Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1966

1

Nl- 67

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande arbetstillstånd för utlänning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:17 av herr Palm och herr Pettersson,
Arne samt nr 11:25 av herr Björk i Göteborg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har föreslagits, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära sådan ändring i 1954 års utlänningskungörelse,
att utländsk man, som är gift med svensk medborgare, befrias
från skyldigheten att ha arbetstillstånd».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II :25.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från arbetarskyddsstvrelsen och statens utlänningskommission.

Gällande bestämmelser

Utlänning äger inte här i riket inneha anställning eller, i annan egenskap
än handelsresande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands
utan att ha arbetstillstånd. Utländsk kvinna, som är gift med svensk
medborgare är befriad från denna skyldighet att ha arbetstillstånd. Däremot
måste i princip utländsk man, som är gift med svensk medborgare inneha
arbetstillstånd.

Motionerna

I motionerna anföres.

Den föreliggande diskrimineringen av männen framstår som obefogad.
En utländsk man, som är gift med svensk kvinna, befinner sig i princip i
samma situation som en utländsk kvinna, som är gift med svensk man. I
praktiken kan det knappast bli fråga om att genom bestämmelse om arbetstillstånd
hindra mannen att medverka till familjens försörjning. Den nödvändiga
regleringen av tillströmningen av utländsk arbetskraft torde inte
gagnas av föreliggande bestämmelse. Även om problemet är av ringa praktisk
omfattning, synes nuvarande ordning medföra onödigt byråkratiskt
krångel och viss otrygghet för berörda familjer.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 67

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1966

Historik

Såsom huvudprincip i lagen den 23 maj 1924 om förvärvande ocli förlust
av svenskt medborgarskap gällde, alt gift kvinna i medborgarskapshänseende
följde sin man. Sålunda blev utländsk kvinna, som gifte sig med svensk
man, genom giftermålet automatiskt svensk medborgare (3 § första stycket).

I proposition nr 217 till 1950 års riksdag, som innehöll förslag till medborgarskapslag,
anförde föredragande departementschefen angående gift
kvinnas medborgarrättsliga ställning.

Den osjälvständiga ställning, som gift kvinna för närvarande intar i medborgarskapshänseende,
står i strid mot den på andra områden genomförda
grundsatsen om full likställighet mellan man och hustru. Den gällande
ordningen är även ägnad att medföra olägenheter i skilda avseenden. Del
kan sålunda ej anses tillfredsställande att en utländsk kvinna, som ingår
äktenskap med en svensk man, blir svensk medborgare, även om detta skulle
strida mot hennes önskan. En annan nackdel är, att en svensk kvinna, som
genom giftermål med utlänning förvärvat utländskt medborgarskap och bosatt
sig i mannens hemland, ej kan få behålla sitt svenska medborgarskap.
Bortsett från det principiellt betänkliga i att förlust av svenskt medborgarskap
inträder oberoende av om förvärvet av utländskt medborgarskap skett
med kvinnans vilja, medför den nuvarande regeln även olägenheter av
praktisk betydelse. 1 vissa situationer skulle sålunda ett svenskt medborgarskap
kunna utgöra ett värdefullt skydd för kvinnan. Det är emellertid icke
blott från individens utan också från statens synpunkt som den nuvarande
ordningen kan kritiseras. Sålunda har regeln om kvinnas automatiska förvärv
av svenskt medborgarskap genom giftermål i viss utsträckning missbrukats
genom ingående av s. k. skenäktenskap, d. v. s. äktenskap som uteslutande
haft till syfte att bereda kvinnan medborgarskap. Även i sådana
fall då äktenskapet är allvarligt menat kan nämnda regel leda till betänkliga
konsekvenser. Ingen myndighet kan för närvarande hindra att en kvinna,
som lått avslag på en ansökan om naturalisation eller som till och med
blivit utvisad, genom giftermål skaffar sig svenskt medborgarskap och därmed
ovillkorlig rätt att uppehålla sig i Sverige.

Ä andra sidan kan icke bestridas, att den gällande ordningen i vissa hänseenden
innebär fördelar framför en lagstiftning, som tillerkänner den gifta
kvinnan en självständig ställning i medborgarskapshänseende. Sålunda
skulle det såväl för den enskilde som för myndigheterna medföra ett visst
besvär, att utländsk kvinna som gift sig med svensk man måste företa en
positiv åtgärd, om hon ville bli svensk medborgare, i stället för att som nu
automatiskt förvärva svenskt medborgarskap genom giftermålet. I den tidigare
diskussionen har även åberopats, att det i åtskilliga hänseenden vore av
stor betydelse att hela familjen hade samma medborgarskap. Denna synpunkt
förtjänar otvivelaktigt att beaktas. Den kan emellertid i stor utsträckning
tillgodoses genom lättnader i villkoren för naturalisation av utländsk
kvinna som är gitt med svensk man. Vidare kunna olägenheterna av
att makar ha olika medborgarskap avsevärt minskas genom ändringar i annan
lagstiftning, t. ex. vissa sociallagar. En del olägenheter av kvinnans medborgarrättsliga
frigörelse torde under alla förhållanden komma att kvarstå.
Det är sålunda tänkbart, att nackdelar i enstaka fall skulle uppkomma till

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1966

3

följd av all Sverige icke kunde bereda en svensk inans hustru med utländskt
medborgarskap diplomatiskt skydd.

EU av huvudskälen till att regeln om utländsk kvinnas förvärv av svenskt
medborgarskap genom giftermål med svensk man bibehölls i 1924 års medborgarskapslag
torde ha varit, att utländska kvinnor som gifte sig med
svenskar eljest i stor utsträckning skulle ha blivit statslösa. Vid tiden för
lagens tillkomst gällde nämligen i de flesta europeiska länder, att kvinna
genom giftermål med utlänning förlorade sitt ursprungliga medborgarskap,
även om hon icke blev medborgare i mannens hemland. Såsom framgår av
den förut lämnade redogörelsen för utländsk lagstiftning är läget nu helt
annorlunda. I den mån äktenskap över huvud inverkar på kvinnans medborgarskap
gäller nästan undantagslöst, att kvinnan behåller sitt ursprungliga
medborgarskap, om hon icke genom äktenskapet blir utländsk medborgare.

Att nya fall av dubbelt medborgarskap skulle uppkomma, om svensk
kvinna alltid ägde rätt att ha kvar sitt svenska medborgarskap vid sidan av
ett genom giftermål automatiskt förvärvat utländskt medborgarskap, anser
jag i likhet med de delegerade icke böra hindra en sådan reform. Denna
olägenhet torde för övrigt komma att mer än uppvägas av den minskning
av fallen av dubbelt medborgarskap, som kan antagas inträda, om de tre
skandinaviska länderna samtidigt slopa regeln om automatiskt förvärv av
inländskt medborgarskap genom giftermål.

Sammanfattningsvis får jag som min mening uttala, att kvinnans frigörelse
i medborgarskapsrättsligt hänseende visserligen skulle medföra vissa
nackdelar, men att de fördelar, som skulle vinnas genom en sådan reform,
äro så betydande, att olägenheterna ej böra hindra densamma. Jag ansluter
mig därför till de delegerades uppfattning alt mcdborgarskapslagstiftningen
bör bygga på principen att den gifta kvinnan intar en fullt självständig
ställning.

Såsom tidigare antytts bör en lagstiftning på denna grund kompletteras
med regler av innebörd att utländska kvinnor som äro gifta med svenska män
i fråga om förvärv av svenskt medborgarskap inta en gynnsammare ställning
än andra utlänningar. I några länder tillämpas det systemet, att kvinnan
har en ovillkorlig rätt att bli medborgare i mannens hemland, om hon
blott anmäler sin önskan därom. Detta system är fördelaktigt för kvinnan
och har därjämte vissa förtjänster i administrativt hänseende. Med hänsyn
till vikten av att staten får möjlighet att efter individuell prövning hindra
icke önskvärda personer att förvärva svenskt medborgarskap ha de delegerade
emellertid icke ansett sig kunna förorda detsamma. I stället har föreslagits
att privilegiationen får den formen, att väsentliga eftergifter från de
vanliga naturalisationsvillkoren medges för kvinnor som äro gifta med
svenska män. De delegerades ståndpunkt har under remissbehandlingen icke
mött någon erinran, och jag vill för min del förorda förslaget. Till frågan om
de närmare villkoren för naturalisation i dessa fall återkommer jag i samband
med behandlingen av 6 § i departementsförslaget

Under G § anförde departementschefen följande.

Mot de delegerades förslag att i lagtexten upptaga det förhållandet att sökanden
är gift med svensk medborgare bland en del andra skäl, som kunna
föranleda eftergift från naturalisationsvillkor, kunna vissa invändningar
riktas. Jag har emellertid ansett mig kunna godtaga den föreslagna lösning -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1966

en, vilken för övrigt överensstämmer med vad som vid ett tidigare tillfälle
förordats av lagrådet. Ett positivt stadgande om naturalisationsvillkoren i
dessa fall skulle bli åtskilligt komplicerat. Såsom redan berörts har i departementsförslaget
den ändringen skett i lagtexten, att uttrycket »synnerliga
skäl» utbytts mot »särskilda skäl». Då eu kvinna, som är gift med en
svensk man, fyller del reducerade kravet på hemvisttid, bör enligt min mening
naturalisation regelmässigt beviljas, om icke särskilda skäl kunna
åberopas mot att kvinnan upptages till svensk medborgare. Den föreslagna
bestämmelsen omfattar icke blott utländsk kvinna som är gift med svensk
man utan även utländsk man som är gift med svensk kvinna. 1 likhet med
de delegerade anser jag emellertid de faktiska förhållandena i det nuvarande
samhället motivera, att strängare praxis upprätthålles beträffande
män än i fråga om gifta kvinnor. När det gäller män torde någon eftergift
från de vanliga naturalisationsvillkoren icke regelmässigt böra ske.

första lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27
år 1950 behandlade ovannämnda proposition, uttalade angående verkningarna
av att den gifta kvinnans ställning ändrades i medborgarrättsligt avseende.

Av särskild betydelse är, att utlänningslagstiftningens bestämmelser om
kontroll, avvisning, förpassning och utvisning av utlänningar bli tillämpliga
på utländsk kvinna, som ingått äktenskap med svensk man och ännu icke
blivit svensk medborgare. Häremot är i princip intet att erinra. När utskottet
ovan funnit sig böra förorda naturalisationslinjen, har syftet varit att
man skall kunna komma till rätta med skenäktenskap och giftermål med
icke önskvärda utländska kvinnor. Därvid räcker det inte att hindra kvinnorna
från att vinna svenskt medborgarskap. Staten bör även ha möjlighet
att piö\a, om kvinnan skall fa bosätta sig i Sverige. Det är således följdriktigt,
att utländsk kvinna, som gifter sig med svensk man, underkastas bestämmelserna
om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Lika klart är emellertid,
att regleringen på förevarande område måste hli möjligast human
och liberal. Endast mycket starka skäl böra få hindra kvinnan att bosätta
sig i Sverige. Hon bör icke heller betungas med ansökningsförfaranden mer
än som är absolut nödvändigt.

Ur denna synpunkt kunna utlänningslagens bestämmelser icke anses tillfredsställande.
Uppehållstillstånd fordras i regel, när kvinnan skall vistas
här i riket över tre månader. Arbetstillstånd fordras i princip, om hon icke
är medborgare i nordiskt land. Direkt stötande är, att hustru till förutvarande
svensk man intager en mera gynnad ställning än den som efter den
nya medborgarskapslagstiflningens ikraftträdande skall tillkomma svensk
mans hustru. Den förra äger vistas här i riket sex månader utan uppehållstillstånd.

__ En omedelbar ändring i dessa bestämmelser vore i och för sig påkallad.
Emellertid pågår utredning om ny utlänningslagstiftning, och denna utrednings
arbetsresultat väntas inom tämligen kort tid kunna föreläggas riksdagen.
Av naturliga skäl bör utredningen icke föregripas genom partiella
lagändringar, vilka till sin natur måste bli ganska vittutseende. Utskottet
får vidare framhålla, att Kungl. Maj :t enligt särskilt stadgande i utlänningslagen
äger i vissa fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar
medge undantag bl. a. från bestämmelserna om uppehållstillstånd

Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1966

5

och arbetstillstånd. Det är enligt utskottets mening angeläget, att Kungl.
Maj:t begagnar denna möjlighet. Under tiden fram till ikraftträdandet av
en ny utlänningslagstiftning skulle härigenom ovan påtalade olägenheter
kunna undanröjas i väsentlig del.

Beträffande den särskilda dispensgrunden att sökanden är gift med svensk
medborgare anförde första lagutskottet.

Om en utlänning ingår äktenskap med svensk medborgare samt makarna
bosätta sig i Sverige och synas inrätta sig för framtiden här genom arbetsanställning
eller självständig yrkesverksamhet, måste principiellt sett anses
föreligga en stark anknytning till vårt land, som bör medföra förkortning
av den hemvisttid, som eljest anses erforderlig för vinnande av svenskt
medborgarskap. Det ligger emellertid i sakens natur, att en viss skillnad
måste göras mellan det fall att utländsk kvinna gifter sig med svensk man
och det motsatta fallet. För kvinnan hlir av lätt insedda skäl anknytningen
till det nya landet särskilt stark, och intresset av familjens enhet föranleder
till att hennes förvärv av svenskt medborgarskap i möjligaste mån bör
underlättas. Vad hemvisttiden angår böra ställas långt mindre krav på sådan
kvinna än på utländsk man, som gifter sig med en svenska och bosätter
sig här. Även i det sistnämnda fallet bör emellertid den eljest erforderliga
tiden kunna sänkas. Med här angivna utgångspunkter kan utskottet icke
tillstyrka den i motionen påyrkade lagändringen.

Vad särskilt angår naturalisationsvillkoren för utländsk kvinna, som gifter
sig med svensk man, har utskottet i det föregående uttalat sig för en
synnerligen långt gående liberalisering. Praxis borde utformas så, att naturalisationsförfarandet
under normala tider för det stora flertalet fall komme
ett anmälningsförfarande nära.

Genom ändring år 1950 i utlänningskungörelsen befriades kvinna som var
gift med svensk medborgare från skyldighet att ha arbetstillstånd. Denna
regel bibehölls sedermera i 1954 års utlänningskungörelse.

Remissyttrandena

Statens utlännings kommission har uppgivit, att den redan i ett den 13 maj
1954 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande över ett inom inrikesdepartementet
upprättat förslag till utlänningskungörelse föreslagit, att utländsk man i
förevarande hänseende borde jämställas med utländsk kvinna. Kommissionen
har därför tillstyrkt motionärernas förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört.

Ansökan om arbetstillstånd för utländsk man, som är gift med svensk
kvinna, beviljas i regel automatiskt utan att ärendet prövas från arbetsmarknadssynpunkt.
Enligt medgivande från styrelsen kan utlänningskommissionen
avgöra ansökan utan föregående remiss till styrelsen. Styrelsen
anser inte att det finns några sakligt bärande skäl för att bibehålla kravet på
arbetstillstånd för utländska män gifta med svenska kvinnor och vill därför
tillstyrka ändring av 37 § utlänningskungörelsen i enlighet med motionärernas
förslag.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 67 år 1966

Utskottet

Utlänning äger i princip inte inneha anställning här i riket utan att
ha arbetstillstånd. Utländsk kvinna, som är gift med svensk medborgare
är befriad från denna skyldighet. Däremot måste som regel utländsk man
som är gift med svensk medborgare inneha arbetstillstånd.

Motionärerna har hemställt om sådan ändring i utlänningskungörelsen,
att utländsk man, som är gift med svensk medborgare befrias från
skyldighet att ha arbetstillstånd.

Såväl statens utlänningskommission som arbetsmarknadsstyrelsen har
tillstyrkt motionärernas förslag.

Även enligt utskottets mening synes de nu aktuella bestämmelserna i
princip böra vara lika utformade för manlig och kvinnlig arbetstagare.
Det torde därför vara lämpligt att utländsk man i fall som anförts i
motionerna befrias från skyldighet att ha arbetstillstånd. För den händelse
frågan behöver närmare utredas torde motionerna kunna överlämnas
till utlänningsutredningen. Vad utskottet anfört bör bringas till
Kungl. Maj :ts kännedom.

Utskottet får hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:17 och 11:25, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört; samt

2) att motionerna, i den mån de icke besvarats genom
vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Edström, Erik Filip Petersson*, Hubinette, Högström och fru
Elvy Olsson;

från andra kammaren: fru Svensson, herrar Jönsson i Ingeinarsgården,
Svensson i Kungälv*, Johansson i Skärstad, Ringaby, Carlsson i
Göteborg, Jonsson och Göransson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
600724