Tredje lagutskottets utlåtande nr i9 år 1966
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beslut om
tillträde av nya ägolotter vid laga skifte.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 591 i första kammaren av herr Persson,
Einar och herr Lundberg och nr 737 i andra kammaren av herrar Turesson
och Björkman. Motionerna är likalydande.
Motionärerna anför, att det vid pågående laga skiften i framför allt
Kopparbergs län vid flera tillfällen framstått som en betydande olägenhet
att beslut om tillträde av de nya ägolottema inte kan meddelas mot delägares
bestridande förrän laga skiftet blivit fastställt. Detta förhållande
förorsakar framför allt skogsbruket mycket stora olägenheter; skogsvården
kan komma att försummas i åratal och angelägna produktionsfrämjande
åtgärder på de nytillkomna behandlingsytoma försenas. Även om förslag
till en ny fastighetsbildningslag är att vänta inom de närmaste åren
motiverar enligt motionärernas mening den senaste tidens erfarenheter
en sådan ändring i gällande lagstiftning att frågan om tidpunkten för
tillträde av de vid laga skifte tillkomna ägolotterna kan avgöras genom
beslut av förrättningsmännen efter sakägarnas hörande.
Motionärerna hemställer, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära förslag till sådan ändring i lagen om delning av jord å landet att
beslut om tidpunkt för tillträde av vid laga skifte utlagda ägolotter skall
kunna meddelas av förrättningsmännen efter sakägarnas hörande oberoende
av om skiftet är avslutat eller ej».
Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat utlåtande från lantmäteristyrelsen. Därjämte har på begäran av
utskottet yttranden över motionen avgetts av Riksförbundet landsbygdens
folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Utskottet har även berett Sveriges skogsägareförbund tillfälle att yttra
sig över motionen. Något yttrande från förbundet har emellertid inte inkommit.
Gällande bestämmelser
Bestämmelserna om laga skifte på landsbygden återfinns i lagen den
18 juni 1926 om delning av jord på landet (jorddelningslagen, nedan JDL).
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr i9
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr i9 år 1966
Med laga skifte förstås enligt lagen (1 kap. 1 §) delning av oskiftade eller
omdelning av förut skiftade ägor i ändamål att utan någon delägares förfång
åstadkomma en för ägornas brukande så lämplig indelning, som deras
beskaffenhet och belägenhet medger. Laga skiftet är en omreglering av
bestående fastigheter eller en kvotdelning: man utgår i vissa fall från
innehavet av mark före skiftet och i andra från andelstal, mantal eller
liknande skattetal, som tillkommer de olika delägarna. Förrättningen resulterar
i att man på marken avgränsar områden, i princip motsvarande
ägokrav enligt angivna delningsgrund. Det område som omfattas av ett och
samma skifte kallas skifteslag. Lagen ger en utförlig uppräkning av
områden som får utgöra skifteslag. Hit hör t. ex. by, enstaka hemman eller
lägenhet som har sitt område genom rågång skilt från andra ägor. Skifte
sker efter ansökan av behörig delägare och förrättas av distriktslantmätaren
eller annan lantmätare. Om denne finner det erforderligt eller sakägare
yrkar det, skall två kommunalvalda gode män biträda vid förrättningen.
Sedan vid ett första sammanträde undersökts bl. a. om de, som framställt
yrkande om laga skifte, är behöriga sökande är den fortsatta gången
av ett skifte i stora drag följande. Förrättningsmännen bestämmer skifteslagets
omfattning och avgör om tillstånd till skiftet skall ges (4 kap.).
Beslut i dessa två frågor meddelas i ett utlåtande. Ges tillstånd till skifte
skall bestämmas hur skog m. m. inom skifteslaget skall nyttjas under skiftet
(5 kap.). Därefter upptas frågan om upprättande av ägokarta (6 kap.).
För bestämmande av gränserna kring skifteslagets ägor skall sammanträde
hållas med rågrannarna på ömse sidor (7 kap.). Gränsbestämningen är
en åtgärd för sig i skiftesförrättningen med särskilt kallelseförfarande och
särskild fastställelseprövning innan skiftet fortgår. Under vissa förutsättningar
kan ägoutbyte äga rum mellan skifteslaget och ägare av omkringliggande
fastigheter (8 kap.). Syftet med ett sådant ägoutbyte kan vara
bl. a. att räta rågång eller annan gräns för att erhålla lämpligare sträckning
av gränsen och bekvämare ägoanordning. Även ägoutbyte är en åtgärd för
sig i skiftesförrättningen. Sedan skifteslagets utsträckning sålunda blivit
i detalj fixerad, sker mätning samt gradering av de olika ägofigurerna
inom skifteslaget (It kap.). Vid graderingen åsätts ägofigurerna jämförelsetal
som ger uttryck för markens naturliga avkastningsförmåga per arealenhet.
Hänsyn tas däremot inte till sådan omständigheter som att jorden
är bättre eller sämre odlad eller att skogsmarken är beväxt med skog eller
skoglös. Detta betraktas som tillfälliga omständigheter, vilka utjämnas
mellan delägarna genom särskilda skifteslikvider enligt 14 kap. Resultatet
av graderingen redovisas i en ägobeskrivning. Finns redan en uppdelning
på marken mellan delägarna skall lantmätaren dessutom upprätta en
hävdeförteckning (12 kap.). Däri redovisas vars och ens innehav. Fråga
upptas därefter om utbrytning av eventuella servitut (1 kap. 21 §). Delningsgrunden
bestäms enligt reglerna i 9 kap. JDL. Med delningsgrund
Tredje lagutskottets utlåtande nr H9 år 1966 3
menas den måttstock, efter vilken delägare som ingår i skifte har att från
skifteslaget erhålla ägor motsvarande hans andel. Delningsgrunden kan
vara ett andelstal, bestämt t. ex. med ledning av mantalet, men delningen
kan också i vissa fall ske på grundval av det faktiska innehavet av jord.
I princip skall alla skifteslagets ägor ingå i skifte. Från denna regel medges
emellertid vissa avsteg jämlikt 1 kaj). 20 § och 10 kaj). 8 §. Vidare kan mark
för t. ex. vägar eller för hämtning av sand och grus m. m. enligt bestämmelserna
i 10 kaj), undantas från skiftet och avsättas för delägarnas gemensamma
räkning. Även undantag för en eller flera delägare enskilt kan
förekomma. Enligt bestämmelserna i samma kapitel kan servitut bildas
för att tillgodose behovet av vägar, vattenledningar, kraftledningar m. m.
Sedan de nämnda frågorna avgjorts är man färdig att upprätta plan för
den nya skiftesläggningen, på vilken hela förfarandet i sista hand är
inriktat (13 kap.). Genom skiftesläggningen bestäms mellan vilka enheter
skiftetslagets mark skall fördelas samt vilken mark som skall tilldelas de
olika enheterna. Den sistnämnda frågan avgörs med ledning av såväl
rättvisegrunder som jordpolitiska grunder. De ägobelopp som tillkommer
varje ägolott redovisas i en tilldelningslängd. Sedan skiftesläggningen
bestämts skall lantmätaren utmärka den j)å karta och upprätta delningsbeskrivning.
Slutligen bestäms likviderna mellan delägarna. Utöver de ovan
antydda odlingsersättning och skogslikvid kan ifrågakomma ersättning till
delägare som tvingats flytta sina byggnader och ersättning för ägas övervärde
som byggnadsplats, grustag o. d. Med bestämmandet av odlingsersättning
och skogslikvid kan anstå till dess laga skiftet i övrigt fastställts.
Sedan de nya ägogränserna blivit utmärkta avslutas förrättningen.
Vad gäller tillträde av de nya ägolotterna stadgas i 15 kaj). 1 § JDL att
delägarna äger överenskomma angående tiden därför, dock att med tillträdet
inte får anstå längre tid än ett år från det skiftet blivit fastställt
genom laga kraft ägande beslut. Träffas inte sådan överenskommelse så
skall, om klander mot skiftet ej anförs, tillträde ske så snart skiftet blivit
fastställt. Har klander anförts bestämmer ägodelningsrätten tiden för tillträdet.
Vad beträffar bakgrunden till bestämmelserna om tillträde må här återges
följande ur motiven till desamma (NJA II 1926 s. 690).
Fördelen av att tillträde av de nya ägolotterna icke blir alltför länge
uppskjutet är lätt insedd. I allmänhet äro ock delägarna själva måna om att
snarast möjligt komma i besittning av sina nya ägor. Förrättningsmännen
böra söka bidraga till överenskommelse mellan delägarna om tiden för
tillträdet. Vid sådan överenskommelse må ej bestämmas senare tidpunkt
än ett år efter skiftets fastställelse.
Där en eller annan delägare är missnöjd med skiftesläggningen och
ämnar besvära sig över skiftet i syfte att vinna ändring däri, torde någon
överenskommelse om tillträdet endast sällan kunna åstadkommas, ehuru
ett snart tillträde även i sådana fall kan vara till båtnad för alla jvarter.
!*•—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr ¥9
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 1966
1 : '' 1
Även av andra skäl kan det visa sig omöjligt att i tillträdesfrågan uppnå
enighet bland delägarna. Förslaget bibehåller för sådana fall den gällande
bestämmelsen att tillträdet skall ske, så snart tiden för klander å skiftet
gått till ända, utan att sådant klander blivit anmält. Däremot har det ansetts
vara anledning att frångå bestämmelsen i gällande rätt att tillträdet i
händelse av klander skall äga rum, först när skiftet genom laga kraft
ägande utslag blivit fastställt. Klart är att långvarigt uppskov med tillträdet
kan följa av nämnda bestämmelse, ehuru stundom utan rimligt skäl. Besvären
kunna avse sådana skiftesåtgärder, som icke påverka skiftesläggningen,
och även i övrigt kunna förhållanden föreligga, som tala för att
tillträdet bör ske inom skälig tid, utan hinder av att ingivna besvär icke
dessförinnan må vara slutligt avgjorda. Från denna synpunkt har det
ansetts lämpligt att åt ägodelningsrätten överlämna att vid klander av
verkställt skifte bestämma tid för tillträdet, därest överenskommelse därom
icke mellan delägarna träffats.
Varje laga skifte skall för att bli gällande fastställas. I normalfallet meddelar
överlantmätaren fastställelse. Men har enskild sakägare anfört besvär
över förrättningen eller förekommer eljest anledning till erinran däremot
skall frågan om fastställelse hänskjutas till ägodelningsrättens prövning
(21 kap. 43 §).
Vissa beslut under laga skifte och tvister som uppkommit under sådant
skifte skall underställas ägodelningsrättens prövning. Delägare är även i
viss utsträckning berättigad att föra särskild talan mot delbeslut under
laga skifte (21 kap. 19 §).
Över ägodelningsrättens utslag får med vissa undantag besvär anföras
till hovrätt och högsta domstolen.
Beträffande vissa socknar i övre Dalarna har det med hänsyn till de där
rådande särskilda förhållandena med stark ägosplittring blivit nödvändigt
att ge vissa avvikande regler. Dessa har upptagits i lagen den 17 juni 1932
med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar
av Kopparbergs lan, den s. k. dalalagen. I de delar lagen inte innehåller
något mot JDL stridande gäller denna. Såvitt avser tillträde av nya ägolotter
gäller på grund härav de regler i JDL för vilka ovan redogjorts.
Laga skifte kan ske även i stad. Bestämmelser härom återfinns i 6 kap.
av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (FBLS). Lagaskiftesinstituten
i JDL och den nämnda lagen är i väsentliga avseenden olika.
Sålunda får bl. a. laga skifte i stad ske endast för delning (klyvning) av
fastighet eller delning av samfällighet (1 § första stycket). Kungl. Maj:t
kan emellertid, där särskilda omständigheter sådant föranleder, medge
omdelning av redan skiftad stadsjord. Kungl. Maj:t äger därvid bestämma
skifteslagets omfång och meddela de föreskrifter i övrigt beträffande skiftet
som må finnas erforderliga (1 § andra stycket). Där ej annat sägs i lagen
skall JDL:s bestämmelser om laga skifte i tillämpliga delar lända till
efterrättelse. Såvitt avser tillträde av nya ägolotter gäller på grund härav
reglerna i 15 kap. JDL.
Tredje lagutskottets utlåtande nr bil år 1006
Fastighelsliildningskomniitténs förslag till ny lagstiftning om fastighetsbildning
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år 1953 sakkunniga
för att verkställa utredning av frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning
och därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga, som antagit namnet
1954 års fastighetsbildningskominitté bär den 14 oktober 1963 avgett betänkande
med förslag till lag om fastighetsbildning (SOU 1963:68). Kommittén
föreslår i sitt betänkande (omfattande 827 s.), att eu för hela
riket gemensam lagstiftning tillskapas. I förhållande till de gällande reglerna
om laga skifte innebär förslaget vittgående ändringar såväl beträffande
de materiella reglerna som handläggningsförfarandet. Samtliga de åtgärder
som syftar till en ändring av bestående fastighets struktur i något avseende
sammanförs till ett gemensamt institut benämnt fastighetsreglering. Institutet
ersätter bl. a. laga skifte, där detta har till syfte att åstadkomma en
omarrondering. Den form av nuvarande laga skifte som innebär en utbrytning
av ideell andel i fastighet ersätts av institutet klyvning. Bestämmelserna
om handläggningsförfarandet är i huvudsak gemensamma för alla former
av fastighetsbildning.
JDL:s bestämmelser om handläggning av laga skifte utmärks av att de,
oberoende av förutsättningarna i varje särskilt fall, i detalj reglerar hur
skiftesförrättningarna skall genomföras. Förfarandet har betecknats som
stelt, omständligt och tidsödande. Fastighetsbildningskommittén har sökt
att förenkla handläggningssättet bl. a. genom att öppna möjligheter att
variera förfarandet. Behovet att kunna variera handläggningssättet sammanhänger
främst med att förrättningarna ofta företer olikheter, när det
gäller den bestående fastighetsindelningens beskaffenhet, omfattningen av
den mark som berörs och förekomsten av kontroversiella frågor. Kommittén
föreslår, att förrättningsmännen får tämligen vidsträckt frihet att
anpassa handläggningssättet efter förhållandena i det enskilda fallet. I
det avsnitt av lagen som behandlar förrättningens fortsättande och slutförande
föreslås bl. a. följande bestämmelse (4 kap. 25 §).
Förrättningsmännen skola utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen
samt, om hinder mot åtgärden icke föreligger, utarbeta den fastighetsplan,
som må fordras för åtgärdens genomförande, och låta verkställa
till förrättningen hörande göromål av teknisk art ävensom utföra erforderliga
värderingar. Vid fullgörandet härav bör rådplägning med sakägarna
äga rum samt, om det finnes påkallat, samråd ske med de myndigheter,
vilkas verksamhetsområden beröras av åtgärden.
Sedan vad i första stycket är föreskrivet blivit utfört, skola förrättningsmännen
meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslut).
Detta beslut skall angiva vilka ändringar i fastighetsindelningen samt vilka
åtgärder rörande servitut som skola vidtagas. Att beslutet därjämte skall
innefatta förrättningsmännens yttrande i andra frågor följer av vad i 5
och 8 kap. sägs.
Om det prövas lämpligt, må fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan
G
Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 19G6
hinder av att alla tekniska göromål och erforderliga värderingar icke blivit
verkställda. Under enahanda förutsättning må olika till beslutet hörande
frågor upptagas för sig och avgöras genom skilda beslut. Vad i lagen stadgas
om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant avgörande.
I motiven till bestämmelsen anför kommittén bl. a. följande (s. 263).
Som allmän riktlinje för förrättningshandläggningen bör enligt kommitténs
mening gälla, att i sådana fall, där förrättningen är av mindre omfattning
och förhållandena i övrigt äro okomplicerade, alla utrednings-, planläggnings-
och verkställighetsarbeten i största möjliga utsträckning skola
utföras i ett sammanhang och att förrättningsmännen först sedan dessa
arbeten fullgjorts skola meddela erforderliga beslut om fastighetsbildningen
och vad därmed sammanhänger, varefter förrättningen omedelbart skall
avslutas. Ett sådant förfarande skiljer sig föga från det som för närvarande
faktiskt tillämpas många gånger vid avstyckningar och mindre ägoutbyten,
när anledning till underställning av utlåtandet i tillståndsfrågan icke föreligger,
och det torde med fördel kunna begagnas i fortsättningen Aid de talrikt
förekommande fastighetsbildningsåtgärderna av enklare beskaffenhet.
Då mera komplicrade förhållanden föreligga, torde det däremot ofta
vara lämpligt att förrättningsverksamlieten bedrives efter andra linjer.
Handläggningen bör därvid allt efter omständigheterna kunna uppdelas i
olika moment på sådant sätt att arbetskrävande och kostsamma göromål ej
utföras, förrän garantier erhållits att de verkligen komma till avsedd nytta.
För detta ändamål böra åtgärder av verkställighetsnatur såsom utstakning
och utmärkning av gränser, upprättande av beskrivning samt värdering för
bestämmande av likvider kunna helt eller delvis uppskjutas, tills förrättningsmännen
meddelat sitt beslut om hur fastighetsbildningen i detalj skall
genomföras och detta s. k. fastighetsbildningsbeslut vunnit laga kraft.
Som framgår av den nyss återgivna paragrafen kan olika till fastighetsbildningsbeslutet
hörande frågor upptagas för sig och avgöras genom skilda
beslut. Enligt motiven skall uppdelningen av beslutet bl. a. kunna ske även
regionalt, om det är lämpligt, så att t. ex. inägorna först behandlas och därefter
skogsmarken.
Det i detta sammanhang intressanta är att förslaget till fastighetsbildningslag
öppnar möjlighet att åstadkomma en definitiv fastighetsplan innan
regleringsförrättningen i sin helhet blivit slutförd. Detta får konsekvenser
även för tillträdesfrågan. Kommittén föreslår i denna del följande bestämmelse
(5 kap. 29 §).
Mark, som genom fastighetsreglering övergår i ny ägares hand eller enligt
därvid meddelat beslut skall utnyttjas till väg eller för annan anläggning,
tillträdes vid den tidpunkt, som bestämmes av förrättningsmännen. Skyldighet
för sakägare att avträda mark inträder dock ej i något fall, förrän
genom lagakraftvunnet beslut bliv it avgjort att marken skall frångå honom
eller tagas i anspråk för anläggning. Med tillträdet må ej anstå längre än
ett år från det anteckning om regleringen skett i fastighetsregistret, såvida
icke särskilda skäl föranleda annat. Vad här sagts om mark gäller i tillämpliga
delar även beträffande byggnad, som genom regleringen övergår i ny
ägares hand.
Har bestämmelse om tillträde icke meddelats, äger detsamma rum, så
snart anteckning om regleringen verkställts i fastighetsregistret.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 196G 7
Det må anmärkas, att tillträde icke behöver ske samtidigt beträffande all
i förrättningen ingående mark.
I motiven till paragrafen anför kommittén bl. a. följande (s. 405 f).
Genom att den nya fastighetsbildningslagen öppnar möjlighet att åstadkomma
en definitiv fastighetsplan redan innan regleringsförrättningen
blivit slutförd kommer frågan om tidpunkten för tillträdet i väsentligt
ändrat läge, och det finnes icke längre något skäl att låta ett tillträde under
pågående förrättning vara beroende av enighet bland sakägarna. I stället
är det angeläget att så mycket som möjligt underlätta för de sakägare
som önska ett snabbt genomförande av regleringen att utan dröjsmål få
taga sin nya egendom i besittning. Kommittén har på grund härav ansett
sig böra frångå gällande ordning och överlämna åt förrättningsmännen att
tämligen fritt bestämma, när tillträdet skall äga rum.
Någon begränsning av förrättningsmännens möjligheter att förlägga tillträdet
till tidpunkt, innan regleringen blivit i sin helhet slutförd, synes icke
böra föreskrivas. Ett bindande fastighetsbildningsbeslut utgör dock alltid
en förutsättning för att tillträde skall ifrågakomma, tv skyldighet skall
icke kunna åläggas sakägare att avträda egendom, förrän genom lagakraftägande
beslut blivit avgjort att egendomen skall frångå honom. En bestämmelse,
som uttryckligen angiver detta förhållande, har emellertid funnits
önskvärd. Att vissa av de förrättningsgöromål som äro att hänföra till
verkställighetsåtgärderna också måste ha blivit utförda, innan tillträde kan
äga rum, är uppenbart. Det ligger sålunda i sakens natur att erforderliga
gränsutstakningar verkställts inom det område som berörs. Däremot är
det icke nödvändigt att likvidvärderingen utförts, även om det i regel torde
vara fördelaktigast att denna äger rum före tillträdet.
Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling.
Materialet bearbetas f. n. inom Kungl. Majrts kansli. Arbetet bedrivs med
sikte på att en ny lagstiftning skall kunna träda i kraft samtidigt med den
nya jordabalken i början av 1970-talet.
Remissvaren
Motionerna tillstyrks av Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund. Lantmäteristyrelsen tillstyrker att inotionsförslaget
genomförs efter de riktlinjer som styrelsen angivit i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 26 februari 1966 efter en inom styrelsen verkställd utredning.
Lantmäteristyrelsen anför att gällande lagaskiftesinstitut är behäftat
med allvarliga brister och att det i stor utsträckning förhindrar tillämpning
av en rationell arbetsmetodik. Därigenom tar de mera omfattande laga skiftena
ansenliga arbetskrafter och en lång tid i anspråk. Olägenheterna av en
sådan utsträckt handläggningstid är enligt styrelsens mening väsentliga
för bygden, delägarna samt statliga och kommunala organ. För delägarna
framstår dagen för tillträdet av de nya lotterna som en praktiskt betydelsefull
tidpunkt. Därvid kan de komma i besittning av de vid laga skiftet utlagda
lotterna och tillgodogöra sig fördelarna av den förbättrade fastighets
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 1966
indelningen. Vid en reformering av skiftesinstitutet tilldrar sig därför reglerna
om tillträde stort intresse. Motionerna anses ha särskild aktualitet i
Kopparbergs län. ; i :
Styrelsen uttalar i fortsättningen bl. a. att de i skiftesinstitutet ingående
lagreglerna är så nära förknippade med varandra att svårigheter ofta uppkommer
vid en reform punktvis av en enstaka bestämmelse. En skiftesåtgärds
inordnande i en systematisk kedja förutsätter nämligen normalt att
åtgärdskedjan i större eller mindre utsträckning därvid förändras. Frågan
om tillträde hänger t. ex. nära samman med problemet angående skiftesplanens
fastställelse eller lagakraftvinnande. Därtill kommer att betydelsen
av att nedbringa arbetsinsatserna vid skiftena framstår som så väsentlig att
en reform synes böra ta sikte utom annat på att åstadkomma en arbetsrationaliserande
effekt. En fullgod lösning torde enligt vad lantmäteristyrelsen
anför inte kunna erhållas förrän fastighetsbildningslagstiftningen undergått
en allmän revision. Arbetet därmed måste betecknas som synnerligen
angeläget.
Styrelsen hänvisar till att den i skrivelse till Kungl. Maj :t den 26 februari
1966 efter en inom styrelsen verkställd utredning, som nedtecknats i en den
21 januari 1966 dagtecknad promemoria, hemställt att vissa av styrelsen
föreslagna åtgärder skall vidtas för att påskynda slutförandet av de pågående
laga skiftena i Kopparbergs län.
Redogörelse för skrivelsen och promemorian, vari styrelsen behandlat
bl. a. frågan om tillträde av de nya ägolotterna vid laga skifte lämnas nedan.
Riksförbundet landsbygdens folk uttalar att enligt förbundets mening
bör utan att enskild rätt trädes för nära möjlighet finnas för förrättningsmännen
att fatta beslut om att vid laga skifte ägolotter skall kunna tillträdas
efter sakägarnas hörande, oberoende av om skiftet avslutats eller
ej. Med hänsyn till de olägenheter, som kan uppstå under tiden intill dess
laga skifte fastställts, om tillträde ej kan ske, synes enligt förbundets mening
övervägande skäl tala för en anordning i den av motionärerna antydda
riktningen.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund förklarar att de olägenheter
som uppstår genom det fördröjda tillträdet är både ur skogsvårdande och
ekonomisk synpunkt påtagliga för markägarna och kan utgöra ett väsentligt
hinder för att påbörja och fullfölja laga skiften. Trots att förslag till en ny
fastighelsbildningslag är att vänta inom de närmaste åren kan en viss ändring
redan nu i gällande lagstiftning anses påkallad.
Lantmäteristyrelsens framställning till Kungl. Maj: t
Enligt lantmäteristyrelsens uppdrag har överingenjören H. Wallner verkställt
utredning angående möjligheterna att i huvudsak inom ramen för
tillgängliga personalresurser påskynda slutförandet av pågående laga skiften
0
Tredje laijutskottels utlåtande nr 19 år 19C>C>
i Kopparbergs län. Utredningen har redovisats i en den 21 januari 1966 dagtecknad
promemoria.
Av promemorian framgår att i den s. k. storskiftesbygden i Dalarna pågår
15 skiftesföretag, varav ett dock är av obetydlig omfattning. De övriga har
sammanlagt något mer än 7 000 delägare. Tio av skiftena berör mark inom
Mora köping. Nio av dessa företag bär påbörjats åren 1945—1949. Beträffande
flera av dem anges att tidpunkten för skiftenas avslutande är så avlägsen
att den f. n. inte kan bedömas.
Wallner föreslår i sin promemoria en rad åtgärder för att höja effektiviteten
i skiftesverksamheten. Vissa av förslagen är av teknisk eller organisatorisk
art och kan slutbehandlas inom lantmäteristyrelsen. Prövningen i
andra delar åter ankommer på Kungl. Maj :t. Sålunda föreslås bl. a. att
Kungl. Maj :t enligt 6 kap. 1 § andra stycket FBLS skall meddela vissa föreskrifter
att i tillämpliga delar gälla såvitt angår den fortsatta behandlingen
av laga skiftena enligt dalalagen inom Mora köping. Bland förslagen må
nämnas följande, vilka innehåller
att bestämmelserna i 21 kap. 19 § JDL angående rätt för delägare att anföra
besvär under pågående skifte skall gälla i den utsträckning förrättningsmannen
förordnar därom samt att bestämmelserna skall äga tillämpning
jämväl beträffande skiftesplan för del av skifteslaget eller för viss
åtgärd under skiftet i den mån planen i denna del kan prövas för sig,
att, därest skiftesplanen blir föremål för partiell prövning enligt vad nyss
sagts, tidpunkten för lagakraftvunnet avgörande i sådan fråga skall, i stället
för tidpunkten för skiftets fastställande, tagas till utgångspunkt för tilllämpningen
av reglerna i 15 kap. 1 § JDL om tillträde, samt
att, om fel förelupit vilka återverkar allenast på vissa åtgärder under laga
skifte, skall, därest skiftet är lagligen beskaffat till viss del som kan prövas
för sig, utan hinder av bestämmelserna i 21 kap. 42 § tredje stycket JDL
laga skiftet fastställas i sistnämnda avseende och skall förrättningen i övrigt
undanröjas.
Wallners förslag i denna del innebär i övrigt bl. a. lättnader i fråga om
skyldigheten att underställa vissa tvister ägodelningsrättens prövning, att
hålla sammanträde för gränsbestämning, att upprätta ägobeskrivning och
tilldelningslängd och att utföra ägogradering.
Därest Kungl. Maj :t skulle finna sig icke med stöd av 6 kap. 1 § andra
stycket FBLS kunna utfärda föreskrifter med det innehåll Wallner föreslagit
förordar han att motsvarande bestämmelser införs i dalalagen.
I promemorian föreslås även vissa ändringar i rikslagstiftningen.
I skrivelse till Konungen den 26 februari 1966 har lantmäteristyrelsen
med överlämnande av Wallners promemoria anfört bl. a. att det är i hög
grad påkallat att de pågående laga skiftena i storskiftesbygden i Kopparbergs
län slutförs så snabbt förhållandena det medger. Den långa handläggningstiden,
som väsentligen betingas av de ytterst tilltrasslade fastighets-
och äganderättsförhållandena, skifteslagens delvis heterogena sam
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr k9 år 1966
mansättning och den på gällande lagregler grundade otidsenliga arbetsmetodiken,
medför allvarliga olägenheter för delägarna och för bygdens
utveckling. Även för statliga, regionala och lokala organ framstår det som
synnerligen angeläget att de pågående laga skiftena snabbt avslutas. Så är
fallet t. ex. med fastighetsbildningsmyndigheterna.
Styrelsen erinrar i det följande om att flera av skiftena berör mark inom
Mora köpings centralort och anför att samtidigt som en uppordning av de
tilltrasslade förhållandena därinom utgör en förutsättning för markens
ändamålsenliga tillgodogörande för tätbebyggelse så är kraven på fastighetsbildningsorganen
inom samma område så stora att resurserna i väsentlig
grad tas i anspråk för att punktvis göra mark tillgänglig för bebyggelse.
Härför fordras med nuvarande förhållanden onormalt stora insatser. Tidpunkten
för dessa laga skiftens slutförande framskjuts härigenom allt mer
in i ett avlägset fjärran.
Den utan tvekan angelägnaste åtgärden ur effektiviseringssynpunkt är
enligt vad lantmäteristyrelsen anför att i möjligaste mån råda bot på
bristerna i gällande lagaskiftesinstitut, vilket särskilt vid de komplicerade
förhållandena i storskiftesbygden i Kopparbergs län inte möjliggör en rationell
metodik. Flertalet laga skiften pågår inom Mora köping där fastighetsbildningslagen
för stad äger tillämpning. Styrelsen erinrar om innehållet
i 6 kap. 1 § andra stycket i denna lag och hemställer att Kungl. Maj :t
med stöd därav ville överväga att meddela föreskrifter att tillämpas vid de
pågående laga skiftena i Mora köping i den omfattning som föreslagits i promemorian.
Skulle detta inte vara möjligt i erforderlig utsträckning föreslår
styrelsen att med hänsyn till de förevarande problemens väsentliga betydelse
den föreslagna förändringen i skiftesinstitutet i stället genomförs
som en ändring av den s. k. dalalagen.
Vad i promemorian anförts om ändring i rikslagstiftningen avser lantmäteristyrelsen
att ta upp till behandling i annat sammanhang.
Lantmäteristyrelsen redovisar även de åtgärder styrelsen vidtagit i anledning
av Wallners promemoria och anför slutligen att övriga förslag torde
få bli föremål för behandling hos Kungl. Maj :t eller anstå intill dess huvudfrågorna
avgjorts eller principerna för deras lösning fastslagits.
Lantmäteristyrelsens framställning har remissbehandlats. Materialet bearbetas
f. n. inom Kungl. Maj :ts kansli.
Utskottet
Enligt bestämmelse i lo kap. JDL äger vid laga skifte delägarna överenskomma
angående tiden för tillträdet av de nya ägolotterna med den begränsningen
att med tillträdet inte får anstå längre än ett år från det skiftet blivit
fastställt genom laga kraft ägande beslut. Träffas inte sådan överens
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr it) är l!)t>6 11
kommclsc och anförs inte licllor klander mot skiftet skall tillträde ske så
snart skiftet fastställts. Har klander anförts ankommer det på ägodelningsrätten
att bestämma tiden för tillträdet.
1 motionerna anförs att det länge framställ som en betydande olägenhet
att beslut om tillträde av de nya ägolotterna inte kan meddelas mot delägarnas
bestridande innan skiftet blivit fastställt. Förhållandet uppges förorsaka
framför allt skogsbruket stora olägenheter genom att skogsvården försummas.
Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall
begära förslag till sådan ändring av JDL att beslut om tiden för tillträde av
ägolotterna skall kunna meddelas av förrättningsmännen efter hörande av
sakägarna oberoende av om skiftet är avslutat eller ej.
De av motionärerna påtalade förhållandena har särskild aktualitet inom
Kopparbergs län. Av en vid lantmäteristyrelsens remissvar fogad utredning
framgår bl. a. att ett tiotal redan under 1940-talet påbörjade laga skiftesförrättningar
i siljansbygden ännu inte avslutats. I flera fall är möjligheterna
att avsluta förrättningarna så avlägsna att någon tidpunkt härför inte
kan anges. Den långa handläggningstiden beror bl. a. på de invecklade
fastighets- och äganderättsförhållandena i denna del av landet men den
har även sin grund i brister i den gällande lagstiftningen. Som påpekats i
motionerna och remissvaren medför förseningen av skiftena allvarliga olägenheter
för bygden, delägarna samt statliga och kommunala organ. Möjligheterna
att påskynda slutförandet av skiftena bör därför noga tillvaratas.
Även frågan om att vidga möjligheterna till tillträde innan skifte avslutats
är emellertid viktig i sammanhanget. Innan den blivande skiftesläggningen
är klar kan givetvis tillträde icke ske men i många fall kan efter denna tidpunkt
andra frågor fördröja den slutliga fastställelsen av skiftet och tillträdet
försenas i motsvarande mån. Det är tydligt att för delägarna dagen
för tillträdet av de nya ägolotterna framstår som en viktig tidpunkt. Genom
tillträdet kommer de i besittning av de utlagda ägolotterna och kan dra fördel
av den förbättrade fastighetsindelningen. Det är å andra sidan naturligt
att delägarna beträffande marker, som de icke skall behålla, saknar nämnvärt
intresse för att vidta exempelvis skogsvårdande åtgärder. Nackdelarna
härav ger sig självfallet alltmer till känna ju längre fram i tiden tillträdet
förskjuts. Utskottet anser det mot bakgrunden av vad nu sagts angeläget
att man så mycket som möjligt i sådana fall underlättar för sakägarna att
utan dröjsmål få ta sin nya mark i besittning. Det syfte som uppbär motionerna
är sålunda enligt utskottets mening i hög grad värt att beakta.
Vid det närmare övervägandet av frågan har man att ta hänsyn bl. a. till
att den ifrågasatta lagändringen inte utan vidare torde kunna infogas i
JDL:s systematik. Som lantmäteristyrelsen påpekat hänger exempelvis frågan
om tillträde nära samman med problemet angående skiftesplanens fastställande
eller lagakraftvinnande. Det synes sålunda inte kunna ifrågakomma
att ålägga sakägare att avträda mark förrän genom lagakraftägande be
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 dr 1966
slut avgjorts att den skall frångå honom. En möjlighet att träffa bindande
beslut i dylika frågor innan förrättningen i övrigt kan avslutas är sålunda
nödvändig. I vad mån en ändring av tillträdesreglerna förutsätter jämkningar
i lagstiftningen i övrigt är svårt att bedöma med ledning av det föreliggande
materialet, men utskottet håller inte för osannolikt att vissa sådana
blir erforderliga för att infoga de ifrågasatta nya bestämmelserna i regelsystemet.
Huruvida läget i något större antal skiftesförrättningar är sådant
att en lagändring skulle ge någon mera betydande effekt i nuvarande läge,
då en helt ny fastighetsbildningslagstiftning väntas bli genomförd inom
några få år, låter sig inte heller säkert bedömas. Dessa frågor fordrar ytterligare
överväganden.
Som framgår av den inledande redogörelsen har lantmäteristyrelsen i
skrivelse till Kungi. Maj :t hemställt att vissa av styrelsen föreslagna åtgärder
skall vidtas för att påskynda slutförandet av de pågående laga skiftena i
Kopparbergs län. Framställningen ger Kungl. Maj :t anledning att överväga
åtskilliga ändringar i den s. k. datalagen, vilka har samband med motionsförslaget.
Detta bör enligt utskottets mening prövas i nämnda sammanhang,
särskilt som syftet med motionerna i allt väsentligt torde kunna uppnås genom
ändringar i dalalagen. Utskottet förutsätter att prövningen av motionsförslaget
inte skall medföra någon försening av betydelse av arbetet på
att åstadkomma en ny fastighetsbildningslagstiftning.
Vad utskottet sålunda anfört torde böra ges Kungl. Maj :t till känna.
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna I: 591
och II: 737.
Stockholm den 26 oktober 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Knut Johansson*,
Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Paul Jansson* och
Torsten Hansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Grebäck*, Johansson i öckerö, Svenning och Krönmark.
1 Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 68
014820