetsbegränsningar är f. n. föremål för
remissbehandling.

Kungl. Maj :t har av riksdagen bemyndigats att besluta om klockslaget
för övergången till högertrafik.

Beslut i fråga om trafikstopp och trafikförbud kan ej meddelas av
Kungl. Maj :t eller länsstyrelse med stöd av vägtrafikförordningen. Såsom
högertrafikkommissionen föreslagit bör sådana åtgärder, när de skall
gälla i hela landet i samband med övergången till högertrafik, beslutas av

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Kungl. Maj :t medan länsstyrelse bör äga besluta om lokala trafikförbud
i anslutning till övergången. Det synes ej lämpligt att befogenheter av
den tillfälliga karaktär varom här är fråga tas in i vägtrafikförordningen.
Kungl. Maj :t bör därför utan sådan författningsändring äga meddela de
bestämmelser som kan anses påkallade i nu ifrågavarande hänseenden
och därvid även ge länsstyrelse befogenhet att besluta om lokalt trafikförbud.
Kungl. Maj :t bör även äga besluta om de hastighetsbegränsningar som
är påkallade av övergången till högertrafik.

HögertrafikkoinmissioneDS grunder för val av fartgränser

I skrivelsen till Konungen den 6 juli 1966 anför högertrafikkommissionen
såvitt avser fartgränser i samband med övergången bl. a. följande.

För att få fartgränsfrågan allsidigt belyst har kommissionen uppdragit
åt statens väginstitut och statens trafiksäkerhetsråd att verkställa utredningar
i syfte att belysa vilken grad av trafiksäkerhet man kan väntas uppnå
vid fartgränserna 60 och 70 km/tim på landsväg samt 30 och 40 km/tim
inom tättbebyggt område. Kommissionens vetenskapliga arbetsgrupp har
penetrerat de psykologiska effekterna av de ifrågasatta fartgränserna och
professorn vid tekniska högskolan i Stockholm Bo Björkman har analyserat
de ekonomiska konsekvenserna för samhälle och näringsliv. Kommissionen
vill särskilt framhålla följande.

Redan från ett tidigt stadium av utredningsarbetet har det stått klart att
valet av fartgräns för vägar utanför tättbebyggt område i praktiken måste
stå mellan 60 och 70 km/tim, när det gäller en gräns som skall tillämpas
längre än ett fåtal dygn.

De skäl som från trafiksäkerhetssynpunkt ansetts tala för den lägre av
dessa gränser är i huvudsak sådana att de har giltighet för varje val mellan
en lägre och en högre hastighet. Det har alltså inte konstaterats att steget
mellan 70 och 60 km/tim svarar mot något tydligt tröskelvärde med avseende
på trafiksäkerheten. Till förmån för den lägre hastigheten har i första
hand anförts att de för fordonsförarna tillgängliga reaktionstiderna blir
längre, att de olyckor som ändå inträffar blir mindre svårartade, att trafikanterna
vid den lägre hastigheten gör färre svåra fel vid bedömning av
farter samt att antalet omkörningar och följaktligen antalet omkörningsolyckor
blir mindre. Vidare har man räknat med att förarnas anpassning
blir bättre i eu miljö med lägre grad av variation och att hastigheten blir
bättre avpassad för ogynnsamt väglag. Ytterligare har framhållits att det
kan vara riktigt att välja fartgränsen så att en sänkning inte gärna kan bli
aktuell.

De nu berörda fördelarna med den lägre fartgränsen kan fullt tillvaratas
endast under förutsättning att efterlevnaden av denna gräns blir likvärdig
med efterlevnaden av en gräns vid 70 km/tim. Om man med fog kan utgå
från denna förutsättning för en längre tids hastighetsbegränsning måste
emellertid ifrågasättas, eftersom det i princip finns anledning vänta att antalet
överträdelser efter hand skall bli större ju lägre fartgränsen sätts.
Härigenom kan hastighetsfördelningen bli ofördelaktig från trafiksäkerhetssynpunkt.
Med hänsyn till farhågor i den riktningen iiar 70 km/tim till och

Tredje lagutskottets utlåtande nr öti är ltKUi 5

med bedömts vara i och för sig säkrare än (it) km/tim på de bättre delarna
av vägnätet.

Från trafiksäkerhetssynpunkt synes man också kunna fråga om det kan
vara välbetänkt att genom en mycket låg fartgräns ge ett speciellt drag av
onaturlighet åt trafiksituationen efter övergången till högerlratik. Eu sådan
åtgärd kan om den sätts in under eu längre tid tänkas medföra en icke
önskvärd fördröjning av anpassningen till de mera normala förhållanden
som man strävar efter att nå efter ett kortare övergångsskede.

Vad beträffar fartgränsernas inverkan på transportapparatens kapacitet
kräver framför allt förutsättningarna för den tyngre trafiken beaktande.
Maximihastigheten för denna trafik är för närvarande 70 km/tim. Om detta
maximum genom en allmän hastighetsbegränsning pressas ned till BO km/
tim, medför det att tidsåtgången för väsentliga delar av person- och godstransporterna
ökar. För att utjämna denna ökning av tidsåtgången skulle
krävas betydande insatser av ytterligare fordon. Möjligen skulle frågan härom
kunna lösas i vad den gäller att skaffa i ram erforderliga fordon, låt
vara till stora kostnader, men personalproblemet förefaller såvitt nu kan
bedömas vara synnerligen svårt att bemästra. Det är välkänt att man sedan
länge besväras av personalbrist bl. a. inom bussföretagen. Under angivna
förhållanden måste man räkna med att eu fartgräns vid BO km/tim inte
kan gälla någon längre tid utan att det medför rätt omfattande störningar i
transportapparaten, med påtagliga negativa verkningar bl. a. för näringslivet
som följd. I det hänseende som nu berörts är tydligen alternativet med
en fartgräns vid 70 km/tim avsevärt att föredra.

Ett viktigt krav som måste ställas vid valet av fartgräns är att efterlevnaden
skall kunna garanteras genom en effektiv övervakning. Kan en sådan
inte genomföras finns risk för att de fördelar man velat vinna genom
en dämpning av trafikrytmen kommer att uppvägas av olägenheter i form
av ogynnsam hastighetsfördelning och allmänt försämrad trafikdisciplin.
Vid ilet samråd som kommissionen haft med företrädare för rikspolisstyrelsen
har styrelsens företrädare anmält farhågor för att resurser inte kommer
att finnas för en tillfredsställande övervakning om gränsen sätts vid BO
km/tim. Med hänsyn härtill har man från styrelsens sida bestämt förordat
att gränsen sätts vid 70 km/tim.

Vid övervägande av fartgränsfrågan från främst de synpunkter som nu
översiktligt berörts har kommissionen stannat för 70 km/tim som den bäst
motiverade gränsen när det gäller ett längre inledande skede.

I fråga om motorvägarna — däremot ej motortrafiklederna — finns
uppenbarligen anledning att tillåta en något högre hastighet än 70 km/tim.
Kommissionen anser att eu fartgräns vid 90 km/tim här bör vara lämpligt
avpassad.

Beträffande valet av fartgräns inom tättbebyggt samhälle menar kommissionen
alt samma synpunkter i stor utsträckning gör sig gällande som
beträffande den allmänna fartgränsen. Med hänsyn särskilt till fotgängarnas
anpassningssvårigheter under den första tiden efter övergången till högertrafik
har ifrågasatts eu sänkning av gällande maximihastighet, 50 km/
tim, ända till 30 km/tim. Det har dock ansetts att en så låg fartgräns inte
är realistiskt avpassad för det längre övergångsskede som den föregående
framställningen avsett och att den skulle komma att överträdas i alltför stor
utsträckning. Kommissionen fortsätter:

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Vad som bör övervägas torde då vara en sänkning till 40 km/tim, eftersom
endast hela tiotal km bör komma i fråga. Fartgränsen vid 40 km/tim
kan medföra sämre service åt allmänheten när det gäller försörjningen med
kollektiva trafikmedel — bussar, spårvagnar och taxi — och störningar i
varudistribution med mera kan även uppkomma. En nedsättning av fartgränsen
utgör emellertid en effektiv påminnelse för bilisterna om att särskild
försiktighet måste iakttas och synes nära nog ofrånkomlig med hänsyn
till de oskyddade trafikanterna. Vid de kontakter som kommissionen
haft med företrädare för den yrkesmässiga trafiken har kommissionen också
funnit att man i största utsträckning är beredd att acceptera en fartgräns
vid 40 km/tim under förutsättning att den avses gälla en relativt kort tid.
Den angivna fartgränsen torde vara ägnad att optimera det antal bilister
som under den första tiden efter omläggningen vill använda sitt eget fordon.
Detta bör bidra till att minska påfrestningen på de kollektiva trafikmedlen.
Med hänsyn till det sålunda anförda anser sig kommissionen böra — såvitt
nu är i fråga — förorda en fartgräns för tättbebyggt område vid 40 km/tim.

Högertrafikkommissionen övergår därefter till frågan huruvida lägre
fartgränser kan komma i fråga under de första dagarna efter övergången.
De fartgränser som därvid är aktuella är enligt vad kommissionen anför
30 km/tim. inom tättbebyggt område och 60 km/tim. utanför sådant område.
Kommissionen anför härvid följande.

Man kan inte bortse från att alla trafikanter under de första dagarna
kommer att vara helt ovana vid den nya trafikriktningen liksom vid de
ändrade trafikregleringssystem som från och med dagen H kommer att
tillämpas inom städerna. Större trafikplatser och liknande kommer att
vara ombyggda vilket medför att förarna kan behöva längre tid på sig för
val av fil etc. Dessa omständigheter gör att man måste räkna med särskilda
risker under de första dagarna om man inte åstadkommer en kraftig
dämpning av rytmen i trafiken. Ett par tre dagar med mycket låga fartgränser
ger trafikanterna bättre möjligheter att under lugna förhållanden
vänja sig vid det nya trafiksystemet.

De skäl som talar mot tillämpning av 30 km/tim. inom tättbebyggt område
och 60 km/tim. utanför tättbebyggt område när det gäller en längre
period gör sig inte gällande med samma styrka eller bortfaller helt när det
är fråga om en tidrymd av två ä tre dagar efter övergången. De olägenheter
som tillämpningen av dessa gränser kan medföra för den kollektiva
persontrafiken liksom för godstransporterna bör kunna accepteras när det
endast gäller några dagar. Detta gäller även de olägenheter i form av köbildningar
som eventuellt kan uppkomma. En av de tyngst vägande invändningarna
mot tillämpning av dessa lägre gränser under en längre
period är att man därigenom skapar en onormal eller kanske onaturlig
rytm i trafiken under den tid då man har fullt pådrag i fråga om polisövervakning,
vägledning, information och propaganda etc. för att sedan
höja gränsen när detta pådrag mattas av. Vid tillämpning endast några
dagar av de lägre gränserna bortfaller denna invändning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommissionen funnit att man
under de första tre dagarna efter övergången till högertrafik bör tillämpa
30 km/tim. som fartgräns inom tättbebyggt område och 60 km/tim. som
fartgräns utanför tättbebyggt område.

Tredje lagutskottets utlåtande nr öC, år

Remissyttrandena över högertrafikkommissionens förslag

Högertrafikkommissionens förslag har remissbehandlats såvitt a\sei
förslaget till hastighetsbegränsningar vid övergången till högertrafik. I anledning
av de i ämnet väckta motionerna må här nämnas följande angående

remissbehandlingen.

Remissvar har avgetts av 29 myndigheter och organisationer (ytterligaie
något remissvar kan tänkas inkomma). Flertalet av remissorganen ställer
sig" kritiska mot högertrafikkommissionens förslag i den nu aktuella delen;
endast tre länsstyrelser och skolöverstyrelsen tillstyrker uttryckligen
förslaget medan överbefälhavaren och en länsstyrelse lämnar det utan eiinran.
Kritiken riktar sig i huvudsak mot valet av fartgränser på annan ^äg
än motorväg under de första tre dygnen efter övergången. Särskilt kraftiga
är invändningarna mot att fartgränsen inom tättbebyggt område satts sa lågt
som 30 km/tim. under denna tid. Det övervägande flertalet remissorgan
anser att fartgränserna under hela det inledande skedet, sålunda aven under
de tre första dygnen efter omläggningen, bör vara 40 km/tim. inom tättbebyggt
område och 70 km/tim. utanför sådant område. Till dessa hor
bl. a. rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, nio länsstyrelser,
svenska stadsförbundet och flera sammanslutningar av trafikintressenter.
Några remissorgan begränsar sig till att föreslå höjning av den tillåtna
hastigheten inom tättbebyggt område under inledningsdygnen. Även andra
förslag framförs. Länsstyrelsen i Gävleborgs lan ifrågasätter huruvida
inte hastighetsbegränsningen inom tättbebyggt område bör inskränkas till
att omfatta endast de tre dagarna närmast efter omläggningen. Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande föreslår att inom tättbebyggt
samhälle eu högsta hastighet av 40 km/tim. föreskrivs under en relativt
kort tid från och med omläggningen.

Flertalet av de invändningar mot högertrafikkommissionens förslag som
framställts under remissbehandlingen återfinns i väg- och vattenbyggnads -

styrelsens remissvar. Styrelsen anför bl. a. följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar uppfattningen att temporar hastighetsbegränsning
får anses vara en ofrånkomlig atgard i olycksforeby -Snde syfte i samband med övergången till högertrafik. Styrelsen vilt dock
understryka att den allmänna effekten från trafiksakerhetssynpun v av en
sådan temporär begränsning mycket är beroende av vilken absolut gran.
som väljesP Man måste därvid även ta hänsyn till de lägenheter som en

Ul En''haftighe? km/tim. är för nutidens förare onaturligt låg

Det torde vara mycket svårt att vinna förståelse för en sa lag -,enerell
gräns även om liänsvn tas till de speciella förhållanden som trafikomlag0-ninffen innebär. Styrelsen befarar att lojaliteten hos bilförarna därigenom
kommer att sättas på alltför hårda prov med risk for talrika överträdelser.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Många fordonsägare torde därjämte finna denna låga hastighet så besvärande
att man väljer att lämna bilen hemma och i stället använder de allmänna
kommunikationerna som därigenom kommer att belastas hårdare än normalt.

Företrädare för den yrkesmässiga persontrafiken har uttalat starka betänkligheter
mot en så låg hastighetsgräns som 30 km/tim. Man har bl. a.
framhållit att den ifrågasatta gränsen är olyckligt vald med hänsyn till
konstruktionen hos moderna bussar. Man fruktar också att transportkapaciteten
därigenom skulle bli så nedsattt att vagnmateriel och personal ej
skulle räcka till för behovet med stora förseningar och långa väntetider som
följd. Skulle därtill komma det ytterligare passagerartillskott som berörts
i föregående avsnitt torde problemen i detta hänseende i samband med
övergången knappast bli överkomliga.

Styrelsen delar dessa synpunkter och farhågor. Även om besvärligheterna
och förseningarna möjligen skulle kunna accepteras under det söndagsdygn,
då omläggningen sker, måste de dock anses utgöra en mycket stor
och knappast godtagbar påfrestning såväl för den enskilde som för näringslivet
under de båda påföljande vardagarna.

Högertrafikkommissionens huvudargument för hastighetsgränsen 30
km/tim. är att man måste åstadkomma en kraftig dämpning av trafikrytmen
under de första dagarna efter övergången på grund av de särskilda
risker, som då föreligger. Häremot må bl. a. kunna anföras att man sannolikt
kan räkna med att trafikanterna, mot bakgrunden av den propaganda
och den upplysningsverksamhet, som skall genomföras, kommer att
vara särskilt uppmärksamma under de första dagarna i den nya trafiksituationen.
Detta i sin tur torde innebära att trafikrytmen automatiskt
kommer att dämpas framför allt inom tättbebyggt område.

Det må även framhållas att två olika generella hastighetsgränser under
inledningsskedet skulle kräva en avsevärd extra insats av personal och materiel
för att genomföra erforderlig ändring av utmärkningen vid en tidpunkt
då man får räkna med att alla tillgängliga personalresurser redan
är ytterligt hårt ansträngda.

Efter att ha vägt de olika argumenten mot varandra bär styrelsen kommit
till den uppfattningen att hastighetsgränsen inom tättbebyggt område
under hela det inledande skedet inte bör sättas lägre än 40 km/tim. Därigenom
skulle man även kunna undvika att för vissa stråk behöva medge en
högre hastighet. Sådana undantag från den generella regeln medför nämligen
behov av utmärkning av sådana leder med ett stort antal förbudsmärken,
vilket skulle innebära ytterligare en omfattande arbetsuppgift för
de i samband med omläggningen starkt engagerade väghållarna.

Vad angår vägar utanför tättbebyggt område, torde liknande argument
som ovan kunna anföras. Styrelsen känner sig inte övertygad om behovet
av en så låg generell gräns som 60 km/tim. utan förordar att den fastställs
till 70 km/tim.

Rikspolisstyrelsen framhåller, att polisens huvuduppgifter under de allra
första dagarna måste bli tillsyn av att högerreglerna efterlevs och trafikdirigering
för att hindra trafikstockningar. Under denna tid får hastighetsövervakningen
komma i andra hand. Hastighetsbegränsningarna kan därför
inte övervakas på ett effektivt sätt. Styrelsen menar även att det måste eftersträvas
att fordonsförarna så snart som möjligt ger sig ut i den nya tra -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

9

fikmiljön så att samtliga trafikanter parallellt vänjer sig vid den nya trafikbilden.
Åtskilliga risksituationer anses komma att uppstå om vissa grupper
förvärvar denna vana senare än andra. Om hastighetsgränserna sätts så
lågt som 30 km/tim. resp. (SO km/tim. kan det antas att åtskilliga bilförare
under inledningsskedet avstår från att begagna sina fordon.

Flera remissinstanser finner det betänkligt alt tillämpa olika hastighetsregler
under två perioder, då detta synes ägnat att skapa osäkerhet hos allmänheten.

Svenska lokaltrafikföreningen framhåller, att de föreslagna fartbegränsningarna
kommer att medföra en allmän standardsänkning av transportservicen
för allmänheten. En hastighetssänkning i tätorterna till 30 km/
tim. skulle innebära att lokaltrafikföretagen ej kan klara sin transportuppgift.
Det kan enligt föreningens mening ej heller anses klart att de föreslagna
åtgärderna kommer att främja trafiksäkerheten. I stället kan förväntas
ökad trängsel på trottoarer och refuger samt irritation bland fordonsförarna
med minskad trafiksäkerhet som följd. Föreningen nämner
vidare att för ett flertal bussar i lokaltrafik hastighetsgränsen 30 km/tim.
är för låg ur fordonsteknisk synpunkt och medför allvarliga olägenheter.
Anledningen härtill är att bussarna är utrustade med automatiska, hydrauliska
växellådor, som vid normal körning kopplar om från hydraulisk drift
till direkt drift eller tvärtom i hastighetsområdet 25—35 km/tim. Körning
med hastigheter omkring 30 km/tim. skulle sålunda medföra ett ideligt
skiftande mellan hydraulisk och direkt drift, vilket skulle vara mycket påfrestande
för de automatiska växellådorna.

Motionerna

I de i ämnet väckta motionerna I: 769 och II: 941 hemställs,

»att riksdagen måtte tillstyrka vad i propositionen föreslås och lämna
Kungl. Maj :t däri begärda bemyndiganden, men därvid såsom sin mening
uttala,

dels att hastighetsbegränsningen under de första tre dygnen efter övergången
till högertrafik sättes till 40 km/tim. inom tätbebyggt område för att
därefter höjas till 50 km/tim.,

dels att såsom villkor för fordon att få föras ut i trafiken skall gälla att
fordonet är försett med en på vindrutan och för föraren väl synlig plats uppsatt
påminnelse om att köra till höger».

Motionärerna anför att den av högertrafikkommissionen föreslagna hastighetsbegränsningen
inom tätort under de tre första dygnen efter övergången
till högertrafik är alltför långt gående. De anser att det både tekniskt
och psykologiskt är ett missgrepp att inte tillåta högre hastighet än 30
km/tim. I sammanhanget anförs att det både med moderna högväxlade mo -

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

torer och äldre i sämre trim varande motorer är svårt att hålla en så låg
hastighet under längre sträckor. Vidare sägs att en så låg hastighet, om
den skall efterföljas, måste medföra trafikstockningar i tätorternas trafikleder.
Visserligen skall högre hastighet kunna medges genom lokala trafikföreskrifter
men myndigheterna torde, menar motionärerna, få händerna
fulla av andra uppgifter än att pröva dispenser från denna alltför restriktiva
fartgräns.

Motionärerna anför i fortsättningen bl. a. att man måste räkna med att
en bilförare inte blivit medveten om övergången till högertrafik eller helt
enkelt glömt bort denna. Av denna anledning bör inget fordon få föras i
trafik under den första månaden efter omläggningen utan att på vindrutan
och på för föraren väl synlig plats ha en färgstark påminnelse om att köra
till höger.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen
I: 769.

Utskottet

I samband med övergången till högertrafik, vilken enligt Kungl. Maj :ts
beslut skall ske söndagen den 3 september 1967, erfordras särskilda åtgärder
med avseende på trafiken för att trafikomläggningen skall kunna genomföras
och trafiksäkerheten tillgodoses.

I skrivelse till Kungl. Maj :t har statens högertrafikkommission lämnat
förslag till åtgärder i nyss angivna hänseenden. Redogörelse för förslaget,
vilket remissbehandlats i viss del, har lämnats ovan.

I propositionen begär Kungl. Maj :t som ännu inte tagit ställning till högertrafikkommissionens
förslag, riksdagens yttrande i fråga om befogenhet
för Kungl. Maj :t att besluta rörande dels trafikstopp och trafikförbud i
samband med övergången till högertrafik, dels de hastighetsbegränsningar
som är påkallade av övergången.

I de i ämnet väckta motionerna hemställs alt riksdagen måtte uttala dels
att fartgränsen inom tättbebyggt område under de tre första dygnen efter
övergången bör sättas till 40 km/tim. för att därefter höjas till 50 km/tim.,
dels att som villkor för att fordon skall få föras i trafik skall gälla att fordonet
är försett med på vindrutan och på för föraren väl synlig plats uppsatt
påminnelse om att köra till höger.

Som redan nämnts har Kungl. Maj :t ännu inte tagit ställning till de trafikinskränkningar
in. m., som erfordras i samband med övergången till högertrafik.
Hur ingripande åtgärderna kommer att bli är därför i viss mån
oklart. Denna omständighet bör emellertid inte utgöra hinder mot att Kungl.
Maj :t ges den begärda befogenheten att besluta i hithörande frågor.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

11

Högertrafikkomniissionen liar framhållit alt hänsynen till största möjliga
trafiksäkerhet i första hand talar för att fartgränserna bör sättas tämligen
lågt. Å andra sidan framhåller kommissionen även, att det kan ifrågasättas
om det kan vara välbetänkt att genom en mycket låg fartgräns ge ett speciellt
drag av onaturlighet åt trafiksituationen, som kan fördröja anpassningen
till mera normala förhållanden. Ett viktigt krav som måste ställas
vid valet av fartgräns är att efterlevnaden skall kunna garanteras genom en
effektiv övervakning. Under remissbehandlingen av högertrafikkommissionens
förslag har även andra synpunkter framförts. Det har sålunda bl. a.
uttalats farhågor för att de förslagna hastighetsgränserna 30 km/tim. resp.
60 km/tim. under de tre första dygnen efter övergången kommer att medföra
att transportkapaciteten blir så nedsatt att vagnmateriel och personal
inte räcker till för behovet med stora förseningar och långa väntetider som
följd. Man har vidare pekat på att två olika fartgränser under inledningsskedet
kräver eu avsevärd extra insats av personal och materiel för att genomföra
erforderlig ändring av utmärkningen vid en tidpunkt då man får
räkna med att alla tillgängliga personalresurser redan är hårt ansträngda.

Enligt utskottets mening bör valet av fartgränser i främsta rummet bedömas
med hänsyn till trafiksäkerhetens krav. Särskilt vill utskottet framhålla,
att de problem som fotgängarna ställs inför vid övergången måste
ägnas mycket stor uppmärksamhet. Då frågan emellertid är av delvis teknisk
beskaffenhet och Ivungl. Maj :ts prövning inte bör föregripas finner sig
utskottet inte böra tillkännage någon bestämd åsikt därom.

Utskottet förutsätter att motionärernas uppslag om särskilda påminnelser
om högertrafiken att fästas på vindrutan ägnas vederbörlig uppmärksamhet
under det fortsatta förberedelsearbetet för trafikreformens genomförande.
Något riksdagens uttalande i frågan kan inte anses påkallat.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

A. att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta
i de hänseenden som avses i förevarande proposition,
nr 133; samt

B. att motionerna I: 769 och II: 941 i vad de ej kan anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 december 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1966

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson, Herbert Larsson
och Torsten Hansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Grebäck, Svenning, Bengtson i Solna och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av herrar Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Torsten Hansson och
Bengtson i Solna, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande på s. 11 som börjar med orden
»Högertrafikkommissionen har» och som slutar med orden »åsikt därom»
bort ha följande lydelse:

Högertrafikkommissionens förslag till fartgränser under de första tre

dygnen efter övergången till högertrafik har vid remissbehandlingen kritiserats
av det övervägande antalet remissinstanser; av 30-talet hörda myndigheter
och enskilda sammanslutningar har endast sex uttalat sig för förslaget
eller lämnat det utan erinran. Särskilt kraftiga har invändningarna
varit mot att fartgränsen inom tättbebyggt område satts så lågt som 30
km/tim. under den nu aktuella tiden. Kritiken går bl. a. ut på att den
nämnda hastigheten är onaturligt låg för nutidens fordonsförare och att det
torde vara svårt att vinna förståelse för en så låg generell fartgräns. Man
befarar därför att lojaliteten hos bilförarna kommer att sättas på hårda
prov med risk för talrika överträdelser. Det har vidare framhållits att gränsen
är olyckligt vald med hänsyn till konstruktionen hos moderna bussar.
Man fruktar också att transportkapaciteten skulle bli så nedsatt att vagnmateriel
och personal inte skulle räcka till för behovet med stora förseningar
och långa väntetider som följd. Det har vidare framhållits att två olika
generella hastighetsgränser under inledningsskedet skulle kräva en avsevärd
extra insats av personal och materiel för att genomföra erforderlig
ändring av utmärkningen av fartgränserna vid en tidpunkt då man får räkna
med att alla tillgängliga personalresurser redan är hårt ansträngda.

Utskottet finner det för sin del naturligt att fartgränserna i första hand
väljs med hänsyn till trafiksäkerhetens krav. Särskilt vill utskottet framhålla
att de problem som fotgängarna ställs inför vid övergången måste
ägnas mycket stor uppmärksamhet. Från denna synpunkt talar vissa skäl
för att gränserna bör sättas tämligen lågt. Å andra sidan måste ett viktigt
krav vara att efterlevnaden skall kunna garanteras genom en effektiv överA’akning.
Kan en sådan inte genomföras finns det risk för att de fördelar

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1900

13

man velat vinna kommer att uppvägas av olägenheter i form av ogynnsam
hastighetsfördelning och försämrad trafikdisciplin. Eu alltför låg fartgräns
kan vidare befaras komma att fördröja anpassningen till mera normala
förhållanden. Utskottet finner den ifrågasatta fartgränsen 30 km/tim. väl
låg från dessa synpunkter. Vad remissinstanserna anfört beträffande fordonstekniska
synpunkter, farhågor för otillräcklig transportkapacitet och
behov av personal för att genomföra utmärkning av ändrade fartgränser är
vidare värt beaktande. Sammantagna talar nu anförda skäl för att fartgränsen
inom tättbebyggt område inte bör sättas lägre än 40 km/tim.

Vad sålunda anförts torde böra ges Kungl. Maj:t till känna,
b) att utskottet under B. bort hemställa,

dels att riksdagen måtte giva Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet ovan anfört beträffande valet av fartgräns inom
tättbebyggt område,

dels att motionerna 1:769 och 11:941 i vad de ej kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

II. av herr Nyberg.

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660032