Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1666

1

Nr 65

Utlåtande i anledning av väckta motioner om studiehjälp m. m.

vid de gymnasiala skolorna, såvitt angår reselillägg.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner I: 379 av herrar Adolfsson och Werner
samt II: 476 av herr Holmberg m. fl.

Motionerna har såvitt angår studiehjälpens grundbelopp och resetillägg
hänvisats till lagutskott och i övrigt till statsutskottet. Andra lagutskottet
har behandlat motionerna såvitt avser studiehjälpens grundbelopp i utlåtandet
nr 15 vid årets riksdag.

I motionerna, vilka är likalydande, har, såvitt nu är i fråga, hemställts,
att riksdagen måtte »besluta att resetillägg skall utgå med belopp motsvarande
de verkliga resekostnaderna».

Beträffande motionernas innehåll hänvisas till motionen 1:379.

Gällande bestämmelser

Studiehjälpsreglementet reglerar de studiesociala förmånerna till elever
i gymnasier, yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor och en del andra läioanstalter.
Förutom studiebidrag samt inkomst- och behovsprövade tillägg
kan elev, som har lång väg till skolan, erhålla antingen inackorderingstilllägg
eller resetillägg.

Bestämmelser om resetillägg finns i 11 § studiehjälpsreglementet och
5—7 §§ i tillämpningsbestämmelserna till reglementet. Resetillägget bestämmes
efter avståndet från bostad till skola. Avståndet beräknas i första
hand efter fågelvägen. Om emellertid färdvägen är minst 10 kilometer
längre än fågelvägen beräknas resetillägget däremot efter avståndet färdvägen
mellan bostaden och skolan. Om färdvägen är minst 10 kilometer utgår
resetillägg även om avståndet fågelvägen icke uppgår till 6 kilometer.
Skall avståndet beräknas efter färdvägen och föreligger flera färdvägar,
beräknas avståndet efter kortaste allmänna färdväg. Vid beräkning av avståndet
fågelvägen skall enligt centrala studiehjälpsnämndens anvisningar
beräkning ske strikt även om gränsen skulle komma att sättas vid en gata
eller dylikt.

Resetillägget utgår enligt följande uppställning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 aod. Nr 65

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

Avstånd i kilometer,
minst

6 ......

16 ......

26 ......

36 ......

Resetillägg i månaden,
kronor

...... 30

...... 45

...... 60

...... 75

Resetillägg utgår icke till studerande, som kan erhålla färdbiljett med
särskild prisnedsättning för studerande under förutsättning att resekostnaden
efter prisnedsättningen ej överstiger 30 kronor per månad.

Till studerande som är i behov av inackordering utgår inackorderingstillägg
med 100 kronor i månaden. Tillägget erhålles utan behovsprövning.
Elev som har inackorderingstillägg är ej berättigad till ersättning för resor
till hemorten.

Historik

Enligt de regler som gällde före studiehjälpsreglementets införande den
1 juli 1964 utgick särskilt studiebidrag till dagligen resande elever under
förutsättning dels att eleven bodde i annan kommun än den där utbildningsanstalten
var belägen, dels att hans avstånd till skolan var minst fyra
kilometer, dels att hans kostnader efter billigaste färdsätt uppgick till minst
12 kronor i månaden. Varje elev måste själv erlägga 10 kronor i månaden.
Bidraget var maximerat till 40 kronor för yngre och 50 kronor för äldre
elev.

Studiehjälps utredningen diskuterar i sitt betänkande »Bättre studiehjälp»
(SOU 1963: 48) olika metoder att ersätta resekostnader. Utredningen
kom för sin del fram till att ersättning borde utgå i form av resetillägg
beräknat efter avståndet fågelvägen mellan hem och skola. Utredningen
anförde bl. a.

Det kan synas eftersträvansvärt att utforma ett bidragssystem, som i de
individuella fallen ger exakt likartad kostnadstäckning. Skall detta mål
uppnås, är det nödvändigt att göra en individuell prövning av kostnader
och färdsätt. Detta skulle kräva omfattande administrativa insatser och
i många fall medföra besvärliga avvägningsproblem. Det bör också beaktas
att elever i de här aktuella åldrarna inte på samma sätt som yngre elever
är beroende av reguljära kommunikationsmedel. För elever med långa resor
eller särskilt besvärliga kommunikationsförhållanden bör även möjligheten
till inackordering stå till buds, enligt förslag i föregående avsnitt med
väsentligt förbättrat bidragsbelopp. Utredningen har med hänsyn härtill
inte funnit tillräckliga skäl för att bidragsgivningen till de dagligen resande
eleverna enbart utgå från resekostnadernas storlek.

En schablonisering av bidragsbeloppen skulle innebära påtagliga administrativa
fördelar. Utredningen har bedömt det vara angeläget att efter -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr (iå år 1966

sträva en begränsning av skoladininistrationens arbete med studiehjälpen.
Ett bidragssystem, som baserar sig på avståndet, innebär att kontrollen
endast behöver avse avståndet. Det blir inte nödvändigt att företa kontroll
av resprisets storlek och inte heller att söka utforma olika bestämmelsei
beroende på vilket kommunikationsmedel som kommit till användning.
Bidraget kan slutligen göras oberoende av administrativa gränser mellan
kommunerna.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag väcktes kritik mot
metoden att göra rcsetillägget beroende av fågelvägen. Det påpekades att
förslaget skulle leda till orättvisor och att det förekom att den faktiska
färdvägen var mer än dubbelt så lång som fågelvägen.

I propositionen nr 138 till 1964- års riksdag angående studiesocialt stöd
anförde föredragande departementschefen i den nu aktuella frågan.

Utredningens konstruktion av resetillägget är visserligen ägnad att medföra
åtskillig arbetsbesparing för den lokala skoladministrationen, något
som i och för sig är i hög grad önskvärt. Jag tror emellertid att denna besparingseffekt
väsentligen kan nås även om förslaget jämkas så att orättvisor
av påtalat slag undvikes. Detta skulle kunna ske på det sättet att man
alternativt tar hänsyn till avståndet färdvägen i de relativt få fall då detta
avstånd är väsentligt längre än avståndet fågelvägen.

I utredningsförslaget förekommer fem olika klasser för resetillägg beroende
på om avståndet hem—skola är 10, 15, 20, 30 eller 40 kilometer.
Tilläggsbeloppen är i förslaget 20, 30, 40, 50 och 00 kronor.

Vid utformningen av sitt förslag har utredningen utgått från gällande
priser för skolungdom vid färd med statens järnvägars tågförbindelser.
Skolungdom åtnjuter enligt gällande taxor 30 % rabatt på månadsbiljetter.
Järnvägsstyrelsen har emellertid i sitt remissyttrande påpekat, att dessa
rabatter — vilka inte är kommersiellt motiverade — i enlighet med de av
statsmakterna antagna allmänna riktlinjerna för taxepolitiken bör slopas.

Enligt min mening måste man i förevarande sammanhang utgå från att
berörda rabatter kommer att försvinna. Detta måste föranleda en höjning
av de föreslagna resetilläggen. För att inte studiehjälpens värde för många
familjer skall urholkas blir det emellertid även nödvändigt att sänka avståndsgränsen
i lägsta tilläggsklassen från 10 till 7 kilometer.

Jag förordar att resetilläggen utgår med belopp som följer av denna
tablå.

Avstånd fågelvägen i
kilometer, hem—skola,
minst

7 .......

16 .......

26 .......

36 .......

Resetillägg
kronor per månad

____ 30

____ 45

. .. . 60
.... 75

Bestämmelserna i ämnet bör kompletteras med en regel av innebörd, att
resetillägg skall utgå efter närmast högre klass om avståndet färdvägen är
minst 10 kilometer längre än avståndet fågelvägen. Är avståndet fågel -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

vägen kortare än 7 kilometer bör resetillägg likväl utgå enligt lägsta klassen,
om avståndet färdvägen är minst 12 kilometer.

I anledning av proposition väcktes motioner med yrkanden om ändring i
resetilläggsbestämmelserna.

Särskilda utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1
i frågan.

Utan angrepp på konstruktionen som sådan har i några motioner förordats
en jämkning av nyssnämnda avståndsgränser. Enligt ett yrkande
i motionerna I: 798 och II: 983 bör minimivillkoret vara ett avstånd av 5
kilometer fågelvägen alternativt 10 kilometer färdvägen. I motionerna I: 810
och II: 1002 yrkas att avståndsgränserna skall bestämmas till 4 kilometer
fågelvägen alternativt 7 kilometer färdvägen. I motionerna I: 807 och
II: 1003 yrkas att avståndsgränsen färdvägen skall sänkas till 10 kilometer.

Frågan om resetilläggens storlek beröres i motionen II: 998, där det yrkas
att tilläggen skall utgå med belopp motsvarande de verkliga kostnaderna.

Vid sina överväganden i frågan har utskottet funnit, att den i propositionen
föreslagna konstruktionen av resetillägget ger möjlighet att åstadkomma
en rimlig avvägning mellan å ena sidan önskemål om administrativa
förenklingar och å andra sidan kraven på effektivt och rättvist stöd åt
skolungdom med lång skolväg. Minimivillkoren för resetillägg bör dock
enligt utskottets mening bestämmas till ett avstånd av 6 kilometer fågelvägen
alternativt 10 kilometer färdvägen. Därmed torde de önskemål som
kommit till uttryck i berörda motioner ha tillgodosetts i den utsträckning
som kan anses rimlig.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det
förekommer fall då färdvägen mellan hemmet och skolan är mer än tre
gånger så lång som fågelvägen. De närmare föreskrifter om resetillägget
som förutsättes utfärdade i administrativ väg bör enligt utskottets åsikt
vara så utformade att det blir möjligt att i dylika fall ge tillägg inte endast
— såsom departementschefen rekommenderat — efter närmast högre ersättningsklass
än som följer av en fågelvägsberäkning utan även efter ännu
högre klass. Denna utskottets uppfattning torde böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.

Frågan om resetilläggets konstruktion aktualiserades genom motioner
vid 1965 års riksdag. Motionerna remitterades till centrala studiehjälpsnämnden,
som i ett yttrande framhöll, att vissa detaljer i reglerna ej var
lyckligt utformade. Nämnden hade emellertid igångsatt en undersökning
om utfallet av reglerna och ämnade om det visade sig påkallat aktualisera
frågan hos Kungl. Maj :t. Andra lagutskottet behandlade motionerna i utlåtandet
nr 46 år 1965. Utskottet anförde i det av riksdagen godkända utlåtandet.

Utskottet vill för sin del instämma i att de nuvarande reglerna för resetillägg
icke är tillfredsställande. Det är önskvärt att elever med i stort sett
samma resekostnader erhåller lika stora bidrag utan att man därigenom
skapar en alltför invecklad administration. Enligt utskottets mening bör

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 är 1966 5

man snarast möjligt söka åstadkomma nödiga förbättringar i systemet.
Med hänsyn till den utredning av frågorna som utföres av centrala studiehjälpsnämnden
anser sig utskottet dock inte nu böra precisera på vilket sätt
reglerna må ändras. Utskottet förutsätter emellertid alt centrala studiehjälpsnämnden
bedriver sin utredning om resetillägget skyndsamt och att
därefter Kungl. Maj :t föranstaltar om de ändringar i systemet som kan anses
lämpliga. Vad utskottet anfört synes böra bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom. Genom det anförda anser sig utskottet ha besvarat de i denna
del upptagna motionsyrkandena.

Vid höstriksdagen 1965 framställdes till chefen för ecklesiastikdepartementet
en enkel fråga huruvida han var beredd att medverka till en snabb
ändring av grunderna för beräkning av resetillägg inom studiehjälpsreglementet.
I svaret hänvisades till utredningen inom centrala studielijälpsnämnden
som borde avvaktas innan ställning togs till problemet.

Den 21 december 1965 gjorde centrala studiehjälpsnämnden en framställning
till Kungl. Maj :t i fråga om resetillägget enligt studiehjälpsreglementet.
Nämnden anförde bl. a.

Det huvudsakliga motivet för utredningens förslag, att avståndet hem—
skola, räknat fågelvägen, skulle bli avgörande för storleken av resetilllägget
synes ha varit att man genom en sådan schabloniserad regel skulle
uppnå påtagliga administrativa fördelar och att det inte heller skulle bli
nödvändigt att företa kontroll av resekostnadens storlek eller att ta hänsyn
till art av kommunikationsmedel. Frågan om bestämning av resetilläggets
storlek enbart på grundval av färdvägens längd hem—skola har icke berörts
i utredningens betänkande.

I svaren på det av studiehjälpsnämnden utsända frågeformuläret har
påtalats att praktiska olägenheter vidlåder fågelvägsmetoden. I något fall
anföres, att bestämmelserna fått till följd ett betydande merarbete. Några
skolstyrelser uttalar sig dock positivt om fågelvägsmetoden. Sammanfattningsvis
kan det sägas, att svaren inte ger någon entydig bild av reglernas
lämplighet ur administrativ synpunkt.

Den genomförda undersökningen och den kritik, som i övrigt framförts
mot resetilläggsbestämmelserna, motiverar enligt nämndens åsikt, att bestämmelserna
tas under omprövning. I första hand har det då gällt att
undersöka, huruvida inte de nuvarande reglerna med bibehållande av huvudregeln
om fågelvägsavstånd kan kompletteras med tilläggsbestämmelser,
som undanröjer de nuvarande ojämnheterna. Enligt vad nämnden funnit
är detta möjligt endast om fågelvägsregeln i ett stort antal fall sätts ur
kraft genom tilläggsregler och därigenom rent faktiskt kommer att verka
som en undantagsregel. Ett sådant regelsystem skulle bli komplicerat och
därmed administrativt svårhanterligt. Med hänsyn därtill bör andra möjligheter
övervägas.

Studiehjälpsutredningen ansåg att resetillägget i princip bör täcka merkostnader
som är av sådan storlek, att de kan antas utgöra hinder för erhållande
av utbildning. Elev skulle således själv kunna stå för en viss
grundkostnad. I övrigt bör emellertid reglerna såvitt möjligt ge ett likartat
utfall för elever med i stort sett samma resekostnader. De nuvarande
bestämmelserna, som bygger på fågelvägsregeln, har visat sig innehålla
brister i detta avseende.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966

Vid sina överväganden rörande vilka faktorer, som bör ligga till grund
för bestämning av resetillägget, har studiehjälpsnämnden funnit att valet
närmast borde stå mellan antingen en ren kostnadsregel eller en ren färdvägsregel.

Studiehjälpsutredningen fann av olika orsaker ej tillräckliga skäl föreligga
för att resetillägget enbart skulle utgå på grundval av resekostnadens
storlek. Det kan tilläggas att en kostnadsregel skulle behöva kompletteras
med en tilläggsregel om resetillägg — förmodligen enligt färdvägsgrunder
— åt sådana elever, som inte har tillgång till allmänt färdmedel eller som
av andra skäl utnyttjar eget färdmedel. Studiehjälpsnämnden anser sig
därför ej kunna förorda en kostnadsregel. Enligt nämndens mening talar
i stället övervägande skäl för en övergång till att resetillägget bestäms efter
färdvägen. I regel står färdkostnaden i ett direkt förhållande till färdvägens
längd. Den som ej utnyttjar allmänt färdmedel får ersättning för
eget färdmedel efter de allmänna grunderna. Nämnden föreslår därför att
frågan om regler för bestämning av resetillägget upptages till förnyad
prövning och att enbart färdvägen lägges till grund för beräkningen av tillläggets
storlek. Förslag till erforderliga ändringar i studiehjälpsreglementet
och i Kungl. Maj :ts kungörelse med tillämpningsföreskrifter till reglementet
bifogas. De föreslagna bestämmelserna bör gälla fr. o. in. läsåret
1966/67.

Till förslaget har fogats en kommentar, som är avsedd att utgöra studiehjälpsnämndens
anvisningar till skolstyrelserna, därest bestämmelserna
ändras i enlighet med nämndens förslag. Nämnden är väl medveten om
att de nu föreslagna reglerna medför vissa tillämpningssvårigheter. Dessa
bör dock enligt nämndens bedömande inte överdrivas. Efter en övergångsperiod
bör skol- och rektorsexpeditionerna ha samlat kännedom om bostads-
och reseförhållandena för eleverna som underlättar handläggningen
av ansökningar om resetillägg.

Nämnden har övervägt i vad mån det skulle vara möjligt och lämpligt
att samtidigt vidtaga andra ändringar i bestämmelserna om resetillägg i
syfte att motverka den ökning av anslagsbehovet som blir följden av nämndens
här ovan framlagda förslag. Därvid har övervägts att föreslå en höjning
av den undre avståndsgränsen från 6 till 7 eller 8 kilometer. Det undersökta
materialet ger emellertid vid handen, att besparingen vid en höjning
av minimigränsen från 6 till 8 kilometer skulle komma att bli relativt
liten. Med hänsyn därtill samt till de överväganden och ställningstaganden,
som statsmakterna tagit vid införandet av de nya resetilläggsbestämmelserna,
har nämnden ej funnit sig böra förorda en höjning av minimigränsen
i fråga om avståndet för rätt till resetillägg.

Utskottet

Elever i gymnasier, yrkesskolor, fackskolor och vissa andra skolformer
kan enligt studiehjälpsreglementet erhålla resetillägg eller inackorderingstillägg,
om de har lång väg mellan hemmet och skolan. Resetillägget bestämmes
efter avståndet från bostaden till skolan. Avståndet beräknas efter fågelvägen
eller, om färdvägen är minst tio kilometer längre än denna, efter

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 är 1966

färdvägen. För att bidrag skall utgå fordras att avståndet är minst sex kilometer
fågelvägen. Dessutom gäller att om tärdvägen är minst tio kilometer
utgår resetillägg även om avståndet fågelvägen inte uppgår till sex kilometer.
Bidraget varierar mellan 30 och 75 kronor i månaden. Elev med inackorderingstillägg,
vilket utgör 100 kronor i månaden, erhåller ej ersättning för
resor mellan hemmet och skolan.

I förevarandc motioner yrkas att riksdagen måtte besluta, att resetillägget
skall utgå med belopp motsvarande de verkliga resekostnaderna.

Vid 1965 års riksdag behandlade utskottet motioner i vilka yrkades att resetillägget
uteslutande skulle beräknas på grundval av färdvägens längd mellan
bostad och skola. Utskottet uttalade då, att reglerna för resetillägg inte var
tillfredsställande. Utskottet anförde vidare, att elever med i stort sett samma
resekostnader borde erhålla lika stora bidrag, utan att man därigenom
skapade en alltför invecklad administration. Med hänsyn till att centrala
studiehjälpsnämnden var sysselsatt med att utreda frågan om ändring av
berörda regler ansåg sig utskottet inte böra precisera hur dessa lämpligen
borde revideras. Utskottet förutsatte emellertid att frågan skulle lösas skyndsamt.

Centrala studiehjälpsnämnden har nu slutfört sin utredning. I anledning
därav har nämnden i skrivelse den 21 december 1965 till Kungl. Maj :t hemställt
om ändring av bestämmelserna om resetillägg. Nämnden avvisar tanken
på att resetillägget skall utgå enbart på grundval av resekostnadens
storlek, detta bl. a. med hänsyn till att en sådan regel skulle behöva kompletteras
med en tilläggsbestämmelse — förmodligen byggd på färdvägens
längd — för sådana elever som ej har tillgång till allmänt färdmedel eller
som av andra skäl utnyttjar eget färdmedel. Nämnden föreslår i stället att
studiehjälpsreglementet skall ändras så att enbart färdvägens längd blir avgörande
för resetilläggets storlek.

Det har för utskottet upplysts att frågan om resetilläggets konstruktion
f. n. övervägs inom Kungl. Maj ds kansli. Med hänsyn härtill anser utskottet
sig inte kunna tillstyrka bifall till det förevarande motionsyrkandet. Utskottet
får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 379 och II: 476, såvitt nu är
i fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1966
Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Edström, Erik Filip Petersson*, Hiibinette, Högström och fru Elvy Olsson; från

andra kammaren: fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården,
Svensson i Kungälv*, Johansson i Skärstad, Ringaby, Carlsson i Göteborg,
Jonsson och Göransson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 6600 31